Sök i Ratio Lex

Statsutskottets Utlåtande JV:o 6 a

1892-05-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:6a, Statsutskottets Utlåtande JV:o 6 a

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande JV:o 6 a.

1

N:o 6 a.

Ank. till Eiksd. kansli den 10 maj 1892, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning dels af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

under femte hufvudtiteln gjorda framställningar angående

anslagen till lindring i rustnings- och roteringsbesvären

samt till sjöbev äring ens vapenöfningar, dels ock af

Kongl. Maj:ts särskilda proposition angående förhöjning

i sistnämnda anslag. (l:a U. A.)

l:o. I den kongl. propositionen angående statsverkets tillstånd och Angående

behof har Kongl. Maj:t vid punkten 6:o under femte hufvudtiteln före- alindring

slagit, att förslagsanslaget till lindring i rustnings- och roteringsbesvä- rustningsren,

nu 60,000 kronor, måtte höjas med 6,600 kronor till 66,600 kronor.

I punkten 6:o af sitt utlåtande n:o 6 angående regleringen af utgifterna

under nämnda hufvudtitel har utskottet anmält, att, då denna

hemställan vore gjord under förutsättning af bifall till Kongl. Maj:ts, i

sammanhang med förslag till förändringar i värnpligtslagen, gjorda

framställning om ytterligare lindring i rustnings- och roteringsbesvären,

och då jemväl motioner blifvit inom Riksdagen väckta i fråga om ytterligare

lindring i rustnings- och roteringsbesvären, samt ett bifall till

större eller mindre del af de i berörda syfte gjorda framställningar

skulle inverka på förestående anslags belopp, utskottet skulle, efter det

Riksdagen fattat beslut i anledning af förenämnda förslag och motioner,

Bih. till Riksd. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 4 Iläft. (N:o 6 a.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 a.

hos Riksdagen göra den framställning angående detta anslag, hvartill

förhållandena komme att föranleda.

Sedan numera samtliga dessa förslag blifvit af Riksdagen behandlade,

får utskottet härmed afgifva sådant yttrande, som i punkten 6:o

af utskottets åberopade utlåtande omförmäles; och då genom Riksdagens

dervid fattade beslut samtliga berörda förslag förfallit, saknar utskottet

anledning till framställning i fråga om anslagets förhöjning.

I afseende å bestämmande af det belopp, med hvilket anslaget under

sådant förhållande bör i 1893 års riksstat uppföras, får utskottet

åberopa hvad statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet till det

vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden

den 13 januari innevarande år. i ämnet anfört, nemligen:

»För att bereda de rust- och rotehållare vid båtsmanshållet, hvilka

utgjorde rustnings- och roteringsbesvären effektivt, den år 1885 beslutade

lindring af trettio procent i det uppskattade värdet af dessa besvär,

uppförde Riksdagen å femte hufvudtiteln ett förslagsanslag af 162,000

kronor. Sedan beslut år 1887 blifvit fattadt om båtsmanhållets vakanssättning

har, vid det förhållande att för alla vakanssatta rotar lindringen

skall utgå medelst afdrag å vakansafgiften och icke genom utbetalning

från statsverket, anslaget i mån af vakanssättningens fortgång

blifvit nedsatt samt utgör för närvarande 60,000 kronor. Med hänsyn

till den fortgående vakanssättningen borde detta belopp, på sätt marinförvaltningen

äfven föreslagit, för år 1893 ytterligare nedsättas till

40,000 kronor. Men enär Kongl. Maj it i sammanhang med förslag till

förändringar i värnpligtslagen beslutat föreslå Riksdagen medgifva en

ytterligare lindring i rustnings- och roteringsbesvären af tjugu procent

utaf deras uppskattade värde, föranledes häraf behof utaf en förhöjning,

som, då det eljest för 1893 till beredande af lindring af trettio procent

erforderliga anslag skulle uppgå till 40,000 kronor, lärer böra beräknas

till två tredjedelar häraf eller 26,666 kronor 67 öre; hvarigenom anslaget

för år 1893 torde böra bestämmas till i jemnadt tal 66,600 kronor.»

Med anledning af hvad sålunda förekommit, finner sig utskottet

föranlåtet hemställa,

att förslagsanslaget till lindring i rustnings- och

roteringsbesvären för år 1893 må nedsättas från 60,000

kronor till 40,000 kronor.

2:o. I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t, under förutsätt"r%öbevä-1

ning af bifall till föreslagen tillökning i öfningstiden för värnpligtige,

Superi8 i punkten 8:o föreslagit, att det till sjöbeväringens vapenöfningar an
öfningar.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 6 a.

3

visade förslagsanslag, 72,400 kronor, måtte förhöjas med 112,600 kronor

till 185,000 kronor.

I ^ punkten 8:o af sitt ofvannämnda utlåtande liar utskottet anmält

att, då denna Kongl. Maj:ts framställning vore gjord under förutsättning

af bifall till Kongl. Maj:ts i särskild proposition till Riksdagen

väckta förslag angående tillökning i öfningstiden för värnpligtige, samt

jemväl åtskilliga inom Andra Kammaren i hithörande ämnen väckta

motioner afsåge frågor, som på förevarande anslags bestämmande hade

inflytande, skulle utskottet framdeles, efter det Riksdagen fattat beslut

i anledning af Kongl. Maj:ts berörda förslag och de omförmälda motionerna,

hos Riksdagen göra den framställning angående detta anslag,

hvartill förhållandena komme att föranleda.

Sedan Riksdagen i berörda afseenden fattat beslut, har Kongl.

Maj:t i en den 29 nästlidne april till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 66) föreslagit, att anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt

beklädnad och ersättning derför måtte förhöjas med 27,600 kronor,

eller från nuvarande belopp 72,400 till 100,000 kronor.

Uti det vid denna proposition fogade statsrådsprotokollet öfver

sjöförsvarsärenden har departementschefen till en början erinrat, att

den i statsverkspropositionen ifrågasatta förhöjningen af detta anslag

vant beräknad för öfning under den för år 1893 föreslagna öfhingstiden

af 66 dagar så väl utaf de värnpligtige, hvilka hittills varit vid

flottan vapenöfningsskyldige, antagna till en styrka af 1,000 man, som

äfven utaf de 500 man värnpligtige, hvilka, afsedda för sjöbefästningames

vid Karlskrona försvar och förut öfvade vid armén, skulle tillhöra

flottan samt förläggas och öfvas å Kungsholms fästning.

Genom de beslut, Riksdagens kamrar den 6 och 7 nästlidna april

tattat, hade, fortsätter departementschefen, Kongl. Maj:ts framställning

angående förlängd öfningstid för de värnpligtige blifvit afslagen, till

följd hvaraf den förhöjning i anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar,

som beräknats för 1,000 man under den till 66 dagar antagna öfningstiden,

icke vidare blifvit erforderlig. Deremot hade Riksdagen genom

sedermera fattade beslut i fråga om uppsättandet af en fästningsartillericorps

för sjöbefästningarne vid Karlskrona samt angående anslag till

stingservis och beklädnad för de för sjöbefästningarne afsedda värnpligtige

möjliggjort dessas öfvande vid flottan redan under år 1893,

hvarför det för desse värnpligtiges öfvande beräknade behofvet af förhöjning

i nu förevarande anslag fortfarande qvarstode, dock endast med

den lägre siffra, som, med användande af de utaf marinförvaltningen

gjorda beräkningar, belöpte på den enligt gällande bestämmelser för

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutslcottets Utlåtande N:o 6 a.

år 1893 stadgade öfningstid af 42 dagar. Denna förhöjning skulle då

uppgå till 17,808 kronor.

Då en förändring uti ifrågavarande anslag sålunda nu borde ega

ruin samt då, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet den 13

januari innevarande år påvisat, det nuvarande anslagsbeloppet visat sig

otillräckligt för den vid flottan redan vapenöfningsskyldiga styrkan,

emedan detta belopp blifvit beräknadt under förutsättning att öfningarne

skulle komma att ske i land, men dessa, till följd af brist på kasernutrymme,

hittills måst och fortfarande måste ske ombord å fartyg, hvilket medförde

större kostnader, hade departementschefen ansett, att, samtidigt

med förberörda, af den tillkomna beväringsstyrkan föranledda förhöjningen,

en ytterligare ökning af anslaget borde ega rum, så att detsamma

måtte komma att närmare motsvara de kostnader, som deraf

skulle utgå; och enär anslaget under år 1890 måst öfverskridas med

16,644 kronor samt under år 1891 med 8,618 kronor 37 öre, ehuru

den under dessa år öfvade styrkan icke uppgått till 1,000 man, samt

förhöjda utgifter från anslaget vore att motse så väl i följd af det årligen

tillväxande antalet värnpligtig som af den för år 1893 och följande

år till 42 dagar ökade öfningstiden, syntes en ytterligare förhöjning

af anslaget med 10,000 kronor utöfver ofvanberörda 17,808

kronor vara erforderlig för att anslaget skulle kunna någorlunda motsvara

de utgifter, som med detsamma skulle bestridas. Anslaget borde

alltså bestämmas till i rundt tal 100,000 kronor.

Då utskottet icke haft något att erinra emot Kongl. Maj:ts sistberörda

framställning, får utskottet hemställa,

att anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar

samt beklädnad och ersättning derför, 72,400 kronor,

må höjas med 27,600 kronor till 100,000 kronor.

Stockholm den 10 maj 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, K. L. Beckman, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.