Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

1892-02-19 · 81 sidor, varav 76 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 76 av 81 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:7, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

1

• v-jc* åt] gcb Ii Vi:-- >.''? V.\r-'' i . i: ''T.'' ■'' .v >. : \ '' ''■■ ■ ■ >1 !.■ i o-'';rulera

:;u-id it! !!i‘ r ie^frn ; ruq^baiJi >fu-'' ''.Vi i : .1 V rf.

h, f ; It; : I •>«* >f.'' :T: i !.| i'';; i'':V;0 lujlU::

N:o 7.

éifimnc4 t;•-;izi:M ''is; •-■ViidV /Au :U<hv!; v-** */ .

Ank. till Riksd. kansli den 19 febr. 1892, kl. 6 e. m.

\ :'',i ] ''»} \fcjt i. r- ’J : *! r '' : jit V’i. =.t : • ■ v. V; i :. j •*. . '' > • ’ t’.-

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjette hufvudtitel, innefattande anslagen till civildepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Rikets ekonomiska kartverk.

l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 16 nästlidne januari

aflåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit,

att Riksdagen måtte, utöfver det å riksstatens sjette hufvudtitel för rikets

ekonomiska kartverk uppförda ordinarie anslag, 6,000 kronor, under

samma hufvudtitel på extra stat för år 1893 anvisa till de ekonomiskgeografiska

kartarbetena i Norrbottens län och de delar af Vesterbottens

län, som vore belägna ofvan odlingsgränsen eller inginge i kartblad, tillhörande

den under utgifning varande kartan öfver förstnämnda län,

31.000 kronor och för de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket

45.000 kronor, eller tillsammans 76,000 kronor, äfvensom medgifva, att

möjligen uppstående behållningar å båda anslagen finge användas äfven

till bestridande af utgifter för det topografiska kartverket.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för den 13 nästlidne januari inhemtas, att chefen för civildepartementet

vid föredragning af detta ärende erinrat, att derest RiksBih.

till Riksd. Prof. 18''J2. 4 Samt. 1 Afd. 5 Häft. (A :o 7). 1

Ang. anslag

till rikets

ekonomiska

kartverk.

[i-]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. ifrågasatt

ålderstillägg

åt

häradsskrifvaren

J. W.

Melén.

dagen bifölle den framställning, Kong! Maj:t förut samma dag på föredragning

af chefen för landtförsvarsdepartementet beslutat till Riksdagen

aflåta om förhöjning till 90,000 kronor af det årliga anslaget till det

topografiska kartverkef, det icke vidare komme att blifva beböfligt att

för de topografiska kartarbetena anlita besparingar å de ekonomiska

kartverkens anslag. Skulle åter Kongl. Maj:ts berörda framställning icke

komma att af Riksdagen bifallas, vore det medgifvande i afseende å

besparingarnas användande, som hittills af Riksdagen lemnats, fortfarande

erforderligt, och vid sådant förhållande borde Kongl. Maj:t, enligt departementschefens

åsigt, äfven i statsverkspropositionen för år 1893 af

Riksdagen äska ett dylikt medgifvande.

Då Kongl. Maj ds omförmälda förslag om anslag till topografiska

kartverket ännu icke är af Riksdagen pröfvadt, och utskottet anser nu

förevarande fråga icke böra till afgörande företagas, förrän beslut i den

sistnämnda blifvit fattadt, kommer utskottet, sedan anslaget till det

topografiska kartverket blifvit af Riksdagen bestämdt, att angående det

ifrågavarande anslaget till rikets ekonomiska kartverk afgifva det utlåtande,

hvartill förhållandena må befinnas föranleda; hvilket utskottet

härmed får för Riksdagen

anmäla.

Landsstaterna i länen.

2:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 30) har herr

E. Fredholm i Saleby föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta

om ^anordnande af ålderstillägg för häradsskrifvaren i Skara fögderi

Israel Walter Melén, att utgå med 500 kronor årligen från den 1 januari

1892 och allt framgent, så länge han innehade nämnda befattning.

Vid 1888 års riksdag förehade utskottet till behandling ett af

samme motionär väckt förslag om beredande af ålderstillägg åt häradsskrifvaren

Melén med enahanda belopp, som nu ifrågasatts, att utgå

från och med den 1 januari 1885. I punkten 8:o) af sitt utlåtande n:o 7

anmärkte utskottet då, att anledningen dertill, att Melén ej kommit i

åtnjutande af ålderstillägg syntes uteslutande bestå deri, att Melén från

den 1 oktober 1875, med undantag endast af förra hälften af januari

månad år 1876, varit af sjukdom urståndsätta att tjenstgöra; och enär

af vid motionen fogade handlingar inhemtades, att Kongl. Maj:t, efter

från vederbörande myndigheter infordrade yttranden i ämnet, genom

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

beshit den 11 mars 1887 afslagit en af Melén hos Kongl. Maj:t gjord

ansökning, att han måtte förklaras berättigad att från och med år 1885

å sin häradsskrifvarelön uppbära ålderstillägg med det af motionären

ifrågasatta belopp, alltså och då den föreliggande frågan redan varit

föremål för Kongl. Maj:ts pröfning samt något skäl för Riksdageu att

särskildt tillägga Melén ett ålderstillägg till ifrågavarande belopp icke

förefunnes, hemstälde utskottet, att motionen måtte af Riksdagen lemnas

utan afseende, hvilken hemställan af båda kamrarne bifölls.

Till stöd för sin fömjmde framställning i ämnet har motionären

allenast anfört, att Melén fortfarande lede af samma åkomma, hvarom i

den vid 1888 års riksdag afgifna motionen förmälts, eller blindhet och

nästan fullständig lamhet till följd af ryggmärgslidande, samt att hopp

om att han kunde blifva fullt återstäld till helsa och arbetskraft förefunnes,

derest medel kunde för honom anskaffas att undergå en badkur

och någon tid åtnjuta lämplig läkarevård.

Då hvad motionären sålunda andragit emellertid icke synes utskottet

innebära någon som helst anledning för Riksdagen att frångå

sitt år 1888 i samma ämne fattade beslut, får utskottet hemställa,

att herr Fredholms förevarande motion må af

Riksdagen lemnas utan afseende.

Undervisningsanstalter för jordbrnk och landtmannanäringar.

3:o) Beträffande landtmannaskolor hafva inom Andra Kammaren

väckts och till statsutskottets förberedande behandling hänvisats följande

motioner:

motionen n:o 57 af herrar Jöns Bengtsson och M. Dalm, deruti

föreslagits,

att Riksdagen måtte

l:o) bevilja antingen ett anslag af 4,000 kronor årligen till en

landtmannaskola inom hvarje län, som ville inrätta en sådan, oberoende

af såväl tillskott från enskilde som om landtbruksskola funnes inom länet

eller ej — eller alternativt 4,000 kronor till en landtmannaskola inom

hvarje län, med vilkor att i de län, der landtbruksskola funnes, ett tillskott,

elevafgifterna inberäknade, skulle lemnas från orten, uppgående

Ang. ifrågasatt

höjning

af anslaget

till landtmannaskolor

m. m.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till hälften mot statsanslaget, samt i öfrigt mot de vilkor, som gälde om

landtmannaskolor i allmänhet;

2:o) höja det nuvarande anslaget till landtmannaskolor, 15,000

kronor, med ett belopp af 35,000 kronor eller till 50,000 kronor;

, motionen n:o 39 af herr P. Pehrsson i Norrsund, hvilken hemstält,

att Riksdagen måtte ställa till Kongl. Majrts disposition ett årligt

anslag af 7,500 kronor, att användas till understöd åt mindre bemedlade

lärjungar i hvarje sådan landtmannaskola, som åtnjöte understöd af

statsmedel och hvars ändamålsenliga verksamhet sålunda blifvit erkänd,

hvarvid medlens fördelning vid hvarje skola borde ske efter dess skolstyrelses

bedömande;

motionen n:o 64 af herr Nils Olsson, som föreslagit,

att Riksdagen ville till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett förslagsanslag

å 2,000 kronor att tilldelas mindre bemedlade lärjungar vid landtmannaskolor,

som åtnjöte statsunderstöd och hvilkas ändamålsenliga verksamhet

sålunda blifvit erkänd, hvarvid borde åt vederbörande skolstyrelsers

ompi öfvande öfverlemnas att fördela erhållet understöd.

Herrar Bengtsson och Dahn hafva i sin förenämnda motion, jemte

åberopande af kongl. kungörelsen den 13 juli 1887 angående anslag till

landtmannaskolor, anfört, att ehuru landtmannaskolan vore en undervisningsanstalt

för det ojemförligt stora flertalet af landets blifvande jordbrukare,

finge den dock stå tillbaka för landtbruksskolan, som hufvudsakligen

afsåge att utbilda rättare och fördrängar åt de större jordbrukare,

i det afseende, att statsmedel till belopp af 4,000 kronor ej

beviljades landtmannaskola i det län, der landtbruksskola funnes, äfven

om behöfligheten af landtmannaskolan genom de inträdessökandes mängd

visade sig vara större än behofvet af landtbruksskolan. Då det emellertid

vore ej mindre nödvändigt, att den stora mängden af mindre jordbrukare

blefve satt i tillfälle att förvärfva ökad insigt i vår modernärings handtering,

än att duglige förmän stode godsegarne till buds, syntes det

motionärerna som om den brydsamhet att upprätthålla landtmannaskolan,

som ofta läge i svårigheten att skaffa garantier för det erfordrade enskilda

tillskottet, i så måtto borde undanrödjas, att staten, i likhet med

hvad som egde rum med afseende på landtbruksskolor, ansloge 4,000

kronor årligen, oberoende af tillskottet ( från enskilde, till en landtmannaskola

inom hvarje län, helst i förening med folkhögskola och som dess

andra årskurs, eller att åtminstone, då svårighet att åstadkomma det

enskilda tillskottet utgjorde det största bekymret, det belopp, som inom

orten skulle tillskjutas, bestämdes, elevavgifter inbegripna, till endast

hälften mot statsanslaget och detta senare då till högst 4,000 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

o

Beträffande de skäl, herrar Pehrsson och Olsson anfört till stöd

för sina utom beträffande beloppet af det ifrågasatta anslaget öfverensstämmande

förslag, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionerna

och vill här endast framhålla, att till grund för förslagen, hvilka åsyfta

att tillföra landtmannaskolorna ökadt antal lärjungar, synes ligga den

uppfattningen, att då landtmannaskolan i flera fall trädt i stället för en

förutvarande andra årskurs af vederbörande folkhögskola-, samt statsanslag

utginge till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid folkhögskolorna,

billigheten kräfde, att staten lemnade bidrag äfven till

mindre bemedlade lärjungar vid landtmannaskolorna.

Med fullt erkännande af det goda syftet i de förevarande motionerna

anser sig utskottet likväl för närvarande icke kunna förorda bifall

till något af de särskilda förslag, som i dem framställs. Det slag af

lägre landtbruksläroverk, som i motionerna afses, infördes genom Riks-*

dagens på framställning af Kongl. Maj:t år 1887 fattade beslut att dels

på ordinarie stat från och med 1888 bevilja till understöd åt sådana

landtmannaskolor (anstalter för lägre landtbruksundervisning med hufvudsakligt

ändamål att befrämja elevernas teoretiska utbildning), för hvilka

stadgar blifvit af Kongl. Maj:t godkända, ett förslagsanslag å 15,000

kronor att efter Kongl. Maj ds bepröfvande med högst 3,000 kronor årligen

tilldelas sådana landtmannaskolor under vissa vilkor, dels ock medgifva

att besparingar å anslagen till lägre landtbruksskolor finge användas

till understöd åt nämnda landtmannaskolor med belopp af högst

4,000 kronor åt landtmannaskola, som vore belägen i län, der med statsmedel

till samma belopp understödd lägre landt-bruksskola ej funnes, och

med högst 3,000 kronor åt öfriga landtmannaskolor, allt på nyssberörda

vilkor, dock att i län, der med statsmedel understödd lägre landtbruksskola

ej funnes, statsanslag till en landtmannaskola finge utgå, ehvad

bidrag inom orten tillskötes eller ej.

Någon tillförlitlig erfarenhet rörande landtmannaskolans förmåga

att fylla sin uppgift har under de få år den varit i verksamhet icke

kunnat erhållas; men förrän sådan vunnits synes utskottet ej lämpligt,

att staten ikläder sig större ekonomiska förpligtelser mot skolan än den

redan åtagit sig. Utskottet, hemställer fördenskull:

a) att herrar Bengtssons och Dahns förevarande

motion icke må af Riksdagen bifallas;

b) att icke heller herrar Pehrssons och Olssons

ifrågavarande motioner må af Riksdagen bifallas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till aflöning

af ytterligare

en landtfyruksingeniör.

[2-]

Landtbraksing-eniörer och deras biträden.

4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva att

ytterligare en landtbruksingeniör finge från och med år 1893 anställas

med enahanda aflöningsförmåner, som vore nuvarande landtbruksingeniörer

beviljade, samt för beredande af tillgång å härför erforderliga

afiöningsmedel höja anslaget till »landtbruksingeniörer och deras biträden»

från 47,500 kronor till 49,500 kronor eller med 2,000 kronor.

Aflöningen för landtbruksingeniör utgör, förutom resekostnads- och

traktamentsersättning, 2,000 kronor och kan ökas efter 5 års väl vitsordad

tjenstgöring till 2,500 kronor, efter ytterligare 5 år till 3,000

kronor och efter ytterligare 5 år till 3,500 kronor, hvilka. lönetillökningar

utgå af sjette hufvudtitelns förslagsanslag till ålderstillägg.

Under erinran att af de 20 landtbruksingeniörer, till hvilka aflöning

för närvarande funnes å riksstaten anvisad, en vore anstäld inom

Vesterbottens och Norrbottens län och en inom Vesternorrlands och Jemtlands

län, har departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, att

framställningar gjorts dels af Norrbottens läns landsting och af samma

läns hushållningssällskap om beredande af medel till anställande af eu

landtbruksingeniör med tjenstgöring endast inom Norrbottens län, dels

ock af Vesternorrlands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott om

anställande af en särskild landtbruksingeniör för detta län.

Sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län afgifvit

infordradt yttrande öfver de från länet gjorda framställningarna och

dervid till desamma på det fiffigaste förordat bifall, hade landtbruksstyrelsen

efter remiss den 16 december 1891 deröfver afgifvit utlåtande

och på samma gång tillika yttrat sig öfver berörda, af Vesternorrlands

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott gjorda omedelbart till styrelsen

insända framställning.

I detta utlåtande hade styrelsen vidkommande frågan om anställande

af en landtbruksingeniör särskildt för Norrbottens län anfört, att

det visat sig, att den landtbruksingeniör, hvars tjenstgöringsdistrikt för

närvarande utgjordes af Norrbottens och Vesterbottens län, på senare

tiden icke medhunnit de förrättningar, hvilkas utförande åt honom

uppdragits, hvaraf följden blifvit att han måst antingen anlita enskilda

biträden vid utförandet af undersökningarna eller ock uppskjuta desamma

till ett påföljande år. Distriktet omfattade också mer än en

tredjedel af rikets hela areal och innehölle sannolikt största delen af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 7.

7

dess vattendränkta och odlingsbara mosa- och myrmarker. Till följd af

den alltmera stegrade enskilda företagsamheten inom dessa län hade antalet

reqvisitiouer å biträde af landtbruksingeniören numera så ökats att,

under det antalet af de utaf ingeniören för yttre förrättningar använda

arbetsdagar år 1887 utgjort endast 75, deras antal under hvardera

af åren 1890 och 1891 uppgått till 140, hvaraf omkring hälften upptagits

af förrättningar inom Norrbottens län och återstoden af förrättningar

inom Vesterbottens län. Till följd af den i dessa trakter rådande

korta sommaren och bristen på goda kommunikationer derstädes kunde

den tid, som landtbruksingeniören i distriktet hade att använda till undersökningar

på marken, icke beräknas högre än till 80 eller högst 90

dagar, och då genom de af 1891 års Riksdag beslutade ändrade bestämmelser

i fråga om understöd från frostförminskningsfonden större lätthet

beredts för erhållande af dylikt understöd samt landtbruksingeniörens

i distriktet biträde alltså efter all sannolikhet hädanefter komme att, i

likhet med hvad redan för innevarande år visat sig blifva händelsen, i

högre grad än hittillt tagas i anspråk, framginge häraf tydligt angelägenheten

deraf att hvardera af ifrågavarande län erhölle egen landtörn

ksingeniör.

Beträffande den från Vestemorrlands län inkomna framställningen

att detta län skulle erhålla egen landtbruksingeniör, hade styrelsen meddelat,

att den landtbruksingeniör, hvars tjenstgöringsdistrikt för närvarande

utgjordes af Vestemorrlands och Jemkande län, under år 1891

varit så upptagen af förrättningar endast inom sistnämnda län, att en

extra landtbruksingeniör måst förordnas att utföra förrättningarna inom

Vestemorrlands län. Deremot hade reqvisitionerna från sistberörda län

ännu icke varit så talrika eller afsett så omfattande företag, att en

landtbruksingeniör derigenom kunnat beredas full sysselsättning. Detta

förhållande funne styrelsen likväl icke bevisa obehöfiigheten deraf, att

en särskild landtbruksingeniör anstäldes för hvardera länet, utan endast

att företagsamheten inom Vestemorrlands län ännu icke med större kraft

rigtat sig på uppodlingen eller torrläggningen af de vidsträckta mosstrakter,

som funnes inom länet. Erfarenheten hade emellertid visat, att

den säkraste häfstången till jordbrukets höjande och företagsamhetens

ökande hos jordbrukaren inom vårt land läge i en sakkunnig och upplysande

ledning af de sträfvanden, som inom landtmännens krets nästan

öfverallt inom landet numera börjat göra sig gällande, och enligt styrelsens

förmenande lede det icke något tvifvel, att det skulle vara en

stor fördel för Vestemorrlands län i nyss antydda hänseende, om länet

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

bereddes tillfälle att erhålla en statens landtbruksingeniör stationerad

inom länet.

Då styrelsen sålunda hölle före, att de två nordligaste landtbruksingeniörsdistrikten

borde delas, hade styrelsen tagit i öfvervägande huruvida

genom omreglering af de sydligare distrikten tillfälle kunde beredas

att fylla behofvet för Vesterbottens och Vesternorrlands län att hvardera

erhålla en särskild landtbruksingeniör. Vid företagen undersökning

beträffande omfattningen af den verksamhet, som under de senaste fem

åren utöfvats af statens landtbruksingeniörer, hade det visat sig att en

sådan reglering möjligen kunde ega rum, dock att derigenom icke i

någon händelse mer än en landtbruksingeniör kunde genom sammanslagning

af distrikt varda ledig att mottaga verksamhet inom annat

tjenstgöringsområde än det honom för närvarande tilldelade. Styrelsen

hade redan vidtagit förberedande åtgärder för vinnande af de ytterligare

upplysningar, som erfordrades för att styrelsen skulle kunna framlägga

förslag till en sådan förändring inom vissa af de sydligare distrikten,

men då, oberoende af denna undersökning, det kunde anses fullt visst,

att icke mer än en landtbruksingeniör kunde komma att från de sydligare

länen förflyttas till något af de nordligaste, ansåge styrelsen, att

frågan om anställande af en landtbruksingeniör i ettdera, af de begge

län, som styrelsen funnit höra erhålla egen lantbruksingeniör, redan nu

kunde till afgörande företagas. Vid bedömande af frågan, hvilketdera

af de begge länen först borde erhålla egen landtbruksingeniör, tvekade

styrelsen icke att i detta afseende gifva företrädet åt Vesterbottens län

samt förordade förty, att det nordligaste landtbruksingeniörsdistriktet,

som, med afseende å såväl omkrets som antalet af de derstädes under

de senaste fem åren utförda förrättningar, öfverträffade det distrikt, som

omfattade Vesternorrlands och Jemtlands län, blefve delad!, sa att saväl

Norrbottens som Vesterbottens län komme att utgöra eget landtbruksingeniörsdistrikt

med station för ingeniören i det förra länet i Luleå och

i det senare länet uti Umeå.

I öfverensstämmelse med departementschefens jemväl till statsrådsprotokollet

uttalade mening anser utskottet önskvärdheten af en delning

utaf de båda nordligaste landtbruksingeniörsdistrikten vara ådagalagd

genom hvad landtbruksstyrelsen i ärendet anfört; och då enligt det föreliggande

förslaget denna delning synes kunna genomföras, utan att medel

behöfva anvisas till aflönande af mer än en ytterligare landtbruksingeniör,

tvekar utskottet icke att förorda bifall till samma förslag. Utskottet

hemställer alltså, t

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7. 9

att Riksdagen må medgifva, att ytterligare en

landtbruksingeniör må från och med år 1893 anställas

med enahanda aflöningsförmåner, som äro nuvarande

landtbruksingeniörer beviljade, samt för beredande af

tillgång å härför erforderliga aflöningsmedel höja anslaget

till »landtbruksingeniörer och deras biträden»

från 47,500 kronor till 49,500 kronor, eller med 2,000

kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att assistenten vid landtbruksakademiens

agrikulturkemiska afdelning Carl Gustaf Eggertz måtte ega

att, så länge han vid denna befattning qvarstode, från anslaget till »befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» åtnjuta ett

personligt lönetillägg af 1,200 kronor årligen.

Vid föredragningen i statsrådet af detta ärende har departementschefen

enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, till en början erinrat, att

aflöningen för assistenten vid landtbruksakademiens agrikulturkemiska

afdelning, förut utgående med 1,200 kronor, af Riksdagen år 1874 ökats

med 300 kronor till 1,500 kronor; att Riksdagen år 1888 medgifvit, att

ifrågavarande assistent finge efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta

ett ålderstillägg; till belopp af 300 kronor att utgå af sjette hufvudtitelns

anslag till ålderstillägg samt att Kongl. Maj:t den 31 maj sistnämnda

år förklarat, att innehafvaren af ifrågavarande befattning, numera

filosofie doktorn Carl Gustaf Eggertz vore berättigad att från och

med år 1889 komma i åtnjutande af dylikt tillägg; i följd hvaraf Eggertz

för närvarande åtnjöte en aflöning af 1,800 kronor.

Departementschefen har vidare meddelat, att föreståndaren för

akademiens agrikulturkemiska afdelning, professorn L. F. Nilson uti en

till akademiens förvaltningskomité ingifven skrift af den 8 december

1891, med tillkännagifvande att Eggertz nu, då tillfälle dertill yppade

sig, ärnade på annat håll söka en hans framtid mera betryggande anställning

än den han innehade, hemstält, att åtgärder måtte vidtagas för

att vid akademiens kemiska laboratorium bibehålla Eggertz, hvilken med

en flit, en skicklighet, en samvetsgrannhet och ett intresse, som vore

öfver allt beröm, deltagit i de löpande göromålen derstädes, samt, bland

annat, på grund af sjelfständig undersökning öfver mullämnena i åkeroch

mossjord offentliggjort ett arbete, som för alla tider förblefve grundBih.

till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 5 Häft. 2

Ang. anslag

till personligt

lönetillägg åt

assistenten vid

landtbmksakademiens

agrikulturkemiska

afdelning

C. G.

Eggertz.

[3.]

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o T.

läggande inom detta svårutredda område. Professorn Nilson hade tillika

upplyst, att Eggertz förklarat sig villig att fortfarande egna akademien

sin tjenst, så framt hans aflöning för framtiden kunde bestämmas till

3,000 kronor, ett belopp, som visserligen väsentligt understege hvad

Eggertz nu hade utsigt att å annan ort erhålla, men med hvilket han

dock förmält sig vara tillfredsstäld, så vida han fortfarande finge egna

sig åt samma verksamhet som hittills.

Med anledning häraf hade landtbruksakademien i skrifvelse till

Kongl. Maj:t den 14 december 1891, jemte anmälan att Eggertz den

21 september 1877 anstäldes såsom assistent vid akademiens kemiska

laboratorium, förklarat, att akademien till fullo instämde i de af professorn

Nilson gjorda uttalanden beträffande såväl det synnerligen berömvärda

sätt hvarpå Eggertz fullgjort sina tjensteåligganden, som ock

den framstående duglighet och utpreglade begåfning på åkerbrukskemiens

och agronomiens områden, på hvilka han genom sin verksamhet

och sina offentliggjorda skrifter aflagt öfvertygande prof. Akademien

hade ytterligare anfört, att Eggertz, som under de senaste åren

haft sig anförtrodd ledningen af de utaf akademien med understöd af

statsmedel anordnade mosskulturförsök i olika delar af landet, äfven

härvid ådagalagt stor skicklighet äfvensom förmåga att hos de landtmän,

med hvilka han för fullgörandet af detta verk kommit i beröring,

väcka förtroende och intresse samt att vid sådant förhållande hans

afskedstagande, hvilket i betraktande af de synnerligt små löneförmåner,

hvaraf han under sin långa tjenstetid varit i åtnjutande, icke kunde

väcka förvåning, skulle för akademien och den institution, det kemiska

laboratoriet, han så nitiskt tjenat, innebära en mycket svår förlust, så

mycket svårare som arbetena vid nämnda laboratorium på den senaste

tiden och särskildt efter inrättandet derstädes af en försöksgård för

växtkultur så betydligt tillvuxit i omfattning, att de med nu tillgängliga

arbetskrafter endast med största svårighet kunde medhinnas och

icke utan tillökning af dessa kunde utsträckas till det omfång, som

vore önskligt och vid institutionens anläggning afsetts. I sjelfva verket

skulle redan vid den nuvarande omfattningen af laboratoriets verksamhet

de befintliga arbetskrafterna vara alldeles otillräckliga, derest icke

laboratoriets tjenstemän genom långvarig handläggning af der förekommande

arbeten vunnit nödig erfarenhet, insigt och färdighet, och

det vore tydligt att lång tid måste förgå, innan en ny, yngre och ovan

kemist hunne inöfvas för att kunna ersätta den bopröfvade och utmärkta

arbetskraft, hvaröfver laboratoriet nu förfogade. Akademien

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

11

ansåge sig dessutom böra framhålla att, då verkligt framstående vetenskapliga

förmågor alltid vore sällsynta, framför allt på ett område

sådant som åkerbrukskemiens, der i vårt land förhållandena i ekonomiskt

hänseende för dess idkare hittills icke varit synnerligen lockande,

det vore så mycket angelägnare att, då en dylik vetenskapsidkare med

särskild begåfning i nu ifrågavarande rigtning, i trots af missgynnande

omständigheter, lyckats kämpa sig fram till en i vetenskapliga kretsar

ansedd ställning, samhället genom lämpligt och i tid meddeladt understöd

satte honom i stånd att på den plats, der hans särskilda utbildning

och arbetskraft kunde bäst göra sig gällande, verka till det allmännas

gagn. Akademien kunde derför icke annat än på det lifligaste

instämma i den af professorn Nilson uttryckta önskan, att åtgärder

måtte vidtagas för att möjliggöra Eggertz’ fortfarande anställning vid

akademiens kemiska laboratorium. Men då akademiens egna tillgångar

icke medgåfve henne att härutinnan något åtgöra, funne akademien,

som ansåge det lämpligast att den löneförbättring, som kunde ifrågakomma,

gjordes personlig för Eggertz, hvarigenom den tillika erhölle

karakteren af en välförtjent belöning för nitisk och trogen tjenst samt

framstående vetenskaplig verksamhet, sig böra hemställa, att Kongl.

Maj:t måtte vidtaga erforderliga åtgärder för att bereda Eggertz’ ett

personligt årligt lönetillskott af 1,200 kronor att utgå från och med

början af år 1892, så länge han qvarstode i sin nuvarande befattning.

Med afseende å fördelarne för det allmänna af att en så framstående

vetenskapsidkare, som Eggertz visat sig vara, kunde bibehållas

vid akademiens kemiska laboratorium och då det aflöningsbelopp, som

Eggertz, i händelse den ifrågasatta löneförbättringen honom beviljades,

skulle komma att åtnjuta, eller 3,000 kronor, icke kunde, då hänsyn

toges till de utmärkta vitsord, som om hans verksamhet lemnats, anses

oskäligt, tvekade departementschefen för egen del icke att förorda att

åt Eggertz beviljades det föreslagna lönetillskottet, hvilket borde utgå

från samma anslag, från hvilket dennes nuvarande aflöning utom ålderstillägget

utginge, eller det å sjette hufvudtiteln uppförda anslaget till

befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar, hvilket

icke i följd deraf behöfde höjas.

Då fråga om löneförbättring åt assistenten vid agrikulturkemiska

afdelningen senast förevar till behandling hos Riksdagen, eller år 1888,

hade af Kongl. Maj:t föreslagits, att bemälde tjensteman måtte förklaras

berättigad att efter tio års väl vitsordad tjenstgöring åtnjuta ett ålderstillägg

af 500 kronor; och hade till stöd för förslaget anförts, bland

annat, att utsigterna till befordran för innehafvare!! af befattningen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vore synnerligen dåliga, enär, såsom erfarenheten nogsamt visat, till

de tjänster, som kunde ifrågakomma att af honom sökas, nemligen föreståndarebefattningarne

vid de med statsmedel understödda kemiska

stationerna för jordbrukets och näringarnes behof, nästan utan undantag

antoges förut vid dessa stationer anstälda och inom orten kända

kemister. Riksdagen fann det väl vara med billigheten öfverensstämmande,

att innehafvaren af ifrågavarande assistentbefattning efter tio

års väl vitsordad tjenstgöring finge komma i åtnjutande af något ålderstillägg;

men då för icke längre tid sedan än år 1874 ökning egt rum

i den till befattningen hörande aflöning med 300 kronor, höll Riksdagen

före, att jemväl det ifrågasatta ålderstillägget lämpligen kunde bestämmas

till nämnda belopp, eller 300 kronor, i följd hvaraf Riksdagen

endast på det sätt biföll Kongl. <Maj:ts framställning, att Riksdagen

medgaf, att assistenten finge efter tio års väl vitsordad tjenstgöring

åtnjuta ett ålderstillägg till belopp af 300 kronor.

Af ofvan åberopade statsrådsprotokoll för den 13 sistlidne januari

inhemtas, att Kongl. Maj:ts nu föreliggande framställning uteslutande

föranledts af den inträffade omständighet, att iunehafvaren af

ifrågavarande befattning fått utsigt till erhållande på annat håll af

bättre aflönad anställning. Utan att på något sätt vilja underkänna

den nuvarande assistentens vitsordade framstående duglighet och vetenskapliga

förtjenst, anser sig utskottet böra framhålla, att, derest en

sådan omständighet som den ofvan omförmälda finge verka till förhöjning

af en tjenstemans aflöning, detta kunde leda till konseqvenser,

hvilka kunde för statsverket blifva synnerligen kostsamma. Och utskottet

finner sig så mycket mindre kunna förorda bifall till framställningen,

som beloppet af det ifrågasatta lönetillägget hvarken synes

stå i öfverensstämmelse med den ifrågavarande befattningens beskaffenhet,

sådan denna från början uppfattats, eller med de åsigter derom,

som af Riksdagen derefter vid den senaste löneförbättringen gjorts

gällande. Då för befattningen ursprungligen bestämdes en aflöning af

allenast 1,200 kronor, måste nemligen vara uppenbart, att man då icke

tänkte sig dess innehafvare såsom en vetenskapsman af framstående

förtjenst med sjelfständig verksamhet, utan allenast såsom en person,

hvars kunskaper gjorde honom lämplig till biträde åt den vetenskapsman,

som skulle förestå agrikulturkemiska afdelningen; och då Riksdagen

år 1888 nedsatte beloppet af det äskade ålderstillägget från 500

till 300 kronor, synes Riksdagen fortfarande hafva betraktat befattningen

såsom mera underordnad. Att Riksdagen nu, med frångående af

denna åsigt, skulle på en gång höja aflöningen från 1,800 kronor till

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

13

3,000 kronor synes utskottet icke böra ifrågakomma, då i sådant fall

den ställning, man ansett befattningens innehafvare böra intaga, skulle

allt för mycket förryckas. Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

6:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 165) har herr

A. V. Ljungman hemstält, att Riksdagen måtte dels i skrifvelse hos gåZet förXeKongl.

Maj:t anhålla om vidtagande af nödiga åtgärder för åväga- ^T^ftev°fl

bringandet af eu tidsenlig så kallad administration af hafsfiskebedriften rikets Ultra

vid rikets vestra och södra kuster, dels uppföra ett anslag å ordinarie °ch sSdra

stat af 9,000 kronor för anställandet af två fiskeriinspektörer, den ene hlMerför

Göteborgs och Bohus läns och den andre för Hallands, Malmöhus,

Kristianstad och Blekinge läns hafsfisken.

Motionären har till stöd för förslaget anfört följande.

År 1889 hade Riksdagen på framställning af Kongl. Maj:t höjt

anslaget å ordinarie stat till »fiskerinäringens understöd)) från 17,600

kronor till 42,000 kronor, under uttalande af att »i betraktande af den

stora betydelse, särskilt nordsjöfisket under de senare åren erhållit,

kunde det belopp, hvarmed Kongl. Maj:t funnit anslagstiteln böra ökas,

icke anses för högt». Tvenne år hade sedan dess förflutit, och hafsfisket

vid rikets vestra kust hade derunder än ytterligare utvecklats,

på samma gång som det i allt mer trängande grad kommit i behof

åt en länge eftertraktad omvårdnad från det allmännas sida; men den

vid det ökade anslagets beviljande antydda verksamheten till samma

fiskes förkofran hade uteblifvit och ökningen i anslaget till största

delen hamnat i sjette hufvudtitelns besparingsfond för »besparingar å

auslagen till jordbruket, handeln och näringarne» eller användts för

sådant som lämpligast bort helt och hållet åsidosättas. Då nu detta

förhållande synbarligen hade sin orsak hufvudsakligast i beskaffenheten

af den befintliga fiskeriadministrationen och icke stode att hjelpa på

annat sätt, än genom en fullständig omorganisation af denna efter de

bästa föredömen, utlandet hade att bjuda på; så hade man från bohuslänska

skärgården under förra året sökt åvägabringa en sådan omorganisation

genom att hos Kongl. Maj:t anhålla om inrättande, i öfverensstämmelse

med Göteborgs och Bohusläns landstings hemställan åren

1882 och 1884, af en särskild oaflönad fiskeristyrelse efter skottskt och

holländskt mönster för bohuslänska hafsfiskebedriftens så kallade administration,

hvilken anhållan derefter af samma landsting förordats. Obe
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande Na 7.

stridligt syntes ock vara, att om en dugande offentlig verksamhet till

främjande af rikets största och mest betydande fiskebedrift skulle åstadkommas,

så måste man först hafva ett organ för denna verksamhet,

som förmådde på ett tillfredsställande sätt handhafva densamma.

Redan år 1883 hade den 1881 nedsatta komitén för fiskerilagstiftningens

omarbetning och fiskeriadministrationens omorganisation

hemstält om ökandet af antalet ordinarie fiskeritjenstemän, och detta

dess förslag hade tillstyrkts af nära nog samtliga länsstyrelser och

landsting. Klart vore också, enligt motionärens förmenande, att man

för fisket likasom för landtbruket behöfde ett antal personer, som kunde

helt och hållet egna sig åt den offentliga vården om fiskerinäringen

samt tillhandagå de fiskeriidkare med råd och biträde, som deraf vore

i behof. Sådana personer vore till följd af fiskebedriftens både större

betydenhet och egendomliga art företrädesvis påkallade med hänsyn

till de så kallade eröfrade provinsernas hafsfisken, hvarför motionären

äfven ville framlägga ett förslag om tvenne sådana personers anställning

för nämnda fisken, fastän väl knappast någon förhoppning funnes

derom, att Riksdagen skulle på grund af enskild motionärs framställning

bevilja anslag till aflöning af nya tjenstemän å ordinarie stat.

De två fiskeritjenstemännen borde benämnas ftsker iinspektör er och undfå

samma löneförmåner, som tillerkänts fiskeriinspektören i landtbruksstyrelsen.

Motionären har vid sitt förslag såsom bilagor fogat, bland annat,

två af motionären under förlidet år till Kongl. Maj:t ingifna skrifter,

innefattande den ena en hemställan om indragning af tillsyningsmannabefattningen

vid Göteborgs och Bohus läns hafsfisken och den andra

en hemställan, att Kongl. Maj:t måtte ej mindre förordna om inrättande

af en särskild fiskeristyrelse för vården af Göteborgs och Bohus läns

hafsfiske än äfven hos Riksdagen åska nödigt anslag för anställande

af tvenne fiskeriinspektörer, den ene för Göteborgs och Bohus läns

och den andre för Hallands, Malmöhus, Kristianstads och Blekinge läns

hafsfisken. Utskottet finner det icke vara af behofvet påkalladt att

referera dessa skrifters innehåll, utan får i fråga om dem hänvisa till

motionen.

Ehuruväl genom motionärens omförmälda skrifvelse!- Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet blifvit. fäst å ifrågavarande angelägenhet, har utskottet

dock trott sig böra föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t göra särskild

framställning i detta ämne, på det att förevarande frågor må betraktas

ur mera omfattande synpunkt och dervid äfven må komma

under ompröfning, huruvida icke den ifrågasatta administrationen af

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

15

hafsfiske! må möjligen komma att omfatta ej allenast fisket vid rikets

vestkust utan äfven det som bedrifves vid sydkusten.

På grund häraf hemställer utskottet:

a) att Riksdagen må i skrifvelse hos Kongl.

Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huru en verksam administration af hafsfiske!

så väl vid rikets vestkust som ock, om så af

förhållandena finnes påkalladt, vid dess sydkust lämpligen

må kunna bringas till stånd;

b) att herr Ljungmans förevarande motion icke

må till någon vidare åtgärd föranleda.

Skiften och afvittringar.

7:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, dels för år 1893 bevilja förhöjning

i styresmannens för storskiftesverket i Kopparbergs

län årsarfvode med 400 kronor; dels medgifva,

att de belopp, hvarmed inkomsterna af tjensten under

år 1893, för afvittringslandtmätare i Vesterbottens

och Norrbottens län samt storskifteslandtmätare i

Kopparbergs län kunna komma att understiga 2,500

kronor för dem, som tillhöra första lönegraden, och

3,000 kronor för dem, som på grund af ålder i tjensten

åtnjuta arfvodesförhöjning, må desse tjenstemäu

godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken;

dels ock för år 1893 åt föredraganden af

afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde

åt honom bevilja en tillökning af 400 kronor

i det åt honom anslagna belopp.

Öfriga ordinarie anslag.

8:o) I fråga om öfriga, här ofvan ej särskilt nämnda ordinarie

anslag å sjette hufvudtiteln har Kongl. Maj:t ej föreslagit annan för
-

Ang. höjning

i drsarfvodet

för styresmannen

för

storskiftesverket

m m.

|4-]

Ang. öfriga

ordinarie

anslag.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ändring än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. måtte ökas med

746 kronor eller från 117,795 kronor till 118,541 kronor. Utskottet

hemställer,

att samtliga här ofvan icke särskildt omförmälda

ordinarie anslag under sjette hufvudtiteln må för år

1893 fastställas till samma belopp som i innevarande

års riksstat; dock att i anslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. må få göras den jemkning,

som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan

erfordras.

Statens jernvägstrafik.

Ang. löneför- 9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte medgifva,

banmkurnl. banvakt vid statens jernvägstrafik måtte kunna uppflyttas i 19:e

[6.] löneklassen enligt gällande aflöningsreglemente för embets- och tjenstemän

samt betjente vid statens jernvägstrafik med årligt arfvodesbelopp

af 600 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att enligt

gällande aflöningsreglemente för embets- och tjensteman samt betjente

vid statens jernvägstrafik aflöningen till banvakter utginge inom följande

i reglementet upptagna löneklasser, nemligen

25:e

klassen

med årligt

arfvodesbelopp af

240

kronor,

24:e

n

yi

ii

11

11

300

ii

23:e

n

11

ii

19

11

360

91

22:a

11

11

i>

11

11

420

11

21:a

v

91

ii

11

11

480

11

20:e

11

11

ii

11

11

540

11

hvarförutom banvakterna åtnjöte fri bostad eller inqvarteriugsersättning,

äfvensom beklädnadsersättning med 8 kronor i månaden.

Departementschefen har vidare meddelat, att uti en till Kongl. Maj:t

ingifven skrift fem banvakter, med förmälan att de dertill blifvit af

sina kamrater utsedde, anhållit, att banvakterna måtte i aflöningshänseende

blifva likstälda med stationskarlarne, för hvilka enligt aflöningsreglementet

den högsta aflöningen utgjorde 660 kronor (18:e löneklassen)

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

17

och har departementschefen på sid. 13 i statsrådsprotokollet redogjort

för de skål, sökandena andragit till stöd för sin anhållan.

Jernvägsstyrelsen, hvars utlåtande öfver ansökningen infordrats,

hade — yttrar departementschefen vidare — deruti erinrat, att styrelsen,

redan vid afgifvande af sitt förslag till arfvodesstat för år 1890 ansett

det högsta banvakterna tillkommande aflöningsbelopp vara i följd af

ökade lefnadskostnader för lågt och derför gjort framställning om

beredande af en tillfällig löneförbättring åt banvakterna vid vissa delar

af statsbanorna, der lefnadskostnaderna vore högre än vanligt, men

att Kongl. Maj:t funnit den då gjorda framställningen icke till någon

åtgärd föranleda. Med erinran att det då väckta förslaget afsett ett

tillskott af 60 kronor för hvarje banvakt, som deraf komme i åtnjutande,

hvarigenom högsta aflöningen skulle komma att uppgå till 600

kronor (motsvarande 19:e löneklassen), hade i det nu afgifna utlåtandet

styrelsen, som funnit den nu gjorda framställningen mycket

behjertansvärd, då lefnadskostnaderna, sedan det förra förslaget väcktes,

ytterligare stegrats, och som ansett vidtagandet af åtgärder för förbättrande

af den svagast aflönade personalens löneförmåner icke böra uppskjutas

i afbidan på den revision af aflöningsreglementet, hvartill styrelsen

vore betänkt på att uppgöra förslag, hemstält, att Kongl. Maj:t

måtte till Riksdagen aflåta proposition derom att aflöningsreglementet

måtte sålunda ändras, att arfvoden inom 19:e löneklassen med årligt

belopp af 600 kronor kunde banvakter tilldelas.

För egen del har departementschefen yttrat, att en förbättring

af banvakternas aflöningsförmåner syntes honom vara af omständigheterna

påkallad. Särskildt. vore detta fallet i fråga om banvakterna å

de nordligaste banlinierna, der lefnadsvilkoren vore ogynsammare än

eljest till följd af högre pris å lifsförnödenheter och klimatiska förhållanden,

Indika icke blott försvårade tjenstgöringen, utan äfven orsakade

att banvakterna icke kunde hemta något nämnvärdt bidrag till

sitt uppehälle af de små planteringsland, som, der omständigheterna

sådant medgifvit, lagts till deras bostäder. Lika med jernvägsstyrelsen,

ansåge departementschefen den nu väckta frågan icke böra undanskjutas,

till dess eu fullständig revision af aflöningsreglementet hunne

genomföras, och jernvägsstyrelsens förslag rörande löneförbättringens

belopp synes honom äfven skäligt.

Enligt hvad utskottet inhemta!, har Kongl. Maj:t den 31 december

1891, i sammanhang med fastställande af arfvodestat vid statens

jernvägstrafik för år 1892 och under åberopande af de förändrade förhållanden,

som inträdt sedan nu gällande aflöningsreglementeför embetsltih.

till lliksd. Prof. 1892. d Sami. 1 Afd. 5 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:0 7.

Ang. disposition

af patentoch

varumärkesafgifter.

[7-]

och tjensteman samt betjente vid statens jernvägstrafik faststäldes,

anbefalt jernvägsstyrelsen att före den 1 september 1892 till Kongl.

Maj:t inkomma med förslag till nytt aflöningsreglemente. Då således

förslag till en enligt utskottets förmenande af flera skäl Önsklig allmän

revision af ifrågavarande aflöningsreglemente lärer kunna redan

för nästa Riksdag framläggas, samt utskottet håller före, att den slutliga

pröfningen af frågan om förbättring af banvakternas lönevilkor kan

till dess anstå, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Patentbyrån.

10:o) Beträffande patentbyrån, som tillförene utgjort en särskild

afdelning af kommerskollegium men med innevarande års början i följd

af kollega förändrade organisation blifvit ett sjelfständigt embetsverk,

lydande omedelbart under Kongl. Maj:t, har Kongl. Maj:t ej gjort annan

framställning, än att Riksdagen måtte medgifva, att afgifterna för

patent och för registrering af varumärken finge användas till bestridande

af de utgifter, hvilka betingades af tillämpning under år 1893

af förordningen angående patent och lagen om skydd för varumärken.

Af den redogörelse för patentbyråns inkomster och utgifter för

år 1891, som finnes intagen i det vid statsverkspropositionen fogade

statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 13 januari 1892 inhemtas,

att byråns inkomster för året utgjort 101,401 kronor 25 öre, under det

att dess utgifter, hvilka dock, då räkenskaperna vid tidpunkten för

redogörelsens aflemnande ännu icke afslutats, ej kunnat med full noggrannhet

uppgifvas, uppgått till 80,614 kronor 75 öre, af hvilket belopp

de vigtigaste posterna utgjorts af aflöningar och arfvoden 33,712

kronor 49 öre, byråns publikationer 25,952 kronor 81 öre, återstälda

patent- och registreringsafgifter 6,545 kronor, utgifter för byråns

bibliotek 2,561 kronor 22 öre, renskrifning 1,750 kronor, bidrag till

upprätthållande af patentunionens internationella byrå i Bern 1,509

kronor 12 öre samt hyra för byråns lokal 4,000 kronor.

För år 1890 belöpte sig patentbyråns inkomster till 92,423 kronor

34 öre och dess utgifter till 82,499 kronor 83 öre.

Utskottet hemställer,

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets^UHatande N:o 7. 19

att Riksdagen må medgifva, att afgifterna för

patent och för registrering af varumärken må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka betingas af tillämpning

under år 1893 af förordningen angående

patent och lagen om skydd för varumärken.

Arbetareförsäkringen.

ll:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under hänvisning till hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

(sid. 16) i ämnet anfört får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att Kongl. Maj:t

må för år 1893 använda de till underlättande af åtgärder

för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande afsätta belopp, i mån af behof, dels

till förvaltningsbidrag åt sjukkassor under enahanda

vilkor, som i Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891

(n:o 85) äro angifna, dels ock till utarbetande och

offentliggörande genom försäkringsinspektörens försorg

af årsredogörelse för sjukkasseväsendet i riket.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjette hufvudtiteln, hafva,

utom den redan i punkten l:o) nämnda, följande framställningar gjorts.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

12:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må, för handhafvande af kontroll

å försäkringsanstalterna, för år 1893, i likhet med

hvad allt ifrån år 1887 egt rum, på extra stat anvisa

till Kongl. Maj:ts förfogande ett belopp af 4,500

kronor.

Ang. förväxtningsbidrag

åt sjukkassor

m. m.

[8-j

Ang. anslag

för kontrollen

ä försäkringsanstalterna.

[9-]

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till utgifvande

af Polisunderrättelser.

[10.]

Ang. anslag

till särskild

polisstyrka på

landet.

[IL]

Öfverståthållareembetet.

13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må äfven för år 1893, till utgifvande

under samma år af »Polisunderrättelser», på

extra stat anvisa 15,000 kronor.

Landsstaterna i länen.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1893 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 65,000

kronor att användas till aflöning och underhåll af särskild polisstyrka

på landet, der sådan kan af förhållandena påkallas, äfvensom till belöningar

för gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande

eller gripande.

I afseende å förenämnda anslagsbegäran har departementschefen

till statsrådsprotokollet erinrat, att Riksdagen år 1875, med anledning

af särskilda inom Riksdagen väckta motioner, för hvartdera af åren

1875 och 1876 till Kongl. Maj:ts förfogande anvisat ett extra anslag

af 20,000 kronor att i mån af behof användas till aflöning och underhåll

af särskild polisstyrka på landet, äfvensom till belöniugar för

gröfre brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande eller gripande,

samt att Riksdagen sedermera årligen, till följd af derom utaf Kongl.

Maj:t gjorda framställningar, för nämnda ändamål anvisat ett extra

anslag, som under åren 1877—1882 utgjort 40,000 kronor, men från

och med år 1883 höjts till 50,000 kronor, med hvilket belopp anslaget

allt sedermera utgått.

Såsom skäl för den nu ifrågasatta förhöjningen af anslaget har

departementschefen anfört, att under de senare åren framställningar

från länsstyrelserna gjorts om delaktighet af anslaget till så stor omfattning,

att de begärda bidragen icke obetydligt öfverstiga den årliga

anslagssumman. Sålunda hade för år 1889 begärts öfver 54,000 kronor

samt för hvartdera af åren 1890 och 1891 omkring 65,000 kronor.

Vid föredragning den 5 december 1890 af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

framställningar om bidrag för år 1891 från ifrågavarande

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

21

anslag hade Kongl. Maj:t derför besluta anbefalla länsstyrelserna att

tillse, hvilka inskränkningar i omkostnaderna för polisbevakningen

skäligen kunde göras, och särskild! att erinra kommuner eller enskilde,

hvilka kunde hafva intresse af fortfarande extra polisbevakning, om

behöfligheten af att de sjelfve till kostnaderna derför bidroge, äfvensom

att inkomma med upplysningar om de åtgärder, som i nämnda

afseenden vidtagits, och hvilka minskningar i utgifterna, som i anledning

deraf kunde vara att för år 1892 förvänta.

Af hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande till svar härå meddelat

och anfört framginge, att i nästan alla rikets län bidrag från kommuner

och enskilde till ganska väsentliga belopp lemnats, samt att bidrag

af statsmedel i allmänhet icke gifvits till uppehållande af mera

ständig extra polisbevakning, med mindre än att kommuner, bolag

eller enskilde deltagit i kostnaderna härför med ungefärligen enahanda

belopp, som af statsmedel lemnats. Sådant oaktadt hade icke få ansökningar

om bidrag från statsanslaget måst af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

på grund af bristande tillgångar lemnas utan afseende,

ehuru behofvet af den ifrågasatta polisbevakningen varit påtagligt.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade derför i allmänhet förklarat

sig icke kunna föreslå några afsevärda nedsättningar i de från statsanslaget

för ändamålet förut anvisade belopp, utan hade fastmer betonat,

att de hittills beviljade bidragen vore synnerligen knappt tilltagna.

Också uppgingo de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande för

år 1892 begärda bidrag för meranämnda ändamål till 61,975 kronor.

Jemte det departementschefen med hänsyn till hvad i ärendet

förekommit tillstyrkt aflåtande till Riksdagen af nu föreliggande framställning,

har departementschefen anmärkt, att, derest framställningen

bifölls, Kongl. Maj:t torde böra, såsom förut skett, förständiga vederbörande

länsstyrelser att, hvad beträffade anslagets användande till

särskild polisstyrka på landet, bidrag företrädesvis borde tilldelas kommuner,

hvilka sjelfva ville lemna motsvarande tillskott, eller der landsting

eller enskilde vore villige att för ändamålet bidraga, samt att undantag

härifrån endast borde medgifvas i särskilda fall, då behofvet

af förstärkt polisuppsigt funnes oafvisligt och annat bidrag till bestridande

af kostnaderna derför icke kunde erhållas.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning till

någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 65,000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

kronor att användas till aflöning och underhåll af

särskild polisstyrka på landet, der sådan kan af förhållandena

påkallas, äfvensom till belöningar för gröfre

brotts upptäckande samt förbrytares efterspanande

eller gripande, allt enligt förut tillämpade, i statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 13 januari 1892

angifna grunder.

ii9iappfogdar 15:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

m. m. får utskottet hemställa,

[12-] -IV. : . - iii ■

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1891

och 1892 egt rum, må, till ersättning för juridiskt biträde

åt de svenske lapparne i Norge samt till lappfogdar

och lappförmän, på extra stat för år 1893 anvisa

10,000 kronor.

Väg- och vattenbyggnadsstaten.

Ang. anslag 16:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

tiUningwZ/k får utskottet hemställa,

hamnar m. m.

[13.] att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må, till undersökningar af mindre hamnar

och farleder, på extra stat för år 1893 anvisa ett anslag

af 5,000 kronor.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

Ang. anslag 17:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställ
ning

och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 20) i

Ultima, landt- ämnet anförts, hemställer utskottet,

hruksinstitut.

[14.1

att Riksdagen, i enlighet med hvad för innevarande

år egt rum, må på extra stat för år 1893

anvisa, till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna

landtbruksinstitut, 29,000 kronor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

23

18:o) Vidare och i enlighet med Kongl. Maj:ts i sådant hänseende

gjorda framställning hemställer utskottet,

att af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande

af kostnader för nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut

och jordegendom m. in. beviljade anslag, 68,000

kronor, må å extra stat för år 1893 anvisas 19,000

kronor.

19:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att af det utaf Riksdagen år 1891 till bestridande

af kostnaderna för byggnadsarbeten och ny värmeledning

vid Alnarp m. m. beviljade anslag, 67,425

kronor, må på extra stat för år 1893 anvisas 15,000

kronor.

20:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för anordnande

af högre undervisning i mejerihushållning vid Alnarps landtbruksinstitut,

för år 1893 anvisa å extra stat ett anslag af 10,000 kronor.

Vid föredragningen af ifrågavarande ärende har departementschefen

erinrat, hurusom han till statsrådsprotokollet den 12 januari

1891 vid behandlingen af frågan om en förändrad organisation af Ultuna

landtbruksinstitut uttalat den åsigt, att den högre mejeriundervisningen

borde uteslutande förläggas till Alnarp, och då det vore af

stor vigt, att för denna undervisning funnes att tillgå ett fullt tidsenligt

mejeri, hade departementschefen tillika hemstält, att bland anslag

till nybyggnadsarbeten vid Alnarp, att af Riksdagen begäras, äfven

borde upptagas ett belopp för en ny mejeribyggnad derstädes. Sedan

Riksdagen beviljat det af Kongl. Maj:t. i enlighet med departementschefens

hemställan äskade anslag för byggnadsarbeten m. m. vid Alnarp,

antoge departementschefen att den högre mejeriskolan derstädes i

sitt utvidgade skick kunde under år 1893 börja sin verksamhet.

Ehuru kostnaderna för denna skola ännu icke kunde tillförlitligen

beräknas, ansåge departementschefen det dock vara visst, att desamma

icke komme att understiga det belopp, som hittills utgått för den

högre mejeriundervisningen vid båda landtbruksinstituten, eller 10,000

kronor, och detta belopp hade också landtbruksstyrelsen i skrifvelse

den 29 september nästlidna år ansett vara erforderligt.

Ang. anslag

till byggnader

in. m. vid Ultuna.

[15.]

Ang. anslag

till byggnadsarbeten

m. m.

vid Alnarp.

[16.]

Ang. anslag

till anordnande

af högre

undervisning i

mejerihushållning

vid Alnarp.

[17.]

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten

och till

prisbelöning a r

vid sädana.

[! 8 o. 19.]

Utskottet har visserligen förestält sig, att, då den högre mejeriundervisningen

för framtiden kommer att meddelas vid endast ett läroverk,

under det att den hittills lemnats vid två å skilda orter belägna

sådana, möjlighet borde förefinnas att i någon mån nedbringa kostnaderna

för samma undervisning, men då för närvarande icke kan med

säkerhet afgöras, huru kostnaderna i förevarande hänseende kunna

komma att ställa sig, har utskottet ansett medel böra för år 1893

anvisas för ändamålet till enahanda belopp, som under de senare åren

derför utgått. Utskottet får alltså hemställa,

-ÅT‘.Hl ''ii --’■}!! n <■''!'': f ■:''} T ,*'' i _ ■■ ? ?{. j . i /■. •».*; • . ''* >

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

21:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1893 anvisa

dels såsom bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna

landtbruksmöten 7,500 kronor,

och dels till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur, redskap

och maskiner samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

12,500 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att, sedan landtbruksstyrelsen

den 29 september 1891 hos Kongl. Maj:t gjort hemställan, att lör ofvan

omförmälda ändamål måtte för år 1893 af Riksdagen äskas enahanda

belopp, som sedan åtskilliga år tillbaka plägat af Riksdagen dertill anvisats,

eller 5,000 kronor, såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för landtbruksmötena och 10,000 kronor till prisbelöningar vid dem,

hade bestyrelsen för det adertonde allmänna landtbruksmötet, som är

afsedt att hållas i Malmö år 1896, uti en till Kongl. Maj:t ingifven

skrift gjort framställning om förhöjning af berörda anslagsbelopp. Bestyrelsen

hade — yttrar departementschefen — i denna skrift framhållit,

att landtbruksmötena i följd af jordbrukets och boskapsskötselns

utveckling i vårt land under de senare åren blifvit mera omfattande

och på grund deraf äfven stälde ständigt växande anspråk på omtanke

och penningemedel. Sålunda hade, under det att omkostnaderna för

det 1881 i Malmö hållna mötet, de utdelade prisen oberäknade, uppgått

till 122,463 kronor 27 öre, omkostnaderna för ett dylikt möte fem

år derefter stigit till 221,400 kronor 99 öre, och om än utgifterna vid

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

25

1891 års landtbruksmöte i Göteborg, antagligen på grund af billigare

byggnadsförhållanden, stannat vid 206,605 kronor 50 öre, betecknade

detta i allt fall en högst betydlig stegring af omkostnaderna, hvilken

stegring ytterligare framträdde deruti, att, medan i Malmö år 1881

kunnat i pris utdelas 64,186 kronor 44 öre, det utdelade prisbeloppet

1891 nedgått till 50,000 kronor. En dylik inskränkning af prisen på

grund af andra omkostnaders tillväxt vore så mycket mer att beklaga,

som i sammanhang med de allt dyrbarare och mångsidigare utställningsföremålen

samt de stegrade omkostnaderna och risken vid deras

utställande dessa pris i stället ovilkorligen borde höjas, och det kunde

ej förnekas, att ett inom flera afdelningar förminskadt deltagande uti

1891 års utställning i Göteborg måste tillskrifvas de alltför knappt

tilltagna prisen, hvilka icke ansetts uppväga den särskildt med utställning

af dyrbara afvelsdjur förenade risken. Om man än kunde beräkna,

att det stigande intresset för dessa möten med deras utställningar i

förening med växande folkmängd och lättare kommunikationer skulle

öka de besökandes antal och dermed äfven inträdesafgifternas belopp,

vore dock denna tillökning i mötenas inkomst alltför vexlande och beroende

på en mängd tillfälliga omständigheter, såsom mötesplatsens

läge, väderlekens beskaffenhet m. m., för att kunna såsom en säkert

stigande tillgång påräknas. Äfven de tillskott till kostnaderna för

mötena, som plägade påräknas från det eller de hushållningssällskap,

inom hvilkas områden mötet hölles, vore jemförelsevis osäkra, såsom

beroende så väl af sällskapens mycket olika tillgångar som ock af de

förpligtelser, desamma uti sin årliga budget åtagit sig, hvadan någon

stegring uti inkomster från detta håll, åtminstone i de flesta fall, icke

vore att emotse. Enär således ökade inkomster från andra håll icke

med någon säkerhet kunde beredas, men utgifterna otvifvelaktigt för

hvarje möte komme att stiga, dels genom penningevärdets fallande,

dels emedan anspråken på plats och utstyrsel blefve allt större, i följd

hvaraf alla slags anordningar, byggnader, hyror, arbete m. m. blefve

allt dyrare, dels ock emedan prisens antal i sammanhang med utställningarnes

tillväxt i utsträckning och värde otvifvelaktigt måste

ökas, så syntes anledning icke Baknas att för utjemnande af dessa

svårigheter påkalla statens biträde, då å ena sidan betydelsen för landet

af dessa möten väl måste anses höjd öfver allt tvifvel och å andra

sidan det svårligen kunde begäras att de enskilda personer, som åtoge

sig omsorgen om ett mötes ordnande, skulle utsätta sig för den med

detsamma förenade ekonomiska risk. På grund häraf hade bestyrelsen

anhållit, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen göra framställning om

Bih. till Biksd. Frot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till agrikulturkemiska

stationer.

[20.]

beviljande af en årlig förhöjning af 5,000 kronor i de till pris och

anordningar vid de allmänna svenska landtbruksmötena utgående årliga

anslag och att denna förhöjning måtte taga sin början med år 1892.

Vid bestyrelsens skrift voro fogade dels ett förslag rörande inkomster

och utgifter vid det blifvande mötet i Malmö, dels ock en

uppgift öfver inkomsterna af inträdesafgifter m. m. vid de tre senaste

mötena, för hvilka handlingars innehåll redogöres på sid. 24 i statsrådsprotokollet.

Öfver bestyrelsens framställning hade — meddelar departementschefen

— landtbruksstyrelsen den 18 december nästlidna år afgifvit

infordradt utlåtande och dervid öfverlemnat dels bestyrkta afskrifter af

särskilda till bestyrelsen från ordförandena i Kristianstads och Hallands

läns hushållningssällskap inkomna skrifvelser, hvaraf framginge, att

några bidrag från nämnda hushållningssällskap till bestridande af kostnaderna

för landtbruksmötet i Malmö icke vore att förvänta, dels ock

en till landtbruksstyrelsen stäld skrift, deruti bestyrelsen uttalat den

åsigt, att af den utaf bestyrelsen begärda anslagsförhöjningen hälften

borde anvisas till pris och hälften till bestridande af kostnaderna för

anordnandet af mötet. För egen del hade landtbruksstyrelsen, enär,

emot hvad styrelsen vid aflåtandet af sin förstberörda skrifvelse i ämnet

antagit, några bidrag till nästa landtbruksmöte, enligt hvad nu mera

blifvit upplyst, icke syntes vara att från Kristianstads och Hallands

läns hushållningssällskap förvänta, förordat bifall till den gjorda framställningen.

Då på grund af hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet anfördt

de ifrågasatta auslagsförhöjningarne synas utskottet vara af behofvet

påkallade, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893

anvisa:

a) såsom bidrag till bestridande af kostnaderna

för allmänna landtbruksmöten 7,500 kronor, samt

b) till prisbelöningar vid sådana möten för husdjur,

redskap och maskiner samt ladugårdsprodukter,

sädesslag och andra jordbruksalster 12,500 kronor.

22:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t i sådant hänseende föreslagit

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll

af sju kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

27

behof — inom de orter, der landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit

sig att upprätta laboratorium och bekosta lokal för

detta jemte bostad och hyresmedel för kemist och

assistent samt bekosta aflöningen till desse och laboratoriitjenaren

äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets

underhåll samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof— på extra stat för år 1893

anvisa ett anslag af 4,000 kronor för hvarje station,

eller tillhopa 28,000 kronor.

23:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad allt sedan år

1887 egt rum, må på extra stat för år 1893 till Kongl.

Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor,

för att med högst 1,000 kronor för hvarje anstalt användas

till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap, hvart för

sig eller i förening, understödjas med minst samma

belopp som statsbidraget och hvilka anstalter vilja

underkasta sig de vilkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af

Kongl. Maj:t fastställas.

24:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i enlighet med hvad för innevarande

år egt rum, må på extra stat för år 1893

anvisa till utbildande af en elev i boskapsskötsel och

mejerihushållning 1,000 kronor.

25:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till understöd

åt svenska mosskulturför eningen, på extra stat för år 1893 anvisa

ett anslag af 10,000 kronor.

I en inom Första Kammaren väckt, till utskottet remitterad motion

(n:o 27) hafva åter herrar C. O. Bergman, J. W. Spånberg och Casper

Ehrenborg hemstält, att det till understöd åt svenska mosskulturföreningon

utgående belopp måtto ökas från 10,000 till 15,000 kronor.

Ang. anslag

till frökontrollanstalter.

[21.]

Ang. anslag

till en elev i

boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[22.]

Ang. anslag

till svenska

mosskulturföreningen.

[23.]

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Vid föredragning i statsrådet af ifrågavarande ärende har departementschefen

erinrat, att Riksdagen till understöd åt svenska mosskulturföreningen

på extra stat beviljat för hvardera af åren 1890 och

1891 5,000 kronor och för innevarande år 10,000 kronor; att Kongl.

Maj:t åren 1888, 1889, 1890 och 1891 såsom bidrag till utgifvande af

föreningens tidskrift af tillgängliga medel anvisat, hvardera af de två

förstnämnda åren 600 kronor och hvardera af åren 1890 och 1891

1,000 kronor; samt att Riksdagen beviljat 4,000 kronor till bestridande

af kostnaderna för föreningens deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets

utställning i Göteborg sistlidna år.

Departemenschefen har vidare omförmält, hurusom föreningen i

en till Kongl. Maj:t ingifven skrift anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes

till Riksdagen aflåta proposition om beviljande åt föreningen af ett anslag

för år 1893 till belopp af 15,000 kronor.

Enligt en i ansökningen meddelad beräkning skulle föreningens

utgifter under år 1893 utgöra: skuld från år 1892 2,900 kronor, tidskriftens

utgifvande 7,000 kronor, postporto 600 kronor, kulturförsöksverksamheten

10,500 kronor, reseersättningar 4,500 kronor, aflöningar

10,100 kronor, inventarier och litteratur 1,000 kronor, årssammanträden

och utställningar 1,000 kronor, hyror, arrenden och diverse utgifter

900 kronor. Till betäckande af dessa, till ett sammanlagdt belopp af

38,500 kronor uppgående utgifter, beräknade föreningen, förutom det nu

begärda statsanslaget, 15,000 kronor, andra inkomster till belopp af

22,700 kronor, hvadan för föreningen alltså vid 1893 års slut en brist

af 800 kronor skulle förefinnas.

Vid jemförelse mellan de sålunda beräknade utgifterna och föreningens

utgifter år 1891, enligt den för sistnämnda år antagna utgiftsst.

aten, visade följande utgiftsposter mera betydande höjningar,

nemligen kostnaderna för tidskriftens utgifvande, som ökats med 2,000

kronor, resekostnader, som likaledes höjts med 2,000 kronor, samt aflöningar,

som ökats med 4,630 kronor.

I fråga om behofvet af ökadt statsbidrag hade föreningen anfört

hufvudsakligen, att föreningen hade för afsigt att i Jönköping hyra

lokal för uppställande af en föreningen tillhörig värdefull och lärorik

samling af mosskulturen afseende föremål; att föreningen vidare, för att

sätta aflägset boende, mindre bemedlade mossodlare, hvilka icke vore

i tillfälle att besöka de allmänna landtbruksmötena, i stånd att bättre

följa framstegen på mosskulturens område, ämnade, i den mån medel

dertill blefve tillgängliga, anordna mindre utställningar vid föreningens

ordinarie sommarsammanträden, hvilka hölles i skilda delar af landet;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Ulåtande N:o 7.

29

att föreningens försöksfält vid egendomen Flahult i Jönköpings län,

hvilket fält i föreningens framställning om statsanslag för innevarande

år beräknats komma att upptaga en areal af endast 4 hektar,

ökats till en areal af omkring 15 hektar; att föreningens kulturingeniör

måst ytterligare utsträcka sina tjenstresor såväl till följd af ökadt antal

reqvisitiouer å hans biträde som ock för inspekterande af de kulturförsök,

hvilka anordnats hos mossodlare i landets olika delar; att

föreningen påbörjat särskilda undersökningar rörande odlingsvärdet af

landets vidsträckta mossar och ämnade utsträcka dessa undersökningar

till landets nordligare delar, i följd hvaraf föreningen nödgats antaga

flere nya tjenstemän; samt att föreningens tidskrift kräfde allt större

utgifter.

Landtbruksstyrelsen, som öfver ansökningen afgifvit infordradt utlåtande,

hade på anförda skäl (statsrådsprotokollet sid. 28 och 29)

till denna framställning förordat bifall, hvarvid styrelsen dock såsom

vilkor för åtnjutande af det begärda anslaget ansett böra föreskrifvas,

att det skulle åligga föreningen ej mindre att före den 1 april 1894

till Kongl. Maj:t afgifva berättelse rörande anslagets användande samt

att vara underkastad inspektion från statens sida af föreningens verksamhet,

än äfven att kostnadsfritt tillställa hvartdera af rikets landtbruksinstitut

två exemplar samt en hvar af de med statsmedel understödda

landtmanna- och landtbruksskolor ett exemplar af föreningens

tidskrift för år 1893.

För egen del har departementschefen anfört, att ehuru föreningens

verksamhet fortfarande syntes honom vara förtjent att med statsbidrag

understödjas, fullgiltiga skäl dock icke syntes vara för handen att sätta

statsbidraget högre än det belopp, Riksdagen för innevarande år såsom

understöd åt föreningen beviljat; hvarjemte departementschefen framhållit,

att, derest framställningen vunne Riksdagens bifall, Kongl. Maj:t

torde komma att angående vilkoren för anslagets åtnjutande meddela

bestämmelser i det syfte, landtbruksstyrelsen föreslagit.

Motionärerna hafva till stöd för sitt förslag allenast åberopat de

skäl, som funnes anförda i mosskulturföreningens ofvan omförmälda

skrift samt landtbruksstyrelsens deröfver afgifna utlåtande.

I den till Riksdagen sistlidna år afgifna statsverkspropositionen

föreslog Kong]. Maj:t Riksdagen att till understöd åt mosskulturföreningen

på extra stat för år 1892 anvisa ett anslag af 15,000 kronor;

och framgick af det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet, att

af detta belopp 4,000 kronor voro beräknade till betäckande af kostnaderna

för föreningens deltagande i landtbruksutställningen i Göteborg.

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

I punkten 24:o af sitt utlåtande n:o 7 yttrade utskottet i anledning af

denna framställning, att ehuru mosskulturföreningens understödjande i

främsta rummet gifvetvis borde vara en de särskilda hushållningssällskapens

angelägenhet, utskottet likväl i betraktande af den stora betydelse,

mossodlingen onekligen egde för det svenska jordbruket, ansåge

den åsigt med fog kunna göras gällande, att staten något kraftigare

än dittills skett borde understödja föreningens verksamhet. Utskottet

förestälde sig i sådant hänseende, att det förut anvisade anslaget å

5,000 kronor borde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad Kongl.

Maj:t föreslagit, höjas till 10,000 kronor, afsedda såsom bidrag till

kostnaderna för föreningens kulturförsöksverksamhet och för tryckningen

af föreningens tidskrift, samt att anslag härjemte skäligen borde lemnas

till betäckande af de till 4,000 kronor beräknade kostnaderna för föreningens

deltagande i sjuttonde allmänna landtbruksmötets utställning i

Göteborg. Båda kamrarne biföllo utskottets i enlighet med den sålunda

uttalade åsigten gjorda hemställan om extra anslag dels med 10,000

kronor till understöd åt föreningen och dels med 4,000 kronor till bestridande

af kostnaderna för deltagandet i förenämnda utställning.

Ehuru utskottet fortfarande erkänner mossodlingens stora betydelse

för vårt jordbruk och för ty håller före, att fortsatt understöd från

statens sida bör komma föreningen till del, anser sig utskottet likväl,

då det till föreningens understöd förut anvisade anslag sistlidna år

höjdes till dubbla beloppet, icke kunna redan nu förorda en ytterligare

ökning af detsamma. Utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

framställning, men med afslag å herr Bergmans med

flere i ämnet väckta motion, må till understöd åt

svenska mosskulturföreningen på extra stat för år

1893 anvisa ett anslag af 10,000 kronor.

Ang. anslag

till de geologiska

undersökningarna.

[24.]

26:o) Med anledning af Kong]. Maj:ts derom gjorda framställning

och under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till statsrådsprotokollet

(sid. 29 och 31), hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för fortsättande under år 1893

af de geologiska undersökningarna och utgifvande af

derpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

bevilja ett extra anslag för samma år till belopp af

91,500 kronor.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

31

27:o) I en inom Företa Kammaren väckt motion (n:o 22) hafva

herrar C. Nyström och M. Nisser föreslagit, att Riksdagen måtte under

riksstatens sjette bufvudtitel på extra stat för år 1893 anvisa erforderligt

belopp af 3,000 kronor att af Kong], Maj:t användas till inlösen

för statens räkning af den af bergshauptmannen J. H. af Forselles

efterlemnade samling bergarter och mineral jemte dertill hörande

manuskript.

Beträffande de skäl, motionärerna åberopat till stöd för sitt förslag,

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen med dervid fogade bilagor,

innefattande utlåtanden, som af vetenskapsakademien och komiterade

derinom samt chefen för Sveriges geologiska undersökning

afgifvits öfver en af bergshauptmannen af Forselles’ dotter, fröken

Maria Charlotta af Forselles, hos Kongl. Maj:t gjord ansökning om inlösen

för statens räkning af ifrågavarande samling.

Då, enligt hvad utskottet inhemtat, berörda ansökning ännu icke

varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, får utskottet, som emellertid

icke auser det böra ifrågakomma, att särskildt anslag af Riksdagen för

ändamålet anvisas, hemställa,

att herrar Nyströms och Nissers ifrågavarande

motion icke må vinna Riksdagens bifall.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

28:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat jemväl för år

1893 bevilja, till anställande af en andre instruktör i

husslöjd, 2,000 kronor.

29:o) Vidare hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må på extra stat jemväl för år

1893 bevilja dels, såsom bidrag till upprätthållande

af väfskolan i Borås — med vilkor att från Elfsborgs

läns landsting eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande

minst hälften af statsanslaget — 3,800 kronor

Ang. ifråga

satt anslag

till inlösen för

statens rökning

af en utaf

framlidne

bergshauptmannen

J. II.

af Forselles

efterlemnad

samling af

bergarter m. m.

Ang. anslag

till en and•''e

instruktör i

husslöjd.

[25.]

Ang. anslag

till väfskolan

i

Borås.

[26.]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ang. anslag

för Sveriges

deltagande i

utställningen

i Chicago.

[27.]

82 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

och dels, såsom bidrag till aflönande af en andre lärare

vid samma skola, 1,000 kronor, under vilkor att

enahanda belopp varder för ändamålet från nämnda

läns landsting eller eljest tillskjutet.

30:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å extra

stat för år 1893 ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af

200,000 kronor att användas dels för deltagande i 1393 ars internationella

utställning i Chicago och dels till understöd åt teknici för att besöka

nämnda utställning.

Departementschefen har vid detta ärendes föredragning omförmält,

hurusom i början af år 1891 genom Amerikas Förenta staters

härvarande minister, å dess regerings vägnar, ankommit inbjudningtill

de förenade rikena Sverige och Norge att deltaga i den konst-,

industri och slöjd- samt jordbruks-, grufve- och fiskeriutställning, som

till firande af fyrahundrade årsdagen af Amerikas upptäckt genom

Cristofer Columbus vore afsedd att hållas i Chicago i staten Illinois

från den 1 maj 1893 till sista torsdagen i oktober månad samma år.

I anledning häraf hade kommerskollegium, som genom remiss

anbefalts att, efter vederbörandes hörande, afgifva utlåtande i frågan,

införskaffat yttranden i ärendet af åtskilliga myndigheter, korporationer

samt föreningar af näringsidkare.

Bland dessa myndigheter, korporationer och föreningar hade ett

deltagande från Sveriges sida uti ifrågavarande utställning tillstyrkts

endast af handels- och sjöfartsnämnderna i Malmö och Gefle, handelsföreningen

i sistnämnda stad samt fabriksföreningen i Eskilstuna, hvaremot

ett dylikt deltagande afstyrkts af landtbruksstyrelsen, landtbruksakademiens

förvaltningskomité, fullmägtige i jernkontor^ styrelsen

för exportföreningen, styrelsen för slöjdföreningen samt handels- och

sjöfartsnämnderna i Stockholm och Göteborg. Fabriksföreningarna i Norrköping

och Stockholm, handtverksföreningarna i Malmö, Norrköping

och Stockholm samt industriföreningen i Malmö hade, utan direkt

vare sig af- eller tillstyrkande, framhållit, att, enligt deras åsigt, något

allmännare eller lifligare deltagande i utställningen icke vore att

från svenska industriidkare sida förvänta, under det att akademien

för de fria konsterna samt handels- och sjöfartsnämnden i Norrköping

jemte stadsfullmägtige i Borås och Eskilstuna icke yttrat sig i fråga

om lämpligheten af eller utsigterna för ett deltagande i utställningen.

För egen del hade kommerskollegium i utlåtande af den 1 maj

1891 anfört, att, då af de inkomna yttrandena framginge, att något

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

33

deltagande uti ifrågavarande utställning från svenska industriidkares

sida, åtminstone i vidsträcktare mån, icke vore att förvänta, anledning

till vidtagande af några särskilda åtgärder för Sveriges deltagande i

utställningen icke syntes vara för lianden.

Ett nytt uppslag i denna fråga hade emellertid — anför departementschefen

— sedermera inträffat derigenom, att bestyrelsen för det

allmänna möte mellan teknici och fabrikanter — som, på inbjudning

af tekniska samfundet i Göteborg, hölls derstädes i augusti månad

1891 och hvarvid, enligt uppgift, infunnit sig omkring 350 ingeniörer,

arkitekter och teknici inom olika områden samt fabrikanter från alla

trakter af landet —- uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, under

anförande af de skäl, som talade för önskvärdheten af vårt lands deltagande

i den stundande utställningen i Chicago och af reseunderstöd

af allmänna medel åt teknici för besök vid utställningeu, framfört

mötets i sådant afseende fattade resolution.

Kommerskollegium hade med anledning häraf erhållit befallning

att dels — efter det genom öfverståthållareembetets och Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes i rikets samtliga län försorg landets näringsidkare

lemnats tillfälle att före den 15 november 1891, enligt af kollegium

upprättade formulär, afgifva yttrande, om och i huru vidsträckt mån

de vore villige att deltaga i ifrågavarande utställning — inkomma med

utlåtande och förslag, huru vida Sverige borde vid utställningen representeras,

tillika med förslagsberäkning öfver statens kostnader derför,

dels ock afgifva utlåtande öfver hvad i ofvanberörda framställning anförts

i fråga om tilldelande af anslag åt teknici för besök vid utställningen.

Med öfverlemnande af de uppgjorda formulären hade härefter

öfverståthållareembetet samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i samtliga

länen anmodats att tillställa näringsidkarne exemplar af samma

formulär och att föranstalta, det de å formulären afgifna yttrandena

blefve af myndigheterna öfverlemnade till kollegium. Derjemte hade

kollegiet i fråga om det väckta förslaget om anvisande af anslag åt

teknici för besök vid utställningen begärt yttranden från styrelsen för

svenska teknologföreningen i Stockholm, tekniska samfundet i Göteborg

och skånska ingeniörsklubben i Malmö.

Kollegiet hade sedermera den 27 november 1891 afgifvit nytt

utlåtande i ärendet och på samma gång öfverlemnat de yttranden, som

i frågan afgifvits, äfvensom ett af särskilda komiterade inom tekniska

samfundet i Göteborg utarbetadt förslag i ämnet jemte förslagsritningar

till den svenska utställningsbyggnaden.

Bih. till Itilcsd. Vrot. 1892. 4 Sand. 1 Afd. .5 Höft.

o

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

På sidorna 34—55 i statsrådsprotokollet har departementschefen

redogjort för hvad som i ärendet dervid blifvit anfördt, och får utskottet

här intaga de hufvudsakligaste delar af denna redogörelse.

Beträffande först frågan, huru vida Sverige hör vid utställningen

representeras, har bestyrelsen för ofvannämnda möte i Göteborg andragit

bland annat att, äfven om den omedelbara, pekuniära vinsten för alla

de svenske industriidkare, som komme att deltaga i utställningen, under

förutsättning att staten emottoge inbjudningen dertill, ej komme att motsvara

omkostnaderna derför, förefunnes dock flere industrigrenar, dels

gamla, inom landet rotfästade, dels ock nya på senare åren uppblomstrande,

hvilka skulle hafva en påtaglig och beaktansvärd fördel af att

blifva representerade på denna utställning. Så hade exempelvis den

svenska jernhandteringen haft en obestridd fördel af landets deltagande

i utställningen i Philadelphia år 1876, enär amerikanarnes uppmärksamhet

då först blef offentligen fäst derpå att det jern, som de dittills

förskaffat sig under benämningen »norway iron», egentligen vore svenskt

jern, hvilken för vårt jerns afsättning hämmande namnförvexling ännu

ej vore till fullo häfd. Äfven flera andra af våra varumärken vore alldeles

för litet kända bland den stora mängden af engelsk-talande folk.

En jemförelsevis ny industrigren härstädes, cementtillverkningen, om

hvilken England intill sistnämnda tidpunkt varit så godt som ensamt

på verldsmarknaden, hade då äfven lyckats göra sig känd och deraf

skördat vinst, hvilket jemväl torde vara förhållandet med flere andra

industrigrenar. Den afsättning af svenska produkter, som nu vore på

god väg att slå rot i'' Brasilien, Argentina med flera af Sydamerikas

stater och för hvars utbredning i Ostindien, Japan och China med flera

andra länder den svenska exportföreningen vore verksam, komme i

väsentlig mån att främjas genom vårt officiella deltagande i den efter

en storartad måttstock tillärnade Chicagoutställningen, som utan tvifvel

komme att besökas af de mest framstående affärsmän och industriidkare

från nyssnämnda länder. Ett afböjande svar på den från Förenta

staterna gjorda inbjudningen kunde deremot med visshet sägas

komma att verka hämmande på de ansträngningar, som från många

håll gjordes att för svenska produkter vinna utländsk export, hvilken

hämmande inverkan komme att göra sig känd icke blott på den transatlantiska

marknaden utan äfven på den europeiska.

Tekniska samfundet i Göteborg har förordat ett deltagande från

Sveriges sida i berörda utställning i hufvudsaklig öfverenstämmelse

med en af ofvannämnde, inom samfundet utsedde komiterade utarbetad

plan. (Se sidorna 35—38 i statsrådsprotokollet.)

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

35

I afseende å denna fråga har'' kommerskollegium anfört, att Sverige

vid de flesta af de större internationella utställningar, som förekommit,

varit representeradt. Ett undantag härifrån hade verldsutställningen i

Paris 1889 utgjort. Sverige hade derjemte deltagit i flera utländska

specialutställningar, såsom fiskeri-, landtbruks-, grufve- med flera utställningar;

och särskildt vid de nordiska utställningarna i Köpenhamn hade

den svenska industrien intagit ett framstående rum.

För dem bland verldsutställningarna, till hvilka staten lemnat

bidrag, hade statens omkostnader, utom i fråga om resestipendier,

enligt tillgängliga handlingar och räkenskaper utgjort:

i anledning af utställningen i London 1851 .............. 18,000

b 3> si Paris 1855........................ 69,900

b b » i London 1862 ................ 139,400

b b » i Paris 1867....... 170,200

b 3> b i Wien 1873:

af Riksdagen anslagna........................ 150,000: —

enligt kongl. bref den 8 november

1872 och 25 april 1873................. 20,000: — 170,000

kronor,

3>

X)

3)

»

i anledning af utställningen i Philadelphia 1876 ......... 373,000 3>

b b 3> i Paris 1878:

af Riksdagen anslagna ........................ 200,000: —

enligt kongl. bref den 30 november

1877, 29 mars och 4 juli 1878 63,000: — 263,000 3>

Förutom ofvannämnda statsbidrag för Sveriges deltagande i verldsutställningarna

i Wien 1873 och Paris 1878 hade, till betäckande af

de allmänna omkostnaderna, genom frivilliga bidrag af enskilde, influtit

för den förra utställningen 80,672 kronor och för den senare 10,500

kronor, hvadan sålunda de allmänna omkostnaderna för Sveriges representerande

vid sistnämnda utställningar belöpte sig till:

i Wien ....................................... 250,672 kronor

och Paris.................................. 273,500 »

För bedömandet af do kostnader, som erfordrades för olika ändamål

i sammanhang med deltagandet i en utställning, har kollegiet till

ledning meddelat utdrag ur räkenskaperna för utställningarna i Wien

1873, Philadelphia 1876, Paris 1878, Madrid 1883 och Köpenhamn 1888.

(Se sidorna 40—41 i statsrådsprotokollet.)

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kollegiet har vidare upplyst, att exporten från Sverige till Amerikas

Förenta stater i medeltal för de fem åren 1885—1889 haft ett

värde af 1,771,325 kronor för år, hvari ingått värdet af i medeltal för

år under samma tid till Förenta staterna exporterade 10,460 ton jern

och stål samt 4,030 ton trämassa. Enligt svensk statistik vore vidare

värdet af exporten till Förenta staterna från Sverige år 1889 1,447,864

kronor, innefattande värdet af 4,500 ton jern och stål samt 5,700 ton

trämassa; men enligt amerikansk statistik hade samma år till Nordamerika

importerats, jemlikt ursprungsbevis, 64,000 ton svenskt jern

och stål samt 8,064 ton svensk trämassa äfvensom andra svenska varor

till sådan mängd, att importens sammanlagda värde vore 2,787,000

dollars, hvilken olikhet i uppgifter berodde derpå, att den svenska

statistiken angåfve såsom till Förenta staterna utfördt endast hvad som

direkt från Sverige dit afskeppats, men den amerikanska äfven alla

de varor, som genom mellanhänder från Sverige anländt till Förenta

staterna.

Kollegiet har ytterligare erinrat, att det i utlåtandet den 1 maj

1891, på grund af då infordrade yttranden, ansett, att något deltagande

uti utställningen i Chicago 1893 från svenske industriidkares sida, åtminstone

i vidsträcktare mån, icke vore att förvänta. Denna mening

syntes kollegiet icke heller hafva blifvit vederlagd genom det tillfälle,

som nu beredts näringsidkarne i landet att yttra sig i ämnet. Af de

tillsammans 9,750 formulär till yttranden om deltagande i utställningen,

hvilka kollegium tillstält öfverståthållareembetet och Kongl. Maj:ts

befallningshafvande i rikets samtliga län, för att efter dessa myndigheters

bepröfvande och genom deras försorg utdelas bland landets

näringsidkare, hade 2,146 till kollegium återkommit besvarade. Af de

näringsidkare, som sålunda yttrat sig, hade 161 förklarat sig villige

att i utställningen deltaga, åtskillige dock under ett eller annat vilkor,

såsom att staten droge alla omkostnaderna, eller under förutsättning

af kollektiv utställning o. s. v. Obestämda svar hade lemnats af 12,

men de öfriga 1,973 hade förklarat sig icke vilja i utställningen taga

del; varande bland de nekande yttrandena äfven sådana afgifna af

kommuner och andra korporationer.

Då intresset för deltagandet i utställningen i Chicago och att

derför göra några uppoffringar visat sig inom de flesta industrigrupper

hos de mera betydande näringsidkare, hvilka i främsta rummet borde

vara vid utställningen representerade, föga lifligt, och särskildt inom

vissa grupper detta intresse nästan alldeles saknades, samt de kostnader,

som för eu allmän svensk utställning skulle drabba statsverket, blefve

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

37

ganska afsevärda, funne kollegium sig icke heller nu böra förorda anordnandet

af en allmän svensk utställning, i hvilken en hvar näringsidkare,

som det åstundade, skulle eg a deltaga.

Men å andra sidan ansåge kollegiet, att ett litet land, hvilket,

såsom vårt, intoge en ingalunda obetydlig plats inom industriens och

odlingens tjenst, icke borde helt och hållet underlåta att vid en utställning

sådan som den nu ifrågasatta, låta sig representeras. Det vore

icke lämpligt eller nyttigt att icke söka begagna det tillfälle, som nu

erbjöde sig att ej allenast bland hela Nord- och Syd-Amerikanska

verldsdelens folk, utan äfven bland Australiens och en stor del af

Asiens bebyggare göra vårt land och dess kultur kända; och kunskapen

om vårt land kunde i icke oväsentlig grad genom ett deltagande i

Chicagoutställningen spridas äfven bland Europas nationer, då representanter

för dem sannolikt i stort antal komme att besöka denna utställning.

Och jemväl deruti att, enligt hvad kollegium erfarit, det

vore mycket antagligt att, på ett eller annat undantag när, Europas

samtliga länder komme att vid meranämnda utställning representeras,

för hvilket ändamål många bland dem redan anvisat anslag, läge en

maning för oss att inför öfriga verldsdelar söka försvara vår plats i

ledet af Europas kulturfolk. Slutligen borde äfven den betydelsen af

ett Sveriges representerande vid utställningen, att detta skulle tjena

till att underhålla och befästa bandet mellan den talrika svenska befolkning,

som i Nord-Amerika nedslagit sina nya bopålar, och det

gamla fosterlandet, icke lemnas utan afseende.

Allt detta sammanlagt utgjorde, enligt kollegiets förmenande,

ett stort fosterländskt, om ock måhända öfvervägande ideelt intresse,

hvilket hade sitt fulla berättigande och borde beaktas. Kollegiet hade

alltså med hänsyn härtill tänkt sig att, för den händelse Kongl. Maj:t

skulle dela nyssnämnda uppfattning, Sverige borde å utställningen representeras

och att detta representerande borde så tillgå, att på utställningsplatsen

i Chicago en svensk byggnad uppfördes, i och omkring

hvilken en utställning anordnades, som kunde gifva en tydlig

föreställning om vårt lands kultur- och industriståndpunkt och der

upplysningar af alla slag stode att vinna om våra exportartiklar, om

landets naturliga beskaffenhet och hjelpkällor m. m. Ätt utställningsföremål

i tillräcklig mängd och af lämplig beskaffenhet för en dylik

utställning skulle kunna erhållas i de flesta fall utan särskilda uppoffringar

från statens sida för inköp af föremålen, lede intet tvifvel. Anordnandet

af ett dylikt »mönsterlager», som omhänderhades af en med

våra industriella och öfriga förhållanden förtrogen person, hvilken kunde

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

lemna upplysningar om, hvarest och på hvilka vilkor med de utstälda

föremålen likartade varor kunde i vårt land erhållas, borde jemväl

kunna tjena landets materiella intresse i ej oväsentlig mån. Kostnaderna

för en dylik utställning blefve visserligen i och för sig icke

obetydliga, men dock vida understigande dem, som svenska staten

vidkänts för utställningen i Philadelphia. För en svensk utställning i

Chicago, inrymd i en i Sverige förfärdigad byggnad, skulle kostnaderna

enligt kollegii beräkning ställa sig ungefär sålunda:

Förberedande arbeten i Sverige......................................... 6,300: —

Byggnad, uppsatt.................................................................. 40,000: —

Kommissarien, arfvode i Chicago................. 20,000: —

Sekreteraren, d:o d:o .................. 7,500: —

Resor ................................................................... 3,000: —

Arkitekt ....................,......................................... 6,000: —

öfrigt biträde................................................... 5,000:— 41,500: —

Inredning, dekoration, uppställning ................................. 30,000: —

Trycksaker............................................................. 10,000: —

Försäkringar..................................................................... 15,000: —

Transporter ........................................................................... 40,000: —

Byråomkostnader m. m............................... 17,200: —

tillsammans kronor 200,000

Skulle emellertid denna summa, 200,000 kronor, anses för hög,

kunde en svensk utställning äfven så anordnas, att Sverige utverkade

sig plats för en kollektivutställning inom den amerikanska allmänna

hufvudbyggnaden i Chicago. Fn der inrymd utställning komme dock

icke att göra samma verkan eller blifva så ändamålsenlig som en utställning,

på ofvan antydt sätt, ordnad i egen svensk byggnad. Kostnaden

för en svensk utställning i den stora hufvudbyggningen kunde

beräknas sålunda:

Förarbeten i Sverige .......

Kommissarie, sekreterare,

Inredning och dekoration

Försäkring............................

Trycksaker............................

Transporter .........................

Byråomkostnader m. m. .

arkitekt, biträden och resor

tillsammans

........... 6,300

—

h resor 41,500

—

.......... 20,000

—

............ 10,000

—

............ 10,000

—-

........... 30,000

—

............ 17,200

—

kronor 135,000

—

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

39

På grund af hvad sålunda andragits, hade kollegiet föreslagit att,

derest Kongl. Maj:t skulle pröfva skäligt, att Sverige blefve vid utställningen

i Chicago 1893 representeradt, detta representerande finge

eg a rum på så sätt, att en svensk utställning, afsedd att lemna en

tydlig bild af vårt lands ståndpunkt inom kultur och industri, dess

naturbeskaffenhet, dess naturliga hjelpkällor m. m., anordnades, samt

att åtgärd vidtoges för beredande af anslag för detta ändamål till belopp

af helst 200,000 kronor, eventuelt 135,000 kronor, äfvensom att

en kommission tillsattes för omhändertagandet af med utställningen

sammanhängande frågor och för att ordna utställningens detaljer samt

anskaffa eller utvälja för ändamålet lämpliga utställningsartiklar m. m.

Hvad derefter angår frågan om tilldelande af anslag åt teknici för

besök vid utställningen i Chicago har be styr el sen för ofvannämnda möte i

Göteborg erinrat, att, med afseende å den höga ståndpunkt, som den

maskin- och fabriksmessigt drifna manufaktureringen af en mängd varor

samt maskiner och verktyg inom Amerikas Förenta stater uppnått,

en beaktansvärd fördel för vårt land kunde skördas om ett större antal

teknici härifrån sattes i tillfälle att besöka Chicagoutställningen för

att der göra studier, somliga i merkantilt, andra i rent tekniskt syfte,

helst det torde medgifvas, att många af vårt lands industrier haft för

sin tillkomst att tacka den kunskap och erfarenhet, som vunnits i

Amerika, och att andra tagit väsentligt intryck och lyftats genom samma

inflytande.

Styrelsen för Svenska teknologföreningen i Stockholm, som på det

kraftigaste förordat den gjorda framställningen om reseunderstöd åt

landets tecknici för studieresor till utställningen, har dervid anfört, att

beträffande frågorna om anslagens belopp, om de kompetensvilkor, som

borde uppställas för erhållande af understöd, samt om de föreskrifter,

som borde meddelas till kontroll öfver understödens rätta användande,

dessa frågors besvarande vore i väsentlig mån beroende på, huru långt

man ansåge sig böra utsträcka omfattningen af begreppet »tekniker»,

enär, om detta toges i dess vidsträcktaste bemärkelse, det omfattade

ej allenast praktiserande ingeniörer och arkitekter, utan äfven lärare

vid tekniska undervisningsanstalter samt egentliga yrkesidkare eller

handtverkare. För dessa olika kategorier borde kompetensvilkoren för

understöds åtnjutande och äfven andra föreskrifter uppställas olika. På

grund häraf ansåge styrelsen det lämpligast att inskränka sina uttalanden

till endast den första gruppen af teknici eller teoretiskt och praktiskt

utbildade sådane. För bedömandet af det erforderliga anslagsbeloppet

blefve i första hand nödvändigt att bestämma ungefärliga an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutslcottets Utlåtande N:o 7.

talet ingeniörer och arkitekter, som ansåges böra undfå understöd, och,

om härvid utginges derifrån, att representanter för alla de för vårt

land vigtigare industrigrenar borde utsändas till utställningen, finge ett

sammanlagdt antal af 60 personer ej anses vara för högt beräknadt.

Om vidare förutsattes att för resan och vistelsen vid utställningen åtginge

omkring två månader, kunde det understöd, som af allmänna

medel borde beredas en hvar a''f dessa personer, i medeltal uppskattas

till 1,000 kronor, hvadan hela det erforderliga anslagsbeloppet blefve

60,000 kronor. Beträffande styrelsens uttalande rörande kompetensvilkor

för erhållande af reseunderstöd och garantier för understödens

rätta användande hänvisar utskottet till statsrådsprotokollet (sid. 50).

Tekniska samfundet i Göteborg har på det varmaste instämt i teknikermötets

förslag om anslag i berörda syfte, enär väsentliga fördelar skulle

beredas den svenska industrien genom att dess målsmän finge tillfälle

att besöka Chicagoutställningen och der taga kännedom om den i

många afseenden framstående amerikanska industriens ståndpunkt, hjelpmedel

och arbetsmetoder. Då emellertid omkostnaderna för en dylik

resa vore så stora, att utan statens understöd endast ett fåtal teknici

skulle kunna besöka utställningen, borde understöd lemnas i ganska

stort antal och af sådan storlek, att de utgjorde ett väsentligt bidrag

till omkostnadernas bestridande. I fråga om kompetensvilkoren för erhållande

af understöd förefunnes stora svårigheter på grund af de med

hvarandra ganska olika kategorier af sökande, som utan tvifvel komme

att anmäla sig ock som vore förtjent^ att komma i betraktande, enär

det icke endast vore de i egentlig mening så väl teoretiskt som praktiskt

utbildade teknici, hvilkas understödjande vore för landets industri

af betydelse, utan det äfven inom den mindre industrien och handtverkerierna

funnes ett ganska stort antal personer, hvilka icke varit

i tillfälle att bedrifva i egentlig mening teoretisk-tekniska studier, men

som ändock skulle kunna med framgång studera utställningen och derifrån

hemföra rön och iakttagelser, som sedermera kunde visa sig i

hög grad fruktbärande. Jemte det samfundet instämt i hvad Svenska

teknologföreningen i fråga om understöd åt sådana personer, som egde

så väl praktisk som teoretisk utbildning, i afseende å anslagsbeloppets

och de skilda stipendiernas storlek, föreslagit, har samfundet likväl

af hänsyn till jemväl öfriga teknici hemstält, att anslagsbeloppet^höjdes

till 80,000 kronor för att understöd jemväl skulle kunna tilldelas dem,

som styrkte sig ega tillräcklig underbyggnad samt grundlig praktisk

erfarenhet inom angifvet studieområde.

Skånska ingeniör sklubb en i Malmö har jemväl instämt i de af tekniker
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 1.

41

mötet uttalade åsigter om lämpligheten af de föreslagna reseunderstöden,

under anförande bland annat, att, då ändamålet med reseunderstöden

icke vore att bereda de sökande tillfälle att komplettera sin allmänna

tekniska bildning, kvilket skulle fordra eu längre vistelse vid utställningen,

utan fast hellre att bereda dem möjlighet att inhemta kunskaper

i de specialfack, hvaråt de egnat sig, alla stipendierna borde göras

lika stora och bestämmas hvardera till 1,500 kronor, med skyldighet

för stipendiaterna att vistas utomlands minst 60 dagar; samt att med

hänsyn till de många olika industrigrenar, som förekomme i vårt land,

och dertill att icke blott ingeniörer utan i lika hög grad sådana personer,

åt hvilka vore anförtrodd närmaste ledningen af arbeten, såsom

t. ex. verkmästare, borde ifrågakomma vid stipendiernas utdelande, antalet

af dylika stipendier lämpligen borde bestämmas till 100, så att

hela det belopp, som härför vore behöflig!, blefve 150,000 kronor.

Kommers kollegium har i afseende å denna fråga anfört följande:

Antingen Sverige blefve vid den tillärnade utställningen i Chicago

representeradt eller icke, borde dock det tillfälle, som genom utställningen

bereddes att vinna kännedom om de inom andra länder, särskild!

Amerika, under de senare åren gjorda framsteg i industriel och

tekniskt med flera afseenden, icke lemnas obegagnadt. För att emellertid

häraf måtte kunna uppstå någon verklig fördel, vore nödigt att

kännedomen om det nya och nyttiga, utställningen kunde hafva att

uppvisa, blefve inom landet mera allmänt spridd. Detta mål skulle på

lämpligaste sätt ernås genom anvisande af ett så stort anslagsbelopp

för de nu ifrågasatta reseunderstöden, att flertalet af vårt lands olika

industrigrenar kunde blifva bland understödstagarne representeradt.

Då de personer, som komme i åtnjutande af dessa understöd, icke

allenast kunde vid utställningen se och studera nya arbetsmetoder, varor,

verktyg och maskiner m. m., utan äfven finge tillfälle till erfarenhet

derigenom att, enligt hvad kollegium inhemta!, Amerikas Förenta staters

och Canadas förnämsta ingeniörsföreningar sam manslutit sig för att

vid utställningen inrätta för telcnici från alla länder under hela expositionstiden

tillgängliga samlingslokaler, der tillika upplysningar af alla

slag rörande utställningen m. in. erhölles, samt för hållande af öfverläggningar

rörande nästan alla grenar af industriel verksamhet äfvensom

för anordnande af utflygter till industriella verk m. m., torde vid

nu ifrågavarande utställning möjligheten att vinna vidgade kunskaper,

af hvilka vår industri kunde draga nytta och dess utveckling befrämjas,

vara mer än vanligt stor.

Jemväl vid föregående utställningar hade anslag af statsmedel

Bill. till Jliksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 5 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vant anvisade för med det nu ifrågasatta jemförlig^ ändamål; så anvisades

till reseunderstöd för

utställningen

i

Paris 1851 ............................................

.......... 6,000

kronor,

??

11

London 1862 ......................................

........ 6,850

11

Paris 1867 .........................................

......... 6,500

11

11

11

Köpenhamn, London och Moskwa

1872 10,000

11

11

11

Wien 1873 ...........................................

.......... 20,000

11

11

>1

Paris 1889 ...........................................

......... 10,000

11

och af det utaf Riksdagen för utställningen i Philadelphia anvisade

belopp, 400,000 kronor, hade till resestipendier användts 27,000 kronor.

Af dessa vid olika tillfällen anvisade anslag hade understöd utdelats

än åt lärare vid de tekniska läroverken, än åt teoretiskt och

praktiskt bildade teknici, än åt andra industriidkare och slutligen äfven

åt arbetare i de särskilda näringsyrkena. För besök vid utställningen

i Philadelphia 1876 hade dock reseunderstöd af ofvan nämnda medel

utgifvits endast åt ingeniörer.

Äfven nu borde, i betraktande af dels utställningsortens aflägsenhet

och dyrheten af resorna dit och derifrån, dels ofvanberörda syfte med

understöden, nemligen att göra kunskapen om hvad vid utställningen

vore nytt och nyttigt mera allmänt spridd, understöden utgå endast

till sådana personer, som genom sin ställning inom industrien och sina

insigter kunde till nämnda syftes ernående verkligen medverka och som

derjemte borde kunna sjelfve bidraga till resekostnadernas bestridande.

Hvad anginge storleken af det anslag, som skulle ifrågakomma,

borde med hänsigt till det nyttiga och lämpliga deri, att så många som

möjligt af landets olika näringar blefve bland understödstagarne representerade,

anslagsbeloppet icke bestämmas lägre än till 50,000 kronor

att fördelas i stipendier om minst 1,000 och högst 1,500 kronor efter

bepröfvande i hvarje fall.

Kollegium hemstälde derför, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärd

för beredande af ett anslag om 50,000 kronor, att användas till

understöd för besök vid utställningen i Chicago 1893 åt sådane svenske

män, som till följd af sin ställning inom de skilda näringarnas tjenst

eller eljest kunde anses utöfva en mera allmän inverkan på näringarnas

utveckling, samt att, derest ett dylikt anslag skulle beviljas, måtte af

Kongl. Maj:t föreskrifvas, att ansökning om erhållande af reseunderstöd

af detta anslag skulle till kommerkollegium ingifvas inom utgången af

viss tid, som af kollegium bestämdes; att den, som anmälde sig till

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

43

undfående af reseunderstöd, skulle, med angifvande af hvad han ärnade

vid utställningen särskild! studera, styrka sig inom detta ämne ega

tillräcklig underbyggnad och praktisk insigt för att kunna med fördel

tillgodogöra sig de rön och iakttagelser, hvartill utställningen inom

området för hans tillärnade studier kunde lemna tillfälle; att understöden

skulle efter pröfning i hvarje fall utgå med lägst 1,000 och högst 1,500

kronor; att på vistelsen i Nord-Amerika skulle användas en tid af

minst 45 dagar; att understödstagare skulle, sedan han till fäderneslandet

återvända till kommerskollegium afgifva fullständig reseberättelse,

innefattande ej allenast uppgift om resan och de orter, som derunder

besökts, utan äfven redogörelse för det nya och nyttiga, som i afseende

å det angifna studieföremålet iakttagits; att understödstagare derjemte

ålåge att styrka, det han minst 45 dagar uppehållit sig i Nord-Amerika;

att af reseunderstödet allenast tre fjerdedelar finge före afresan lyftas

och den återstående fjerdedelen deremot innehållas, intill dess efter

återkomsten till fäderneslandet ofvannämnda berättelse och intyg om

vistelsen i Nord-Amerika aflemnats och blifvit godkända; att berättelsen

och sistnämnda intyg skulle vara aflemnade senast inom ett år från

den dag, då de första tre fjerdedelarna af understödet lyftats; samt att

understödstagare skulle ställa till vederhäftigheten styrkt borgen för

att, derest han underläte något af hvad ofvan sagts, den uppburna

delen af understödet blefve till staten återbetald.

Slutligen har kollegium, beträdande sättet för bestämmandet af

hvilka personer, som skulle komma i fråga att undfå understöd af nu

föreslagna anslag, hemstält, att anslaget måtte af Kongl. Maj:t fördelas

på förslag af kollegiet, som skulle bemyndigas att rörande de sökandes

kompetens höra tekniska högskolan äfvensom till samråd i ärendet

inkalla några industriidkare eller andra personer, hvilka funnes lämpliga

att lemna till äfventyrs behöfliga upplysningar om de sökande.

Sedan kommerskollegium afgifvit sitt utlåtande af den 27 sistlidne

november, hade äfven tekniska högskolans styrelse, på hemställan af högskolans

lärarekollegium, upplyser departementschefen vidare, inkommit

till Kongl. Maj:t med framställning om att lärarne vid rikets tekniska

undervisningsanstalter måtte kunna komma i åtnjutande af reseunderstöd,

som af allmänna medel blefve anslagna för besök vid Chicagoutställningen;

och hade kommerskollegium i utlåtande öfver denna

framställning förordat densamma, med förklarande att kollegium redan

vid afgifvande af sitt utlåtande öfver teknikermötets framställning

åsyftat, att de af kollegium föreslagna reseunderstöden skulle kunna

meddelas äfven åt tekniska lärare.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

För egen del har departementschefen anfört, att den utställning,

som vore afsedd att hållas i Chicago under år 1893, säkerligen komme

att intaga ett synnerligt framstående rum bland nutidens verldsutställningar,

och att man för visso kunde antaga, att densamma komme att

besökas af personer från de flesta länder, ej mindre från de redan på

högre kultur stående än äfven från dem, hvilka sträfvade att utveckla

sig till en sådan. Det borde derför kunna förväntas, att, om vi genom

att deltaga i utställningen kuude lyckas att fästa uppmärksamheten på

de grenar af vår industri, som kunde uthärda täflingen med andra länders

verksamhet på samma områden, vi derigenom skulle kunna påräkna

vidgade afsättningsområden för våra alster. Ett tillfälle, sådant som

det, hvilket nu erbjöde sig att göra våra fabrikat kända, borde derför

icke lemnas å sido, äfven om det kunde tyckas, att de dermed förenade

uppoffringar i pekuniärt afseende stälde sig väl höga. Om Sverige,

som icke sedan år 1878 deltagit i någon större allmän internationei

utställning, uteblefve äfven från den nu förestående i Chicago, kunde

man befara, att vår, i förhållande till landets betydelse för öfrig!, i vissa

afseenden högt uppdrifna industri blefve förbisedd och att vår marknad

på utlandet så småningom öfverflyglades af andra länder, som bättre

förstode att framhålla sina tillverkningar. Man borde i förevarande

fråga besinna, att det gälde afsättningen icke allenast i Amerika utan

äfven i länder, hvilka genom vid utställningen närvarande näringsidkare

erhölle kännedom om hvad vårt land hade att erbjuda. Sveriges

industri hade numera nått den ståndpunkt, att den hvad naturliga tillgångar

och arbetsskickligheten beträffade kunde på de flesta vigtigare

områden täfla med nästan hvarje annat lands, men hvad prisbilligheten

anginge vore Sverige likasom hvarje annat land beroende af den afsättning,

som kunde påräknas, och det vore härutinnan, som Sverige

i många afseenden stode efter andra länder. För att ernå en större

afsättning vore det första vilkoret, att våra tillverkningar blefve mera

kända, och något lämpligare tillfälle dertill funnes knappast än att deltaga

i en utställning af den omfattning som den ifrågavarande syntes

komma att erhålla.

De kostnader, som vore förenade med ett dylikt deltagande, vore

emellertid icke obetydliga, och man måste derför tillse, huru de medel,

som för ändamålet anvisades, blefve på lämpligaste sätt disponerade.

Det syntes derför vara alldeles gifvet, att ett urval borde ske af de

föremål, som skulle utställas, så att inga andra tillverkningar dervid

ifrågakomma än sådana, som kunde uthärda täflan med andra länders.

Om således Sverige komme att deltaga i utställningen, syntes departe
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

45

mentschefen nödigt, på det att kostnaderna skulle inskränkas inom

måttliga gränser, att en särskild bestyrelse förordnades att taga saken

om hand, med uppdrag att göra ett noggrant urval af utställningsföremålen.

Huru vida en svensk utställning borde anordnas i en särskild

byggnad eller erhålla sin plats i den allmänna utställningsbyggnaden

vore en fråga, som först efter närmare undersökning, och

sedan beloppet af statens bidrag blifvit bestämdt, kunde afgöras och

i första hand borde bedömas af bestyrelse^

Hvad beträffade beloppet af det anslag, som för utställningen från

Sverige erfordrades, så sjmtes detta, med hänsyn till utgifterna vid

föregående utställningar, hvari Sverige deltagit, icke skäligen kunna

beräknas till mindre än 150,000 kronor. 5 .

Hvad anginge de i ärendet gjorda framställningarne om beredande

af anslag till reseunderstöd åt teknici, för att taga kännedom om utställningen,

så syntes äfven dessa framställningar förtjenta af all uppmärksamhet;

och borde ett sådant anslag icke understiga 50,000 kronor.

Beträffande beloppen af reseunderstöden, så syntes dessa icke böra

sättas lägre än till 1,000 kronor, men i vissa särskilda fall kunna bestämmas

ända till 3,000 kronor, hvilket bidrag icke kunde anses för

högt för en framstående tekniker, som gjorde den dyrbara resan öfver

Atlanten och under utställningstiden uppehölle sig ett par månader i

Amerika, der prisen under utställningstiden naturligtvis blefve högst

betydligt uppdrifna. För stipendiaternas utseende ansåge departementschefen

lämpligast, att en särskild nämnd tillsattes, som hade att granska

ansökningarne och till Kongl. Maj:t afgifva förslag i ämnet.

Efter den utredning och belysning, frågan om Sveriges deltagande

i Chicagoutställningen numera erhållit, anser sig utskottet ega all anledning

tillstyrka Riksdagen att bevilja det af Kongl. Maj:t för ändamålet

äskade anslagsbeloppet. Utskottet finner sig emellertid böra

framställa några erinringar med afseende å vissa enskildheter i förslaget

om medlens användning.

Först och främst synes det utskottet uppenbart, att, om deltagandet

i utställningen skall blifva af åsyftad nytta för våra näringar,

den svenska utställningen bör anordnas i en särskild byggnad. Skulle

den inrymmas i den allmänna utställningsbyggnaden, torde nemligen

vara att befara, att den icke komme att tilldraga sig vederbörlig uppmärksamhet

och att särskilt dess egenskap af att vara svensk utställning

icke komme att med tillräcklig tydlighet framträda. Om den

blifvande bestyrelsen företager ett noggrannt urval bland de föremål,

som till utställningen anmälas, och fäster afseende mera vid de för

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Ang. anslag

till främjande

af svenska

alsters afsättning

i

utlandet.

[28.]

Ang. anslag

till uppehållande

af regulier

ångbåtsförbindelse

mellan Sveriges

v estkust

och England.

[29.]

exposition afsedda artiklarnes framstående beskaffenhet och lämplighet för

export än vid mängden deraf, borde, enligt utskottets förmenande, kostnaderna

för en särskild utställningsbygguad kunna begränsas så, att det af

departementschefen för sjelfva deltagandet i utställningen beräknade

beloppet, 150,000 kronor, ej skulle behöfva öfverskridas. Om det emellertid

skulle visa sig, att kostnaderna komme att öfverstiga denna summa,

föreställer sig utskottet, att Kongl. Magt skulle kunna af till Kongl.

Maj:ts disposition stälda medel fylla bristen, hvilken icke lärer komma

att uppgå till något betydande belopp.

Med afseende å de föreslagna reseunderstöden har utskottet

ansett sig böra såsom sin mening uttala, att, i enlighet med hvad

kommerskollegium hemstält, understöd icke i något fall borde utgå med

högre belopp än 1,500 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893

ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 200,000

kronor, att användas dels för deltagande i 1893 års

utställning i Chicago och dels till understöd åt teknici

för att besöka nämnda utställning.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

31:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning

och under åberopande af de skäl, som till stöd derför anförts till statsrådsprotokollet

(sid. 57) hemställer utskottet,

att Riksdagen må jemväl för år 1893 på extra

stat anvisa ett anslag af 20,000 kronor, att af Kongl.

Maj:t användas för att åt alster af svensk industri och

svenska näringar bereda afsättning i främmande länder.

32:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till uppehållande

af en regulier ångbätsförbindelse medelst sydsvenska ångfartygsaktiebolaget

tillhöriga ångbåtar under åren 1892, 1893 och 1894 mellan

å ena sidan de hamnar vid Sveriges vestkust samt å andra sidan de

engelska hamnar, Kongl. Magt kunde finna skäligt bestämma, ställa till

Kongl. Maj:ts förfogande ett sammanlagdt belopp af 150,000 kronor,

att på af Kong], Maj:t stadgade vilkor användas till godtgörelse af

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

47

den förlust, som för bolaget kunde å nämnda företag uppstå, samt att

till utgående under år 1893 af berörda belopp å extra stat anvisa

50,000 kronor.

Vid ärendets föredragning har departementschefen meddelat, att

i en till Kong!. Maj:t i juni månad 1891 ingifven skrift styrelsen för

sydsvenska ångfartygsaktiebolaget, med förmälan att bolaget allt sedan

år 1878 uteslutande förmedlat den direkta transporten från städerna

Malmö, Landskrona och Helsingborg af lefvande djur, smör och andra

ladugårdsprodukter på England, dervid med bolagets ångfartyg intill

1890 års slut till nämnda land öfverförts 134,984 nötkreatur, 80,093

får och 652,742 drittlar smör, vidare anfört att, under det företaget i

ekonomiskt hänseende i allmänhet lemnat någorlunda godt resultat,

deremot år 1890 ett omslag inträffat i sådant afseende. Till följd af

1889 års knappa fodertillgång och deraf framkallad nödtvungen reducering

af en väsentlig del af den normala kreatursstocken i södra Sverige

hade nemligen en betydlig minskning i kreatursexporten år 1890 egt

rum, så att bolagets bruttoinkomster med 152,985 kronor 1 öre understigit

det föregående årets och enligt revisionsberättelsen en totalförlust

å seglationen för 1890 uppstått af 42,083 kronor 42 öre. Dertill hade

ytterligare kommit ej mindre att bolaget blifvit utsatt för konkurrens

från ett utländskt bolags sida, så mycket känbarare, som detta bolags

båtar understöddes af den korresponderande jernvägslinien i England,

än äfven att de danskar, hvilka egde de hufvudsakligaste svinslagterierna

i Skåne, sände sina för England afsedda produkter till Köpenhamn

med de af svenska postverket subventionerade danska båtarne

för att på denna väg befordras till England. Sydsvenska bolaget, som

derigenom ginge miste om en fraktförtjenst af 40,000 kronor årligen,

såge under dessa omständigheter sin framtid hotad, derest icke offentligt

understöd i eu eller annan form kunde erhållas för ifrågavarande

ångbåtslinie, hvilken mera än de flesta gagnat jordbruket i södra och

mellersta delarne af landet genom att sätta säljarne i direkt förbindelse

med afnämarne af de förädlade svenska landtmannaprodukterna. Behofvet

af denna ångbåtsförbindelso hade äfven i sin tid varit så kändt och

erkändt, att aktierna i bolaget till största delen tecknats af possessionater

och landtbrukare i Skåne och Halland. Då det emellertid för tillgodoseende

af detta behof varit nödvändigt att anskaffa allt bättre ångbåtar,

vore bolaget numera egare af tre sådana, särskildt inredda för

kreaturstransport, hvilka, bokförda för tillsammans 1,165,000 kronor,

hvardera rymde omkring 400 kreatur, förutom smör in. m., och med

eu fart i medeltal af 11 \ knop ofta tillryggalade resan från Helsingborg

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

till Newcastle on Tyne på något öfver 50 timmar. De höga underhållsoch

driftkostnader, som denna materiel och denna särskilda trade kräfde,

i samband med den omständighet att icke från Skåne, såsom t. ex.

från Göteborg, funnes timmer, jern etc. utan blott landtmannaprodukter

att utföra, innebure förklaringen, hvarför behållningen på dessa båtar

endast under särskildt gynsamma omständigheter kunde blifva så stor

som på vanliga lastbåtar.

Styrelsen för ångbåtsbolaget hade vidare framhållit att, om subvention

icke erhöllos, utan bolaget blefve tvunget att nedlägga sin verksamhet

och denna öfvertoges af utländingar, hvilka sannolikt ej komme

att sakna understöd i sitt land och i hvilkas händer affären derför

skulle kunna bära sig, följden säkert blefve den, att de moderata

frakter, som bolaget alltid hållit, komme att till skada för det svenska

landtbruket höjas, samt åberopat dels att understöd eller subvention

redan nu af svenska staten lemnades åtskilliga sjölinier i form af postföringsersättning

och att, hvad den inre handeln och samfärdseln beträffade,

dessa af staten erhölle det kraftigaste understöd i många

former såsom genom byggande och underhållande af dyrbara jernvägslinier

m. m., dels ock att i nästan alla länder staten lemnade högst

betydliga penningeunderstöd till sådana sjölinier, som ansåges deraf

förtjenta och af hvilka många, enligt hvad erfarenheten visat, icke kunnat

utan dylikt understöd komma till stånd eller fortsätta sin för såväl

handeln som jordbruket välsignelsebringande verksamhet; och hade styrelsen,

med stöd af hvad sålunda anförts, anhållit om ett bidrag af statsmedel

under år 1891 af 50,000 kronor.

Sedan kommerskollegium anbefalts att, efter det yttranden inhemtats

från Kongl. Maj:ts befallningshafvande och hushållningssällskapens

förvaltningsutskott i Malmöhus, Hallands samt Göteborgs och Bohus

län afgifva utlåtande i ärendet, hade Kristianstads läns hushållningssällskaps

förvaltningsutskott uti särskildt till Kongl. Maj:t afgifvet yttrande

förmält, att det skulle lända icke blott Skånes utan hela Sveriges

jordbruk och ladugårdsskötsel till oberäknelig skada, om den under

de seuare åren med så stor framgång påbörjade direkta exporten af

gödboskap och mejeriprodukter från södra Sverige till England skulle

upphöra och denna export komma att åter söka sin väg öfver Danmark,

samt på grund af detta och i öfrigt anförda skäl på det varmaste förordat

sydsvenska bolagets förevarande ansökning om understöd af allmänna

medel för fortsättande af den för Sveriges jordbruk och boskapsskötsel

så vigtiga traden på England.

Med anledning af remissen hade kommerskollegium sedermera in
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

49

kommit med utlåtande af den 13 november 1891 och dervid öfverlemnat

ej mindre infordrade yttranden från Kongl. Maj:ts befallningshafvande

och hushållningssällskapens förvaltningsutskott i Malmöhus,

Hallands samt Göteborgs och Bohus län, än äfven en till kollegium ingifven

ytterligare skrift af styrelsen för sydsvenska ångfartygsaktiebolaget.

Departementschefen har på sid. 61—68 i statsrådsprotokollet

redogjort för innehållet i dessa handlingar; och får utskottet ur denna

redogörelse meddela följande.

Malmöhus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott har anfört

bland annat, att genom den direkta förbindelse mellan städerna Malmö,

Landskrona och Helsingborg samt England, som bolaget underhölle

med stora tidsenliga ångare, hufvudsakligen afsedda för transport af

lefvande kreatur, smör, fläsk och ägg, stora fördelar tillskyndats ej

allenast de landsdelar i södra och östra Sverige, som begagnade sig af

denna förbindelse, utan äfven vårt land i dess helhet. Vigten deraf

att jordbrukaren kunde få sina produkter transporterade utan omlastningar

direkt från svensk hamn till England framginge af det förhållande,

att ju kortare tid de ifrågavarande artiklarne voro på väg, i

desto bättre skick framkomme de till försäljningsorten och desto fördelaktigare

blefve de der realiserade. Högre frakt, dubbla hamnumgälder,

större risk och exportföremålens sämre skick vid framkomsten

samt derigenom vålladt ofördelaktigare försäljningsresultat skulle otvifvelaktigt

blifva följden af att nödgas sända lefvande djur och smör till

utländsk hamn för att få dem öfverförda till England, hvadan rätt känbara

förluster skulle komma att drabba afsändaren. För öfrigt borde ihågkommas,

huru beklagligt det vore om, sedan hela öresundstrafiken

gått ur våra händer, nu äfven vår export till England skulle komma

att verkställas med en annan nations fartyg; och vore det förvaltningsutskottets

allvarliga öfvertygelse, att det vore en stor förlust för alla de

landsdelar, hvilka begagnade sig af nu ifrågavarande trade, och till en ej

ringa skada för hela vårt land, om sydsvenska ångfartygsbolaget nödgades

inställa en kommunikationsled, som vore till lika stort gagn för de enskilde

jordbrukarne som för våra produkters anseende på verldsmarknaden.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län har yttrat, bland

annat: Det vore att beklaga, om sydsvenska ångfartygsaktiebolaget.,

som med synnerligt väl anordnade ångbåtar och på ett i allo särdeles

tillfredsställande sätt sedan år 1878 ombesörjt transporten till England

från Malmö, Landskrona och Helsingborg af lefvande djur, smör m. m.,

skulle nödgas upphöra med sin verksamhet. Ifrågavarande trafik skulle

Bih. till lliksd. Urat. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 5 Höft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

då komma att antingen ombesörjas af utländska ångbåtar medelst direkt

förbindelse med England, i hvilket fall det kunde befaras att, då dessa

båtar vore stälda utan konkurrens, exportörernas intressen med afseende

på tillmötesgående, omvårdnad om exportgodset och skälig prisbillighet

i frakt blefve mindre väl tillgodosedda, eller ock ledas öfver Danmark.

Erfarenheten vore emellertid redan nu icke ringa i fråga om

de olägenheter, som svenska exportörer af lefvande djur, smör m. in.

vore underkastade, då denna export skedde genom mellanhänder i Danmark,

hvilka olägenheter bestode blaud annat deruti, att svensk vara

vid framkomsten till Eugland stämplades såsom svensk eller dansk,

beroende på dess qvalitet, men alltid till förfång för den svenska exporten.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som vore i tillfälle att vitsorda

hvad i ansökningen förmälts beträffande den konkurrens, för hvilken

sydsvenska ångfartygsaktiebolaget i sin verksamhet vore utsatt

från ett engelskt ångfartygsbolags sida, ansåge alltså ytterst önskvärdt

att bolagets verksamhet komme att tills vidare fortgå, och om detta

mål kunde genom beviljandet af det äskade anslaget ernås, vore

enligt Kongl. Maj:ts befallningshafvandes förmenande den uppoffring,

staten sålunda underkastade sig, ej nämnvärd.

Hallands läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, i hvars yttrande

Kongl. Maj:ts befallningshafvande inom länet instämt har anfört,

bland annat: För närvarande ginge den direkta utförseln till England

af våra ladugårdsprodukter dels öfver Göteborg och dels öfver Malmö

jemte de städer, Landskrona och Helsingborg, hvilka på utfärden från

Malmö till Newcastle angjordes af sydsvenska ångfartygsbolagets båtar.

Utan fara för misstag borde kunna antagas, att största delen af de

båda skånska länens, södra och mellersta Hallands, Blekinges, .de tre

småländska länens och södra Östergötlands jordbi ukare sände sina till

export afsedda ladugårdsprodukter öfver de sistnämnda afskeppningsorterna,

under det att den hufvudsakliga afsättningen af dessa produkter

från det öfriga landet sökte sin väg öfver Göteborg; och för stora

delar af riket, med redan högt utvecklad och i ständigt framåtgående

stadd ladugårdsskötsel, bildade sålunda den väg, hvarå sjötransporten

besörjdes af nämnda bolags ångare, den naturliga exportleden till England.

Vid fråga om understöd till bolaget i ändamål att sätta det i

stånd att fortsätta med ifrågavarande verksamhet, läge emellertid den

anmärkning nära till hauds att, om bolagets fartyg droges från denna

trade, sannolikt andra fartyg komme, utan särskildt åtgörande, att intaga

deras ställe, och borde det för den, som hade någon kännedom

om sjöfartsförhållandena, ej vara tvifvel uuderkastadt att, under berörda

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

51

förutsättning, i främsta rummet tvä fartygsegare skulle tillse, huruvida

det ej vore med deras fördel förenligt att låta sina ångare intaga den

lediga platsen, nemligen det »Forenede Dampskibsselskab» i Danmark

och den engelsk-skotska firman Wilson, som hade afdelningskontor i

Göteborg och hvars fartyg till hufvudsaklig del torde besörja utförseln

derifrån till England af våra ladugårdsprodukter. Tanken på möjligheten

af att dessa båda rederier, af hvilka hvardera, såsom kändt

vore, förfogade öfver ett stort antal fartyg, träffade öfverenskommelse

sins emellan om öfvertagande af ifrågavavarande trafik borde härvid

ej uteslutas, och i sådant fall skulle antingen den del af vår export af

ladugårdsprodukter, som ginge öfver de sydsvenska städerna, varda anförtrodd

åt eu förening, hemmahörande i ett land, med hvilket vårt eget hade

en stark konkurrens att bestå just på det område, der dess biträde af oss

anlitades, eller ock så godt som hela denna export ligga i händerna

på en engelsk firma, af hvilka alternativ intetdera vore önskvärdt, då

det icke kunde anses likgiltigt, om utförseln af en väsentlig del af

våra jordbruksalster, hvilkas värde vore i hög grad beroende af det

sätt, hvarpå denna utförsel verkstäldes, lemnades utan medtäflare i

händerna på utländska affärsmän, hvilka, huru omsorgsfullt deras angelägenheter

i allmänhet än handhades, måste antagas lättare undgå den

kontroll, som ett svenskt bolag, hvari svenske jordbrukare hade största

delen, ej kunde undandraga sig.

Göteborgs och Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, i

hvars yttrande Kougl. Maj:ts befallningshafvande i länet sig förenat,

har anmärkt, att förbindelser mellan Sverige och England för transport

af kreatur och mejeriprodukter redan under lång tid förefunnits och

fortfarande uppehölles genom flere särskilda ångbåtslinier från olika

orter inom landet. Hvad särskildt beträffade Göteborgs och Bohus

län, kunde en ångbåtsförbindelse med England, utgående från Malmö,

ej hafva någon betydelse, då, den förutan, tillräckliga förbindelser mellan

detta län och England upprätthölles med ett stort antal ångbåtar från

Göteborg och Uddevalla. Om sådant bidrag, som här ifrågasatts, beviljades

åt ett bolag, skulle andra under liknande förhållanden arbetande

ångbåfsbolag säkerligen icke försumma att framkomma med anspråk

att af samma skäl och med samma rätt äfven erhålla dylikt understöd

af staten. Ett ogynsamt resultat af ångbåtstrafiken kunde vara beroende

icke blott på för tillfället dåliga affärskonjunkturer och konkurrens

af andra bolag, utan äfven på trafikens mindre omsorgsfulla ordnande

och skötsel, användande af äldre icke ^besparande fartyg med flere

menligt inverkande förhållanden, hvilka ej syntes böra uppmuntras

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

genom understöd. På grund häraf afstyrkte förvaltningsutskottet bifall

till framställningen.

Styrelsen för sydsvenska ångfartygsaktiebolaget har i sin senast

omförmälda till kommerskollegium ingifna skrift, med tillkännagifvande

att bolagets verksamhet ej heller under år 1891 lemna! något gynsamt

resultat, anfört, att styrelsen kunnat, genom att använda bolagets

ångare i annan fraktfart, bereda delegarne i bolaget vinst i stället för

förlust, till bevis hvarför åberopats, hurusom dels en af bolagets ångare

»Ceres», hvilken för närvarande vore obehöflig på traden, vore förhyrd

för £ 650 för månad å så kallad time charter, dels ock för de öfriga

båtarne förelåge anbud af £ 700 för månad, siffror, hvilka vore liktydiga

med en årlig nettovinst af 50,000 kronor för år för hvarje ångbåt,

men att styrelsen emellertid ansett det såsom en hederssak att,

så länge sådant utan allt för stor uppoffring kunnat ske, uppehålla en

förbindelse, som bolaget varit den första att öppna och som varit och

vore till stort gagn för landtmannen i så väl Skåne som hela södra

Sverige. Gent emot de skäl för afslag, som anförts af Göteborgs och

Bohus läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott, ville styrelsen påpeka

att, såvidt styrelsen hade sig bekant, direkt förbindelse mellan

Sverige och England för transport af kreatur och mejeriprodukter förefunnes,

förutom från Göteborg, endast från Malmö, Landskrona och

Helsingborg; att förbindelsen öfver Göteborg icke hade den ringaste

betydelse för Skåne och en stor del af södra Sverige, ty, innan sydsvenska

ångfartygsbolaget började sin verksamhet, hade alla kreatur

och landtmannaprodukter från dessa orter befordrats till England ingalunda

öfver Göteborg utan via Köpenhamn med danska båtar; att då

bolagets förlust under år 1891 vore synnerligen stor, men denna förlust

kunnat alldeles undgås, om ångbåtarne blifvit satta i annan fraktfart,

det syntes vara billigt att det för år 1891 begärda statsunderstödet.

beviljades bolaget, men att, då de ogynsamma konjunkturerna

sannolikt icke komme att upphöra under den närmaste tiden, enahanda

skäl, som anförts till stöd för subvention för 1891, jemväl talade för

att understödet utsträcktes äfven till en kommande tid, och hemstälde

styrelsen derför nu, att statsunderstöd med 50,000 kronor årligen måtte

beredas bolaget för en tid af fem år, räknade från den 1 januari 1891,

så länge bolaget upprätthölle den reguliera förbindelsen mellan Malmö

och hamn eller hamnar i England.

För egen del har kommerskollegium anfört bland annat följande:

Under de senaste förflutna fem åren 1885—1890 hade, enligt för kollegium

tillgängliga uppgifter, utförseln från Sverige till England af nedannämnda

landtmannaprodukter utgjort:

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

53

1886.

1887.

1888.

1889.

1890.

Fläsk.....

........ kg.

458,647

1,235,830

2,061,299

3,691,720

3,882,972

Kreatur:

Hästar .........

........ st.

- -

94

19

18

17

Tjurar .........

1,646

774

1,403

941

253

Oxar ............

8,305

10,066

11,977

10,534

6,715

Kor...............

2,413

1,741

2,697

2,671

1,653

Ungnöt........

383

59

71

549

382

Får ............

6,722

5,362

7,913

12,229

7,420

Svin ............

........ kg-

237,121

99,115

Kött .....

15,136

24,605

8,050

39,220

17,953

Ost.......

20,451

123,558

118,553

40,038

24,059

Smör.....

7,457,885

8,080,756

9,913,815

10,374,589

11,180,403

Ägg .....

........ st.

497,280

445,940

657,480

552,630

2,825,820

Väl lemnade uppgifterna i ämnet icke upplysning om, från hvilka

särskilda orter i Sverige ifrågavarande utförsel till England egt rum;

men tvifvel kunde icke råda derom, att densamma hufvudsakligen verkstälts

dels öfver Göteborg och dels öfver de skånska städerna vid Öresund,

då nemligen, enligt de statistiska uppgifterna, rikets hela utförsel

af omhandlade artiklar till öfvervägande grad skett från dessa platser.

Att det för den betydliga del af exporten till England af kreatur och

andra landtmannaprodukter, hvilken förmedlades öfver de skånska öresundsstäderna,

vore af afgörande betydelse att ega tillgång till en direkt,

regelbunden, under svensk flagg skeende ångfartygsförbindelse mellan

dessa städer och England, läge i öppen dag. Med afseende, bland

annat, härå ansåge kollegium för sin del anledning vara för handen,

att från det allmännas sida åtgärd vidtoges till förebyggande af att,

på sätt med hänsyn till de af bolaget angifna omständigheter syntes

eljest vara att befara, bolaget kom me att upphöra med trafikerandet af

den ifrågavarande ångbåtslinien.

Hvad emellertid, beträffade den form, hvaruti ett sådant statens

eventuella ingripande borde ske, syntes det kollegium att, då de omständigheter,

hvilka föranledt den senaste tidens, enligt hvad af handlingarna

framginge, ogynsamma resultat i ekonomiskt hänseende af

bolagets ifrågavarande verksamhet, kunde antagas vara af mera tillfällig

art, och ett omslag deruti lätteligen skulle kunna ganska hastigt

inträffa, det vore mindre lämpligt, om bolaget för en följd af år tillförsäkrades

ett understöd till på förhand bestämdt belopp, utan med

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

syftet för det ifrågasatta understödet bättre förenligt, om understödet

komme att utgå i den form, att bolaget tillförsäkrades att under vissa

år af staten utbekomma godtgörelse intill visst belopp för den förlust,

som för bolaget tilläfventyrs kunde uppstå af den ifrågavarande ångbåtsförbindelsens

upprätthållande, i hvilket fall emellertid det belopp,

som borde fastställas såsom det högsta, hvarför godtgörelse skulle tillförsäkras

bolaget, torde skäligen kunna bestämmas till enahanda summa,

som af bolaget blifvit begärd såsom fast understöd, eller 50,000 kronor

för år. Vidkommande den tidslängd, under hvilken en sådan förmån

borde bolaget beredas, ansåge kollegium, som funne sig icke kunna

förorda bolagets begäran om understöd för år 1891, att tiden för

garantiens fortvara för närvarande icke skäligen borde utsträckas till

mer än tre år, räknadt från ingången af år 1892 eller den senare tidpunkt,

som kunde blifva af omständigheterna betingad.

Hvad slutligen anginge de vilkor och bestämmelser, som borde

stadgas för den ifrågasatta förmånens åtnjutande af bolaget, ansåge

kollegium sig endast böra angifva några hufvudsakliga bestämmelser i

detta afseende. Sålunda borde bolaget, för att komma i åtnjutande af

ifrågavarande förmån, åtaga sig att uppehålla regelbunden förbindelse

mellan städerna Malmö, Landskrona, Helsingborg och Halmstad samt

hamn i England medelst, för transport af företrädesvis lefvande djur

och andra landtmannaprodukter fullt tjenliga ångfartyg af tillräcklig

lastrymlighet, af hvilka minst ett borde afgå från omförmälda svenska

städer hvarje vecka under årets hela seglationstid. Vidare syntes vid

bestämmandet af den förlust, som för bolaget tilläfventyrs kunde uppstå

vid fullgörandet af ett dylikt åtagande och hvarför bolaget skulle

ega att af staten undfå ofvanberörda godtgörelse intill högst 50,000

kronor för år, skäligen böra iakttagas, att bland omkostnaderna finge

upptagas ej mindre fem procent ränta å aktiekapitalet än äfven verkliga

underhållskostnaderna för de för liuiens trafikerande nyttjade fartygen;

och slutligen borde uttrycklig föreskrift gifvas derom, att de

bolaget beviljade förmåner komme att återkallas, derest bolaget bruste

i fullgörandet af sina åtaganden.

I afseende å de af kollegium sålunda föreslagna vilkoren hade

— meddelar departementschefen vidare — bolaget uti eu den 30 december

1891 till Kongl. Maj:t ingifven skrift anmärkt, att Halmstad

icke för närvarande, och innan eu tillämnad fördjupning af hamnen egt

rum, kundo anlöpas af bolagets fartyg, enär dessa ginge 16 till 17 fot

djupt, samt att vid tillfällen, då i Landskrona endast obetydlig last

funnits att intaga, bolaget låtit på sin bekostnad på jernväg befordra

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

55

godset till Helsingborg, i stället för att låta fartyget ingå till Landskrona.

Kommerskollegium både vid sitt utlåtande fogat ett från svenska

och norska generalkonsulatet i Köpenhamn till upplysning om den

subvention, som i Danmark lemnades för en ånghåtslinie på England,

erhållit exemplar af »Aarsberetning om det Kongelige danske Landhusholdningsselskabs

Virksomhed 1888—89», deruti funnes intaget det

mellan danska inrikesministeriet och det »Forenede Dampskihsselskab»

upprättade kontrakt angående ångfartygsförbindelsen mellan Esbjerg

och England, enligt hvilket kontrakt, som, efter hvad generalkonsulatet

tillika meddelat, för innevarande finansår, med endast ett par mindre

väsentliga förändringar, förnyats, »Dampskibsselskabet» såsom vederlag

för de genom kontraktet ålagda förpligtelser för upprätthållandet af en,

företrädesvis för transport af lefvande djur och landtmannaprodukter

afsedd, regelbunden ångfartygsförbindelse mellan Esbjerg och Parkeston,

tillförsäkrats dels återbetalning af de under årets lopp i Esbjerg erlagda

bropenningar för de i kontraktet omhandlade, till Parkeston förda varor

och kreatur, dels ock eu årlig subvention af 50,000 kronor, hvilken

subvention emellertid skulle bortfalla, om den från Esbjerg till Parkeston

befordrade mängden af de i öfverenskommelsen omnämnda varorna

under närmast föregående året uppgått till 24,000 ton.

Jemväl i Norge hade man, anmärker departementschefen, ansett

lämpligt att bevilja ångbåtssubventioner. Sålunda vore i norska budgeten

för finansåret juli 1891—juni 1892 såsom bidrag till privat ångbåtsfart

uppförda tillhopa 748,820 kronor, deraf för en linie Bergen—

Stavanger —Newcastle med två resor i veckan 90,000 kronor och för

en linie Trondhjem—Bergen—Newcastle med en resa i veckan 125,000

kronor.

Enligt en af svenska och norska generalkonsulatet i Finland meddelad,

handlingarne bifogad uppgift af handels-och industriexpeditionen

inom kejserliga senaten i Finland, hade finska regeringen tilldelat,

bland annat, finska ångfartygsaktiebolåget subventioner dels med 200,000

mark för att under minst fem år från början af år 1889 underhålla

direkt och regelbunden trafik mellan hamnar vid Finska viken och

Spanien en gång i månaden med två för ändamålet anskaffade första

klassens ångfartyg, dels ock med 360,000 mark för att med två snabbgående

och med afkylningsrum försedda ångfartyg en gång i veckan

hela året om och under minst tio års tid underhålla regelbunden kommunikation

mellan Mango och England, hvilket sistnämnda belopp, som

till eu början lemnats såsom rån tefritt lån på tio års tid, likväl, om

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

företaget visat sig vara till nytta för landet, sedermera kunde bolaget

efterskänkas.

På grund af hvad i förevarande fråga blifvit upplyst ansåge departementschefen

vara uppenbart att, om den ångbåtsförbindelse mellan

hamnar vid Sveriges vestra kust och England, som af sydsvenska

ångfartygsaktiebolaget sedan år 1878 uppehållits, blefve afbruten, sådant

skulle komma att medföra betydlig skada för en fördelaktig afsättning

af kreatur och landtmannaprodukter från flera af våra län. Men gifvet

vore ock att, om bolaget fortfarande på denna trade funne sig nödgas

kämpa mot samma ogynsainma förhållanden, som under sista tiden

varit fallet, bolaget måste söka andra i ekonomiskt afseende fördelaktigare

trader för sina båtar, derest icke bolaget blefve tryggadt åtminstone

mot allt för stora förluster. Det syntes derför departementschefen

öfverensstämma med den omsorg, staten borde egna åt näringarna,

att den sökte understödja uppehållandet af ifrågavarande ångbåtsförbindelse.

Men dervid borde staten icke gå längre, än att staten

garanterade bolaget ersättning för den förlust, som kunde för bolaget

uppstå intill det belopp, som bolaget sjelft uppstält såsom maximigränsen

derför. Att genom statsunderstöd bereda bolaget någon särskild vinst

å företaget, syntes icke öfverensstämma med de fordringar man kunde

ställa på staten och hade säkerligen icke heller ingått i afsigten med

förevarande framställning. Det vore derför, såsom ock i ärendet framhållits,

icke lämpligt att fixera en viss summa, som bolaget under

den tid traden uppehölles skulle ega i statssubvention utbekomma, utan

understödets belopp borde för den tid subventionen utginge icke i någon

händelse öfverstiga bolagets verkliga förlust under samma tid, dervid

dock bland omkostnaderna borde upptagas fem procent ränta å bolagets

i företaget nedlagda kapital, assuransafgifter till svenska bolag, om

sådana blifvit erlagda, äfvensom verkliga underhållskostnaden för båtarne

under den tid de för traden disponerades, men ej haveriförluster. I

öfrig! syntes bolaget böra tillförbindas att ställa sig till efterrättelse de

föreskrifter, Kongl. Maj:t efter ytterligare utredning kunde finna böra

bestämmas i afseende å, utom annat, turernas anordnande och de hamnar,

som borde angöras. Hvad beträffade den tid, för hvilken subvention

borde af Riksdagen äskas, så ansåge departementschefen, i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med kommerskollegium, att denna tills vidare icke

borde afse mer än tre år från och med 1892 års ingång; dock att om

det derjemte skulle för framtida trafikerandet finnas behöfligt att bolaget

erhölle någon godtgörelse för de förluster, bolaget underkastat sig för

tradens uppehållande under år 1891, sådan möjligen kunde till någon

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

57

del beredas bolaget för tiden, från det bolagets ifrågavarande framställning

till Kongl. Maj:t inkom, från andra, under Kongl. Maj:ts disposition

varande medel, som afsåge handelns och sjöfartens understödjande.

Den af Kongl. Maj:t tillsatta komité, som fått i uppdrag att, efter

utredning af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd och de för dess

förkofran nödiga och nyttiga betingelser, afgifva förslag till de åtgärder

för främjande af näringens utveckling, hvartill berörda utredning

kunde föranleda, har, på sätt äfven departementschefen erinrat, i sitt

afgifna betänkande, bland annat, anfört, att såsom en form för statsunderstöd

till sjöfartsnäringen föreslagits subventioner af statsmedel för

regelbundna ångfartsförbindelser mellan Sverige och utlandet. Dylika

subventioner måste dock enligt komiténs tanke, om de skulle medföra

verkligt gagn, lemnas med ganska stora belopp, hvarför de endast

kunde utgå i några få fall. De blefve derför icke af så stor betydelse

för sjöfartsnäringen såsom sådan, som icke mer för Sveriges handel

och industri; och huruvida dylika subventioner borde komma till stånd,

måste företrädesvis bedömas ur handelns och industriens synpunkt.

I nära anslutning till denna komiténs uppfattning anser sig

utskottet böra till en början framhålla, att det nu väckta förslaget om

statsunderstöd åt sydsvenska ångfartygsaktiebolaget bör granskas uteslutande

med afseende på den betydelse, bolagets rederiverksamhet

eger för jordbruket och ladugårdsskötsel, särskild! i de södra delarne

af riket, och således icke ur synpunkten af sjöfartsnäringens upphjelpande.

Med denna utgångspunkt blir det utskottets uppgift att undersöka,

huru förhållandena för berörda jordbruk skulle komma att i exporthänseende

ställa sig, derest bolaget icke komme i åtnjutande af

det ifrågasatta understödet.

Det synes då utskottet först och främst ingalunda afgjordt, att

följden af ett afslag på den nu gjorda framställningen skulle blifva,

att den anordnade direkta förbindelsen mellan södra Sverige och England

med svenska transportångare skulle komma att upphöra. Då enligt,

bolagsstyrelsens egen uppgift rederiaffären från dess början år

1878 intill år 1890 lemnat någorlunda tillfredsställande resultat och

således endast de två senaste åren varit ogynsamma, ligger det antagande

nära till hands, att deri inträffade förändringen föranledts af förhållanden

af mera tillfällig art — en uppfattning, som i öfrigt särskild!

uttalats af kommerskollegium. Men vid sådant förhållande borde, enligt

utskottets förmenande, de iråkade svårigheterna af bolaget kunna öfvervinnas

genom uthållighet och ändamålsenliga åtgärder utan något inBih.

till Iliksd. Vrot. 1892■ 4 Sami. 1 Afd. 5 lläft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

58

gripande från statens sida. I detta afseende får utskottet framhålla,

att äfven det svenska rederibolag, som förmedlar exporten från Göteborg

till England, på sin tid baft att kämpa med dåliga konjunkturer

och konkurrens, men att bolagets ställning numera är tryggad, särskild!

sedan öfverenskommelse kommit till stånd mellan detsamma och det

ofvan omförmälda Wilsonbolaget om befraktning å olika linier mellan

Göteborg och England. Och utskottet styrkes i sin ofvan uttalade

mening deraf att, såsom man af tillkännagifvande i tidningarne från

det sydsvenska aktiebolagets styrelse synes kunna sluta, eu öfverenskommelse

nyligen kommit till stånd mellan nämnda bolag och det konkurrerande

Wilsonbolaget med afseende å befraktningen mellan södra

Sverige och England. För öfrig! anser sig utskottet böra i detta sammanhang

anmärka, att en af orsakerna till de svårigheter, det sydsvenska

bolaget iråkat, legat i det förhållande, att exporten från södra

Sverige af kreatur, i synnerhet ungboskap, under de senare åren visat

tendens att draga sig åt Tyskland. Särskilt detta förhållande synes

utskottet kunna betraktas såsom varande af öfvergående natur. Skulle

emellertid denna uppfattning befinnas vara origtig och den sydsvenska

kreaturstransporten komma att i öfvervägande grad rigta sig åt sistnämnda

land, komme uppenbarligen betydelsen af den utaf bolaget anordnade

förbindelseleden med England att väsentligen förringas.

Äfven för det fall, att det sydsvenska bolaget skulle komma att

upphöra med sin ifrågavarande verksamhet utan att något annat inhemskt

bolag trädde i dess ställe, synes emellertid vår jordbruksnäring

icke komma att deraf taga någon synnerlig skada. Det norra och

mellersta Sverige har nemligen öfver Göteborg en lämplig exportförbindelse

med England och betydande delar af det södra Sverige skulle

utan afsevärd olägenhet likaledes kunna begagna sig af Göteborg såsom

exportort. Det sydsvenska bolagets styrelse har visserligen anmärkt,

att Göteborg i detta afseende icke hade den ringaste betydelse för

Skåne och en stor del af södra Sverige, enär, innan bolaget börjat sin

verksamhet, alla kreatur och landtmannaprodukter från dessa orter befordrats

till England icke öfver Göteborg, utan via Köpenhamn med

danska båtar, men häremot vill utskottet erinra, att sedan berörda tidpunkt

väsentligen förändrade förhållanden i kommunikationshänseende

för södra Sverige inträdt genom vestkustbanans tillkomst. Icke heller

för den del af södra Sverige, för hvilken Göteborg icke lämpade sig

till utskeppningsort, särskilt för kreatur, skulle, enligt utskottets mening,

möjlighet till direkt utförsel på England komma att saknas, i händelse

bolaget instälde sin rörelse. Det synes nemligen utskottet kunna

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:0 7.

59

med visshet antagas, att Wilsonbolaget skulle komma att uppehålla

den nuvarande förbindelseleden; och vid det förhållande, att denna förbindelseled

vore direkt, synes utskottet något egentligt men lör den

ifrågavarande exporten icke kunna uppkomma derigenom, att densamma

förmedlades af sistnämnda bolags båtar. Gent emot den framstälda

anmärkningen, att stegring i frakterna deraf skulle föranledas, får

utskottet framhålla, att derest sådan stegring skulle uppkomma, detta

nog skulle framkalla konkurrens, om icke från något svenskt bolag, så

åtminstone från dansk sida, hvilket åter i sin ordning skulle hafva till

följd nedgång i samma frakter. Och vid en direkt export synes erforderlig

kontroll rörande varornas behandling äfven kunna beredas,

hvarför den i sådant hänseende gjorda invändningen icke heller lärer

förtjena vidare afseende.

Enligt utskottets förmenande skulle alltså faran för det svenska

jordbruket af ett afslag å bolagets framställning om understöd icke

blifva synnerligen betydande. Härtill kommer, att åtskilliga erinringar

synas utskottet kunna göras mot det föreslagna sättet för statens mellankomst

och de ifrågasatta vilkoren för understödets åtnjutande. Sålunda

torde först och främst det belopp, som skulle ställas till Kongl.

Maj:ts förfogande, icke vara tillräckligt för att det åsyftade målet skulle

kunna vinnas. Wilsonbolaget lärer nemligen vara tillräckligt kapitalstarkt

för att, om detsamma dertill finner anledning, kunna med framgång

upptaga konkurrensen med det sydsvenska bolaget, äfven efter

det detta erhållit en dylik subvention. Vidare synes det utskottet

blifva förenadt med stora svårigheter för staten att åstadkomma nöjaktig

kontroll för utrönande af den förlust, som i verklighet kunde

anses hafva för bolaget å företaget för år uppkommit. Och derjemte

förefaller det utskottet mindre ändamålsenligt, att Kongl. Maj:t skulle

i så vidsträckt mån ingripa i bolagets rederirörelse, att han skulle bestämma

turernas anordnande och de hamnar, som borde angöras.

Slutligen anser sig utskottet, i likhet med Göteborgs läns hushållningssällskap,

böra framhålla, att, om det föreslagna understödet beviljades

ifrågavarande bolag, detta kunde framkalla liknande anspråk

från andra bolag, hvilka anspråk man med samma skäl skulle nödgas

tillmötesgå. Sådant skulle emellertid uppenbarligen blifva för statsverket

alltför betungande.

På grund af hvad nu blifvit anfördt får Utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må vinna Riksdagens bifall.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o. 7.

Angående anslag

till

uppehållandet

af regulier

ängbåtsförbin

delse mellanSveriges

ostkust

och ryska

östersjöprovinserna.

[30.]

33:o.) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte, såsom

bidrag till uppehållandet af en regulier ångbåtsförbindelse mellan östra

kusten af Sverige och ryska östersjöprovinserna under tre år, ställa till Kongl.

Maj:ts förfogande ett belopp af 150,000 kronor samt deraf på extra

stat för år 1893 anvisa 50,000 kronor.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har Kong]. Maj:ts

förevarande framställning föranledts af en utaf styrelsen för ångfartygsaktiebolaget

Vestervik—Libau gjord hemställan om subvention af statsmedel

under fem år till en regelbunden ångbåtsförbindelse året om mellan

ostkusten af Sverige och ryska östersjöhamnar.

Nämnda bolag hade — yttrar departementschefen — förut åtnjutit

statsunderstöd för sin verksamhet, i det att Kongl. Maj:t den 18

september 1885, mot det att bolaget under en tid af fem år, räknade

från 1886 års höst, uppehölle, bland annat, regelbunden varu-och passagerarefart

äfvensom postföring, för den händelse sådan befunnes höra

anorduas, medelst en ångbåt om cirka 200 registerton en gång i veckan

året om mellan Vestervik och Libau fram och åter med anlöpande

af Visby under tiden från den 15 april till den 15 november, medgifva

att, jemte det viss årlig ersättning för postföringen finge till bolaget

utbetalas från postverket, bolaget derutöfver skulle under vissa vilkor

och förbehåll ega att af staten utbekomma godtgörelse för den förlust,

som, med iakttagande att bland omkostnaderna upptoges viss ränta å

aktiekapitalet samt verkliga underhållskostnaderna för fartygen, kunde för

bolaget vid fullgörande af dess åtagande uppstå intill ett belopp af högst

25,000 kronor för år, att af handels- och sjöfartsfonden utgå. Sedan

derefter kontrakt i ämnet af generalpoststyrelsen afslutats med bolaget,

hade detsamma, ehuru med vissa sedermera medgifna afvikelser i afseende

å anlöpningsorterna i Sverige, enligt hvilka fartyget bland annat

jemväl egde att besöka Stockholm, besörjt den ifrågavarande trafiken.

Oaktadt företaget understödts äfven af kejserliga ryska regeringen,

som till en början enligt deklaration den f-f januari 1887 förbundit

sig att lemna ett årligt bidrag af 10,000 kronor under åren

1887 —1891, skulle likväl det ekonomiska resultatet af bolagets verksamhet

hafva visat sig synnerligen otillfredsställande utan svenska statens

ofvannämnda garanti. Under det första trafikåret hade förlusten

öfverstigit den från svenska statsverket lemnade garantisumman med

8,479 kronor 14 öre; det andra året hade förlusten, med inberäknande

af nämnda från det första året balanserade förlust, visserligen uppgått

blott till 14,134 kronor 45 öre, som af statsverket ersattes, men för trafikåret

1888—1889 hade förlustsiffran höjt sig till nära 35,000 kronor,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

61

eller inemot 10,000 kronor utöfver garanterade beloppet. För trafikåret

1889—1890, det sista, för kvilket resultatet blifvit framlagdt, både det

bristande beloppet af bolaget beräknats till nära 37,000 kronor, den

oersatta förlusten från nästföregående trafikår deri inberäknad. Ehuru

genom från ryska statsverket sedermera influtna medel förlustbeloppet

nedbragts till 23,354 kronor 78 öre, hade sålunda likväl för förlustens

betäckande nästan hela garantisumman för året tagits i anspråk.

1 maj 1890 hade emellertid bolaget anhållit, att Kongl. Maj:t måtte

för ytterligare fem år, räknade från hösten 1891, bevilja bolaget enahanda

understöd af allmänna medel, som genom kongl. brefvet den 18

september 1885 medgifvits, mot det att bolaget under sagda tid åtoge

sig uppehållande af omförmälda ångbåtsförbindelse med undantag af

skyldigheten att anlöpa Gotland, men då denna ansökan varit stäld i

samband med åtskilliga andra förmåner, som af bolaget äskades med

hänsyn till postföringen, hade, på föredragning af chefen för finansdepartementet

och sedan kommerskollegium afgifvit utlåtande, denna

framställning slutligen blifvit af Kongl. Maj:t den 4 juli 1891 afslagen.

1 sin nu förevarande framställning hade bolagets styrelse, som

uppgjort förslag och beräkningar i afseende å möjligheten att under

vissa förutsättningar och med något ändrad plan fortsätta bolagets

verksamhet i hufvudsakligen samma syfte som hittills, vidare anfört,

att bolagets verksamhet borde så ordnas, att Kalmar, Vestervik och

Stockholm sju månader af året sattes medelst bolagets ångare Rurik,

som skulle efter beslutad ombyggnad erhålla en lastdryghet af omkring

400 ton, i regulier förbindelse dels med Riga och dels med Libau, men

att under vintermånaderna turerna inskränktes till Libau, Vestervik

och Stockholm, i hvilket fall ångaren komme att anlöpa Riga tio gånger,

Libau tjugufem gånger, Stockholm trettiofem gånger, Vestervik trettio

gåDger och Kalmar fem gånger om året; atf, enligt gjorda beräkningar,

inkomsterna, för att företaget skulle kunna bära sig, måste upp
gå

till 123,000 kronor årligen, under det att den sannolika årliga inkomsten

under de första åren, innan normala förhållanden inträdt och

leden blifvit upparbetad, icke kunde antagas stiga till högre belopp

än omkring 64,000 kronor mot en utgiftssumma af omkring 118,000

kronor, hvarigenom eu årlig brist af 54,000 kronor skulle komma att

uppstå; samt att genom åstadkommandet af eu regulier förbindelse

mellan de två förnämsta importhamnarna, Riga och Libau, å ryska

östersjökusten samt de tre hamnarne Stockholm, Vestervik och Kalmar

å Sveriges ostkust, vid Indika hamnar vigtiga jernvägslinier utmynnade,

en stor del af mellersta och södra Sverige skulle beredas eu lätt, re
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

gulier och beqväm väg för sådana alster af industri och åkerbruk,

hvilka uti Ryssland kunde afsättas, hvarjemte en ifrågasatt tran sjötrafik

å jernvägarne skulle kunna förverkligas.

Med erinran hurusom kommerskollegium i sitt den 12 juni 1891

afgifna utlåtande öfver bolagets då föreliggande framställning om statsunderstöd

såsom stöd för afstyrkande af bifall till framställningen åberopat,

bland annat, ett af konsuln i Riga afgifvet yttrande, deruti denne

anfört att i Ryssland väntade tullförhöjningar antagligen skulle komma

att lägga så stora hinder i vägen för import till Ryssland af svenska

industrialster, att Sveriges redan då mindre betydande export till

Ryssland skulle än ytterligare förminskas, hade, anmärker departementschefen,

styrelsen i den nu gjorda ansökningen fi-amhållit, att den nya

ryska tullstadgan, hvilken emellertid trädt i kraft, visade, enligt konsulns

i Riga skrifvelse till kollegium den 22 juli 1891, för de

svenska artiklar, hvilka efter konsulns mening skulle kunna blifva

föremål för import till Ryssland, en bestämd nedsättning i stället för

den befarade förhöjningen, hvarigenom också en ljusare framtid beredts

för den svenska marknaden än vid tiden för kollegii utlåtande.

Erinrande derjemte om betydelsen af en dylik förbindelse för

persontrafiken och dennas vigt för afsättningen af industrialster på Ryssland,

hade styrelsen, på grund af hvad sålunda och i öfrigt af densamma

anförts, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes under en tid af fem år, räknadt

från våren 1892, bevilja ångfartygsaktiebolaget Vestervik—Libau

en årlig subvention af 54,000 kronor, mot det att bolaget åtoge sig att

upprätthålla en regelbunden ångbåtstrafik året om emellan Stockholm,

Vestervik och Kalmar å ena sidan samt Riga och Libau å den andra i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med bilagd turlista samt på de vilkor

i öfrigt, Kongl. Maj:t funne godt bestämma. Sedan departementschefen

derefter (sid. 74—75 i statsrådsprotokollet) redogjort för innehållet i

några vid ansökningen fogade yttranden af svensk-norske konsuln i

Riga, och vissa skeppsklarerarefirmor m. fl. angående lämpligheten af

en utaf staten subventionerad ångbåtsförbindelse mellan mellersta och

södra Sveriges östra kust och motliggande ryska hamnar, har departementschefen

meddelat, att till följd af remiss å ansökningen Kongl.

Maj:t befallningshafvande i Kalmar län deröfver afgifvit utlåtande af

den 17 oktober nästlidna år, dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande

öfverlemnat yttrande af handels- och sjöfartsnämnden i staden Kalmar.

Nämnden hade förklarat att det, enligt nämndens mening, vore i hög

grad önskvärdt att den ifrågasatta kommunikationen komme till stånd,

men att enligt nämndens förmenande nu nämnda fördelar för orten

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

63

först skulle derigenom ernås, att Kalmar anlöptes lika ofta som Vestervik

ock Stockholm under de tider på året, då isförhållandena sådant

tilläte, hvaremot om, i öfverensstämmelse med den af bolaget uppgjorda

turlistan, Kalmar skulle anlöpas endast fem gånger årligen, nyttan

dermed skulle blifva ringa eller ingen. För egen del hade Kongl.

Maj:ts befallningshafvande af anförda skäl (sid. 76 — 77 i statsrådsprotokollet)

förordat framställningen.

Härefter hade, likaledes till följd af remiss, öfverståthållareembetet

med eget utlåtande af den 5 november sistlidna år öfverlemnat yttrande

i ärendet af Stockholms handels- och sjöfartsnämnd, som, med

hänvisning hufvudsakligen dertill, att bolaget icke lyckats upparbeta

den linie, det under de senare åren uppehållit mellan Sveriges ostkust

och Libau, funnit sig sakna anledning förorda bifall till ansökningen,

helst det äskade årliga statsunderstödet, hvars tillräcklighet vore ganska

tvifvelaktig, icke syntes stå i rimlig proportion till den fördel, som

ett uppehållande af förbindelsen kunde medföra för Sverige; och hade

med åberopande häraf äfven öfverståthållareembetet funnit sig icke

kunna till bifall förorda ansökningen.

Sedan jemväl kommerskollegium erhållit befallning att efter styrelsens

för Sveriges allmänna exportförening hörande afgifva underdånigt

utlåtande hade styrelsen för exportföreningen i sitt yttrande anfört,

att styrelsen, som ansåge den ifrågavarande kommunikationsleden

af väsentlig nytta och vigt för Sveriges industri och handel, ville för

sin del tillstyrka, att Kongl. Maj:t täcktes bereda det ifrågavarande

företaget nödigt understöd, dock att styrelsen ansåge sig icke på grund

af nu föreliggande utredning kunna yttra sig derom, huruvida ett så

stort belopp som det af bolaget begärda vore för ändamålets vinnande

erforderligt.

Vid detta skriftliga yttrande hade emellertid funnits fogadt utdrag

af styrelsens protokoll vid det sammanträde, då frågan förevarit,

utvisande att vid öfverläggningen om frågan skiljaktiga meningar uppkommit

och att af styrelsens vid sammanträdet närvarande 13 ledamöter

6 i afgifven reservation förenat sig om det yttrandet att, enär frågan

om statssubvention, synnerligast i den föreslagna formen, syntes vara

af särdeles omtvistad beskaffenhet och i alla händelser dylik subvention,

om den öfverhufvud skulle förekomma, borde föregås af en mycket

omsorgsfull utredning, som tydligt och bestämdt påvisade så väl

nödvändigheten som nyttan af eu dylik åtgärd, men den utredning,

som nu förelåge, icke uppfylde detta vilkor, utan de afgifna utlåtandena

divergerade ganska mycket så väl i hvad anginge behöfligheten som

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o. 7.

rörande nyttan af en statssubvention i det ifrågavarande fallet, beinälde

sex ledamöter reserverade sig mot styrelsens beslut att tillstyrka statsunderstöd.

Slutligen hade, fortsätter departementschefen, kommerskollegium

i sitt den 4 i denna månad afgifna utlåtande anfört hufvudsakligen

följande:

I ärendet hade blifvit upplyst, hurusom redan under ett antal

föregående år ett enskildt svenskt rederi uppehållit regulier ångbåtstrafik

mellan Stockholm och Riga, men att densamma under år 1891

upphört. Af uppgiften rörande de senare årens befraktningar på denna

trade framginge, att dessa varit af ungefär lika ringa omfattning som

de å Vestervik—Libau-linien; och funne kollegium med afseende härå

enahanda skäl, hvarå kollegium stödt sitt afstyrkande af bifall till bolagets

år 1890 gjorda ansökning, i hufvudsak ega giltighet äfven angående

förevarande framställning. Visserligen hade, på sätt af bolaget

framhållits, sedan kollegium afgifvit sitt nyssberörda utlåtande, vissa

nedsättningar i den ryska tulltaxan egt rum beträffande åtskilliga sådana

artiklar, som egnade sig till export härifrån till Ryssland, men

med afseende å lättheten i sistnämnda land att åstadkomma förändringar

i tullförhållandena och den faktiskt äfven rådande obeständigheten

i dessa förhållanden, syntes den angifua omständigheten, hvilken, äfven

om den möjligen kunde bidraga till ökandet af exporten härifrån till

Ryssland dock vid bedömandet af det sannolika ekonomiska resultatet af

ifrågavarande företag, särskildt för det närvarande, torde motvägas af

de i Ryssland gällande exportförbud, hvarigenom tillfälle till returfrakter

från Ryssland antagligen nästan helt och hållet upphört, icke vara af

beskaffenhet att i och för sig föranleda bifall till den gjorda framställningen.

Härtill komme att, under det att i förevarande ärende från flere

håll betonats, att i sjelfva fraktfartens intresse det vore angeläget, att

ifrågavarande kommunikation beredde tillfälle jemväl till beqväm passageraretrafik

samt det uppgifvits, att en väsentligt bidragande orsak till

den ringa framgången af särskildt förbindelsen emellan Stockholm och

Riga varit att söka i det derför använda ångfartygets mindre lämpliga

beskaffenhet i nämnda afseende, ingen som helst utredning förelåge

rörande ändamålsenligheten af bolagets fartyg Rurik, hvarken i dess

nuvarande skick eller derest, på sätt uppgifvits, detsamma skulle komma

att ombyggas, hvarjemte den af bolaget företedda utredning icke syntes

bereda tillräcklig ledning för bedömandet af, huruvida det äskade anslaget

vore till beloppet skäligt. På grund häraf ansåge kollegium sig

opaginerad Kontrollera mot PDF

6ä

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

således icke kunna till bifall förorda ifrågavarande framställning. Skulle

emellertid, hvad antagligt syntes vara, något företag af ifrågavarande

beskaffenhet icke, utan statssubvention, komma till stånd och förty

Sveriges ostkust komma i afsaknad af annan direkt åugbåtsförbindelse

med Ryssland än den, som uppehölles emellan Stockholm och

Petersburg, hvilken förbindelse till följd af isförhållanden icke plägade

kunna uppehållas mera än 6 å 7 månader om året, så vore

detta, enligt kollega åsigt, ett beklagligt förhållande, hvars afhjelpande

syntes väl förtjena att blifva föremål för Kongl. Maj:ts omtanke. Ryssland

syntes nemligen böra vara en naturlig afsättningsort för åtskilliga

af våra industrialster, likasom ock liamnarne på Sveriges ostkust söder

om Stockholm, på grund af deras allt mera ökade jernvägsförbindelser

med de inre delarne af landet och derigenom äfven med vestkusten,

syntes vara egnade ej mindre till lämpliga hamnar för exporten till

Ryssland, än äfven att förmedla en fördelaktig transitohandel. I den

svenska handelns och industriens allmänna intresse och med stöd af

de i förevarande ärende förekommande uttalanden rörande önskvärdheten

af direkt ångbåtsforbindelse emellan Sveriges ostkust och de

ryska östersjöprovinserna, ansåge kollegium sig derför böra hemställa,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande frågan om beredandet af

medel för sagda ändamål.

Rörande ordnandet af en sådan kommunikation och de närmare

vilkoren, som borde vara med statssubventionen förbundna, ansåge

kollegium något vidare yttrande nu icke vara erforderligt, än att företaget

syntes böra utbjudas till allmän täflan emellan svenska rederier

samt att bland de föreskrifter, som borde meddelas i fråga om anbuds

afgifvande, ock borde stadgas, att vederbörande skulle med sakkunnige

mäns intyg styrka ändamålsenligheten af det eller de fartyg,

som skulle komma att i företaget användas.

Hvad slutligen anginge beloppet af de medel, som vore för ändamålet

erforderliga, så torde, under förutsättning att företaget utbjödes

till allmän täflan, detta belopp ytterst komma att bero på de anbud,

som blefve afgifna, men med hänsyn till erfarenheten under den tid,

statsunderstöd utgått till Vestervik—Libaubolaget, äfvensom till de i

förevarande ärende gjorda beräkningar syntes, som om ett belopp af

50,000 kronor skulle kunna åtminstone under de första åren komma

att erfordras.

Departementschefen har härefter för egen del yttrat, att till stöd

för den af åugfartygsaktiebolaget Vestervik—Libau nu gjorda ansökBih.

till lliksd. Vrot. 1802. 4 Sami. 1 Afd. 5 Käft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

ning om statssubvention för uppehållande af en regulier ångbåtsförbindelse

med Ryssland icke kunde åberopas, att afsättningen från de

landsdelar, hvilka medelst den afsedda ångbåtstrafiken skulle tillgodoses,

blifvit genom åtnjutande under någon längre tid af befintliga

kommunikationsförhållanden ledd i en viss rigtning, som, om den

rubbades, skulle föranleda väsentligt afbräck i dessa orters ekonomiska

tillstånd. Men genom bolagets framställning hade uppmärksamheten

fästs på en brist i våra kommunikationsförhållanden, som syntes böra

afhjelpas, äfven om sådant ej kunde ske på annat sätt än genom

statens mellankomst i form af pekuniärt bidrag. Med afseende å den betydliga

import, som, efter hvad framginge af en utaf bolaget lemnad uppgift,

från främmande länder egde rum till de ryska östersjöprovinserna,

måste det förefalla egendomligt att Sverige, som dock genom sitt läge

i förhållande till Ryssland, vore mera gynnadt än många andra länder,

deri dock toge en ytterst ringa del, och detta ehuru tvifvel icke kunde

råda derom, att vårt land i fråga om många slag af artiklar kunde

bjuda lika goda och lika prisbilliga varor som andra länder. Det hade

ofta sagts att svensken, som obestridligen åtnjöte ett godt anseende

för sin industriella färdighet, deremot vore mindre egnad att på ett

kraftigt sätt befrämja afsättningen af landets tillverkningar, och måhända

läge deri en viss sanning, i hvilken man kunde finna någon anledning

till jemväl det missförhållande, som i afseende å vår afsättning

till de ryska östersjöprovinserna påpekats. Det uppgåfves vara

förenadt med åtskilliga svårigheter att vinna en marknad i Ryssland,

men dessa svårigheter vore väl i och för sig icke större för oss än

de från början varit för andra nationer, som dock numera besegrat

dem, men ett nödvändigt vilkor för deras öfvervinnande vore att köpare i

Ryssland kunde med någon grad af säkerhet beräkna tiden för varornas

levererande. Detta åter kräfde ordnade reguliera kommunikationer.

För närvarande egde vi endast en regulier trade med Ryssland, nemligen

mellan Stockholm och Petersburg, men hela den stora och folkrika

sträckan söder om Petersburg utefter Östersjön stode icke i någon

regulier förbindelse med Sverige. För södra ostkusten af Sverige, vanlottad

på beqväma förbindelser med utlandet, men ingalunda på framstående

industriella etablissement, hvilka dock af brist på ordnade

sjökommunikationer med de för dem naturliga afsättningsorterna öster

ut måste söka afnämare af sina tillverkningar på andra håll, skulle

det vara till icke oväsentlig förkofran, om ryska östersjöprovinserna

tillika med en del af det inre Ryssland kunde påräknas till afsättningsotnråde.

För vinnande af detta mål erfordrades dock vidare, enligt

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

67

departementschefens tanke, att derstädes på särskilda platser af mera

framstående betydelse i kommersiell afseende anstäldes svenska agenter

med syfte särskilt att verka för afsättningen af svenska varor, och

om Riksdagen bifölle hvad i år, likasom några föregående år, föreslagits

i afseende å anvisande af ett anslag å 20,000 kronor för att

åt alster af svensk industri och svenska näringar bereda afsättning i

främmande länder, torde med en del af dessa medel tillika med andra,

hvilka Kong!. Maj:t i händelse af behof egde använda för sådant ändamål,

kunna beredas tillgång att i Ryssland, der för närvarande blott

eu agent, med station i Petersburg, är af exportföreningen antagen,

anställa flere agenter, som kunde göra sig förtrogne med dervarande

betingelser för en förmånlig afsättning af våra tillverkningar.

För sin del vore departementschefen således lifligt öfvertygad om att

det skulle vara till fördel för vår industri, om en regulier ångbåtsförbindelse

med de ryska östersjöprovinserna och såmedelst äfven med

den del af det inre Ryssland, som der hade sina egentliga nederlagsorter,

blefve anordnad; men hvad beträffade det bidrag, som från statens

sida borde ifrågakomma och hvilket borde lemnas i hufvudsakligen

enahanda form samt till högst lika belopp och för lika lång tid, som

föreslagits i afseende å subventionen åt sydsvenska ångfartygsaktiebolaget,

borde det närmare bestämmandet af statsbidragets storlek

hänskjutas till Kongl. Maj:t, som sålunda vid understödets meddelande

finge tillfälle lämpa dess belopp efter sig då företeende omständigheter.

Möjligt vore att ett annat bolag kunde åtaga sig att uppehålla ifrågavarande

ångbåtsförbindelse mot åtnjutande af en mindre subventionssumma.

Möjligen kunde kostnaderna för företaget nedbringas genom

t. ex. inskränkning af turernas antal eller andra lämpliga anordningar.

Dessa förhållanden kunde dock endast utredas genom att, i händelse

statsmedel för ändamålet ansloges, förbindelsens anordnande och upprätthållande

lemnades öppen för täflan genom infordrande af anbud.

Efter det dessa anbud inkommit och den utredning, hvartill de gifvit

anledning, försiggått, blefve det lättare att bestämma beloppet af den

statssubvention, som skäligen borde meddelas, äfvensom de vilkor, Rom

för dess åtnjutande borde stadgas. Några andra hamnar på ryska sidan

syntes ej kunna ifrågakomma att anlöpas än Libau och Riga, men i

fråga såväl derom, som om hvilka hamnar å svenska ostkusten från

och med Stockholm söderut borde anlöpas, syntes jemväl bestämmandet

lämpligast böra hänskjutas till Kongl. Maj:t.

Enligt hvad af det förestående framgår, har det inhemska rederi,

som med understöd från såväl statens som ryska regeringens sida

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

under de senare åren uppehållit regulier ångbåtsförbindelse med ryska

östersjöprovinserna, icke lyckats åstadkomma någon ökad export på

Ryssland. Med hänsyn till de så till ytterlighet osäkra tullförhållanden,

som under den sista tiden varit och fortfarande äro rådande i Ryssland,

synes det också utskottet kunna med allt skäl ifrågasättas, huruvida

detta land för närvarande kan anses utgöra en lämplig afsättningsort

för svenska produkter. Under sådana förhållanden och i betraktande

derjemte af det temligen outredda skick, hvari hela denna fråga befinner

sig, anser sig utskottet icke kunna tillstyrka Riksdagen att ställa det

nu äskade beloppet till Kongl. Maj:ts förfogande, helst utskottet för sin

del icke anser osannolikt att, derest det åsyftade målet i någon mån

skulle kunna vinnas, berörda belopp skulle vara otillräckligt. Utskottet

hemställer fördenskull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket.

Am bT^9 34:o) Med anledning af hvad Kongl. Maj:t under denna anslags
tkoiornai

titel äskat hemställer utskottet,

Filipstad och

Falun.

[31.] att Riksdagen — under vilkor att bergsskolorna i

Filipstad och Falun med dertill hörande skolor för bergsarbetare

komma att jemväl under år 1893 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning

som hittills och underkasta sig den inspektion, Kongl.

Maj:t finner skäligt bestämma — må, i likhet med

hvad förut för flera år egt rum, på extra stat för år

1893 anvisa ett belopp af 14,000 kronor att till brukssocietetens

fullmägtige i jernkontoret utbetalas.

Fiskerinäringens understöd.

m9iänefond 35:o) Sedan Riksdagen, i anledning af en utaf Kongl. Maj:t derom

för anskaffa™.- gjord framställning, sistlidet år till inrättande af en fond för fiskeribåtarm^m

näringens befrämjande — från hvilken fond, i mån af tillgång och på

[32 J v^8sa vilkor, lån finge tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

69

förklarat sig villigt att utlemna låneunderstöd för anskaffande af fiskebåtar

och fiskredskap eller för anläggande af smärre inrättningar för

tillgodogörande och förädling af fiskets produkter — beviljat ett anslag

af 100,000 och deraf på extra stat för år 1892 anvisat 50,000 kronor,

har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att Riksdagen måtte af det sålunda

beviljade anslaget på extra stat för år 1893 anvisa återstående beloppet

50,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Anordnande af fabriksinspektion.

36:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspektion,

på extra stat jemväl för år 1893 anvisa till

aflöning åt tre inspektörer 15,000 kronor, med 5,000

kronor till hvardera, för år räknadt, och till bestridande

af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter

1,800 kronor, eller tillhopa 16,800 kronor.

Ang. anslag

till anordnande

af

fabriksinspektion.

[33.]

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

37:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har

nämnda embetsverk för utgifter, som äro af beskaffenhet att böra under Statskontoret

sjette hufvudtiteln ersättas, förskjutit följande belopp, nemligen: gjord.^/ar
ersättning

till Blekinge läns ränteri, för derifrån till länsmannen rg^ -i

H. Bolling, såsom innehafvare af bostället. | mantal n:o 1 Möllekulla,

förskjuten räntegodtgörelse för tiden från den 14 mars 1889 till den

14 mars 1890 för från bostället exproprierad jord... kronor 45: 28

ersättning till en landtstatstjensteman för mistad

boställsförmån i följd af boställets indragning ......... » 650: —

godtgörelso för afkomst af boställen, som enligt

kongl. brefvet den 31 maj 1878 innehafvare af länsmanstjenster,

hvarmed boställen varit förenade, egt

undfå i anledning deraf, att företrädarne åtnjutit far-_________

transport kronor 695: 2 8.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

transport kronor 695: 2 8.

dagsår, samt aflöningsfyllnad enligt kong!, brefvet

den 27 april 1883 till tjenstförrättande länsman under

den tid, företrädaren i tjensten innehaft dertill hörande

boställe, hvars afkastning uppskattats till högre

belopp än kontanta lönen ..................,............................. »

till betäckande af kostnader för aflönings- och

pensionsstatistiken under år 1891 ................................. »

ersättning till Malmöhus läns ränteri för derifrån

förskjutna kostnader för militärkommenderingar

till Malmö i anledning af de under juni månad 1890

derstädes timade gatuoroligheter................................... »

godtgörelse för understöd, som, på grund af

kongl. brefvet den 8 juli 1889, i anledning af den

brand, som den 4 i samma månad öfvergått, staden

Köping, utdelats bland de brandskadade derstädes 3>

Summa kronor 14,787: 14.

På grund häraf har Kongl. Maj:t, med tillämpning af grundsatsen

om anslags bestämmande till jemnt tal af kronor, föreslagit, att Riksdagen

måtte, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa ett extra anslag af 14,788 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Statens jernvägstrafik.

Am''ttaua9 38:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för år 1893

jernväg™ anvisa dels å riksstatens sjette hufvudtitel, till utförande af nya byggtrafiic.

nader och anläggningar vid statens jernvägstrafik, 500,000 kronor, dels

[40 o. 41.] ock

å riksstaten utom hufvudtitlarne, till anskaffande af ny rörlig materiel

vid statens redan trafikerade jernvägar, 1,200,000 kronor.

Beträffande dessa Kongl. Maj:ts förslag kommer utskottet framdeles

under riksdagens lopp att afgifva utlåtande; hvilket utskottet här

skolat för Riksdagen

4,545: 08

5,185: 25

2,449: 6 8

1,911: 85

anmäla.

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Öfver Kongl. Maj:ts under sjette hufvudtiteln gjorda förslag om

anvisande på extra stat för år 1892 af medel till vägars anläggning och

förbättring, bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer och torrläggning

af vattensjuka marker har utskottet i sitt utlåtande n:o 12 afgifvit

yttrande.

I anledning af utskottets i berörda utlåtande gjorda framställning

har Riksdagen redan fattat beslut.

Beträffande Kongl. Maj:ts likaledes under sjette hufvudtiteln framlagda

förslag till fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs

och öfver-Luleå samt om medel till Luleå—Gellivara-banans försättande

i fullständigt skick och till inköp af rullande materiel för densamma m. m.

kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Likaledes kommer utskottet framdeles att yttra sig med anledning

af väckta motioner, dels om anslag till understöd åt bränntorfsoch

torfkolsindustrien inom landet, till understöd åt inhemskt skeppsoch

maskinbyggeri samt till understöd för utbytande inom industrien

af ångkraft mot elektriskt öfverförd drifkraft från vattenfall, och dels

om anordnande af förbättrad ångbåtsförbindelse mellan Sverige och kontinenten,

hvilket sistnämnda förslag delvis berör frågor, som höra under

sjunde hufvudtiteln.

Stockholm den 19 februari 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

,. 1 , . *. i f '' : : "1. . ••• >: f i" •,-,y

vid punkten 3:o) (angående ifrågasatt höjning af anslaget till landtmannaskolor):
af

herr N. Petersson;

vid punkten 4:o) (angående anslag till aflöning af ytterligare en

landtbruksingeniör):

af herr S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet måtte hemställa

om afslag å Kongl. Maj:ts framställning i ämnet;

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

vid punkten 5:o) (angående personligt lönetillägg åt assistenten

C. G. Eggertz):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, H. P. P. Tamm och

F. Boström, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva

följande lydelse:

»Utskottet har visserligen funnit det i och för sig oegentligt, att

en så stor löneförhöjning som den nu föreslagna tilldelas innehafvaren

af en befattning, hvilken vid inrättandet var afsedd att blifva så underordnad

som den ifrågavarande; men af hvad till statsrådsprotokollet

meddelats rörande assistenten Eggertz’ verksamhet vid det kemiska

laboratoriet har utskottet fått den öfvertygelse, att berörda befattning

på grund af särskilda omständigheter numera blifvit af långt större

vigt än som från början kunde förutses. Vid sådant förhållande och

då utskottet lika med de vederbörande, som i ärendet sig yttrat, anser

det vara af betydelse för den agrikulturkemiska forskningen, att Eggertz

får vid laboratoriet fullfölja de speciella undersökningar, han med vitsordad

sällspord skicklighet och framgång begynt, samt den aflöning,

hvaraf Eggertz enligt förslaget skulle komma i åtnjutande, icke heller,

med hänsyn till den ökade betydelsen af hans befattning, synes utskottet

för hög, anser sig utskottet böra förorda bifall till den förevarande

framställningen. Utskottet får alltså hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att assistenten vid

landtbruksakademiens agrikulturkemiska afdelning Carl

Gustaf Eggertz må ega att, så länge han vid denna

befattning qvarstår, från anslaget till »befrämjande i

allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» åtnjuta

ett personligt lönetillägg af 1,200 kronor årligen.»

vid punkten 6:o mom. a) (angående åtgärder för befrämjande af

hafsfiske^:

af herrar G. E. Casparsson och H. P. P. Tamm, hvilka ansett, att

herr Ljungmans motion icke bort föranleda något förslag till Riksdagens

skrifvelse i ämnet;

vid punkten 9:o) (angående löneförhöjning åt banvakterna):

af herrar grefve G. Sparre, C. E. Carparsson, grefve E. C. A. Piper,

H. P. P. Tamm, V. N. Ekenman, O. W. O delberg, R. G. von Hedenberg,

C. Lundeberg, E. Fränekel, G. Eriksson och S. G. von Frusen, hvilka

ansett, att utskottets yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Enligt hvad utskottet-----— — nästa Riksdag fram
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande AT:o 7.

73

läggas, håller utskottet före, att den slutliga pröfningen af frågan om

förbättring af banvakternas lönevilkor bör till dess anstå. Men då ostridigt

synes vara, att behofvet af en något högre aflöning för vissa banvakter,

särskildt. de i Norrland anstälda, är så känbart, att detsamma

så fort som möjligt bör för tillfället afhjelpas, för hvilket ändamål, efter

hvad utskottet inhemtat, ett jemförelsevis mindre betydande belopp skulle

för ett år vara tillräckligt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville på det sätt bifalla Kongl.

Maj-.ts förevarande framställning, att Riksdagen medgifvcr,

det af jernvägstrafikmedlen ett belopp af högst

12,000 kronor må under år 1893, efter trafikstyrelsens

bepröfvande, användas till förhöjning i vissa fall af de

vid statens jern vägstrafik anstälda banvakters löneförmåner

utöfver det nu medgifna högsta arfvodesbeloppet,

med högst 60 kronor för hvarje banvakt, som

af förhöjningen kommer i åtnjutande.»

af herr F. A. Almgren;

vid punkten 32:n) (angående subvention för uppehållande af ångbåtsförbindelse

mellan Sveriges vestkust och England):

af herrar C. E. Casparsson, grefve E. C. A. Piper, C. Lundeberg

och I. Kerfstedt, hvilka yrkat, att Kongl. Maj:ts förslag måtte af utskottet

tillstyrkas;

af herrar grefve G. Sparre och H. P. P. Tamm mot vissa delar

af motiveringen.

Herr friherre A. R. von Krcemer har begärt få antecknadt, att han

icke deltagit inom utskottet i behandlingen af punkterna 5—9 af förestående

hufvudtitel.

Bih. till Eiksd. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 5 Iläft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1892 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

i

Indelning och c

anvisning,

Friheter.

erm ed jemförlig

på förslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

6,500

6.500

—

36,000

—

- -

—

----

—

36,000

—

17,000

_

- -

—

- -

—

17,000

—

76,700

—

- -

—

- -

—

76,700

—

64,600

—

- -

-.

- -

—

64,600

—

33,000

_

- -

—

- -

—

33,000

—

59,900

59,900

108,800

108,800

6,000

—

_ _

—

- -

—

6,000

—

87,422

• r --

—

- -

—.

87,422

2,651,227

_

—

2,651,227

133,700

—

133,700

—

27,800

_ _

_

___

_

27,800

_

239,000

—

---

—

- -

—

239,000

—

10,847

—

6,635

—

1,664

—

19,146

—

250,000

—

- -

—

- -

—

250,000

354

—

25

—

— —

—

379

S:gr

3,808,850

6,660

—

1,664

—

3,817,174

—

T:pt

3,808,850 —

6,660

—

1,664 —

3,817,174

—

Civil
-

Statsministern, lönefyllnad, förslagsanslag, högst..

Statsråden utan departement, 8 å 12,000 kronor

Departementschefen ..................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli..

Kommerskollegium......................................................

Bergsstaten..................................................................

Statistiska centralbyrån:

Afiöningsmedel för statistiska centralbyrån ......

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande.....*....................

„ arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

„ officiella statistiska trycket ............................

„ en statistisk tidskrift........................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions
Landtmäteristaten.

...........................................................

Rikets ekonomiska kartverk, reservationsanslag *'')........

Väg- och vattenbyggnadsstaten (deraf tvenne särskilda

och till vägundersökningar, hvardera å 30,000 kro
Landtbruksstyrelsen

........................................................

Alderstillägg, förslagsanslag............................................

Gästgifvares friheter.......................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag ............

Färjor och färjekarlar ....................................................

Öfver detta anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

75

i.

Litt. A.

riksstatens Sjette hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

nlebnfirf ,t9>Hndb*ioi

Anvisning

kontant.

i

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag.

Samma.

■anoitiJV

Friheter.

Ersättningar.

departementet.

~ s: t va Milj h tull iho Åiyuil '' sh vt i]*; :<j i > :

Kronor.

6,500

36.000

17.000

76 700

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

■ • ■ 1.1

6,500

36.000

17.000

76,700

64,600

ö.

........ ....... ■ . .. : ; t ■ i, ; _ . . r • t'' :1

yi-r ''ff; j.V- /; '':r . i*: : t]’'' " '' ''''•

64*600

33,000

__

_

_

__

_

_ _

_

33,000

_

................................................................ 28,400: —

.................................................... 1,500: —

vikariatsersät.tningar ................ 12,200: —

.................................................... 15,800: —

........................................ i-0001-

statistik .................................... 1,000:— 31,500: —

59,900

59,900

108,800

6,000

87,422

2,651,227

133,700

27,800

239,000

108,800

_

6,000

_

_

____

_

_ _

_

87,422

_

anslag)................................................................................

_ _

_

- _

__

2,651,227

133,700

_

reservationsanslag till expenser för allmänna arbeten

nor) ...............................................................................

__

_

_ _

_

27,800

_

__

__

___

_

239,000

_

10,847

_

6,635

_

1,664

_

19,146

_

250,000

354

_ __

_

_ _

_

250,000

_

—

25

—

- -

—

379

—

Säger

3,808,850

—

6,660

—

1,664

—

3,817,174

—

Transport

3,808,850

—

6,660

—

1,664

—

3,817,174

—

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N.-o 7.

1892 års riksstat anslår:

Indelning och dermed jemförlig

Anvisning

kontant.

i

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

o

Kronor.

ö.

Kronor.

o.

T:pt

3,808,850

"

6,660

1,664

—

3,817,174

—

12,000

-

12,000

190,400

—

190,400

—

47,500

....

—

—

—

—

47,500

—

105,000

_

105,000

_

48,500

—

- -

—

- -

—

48,500

—

63,500

—

63,500

—

11,500

—

11,500

—

8,700

—

8,700

—

42,000

—

42,000

—

S:gr

529,100

—

—

—

— —

—

529,100

—

63,000

63,000

50,000

—

50,000

—

4,500

—

4,500

—

2,700

—

1,560

—

4,567

8,827

—

108,550

—

1,070

—

---

—

109,620

—

30,000

—

- -

---

—

30,000

—

15,850

—

15,850

—

43,000

—

43,000

—

117,795

—

117,795

12,000

—

—

12,000

S:gr

447,395

—

2,630

—

4,567

—

454.592

—

S:a

4,785,345

-

9,290

—

6,231

—

4,800,866

—

Jordbruket, handeln

Reservations
Vägar

och kommunikationer............................................

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
understöd

åt landtmannaskolor) ...............................

Landtbruksingeniörer och deras biträden. Nuvarande

Ökas för aflöning af ytterligare en landtbruksBefrämjande

i allmänhet af jordbruk och lan<ltomnna
Länsveterinärer

................................................................

Befrämjande i allmänhet af slöjderna............................

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart............

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket........................

Fiskerinäringens understöd ...........................................

Diverse

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ................

(^flyttningshjelp efter skiften, förslagsanslag................

Odlingshjelp för krononybyggare, förslagsanslag ........

Jordförluster genom kanal- och väganläggningar, förHästafvelns

förbättrande, reservationsanslag (deraf särTill

förekommande och hämmande af smittosamma

Karantänsinrättningen på Känsö, förslagsanslag, högst

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag............

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsÖkas

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag...................................

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

77

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, p& förlag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

6.

3,808,850

6,660

1,664

3,817,174

12,000

12,000

190,400

—

—

—

—

-

190,400

—

49,500

_

___

_

_ _

_

49,500

_

105,000

—

- -

—

- —

—

105,000

—

48,500

—

- -

—

- -

—

48,500

—

63,500

—

- -

--

- -

—

63,500

—

11,500

—

11,500

—

8,700

—

8,700

—

42,000

—

42,000

—

531,100

—

531,100

—

63,000

63,000

50,000

—

- -

—

- -

—''

50,000

—

4,500

—

- -

—

---

—

4,500

—

2,700

—

1,560

—

4,567

—

8,827

—

108,550

—

1,070

—

- -

—

109,620

—

30,000

—

30,000

—

15,850

—

- -

—

- -

—

15,850

—

43,000

—

— —

—

— —

—

43,000

—

118,541

_

_ .

_

— —

-,,

118,541

_

12,000

—

—

—

—

—

12,000

—

448,141

—

2,630

—

4,567

—

455,338

—

4,780,091

-

9,290

—

6,231

—

4,803,612

—

Transport

och näringarne.

anslag.

näringar (deraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

belopp............................................................ 47,500: —

ingeniör med ................................................ 2,000: —

näringar ...........................................................................

Säger

anslag.

slagsanslag.................................................................

skildt 50,000 kronor till prisbelöningar för hästar)....

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag ..........

anslag. Nuvarande belopp........................ 117,795: —

.................................................................... 746: —

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens Sjette

-----——— ---- hufvudtitel.

—

Civildepartementet.

Civildepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

För handhafvande af kontroll öfver försäkringsanstalterna............

Rikets ekonomiska kartverk:*)

Til! de ekonomiskt-geografiska kartarbetena i Norrbottens län och

vissa delar af Vesterbottens län.................................... 31,000: —

„ de ekonomiska kartarbetena i öfriga delar af riket.... 45,000: —

Öfverståthållareembetet:

Till utgifvande af “Polisunderr^ttelser“ .............................................

Landsstaterna i länen:

Till aflöning m. m. åt särskild polisstyrka på landet........ 65,000:

,, till ersättning för juridiskt biträde åt de svenska lap
parne

i Norge samt till lappfogdar och lappförmän.... 10,000:

Väg- och vattenbyggnadsstaten:

Till undersökningar af mindre hamnar och farleder..

iliWttt''

Undervisningsanstalter för jordbruk, och landt mannanär ingår:

Till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna landtbruksinstitut

.77................................;......................... 29,000:

1_ • •

........" ib" q

Transport 29,000: —

Kronor.

*) öfver dessa anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

4,500

76,000

15,000

75,000

5,000

175,500

hön tloo

deism}

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 7.

79

Transport 29,000:

Till nya byggnader vid Ultuna landtbruksinstitut och jordegendom

............................................... 19,000:

„ byggnadsarbeten och ny värmeledning vid Aluarp m. m. 15,000: •

För anordnande af högre undervisning i mejerihushållning

vid Alnarps landtbruksinstitut........................................ 10,000:

\ v.* u- vwnQ

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till bestridande af kostnaderna för allmänna landt
bruksmöteu.

............................................................7,500:

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,

redskap, maskiner m. in......................................... 12,500: •

Bidrag till underhåll af sju kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnes behof........................................ 28,000: ■

Till understöd åt frökontrollanstalter.................................... 10,000:-

„ till utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

.......................................................;......i......... 1,000:

„ understöd åt svenska mosskulturföreningen ................ 10,000: -

För de geologiska undersökningarna .................................... 91,500: -

.ftiytii

.lötjl!

''t .''Jjj#

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd............ 2,000: —

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till •

aflönande af en andre lärare vid samma skola ........ 4,800: —

För deltagande i 1893 års internationella utställning i Chicago

och understöd åt teknici för att besöka nämnda

utställning........................................................................ 200,000: —

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

För beredande åt alster af svensk industri och svenska

näringar af afsättning i främmande länder ...................

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun ...............................

Fiskerinäringens understöd:

Till inrättande af en fond för fiskerinäringens befrämjande

Transport

Kronor.

175,500

Inom! ''it

73,000

160,500

206,800

20,000

14,000

50,000|—

699,800|—

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

Kronor.

ö.

—* * ''( . ► i *•

Transport

699,800

—

Fabriksinspektion:

För anordnande af fabriksinspektion ...................................

16,800

_

Diverse anslag:

Till ersättning för af statskontoret förskottsvis bestridda

utgifter............................................................................

„ utförande af nya byggnader och anläggningar vid

14,788: —

statens jernvägstrafik *) ................................................

500,000: —

514,788

—

Summa

1,231,388

—

'') öfver detta~anslag kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 7.

81

Bil. Litt. C.

Tabell öfver extra ordinarie anslag utom hufvudtitlarne.

Kronor.

ö.

''

- . ____ . ’ . . ■ - ''

* KX'' J.i''1'' > vf: t-r-OM'' V.??- .. . , . <// <

Till anskaffande af nj rörlig materiel vid statens trafikerade jern-

vägar *) ........................................

1,200,000

4,000,000

„ fortsättning af arbetena å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och

Öfver-Luleå (Boden) *).....................................

Summa

5,200,000

—

*) Häröfver kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande.

Bill. till liiksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd. <5 Höft.

11

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.