Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anordnande af en förbättrad postoch personförbindelse mellan Sverige och kontinenten jemte i ämnet väckta motioner.

1892-05-11 · 50 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 50 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:75, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anordnande af en förbättrad postoch personförbindelse mellan Sverige och kontinenten jemte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

1

N:o 75.

Ank. till Eiksd. kansli den 11 maj 1892, kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående

anordnande af en förbättrad post- och personförbindelse

mellan Sverige och kontinenten jemte i ämnet väckta

motioner. (2:a U. A.)

I en till Riksdagen den 10 sistlidne mars aflåten proposition (n:o 38)

har Kongl. Maj:t, som ansett åtgärder böra vidtagas för anordnande af

en förbättrad post- och personförbindelse mellan Sverige och kontinenten,

under åberopande af ett propositionen bilagdt protokoll öfver finansärenden

för samma dag,

ej mindre äskat Riksdagens yttrande öfver det i berörda protokoll

omförmälda förslag att, för uppehållande genom enskildt bolags försorg

af regulier ångbåtsförbindelse hela året om mellan Trelleborg och Sassnitz,

af postmedlen årligen bestrida hälften af det belopp, som kunde erfordras

till subvention åt bolaget, under förutsättning att den andra

hälften anvisades från tysk sida;

än äfven föreslagit Riksdagen att

dels för anordnande af fullständig nattjenst å statsbandelarne Hästveda—Nässjö

och Laxå—Brunsberg å extra stat för år 1893 anvisa ett

belopp af 225,000 kronor till bostäder och postkurar åt bevakningen å

nämnda statsbandelar;

liih. till lliksd. Prof. 1802. 4 Samt. 1 Afd. 51 Höft. (N:o 15).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

dels ock bevilja och till Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp

af högst 650,000 kronor, att anvisas såsom lån till Malmö—Trelleborgs

jernvägsaktiebolag under förutsättning, att bolaget åtoge sig att under

vilkor, som af Kongl. Maj:t bestämdes, ombesörja den genomgående

befordringen af post och resande mellan Malmö och Trelleborg äfvensom

verkställa sådan ombyggnad af bolagets jernväg, att den med full

trygghet kunde befaras af tåg med 60 kilometers hastighet i timmen,

under iakttagande af de närmare föreskrifter beträffande sättet för

banans ombyggnad och kontrollen derå, som Kongl. Maj:t kunde finna

lämpligt meddela; hvarvid omförmälda lånebelopp borde anvisas att

utgå från riksgäldskontoret samt beträffande samma lån i tillämpliga

delar borde lända till efterrättelse de vilkor och bestämmelser, hvilka

för understödjande medelst lån af enskilda jernvägsanläggningar blifvit

af 1891 års Riksdag stadgade, dock att inteckningen för lånet finge

ställas till förmånsrätten närmast efter de i jernvägen redan beviljade

inteckningar å sammanlagdt 850,000 kronor.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 195) har åter herr

Elis Nilson hemstält, att det belopp, som af Kongl. Maj:t i omförmälda

proposition (n:o 38) föreslagits skola utgå af postmedel för inrättande

af en regulier postförbindelse mellan Trelleborg och Sassnitz,

måtte i stället användas till subvention åt enskildt bolag för bedrifvande

af regulier post-, gods- och passageraretrafik hela året om mellan Ystad

och Sassnitz, under förutsättning att den andra hälften af subventionen

anvisades från tysk sida.

Till behandling i sammanhang med dessa förslag har utskottet slutligen

förehaft en af herr J. H. Dieden inom Andra Kammaren väckt

motion (n:o 46), deruti föreslagits,

l:o) att Riksdagen ville för sin del besluta:

dels att en daglig och direkt ångbåtsförbindelse emellan Sverige och

Tyskland, afsedd för befordran af post, resande, fraktgods och boskap,

måtte med tvenne snabbångare med Malmö och Warnemunde till slutpunkter

genom svenska statens försorg upprättas;

dels att svenska staten måtte med en likadan reservångare låta

verkställa dagliga ångbåtsturer i Öresund emellan Malmö och Köpenhamn;
dels

att till anskaffning af trenne för dessa ändamål lämpliga snabbgående

ångbåtar, hvilkas hastighet äfven i hardt väder ej finge understiga

18 knop, ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett anslag af 2,400,000

kronor, att utgå med hälften under hvartdera af åren 1893 och 1894;

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

3

2:o) att Riksdagen, om berörda framställningar bifölles, i följd deraf

ville hos Kongl. Maj:t anhålla:

dels att jernvägsstyrelsen måtte bemyndigas att besörja förenämnda

rederigöromål;

dels att förnyad instruktion för bemälda styrelse måtte utfärdas,

innehållande, förutom annat, jemväl föreskrifter rörande rederiaffärens

skötsel på ett sätt, som tillfredsstälde allmänhetens berättigade fordringar

utan förbiseende af statsverkets rätt till skälig afkastning på sitt uti den

nya statsindustrien nedlagda kapital;

dels ock slutligen, att åtgärder måtte vidtagas till person-, godsoch

boskapstrafikens upparbetande på de nya kommunikationslederna

medelst direkta person-, gods- och boskapstariffer emellan större svenska

och norska stationer, å ena, samt större danska, tyska och andra kontinentala

stationer, å andra sidan, allt med afgifter per kilometer å

svenska och utländska linier, som ej vore högre än motsvarande afgifter

i samtrafik emellan statsbanorna och angränsande, konkurrerande kommunikationsleder.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, att chefen för finansdepartementet

förenämnda dag inför Kongl. Maj:t föredragit dels ett af

särskilda komiterade, generalpostdirektören J. E. von Krusenstjerna, öfverdirektören

F. A. Almgren och marindirektören J. T. Pihlgren, den 1 november

1890 afgifvet betänkande, innefattande förslag till anordnande af

en bättre post- och personförbindelse mellan Sverige och kontinenten, än

den för närvarande bestående, dels ock följande i ärendet inkomna handlingar:
hamndirektionens

i Ystad skrifvelse den 27 oktober 1890 till chefen

för finansdepartementet med öfverlemnande af en utaf hamnstyrelsen i

nämnda stad författad uppsats med titel: Sveriges postförbindelse med

kontinenten, uti hvilken uppsats Ystad föreslagits såsom utgångspunkt på

svenska sidan för en ifrågasatt direkt ångbåtsförbindelse mellan Sverige

och Tyskland;

Trelleborgs stadsfullmägtiges skrifvelse den 19 november 1890 till

chefen för civildepartementet angående beslutade reparations- och ändringsåtgärder

med stadens hamn, derest förenämnda ångbåtsförbindelse komme

att utgå från Trelleborg;

styrelsens för Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolag skrifvelse den 1

november 1890 till chefen för finansdepartementet angående ombyggnad

af bolagets jernväg, för den händelse den komme att användas för den

genomgående trafiken mellan Sverige och kontinenten;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

handels- och sjöfartsnämndens i Malmö skrifvelse den 25 oktober

1890 till chefen för finansdepartementet angående användande af linieu

Malmö—Warnemtlnde för en direkt post- och personförbindelse mellan

Sverige och Tyskland;

två särskilda skrivelser från bemälda handels- och sjöfartsnämncl af

den 15 december 1890 och den 8 april 1891 till chefen för finansdepartementet

angående mottagna skrivelser dels från representationen för köpmanscorpsen

i Rostock, dels ock från borgmästare och råd i sistnämnda stad

rörande den ifrågasatta trafikförbindelsen med Tyskland;

stadsfullmägtiges i Malmö skrifvelse till Kongl. Maj:t den 9 januari

1891 angående ifrågavarande post- och personförbindelses ledande öfver

Malmö—Warnemtlnde;

f. d. öfverdirektörsassistenten V. von der Lanckens till Kongl. Maj:t

stälda skrift den 28 februari 1891 med förslag rörande ordnandet af trafiken

med kontinenten;

generalpoststyrelsens och jern vägsstyrelsens gemensamma utlåtande

den 20 april 1891 med anledning af här ofvan omförmälda handlingar;

tre särskilda skrivelser från chefen för sjöförsvarsdepartementet dels

den 6 februari 1891 till chefen för civildepartementet, dels den 26 nyssnämnda

månad och den 9 derpåföljde mars till chefen för finansdepartementet

angående isförhållandena i Malmö, Trelleborgs och Ystads

hamnar m. m.;

lotsstyrelsens skrifvelse den 7 april 1891 till chefen för sjöförsvarsdepartementet

angående isförhållandena i sistberörda hamnar;

två särskilda skrivelser den 21 februari och den 15 juni 1891 från

ministern för utrikes ärendena till chefen för finansdepartementet med införskaffade

upplysningar rörande isförhållandena vid Sassnitz och AYarncmunde;
f.

d. kontreamiralen O. Lagerbergs in. fl. till Kongl. Maj:t stälda

skrift den 19 juni 1891 med berättelse angående verkstäld undersökning

af hamnförhållandena vid Sassnitz m. in.;

stadsfullmägtiges i Ystad skrifvelse till Kongl. Maj:t den 10 augusti 1891

angående ifrågasatt anläggande af eu jernväg från Bjersjölagårds station

å Ystad—Eslöfs jernväg till Hörs station å södra stambanan;

kommerskollegii utlåtande den 6 november 1891 angående frågan

huru vida en förbättrad kommunikationsled mellan Sverige och kontinenten

kunde anses ega den betydelse för landets handel och näringar, att bidrag

till dess uppehållande skäligen borde utgå, förutom af postmedel, äfven af

andra allmänna medel;

chefens för sjökarteverket utlåtande den 16 november 1891 angående

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

5

anordnande af eu bättre post- och personförbindelse mellan Sverige och

Tyskland;

densammes skrifvelse den 30 november 1891 till chefen för finansdepartementet

med uppgift å alstånden mellan Sassnitz och Trelleborg,

resp. Ystad;

en af f. d. presidenten grefve A. Posse in. fl. i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 24 november 1891 gjord framställning angående bestämmande

af Ystad såsom utgångspunkt på svenska sidan för en ny kommunikationsled

emellan Sverige och kontinenten; äfvensom med anledning af denna

framställning afgifna utlåtanden dels den 27 i samma månad af lotsstyrelsen,

dels ock den 7 sistlidne december af jern vägsstyrelsen;

en af grosshandlaren Fr. Malmros m. fl., å Trelleborgs stads vägnar,

i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 27 november 1891 gjord framställning

angående bestämmande af Trelleborg såsom utgångspunkt på svenska sidan

för berörda nya kommunikationsled;

Trelleborgs stadsfullmägtiges skrifvelse den 4 december 1891 till

chefen för finansdepartementet angående beslutade reparations- och ändringsåtgärder

med stadens hamn, derest Trelleborg komme att väljas till utgångspunkt

för en ifrågasatt direkt ångbåtsförbindelse mellan Sverige och

Tyskland;

löjtnanten H. Sandebergs skrivelser till Kongl. Maj:t den 15 augusti

och den 27 december 1891 med förordande af Ystad såsom ändpunkt

i Sverige för den direkta sjöpostförbindelsen med Tyskland;

densammes till chefen för finansdepartementet den 29 december 1891

aflåtna skrifvelse angående sistberörda ämne;

densammes skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 sistlidne januari med

öfverlemnande af ett utaf skeppsbefälhafvareföreningen i Abo afgifvet yttrande

rörande Trelleborgs och Ystads relativa lämplighet såsom utgångshamn

för den ifrågasatta nya ångbåtskommunikationen mellan Sverige och

Tyskland;

jernvägsstyrelsens skrifvelse den 15 december 1891 med öfverlemnande

af från styrelserna för Malmö—Trelleborgs och Lund—Trelleborgs jernvägsaktiebolag

inhemtade yttranden, dels huru vida och under hvilka vilkor

hvartdera bolaget, för det fall att direkt post- och personförbindelse mellan

Sverige och kontinenten öfver Trelleborg och Sassnitz komme till stånd

och bolagets jernväg komme att tagas i anspråk för anordnandet af samma

förbindelse, vore villigt att ombesörja den genomgående befordringen af

post och resande, dels ock på hvilka vilkor, under ofvannämnda förutsättning,

hvartdera bolaget kunde vara sinnadt att till staten öfverlåta sin

jernväg;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolags skrifvelse den 4 sistlidne januari

med framställning i fråga om öfverlåtande till staten af bolagets

jernväg, äfvensom jern vägsstyrelsens öfver berörda framställning den 26

nyssnämnda månad afgifna utlåtande; samt

sistbemälda jernvägsaktiebolags den 15 sistlidne februari aflåtna skrifvelse

med förnyad framställning i fråga om begagnande af Malmö—Trelleborgs

jernväg för den ifrågasatta direkta post- och personförbindelsen med

kontinenten, öfver hvilken framställning jernvägsstyrelsen den 20 i samma

månad afgifvit infordradt yttrande.

Föredragande departementschefen har härefter anfört hufvudsakligen

följande.

Komiterade för utarbetande af förslag i fråga om ordnande af en

bättre post- och personförbindelse mellan Sverige och kontinenten hade i

sitt betänkande till en början framhållit, att den under sommaren bestående

post- och personförbindelsen mellan Stockholm, å ena, samt mellersta,, vestra

och södra Europa, å andra sidan, icke lemnade mycket öfrigt att önska i

afseende å snabbhet och beqvämlighet, men att deremot kommunikationen

mellan Sverige och kontinenten under vintern vore ordnad på ett föga

tillfredsställande sätt. Under sommarmånaderna, juni—september, uppehölles

berörda förbindelse medelst dubbla lägenheter för dygn i hvardera

rigtningen, den ena lägenheten öfver Köpenhamn—Korsör—Kiel och den

andra, den fördelaktigaste, å en direkt ångbåtslinie mellan Malmö och

Stralsund, förutom en med sistnämnda lägenhet i afseende å snabbheten i

det närmaste likstäld linie öfver Gjedser—Warnemtinde. Under vintermånaderna,

oktober - maj, funnes deremot mellan Stockholm och kontinenten

endast eu användbar direkt lägenhet i hvardera rigtningen på hela dygnet,

och denna lägenhet, som ledde öfver Köpenhamn—Korsör—Kiel, vore

hvarken snabb eller beqväm. Medan man år 1890 kunde under sommarmånaderna

färdas från Stockholm till Berlin på omkring 27 timmar, kräfde

samma resa under vintertiden 43 timmar. Denna stora tidsskilnad för

resan sommartiden och vintertiden föranleddes, utom af den besvärliga

vägen öfver Danmark, i betydlig mån deraf, att under vintern de svenska

nattågen icke stode i tillräckligt snabb anslutning till de danska bantag,

som förmedlade förbindelsen med utlandet. Det genom denna ofullständiga

anslutning orsakade dröjsmålet belöpte sig nyssnämnda år till omkring

två timmar på väg till'' Stockholm och ända till sex timmar vid färd i

motsatt rigtning. Det skulle, anförde komiterade, kunna förefalla, som om

dessa väntningstider af sex, resp. två timmar helt enkelt skulle bortfalla,

om de svenska bantågens afgångs- och ankomsttider ordnades på annat

sätt, så att nedgående tåget lemnade Stockholm sex timmar senare och

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

7

uppgående tåget afginge från Malmö två timmar tidigare än enligt då

gällande tidtabell. Men äfven om detta utan vidare läte sig göra, vore

dermed i sjelfva verket föga vunnet. Sex timmars senare afgångstid från

Stockholm betydde afgång derifrån klockan ‘/2 1 på natten. Detta vore

hvad persontrafiken anginge en i det närmaste omöjlig tid för afgång från

landets hufvudstad. För posten betydde denna sena afgångstid intet

väsentligt annat, än att brefven efter aflemnandet till posten finge ligga

obefordrade ett antal timmar. Frånsedt andra olägenheter skulle det

uppgående tågets afgång från Malmö två timmar tidigare för de resande

medföra en så obeqväm ankomsttid till hufvudstaden som klockan 6 på

morgonen. Från svensk sida läte det sig derför knappast göra att råda

bot för de långa väntningstiderna. Efter att vidare hafva ådagalagt, att

icke heller de öfriga dansk-tyska trafiklinierna, öfver Korsör—Vamdrup

samt öfver Gjedser—Warnemunde, vore användbara för realiserandet af

planen att åstadkomma en snabb och beqväm förbindelse mellan Stockholm

och kontinenten jemväl under vintermånaderna, hade komiterade kommit

till det resultat, att man för berörda ändamåls vinnande hänvisades till

den i och för sig naturligaste utvägen att söka anordna direkt ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Tyskland.

Vid bestämmandet af hvilka hamnar, som skulle komma att användas

såsom ändpunkter för den direkta ångbåtstrafiken, måste, enligt komiterades

mening, följande synpunkter företrädesvis göra sig gällande, nemligen att

hamnarne måste vara så fria från ishinder som möjligt äfvensom så belägna,

att de jemväl under ogynsam väderlek kunde utan svårighet eller tidsutdrägt

anlöpas, och sjelfva väglängden till sjös vara den minsta möjliga.

Bland hamnar på tyska sidan kunde inga andra komma i fråga än de i

Warnemunde och Stralsund samt den under anläggning varande hamnen

vid Sassnitz på Rilgen. Af dessa uteslötes genast Stralsund med hänsyn till

isförhållandena i inloppet. Afgörandet mellan Warnemunde och Sassnitz,

hvilka båda hamnar kunde antagas vara för ändamålet lämpliga, komme

att till väsentlig grad bero af valet mellan de ifrågakommande svenska

hamnarne och af jemförelse mellan afståndet från dessa hamnar till Warnemunde

och Sassnitz. — Af svenska hamnar komme de vid Malmö, Trelleborg

och Ystad i fråga. Enligt hvad lotsstyrelsen i skrifvelse till generalpoststyrelsen

den 17 januari 1890 meddelat, vore isförhållandena i Öresund

alltid sämre än söder om Skåne, i följd hvaraf bemälda styrelse funne

Malmö icke vara lämplig ändpunkt för den nya trafikleden. Afståndet

mellan Malmö och Warnemunde utgjorde 95’/2 sjömil. Afståndet mellan

Malmö och Sassnitz vore 8F/2 sjömil. Afståndet från Sassnitz till såväl

Trelleborg som Ystad vore åter endast omkring 55 sjömil och således omkring

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

26% sjömil kortare än mellan Malmö och Sassnitz och ej mindre än omkring

40% sjömil kortare än mellan Malmö och Warnemiinde. En ångbåt med 17

knops fart, som tillryggalade sträckan Sassnitz—Trelleborg, resp. Ystad

på 3 timmar 14 minuter, skulle för traden Malmö—Sassnitz behöfva 4

timmar 48 minuter och för traden Malmö—Warnemiinde 5 timmar 37

minuter eller med hänsyn till nödiga kursförändringar ännu längre tid.

Den längre sjöresan mellan sistnämnda båda platser, Malmö och Warnemiinde,

syntes komiterade utgöra bestämdt hinder mot att för trafiken

vintertiden välja denna linie. Äfven luden Malmö—Sassnitz vore, såsom

omkring 26V2 sjömil längre än linierna Trelleborg, resp. Ystad—Sassnitz,

dessa båda linier gifvet underlägsen.

Komiterade öfverginge härefter till en utredning af frågan, hvilkendera

af städerna Trelleborg eller Ystad borde föredragas såsom utgångspunkt

för trafiken. Beträffande isförhållandena vid nämnda städer åberopade

komiterade lotsstyrelsens nyssberörda skrifvelse till generalpoststyrelsen,

deruti styrelsen meddelat, bland annat, att Trelleborgs hamn under tioårsperioden

1881 —1890 varit stängd af is endast under 48 dagar år 1881,

men att trafiken deremot kunnat fortfara utan afbrott under nio vintrar,

oaktadt drifis stundom förekommit, hvarjemte lotsstyrelsen tillagt, att isförhållandena

icke torde varit fördelaktigare vid någon annan del af Skånes

kuster under de tre svåraste vintrarne af decenniet.

En jemförelse mellan Trelleborgs och Ystads hamnar i deras nuvarande

skick utfölle nog till förmån för den senare hamnen, särskild!

på grund af dess större djup. Så väl lotsstyrelsen i dess förenämnda

skrifvelse som ock väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse till generalpoststyrelsen

den 6 februari 1890 hade dock gifvit Trelleborgs hamn rätt

goda vitsord. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade förklarat, att, derest

blott redan påbörjade i stånd sättningar af vågbrytarne i mån af behof

fortsattes, hamnen leinnade betryggande skydd för de blifvande postfartygen.

Förutom berörda iståndsättningar hade, för att Trelleborgs hamn

skulle blifva för den nya trafiken fullt lämplig, endast ansetts nödigt, att

en ny ångbåtsbrygga blefve anlagd, samt att erforderligt muddrings- och

förpålningsarbete komme till stånd; och ansåge sig komiterade, med stöd

af meddelande från ordföranden i Trelleborgs hamndirektion, hafva anledning

antaga, att några kostnader för statsverket i och för hamnens apterande

icke behöfde påräknas.

Med anledning af den i förenämnda af hamndirektionen i Ystad med

skrifvelse den 27 oktober 1890 till departementschefen insända uppsats

angående Sveriges postförbindelse med kontinenten förekommande uppgift,

att Ystads hamn skulle hafva ett företräde framför Trelleborgs hamn

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

9

derutinnan, att kursen från Ystad till Sassnitz och tvärt om vore rak,

medan på resor till och från Trelleborg i disigt väder kursförändring vid

Rtlgen vore nödvändig, hade komiterade, till hvilka nämnda uppsats varit

öfverlemnad, anfört, det verkliga förhållandet vore, att, till följd af kustens

sträckning strax norr om Sassnitz, man på resa från Sassnitz så väl till

Ystad som till Trelleborg måste gå ett godt stycke utanför hamnen vid

Sassnitz, innan man kunde sätta rak kurs på destinationsorten, samt att

man i disigt väder nog lika mycket på resor till och från Ystad som

till och från Trelleborg måste närma sig den på Riigens norra kust vid

Arcona belägna fyren mer, än den raka kursen från eller till Sassnitz

skulle medgifva.

Såsom ett företräde , hvilket Trelleborgs hamn egde framför Ystads,

hade komiterade anfört, att den förra hamnen vore lättare att vid sjögång

angöra; och hade komiterade meddelat följande af lotskaptenen i Malmö

lotsfördelning C. H. Råmsten lemnade upplysningar. »Då man under sjövind

med storm närmar sig Trelleborg, finner man redan på ett afstånd

af 2 å 3 engelska mil, att sjögången börjar minskas. Under fortsatt gång

kommer man in i den genom det V2 minut breda landgrundet uppmuddrade

infartsrännan, der sjögången ytterligare aftager, och slutligen anländer

man till sjelfva hamnen, der vattnet till följd af det skyddande landgrundet

är jemförelsevis lugnt och stilla. Närmar man sig deremot under liknande

förhållanden Ystad, befinnes sjön blifva ytterligare krabb och våldsam i

närheten af de yttre grunden eller cirka en minut utanför hamnen och

fortsätter sålunda till sjelfva hamninloppet, der djupet ännu är 5 å 6

meter. Som en följd af det stora djupet utanför hamnen är äfven vattnet

inuti hamnen mycket oroligt och frestar hårdt förtöjningar och frihult.

Att sjögången å redden utanför Trelleborg i allmänhet är mindre våldsam

än utanför Ystad, torde bevisas bäst deraf, att ett fartyg till ankars utanför

Trelleborg kan rida ut en svår storm under sjövind, hvilket deremot ej

är möjligt utanför Ystad.»

Ett ytterligare företräde för Trelleborg läge i dess fördelaktigare

jernvägsförbindelser, särdeles med Stockholm. Afståndet mellan Trelleborg

och Stockholm vore:

via Malmö—Trelleborgs jernväg:

enskild jernväg................................... 33 kilometer

statsbana.............................................. 618 651 kilometer

» Lund—Telleborgs jernväg:

enskild jernväg.................................... 43 kilometer

statsbana ............................................ 601 » 644 kilometer.

Bill. till RUcsd. Prof. 1892. 4 Sand. 1 Afd. 51 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Afstånd^, mellan Ystad och Stockholm är:

enskild jernväg till Eslöf........................ 76 kilometer

statsbana ................................................... 584 » 660 kilometer.

Skulle det lyckas att till den nya trafikleden anknyta äfven post- och

persontrafiken på vestra Sverige samt Norge, skulle en sådan anknytning

kunna realiseras betydligt lättare öfver Trelleborg än öfver Ystad. Afståndet

från Trelleborg till Göteborg vore öfver Malmö 25 och öfver Lund

28 kilometer kortare än afståndet från Ystad till Göteborg öfver Eslöf

'' och resp. 21 och 24 kilometer kortare än sistnämnda afstånd öfver Svedala

och Kjeflinge.

Ännu ett skäl att föredraga Trelleborg framför Ystad förelåge i den

omständigheten, att den zon, som bildades mellan de sannolika kurslinierna

för ångfartyg, som på utgående komme från svenska och ryska hamnar

samt omvändt, vore smalare, der den skures af kurslinien Trelleborg—- Sassnitz, såsom belägen längre åt vester, än vid skärningen med kurslinien

Ystad—Sassnitz, och att följaktligen den distans, som under tjocka borde

tillryggaläggas med större försigtighet för att undvika kollision med möjligen

korsande fartyg, vore icke oväsentligt kortare för linien Trelleborg—

Sassnitz än för linien Ystad—Sassnitz.

%

På grund af hvad komiterade sålunda anfört ansåge de, att af de för

ändamålet ifrågasatta svenska hamnar Trelleborgs borde gifvas företrädet;

och hade man valt Trelleborg till utgångspunkt på svenska sidan, följde

deraf ock, vid det förhållande att afståndet Trelleborg—Warnemunde vore

omkring 26 sjömil längre än afståndet Trelleborg—Sassnitz, att till ändpunkt

på tyska sidan borde väljas hamnen vid Sassnitz.

För att från Trelleborg nå statsbanan, hade man att välja på de enskilda

jernvägarne Lund—Trelleborg och Malmö—Trelleborg. Eftersåge

man, hvilkendera banan i dess nuvarande skick lättast kunde användas

för den genomgående trafiken, utfölle valet gifvet till fördel för Lund—

Trelleborgs jernväg. Den genomgående trafiken förutsatte nemligen, att

statsbanans vagnar skulle föras öfver till den enskilda jernvägen och dragas

ned till Trelleborg och upp igen. Men Malmö—Trelleborgs jernväg

befunne sig icke för närvarande i det skick, att en sådan trafik utan vidare

kunde å densamma verkställas, hvilket deremot vore förhållandet med

Lund—Trelleborgs jernväg. Med afseende på banornas nuvarande beskaffenhet

ansåge komiterade derför det icke kunna blifva någon tvekan, att

icke Lund—Trelleborgs jernväg borde väljas för den genomgående trafiken.

Ställningen blefve dock en helt annan, derest egarne af Malmö—Trelleborgs

jernväg komme att sätta denna bana i sådant skick, att densamma

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

11

kunde med de blifvande posttågen befaras så hastigt, att man icke behöfde

lida någon tidsförlust derpå, att resan via Malmö vore 7 kilometer

längre än den direkta färden mellan Lund och Trelleborg.

Beträffande ordnandet af den ifrågasatta direkta trafiken mellan Sverige

och kontinenten hade komiterade afgifvit tvä olika förslag, nemligen

ett fullständigare, hvilket innefattade dubbla reslägenheter för dygn i hvardera

rigtningen, och ett mindre omfattande, enligt hvilket allenast en resa

på dygnet i hvardera rigtningen skulle verkställas. För båda dessa förslag

både komiterade uppgjort fullständiga tidtabeller.

Genom det mera omfattande förslaget skulle man, yttrade komiterade,

kunna vinna omedelbar anslutning till båda de grupper af genomgående

posttåg, som framginge på de kontinentala hufvudvägarne. Detta

förslag förutsatte, att hela året om trafiken mellan Stockholm och Trelleborg

uppehölles af ett dagtåg och nattåg i hvardera rigtningen samt trafiken

mellan Trelleborg och Sassnitz genom två ångbåtsturer för dygn i

hvardera rigtningen. För en sådan ångbåtstrafik skulle erfordras dels två

ångbåtar, som gjorde hvardera eu tur fram och åter på dygnet, dels ock ett

reservfartyg att vid behof ersätta ett af de ordinarie fartygen. Den kostnad,

hvarmed en så liflig ångbåtstrafik skulle komma att drabba det allmänna,

blefve dock allt för dryg, innan traden blifvit upparbetad. På den grund

anså-ge komiterade det vara omöjligt att nu genast genomföra detta fullständiga

trafikförslag samt förordade det omedelbara införandet af deras andra,

mindre omfattande förslag, hvilket innebure allenast en resa på dygnet i

hvardera rigtningen, och enligt hvilket dygnets båda ångbåtsresor skulle

kunna fullgöras af en enda ordinarie ångbåt jemte det alltid nödvändiga

reservfartyget. Under, sommarmånaderna mötte, till följd af möjligheten

att under den tiden rätt betydligt öka tåghastigheten å de svenska banorna,

icke någon svårighet för en anordning, hvarigenom en enda ångbåt kunde

fullgöra båda sjöresorna, äfven om man för färden genom Sverige använde

nattåg i hvardera rigtningen. Men under vintern förutsattes för möjligheten

af allenast en ordinarie ångbåts användande till ständig fart, att

man för den direkta trafikens framförande genom Sverige begagnade sig af

en kombination af nattåg i ena rigtningen och dagtåg i den andra,

Komiterade ansåge lämpligt att under sommaren anknyta den direkta förbindelsen

med Tyskland till de båda nu befintliga kurirtågen och jemväl i

öfrigt icke gorå någon rubbning i de nuvarande hufvudförbindelserna mellan

Stockholm och södra Sverige. 1 fråga om den nödvändiga kombinationen

under vintern af ett dagtåg och ett nattåg inom Sverige föreslogo komiterade

såsom lämpligast antagande af dagtåg i rigtningen till Stockholm

och nattåg på färd derifrån.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

Den nuvarande om sommaren befintliga direkta förbindelsen mellan

Sverige och Tyskland via Malmö—Stralsund stode ej i en för resande och

post lämplig anslutning till Hamburg, hvarför hufvudtrafiken mellan denna

stad och orter i Sverige jemväl sommartiden befordrades öfver Danmark.

Genom de af komiterade framstälda förslag skulle deremot, enligt hvad

komiterade antoge, utan större svårigheter fördelaktig anslutning till de

genomgående reseturerna kunna vinnas till och från Hamburg vid Rostock—

Stralsund—Sassnitz.

Likaledes skulle en stor del af den utländska trafiken till och från

vestra Sverige och Norge öfver Göteborg, hvilken trafik nu via Helsingborg

ginge öfver Danmark, med fördel kunna, sedan nattåg från den 1

juni 1891 komme att inrättas på vestkustbanan, ledas öfver Trelleborg—

Sassnitz.

Jemförde man de i tidtabellen för komiterades mindre omfattande

förslag upptagna lägenheter för post och resande mellan Stockholm och

utlandet med de lägenheter, som år 1890 funnes, bemärktes, att de

snabbaste möjliga fartiderna vore under sommaren lika med eller något

kortare än de motsvarande under år 1890, samt att vintertiden tidsvinsten

utgjorde för resa från Stockholm till Berlin 17 timmar, till Paris

12 timmar, till London 9 timmar, till Frankfurt 13 timmar, till Wien

16 timmar och till Hamburg 10 timmar samt för resa till Stockholm från

Berlin 9 timmar, från Paris 8 timmar, från London 3 timmar, från Franklurt

G timmar, från Wien 10 timmar och från Hamburg 5 timmar.

I fråga om tiderna för tillämpningen af sommar- och vintertidtabellerna

hade komiterade föreslagit, att sommartidtabellen måtte tillämpas under

halfva året, från och med den 1 maj till och med den 31 oktober, i

stället för endast under fyra månader, från och med den 1 juni till och

med den 30 september, den tid under hvilken den nuvarande sommartidtabellen

vore gällande.

Jemte framhållande af den omständigheten, att komiterade vid uppgörande

af de ofvanberörda förslagen allenast sysselsatt sig med post- och

persontrafiken, men alls icke vidrört den godstrafik, som egde rum mellan

Sverige och kontinenten, hade komiterade härefter anfört, att grunden

dertill varit, att sådana snabba direkta förbindelser som den nu ifrågasatta

enligt erfarenhetens vittnesbörd föga lämpade sig för någon mera

omfattande godstrafik. Deremot kunde med skäl antagas, att den nya

förbindelsen via Trelleborg - Sassnitz komme att få betydelse såsom vägvisare

för godstrafiken och draga det direkta varuutbytet mellan Sverige

och kontinenten till denna väg medelst särskilda båtar, i den mån postbåtarne

icke försloge. Fn liflig trafik på denna direkta trade skulle uppen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

13

barligen i hög grad underlätta afsättningen af åtminstone södra Sveriges

produkter i Berlin och andra stora städer i mellersta Tyskland. Hvad

särskild! beträffar Berlin, vore nogsamt bekant, huru stor tillförsel af förnödenheter

af alla slag, denna utomordentligt hastigt växande stad kräfde,

och från huru långt derifrån belägna platser denna tillförsel i många

afseenden redan nu egde rum.

Den ökade utgift, som af den nya trafiken skulle förorsakas det allmänna,

utgjordes så godt som uteslutande af kostnaden för uppehållandet

af ångbåtstrafiken mellan Trelleborg och Sassnitz. Då, enligt hvad komiterade

antoge, någon förhoppning icke funnes, att den enskilda företagsamheten

skulle kunna utan understöd taga befattning med denna trafik,

skulle man hafva att välja mellan att antingen upprätthålla ångbåtsförbindelsen

medelst ångfartyg, som tillhörde de båda intresserade staterna

gemensamt eller endera af dem, eller ock att af allmänna medel lemna

subvention åt enskilde fartygsegare, som kunde vara villige att mot sådant

understöd ombesörja trafiken i fråga, I detta fall hade man dock väl

knappast något val, emedan, enligt hvad komiterade inhemta!, från tysk

sida med bestämdhet förklarats, att man derstädes ansåge alldeles olämpligt

att för detta ändamål använda fartyg, som tillhörde endera eller båda

staterna. Det allmännas andel i kostnaden för sjötrafiken skulle således

komma att bestå i subvention åt enskildt fartygsrederi; och hade komiterade

verkstält utredning i fråga om det belopp, till hvilket denna

subvention skäligen kunde anses böra uppgå, dervid komiterade, med beräknande

att hvart och ett af ångfartygen, vare sig ordinarie båt eller

reservbåt, skulle kosta 625,000 kronor, upptagit den årliga utgiften för

genomförande af det fullständiga förslaget till 646,013 kronor och för

genomförandet af det mindre omfattande förslaget till 391,720 kronor.

Till så höga belopp, i runda tal 650,000 kronor och 392,000 kronor,

behöfde dock icke i någotdera fallet den från de intresserade staterna

erforderliga subventionen uppgå, För att finna den oundgängliga subventionens

storlek hade man nemligen i hvartdera fallet från utgiftssumman

draga inkomsterna af passagerare- och godstrafiken på traden,

hvilka inkomster komiterade beräknat till 114,000 kronor om året. Hela

den erforderliga subventionen kornme sålunda att utgöra, om det mera

omfattande förslaget realiserades, 536,000 kronor och, derest det mindre

förslaget genomfördes, 278,000 kronor. Enligt vanliga grunder borde

subventionssumman delas lika på de båda intresserade staterna. Den på

svenska statsverket belöpande andelen af subventionssumman blefve således

i förra fallet 268,000 kronor och i senare fallet 139,000 kronor.

Från dessa summor borde dock afdragas dels det belopp, 27,000 kronor,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

som för närvarande utginge såsom subvention för uppehållande af ångbåtsförbindelsen

Malmö—Stralsund, hvilken subvention skulle komma att

indragas, dels ock minskning i den transitersättning, som det svenska postverket

hade att erlägga till det danska postverket för de postförbindelser,

som öfver Danmark försändes från Sverige till utlandet, hvilken minskning

komiterade på grund af beräkning, verkstäld af vederbörande posttjensteman,

antagit komma att uppgå till 40,000 kronor; och skulle således

den ökade utgiften för ändamålet för svenska statsverket komma att

utgöra, om det mera omfattande förslaget antoges, omkring 201,000

kronor och, derest öfvergångsförslaget realiserades, omkring 72,000 kronor

om året.

Uti de af handels- och sjö fartsnämnden i Malmö, å'' stadsfullmägtiges

derstädes vägnar, samt af bemälde stadsfullmägtige gjorda framställningar

med förslag, att den nya trafikförbindelsen måtte ledas öfver Malmö och

Warnemiinde, hade, meddelar departementschefen derefter vidare, till stöd

för berörda framställningar anförts hufvudsakligen följande.

Malmö och Warnemunde hamnar vore bättre än Trelleborgs och Sassnitz’.

De förra hamnarne vore redan nu, utan att några vidare kostnader

beliöfde på dem nedläggas, utrustade att mottaga den ny.a trafiken.

De vore försedda med tullokaler samt i de närbelägna bangårdsbyggnaderna

befintliga väntealar, restauration slokaler in. in. Malmö hade derjemte

den fördelen framför Trelleborg, att vid Malmö hamn funnes docka, skeppsvarf

och en för fartygsbyggnad och reparationer afsedd mekanisk verkstad

äfvensom nödiga anstalter för befordrande af en större godstrafik, hvilket

allt saknades i Trelleborg.

Genom Malmö—W arnemun de-li n i ens begagnande vunne man, i jemförelse

med linierna Malmö—Trelleborg—Sassnitz och Eslöf—Ystad —

Sassnitz, en besparing i väg för resor från Stockholm sä väl till Berlin

som ock i synnerhet till Hamburg. Restiden från Stockholm till Berlin

blefve densamma som med Sassnitzlinierna; deremot kornme resan Stockholm—Hamburg

att draga 1 1f, timme kortare tid än öfver Sassnitz. Valdes

denna senare hamn på tyska sidan för den nya kommunikationen,

skulle helt visst den nya leden gå förlustig persontrafiken från och till

Hamburg, hvilken trafik fortfarande skulle komma att taga den kortare

vägen öfver Danmark.

Faran för sammanstötningar med andra fartyg vore afsevärdt mindre

på linien Malmö—Warnemunde än på de linier, som hade Sassnitz till

ändpunkt. På den förra linien skulle endast finnas två ställen eller

zoner, der fara förekomme att sammanträffa med fartyg, hvilkas kurs

vore vinkelrät mot postbåtarnes, under det att å linien Trelleborg — Sass
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

15

nitz, enligt stadslullmägtiges förmenande, nästan öfver allt förefunnes fara

för sammanstötning med andra ångfartyg, hvilka under räta vinklar skure

postfartygens kurs.

Vidare vore läförhållandena mycket gynsammare å Malmö—

Warnemundelinien, hvilken vid de förherskande vestliga vindarne hade

skydd af det danska landet i motsats mot de för alla vindar öppna Sassnitzlinierna.

F. d. öfverdirektörsassistenten von der Lancken hade i sin till Kongl.

Maj:t ingifna skrift framstält ett förslag i frågan, utgörande en förmedling

emellan komiterades mera omfattande förslag samt det af stadsfullmägtige

och handels- och sjöfartsnämnden i Malmö afgifna, Enligt berörda medlingsförslag

skulle under månaderna april—november förbindelsen mellan

Stockholm och kontinenten uppehållas genom ett dagtåg och ett nattåg i

hvardera rigtningen genom Sverige, men af de nödiga dubbla ångbåtsturerna

skulle det ena paret gå mellan Malmö och Warnemunde och det

andra mellan Trelleborg och Sassnitz; och skulle dagtåget i endera rigtningen

och nattåget i den motsatta rigtningen i Malmö stå i förbindelse

med vederbörande ångbåt, medan det andra dagtåget och det andra natttåget

skulle i Trelleborg ansluta sig till ångbåtstrafiken. Under månaderna

december — mars skulle ångbåtstrafiken å linien Malmö—Warnemilnde

inställas, men å linien Trelleborg—Sassnitz fortgå med en tur i

hvardera rigtningen hvarje dag, med anslutning för båda turerna till

nattåg å den svenska statsbanan. Bruttokostnaden för uppehållande af

ångbåtstrafiken enligt förevarande förslag skulle, enligt von der Lanckens

beräkningar, uppgå till 684,000 kronor om året. Fråndroges från berörda

belopp inkomsten af trafiken, hvilken von der Lancken upptagit till

240.000 kronor årligen, eller mer än dubbelt så mycket som koiniterade

beräknat, och gjordes sedan från den på Sverige belöpande andelen i

subventionssumman afdrag för upphörd subvention till ångbåtstrafiken

Malmö—Stralsund och minskad transitersättning till Danmark, till hopa

67.000 kronor om året, komme man till en ökning i svenska statsverkets

kostnad enligt von der Lanckens förslag af 155,000 kronor om året.

På grund af remiss hade generalpoststyrelsen och jernvägsstyrelsen den

20 april 1891 afgifvit gemensamt utlåtande öfver så väl komiterades betänkande

som ock öfriga framställningar angående ordnandet af den direkta

förbindelsen mellan Sverige och utlandet.

Äfven styrelserna hade funnit det vara af omständigheterna påkalladt

att för åstadkommande af en snabb och beqväm förbindelse mellan Sverige

och Tyskland jemväl under vintermånaderna söka anordna direkt ångbåtsförbindelse

mellan Sverige och Tyskland.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

I fråga om hvilka hamnar, som borde göras till utgångspunkter för

den nya förbindelsen, hade styrelserna beträffande linien Malmö—Warnemunde

anfört, bland annat, följande.

Malmö hade utan tvifvel goda förutsättningar för att blifva utgångspunkten

på svenska sidan för trafiken. Mot beskaffenheten af dess hamn

funnes intet att erinra. De träffade anstalterna för resandes beqvämlighet

lemnade föga öfrigt att önska. Vidare funnes derstädes, såsom stadsfullmägtige

framhållit, docka, skeppsvarf in. in. Dessa fördelar uppvägde

dock icke olägenheterna af den långa distansen från Malmö till Warnemilnde

samt den af lotsstyrelsen anförda omständigheten, att isförhållandena

i Öresund alltid vore sämre än söder om Skåne.

Stadsfullmägtige hade vidare framhållit, att på Malmö—Warnemimderouten

så väl afståndet som restiden mellan Stockholm och Hamburg vore

kortare än på Sassnitzrouterna, under det att restiden till Berlin blefve

densamma på båda vägarne. Tidsvinsten på väg till Hamburg skulle, enligt

stadsfullmägtiges egen beräkning, utgöra högst 11/2 timme. Detta skäl

för Malmö—Warnemundelinien vore dock af mindre betydenhet, då, på

sätt stadsfullmägtige sjelfva antydt, denna tidsvinst, i händelse färjan vid

Altefähr invid Stralsund utbyttes mot en bro och tåghastigheten på linien

Stralsund—Rostock ökades till snälltågshastighet — två förutsättningar,

hvilkas realiserande antoges icke dröja allt för länge — komme att minskas

till Va timme.

I fråga om den af stadsfullmägtige anförda fördelen för Malmö —

Warnemundelinien, att faran för sammanstötningar med andra fartyg skulle

vara mindre på denna linie, emedan der ginge färre fartyg, hvilkas kurs

vore vinkelrät mot postfartygens, hade styrelserna inhemtat, att på linien

Trelleborg—Sassnitz förekomme tre i det hela smala och rätt noga begränsande

zoner, der andra ångfartyg vinkelrätt korsade postångbåtarnes

kurs; att samma linie deremot vore så godt som fri från andra ångfartyg,

som hade en med postbåtarnes kurs parabel hufvudrigtning; att å sträckan

Malmö—-Warnemunde så godt som öfver allt funnes fara att möta fartyg

rätt emot; samt att det vore lika nödvändigt att i dimma gå saktare,

då man befarade att möta fartyg rätt emot, som da man väntade att rätvinkligt

skära ett annat fartygs kurs.

Hvad beträffade stadsfullmägtiges påstående, att Malmö—Warnemunderouten

hade förmån af skydd utaf det danska landet, vore detta nog rigtigt;

men i sådant afseende öfverträffades nämnda linie så betydligt af

linien Gjedser—-Warnemunde, att fara vore, det linien Malmö—Warnemunde

vid stormigt väder skulle blifva utan passagerare.

Vid öfvervägande af de skäl, som från olika sidor anförts, hade det

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

17

synts styrelserna, att linien Trelleborg—Sassnitz ur de för frågans bedömande

vigtigaste synpunkter öfverträffade linien Malmö—Warnemttnde; och på

grund af de olägenheter, som vidlådde Malmö såsom vinterhamn, jemte

den omständigheten, att distansen mellan Malmö och Sassnitz vore omkring

Sfi /j sjömil längre än afståndet Trelleborg-Sassnitz, ansåge styrelserna,

att linien Malmö — Sassnitz icke borde ifrågakomma.

Beträffande valet af 1 relleborgs eller T stads hamn anslöte sig styrelserna

till de _ skal, som förmått komiterade att, trots de företräden, som

^ städs hamn i vissa afseenden hade framför Trelleborgs, ändock föredraga

denna senare hamn framför Ystads.

1 a grund af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge sig styrelserna ega

tillräckliga skäl att för sin del antaga, det linien Trelleborg—Sassnitz vore

af alla föreslagna linier den, som med största fördel kunde användas för

den tillämnade regelbundna vintertrafiken.

Förordandet från styrelsernas sida af linien Trelleborg—Sassnitz vore

emellertid förenadt med vissa förutsättningar, mot hvilkas förverkligande

något väsentligt hinder dock icke enligt styrelsernas förmenande behöfde

befaras, nemligen: dels att hamnen vid Trelleborg försattes i och bibehölles

vid fullt användbart skick, dels ock att visshet vunnes derom, att man på

skälig tid och under betryggande förhållanden i öfrigt kunde komma fram

med den genomgående trafiken från svenska statsbanan till Trelleborg.

^ Hvilkendera af de båda jernvägarne Lund—Trelleborg eller Malmö

Irelleborg, som för sistberörda ändamål borde väljas, ansåge embetsverken,

under förutsättning att erforderliga förbättringar vidtoges med

Malmö—Trelleborgs jernväg, böra i väsentlig mån blifva beroende°på med

hvilkendera banförvaltningen kunde på de för statsverket fördelaktigaste

vilkor träffas aftal om förmedlandet af den genomgående trafiken.

Styrelser na, hvilka ur kostnadens synpunkt hvarken vågade förorda

komiterades fullständiga förslag eller f. d. öfverdirektörsassistenten von der

Lanckens förmedlingsförslag, hade vid granskning af komiterades mindre

omfattande förslag, enligt hvilket allenast en resa på dygnet i hvardera rigtningen

skulle verkställas, i fråga om trafiken sommartiden, då för färden

genom Sverige nattåg i båda rigtningarna skulle användas, icke funnit

annat att erinra, än att vissa obetydliga ändringar borde vidtagas i den

derför uppgjorda tidtabellen. Deremot ansåge styrelserna sig böra afstyrka

bifall till komiterades förslag, i hvad det afsåge trafiken vintertiden, då

nattåg genom Sverige skulle användas endast på resan från Stockholm,

men dagtag pa resan till Stockholm. Skälen till styrelsernas afstyrkande

vore, bland andra, dels att, resan från Berlin till Stockholm, blefve alltför

besvärlig genom de eldigt vintertidtabellen förekommande ombyten midt

Hill. till Kiksd. Prat. ISICJ. 4 Sami. 1 Afd. Öl IM fl. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

X8 Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

i natten från jernväg till ångbåt och tidigt på morgonen från ångbåt till

jernväg samt derefter följande dagsresa genom Sverige, dels ock att generalpoststyrelsen

under den tid, som förflutit, sedan komiterades förslag till

tidtabeller blifvit kändt, fått grundad anledning antaga, att från tyska

postverkets sida icke funnes att påräkna någon sympati för den enda. di

rekta vinterpostens afgång från Berlin på eftermiddagen, såsom förhållandet

skulle blifva enligt komiterades ifrågavarande förslag. _

Styrelserna hade härefter lemnat nedanstående förslag till ny tidtabell

för så väl sommar- som vintertrafiken, enligt hvilken under hela året, skulle

användas nattåg i båda rigtningarna genom Sverige och afgångstiden från

Berlin komma att blifva på förmiddagen:

»Tidtabell.

(Tiden från och med kl. 6,0 eftermiddagen till och med kl. 5,59

förmiddagen är angifven genom understrykning af minuttalet).

—

Sommar.

Vinter.

Sommar.

Vinter.

6,0

6,10

fr.

Stockholm ..........

i

1 1,45

11,15

6,55

9,14

i

Lund......................

. fr.

10,33

8,0

7,15

9,47

i

Malmö .........

.. fr.

10,10

7,26

8,45

8,45

fr.

Kristiania .....

i

8,57

8,57

V

10,15

10,15

fr.

Göteborg.......

i

7,20

7,20

7,20

9,24

fr.

Lund.......................

i

9,40

* 7,50

8,40

10,44

i

Trelleborg.............

. fr.

8,20

6,30

8,50

10,55

fr.

Trelleborg..............

i

8,0

6,10

12,30

2,30

i

Sassnitz ..................

..fr.

4,10

2,25

12,50

2,50

fr.

Sassnitz .................

.i i

4,0

2,15

2,36

4,36

i

Stralsund ..............

.. fr.

2,n

12,29

5,5

6,5

i

Rostock ...

.. fr.

12,30

11,0

9,4

10,4

.

1

Hamburg

. fr.

8,28

7,0

i

f

2,42

4,42

fr.

Stralsund ..............

i

2,1

12,23

I

6,40

8,40

i

Berlin .................

.. fr.

10,5

8,25

7,26

9,25

Frankfurt..............

. fr.

7,45

7,45

6,11 resp. 6,35

6,11 resp. 6,35

i

Paris......................

.. fr.

8,15

8,15

9,33

2,35

9,33

i

London .............

fr.

8,0

8,0

2,35

i

Wien....................

.. fr.

2,io

2,10»

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

19

Med tillämpning af denna tidtabell, i hvad den afsåge sommarmånaderna,

då ångbåten skulle afgå från Trelleborg kl. 8,50 f. m. och

ankomma till Sassnits kl. 12.30 middagen samt, efter omkring tre och eu

half timmars uppehåll, kl. 4,10 e. in. derifrån återvända till Irelleborg,

skulle de båda ångbåtsresorna hvarje dag kunna, liksom enligt komiterades

mindre omfattande förslag, fullgöras af en enda ordinarie ångbåt. Detta

blefve deremot vintertiden, med tillämpning af den utaf styrelserna föreslagna

tidtabell, omöjligt. Resan från Trelleborg till Sassnitz skulle nemligen

under denna tid försiggå mellan kl. 10,55 f. in. och kl. 2,30 e. in.

samt återresan från Sassnitz anträdas kl. 2,25 e. in. Den ökade kostnaden

för två ordinarie båtar under vintern ansåge styrelserna oundviklig, men

dock icke så afsevärd, att i följd af densamma hela förslaget borde förfalla.

I fråga om anslutningen till Hamburg via Sassnitz Stralsund

Rostock med den af styrelserna förordade tidtabell, funnes sommartiden

inga större svårigheter att komma direkt till och från denna stad. Deremot

stälde sig vintertiden förhållandena i detta afseende vida ogynsainmare.

Styrelserna ifrågasatte dock, att det tilläfventyrs genom ömsesidigt

tillmötesgående från vederbörande myndigheter kunde lyckas att åstadkomma

en direkt anslutning till och från Hamburg äfven under vintern.

Anslutningen mellan den nya trafikleden öfver Trelleborg och Sassnitz

samt vestra Sverige och Norge öfver Göteborg blefve, enligt styrelsernas

tidtabell, sedan nattåg kommit till stånd å vestkustbanan, mycket god.

Vid jemförelse mellan de af styrelserna sålunda föreslagna lägenheter

vintertiden för post och resande mellan Stockholm och utlandet

med de lägenheter, som år 1890 funnos, bemärktes, att tidsvinsten utgjorde

för resa från Stockholm till Berlin inemot 17 timmar, till Paris

ungefär 12 timmar, till London 10 timmar, till Frankfurt 11 timmar, till

Wien 17 timmar och till Hamburg 10 timmar samt för resa till Stockholm

från Berlin 10 timmar, från Paris 6 timmar, från London O timmar,

från Frankfurt 5 timmar, från Wien omkring 13 timmar och från Hamburg

5 timmar.

Enligt styrelsernas vintertidtabell skulle nattaget Malmö Stockholm

komma att lemna Malmö kl. 7,20 e. m. i stället för såsom nu kl. 3,00 e. in.

Bland de olägenheter, som genom eu sådan ändring skulle uppkomma,

både framhållits, att nästan alla enskilda jernvägar i södra Sverige, som

hade anslutning till det uppgående nattåget, skulle, om de fortfarande

ville uppehålla denna förbindelse, nödgas underkasta^ sig de drygare

kostnader, nattåg alltid medförde. Till afhjelpande så vidt möjligt af

olägenheterna utaf nattågets senare afgång från Malmö föreslå styrel
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

serna införande vintertiden af genomgående dagtåg i båda rigtningarna

på linien Stockholm—Malmö. Med det uppgående dagtåget kunde då

de enskilda banorna vinna direkt anslutning i stället för med uppgående

nattåget, och genom att öfverflytta den direkta anslutningen mellan södra

Sverige samt Vermland och Norge från nattågen till dagtågen vunne

man en betydande fördel, i det man då skulle kunna vidtaga sådana

ändringar i tidtabellen för tågen mellan Stockholm och Kristiania, att

på resan mellan nämnda städer inom Sverige kunde inbesparas å färd

till Stockholm ej mindre än omkring 7 timmar och å färd derifrån mer

än 4 timmar.

Beträffande tiden för tillämpningen af sommartidtabellen för trafiken

Stockholm—Trelleborg och hvad dermed egde samband, föresloge styrelserna,

att den måtte få taga sin början den 1 juni och fortsättas till och

med den 30 november. Skulle med afseende derå, att utlandets vintertidtabeller

började att tillämpas redan den 1 oktober, något år svårighet

möta för den föreslagna längre tillämpningen af sommartidtabellen här i

Sverige, hemstälde styrelserna, att vintertidtabellens tillämpning finge taga

sin början redan sistnämnda dag, den 1 oktober.

Sedan general poststyrelsen härefter förmält, att styrelsen på de af

komiterade anförda skäl ansåge- den erforderliga ångbåtstrafiken mellan

Trelleborg och Sassnitz icke lämpligen kunna uppehållas på annat sätt än

genom enskilda personer tillhöriga ångfartyg och med subvention från de

intresserade staterna, hade generalpoststyrelsen öfvergått, till utredning i

fråga om det belopp, till hvithet subventionen borde uppgå.

För genomförande af ett trafikförslag, enligt hvilket fordrades tre

ångfartyg, deraf ett i resei''v och de andra görande en enkel resa hvartdera

per dag, stälde sig kostnaderna enligt af komiterade verstäld beräkning

sålunda:

Nyanskaffningskostnaden utgjorde 3 X 625,000 kronor = 1,875,000

kronor.

Driftkostnad........................................................ kronor 251,587: —

Underhåll, amortering och ränta.......................... » 207,500: —

Summa årlig utgift kronor 459,087.

i hvilket belopp inginge kostnaden för reservbåten med 56,525 kronor.

Enligt styrelsens förslag kunde emellertid under sommarmånaderna

trafiken uppehållas med en enda båt, hvadan reservbåten under berörda

tid icke erfordrades, utan kunde användas till fraktfart å annan trade.

Och eftersom man för en eller annan dag äfven under vintern utan allt för

stor olägenhet kunde så anordna, att, då den ena båten blefve otjenstbar,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

21

deri andra fullgjorde båda turerna med ungefär 1 timme försenad ankomst till

Trelleborg och med deraf följande försening af bantågen inom Sverige, kunde

möjligen älven under vintern reservbåten användas å någon sådan trade, att

den efter 24 eller högst 48 timmar kunde vara färdig att inrycka i stället

lör en otjenstbar orclinarie båt. Denna reservbåts för person- och posttrafik

afsedda konstruktion medförde någon inskränkning i dess duglighet

såsom lastångare; och då dertill komme ovissheten i dess verksamhet under

vintern, bjöde försigtigheten att icke beräkna mer, än att denna båt skulle

kunna på andra håll insegla så mycket, att den kunde anses helt och

hållet bära sig sjelf under halfva året. Årskostnaden för reservbåten

kunde således upptagas till allenast hälften af 56,525 kronor med 28,263

kronor. Hela årskostnaden blefve då 430,824 kronor. Från detta belopp

skulle dragas trafikinkomsterna af passagerare och gods, hvilka inkomster

generalpoststyrelsen, lika med komiterade, ansloge till 114,000 kronor.

Beloppet af den erforderliga subventionen utgjorde sålunda 316,824 kronor

eller i rundt tal 317,000 kronor, hvaraf på Sveriges andel belöpte hälften

eller 158,500 kronor. Droges från denna summa 67,000 kronor, utgörande

upphörd subvention till Malmö—Stralsundslinien och minskad transitersättning

till Danmark, återstode 91,500 kronor, till hvilket belopp den

antagliga tillökningen i Sveriges årliga utgifter för den ifrågavarande sjöpostförbindelsen

komine att uppgå.

De kostnader, som genom den förändrade tågordningen komme att

tillskyndas statsbanorna, kunde enligt jernvägsstyrelsens beräkning uppskattas

till nedanstående belopp:

Do) för den till följd af sommartidtabellens utsträckning från 4 till

6 månader ökade tågtjensten........................................ kronor 35,000: —

2:o) för fullständig nattjenst dels å bandelen Hästveda—Nässjö,

dels ock, till följd af öfverflyttningen

af den direkta anslutningen mellan södra Sverige samt

Vermland och Norge från nattågen till dagtågen, å

bandelen Laxå—Brunsberg .........*............................... » 115,000: —

eller tillsammans en årlig kostnad af .......................... kronor 150,000: —

hvartill komme för anskaffande af bostäder och postkurar åt bevakningen

å nyssnämnda bandelar tillhopa 225,000 kronor.

Sedan Kongl. Maj:t, med öfverlemnande af handlingarna i ifrågavarande

ärende rörande anordnandet af en förbättrad kommunikationsled

mellan Sverige'' och kontinenten, anbefalt konunerskollegium att afgifva

utlåtande, huru vida den ifrågasatta förbindelsen kunde anses ega den betydelse

för landets handel och näringar, att bidrag till dess uppehållande

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

skäligen borde utgå, förutom af postmedel, äfven af andra allmänna medel,

hade, upplyser departementschefen vidare, bemälda kollegium den 6

november 1891 till Kongl. Maj:t inkommit med det infordrade utlåtandet

och deruti anfört bland annat följande.

Kollegium ansåge tvifvel icke böra råda derom, att en direkt, hela

året om fortgående snabb daglig ångfartygsförbindelse mellan hamn i

Skåne och hamn å tyska östersjökusten borde kunna, jemte det densamma

komme att genom väsentligt snabbare postutvexling med utlandets förnämsta

affärsorter indirekt bereda Sveriges näringslif betydlig fördel,

blifva jemväl direkt till afsevärdt gagn för åtskilliga af Sveriges näringar.

I Tysklands större städer och särskildt i Berlin borde nemligen kunna

beredas rikt tillfälle till afsättning af produkter af vårt lands jordbruk

och fiskerier, och just för en sådan afsättning vore af största betydelse

att hafva tillgång till en sådan ångfartygsförbindelse med nämnda land,

som den nu föreslagna. Sådana artiklar, hvilkas lastning och lossning

med relativ lätthet egde ruin, liksom ock en mängd s. k. paketgods

af hvarjehanda slag skulle väl lämpa sig att fraktas på de ifrågasatta

postbåtarne. Med afseende på trafiken af sådant gods, hvars lastning och

lossning vore förenad med större besvärligheter och hvilket plägade fraktas

med segelfartyg eller stora lastångare, skulle den nya postångfartygsförbindelsen

hufvudsakligen hafva den jemväl af komiterade påpekade

betydelsen att tjena såsom vägvisare för berörda trafik, hvilken kunde

förväntas sannolikt komma att söka sig fram på samma väg medelst särskilda

båtar.

På grund af sålunda angifna omständigheter syntes det kollegium,

att den ifrågasatta direkta ångfartygsförbindelsen mellan Sverige och kontinenten

borde anses vara af den betydelse, att, derest för densammas

upprättande funnes vara erforderligt, att bidrag dertill anvisades af jemväl

andra allmänna medel än postmedel, anledning vore för handen, att tillgång

i sådant afseende bereddes, under förutsättning dock dels att de

hamnar i Sverige och Tyskland, hvilka komme att väljas till afgångsorter

för ångbåtarne, vore i alla hänseenden så beskaffade, att de lämpade

sig för en mera omfattande godstrafik, dels ock att sjelfva trafiken

ordnades så, att den blefve tjenlig för ombesörjande af ej blott post- och

personbefordran utan äfven godstransport. I sistnämnda hänseende hade

kollegium särskildt framhållit, att den af generalpoststyrelsen och jernvägsstyrelsen

ifrågasatta anordning af trafiken under sommarmånaderna, enligt

hvilken densamma skulle ombesörjas af blott en ångbåt samt uppehållet

å ankomstorten i Tyskland inskränkas till allenast omkring 3''/2 timmar,

icke syntes vara tillfredsställande, då ifrågavarande tid vore allt för knapp,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

23

för att, jemte aflemnande och mottagande af post och passagerare samt

resgods, skulle kunna verkställas någon mer omfattande lossning och lastning

af fraktgods. Enligt kollega uppfattning erfordrades, att, hvilken

linie än kunde blifva vald, trafiken komme att hela året uppehållas af

två ångfartyg, gående alternerande hvarannan dag i hvardera rigtningen,

så att tillräcklig lastnings- och lossningstid kunde beredas. Härigenom

skulle val komma att uppstå eu ökad kostnad, hvilken, enligt den af

styrelsernas utlåtande meddelade beräkning för den af dem förordade

luden, skulle för Sveriges del belöpa sig till omkring 14,000 kronor, men

syntes det kollegium, att en sådan ökad utgift icke vore af den betydelse,

att för dess undgående trafiken anordnades på ett för åtminstone godstransporten

otillfredsställande sätt, helst för den händelse att äfven andra

medel än postmedlen skulle anlitas för den nya förbindelsens uppehållande.

Departementschefen har härefter för egen del yttrat, att det ur flera

synpunkter måste för Sverige vara af vigt att hela året om kunna utan

mellanhand förfoga öfver eu direkt kommunikationsled med det öfriga Europa.

Härtill komme, att behofvet af en snabbare post- och personförbindelse

vintertiden mellan Stockholm och kontinenten än den nu bestående länge

varit kändt och erkändt. Såsom komiterade i sitt betänkande påvisat,

kräfde den snabbaste resa från Stockholm till Berlin under vintern 1890—

1891 43 timmar eller 16 timmar längre tid än samma resa under som
marmånaderna

1890. Enligt de för innevarande vinter gällande tidtabeller

kunde resan Stockholm—Berlin visserligen försiggå något fortare

än under föregående vinter, men tidsskilnaden utgjorde endast en timme

och vore således ur trafiksynpunkt af föga betydelse. Genom en sådan

snabbare förbindelse som den nu föreslagna, enligt hvilken resan mellan

Sveriges och Tysklands hufvudstäder under vintern blefve 16 timmar kortare

än för närvarande, skulle säkerligen persontrafiken mellan Sverige och

utlandet så småningom komma att ej obetydligt ökas. Äfven för godstrafiken

borde, på sätt komiterade och kommerskollegium framhållit, den

föreslagna förbindelsen kunna blifva till gagn. Den största fördelen af en

snabbare förbindelse vore dock att söka i dess betydelse såsom befrämjande

det postala intresset, särskildt vintertiden, och tvifvel kunde icke

råda derom, att ej möjligheten af en fördelaktigare postutvexling med utlandets

affärscentra skulle i icke ringa grad bidraga till utveckling af vårt

näringslif.

Komiterade hade visat, att den önskvärda förbättrade kommunikationen

med kontinenten icke kunde åvägabringas med begagnande af någon

af de nu befintliga dansk-tyska trafiklinierna. Sedan komiterade nfgifvit

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

sitt betänkande, hade emellertid blifvit kändt, att en nattförbindelse hela

aret om mellan Köpenhamn och Berlin öfver Gjedser—Warnemtinde koinme

att anordnas under loppet af innevarande år. Med anlitande af denna

linie i förening med den ångfärjeförbindelse, som i dessa dagar öppnades

för allmän trafik mellan Helsingör och Helsingborg, färdades man sommartiden

mellan Göteborg ocli Berlin på ungefär samma tid som öfver den

föreslagna linien Trelleborg—Sassnitz, hvaremot under vintern restiden

blefve något, om än icke synnerligen afsevärdt, kortare å den förra än å

den senare linien. Mellan Stockholm och Berlin blefve åter, då den nya

nattförbindelsen Gjedser—W arnernunde anlitades, restiden sommartiden något

och vintertiden högst betydligt längre än öfver linien Trelleborg—

Sassnitz. Härtill komme, livad särskildt persontrafiken beträffade, till fördel

för den senare linien den, icke minst under vintertiden, synnerligen

betydelsefulla omständigheten, att, medan de å linien Gjedser - Warnemiinde

förekommande ombyten från jernväg till ångbåt och från ångbåt till jernväg

komma att ega rum under natten, sjöfärden å linien Trelleborg—

Sassnitz deremot skulle ega rum på dagen.

Da af det sålunda anförda framginge, att ej heller med den beslutade

nya nattförbindelsen öfver Gjedser och Warnemunde det förefintliga beliofvet

af eu snabbare kommunikation mellan Sverige och kontinenten

blefve på tillfredsställande sätt fyldt, syntes för ändamålet vara oundgängligt,

att en direkt ångfartygsförbindelse mellan Skåne och Tyskland jemväl

vintertiden anordnades.

I fråga om de platser på skånska kusten, Indika kunde komma i fråga

såsom utgångspunkter för denna direkta ångfartygsförbindelse, nemligen

Malmö, Trelleborg och Ystad, funne departementschefen Malmö, hvilken

stad, på sätt stadsfullmägtige och handels- och sjöfartsnämnden derstädes

i sina till Ivongl. Maj:t ingifna skrifter framhållit, onekligen vore i dera

afseenden för ändamålet synnerligen lämplig, dock icke böra ifrågakomma

dels med anledning af det längre afståndet från nämnda stad till de på

tyska sidan ifrågakommande utgångshamnar och dels på grund af de i

och utanför Malmö hamn rådande ogynsamma isförhållandena.

För öfrigt kunde Malmö väl svårligen ifrågasättas såsom utgångspunkt

å svenska sidan, med mindre Warnemunde valdes såsom anknytningspunkt

å den tyska, men härvid förekomma förutom hvad generalpost- och jernvägsstyrelserna

i öfrigt anfört mot valet af linien Malmö—Warnemtinde,

att, enligt hvad tyska rikspoststyrelsen bestämdt förklarat, ingen utsigt

förefunnes att från tysk sida erhålla erforderligt bidrag till den nödvändiga

subventionen af ifrågavarande sjöpostförbindelse, med mindre Sassnitz

valdes såsom utgångspunkt i Tyskland.

Beträffande åter fråg an, hvilkendera af städerna Trelleborg eller

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

25

Ystad borde väljas, kunde skäl anföras för båda dessa städer. Ystads

företräden voro framhållna i förut omförmälda, af dels grefve

m. fl., dels löjtnanten Sandeberg gjorda framställningar. Det förnämsta

skälet, som talade för denna stad, vore dess hamns öfverlägsenhet öfver

Trelleborgs med afseende såväl å beskaffenheten af sjelfva hamnbyggnaderna

som ock å vattendjupet i hamnen. Vigten af detta skäl förringades

dock i väsentlig grad deraf, att stadsfullmägtige i Trelleborg,

enligt hvad i fullmägtiges skrifvelse den 4 december 1891 blifvit anmäldt,

vid sammanträde den 8 maj samma år beslutit, att, derest den

ifrågasatta postförbindelsen mellan Sverige och Tyskland komme att

ledas öfver Trelleborg, ofördröjligen efter underrättelse härom låta anlägga

eu för två större postångare afsedd beqväm tilläggsbrygga och

derintill från yttre bassinen fördjupa hamnen till minst 16 fot (4,8

meter) äfvensom uppföra nödigt visitationshus och att för öfrigt, så

långt stadens förmåga räckte, uppfylla de anspråk, vederbörande kunde

framställa.

Ett skäl, som kunde anföras till förmån för Ystad, vore, att derstädes

funnes slip och mekanisk verkstad, hvilka inrättningar saknades

i Trelleborg, samt att Ystad med afseende å tull- och stationshus m. in.

vore bättre än Trelleborg egnadt att mottaga den nya trafiken. Dessa

Ystads företräden uppvägde dock icke Trelleborgs öfverlägsenhet deri,

att dess hamn vore lättare att angöra i stormigt väder. I denna åsigt

om Trelleborgs hamn, hvilken omfattades af lotskaptenen i Malmö lotsfördelning

Råmsten, öfverensstämde jemväl chefen för sjökar teverket, kommendören

Th. Arwidsson samt föreståndaren för nautisk-meteorologiska

byrån, f. d. kommendörkaptenen F. Malmberg, hvilka uti af dem den 16

november 1891 afgifna utlåtanden anstalt jemförelse i nu ifrågavarande

hänseende mellan Trelleborgs och Ystads hamnar. Af berörda utlåtanden

framginge, att vid Trelleborg landgrundet vore jemnt uppstigande, till

följd hvaraf vid pålandsstorm den svåra hafsvågen vid sin gång öfver

landgrundet småningom nedbrötes, så att densamma redan vid början af

den uppmuddrade rännan intill hamnen så lagt sig, att den icke hindrade

säker styrning genom denna ränna, hvarjemte den vid sjelfva

hamnhufvudena vore helt och hållet nedbruten och således icke hinderlig

vid gång in emellan dessa; att vid Ystad deremot det djupare vattnet

sträckte sig närmare intill hamnarmarne, hvarför vid pålandsstorm hafsvågen

träffade dessa med större kraft och utan att hafva blifvit i väsentligare

mån nedbruten af bottnen; samt att till följd häraf under sådan

storm passerandet af hamnöppningen icke blefve utan fara, helst fartyg

inåste vid ingående runda omkring det vestra hamnhufvudet och der
Bih.

till Rikad. Prof. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 51 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

städes gorå eu kursförändring af omkring 50 grader för att inkomma i

hamnen, en kursförändring, som icke vore erforderlig vid angörande af

Trelleborgs hamn, till hvilken inseglingskursen från öppna sjön ända in

i hamnen vore rak och oförändrad. Chefen för sjökarteverket, hvilken

i särskild till departementschefen aflåten skrifvelse meddelat, att afståndet

mellan Sassnitz och Trelleborgs hamninlopp utgjorde 55,76 sjömil och

således vore kortare än afståndet från Sassnitz till Ystads hamninlopp,

hvilket utgjorde 55,98 sjömil, hade ock på grund af Trelleborgs öfverlägsenhet

i nautiskt hänseende obetingadt gifvit denna stad företrädet

såsom utgångsstation för den nya kommunikationsleden.

Med anledning af de uti löjtnanten Sandebergs framställning förekommande

uttalanden, enligt hvilka Ystads hamn skulle i nautiskt hänseende

ega företräde framför Trelleborgs, hade statsrådet friherre von

Otter, hvilken trafikerat skånska kusten dels under sex år såsom ångfartygsbefälhafvare,

deraf två år jemväl vintertiden mellan skånsk hamn

och Stralsund, dels en vinter såsom chef å en seglande postjakt, och i

öfrigt såsom flerårig chef för lotsverket haft tillfälle att om hithörande

förhållanden inhemta noggrann kännedom, på anmodan af departementschefen

afgifvit yttrande angående nämnda städers relativa lämplighet

såsom anknytningspunkter för den ifrågasatta sjöpostförbindelsen; och

hade friherre von Otter på deri anförda skäl uttalat såsom sin åsigt,

att, beträffande navigeringen å linierna Sassnitz—Trelleborg, resp. Ystad

samt beskaffenheten af Trelleborgs och Ystads hamnar, båda dessa platser

vore för ifrågavarande ändamål tillfredsställande, men att han likväl,

med afseende å den större lättheten att angöra Trelleborgs hamn, gåfve

företrädet åt denna senare stad.

Enligt de af lotsstyrelsen i dess ofvanomförmälda skrifvelse till

generalpoststyrelsen den 17 januari 1890 meddelade uppgifter hade

isförhållandena vid Trelleborg och Ystad under decenniet 1881—1890

varit ungefär desamma, så att ingendera hamnen på grund af ifrågavarande

förhållanden syntes vara att föredraga. I såväl grefve Posses

in. fl. som löjtnanten Sandebergs framställningar hade emellertid påståtts,

att lotsstyrelsens berörda uppgifter icke vore rigtiga, hvilket

skulle framgå deraf, att de icke öfverensstämde med Kong! Maj:ts befallningshafvandes

i Malmöhus län officiella femårsberättelse för perioden

1881—1885, uti hvilken berättelse förekomme dels den genom angifvande

af bestämda data bestyrkta uppgiften, att Trelleborgs hamn under nämnda

femårsperiod skulle hafva varit tillfrusen tillsammans 125 dagar, dels ock

det uttalande angående Ystads hamn, att denna icke någon dag af berörda

period skulle varit af is stängd; och hade i förenämnda framställningar

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

27

tillagts, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande ännu icke afgifvit någon

berättelse öfver den senare femårsperioden af ofvanberörda decennium,

men att skäl funnes för det påstående, att denna period ej varit stort

gynsammare för Trelleborg, äfvensom att Ystads hamn icke heller under

denna senare period varit stängd af is.

Med föranledande af berörda brist på öfverensstämmelse mellan de

uppgifter rörande Trelleborgs och Ystads hamnar, hvilka lemnats af lotsstyrelsen,

och de, som förekomme i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

femårsberättelse, hade bemälda styrelse afgifvit utlåtande och deruti anfört

rörande Ystads hamn, att, vid det förhållande att Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

uttalande om denna hamn icke öfverensstämde med styrelsens

på de enda befintliga officiella meddelanden rörande isförhållandena å

kusterna grundade uppgift om samma hamn, Kongl. Maj:ts befallningshafvandes

berörda uttalande finge betraktas endast såsom ett i allmännelighet

fäldt omdöme, på hvilket ingen synnerlig vigt lagts. Beträffande

deremot Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uttalande om Trelleborgs hamn

ansåge styrelsen, att detta, på grund af de deri meddelade noggranna

data, borde antagas vara grundadt på officiella meddelanden. Uttrycket,

att hamnen vissa dagar varit tillfrusen, borde dock hafva utbytts mot, att

isbildning förekommit i hamnen. Af det förra uttrycket hade nemligen

dragits den förhastade slutsatsen, att hamnen de nämnda dagarne icke

kunnat trafikeras, hvilket i sjelfva verket icke vore sagdt i femårsberättelsen;

och behöfde derför uttalandet i nämnda berättelse angående Trelleborg

icke anses strida mot den af styrelsen lemnade uppgift.

Såväl komiterade som generalpost- och jernvägsstyrelserna hade, fortsätter

departementschefen, tillstyrkt, att Trelleborg måtte väljas såsom

utgångsstation i Sverige jemväl på den grund, att Trelleborg hade fördelaktigare

jernvägsförbindelser än Ystad såväl med Stockholm som ock med

Göteborg. I skrifvelse den 10 augusti 1891 hade emellertid stadsfullmägtige

i Ystad gifvit tillkänna, att, enligt stadsfullmägtiges beslut samma

dag, Ystads samhälle vore betänkt på att, derest den nya trafiken komme

att ledas öfver Ystad, låta anlägga en jernväg från Bjersjölagårds station

å Ystad—Eslöfs jernväg till Hörs station å södra stambanan, hvarigenom

afståndet mellan Ystad och Stockholm skulle blifva 5 kilometer kortare

än genaste vägen från Trelleborg till Stockholm. Det företräde, som genom

verkställandet af stadsfullmägtiges berörda beslut sålunda skulle beredas

Ystad, hade grefve Posse och hans medsökande åberopat såsom en ytterligare

anledning att föredraga Ystad framför Trelleborg. Beträffande kommunikationen

mellan utlandet samt vestra Sverige och Norge öfver Göteborg

anförde bemälde sökande, att den visserligen skulle blifva något, om än

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

obetydligt, lättare öfver Trelleborg än öfver Ystad; men detta vore enligt

sökandenas förmenande af ringa betydelse, då efter all sannolikhet persontrafiken

från och till Göteborg, vare sig den nya trafikförbindelsen leddes

öfver Trelleborg eller Ystad, fortfarande skulle komma att gå öfver

Helsingborg—Helsingör.

I anledning af hvad grefve Posse och hans medsökande sålunda anfört

i fråga om fördelarne ur de svenska trafikförhållandenas synpunkt deraf,

att den ifrågasatta nj^a förbindelseleden mellan Sverige och Tyskland

droges öfver Ystad, jemförda med de fördelar, som ur enahanda synpunkt

skulle vinnas genom nämnda leds dragande öfver Trelleborg, hade jernvägsstyrelsen

den 7 sistlidne december afgifvit infordradt utlåtande, deruti

styrelsen anfört följande.

Genom att för resan genom Sverige begagna linien Stockholm—Lund

—Trelleborg, hvilken vore 16 kilometer kortare än linien Stockholm—

Eslöf—Ystad, gjordes en tidsvinst af omkring 15 minuter. Ett användande

af den senare linien syntes icke kunna ifrågakomma, enär man i sådant

fall skulle nödgas vidtaga ofördelaktiga ändringar i de af generalpost- och

jernvägsstyrelserna föreslagna tider för tågens afgång från och ankomst

till Stockholm, hvilka tider i vissa hänseenden redan vore så ogynsamma,

att hvarje förändring af dem till ett sämre syntes böra undvikas.

Genom anläggandet af en bana Hör—Bjersjölagård skulle visserligen

afståndet Stockholm—Ystad blifva 5 kilometer kortare än afståndet

Stockholm—Trelleborg. Den härigenom uppkommande tidsvinsten

vore dock ej så stor, att bantågens ankomst- och afgångstider i Stockholm

derigenom kunde blifva afsevärdt fördelaktigare än vid resa öfve:

Trelleborg. Anläggandet af förkortnings banan Hör—Bjersjölagård endast

för vinnande af tid syntes styrelsen med afseende å kostnaden för

anläggningen svårligen hafva skäl för sig.

Hvad anginge trafiken till utlandet öfver vestkustbanan, ansåge

jernvägsstyrelsen det vara temligen likgiltigt, om Trelleborg eller

Ystad valdes till öfvergångsstation å svenska sidan, enär i intetdera

fallet antalet resande från eller till denna led kunde antagas blifva af

någon betydenhet. Direkt förbindelse mellan vestkustbanan och tågen

Stockholm—Trelleborg, resp. Ystad måste dock anordnas, och ur denna

synpunkt vore Trelleborg förmånligare än Ystad, då afståndet Trelleborg-—Lund—Göteborg

vore 28 kilometer kortare än afståndet Ystad—

Eslöf—Göteborg.

Vare sig trafiken droges öfver Trelleborg eller Ystad, måste snabbare

tåg anordnas på de enskilda jernvägar, öfver hvilka denna trafik

komme att framgå. Då nu, enligt jernvägsstyrelsens förmenande, den

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

29

genomgående persontrafiken mellan Sverige och kontinenten för närvarande

vore af så ringa omfattning, att de kostnader, som skulle betingas

af snabbare tågs anordnande å berörda enskilda jernvägar, icke kunde

betäckas af den andel i inkomsten, som skulle belöpa sig på dessa banor,

samt då till följd häraf kraf på ersättning i en eller annan form för

dessa kostnader förr eller senare komme att ställas på statsverket, vore

det fördelaktigt, om tågtjensten för de genomgående tågen så mycket

som möjligt inskränktes. Och i detta afseende stälde sig vägen öfver

Trelleborg fördelaktigare än den öfver Ystad, enär för den förra erfordrades

ökad tågtjenst allenast å bandelarne Lund—Trelleborg och

Kjeflinge—Lund, tillsammans 54 kilometer, för den senare åter å bandelarne

Hör—Bjersjölagård—Ystad och Teckomatorp—Bjersjölagård,

tillsammans 118 kilometer, allt under förutsättning att å Malmö—Billesholms

och Landskrona—Engelholms jernvägar året om och icke, såsom

hittills varit fallet, allenast sommartiden tåg stäldes i förbindelse med

vestkustbanans nattåg.

Slutligen ville styrelsen framhålla, att vid en i framtiden måhända

ifrågakommande inlösen för statsverkets räkning af de enskilda banor,

hvilka förenade Trelleborg, resp. Ystad med statsbanan, de kortare

bandelar, hvilka för åstadkommande af förbindelsen med Trelleborg

måste köpas, kunde erhållas till lägre pris än de bandelar, som vid

användande af Ystad såsom öfvergångsstation måste åt statsverket

förvärfvas.

På grund af hvad sålunda blifvit omförmäldt måste jernvägsstyrelsen,

ur de svenska trafikförhållandenas synpunkt, hålla före, 3tt

kostnaden för statsverket blefve mindre, om den ifrågasatta direkta

post- och persontrafiken med kontinenten droges öfver Trelleborg, än

om Ystad valdes till öfvergångsstation å svenska sidan.

Vid öfvervägande af de skäl, som från olika sidor anförts för

Trelleborg eller för Ystad såsom utgångspunkt i Sverige för den nya

sjöpostförbindelsen hade departementschefen funnit sig böra, i likhet

med samtliga de myndigheter och sakkunniga personer, hvilka blifvit

i frågan hörde, gifva företrädet åt Trelleborg.

Om man bestämde sig för att till utgångspunkt på svenska sidan

för den nya sjöpostförbindelsen välja Trelleborg, kunde, enligt det förut

anförda, annan anknytningshamn i Tyskland än Sassnitz icke gerna

ifrågakomma. Kongl. Maj:t hade den 13 mars 1891 uppdragit åt /. d.

kontor amiralen O. Lagerberg, ofvanbemälde marindirektören Pihlgren och

chef en för Södra väg- och vattenbyggnad sdistriktet C. W. Gagner att afresa

till Tyskland för att derstädes å ort och ställe taga närmare kännedom

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande Ko 75.

om de omständigheter, som kunde anses vara af beskaffenhet att inverka

på den ifrågasatta planen att anordna postförbindelse mellan

Sverige och Tyskland öfver Sassnitz; och hade bemälde personer den

19 juni 1891 till Kongl. Maj:t afgifvit berättelse öfver de undersökningar

och iakttagelser, hvilka de på ifrågavarande område gjort under

en af dem på grund af berörda uppdrag företagen resa till Tyskland.

Rörande de nautiska förhållandena vid Sassnitz och beskaffenheten

af dervarande hamn hade undersökningsförrättarne hufvudsakligen anfört:

att, enligt hvad dagliga observationer angående isförhållandena i

Sassnitzbugten under de senaste nio åren, samt sedan år 1889, då

hamnarbetet i Sassnitz påbörjades, uti sjelfva hamnen, gåfve vid handen,

denna, så långt tillbaka observationerna sträckte sig, kunnat äfven vid

de i detta hänseende ogynsammaste tillfällen anlöpas af hvilket ångångfartyg

som helst;

att kusten i närheten af Sassnitz vore fullkomligt fri från grund,

och Sassnitz’ hamn äfven under ofördelaktiga vindförhållanden lätt att

angöra, samt

att hamnen redan i sitt nuvarande skick kunde lemna skydd för

så stora fartyg som de ifrågasatta postångarne, men att, derest den

föreslagna nya postförbindelsen öfver Sassnitz komme till stånd, ytterligare

åtgärder för åstadkommande af ökad säkerhet och beqvämlighet

komme att vidtagas.

Vidare hade undersökningsförrättarne meddelat, att i närheten af

Stettin funnes skeppsvarf, hvilkas såväl produktions- som reparationsförmåga,

med hänsyn till de föreslagna postångfartygen, vore fullt tillfredsställande.

Efter att slutligen hafva redogjort för kommunikationsförhållandena

mellan Sassnitz och Stralsund hade undersökningsförrättarne

framstält, hvilka åtgärder enligt deras åsigt borde i och för den tilltänkta

postförbindelsen mellan Sverige och Tyskland öfver Sassnitz

vidtagas beträffande utvidgning af hamnen vid Sassnitz och förbättrande

af hamnanordningarna derstädes äfvensom hamnens förbindande med

jernvägsstationen i Crampas och komplettering af kommunikationsleden

Crampas—Bergen—Altefähr—Stralsund.

För vinnande af upplysning rörande kongl. preussiska regeringens

villighet att vidtaga de åtgärder på tyska sidan, som sålunda blifvit

af undersökningsförrättarne föreslagna, hade Kongl. Maj:ts minister i

Berlin förhandlat med vederbörande tyska embetsmyndigheter; och hade

bemälde minister i skrifvelse till ministern för utrikes ärendena den 16

sistlidne januari meddelat, att preussiska regeringen uti det innevarande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

31

år för landtdagen framlagda budgetsförslaget gjort framställning om

anvisande af 1,013,000 mark till utvidgning af hamnen vid Sassnitz

samt af 95,000 mark till komplettering af anstalterna för öfverfarten

från Altefähr till Stralsund, äfvensom att af motiveringen till samma

förslag framginge, att regeringen hade för afsigt att af lånta medel till

belopp af 985,000 mark åstadkomma förbindelsen mellan hamnen vid

Sassnitz och jernvägsstationen i Crampas. I skrifvelse till ministern

för utrikes ärendena af den 3 innevarande månad hade ministern i Berlin

vidare meddelat, att nyssnämnda af preussiska regeringen äskade anslag

numera blifvit af landtdagen i andra läsningen enhälligt beviljade.

Med stöd af hvad departementschefen nu anfört ansåge departementschefen,

i likhet med såväl komiterade som generalpost- och jernvägsstyrelserna,

att linien Trelleborg—Sassnitz borde väljas för den

direkta sjöpostförbindelsen under hela året mellan Sverige och Tyskland.

Den fråga, som härefter närmast framstälde sig, fortsätter departementschefen,

vore, hvilkendera af de båda enskilda jernbanorna Malmö—

Trelleborg och Lund—Trelleborg, som borde användas för den genomgående

trafiken. Genom bref den 6 augusti 1891 hade Kongl. Maj:t

anbefalt jernvägsstyrelsen att efter öfverläggning med generalpoststyrelsen

sätta sig i förbindelse med styrelserna för Lund—Trelleborgs och Malmö

—Trelleborgs jernvägsaktiebolag för att inhemta deras yttranden, dels

huruvida och under hvilka vilkor hvardera bolaget, för det fall att den

föreslagna post- och personförbindelsen öfver Trelleborg och Sassnitz

komme till stånd och bolagets jernväg komme att tagas i anspråk för

anordnande af samma förbindelse, vore villigt att ombesörja den genomgående

befordringen af post och resande, dels ock på hvilka vilkor under

ofvannämnda förutsättning hvardera bolaget kunde vara sinnadt att till

staten öfverlåta sin jernväg

Till åtlydnad af berörda befallning hade jernvägsstyrelsen med skrifvelse

den 15 december 1891 inkommit med från bemälda jernvägsbolag

inliemtade yttranden, af hvilka framginge,

att Lund—Trelleborgs jernvägsaktiebolag erbjudit sig att ombesörja

den genomgående post- och personbefordringen mot åtnjutande oafkortade

af de på dess jernväg belöpande, af denna trafik härflytande inkomster,

under vilkor hufvudsakligen, att jernvägsstyrelsen afgiftsfritt uppläte

de för denna trafik erforderliga vagnar och emot hyra stälde lämpligt

lokomotiv till bolagets förfogande; eller ock att till staten försälja bolagets

jernväg med tillhörande materiel mot en köpeskilling af 2,600,000

kronor; samt

att Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolag förklarat sig villigt att

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

medgifva staten antingen rätt att mot afgift befara banan med statens

snälltåg, hvarvid inkomsten för dessa tåg med vissa undantag skulle tillfalla

staten, eller att arrendera banan för viss tid mot en arrendesumma

af 200,000 kronor om året, eller ock att inlösa banan för en lösesumma

af 2,600,000 kronor;

och hade jernväg sstyrelsen med anledning af de sålunda inhemtade

yttrandena afgifvit utlåtande och dervid anfört, bland annat, följande.

Vid jern vägar nes inköp skulle till inköpssumman komma kostnaden

för deras ombyggnad i syfte, att de skulle erhålla i det närmaste samma

bärighet som statsbanorna, hvilken kostnad enligt verkstäld beräkning

skulle för linien Lund—Trelleborg jemte erforderliga arbeten vid sistnämnda

station uppgå till omkring 900,000 kronor och för linien Malmö ~

Trelleborg till omkring 1,100,000 kronor, då i sistnämnda belopp inginge

jemväl kostnaden för behöflig omläggning af bansträckorna närmast ändpunkterna

och för anläggning af station i Trelleborg. Genom inköp och

nödvändig ombyggnad skulle sålunda den förstnämnda jernvägen komma

att kosta statsverket 81,395 kronor för kilometer och den sistnämnda

112,121 kronor för samma våglängd.

Då dessa belopp skulle vida öfverstiga kostnaderna för anläggning

mellan berörda platser af nya jernvägar med lika öfverbyggnad och utrustning

i öfrigt som statens, hvilka kostnader icke torde öfverskrida

50,000 kronor för kilometer, kunde jernvägsstyrelsen icke tillstyrka inköp

på de erbjudna vilkoren af någon af de ifrågavarande jernvägarne.

Beträffande vidare Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolags anbud att

antingen upplåta bolagets jernväg för trafikering med statens materiel

eller ock att utarrendera densamma till staten, så förutsatte ett antagande

af någotdera af dessa anbud jernvägens ombyggnad, hvarför jernvägsstyrelsen,

i följd af den för dessa arbeten erforderliga betydliga kostnaden,

icke heller kunde tillstyrka antagande af något af dessa anbud.

Af de afgifna anbuden återstode slutligen Lund—Trelleborgs jernvägsaktiebolags

erbjudande att på vissa vilkor ombesörja den genomgående

post- och personbefordringen, hvilket anbuds antagande icke skulle vålla

statsverket några utgifter för jernvägens ombyggnad.

Ehuru jernvägsstyrelsen väl insåge, att det för trafikens handhafvande

vore förmånligast, om de postförande tågen mellan Stockholm och Trelleborg

kunde dragas öfver statsbanornas nuvarande ändpunkt, Malmö, emedan

i sådant fall samtliga i dem medförda vagnar kunde framgå hela

vägen från Stockholm till Malmö samt någon eller några af vagnarne,

efter behof, fortsätta från sistnämnda plats till Trelleborg, hvaremot, om

man nödgades att redan från Stockholm i tågen medföra vagnar såväl till

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

33

Trelleborg som till Malmö, i ändamål att i Lund frånskilja de förra, det

kunde befaras, att man ofta finge i tågen medföra flera vagnar än hvad

för antalet resande vore behöfiigt; och ehuru styrelsen hyste den åsigten,

att fördelaktigast vore, det statsverket egde jernvägen ända fram till den

hamnplats, hvarifrån de postförande fartygen skulle utgå, funne styrelsen

sig likväl, efter granskning af de utaf bolagen afgifna anbuden, i frågans

dåvarande läge höra uttala såsom sin åsigt, att det utaf Lund-Trelleborgs

jern vägsaktiebolag gjorda, sist omförmälda erbjudande angående befordringen

af genomgående post och resande kunde med några mindre modifikationer

anses antagligt.

Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolag hade emellertid i skrifvelse

den 15 sistlidne februari afgifvit nytt anbud i fråga om användandet af

bolagets jernväg för den genomgående post- och personbefordringen. I

denna sista skrift hade bolaget erbjudit sig att på egen bekostnad utföra

sådan ombyggnad af bolagets jernväg, att densamma kunde befaras med

den erforderliga tåghastigheten af 60 kilometer i timmen. Kostnaden

härför hade, med hänsyn till nu gällande låga pris på jernvägsskenor,

af bolaget beräknats till endast 800,000 kronor. För att bolaget skulle

kunna fullgöra berörda erbjudande erfordrades dock dels en sådan förändring

i den för bolaget gällande bolagsordning, att den skuldsättning,

som blefve erforderlig, kunde få ega rum, dels ock att statsverket mot

säkerhet af inteckning i jernvägen beviljade bolaget ett med 4y2 procent

årlig ränta och 1/2 procent amortering löpande lån af 620,000 kronor

och att, om skenprisen genom nyinförd tull å skenor eller, af annan anledning,

innan banans ombyggnad af statsverket påyrkades, skulle hafva

stigit, lånebeloppet proportionaliter höjdes.

Beträffande ordnandet af den genomgående trafiken mellan Malmö

och Trelleborg hade bolaget framstält tre olika förslag, nemligen: att

denna trafik skulle af bolagfet ombesörjas medelst två tåg om dagen i

hvardera rigtningen på tider, som blefve af jernvägsstyrelsen bestämda,

under vilkor att jernvägsstyrelsen afgiftsfritt uppläte de för trafiken

erforderliga vagnar och utan afgift stälde lämpligt lokomotiv till bolagets

förfogande, att generalpoststyrelsen för postens transporterande

erlade föreskrifven afgift utan den reduktion af befordringsafgifterna

för den lokala posttransporten, som egde rum vid ökadt antal posttåg,

att bolaget finge oafkortadt åtnjuta de på dess jernväg belöpande, af

ofvannämnda tåg härflytande trafikinkomster, att statens station i Malmö

finge af bolaget afgiftsfritt begagnas och jernvägsstyrelsen utan afgift

läte ombesörja bolagets trafik vid denna station, samt att det med bolaget

ingångna aftal om den genomgående trafiken gjordes gällande för

Bih. till llikud. Frat. 1852. 4 Sami. 1 Afd. 51 Haft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

minst tio år och derefter med en uppsägningstid af ett år; eller att

staten sjelf skulle ombesörja ifrågavarande trafik emot viss årlig afgift

till bolaget för banans begagnande, dervid inkomsten för snälltågen

skulle med vissa undantag tillfalla staten; eller och att Malmö—Trelleborgs

jernväg skulle af staten för viss tid arrenderas mot en arrendesumma

af 200,000 kronor om året; och hade bolaget förbundit sig att,

för den händelse dess anbud om ombyggnad antoges, hafva verkstält

densamma inom sju månader efter tillsägelse och samtidigt hafva de

delar färdiga, som skulle nybyggas, dock att i dessa sju månader ej borde

ingå tiden december—mars.

Jemväl öfver denna Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolags framställning

hade infordradt utlåtande den 20 sistlidne februari afgifvits af

jernvägsstyrelsen, som, med framhållande af önskvärdheten deraf, att den

genomgående trafiken med kontinenten komme att dragas öfver Malmö,

förklarat sig anse det förstnämnda af bolagets nu afgifna förslag, enligt

hvilket uppehållandet af trafiken mellan Malmö och Trelleborg skulle

ske genom bolagets försorg, vara att föredraga framför den uppgörelse

med Lund—Trelleborgs jernvägsaktiebolag, hvilken blifvit af styrelsen i

dess skrifvelse den 15 december 1891 tillstyrkt; och hade jernvägsstyrelsen

i sammanhang härmed — under förutsättning att banan blefve

försatt i ett sådant skick, att den med full trygghet kunde befaras af

tåg med 60 kilometers hastighet i timmen samt under vilkor dels att

styrelsen egde fastställa tidtabeller för de genomgående tågens gång å

Malmö—Trelleborgs jernväg, dels att de aftal, som af styrelsen träffades

med vederbörande utländska förvaltningar rörande den kontinentala

person- och godstrafiken, skulle ega tillämpning jemväl för Malmö—

Trelleborgs jernväg — hemstält, att statsbanans personvagnar måtte för

den kontinentala trafikens besörjande få afgiftsfritt begagnas å Malmö —

Trelleborgs jernväg; att Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolag skulle

ega oafkortadt uppbära den andel af inkomsterna för den genomgående

trafiken, hvilken belöpte sig på bolagets jernväg; att bemälda bolags

trafik vid statsbanans station i Malmö finge af sistnämnda banas personal

på platsen afgiftsfritt besörjas likasom ock bolaget ega att för sina trafikändamål

i öfrigt utan afgift begagna sig af Malmö bangård och trafiklokaler;

samt att aftalen med Malmö—Trelleborgs jernvägsbolag måtte

göras gällande för minst tio år med uppsägningstid derefter af ett år.

Den kostnad, som i ena eller andra afseendet kunde genom de af

jernvägsstyrelsen förordade medgifvanden tillskyndas statens jernvägstrafik,

borde, enligt styrelsens förmenande, väl uppvägas dels genom minskade

utgifter vid Lunds station, dels genom den fördel och de inkomster,

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

35

som skulle beredas statsverket derigenom, att de postförande tågen mellan

Stockholm och Trelleborg komme att framgå jemväl öfver linien Lund—

Malmö.

Vidkommande det af Malmö—Trelleborgs jernvägsbolag uppstälda

vilkor att få afgiftsfritt begagna statsbanans lokomotiv för den kontinentala

trafikens besörjande å bolagets bana, funne jern vägsstyrelsen sig ej

kunna dertill förorda bifall, utan hade styrelsen hemstält om bemyndigande

att, om så pröfvades lämpligt, med bolagsstyrelsen träffa aftal om användning

af statsbanans lokomotiv mot den afgift, styrelsen kunde anse skälig.

För den genomgående trafikens öfverförande från de svenska statsbanorna

till Trelleborg kunde man, yttrar departementschefen härefter,

anlita antingen Malmö—Trelleborgs eller Lund—Trelleborgs jernväg.

Om man, med bortseende till en början från frågan om dessa båda

jernvägars relativa lämplighet ur synpunkten af det skick, hvari de befunne

sig, och de vilkor, under hvilka de kunde för ändamålet få disponeras,

endast fäste sig vid deras inbördes företräden ur ren trafiksynpunkt,

kunde för valet af Lund—Trelleborgs jernväg anföras, att genom dennas

anlitande inbesparades en våglängd af 7 kilometer. A andra sidan talade

tör trafikens ledande öfver Malmö ej mindre den af jemvägsstyrelsen framhållna

fördelen att icke behöfva redan från Stockholm i tågen medföra

särskilda för befordran till Trelleborg afsedda vagnar, hvilka måste i Lund

frånskiljas tåget, än äfven vigten så väl för den nya kommunikationsleden

som för staden Malmö deraf, att denna stad, den tredje i riket, blefve intagen

som station å nämnda förbindelseled. Dessa omständigheter syntes

departementschefen vara af den öfvervägande betydelse, att ur den hittills

angifna synpunkten företrädet afgjordt borde lemnas åt linien Malmö—

Trelleborg.

Då staten för nu ifrågavarande ändamål behöfde anlita endera af

nyssnämnda jernvägar, vore det naturligtvis, såsom ock blifvit af jernvägsstyrelsen

framhållet, ur flera synpunkter förmånligast, att staten förvärfvade

eganderätt till den bana, som funnes böra väljas. Enligt de för

anläggande af berörda enskilda jernbanor meddelade koncessioner inträdde

statens lösningsrätt till Lund—Trelleborgs jernväg först år 1895 och till

Malmö—Trelleborgs jernväg ej förrän år 1911. Båda jernvägarne vore

emellertid staten hembjudna till inlösen för enahanda belopp eller 2,600,000

kronor, hvilken summa likväl, enligt hvad jemvägsstyrelsen upplyst, skulleför

erforderliga om- och nybyggnadsarbeten ökas för Lund—Trelleborgs

jernväg med 900,000 kronor och för Malmö—Trelleborgs jernväg med

1.100.000 kronor, till följd hvaraf den förra jemvägen skulle kosta staten

3.500.000 kronor och den senare 3,700,000 kronor, eller, enligt styrelsens

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

tillika lemnade utredning, för den förra ej långt ifrån dubbelt och för

den senare icke obetydligt mer än dubbelt den kostnad, för hvilken staten

sjelf skulle kunna anlägga nya jernvägar mellan berörda platser. Då inlösen

på dylika vilkor uppenbarligen icke kunde ifrågakomma, syntes man,

åtminstone tills vidare, böra inskränka sig till en uppgörelse med vederbörande

jernvägsbolag om den genomgående trafikens uppehållande genom

dess försorg.

Båda jernvägarne hade erbjudit sig att ombesörja nämnda trafik under

vilkor, som vore hufvudsakligen lika fördelaktiga för statsverket. En nödvändig

förutsättning för att Malmö—Trelleborgs jernväg skulle kunna

ifrågakomma vore likväl, att densamma blefve ombyggd så, att den kunde

befaras med den erforderliga tåghastigheten af 60 kilometer i timmen,

hvilket nu icke vore fallet. Sedan emellertid numera Malmö—Trelleborgs

jernvägsbolag erbjudit sig att utan kostnad för statsverket verkställa den

erforderliga ombyggnaden, syntes departementschefen, med fästadt afseende

på den förut framhållna fördelen deraf, att den nya kommunikationsleden

droges öfver Malmö, uppgörelse i ämnet böra träffas med

detta bolag. Härvid förekomme visserligen, att bolaget för sitt åtagande

att ombygga jernvägen uppstält såsom vilkor, att bolaget mot

inteckning i jernvägen af staten undfinge ett lån till belopp af 620,000

kronor eller eventuel! något högre belopp. Som bolaget erbjudit sig

att å detta lån erlägga samma annuitet, som plägar utgå för de af

staten i allmänhet utlemnade jernvägslån, synes mig mot beviljandet

af detta vilkor ej möta annan betänklighet än att, då bolagets jernväg

redan häftade för inteckningar till belopp af sammanlagdt 850,000 kronor,

staten för det ifrågasatta lånet svårligen kunde erhålla första inteckningen

i jernvägen. Då emellertid, under förutsättning att lånebeloppet sattes

till högst 650,000 kronor, af nämnda förhållande ej annan risk kunde

uppstå för statsverket än att detsamma, om bolaget bruste i fullgörandet

af sina förpligtelse!’, i förekommande fall skulle kunna varda nödgadt att

öfvertaga jernvägen för en summa af högst 1,500,000 kronor, hvilket icke

skulle kunna anses utgöra någon dålig affär för statsverket, ansåge sig

departementschefen böra förorda, att, under förutsättning det bolaget åtoge

sig att under de af jernvägsstyrelsen föreslagna, i det föregående omnämnda

vilkor ombesörja den genomgående befordringen af post och

resande mellan Malmö och Trelleborg och tillika underkastade sig tilllämpningen

af de närmare föreskrifter beträffande sättet för banans ombyggnad

och kontrollen dervid, som Kong! Maj:t kunde finna lämpligt

meddela, ett lån till belopp af högst 650,000 kronor måtte af statsmedel

bolaget beviljas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

37

I enlighet med den af såväl komiterade som generalpost- och jernvägsstyrelserna

uttryckta åsigt ansåge äfven departementschefen, att den

direkta post- och personförbindelsen under hela året mellan Stockholm

och kontinenten icke kunde anses vara ordnad på ett fullt tillfredställande

sätt, förrän, såsom komiterades fullständiga traiikförslag innebure, dubbla

reslägenheter för dygn i hvardera rigtningen kommit till stånd. Med hänsyn

till de af en sådan anordning af den genomgående trafiken föranledda

kostnader, af Indika de för sjelfva ångfartygsförbindelsen mellan Trelleborg

och Sassnitz enligt komiterades beräkningar, mot hvilka departementschefen

icke funnit något att erinra, skulle komma att förorsaka statsverket

en ökad årlig utgift af omkring 201,000 kronor, vågade departementschefen

dock icke tillstyrka Kongl. Maj:t att vidtaga några åtgärder

till förverkligande under den närmaste framtiden af en sådan fullständig

trafikanordning.

Hvad anginge det af f. d. öfverdirektörsassistenten von der Lancken

framstälda förmedlingförslag, så, ehuru ett sådant ordnande af trafiken

med kontinenten, som af bemälde öfverdirektörsassistent ifrågasatts, utan

tvifvel skulle erbjuda stora fördelar, ansåge departementschefen sig dock,

med afseende hufvudsakligen på de dryga kostnader, som skulle vara

förenade med genomförande af detta förslag, ej kunna tillstyrka detsamma.

Intill dess trafiken å den nya förbindelseleden blifvit upparbetad och

inkomsterna deraf sålunda stigit till väsentligen högre belopp än det, hvartill

samma inkomster ansetts kunna under den första tiden af den nya direkta

förbindelsens trafikerande beräknas, nödgades man inskränka sig till

genomförande af ett trafikförslag, enligt hvilket under hela året allenast

en resa för dag i hvardera rigtningen skulle komma att göras. Af

dylika förslag hade, såsom förut anförts, under ärendets behandling framstälts

två, nemligen dels komiterades mindre omfattande förslag och

dels det af generalpost- och jernvägsstyrelserna gemensamt afgifna.

Af dessa båda förslag skulle det förra så till vida ställa sig fördelaktigare,

som Sveriges andel i den för ångbåtstrafikens uppehållande

erforderliga subvention enligt detta förslag skulle med 19,500 kronor

om året understiga den andel i subventionen, som Sverige genom antagandet

af styrelsernas förslag skulle få vidkännas. Men med hänsyn

till de af bemälda styrelser framhållna besvärligheter, som enligt komiterades

nu ifrågavarande förslag skulle vara förenade med resa från

kontinenten till Stockholm, besvärligheter, hvilka jemväl, enligt hvad

generalpoststyrelsen inhemtat, skulle göra förslaget mindre antagligt från

tysk sida, borde detta förslag, enligt departementschefens åsigt, förfalla.

Deremot hade departementschefen icke funnit något att anmärka emot

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

generalpost- och jernvägsstyrelsernas förslag till ordnande af den direkta

trafiken, ej heller mot de för genomförande af samma förslag af styrelserna

uppgjorda kostnadsberäkningar.

Tillämpningen af den utaf styrelserna upprättade tidtabell för kommunikationen

emellan Stockholm och Berlin, resp. Hamburg förutsatte

vissa ändringar i tåganoi-dningarna å de tyska jernvägarne. Kongl. Maj:ts

minister i Berlin hade i sin ofvanberörda till ministern för utrikes ärendena

aflåtna skrifvelse af den 16 sistlidne januari förmält, att utsigt

vore för handen, att, derest den ifrågasatta post- och personförbindelsen

öfver Sassnitz komme till stånd, de erforderliga tågändringarna å tysk

sida skulle blifva vidtagna, dervid särskildt framhållits, att utsigt förefunnes

att få en förbättrad tågordning på den mecklenburgska FriedrichFranz-banan,

så att förbindelsen mellan Rostock och Hamburg skulle

kunna ansluta sig till den nya kommunikationsleden.

På sätt förut blifvit nämndt, måste åtskilliga anordningar beträffande

hamnen i Sassnitz och kommunikationsleden derifrån till Stralsund vidtagas,

innan den nya förbindelseleden mellan Sverige och Tyskland kunde

börja trafikeras. Dessa anordningar kunde, enligt hvad departementschefen

inhemtat, icke väntas blifva fullbordade förr än under loppet af

år 1893, intill hvilken tid alltså måste anstå med öppnandet af den nya

trafikleden.

Den ökning i årliga utgifter, som för statsverket skullle föranledas

af den direkta post- och personförbindelsens med Tyskland anordnande

i enlighet med generalpost- och jernvägsstyrelsernas af departementschefen

tillstyrkta trafikförslag, utgjordes, såsom förut blifvit omförmäldt,

dels af Sveriges andel i subventionen för uppehållande af ångbåtstrafiken

mellan Trelleborg och Sassnitz, förslagsvis beräknad till 158,500 kronor,

efter afdrag af 67,000 kronor, utgörande upphörd subvention till Malmö—

Stralsundslinien och minskad transitersättning till Danmark, eller således

förslagsvis 91,500 kronor, dels ock af 150,000 kronor i kostnader, föranledda

af förändrade tåganordningar å de svenska statsbanorna. Dessa

senare kostnader, hvilka lämpligast borde bestridas af jernvägstrafikrnedel,

syntes, åtminstone till någon del, kunna komma att betäckas af de

ökade trafikinkomster, hvilka, efter den nya kommunikationsledens öppnande,

genom lifligare trafik å jernvägarne kunna antagas skola inflyta.

Beträffande kostnaden för uppehållande af ångbåtslinien Trelleborg

—Sassnitz syntes densamma på grund af den nya kommunikationsledens

stora betydelse i postaliskt hänseende böra utgå af postmedlen. Kommerskollegium

hade visserligen i sitt i ärendet afgifna underdåniga utlåtande

förklarat sig anse den ifrågasatta direkta ångfartygsförbindelsen mellan

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

39

Sverige och kontinenten vara af sådan betydelse för landets handel och

näringar, att, enligt kollegii förmenande, skäl förefunnes att, derest sådant

erfordrades, bidrag till uppehållande af berörda förbindelse utginge,

förutom af postmedel, jemväl under vissa vilkor af andra allmänna medel.

Ur denna synpunkt skulle visserligen kunna ifrågasättas att för bestridande

af en del af kostnaden anlita handels- och sjöfartsfonden, men då

här vore fråga om kostnader, som kunde antagas för en längre tidsföljd

årligen återkomma, vore det, enligt departementschefens förmenande,

icke lämpligt att dermed belasta nämnda fond, utan syntes hela det för

ändamålet erforderliga beloppet böra anvisas af postmedlen, hvilka utan

svårighet kunde bära en sådan utgift. Postverkets inkomster för år

1893 hade nemligen blifvit beräknade till ett belopp, som med 323,000

kronor öfverstiger de för samma år beräknade af postmedel utgående

utgifterna.

Å postverkets nu gällande stat funnes uppfördt ett förslagsanslag

å 30,000 kronor för befordran af post sjöledes mellan Sverige och Tyskland.

Från detta anslag bestredes Sveriges andel, 27,000 kronor årligen,

i den för närvarande utgående subvention för uppehållande af ångbåtsförbindelsen

sommartiden mellan Malmö och Stralsund, hvilken subvention

skulle komma att upphöra, sedan den nya ångbåtsförbindelsen mellan

Trelleborg och Sassnitz kommit till stånd. Ehuru visserligen till följd

af ifrågavarande anslags karakter af förslagsanslag intet formelt hinder

funnes för Kongl. Maj:t att från samma anlag bestrida kostnaden för

subvention af den ifrågasatta nya ångbåtsförbindelsen mellan Sverige och

Tyskland, ansåge departemenschefen likväl med hänsyn dertill, att anslagets

belopp, hvilket skulle komma att genom de nya anordningarna i högst

väsentlig mån öfverskridas, blifvit bestämdt under helt andra förutsättningar,

Riksdagens yttrande borde inhemtas öfver ifrågakomna disposition

af postmedlen.

Förutom ofvanberörda årliga kostnader skulle, enligt det förut sagda,

erfordras eu utgift för eu gång till belopp af 225,000 kronor för anskaffande

af bostäder och postkurar åt bevakningen å bandelarne Hästveda—Nässjö

och Laxå—Brunsberg. I fråga om denna utgift, för hvars bestridande

särskildt anslag syntes böra af Riksdagen äskas, ville departementschefen

påpeka, att med anslaget, i hvad det afsåge sistnämnda handel, skulle, på

sätt jern vägsstyrelsen framhållit, vinnas den betydande fördelen, att tiden

för jernvägsfärden mellan Stockholm och Kristiania skulle kunna förkortas

i rigtningen till Stockholm med ej mindre än 7 timmar och i rigtningen

från Stockholm med mer än 4 timmar.

Beträffande hvad herr Nilsson anfört till stöd för sitt förslag i ämnet,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

får utskottet i allmänhet hänvisa till motionen och vill här endast erinra,

att motionären sammanfattat sina skäl sålunda:

att den enda numera qvarstående anmärkningen mot Ystads hamn,

eller dess svårighet att angöras, fullständigt jäfvats af den mängd intyg

om motsatsen, som afgifvits af sjökaptener, de der längre eller kortare tid,

ända till 30 åi’, så väl vinter som sommar under alla väder anlöpt densamma,

till hvilka intyg slöte sig ett utlåtande från skeppsbefälhafvareföreningen

i Abo, hvilken ansåges såsom en af de förnämsta i sitt fack

i Europa;

att Ystads hamn vore betydligt djupare än Trelleborgs, i följd hvalraf

den erbjöde tillfälle för obehindrad posttrafik och i förbindelse med denna

stor godstrafik, hvarigenom subvention så småningom blefve obehöflig;

att infarten till Ystads hamn vore likasom dess inlopp mycket bredare

och djupare än Trelleborgs, hvarför hamnen ock vore långt tillgängligare;

att i Ystad funnes alla nödiga förutsättningar i byggnadsväg för den

blifvande trafiken fullt färdiga, såsom reparationsverkstad, slip för större

fartyg, fullständiga och efter europeisk måttstock tillfredsställande tull-,

post- och telegrafhus, byggnader för passagerarnes mottagande, för godsoch

varubehandling, alla väl belägna i landstigningsplatsens omedelbara

närhet, hamnspår, goda hotell m. m.;

att något inköp af enskild bana ej vore af nöden, men att en öfverenskommelse

kunde lika lätt träffas med Ystad —Eslöfs-banan som med

Lund—Trelleborgs eller Malmö—Trelleborgs;

att således Ystad kunde användas och genast tagas i anspråk utan

det ringaste bidrag från statens sida;

att väglängden öfver Ystad blefve den kortaste, samt

att Ystads hamn slutligen ej i mannaminne varit stängd af is, som

ej tidsenliga båtar kunnat genomgå, hvarför den lofvade bäst för en regelbunden

trafik, som här vore hufvudsak.

I fråga om den vidlyftiga motivering, herr Dieden fogat vid sitt

förslag, tillåter sig utskottet i allo hänvisa till sjelfva motionen.

Anordnandet af en direkt, under hela året fortgående post- och personförbindelse

mellan Sverige och kontinenten har sedan lång tid tillbaka

varit ett önskningsmål. Det behöfves också allenast en blick på kartan

för att finna, att en dylik direkt kommunikationsled för vårt land är den

i och för sig naturligaste; och då ångfartygshastigheten numera uppdrifvits

derhän, att endast något öfver tre timmar åtgå för eu färd från Skånes

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

41

sydkust till nordtyska östersjökusten, samt intresse för sakens ordnande

visat sig .förefinnas äfven på tysk sida, lärer icke mer än en mening

kunna råda om angelägenheten af att snarast möjligt få till stånd den

ifrågasatta förbindelsen och derigenom på detta område frigöra Sverige

från beroendet af Danmark.

Allt efter som frågan om den direkta liniens åvägabringande närmat

sig sin lösning, har emellertid inom landet allt mera gjort sig gällande

den åsigten, att förbindelsen bör från början så anordnas, att den tillvaratager

icke allenast post- och personbefordringens, utan äfven godstrafikens

intresse. Man har sålunda anmärkt, att kostnaderna för förbindelsens

uppehållande blefve så betydliga, att de icke läte sig försvaras, med mindre

i sammanhang med post- och persontrafiken kunde anordnas en lönande

varutransport. Och vidare har erinrats, att Tysklands betydelse såsom

afsättningsort för svenska landtmannaprodukter, framför allt smör och

nötkreatur, under de senare åren högst betydligt ökats, samt att det engelska

importförbudet, särskildt om det utsträcktes till någon längre tid,

syntes komma att ytterligare höja den tyska marknadens värde för oss.

Komiterade hafva nu för sin del visserligen framhållit den nya förbindelsens

betydelse såsom vägvisare för godstrafiken, men de hafva på samma

gång uttalat den åsigt, att förbindelsen icke lämpade sig för någon mera

omfattande godstransport; och Kongl. Maj:t synes i sitt förslag hafva omfattat

denna komiterades åsigt. Enligt utskottets förmenande ligger det

dock i öppen dag, att om å den nya traden en liflig export skall

kunna komma till stånd, början måste göras med sj elfva de för post- och

personförbindelsen afsedda ångfartygen, så att dessa inrättas på sådant sätt,

att de kunna tjena till befordran jemväl af gods och kreatur. Från sakkunnigt

håll har utskottet ock inhemtat, att genom en mindre förlängning

af den utaf komiterade förordade ångfartygstypen en sådan tillökning

i utrymme och bärighet, utan väsentlig rubbning i de uppgjorda kostnadsberäkningarna,

kan ernås, att omkring 50 tons fraktgods och 12 stycken

nötkreatur kunna för hvarje resa medföras, samt att sådana anordningar

derjemte kunna vidtagas i fartygens inredning, att passagerarne icke näinnvärdt,

behöfva störas af kreaturens närvaro ombord. Utskottet anser sig

således böra lör sin del biträda den, såsom utskottet tror sig kunna antaga,

numera inom landet allmänt gängse meningen, att den nya förbindelsen

bör så anordnas, att den kan direkt medverka till afsättningen i Tyskland

af svenska produkter.

Om enighet råder derom, att en direkt förbindelse mellan Sverige

och kontinenten bör komma till stånd, och om den meningen är öfvervägande,

att förbindelsen äfven bör omfatta godstransport, äro åter

Bill. till Jiiksil. Prof. 1S!)2. 4 Sami. 7 Af it. 51 Käft. 0

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

åsigterna ganska delade om valet af de hamnar, mellan hvilka förbindelsen

skulle anordnas. I detta senare hänseende föreligga, såsom af

det förestående synes, tre särskilda förslag, nemligen Kongl. Maj:ts förslag

om linien Trelleborg—Sassnitz, herr Nilsons förslag om linien Ystad

—Sassnitz och herr Diedens förslag om linien Malmö—Warnemunde,

hvarförutom under ärendets handläggning äfven andra kombinationer,

såsom exempelvis linien Malmö—Sassnitz, ifrågasatts. För sin del kan

emellertid utskottet icke finna, att från opartiskt håll någon synnerlig

tvekan bör råda angående hvilken linie i frågans nuvarande läge är att

föredraga. Hvad först ändpunkten på nordtyska kusten beträffar, så

har, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, tyska rikspostförvaltningen

bestämdt förklarat, att ingen utsigt förefinnes att från tysk sida

erhålla erforderligt bidrag till subventionen af den ifrågasatta sjöpostförbindelsen,

med mindre Sassnitz väljes såsom utgångspunkt i Tyskland.

Då det väl icke gerna lärer kunna ifrågakomma, att Sverige skulle

afsåga sig förmånen af det tyska bidraget, hvilket af Kongl. Maj:t beräknats

till ett belopp af 158,500 kronor om året, då vidare hamnen i

Sassnitz, på hvilken stora kostnader nu nedläggas, måste, särskildt efter

de svenske undersökningsförrättarnes rapport, anses blifva för ändamålet

fullt tillfredsställande, då jernvägsförbindelsen mellan Sassnitz och den

i så utomordentligt hastig tillväxt varande verldsstaden Berlin redan

från början skulle blifva nöjaktig samt komma att ytterligare förbättras,

sedan, såsom synes kunna antagas blifva förhållandet, färjeförbindelsen

från Altefähr till Stralsund blifver ersatt med en bro; och då slutligen

utsigt förefinnes, att en förbättrad tågförbindelse kommer till stånd

mellan Sassnitz och Hamburg, så att den nya routen lämpligen kan

användas äfven för resor, som företagas till och öfver denna senare stad,

anser sig utskottet böra förorda, att Riksdagen uttalar sig för Sassnitz

såsom sjöförbindelsens tyska ändpunkt. Och med Sassnitz såsom tysk

ändpunkt uteslutes nära nog möjligheten af Malmö såsom svensk på

grund af det betydligt längre afståndet från Sassnitz till denna stad än

till Trelleborg och Ystad. Härtill kommer, att isförhållandena i Malmö

hamn och i Öresund synas utgöra ett bestämdt hinder för Malmös antagande

till slutpunkt i Sverige. Huru tungt vägande skäl än i öfrigt

kunna anföras till förmån för Malmö, som ju redan är en betydande

exportort samt dessutom Sveriges tredje stad i fråga om folkmängden

och det svenska statsbanenätets störa ändstation i söder, lärer alltså

Malmö icke kunna ifrågakomma såsom sjöliniens utgångspunkt. Stadens

intresse af den nya traden måste på annat sätt tillgodoses.

Då utskottet alltså icke kan annat än afstyrka antagandet af linien

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlutande N:o 75.

43

Malmö—Warnemunde, torde utskottet icke behöfva ingå i någon granskning

af herr Diedens under förutsättning af bifall till berörda linie

framstälda förslag angående sättet för förbindelsens närmare anordnande.

Beträffande derefter frågan, huru vida Trelleborg eller Ystad bör

blifva den nya sjöförbindelsens svenska ändpunkt, synes det utskottet

för afgörandet häraf icke vara af någon större betydelse, hvilkendera

hamnen kan anses såsom den i och för sig bästa. Af den utredning,

som föreligger rörande de två hamnarnes beskaffenhet, lärer nemligen

så mycket med säkerhet framgå, att båda äro tjenliga att upptaga den

nya ångbåtstrafiken. Vid sådant förhållande föreställer sig utskottet,

att vid frågans afgörande andra synpunkter böra blifva de bestämmande,

nemligen dels de särkilda städernas läge inom det svenska jernvägsnätet,

dels ock deras större eller mindre lämplighet för den åsyftade exporten.

Och ur båda dessa synpunkter måste utskottet, i likhet med samtliga

de myndigheter, hvilka i frågan sig yttrat och hvilka lära få anses såsom

fullt opartiska, gifva Trelleborg företrädet.

Det måste nemligen först och främst vara af den största vigt, att

staten eger en så lång sträcka som möjligt af den jernvägslinie, som

från hufvudstaden leder till sjökommunikationens begynnelsepunkt, likasom

att denna sistnämnda punkt befinner sig i lämplig anslutning till

största möjliga del af landets jernvägsnät. Och vare sig afvikelsen från

stambanan sker vid Hör eller vid Eslöf, blir den enskilda banlinie,

hvilken måste befaras på vägen till Ystad och hvilken efter någon tid

skulle kunna ifrågakomma till inköp från statens sida, alldeles för lång.

Ystad ligger också för mycket åt sidan om stambanenätets ändstation i

Malmö, då åter Trelleborg ligger rätt söder derom, i följd hvaraf linien

Malmö—Trelleborg endast blir att betrakta såsom en fortsättning af

södra stambanan, å hvilken fortsättning trafik kan uppsamlas från hvarje

punkt å denna bana. Uppenbart är derjemte, att om någon trafik å

den nya sjölinien skall kunna påräknas från vestra Sverige och Norge,

Trelleborg och icke Ystad bör väljas till liniens begynnelsepunkt. Åt den

omständigheten att genom anläggandet af en i och för sig näppeligen

motiverad linie Ilör—Bjersjölagård afståndet mellan Stockholm och Ystad

skulle blifva 5 kilometer kortare än afståndet mellan Stockholm och

Trelleborg lärer slutligen så mycket mindre kunna tillmätas någon afgörande

betydelse till Ystads förmån, som en dylik anordning skulle

medföra den afsevärda olägenheten, att å det på södra stambanan nedgående

snälltåget en fördelning mellan den för kontinenten och den

för Malmö afsedda trafiken måste ega rum redan så långt norrut som

i Hör.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

I fråga om de båda städernas lämplighet för den afsedda exporten

kan visserligen vid första påseendet synas, som om företräde borde gifvas

åt Ystad, då ju denna stad är betydligt större än Trelleborg, men om

man betänker, att afståndet mellan Malmö och Trelleborg ej är längre än

att detsamma af de nya posttågen skulle tillryggaläggas på mindre än en

timmes tid, torde uppfattningen blifva en annan. I sjelfva verket betraktar

utskottet i detta fall Trelleborg allenast såsom en Malmös isfria uthamn,

och är det således ur synpunkten af Malmös betydelse såsom exportort,

som utskottet anser sig böra äfven i detta afseende förorda Trelleborgs

antagande till sjöliniens utgångspunkt.

Utskottet, som sålunda velat uttala sig för den af lvongl. Maj:t föreslagna

luden Trelleborg—Sassnitz, har, utöfver hvad utskottet ofvan framhållit

angående ångfartygens inrättande äfven för godstrafik, icke funnit

anledning till annan erinran med afseende å sättet för sjöförbindelsens

anordnande, än att utskottet i likhet med kommerskollegium ansett betänkligheter

ur exporthänsyn kunna uppstå mot förslaget att sommartiden uppehålla

förbindelsen med allenast en ordinarie båt. Tiden för båtens uppehåll

i Sassnitz — omkring 3V2 timmar — har nemligen synts utskottet väl

kort för att lossning och lastning skulle kunna utan svårighet medhinnas.

Utskottet har emellertid icke för närvarande velat ifrågasätta någon ändring

i den af Kongl. Maj:t i fråga om sjölinien framlagda planen, enär

det synts utskottet rigtigast, att man i detta afseende afvaktar någon tids

erfarenhet rörande den nya förbindelsens resultat, innan man vidtager mått

och steg för utvidgning af densamma.

Beträffande den för subventionen -erforderliga kostnaden, hvilken af

Kongl. Maj:t beräknats till 317,000 kronor, hvaraf på Sveriges sida skulle

belöpa sig 158,500 kronor, förefunnes redan, på sätt departementschefen

meddelat, till den svenska andelens bestridande 67,000 kronor, utgörande

dels hittills utgående subvention till Malmö—Stralsunds-linien och dels

minskad transitersättning till Danmark. Återstående beloppet, 91,500 kronor,

skulle enligt Kongl. Maj:ts förslag utgå af postmedlen; och anser utskottet

sistnämnda summa, som ej torde få öfverskridas, böra å dessa medel särskild!

anvisas.

Hvad derefter angår Kongl. Maj:ts förslag om anvisande af medel till

bostäder och postkurar åt banbevakningen å statsbandelarne Hästveda—

Nässjö och Laxå—Brunsberg, så är införandet af nattjenst å linien Hästveda—Nässjö

eu gifven följd af den nya sjöförbindelsens inrättande på

det sätt, Kongl. Maj:t föreslagit och utskottet ofvan förordat. För ett

definitivt ordnande af tjenstgöringen lärer också det för ändamålet beräknade

kostnadsbeloppet, uppgående, enligt hvad utskottet af handlingarna i

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:a 75.

45

ärendet inhemtat, till 120,000 kronor, vara erforderligt, men enligt utskottet

lernnad upplysning kan, åtminstone under första året af den nya förbindelsens

fortvaro, tjenstgöringen nöjaktigt uppehållas provisoriskt, om ett

belopp af 30,000 kronor ställes till Kongl. Maj:ts förfogande; och utskottet

har trott sig böra inskränka sig till att nu förorda allenast ett dylikt belopps

anvisande. Införande af nattjenstgöring å linien Laxå—Brunsberg

står deremot icke i något ovilkorligt sammanhang med anordnandet af

den ifrågasatta kontinentalrouten. Vid sådant förhållande och då nödig

varsamhet synts utskottet bjuda, att man icke vid den nya routens inrättande

ådrager statsverket större kostnader än som för ändamålets vinnande

äro oundgängligen nödiga, har utskottet, under erkännande af den afsevärda

fördel, som för förbindelsen mellan Stockholm och Kristiania skulle

vinnas genom den ifrågavarande anordningen, icke ansett sig böra för

närvarande biträda Kongl. Maj:ts förslag i denna del, helst Kongl. Maj:t icke

lärer underlåta att, om framdeles förhållandena s)''nas böra med nödvändighet

dertill föranleda, af Riksdagen äska medel för de ifrågasatta

byggnaderna.

Det återstår för utskottet nu endast att afgifva yttrande angående

Kongl. Maj:ts förslag om låneunderstöd till Malmö—Trelleborgs jernvägsaktiebolag.

I detta hänseende får utskottet först och främst ytterligare

framhålla den redan i det föregående antydda önskvärdheten af att staten

oger jernvägslinien ända fram till sjöliniens begynnelsepunkt. Hade derför

utsigt funnits, att Malmö—Trelleborgs jernväg skulle kunna af staten förvärfvas

för en skälig köpeskilling, skulle utskottet icke hafva tvekat att

tillstyrka ett i sådant syfte framstäldt förslag. De anspråk, som från

bolagets sida gjorts gällande, hafva emellertid synts utskottet så öfverdrifvet

höga, att någon uppgörelse på grundvalen af dessa icke kunnat ifrågakomma.

De vilkor, på hvilka staten redan nu enligt den för bolaget den

18 april 1884 utfärdade koncessionen har rätt att inlösa jernvägen, äro

äfven för staten så betungande, att någon inlösen på grund af dem icke

heller gerna kan komma att ega rum. Koncessionen föreskrifver nemligen,

bland annat, att svenska statsverket är berättigadt att, sedan 25 år

tilländagått, efter det jernvägen i sin helhet eller till någon del blifvit för

allmän trafik öppnad, inlösa densamma mot ett penningebelopp, som efter

Kongl. Maj:ts godtfinnande antingen beräknas så, att detsamma, i händelse

lösningsanspråket väckes, innan 40 år förflutit från det någon del af banan

för trafik öppnats, motsvarar fyra gånger summan af hela den under då

senast förflutna 10 år enligt behöriga räkenskaper uppkomna nettobehållning

af trafiken, innefattande alla under samma 10 år gjorda utdelningar till

delegarne i bolaget jemte ränte- och kapitalafbetalningar å upptagna lån

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande af säkra fordringar

till befintlig reserv- eller förnyelsefond, men, om lösningsanspråket väckes

senare, svarar emot tre gånger sammanlagda nettobehållningen af trafiken

för de 10 sistförflutna åren, beräknad på nyssnämnda sätt, eller och bestämmes

sålunda, att, sedan jernvägen med allt tillbehör blifvit värderad af

fem gode män, utaf hvilka Kongl. Maj:t utser två och jernvägsbolaget två,

hvarefter de sålunda valde tillkalla den femte, det af desse gode män faststälda

värde skall, om lösningsanspråket är väckt inom 40 år, efter det jernvägen

eller någon del deraf för trafik upplåtits, fördubblas, men, om lösningsanspråket

är senare väckt, förhöjas med femtio procent; och, enligt hvad i statsrådsprotokollet

upplyses, inträder icke statens lösningsrätt förr än år 1911.

Med afseende å nu anmärkta omständigheter har utskottet ansett sig böra

ifrågasätta, att för låneunderstödets utgående bör, utöfver de af Kongl.

Maj:t föreslagna vilkoren, ytterligare föreskrifvas, att bolaget underkastar

sig sådana af Kongl. Maj:t i sammanhang med lånets beviljande föreskrifna

förändringar i nu gällande bestämmelser om statens rätt att inlösa

bolagets jernväg, att statsverket blifver berättigadt att inköpa jernvägen

på bättre vilkor än de nu gällande; och böra de nya vilkoren,

enligt utskottets förmenande, fastställas i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med dem, hvilka äro meddelade angående inlösen af under de senare

åren koncessionerade jernvägar. I de senaste koncessionerna stadgas

nemligen, att svenska statsverket är berättigadt att inlösa vederbörande

jernväg med tillhörigheter och trafikmateriel mot ett penningebelopp,

a) som, om sådant sker inom 10 år, efter det jernvägen i sin helhet

eller till någon del blifvit öppnad för allmän trafik, motsvarar hvad

jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel enligt räkenskaper, sorn

Kongl. Maj:t godkänner, kostat med tillägg af ränta efter fem för

hundra om året efter afdrag af den nettoinkomst, banan under tiden

lemnat; och

b) som, om inlösen sker efter 10 år från det banan blifvit i sin

helhet eller till någon del upplåten för allmän trafik, skall allt efter det

sätt, som finnes vara för koncessionshafvarne förmånligast, antingen beräknas

så, att detsamma motsvarar två gånger summan, enligt af Kongl.

Maj:t godkända räkenskaper, af hela den under de tio år, som förflutit

närmast före det år, hvarunder lösningsanspråket blifvit väckt, uppkomna

nettobehållning af trafiken, innefattande alla under samma 10 år gjorda

utdelningar till delegarne i jernvägen jemte rånte- och kapitalafbetalningar

å upptagna lån samt afsättning af kontanta medel eller öfverförande

af säkra fordringar till befintlig reserv- eller förnyelsefond, eller

och bestämmas af fem gode män, utaf hvilka Kongl. Maj:t utser två och

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

47

koncessionshafvarne två, hvarefter de fyra sålunda valde tillkalla den

femte.

Statens lösningsrätt torde dock billigtvis icke böra inträda förr än

efter utgången af den tioårsperiod, för hvilken bolaget skulle åtaga

sig befordringen af den genomgående trafiken mellan Malmö och Trelleborg.

I sammanhang härmed och för att stärka statens ställning gent

emot bolaget anser sig utskottet vidare böra ifrågasätta, att såsom

ytterligare vilkor för lånets erhållande föreskrifves, att staten vid utgången

af berörda tioårsperiod må ega att förnya den med bolaget ingångna

öfverenskommelsen om trafikens besörjande på ytterligare 10 år.

Kongl. Maj:ts förslag om sättet för lånebeloppets anvisande har icke

gifvit anledning till någon utskottets erinran.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen, med afslag å herrar Nilsons och

Diedens motioner, må — under godkännande af det

i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den 10

mars 1892 omförinälda förslag om uppehållande genom

enskildt bolags försorg af regulier ångfartygsförbindelse

hela året om mellan Trelleborg och Sassnitz — anvisa

ett belopp, förslagsvis upptaget till högst 91,500 kronor,

att af postmedlen årligen utgå för att jemte förut för

ändamålet tillgängliga medel, beräknade till 67,000 kronor,

användas för bestridande af hälften af det belopp, som

erfordras till subvention åt bolaget, under förutsättning

att den andra hälften anvisas från tysk sida;

b) att, vid bifall till hvad utskottet under mom. a)

föreslagit, Kongl. Maj:ts framställning om anslag för

anordnande af fullständig nattjenst å statsbandelarne

Hästveda—Nässjö och Laxå—Brunsberg må på det sätt

bifallas, att Riksdagen, för anordnande af nattjenst å

statsbandelen Hästveda—Nässjö, på extra stat för år

1893 under sjette hufvudtiteln anvisar ett belopp af

30,000 kronor till bostäder och postkurar åt banbevakn

in gen;

c) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet under

mom. a) föreslagit, må dels bevilja och till Kongl. Maj:ts

förfogande ställa ett belopp af högst 650,000 kronor

att användas såsom lån till Malmö—Trelleborgs jernvägs
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

aktiebolag för sådan ombyggnad af bolagets jernväg, att

den med full trygghet kan befaras af tåg med 60

kilometers hastighet i timmen, dock under förutsättning,

1) att bolaget ställer sig till efterrättelse de närmare

föreskrifter beträffande sättet för banans ombyggnad

och kontrollen derå, som Kongl. Maj:t må finna

lämpligt meddela;

2) att bolaget åtager sig att på vilkor, som af Kongl.

Maj:t bestämmas, för en tid af tio år ombesörja den

genomgående befordringen af post och resande mellan

Malmö och Trelleborg;

3) att bolaget medgifver, att efter ofvanberörda

tioårsperiods utgång öfverenskommelsen angående befordringen

af post och resande må, om så från Kongl.

Maj:ts sida påyrkas, kunna förnyas på ytterligare tio

år; och

4) att bolaget underkastar sig sådana af Kongl.

Maj:t i sammanhang med lånets beviljande föreskrift^

förändringar i nu gällande bestämmelser om statens rätt

att inlösa bolagets jernväg, att statsverket blifver berättigadt

att, efter förstnämnda tioårsperiods utgång,

inlösa jernvägen med tillhörigheter och trafikmateriel

på hufvudsakligen enahanda vilkor, som gälla för inlösen

af under de senaste åren koncessionerade jernvägar;

dels och anvisa omförmälda lånebelopp, högst

650.000 kronor, att utgå från riksgäldskontoret äfvensom

besluta att beträffande samma lån i tillämpliga

delar skola lända till efterrättelse de vilkor och bestämmelser,

hvilka för understödjande medelst lån af

enskilda jernvägsanläggningar blifvit af 1891 års Riksdag

stadgade, dock att inteckningen för lånet må

ställas till förmånsrätten närmast efter de i bolagets

jernväg redan meddelade inteckningar å sammanlagdt

850.000 kronor.

Stockholm den 11 maj 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

43

Reservationer:

af herrar grefve G. Sparre och C. E. Casparsson, som ansett, att

Ivongl. Maj:t i ofvanstående ärende aflåtna proposition bort oförändrad af

utskottet tillstyrkas;

af herrar A. Persson, P. Andersson, G. Eriksson, P. Ersson,

I. Lyttkens, P. Pehrsson, C. Persson och S. G. von Frusen:

»Dels på grund af det ej fullt utredda skick, hvaruti frågan ännu

befinner sig, och dels emedan särskild godstrafik, hvilken icke i den kongl.

propositionen förutsatts nu skola på den föreslagna vägen tillgodoses, icke

heller synes i någon afsevärd utsträckning kunna ega rum på linien

Trelleborg—Sassnitz, anse vi, att utskottet bort hemställa,

att Riksdagen icke måtte för närvarande godkänna

det i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den

10 mars 1892 omförmälda förslag om uppehållande

genom enskildt bolags försorg af regulier ångfartygsförbindelse

hela året om mellan Trelleborg och Sassnitz.

Tillika få vi anföra vår reservation mot utskottets åtgärd att föreslå

Riksdagen att för det ifrågavarande ändamålet anvisa ett penningebelopp,

oaktadt hvarken Kongl. Maj:ts proposition eller inom Riksdagen väckt

motion dertill gifvit anledning, och således ett i grundlagsenlig ordning

härom framstäldt förslag icke förelegat.»

af herr H. P. P. Tamm, som instämt i förestående reservation, i

hvad den innebär hemställan om, att Kongl. Maj:ts ofvan omförmälda

förslag icke måtte för närvarande bifallas;

af herr O. Jonsson, som, med tillkännagifvande att han icke deltagit

i slutbehandlingen af punkterna a) och b) af förestående utlåtande, begärt

få antecknadt, att han instämt i herr A. Perssons in. fl. of vanintagna

reservation, i hvad den afsåge punkten c) af utlåtandet;

af herr L. Jönsson, som yrkat, att utskottet skulle afgifva följande

yttrande och förslag:

»Då frågan om lämpligaste export af Sveriges jordbruksalster är af

högre vigt för hela landet, än den om några timmars snabbare befordran

Bih. till Rilcsd. Prot. 18.92. 4 Sami. I Afd. Öl luft. 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets Utlåtande N:o 75.

af post och passagerare mellan Sverige och kontinenten, synnerligen nu

sedan England utfärdat importförbud för kreatur, och då äfven kostnadsskillnad

de olika linierna emellan saknas, äfvensom utredning, hvilken

linie för godstrafik kan anses vara den lämpligaste, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande

proposition, måtte i skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t må till nästkommande Riksdag inkomma med nytt

förslag i ämnet, grundadt på fullständig utredning så väl

af vårt lands marknad i utlandet för ej allenast kreatur

än äfven andra landtmannaprodukter, som ock af de på

grund häraf lämpligaste ändpunkter på Sveriges och

Tysklands kuster.»

Herr grefve E. C. A. Piper har begärt få antecknadt, att han icke

inom utskottet närvarit vid förestående ärendes behandling.

Stockholm, Tvär Haeggatröms Boktryckeri, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1892:92 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående anordnande af en förbättrad postoch personförbindelse mellan Sverige och kontinenten s. 16 i texten