Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1892-03-24 · 75 sidor, varav 75 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 75 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o H.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1892, kl. 5 c. in.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 16 januari 1892 aflåtnaA«e- antUgti

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof föreslagit, att det LJoret''

under denna rubrik upptagna belopp måtte, för ökande af deri ingående [j 1

anslag till vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden, höjas

från 100,800 kronor till 102,800 kronor, eller med 2,000 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver finansärenden

för den 13 januari 1892 har föredragande departementschefen erinrat, att

i den proposition, Kongl. Maj:t den 24 januari 1876 aflat till Riksdagen

angående omorganisation af statskontoret, utgifterna för vikariat, renskrifning,

flitpenningar och tillfälliga biträden beräknats till 15,000 kronor,

dock under förutsättning att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar

finge uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare

verkligen tjenstgjort eller åtnjutit ferier eller semester, utan att annan måst

Bill. till Riksd. ]‘rot. 1892. 4 Sami. I Afd. U ljuft. (N:o 8.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

under tiden för honom förordnas, men att Riksdagen vid behandlingen af

denna fråga enligt skrifvelse den 13 maj samma år ansett billigheten fordra,

att tjenstgöringspenningarna finge under semester af den ordinarie tjensteinnehafvaren

bibehållas, äfven om annan förordnades att tjensten derunder

uppehålla. Någon förhöjning i nämnda anslag, motsvarande utgifterna för

semestervikariat, hade dock icke beviljats, förr än 1882 års Riksdag på

framställning af Kongl. Maj:t för nämnda ändamål anvisade 2,200 kronor,

hvarigenom ifrågavarande anslag från 1883 års början utgjort 17,200

kronor.

Då likväl äfven detta förhöjda anslag snart befunnits otillräckligt,

hade statskontoret nödgats deri begära ytterligare tillökning. I skrifvelse

den 18 november 1884 hade statskontoret sålunda af anförda skäl hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte, för beredande af medel till aflönande af ytterligare

två amanuenser, föreslå Riksdagen att förhöja ifrågavarande anslag

med 2,000 kronor, hvarigenom detsamma komme att uppgå till 19,200

kronor. Med bifall härtill hade Kongl. Maj: t i propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof till 1885 års Riksdag äskat den ifrågasatta

förhöjningen, hvilken ock af Riksdagen beviljats.

I skrifvelse den 3 sistlidne november hade statskontoret nu hos Kongl.

Maj:t gjort framställning om ytterligare förhöjning i samma anslag.

Statskontoret hade dervid erinrat, att af anslaget i fråga utbetalades

dels kostnaderna för semestervikariat, hvilka, derest samtlige embets- och

tjensteman, som under vissa vilkor vore berättigade till semester, komme

i tillfälle att begagna sig af denna förmån under hela den tid, som vore

en hvar medgifven, numera uppginge till 2,412 kronor 50 öre, dels tjenstgöringspenningar

åt eu biträdande föredragande, hvilken statskontoret, i

anseende till ökningen i göromålen, genom kongl. brefvet den 5 november

1886 bemyndigats att förordna under högst en och en half månad

årligen, dels ock bidrag till aflöning åt embetsverkets juridiska ombud.

Om från berörda anslag, nu utgörande.................. kronor 19,200: —

afräknades nyssnämnda vid verkets omreglering icke

afsedda utgifter, nemligen:

för semestervikariat ............................. kronor 2,412: 50

till en biträdande föredragande.......... » 250: —

till tillförordnade ombudsmannen » 1,500: — » 4,162: 50

återstode kronor 15,037: 50

eller ungefärligen samma belopp, hvartill anslaget år 1876 bestämts. Sedan

nämnda år hade dock göromålen inom statskontoret betydligt ökats.

Sålunda hade, under det de inkomna målen år 1877 utgjort 5,685, an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

talet af desamma sedermera år efter år stigit, så att de år 1885 uppgått

till 6,425 och år 1890 till 7,614. I jembredd med ökningen af göromålen

hade ock kostnaderna för renskrifningen stigit, hvarigenom de för

arfvoden åt amanuenser och flitpenningar åt öfriga extra ordinarie tjensteman

tillgängliga medel minskats. Dessa hade i följd af göromålens ökning

under de senaste åren befunnits allt mera otillräckliga, och statskontoret

hade, jemlikt bemyndigande i kongl. bref den 21 november 1890, af

sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter samma år användt 1,096

kronor 68 öre till betäckande af uppkommen brist uti ifrågavarande anslag.

Med tillkännagifvande att äfven för år 1891 komme att uppstå brist,

hvilken, enligt hvad redan vid tiden för aflåtandet af statskontorets förevarande

skrifvelse visade sig, blefve större än bristen för år 1890, hade

statskontoret, som ansåge sig böra inskränka anspråket på ökning i ifrågavarande

anslag till det minsta möjliga, hemstält, att en förhöjning i anslaget

med 2,000 kronor måtte af Riksdagen äskas.

Med erinran att Kongl. Maj:t den 11 december 1891 af sjunde hufvudtitelns

anslag till extra utgifter anvisat ett belopp af 1,340 kronor till

betäckande af brist i statskontorets anslag till vikariat m. m. för nämnda

år, har departementschefen, enär ingen anledning funnes att antaga, att

de orsaker, som på senare tider vållat anslagets otillräcklighet, skulle visa

sig vara af öfvergående natur, förordat bifall till embetsverkets framställning.

Med afseende derå, att inom statskontoret en så stor ökning i göromål

egt rum sedan år 1885, har utskottet ansett, att i detta fall en förhöjning

af ett anslag af det ifrågavarandes natur bör ega rum, hvilken

förhöjning utskottet jemväl förestält sig lämpligen kunna bestämmas till

det af Kongl. Maj:t ifrågasatta belopp. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Postverket.

2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, dels med beviljande -<»?. anslag

af årliga understöd till förre styrmannen å postfartyget Sofia, Karl August"w v°‘*v°rketHammarberg,

å 600 kronor och till vaktbetjenten Sivert P:son Gjärsvalls

enka Annika Henriksdotter å 300 kronor, att till henne utgå, så länge

hon lefde ogift, med rätt för Hammarberg och enkan Gjärsvall att uppbära

de föreslagna understöden från och med innevarande år, dels ock med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande IV:o 8.

godkännande af öfriga enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för

den 13 januari 1892 tillstyrkta ändringar i postverkets stater, .äfvensom

af de enligt samma protokoll föreslagna bestämmelserna angående semester

för tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna och postanstalterna samt

angående rätt för qvinliga postfunktionärer att komma i åtnjutande af

ålderstillägg, måtte för år 1893 bestämma postverkets anslag, förslagsvis

beräknadt, till 7,477,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom

postverkets utgiftsstater skulle ökas med 227,000 kronor.

Slutsummorna af de för år 1893 föreslagna staterna, jemförda med

de för innevarande år faststälda, äro, enligt hvad åberopade statsrådsprotokoll

gifver vid handen, följande:

aflöningsstaten.........................

öfvergångsstaten ......................

indragningsstaten....................

pensionsstaten..............................

omkostnadsstaten.......................

oförutsedda utgifter..................

afkortningar och restitutioner..

år 1893:

år 1892:

kr.

2,952,300

— kr.

2,820,800

—

4,600

— »

6,200

—

2,593

— »

2,593

—

95,500

- »

88,000

—

4,340,500

- »

4,193,500

—

»

40,000

- »

90,000

—

3>

41,507

-- »

48,907

—

kr.

7,477,000

— kr.

7,250,000

—

Af den i statsrådsprotokollet (sid. 5—36) lemnade utredning inhemtas,

att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse I.

I. Ökning.

A. Aflöningsstaten:

genom uppförande i staten af dels arfvode

och tjenstgöringspenningar till 5 post
inspektörer

med tillsammas.................... kr. 27,500: —

dels ett anslag till ersättning för mistning

af uppbörds- och frimärkesprovision åt

de kontrollörer och postexpeditörer vid

postanstalterna, som beordrades att tjenstgöra

vid distriktsförvaltningarna, å....... » 7,000: —

Transport kr. 34,500: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

Transport kr.

i anslaget till vaktbetjente, för beredande af

lön till 2 vaktbetjente, som skulle komma

att ersätta 2 indragna vaktmästare, med »

i dito till aflönande af poststationsförestån
-

dare med ...................................,................. »

i dito till aflönande af extra biträden vid

postanstalterna med.................... ........»

i dito till ålderstillägg med........................ »

34,500: —

1,000: —

20,000: —

75,000: —

25,900: — kr. 156,400: —

B. Pensionsstaten:

''•» •; /:; • b l \i i:. ''! i I. I f \ i, i 0j* ? u V {)(''

af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner ... kr. 13,050: —

föreslagna understöd för förre styrmannen

Hammarberg och enkan Gjärsvall, tillsammans.

.................................................... » 900: — kr. 13,950: —

C. Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och frimärkes-pro- i

vision med .................................................. kr.

i dito till expensutgifter med .................... »

i dito till rese- och traktamentsersättningar

för resor i embets- och tjensteärenden i

allmänhet med............................................ »

i dito till traktamenten för tjensteman i

jernvägspostkupé med ............................. »

i dito till postföringskostnad vid befordran

å jernväg med ........................................... »

i dito till postföringskostnad vid befordran

å landsväg och inom postanstalternas

områden samt till landtbrefbäring med »

5,000: —

10,000: —

7,000: —

20,000: —

90,000: —

15,000: — Kr. 147,000: —

Summa ökning: Kr. 317,350: —

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

II. Minskning:

A. Aflåning sstaten:

i det i aflöningsstaten under generalpoststyrelsen

uppförda anslaget till vikariatsersättning

och arfvoden åt extra biträden

med...................................................... kr. 10,000: —

genom uteslutande ur staten af dels de

till postförvaltare vid postanstalterna å

jernväg samt till den postförvaltare, som

bestrider göi''omålen inom noi*ra jernvägspostdistriktet,

xxppförda belopp, tillsammans

..................................................... » 13,500: —

dels 2 vaktmästarebefattningar med lön af

sammanlagdt............................................. » 1,400:— kr.

B. Öfvergång sstaten:

genom afföring af derstädes uppförd aflöning för en numera

afliden kanslist hos generalpoststyrelsen med ........ kr.

C. Pensionsstaten:

genom besparing i följd af pensionstagares afgång.............. kr.

_D. Oförutsedda utgifter:

minskning med ........................................................................... kr.

E. Afkortning^'' och restitutioner in. in.;

minskning med .................................................... kr.

Summa minskning kr.

Om från summan af ökningen.............................................. kr.

dragés summan af minskningen ........................................... »

erbålles det belopp af................................................. Kr.

24,900: -

1,600: —

6,450: —

50,000: —

7,400: —

" 90,350: —

317,350: —

90,350: —

227,000: —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle komma

att för år 1893 på det hela ökas.

I Kongl. Maj:ts förslag till inkomstberäkning har inkomsttiteln »postmedel»,

som i riksstaten för innevarande år är uppförd med 7,700,000 kronor,

blifvit beräknad till 7,900,000 kronor, men efter afdrag af 100,000

kronor, hvarmed postverkets kassaförlag borde ökas, upptagits till 7,800,000

kronor. Då, på sätt ofvan blifvit angifvet, postverkets utgifter för år 1893

af Kongl. Maj:t beräknats till 7,477,000 kronor, skulle alltså inkomsterna

komma att, frånsedt, förenämnda 100,000 kronor, öfverstiga utgifterna med

323,000 kronor.

_ i- l‘M i :

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka legat till grund

för öfriga ifrågasatta förändringar i de särskilda staterna, tillåter sig hänvisa

till statsrådsprotokollet, får här efter samma protokoll närmare redogöra

för de anförda skälen till de förändringar i samma stater, hvilka stå

i sammanhang med framstälda förslag dels om inrättande af distriktsförvaltningar

inom postverket, dels om beredande utan minskning i inkomster

af semester åt tjenstemännen vid dessa distriktsförvaltningar och vid lokalanstalterna,

dels om rätt för qvinliga postfunktionärer att komma i åtnjutande

af ålderstillägg och dels om beviljande af förenämnda årliga understöd

till förre styrmannen Hammarberg och vaktbetjenten Gj äts valls enka

Annika Henriksdotter.

Hvad då först angår förslaget

om inrättande af distriktsförvaltningar,

så har departementschefen erinrat derom, att han vid anmälan af Riksdagens

skrifvelse den 12 maj 1888 med anhållan om utarbetande af förslag

till post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse,

till statsrådsprotokollet den 12 januari 1889 uttalat den mening, att i

utredningen af denna fråga äfven borde ingå en undersökning, huruvida

icke det betydliga tryck, som ärendena nu utöfvade på postverkets centralstyrelse,

kunde i någon mån lindras. Bland de till generalpoststyrelsen

inkommande mål vore säkerligen ett betydligt antal af den beskaffenhet,

att deras afgörande med full trygghet borde kunna anförtros åt underordnade

myndigheter. Kunde derför på detta område eu decentrallsation

åvägabringas, hvarigenom postverkets öfverstyrelse befriades från bestyret

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med en mängd mindre vigtiga ärenden, borde en sådan åtgärd* icke

allenast lända till fromma för handlingskraften hos denna styrelse, utan

äfven kunna underlätta lösningen af frågan om post- och telegrafverkens

förening.

Sedermera hade Kongl. Maj:t den 13 december 1889, samtidigt med

tillsättandet af en komité för utredning af frågan om post- och telegrafverkens

förenande under en gemensam styrelse, bemyndigat generalpoststyrelsen

att för utarbetande inom styrelsen af förslag, bland annat, till

sådana förändringar i postverkets förvaltning, hvarigenom handläggningen

af en del ärenden öfverflyttades från centralstyrelsen till underordnade

myndigheter, tillkalla visst antal tjensteman vid den lokala postförvaltningen.

I en den 14 april 1891 aflåten skrifvelse hade nyssberörda komité

anfört, att, efter det komiténs flertal bestämt sig för att föreslå, det eu

förening af post- och telegrafverken under samma styrelse måtte åvägabringas

och åtskilliga provisoriska beslut fattats i fråga om organisationen

af den gemensamma styrelsen samt af vissa distriktsmyndigheter med mera,

komitén vidare hade att till närmare behandling företaga frågan, huru

med pensioneringen af det förenade verkets personal skulle ordnas; att det

syntes komitén, som om för ordnandet af det blifvande post- och telegrafverkets

pensionsangelägenheter två utvägar erbjöde sig, nemligen att antingen

den särskilda pensionsinrättningen för telegrafverket jemte dertill

hörande enke- och pupillkassa upplöstes och den nuvarande telegrafpersonalen

likasom den blifvande nya gemensamma post- och telegrafpersonalen

bereddes delegarerätt i civilstatens pension sinrättning samt i dess enkeoch

pupillkassa, eller ock en gemensam post- och telegrafpensionsinrättning

anordnades, hvilket då borde ske på det sätt, att postpersonalen utginge

ur civilstatens pensionsinrättning och i stället erhölle inträde i telegrafverkets

nuvarande pensionsinrättning; att komitén, som funnit den senare

af dessa utvägar ega företräde framför den förra, ansett angeläget att låta

anställa fullständiga undersökningar i fråga om storleken af postverkets

andel i civilstatens pensionsinrättnings tillgångar, hvilken undersökning

synts så mycket angelägnare, som, enligt hvad komitén inhemta!, den af

Kongl. Maj:t för utredning af civilstatens pensionsinrättnings ställning och

behof m. m. den 19 augusti 1889 tillsatta komité till Kongl. Maj:t öfverlemnat

vissa enligt uppdrag af komitén verkstälda beräkningar angående

civilstatens pensionsinrättnings ekonomiska ställning, utvisande, att pensionsinrättningen

i stället för att, såsom man ansett sannolikt, ega öfverskott,

redan vid 188(5 års slut lidit af eu kapitalist af öfver 7,000,000 kronor;

samt att komitén likaledes ansett utredning böra åstadkommas af den på

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

9

saken jemväl inverkande frågan angående verkliga värdet af postverkets

pensionsskyldighet beträffande dess personal. Då med anledning af hvad

sålunda förekommit hos komitén uppstått tvekan, huru koiniténs arbeten

dädanefter borde ordnas, hade komitén anhållit, att föreskrift i detta

afseende måtte komitén meddelas. Vid föredragning af komiténs berörda

skrifvelse hade Kongl. Maj:t enligt beslut den 6 augusti 1891, jemte det

komitén bemyndigats att vid fullföljande af sina arbeten utgå från det

antagande, att frågan om det framtida ordnandet af post- och telegrafpersonalens

samt dess enkors och barns pensionering komme att behandlas

i sammanhang med den å bane bragta frågan om ordnandet af pensionsväsendet

för statens öfrige civile tjensteman och betjente, förklarat, att, då

det förslag, som i fråga om de båda verkens förening kunde komma att

af komitén utarbetas, icke, under förutsättning att detsamma i öfrigt

vunne godkännande, torde komma att genomföras, innan frågan om det

civila pensionsväsendet blifvit slutligen ordnad, men Kongl. Maj:t ansåge

angeläget, att icke i afbidan på sådant ordnande måtte anstå med genomförandet

af de förändringar i postverkets förvaltning i syfte att öfverflytta

handläggningen af en del ärenden från centralstyrelsen till underordnade

myndigheter, hvartill generalpoststyrelsen erhållit befallning att utarbeta

förslag, generalpoststyrelsen vid utarbetandet af sådant förslag skulle ega

utgå från den förutsättning, att förändringarna i postverkets förvaltning

bragtes till stånd oberoende af frågan om post- och telegrafverkens förenande

under en gemensam styrelse; dock att generalpoststyrelsen dervid

skulle hafva att tillse, att icke genom de föreslagna förändringarna svårigheter

lades i vägen för lösningen af sistberörda fråga.

Generalpoststyrelsen hade nu i skrifvelse den''23 november 1891 framlagt

ett på grund af det styrelsen gifna uppdrag inom styrelsen utarbetadt

förslag till inrättande af distriktsförvaltningar inom postverket äfvensom

gjort framställning om anvisande af dertill erforderliga medel.

I sådant afseende hade generalpoststyrelsen anfört, bland annat, följande.

Behofvet af att kunna åt myndigheter, stälda mellan centralstyrelsen

och lokalförvaltningarna, öfverlemna utredningen och behandlingen af en

del ärenden, som nu hvilade direkt på generalpoststyrelsen, kunde icke

bestridas, och ett skyndsamt afhjelpande af detta behof skulle, derom

vore generalpoststyrelsen förvissad, vara till fördel för styrelsens handlingskraft

samt i hög grad gagna den allmänhet, postverket vore satt att

betjena.

Redan i sin skrifvelse till Konungen den 25 augusti 18G9 med förslag

Bill. till lliksd. 1’rol. 1802. 4 Sciml. 1 Afil. 6* Iläft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till allmän poststadga hade generalpoststyrelsen framhållit angelägenheten

af, att en del frågor rörande sättet för besörjande af postutvexlingen mellan

särskilda postanstalter Unge, till förekommande af omgång och tidsutdrägt,

i stället för att hvarje gång hänskjutas till generalpoststyrelsens pröfning,

handläggas och afgöras af vissa posttjenstemän i orterna, hvilka tjensteman

det ock skulle åligga att öfvervaka postutvexlingens besörjande i enlighet

med meddelade föreskrifter.

Om vid ifrågavarande tidpunkt behofvet af sådana instanser gjort sig

gällande, måste detta i ojemförligt mycket större mån vara förhållandet

nu, sedan det svenska postväsendet erhållit en utveckling, som då knappast

kunde förutses. Icke minst inom styrelsen hade göromålen i utomordentligt

hög grad ökats. Under det att antalet till generalpoststyrelsen inkomna

inregistrerade ärenden år 1869 belöpte sjg till 4,271, hade antalet

sådana ärenden år 1889 ökats till 12,971. År 1890 hade antalet mål

minskats med 380, men redan under den vid afgifvande af statsförslaget

förflutna delen af år 1891 hade antalet diarieförda mål med resp. 1,197

och 585 öfverstigit dem under motsvarande perioder åren 1889 och 1890.

Att förekomsten inom styrelsen af en så stor arbetsbörda som den

nuvarande måste hafva en menlig inverkan på förvaltningen, läge i öppen

dag. Användandet af den utvägen att öka arbetskrafterna inom styrelsen

skulle icke heller vara till fyllest, ty det vore icke allenast ur synpunkten

af att lindring måste beredas styrelsens embets- och tjensteman, särskild!

byråcheferna, i deras arbete, som en decentralisation vore nödvändig, utan

densamma påkallades äfven och detta i främsta rummet af hänsyn till

verkets ändamålsenliga skötsel och fortsatta utveckling. Endast med tillhjelp

af distriktsförvaltningar kunde det blifva möjligt att handhafva den

skärpta kontroll, om hvars nödvändighet någon tvekan icke torde råda.

Jemte denna kontroll skulle distriktsförvaltningarna vara särskild! egnade

att tillhandagå underlydande postförvaltare med erforderliga råd och upplysningar

i tjensten samt öfvervaka, att gifna föreskrifter följdes. De skulle

bereda möjlighet för centralförvaltningen att bättre, än nu vore fallet, erhålla

kännedom om och kunna taga hänsyn till särskilda ort- och personförhållanden

vid träffande af anordningar af olika slag, hvilket ofta kunde

vara af den största betydelse och jemväl mången gång föranleda till minskning

i omkostnaderna för verkets drift. De skulle under sina täta tjensteresor

kunna tillse, att göromålen å postanstalterna vore på lämpligt sätt

ordnade och der tillgängliga arbetskrafter på bästa sätt använda. Vid

de så ofta förekommande ansökningarna från de särskilda postanstalternas

föreståndare om tillökning i anslagen till biträdespersonalen vore styrelsen

— i saknad af hvarje annan utredning, än den sökanden sjelf lemna! —

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

ofta tveksam i valet emellan ett obetingadt bifall till anspråk, som kunde

förefalla väl höga, eller ett afslag, som kunde verka hämmande å postgöromålens

behöriga skötande. En utredning från en distriktsförvaltnings

sida vore i sådana fall ytterst välbehöflig. Distriktsförvaltningarna skulle

ock på ett tillförlitligare sätt, än nu kunde ske, genom beröring med allmänheten

erhålla kännedom om och kunna öfverskåda posttrafikens behof

inom de särskilda landsdelar, der deras verksamhet vore förlagd, samt

blifva i tillfälle att skyndsamt afhjelpa öfverklagade smärre olägenheter

eller befintliga brister och beträffande större sådana föreslå lämpliga åtgärder.

Det lede väl intet tvifvel, att härigenom en bättre enhet, ordning

och säkerhet i postgöromålens handhafvande samt en större möjlighet att

tillmötesgå allmänhetens önskningar skulle kunna ernås.

På sätt generalpoststyrelsen i sin ofvan omförmälda skrifvelse den

25 augusti 1869 erinrat, förekommo redan då mellaninstanser inom de

flesta länder med mera utveckladt postväsende. Numera funnes, enligt

hvad exempelvis kunde anföras, dylika instanser i Tyska riket, Bayern,

Österrike, Ungern, Storbritannien och Irland, Nederländerna, Ryssland,

Frankrike, Spanien, Portugal, Grekland, Belgien, Schweiz och Italien.

Såsom i det ofvanberörda yttrandet till statsrådsprotokollet den 12

januari 1889 uttalats, skulle ock inrättandet af dylika underordnade myndigheter

här i landet underlätta lösningen af frågan om post- och telegrafverkens

förening; och generalpoststyrelsen hölle för sin del före, att sådana

mellanmyndigheter vore en nödvändig förutsättning för en gemensam postoch

telegrafförvaltning.

Då generalpoststyrelsen nu ginge att framlägga det förslag till inrättande

af dylika mellanmyndigheter, som blifvit inom styrelsen utarbetadt,

skedde det i visshet derom, att sådana myndigheter vore nödvändiga och

skulle visa sig gagneliga både för postverket och allmänheten. För sin

uppfattning om dylika myndigheters gagnelighet hade styrelsen för öfrigt

att åberopa stödet af erfarenheten ej blott från utlandet, utan äfven från

dan svenska postförvaltningen. De nuvarande jernvägspostinspektionerna

hade nemligen i vissa hänseenden funktioner, likartade med dem, som

enligt styrelsens mening borde tillkomma de nya distriktsmyndigheterna,

och generalpoststyrelsen kunde i fullaste mån vitsorda den stora nytta

och det stöd, centralförvaltningen hemtade af dessa jernvägspostinspektioner.

Vid uppgörande af förslaget i fråga hade generalpoststyrelsen med

ledning af förhållandena i utlandet haft att välja mellan två olika hufvudformer.

Den ena af dessa hade varit att låta föreståndarne för en del

större postanstalter, med bibehållande af sina respektive föreståndarebefattningar,

öfvertaga chefskapet för samtliga postanstalter inom vissa dem

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tilldelade distrikt, och den andra att inrätta särskilda myndigheter, hvilka

uteslutande skulle hafva till uppgift att tjena såsom mellaninstanser.

Den förra anordningen, hvilken, så vidt kunnat af tillgängliga handlingar

inhemtas, funnes införd i Portugal, Spanien och Italien, ehuru i de

två senare af dessa länder dessutom funnes fristående inspekterande mellanmyndigheter,

var den, som af generalpoststyrelsen år 1869 förordats.

Styrelsen hade då af anförda skäl (statsrådsprotokollet sid. 10—11) ifrågasatt,

att uppsigten öfver postbefordringen och postutvexlingens besörjande

inom vissa distrikt måtte uppdragas åt en af postkontorsföreståndarne

inom samma område, dock sålunda att detta uppdrag, utan att vara fäst

vid visst postkontor, måtte kunna för längre eller kortare tid anförtros åt

hvilken som helst af ifrågavarande tjensteman, som dertill befunnes mest

lämplig. Styrelsen hade tillika förordat, att distriktens antal skulle bestämmas

till tolf eller möjligen till nio, samt att den postförvaltare, som

finge uppdraget sig anförtrodt, skulle för detsamma få uppbära särskild!

arfvode till visst belopp, hvarjemte han, för att kunna något så när oförhindrad

af postkontorsgöromålen egna sig åt det nämnda uppdraget, borde

ega att påräkna anställande vid postkontoret af ett särskild! extra biträde.

Den andra i utlandet förekommande hufvudformen för distriktsförvaltning,

eller den med särskilda för sig bestående myndigheter, hade vunnit

vida större utbredning än den förra. Den hade sålunda, hvad europeiska

länder anginge, införts i Tyska riket, Österrike, Ungern, Storbritannien och

Irland, Ryssland, Frankrike, Grekland, Nederländerna, Belgien och Schweiz.

I Bayern vore den alternativt införd, på det sätt, att lokalanstalten i den

ort, der distriktsmyndigheten hade sitt säte, kunde vara förenad med denna.

Äfven i Amerikas förenta stater, der decentralisationsfrågan stode på dagordningen,

hade vederbörande tänkt sig distriktsmyndigheterna såsom fristående

förvaltningsorgan.

För sin del hölle generalpoststyrelsen före, att, om den ifrågasatta

nya instansen i verkligheten skulle kunna fullt uppfylla det med densamma

åsyftade målet, åt densamma måste gifvas en sådan organisation, att distriktschefen

uteslutande kunde egna sig åt sina åligganden såsom sådan.

Förhållandena hade sedan år 1869 så väsentligen ändrats genom jernvägsnätets

utbredning och rörelsens tillväxt i öfrigt, att den af generalpoststyrelsen

då förordade ombildningen af den äldre postinspektorsinstitutionen

icke vidare kunde anses ändamålsenlig. Först och främst måste nemligen

förvaltningen af ett stort postkontor med de olika grenar af poströrelse,

som nu der förekomme, af dess chef kräfva så mycket arbete och så

mycken omtanke, att någon möjlighet icke för honom kunde förefinnas

att, utan en högst väsentlig lättnad i postkontorsgöromålen, vid sidan deraf

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

13

egna sig på ett verkligt tillfredsställande sätt åt verksamheten såsom chef

för ett stort distrikt. Och frånsedt att det för postverket icke kunde

vara förmånligt, att förvaltningen af just de större och mera svårskötta

postkontoren komme att till en icke ringa del uppehållas åt underordnade

tjensteman, skulle alltså postkontorsföreståndarens verksamhet såsom distriktschef,

om han samtidigt skulle kunna egna någon omsorg åt det

honom anförtrodda postkontorets skötsel, komma att i väsentlig mån hämmas.

Särskildt syntes den kraftigare uppsigt öfver de lokala anstalterna,

hvars åstadkommande skulle vara eu af den nya institutionens hufvuduppgifter,

svårligen kunna i önskvärd mån uppnås, om distriktschefen i

denna sin verksamhet inskränktes af nödvändigheten att vid ett visst åt

distriktets postkontor närmare öfvervaka gången af ärendena och i viss

mån äfven deltaga i desamma.

Vidare föranledde särskilda förhållanden dertill, att den större utgift,

inrättandet af för sig bestående distriktsmyndigheter kunde synas

skola betinga i jemförelse med en anordning, liknande den af generalpoststyrelsen

år 1869 förordade, i verkligheten komme att blifva relativt

obetydlig. Om distriktsmyndigheterna blefve fristående, borde nemligen,

jemte det att deras antal kunde blifva mindre än i det andra fallet, de

nu befintliga jernvägspostinspektionerna kunna indragas och dessas göromål

öfvertagas af de nya distriktsmyndigheterna, med iakttagande likväl

dervid, att samtliga de inspektionerna nu omedelbart underlagda poststationer

— så väl vid jernvägsstationer inrättade som öfriga — skulle

förläggas närmast under de postkontor, dit de på grund af sitt läge

kunde finnas böra hänföras. Kostnaden för särskilda jernvägspostinspektioner

skulle således kunna inbesparas; och den ekonomiska vinsten deraf

skulle, hvad framtiden beträffade, blifva än mera betydande än för närvarande,

enär någon tvekan icke kunde råda derom, att, i händelse det

nuvarande systemet för jernvägspostförvaltningen skulle bibehållas, inrättandet

af en fullständig jernvägspostinspektion för öfre Norrland

inom den närmast liggande tiden skulle vid det fortgående jernvägsbyggandet

i denna del af riket blifva oundgängligen nödigt. Skulle åter

distriktschefsbefattningarna komma att sammanbindas med föroståndareplatserna

vid större postkontor, kunde visserligen i allt fall den inskränkning

i nuvarande jernvägspostinspektioners åligganden genomföras, att

vederbörande poststationer undantoges från deras uppsigt, i följd hvaraf

eu i annat fall nödig förstärkning i deras personal äfven skulle kunna

undvikas, men i öfrigt skulle man gifvetvis nödgas för den egentliga

jernvägspostförvaltningen bibehålla de ifrågavarande inspektionerna.

Om således, redan hvad postförvaltningen enbart beträffade, in
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

rättandet af för sig bestående mellanmyndigheter måste anses ega afgjordt

företräde framför den andra anordningen, blefve detta naturligen

i ännu högre grad förhållandet, då det blefve fråga om att inrätta dylika

myndigheter för så väl post- som telegrafväsendet gemensamt. Jemte

det att vederbörande distriktschefers åligganden i detta fall komme att

blifva mera qvalificerade, ansvarsfulla och ansträngande, måste det nemligen

blifva ännu svårare för stora lokalanstalters föreståndare att vid

sidan af förenade anstalters förvaltning utöfva annan verksamhet; och

då generalpoststyrelsen vid upprättandet af sitt förslag skolat tillse, att

icke genom de föreslagna förändringarna svårigheter lades i vägen för

lösningen af frågan om post- och telegrafverkens förenande, men mellanmyndigheter,

så organiserade, som generalpoststyrelsen år 1869 ifrågasatt,

torde blifva för en gemensam post- och telegrafförvaltning oanvändbara,

hade det synts generalpoststyrelsen icke böra råda någon tvekan

derom, att mellaninstanserna borde erhålla en sådan organisation, att de

blefve helt och hållet skilda från de lokala anstalterna.

Innan generalpoststyrelsen närmare redogjorde för, huru enligt

generalpoststyrelsens förmenande de ifrågavarande myndigheterna borde

vara inrättade, ansåge sig generalpoststyrelsen böra i allmänna drag angifva,

hvilka åligganden synts böra anförtros åt samma myndigheter.

I enlighet med hvad redan i det föregående delvis blifvit antydt,

skulle de nya distriktscheferna, eller, såsom de syntes generalpoststyrelsen

lämpligen kunna benämnas, ''postinspektorerna, hafva till hufvudsaklig uppgift

dels att utöfva tillsyn öfver postinrättningarna inom distriktet, således

äfven öfver jernvägspostbefordringen, samt ombesörja verkställigheten

i vissa fall af styrelsens beslut, dels att utreda och förbereda vissa

frågor, hvilka sedermera skulle underställas styrelsen, dels och slutligen

att sjelfständigt handlägga och afgöra vissa ärenden, hvilka nu i allmänhet

vore föremål för styrelsens behandling och beslut, samt vidtaga

åtskilliga åtgärder i öfrigt, som nu tillkomme styrelsen.

I förstnämnda afseende skulle inspektörerna öfvervaka postbefordringen

inom distriktet, tillse, att den blefve med största möjliga omsorg,

säkerhet« och skyndsamhet bestridd, samt att göromålen vid postanstalterna

blefve förrättade i enlighet med gifna föreskrifter, äfvensom att

anordningarna vid postanstalterna till allmänhetens betjenande vore af

beskaffenhet att motsvara trafikens omfattning.

Det skulle alltså tillkomma inspektörerna att utöfva befäl öfver

samtliga inom de resp. distrikten anstälda posttjenstemän, poststationsföreståndare,

föreståndare för ångbåtspostexpeditioner, postvaktbetjente

och landtbrefbärare; att minst eu gång årligen och i öfrigt, så ofta om
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

ständigheterna kunde dertill föranleda, verkställa inspektion och inventering

af alla underlydande fullständiga postanstalter, dervid dock den

kontrollör, som, enligt hvad nedan närmare angifves, skulle vara anstäld

vid inspektörens expedition, skulle med inspektören alternera; att, då så

af särskilda förhållanden påkallades, sjelf eller genom kontrollören inspektera

poststationer inom distriktet; samt att tidt och ofta inspektera

de å jernvägarne inom distriktet framgående postkupéexpeditioner och

postiljonskupéer. Hvad särskildt jernvägspostbefordringen och den för

densamma anstälda personal anginge, så skulle de nya postinspektörerna

i afseende derå utöfva den omedelbara tillsyn, som tillkomme de nuvarande

jernvägspostinspektörerna.

Hvad derefter anginge den postinspektörerna åliggande förberedande

och utredande verksamheten, borde det enligt generalpoststyrelsens förmenande

först och främst tillkomma inspektörerna att, under noggrant aktgifvande

på förhållandena å skilda orter inom distriktet, till styrelsen afgifva

erforderliga förslag om inrättande af nya postanstalter eller postgångar

samt om indragning eller förändring åt förut befintliga äfvensom

rörande postbefordringen i allmänhet inom distriktet.

Vidare skulle inspektörerna å styrelsens vägnar emottaga uppsägning

af kontrakt rörande poststationsföreståndarebefattning, postbefordring, posttransport

inom postanstalts område, vårdande af postgods, förhyrande af

lägenheter m. in. samt träffa åtgärder för erhållande af nya, på styrelsens

pröfning beroende kontrakt i förenämnda hänseenden, hvarjemte inspektörerna

skulle verkställa undersökning vid inträffande oordning i afseende

å fortskaffande af post eller vid fel eller försummelse af postförare.

Beträffande slutligen den inspektörerna tillkommande sjelf ständiga, afgörander

ätten, skulle de ega, bland annat, att uppgöra och ändra vissa

tidtabeller för postbefordring; att verkställa en del liqvider; att förordna

om poststations uppflyttning i högre klass, anbringande af breflådor, utförande

af mindre reparationer å posthusbyggnader, inventarier och persedlar

samt om inköp af inventarier och persedlar till ersättande af förslitna;

att medgifva ökadt förskott af frimärken, frankokuvert, brefkort

och kortbref till poststationsföreståndare m. fl.; att antaga och entlediga

reservvaktbetjent; att i vissa fall låta anställa tillfälliga biträden vid de

lokala anstalterna; att inom vissa gränser utöfva disciplinär myndighet

öfver postpersonalen inom distriktet; samt att för kortare tid bevilja tjenstledighet

bland underlydande personal.

I fråga om huru dessa distriktsförvaltningar borde vara anordnade

o p

för att kunna på ett tillfredsställande sätt uppfylla de åligganden, hvilka

skulle dem tillkomma, både generalpoststyrelsen, vid det förhållande att

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

förvaltningarna blefve för sig bestående myndigheter, trott sig kunna inskränka

deras antal till fem, mellan Indika riket, med undantag af städerna

Stockholm, Göteborg och Malmö, skulle i territorielt hänseende fördelas

likasom samtliga inom de fem territoriella distrikten befintliga postinrättningar.

I spetsen för dessa myndigheter skulle, såsom redan af det

föregående syntes, finnas en postinspektor. Han skulle på förslag af generalpoststyrelsen

tillsättas af Kongl. Maj:t, dock icke medelst fullmagt, utan

på föi’ordnande tills vidare eller på viss tid. Närmast under inspektören

skulle åter, enligt hvad jemväl i det föregående vore antydt, såsom assistent

af generalpoststyrelsen anställas en kontrollör. I öfrigt skulle vid

postinspektionerna tjenstgöra erforderligt antal postexpeditörer och extra

biträden samt vaktbetjente. Dessas antal kunde svårligen på förhand med

bestämdhet angifvas i annan mån, än att vid hvarje postinspektion skulle

finnas åtminstone eu postexpeditör, hvilken, bland annat, skulle sköta

kassörsgöromålen, två å tre extra biträden samt en vaktbetjent.

Från postinspektörernas myndighet hade ansetts böra undantagas städerna

Stockholm, Göteborg och Malmö. Anledningen dertill vore den

betydande poströrelsen inom nämnda städer. Föreståndarne för postkontoren

derstädes skulle, beträffande dem underlydande personal och för de

till anstalterna hörande områden, i tillämpliga delar utöfva inspektörs

myndighet och åligganden.

Hvad derefter anginge den vid postinspektionerna anstälda personalens

aflöningsförhållanden, hade generalpoststyrelsen ansett, att endast i

afseende å postinspektörerna några aflöningsbelopp behöfde i postverkets

utgiftsstater uppföras; och hade det synts styrelsen att, med hänsyn till

det ansvarsfulla arbete, som uppenbarligen komme att dessa inspektörer

åligga, och i betraktande jemväl deraf, att de skulle vara förmän för så

pass aflönade postförvaltare som dem af andra klass, aflöningsbeloppet

icke kunde sättas lägre än till 5,500 kronor, deraf — med tillämpning af

den fördelning, som vore bestämd i fråga om aflöningen för tjenstemännen

vid lokalförvaltningen — */♦ eller 4,125 kronor skulle utgöra arfvode och

''/♦ eller 1,375 kronor tjenstgöringspenningar. Härförutom skulle postinspektörerna

ega att under sina tjensteresor åtnjuta resekostnads- och

traktamentsersättning enligt tredje klassen i gällande resereglemente, hvarvid

generalpoststyrelsen dock förutsatte, att dessa inspektörer skulle, i likhet

med hvad nu vore fallet med jernvägspostinspektörerna, erhålla fribiljett

å statens jernvägar.

Inrättandet af några nya biträdande tjenstemansbefattningar skulle

icke erfordras, utan skulle vederbörande kontrollörer och postexpeditörer

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

från lokalstaten placeras till tjenstgöring vid distriktsförvaltningarna. Att

tilldela dem något särskildt arfvode under den tid, de derstädes tjenstgjorde,

hade icke synts generalpoststyrelsen nödigt, då tjenstgöringen för

dem icke torde blifva mera betungande vid distriktsförvaltningarna än

vid lokalanstalterna. Men enär de kontrollörer och postexpeditörer, som

till distriktsförvaltningarna placerades, derigenom komme att gå miste om

den andel i uppbörds- och frimärkesprovision, hvaraf de skulle hafva

kommit i åtnjutande vid tjenstgöring å lokalstaten, borde de för denna

provision erhålla godtgörelse. Frånsedt de kontrollörer, som vore anstälda

vid de nuvarande jernvägspostinspektionerna, samt den kontrollör, som

skötte kassörsgöromålen vid Stockholms postkontor, hvilka tjenstemäns

provisionsandelar uppgått till högre belopp, hade, enligt gjorda beräkningar,

uppbörds- och frimärkesprovisionen för öfriga kontrollörer under

åren 1885—1889 utgjort i medeltal omkring 620 kronor årligen för hvarje.

Motsvarande provision för postexpeditörerna, jemväl med undantag af de

vid jernvägspostinspektionerna tjenstgörande, hade under samma tid uppgått

till i jemnt tal 334 kronor. Med stöd af dessa beräkningar hade

generalpoststyrelsen ansett, att godtgörelsen i förenämnda hänseende borde

utgå till kontrollör med 600 kronor och till postexpeditör med 400 kronor

och för den skull samt då högsta antalet vid distriktsförvaltningarna

placerade postexpeditörer tills vidare icke torde komma att öfverstiga tio,

i postverkets utgiftsstater för år 1893 upptagit såsom »förslagsanslag» ett

belopp åt 7,000 kronor för beredande af tillgång till sådan godtgörelse.

För de tjensteresor, kontrollör kunde komma att företaga, skulle han i

öfrigt ega att uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt den

för posttjenstemän i allmänhet faststälda grund eller efter resereglementets

fjerde klass, dervid fribiljett å statens jernvägar för sådana resor syntes

kunna tillhandahållas äfven honom.

Erforderligt antal vaktbetjente skulle likaledes erhållas från postanstalterna

och åtnjuta vanliga aflöningsfönnåner.

För de extra biträden, hvilka skulle placeras eller anställas vid

distriktsförvaltningarna, hade arfvodesbeloppet ansetts icke behöfva öfverstiga

1,500 kronor årligen för hvarje eller enahanda belopp, som nu komme

de af generalpoststyrelsen förordnade extra biträdena vid jernvägspostinspektionerna

inom centrala, vestra och södra jernvägspostdistrikten till del.

Den ökade kostnad, som för postverket skulle uppstå till följd af nu

föreslagna distriktsförvaltningars inrättande, skulle sålunda bestå deri, att

den nuvarande utgiftsstaten skulle ökas med arfvoden och tjenstgörings
liih,

till Jliksd. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Af cl. 6'' Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

penningar till fem postinspektörer a 5,500 kronor, tillhopa kronor 27,500: —

samt med högst........................................................................ » 7,000: —

för att bereda godtgörelse till vissa biträdande tjensteman

i stället för uppbörds- och frimärkesprovision._

Från summan häraf .................................................... kronor 34,500: —

borde dock, för att bedöma den verkliga

ökningen i utgifter, afdragas:

dels det belopp..................................... kr. 10,000: —

hvarmed, enligt hvad förut angifvits,

det i aflöningsstaten under generalpoststyrelsen

upptagna anslaget till vikariatsersättning

samt arfvoden åt extra biträden

m. in. ansetts, under förutsättning af

distriktsförvaltningars inrättande, kunna

minskas, dels ock resp................................. » 12,000: —

och.................................................................... » 1,500: —

som nu vore å aflöningsstaten uppförda till postförvaltare

vid postanstalterna å jernväg samt till den postförvaltare,

som bestrede göromålen inom norra jernvägspostdistriktet.

Efter afdrag af sålunda tillhopa ................................. » 23,500: —

borde till återstående beloppet ......................................... kronor 11,000: —

läggas:

ej mindre det belopp........................................................... » 7,980: —

hvarmed, sedan de för närvarande vid jernvägspostinspektionerna

utgående extra biträdesarfvoden och s. k.

dispositionsanslag till största delen tagits i anspråk

för extra biträden vid distriktsförvaltningarna, anslaget

till extra biträden vid, postanstalterna ansetts böra, med

någon förändring i anslagets benämning, höjas för att

bereda tillgång att i succession efter de kontrollörer och

postexpeditörer, som, utöfver de vid jernvägspostinspektionerna

disponibla, placerades från lokalanstalterna till

distriktsförvaltningarna, anställa erforderligt ökadt antal

extra biträden vid lokalanstalterna,

än äfven — med beräkning att de vid distriktsförvaltningarna

anstälde inspektörers och kontrollörers

tjensteresor skulle årligen kosta omkring 15,000 kronor_

Transport kronor 18,980: —

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

Transport kronor 18,980: —

— det belopp, hvartill ökningen i utgifter å anslaget »till

rese- och traktamentsersättningar för resor i embets- och

tjensteärenden i allmänhet» ansetts kunna begränsas, eller » 3,500: —

sedan från kostnaderna för den distriktsförvaltningarna

åliggande inspektion och inventering af postanstalter

afräknats hvad som kunde antagas blifva besparadt i

följd af dessa förvaltningars inrättande dels genom inskränkning

i styrelsepersonalens och andra af styrelsen

direkt förordnade inspektions- eller inventeringsförrättares

tjensteresor, eller omkring 6,000 kronor, dels ock

genom upphörande af jernvägspostinspektörernas resor,

hvilka beräknats kosta omkring 5,500 kronor årligen.__

Summan häraf utgjorde ............................................... » 22,480: —

och om i denna kostnad beräknades en ytterligare minskning

derigenom, att de för närvarande till tre expedi
törer

vid jernvägspostinspektionerna med tillhopa........ » 1,369: —

utgående dagtraktamenten skulle komma att upphöra,

ehuruväl till detta jemförelsevis ringa belopp icke ansetts

böra tagas hänsyn vid förslag till bestämmande

af traktamentsanslaget, skulle verkliga kostnaden komma_

att utgöra................................................................................ kronor 21,111: —

eu kostnad, som det afsedda ändamålets vinnande finge anses väl uppväga.

För egen del har departementschefen anfört, att det af generalpoststyrelsen

framlagda förslaget till inrättande af distriktsförvaltningar syntes

honom innefatta eu lycklig lösning af frågan om åstadkommande af en

decentralisation inom postadministrationen, hvaraf behofvet länge gjort sig

känbart. Generalpoststyrelsen hade redogjort för de åligganden, som skulle

tillkomma dessa förvaltningar i deras olika verksamhetsgrenar, såsom dels

inspekterande postanstalterna, dels utredande och förberedande vissa ärenden,

hvilkas afgörande ankomme på centralstyrelsen, dels ock sjelfständigt

beslutande, samt med styrka framhållit de fördelar, som ur dessa olika

synpunkter skulle genom inrättandet af dessa myndigheter beredas postverket.

Beträffande den sistnämnda af de verksamhetsgrenar, som skulle

tillkomma distriktsförvaltningarna, skulle visserligen, enligt departementschefens

förmenande, kunna ifrågasättas, huruvida icke enligt de af generalpoststyrelsen

antydda grunder ett nog vidsträckt mått af sjelfständig beslutanderätt,

blifvit tillagdt omförmälda förvaltningar, och departementschefen

förestälde sig derför, att Kongl. Maj:t måhända vid fastställande af

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

instruktion för dessa kunde finna skäligt vidtaga lämplig begränsning af

sagda beslutanderätt, men i öfrigt instämde departementschefen med gcneralpoststyrelsen

i fråga om den nytta, som af den nya institutionen borde

kunna vinnas för postverket, och ville, beträffande den inspekterande

verksamhet, som skulle tillkomma distriktsförvaltningarna, särskild! betona

angelägenheten deraf, att med den omfattande medelsförvaltning,

som, efter uppkomsten af nya och utvecklingen af äldre sätt för penningeförsändning

genom postverket äfvensom efter postsparbankens inrättande,

ålåge postanstalterna, dessa underkastades en jemnare tillsyn, än som för

närvarande kunde åstadkommas. Den uppgift, distriktsförvaltningarna i

detta afseende finge att fylla, blefve säkerligen den icke minst betydelsefulla.

Med fäst afseende jemväl derå, att den ökning i postverkets anslag,

som skulle erfordras för inrättandet af distriktsförvaltningar, så organiserade,

som i generalpoststyrelsens skrifvelse angåfves, måste i förhållande

till den väsentliga nytta, som derigenom skulle postverket beredas,

anses ganska måttlig, syntes departementschefen någon tvekan ej böra

råda om önskvärdheten deraf, att den ifrågavarande institutionen blefve

införd.

Hvad de föreslagna nya postinspektörernas aflöning beträffade, så

borde densamma, i betraktande af vigten och omfånget af de göromål,

som skulle dem åligga, samt den ställning, de komme att inom administrationen

intaga, ej sättas lägre än generalpoststyrelsen ifrågasatt.

På grund af det anförda, och då generalpoststyrelsen kunde anses

hafva vid utarbetandet af det föreliggande förslaget på ett fullt tillfredsställande

sätt stält sig till efterrättelse den i kongl. brefvet den 6 augusti

1891 styrelsen meddelade föreskrift att tillse, att genom de förändringar

i nu ifrågavarande hänseende, till hvilka styrelsen hade att utarbeta förslag,

svårigheter icke lades i vägen för lösningen af frågan om post- och

telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse, ansåge departementschefen

sig böra biträda framställningen om distriktsförvaltningarnas

upptagande i postverkets stater.

Beträffande derefter frågan om beredande af

semester utan minskning i inkomster åt posttjetistemän,

så hade, meddelar departementschefen, generalpoststyrelsen till en början

erinrat, att enligt § 67 i den för styrelsen gällande instruktion af den 4

juni 1886 generalpoststyrelsen vore oförhindrad träffa sådana anordningar,

att, i den mån utan särskild kostnad för postverket och utan hinder för

göromålens gång ske kunde, äfven tjenstemännen vid postanstalterna be
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

21

reddes semester af högst eu månad för en hvar, samt att ett stadgande

i enahanda syfte jemväl återfunnes i den förut gällande instruktionen för

generalpoststyrelsen.

Behofvet af semester för desse tjensteman finge således, enligt generalpoststyrelsens

förmenande, anses erkändt, men bestämmelsen, att semestern

icke finge föranleda särskild kostnad för postverket, hade vållat,

att den genom semestern afsedda hvila endast undantagsvis kunnat vederbörande

beredas. Särskilt hade det mött och mötte fortfarande svårighet

att, utan allt för stora uppoffringar från tjenstemännens sida, bereda semester

åt föreståndarne för de många postkontor, der postförvaltaren ensam

vore ordinarie tjensteman, såsom förhållandet, med få undantag, vore

vid 5:te och 6:te klassernas postkontor.

Om semestern vore icke allenast en förmån för tjenstemannen, utan

äfven ett medel att, genom beredande af någon kortare hvila från ett ansträngande

och enerverande arbete, göra tjenstemannen mera uthållig, vore

det påstående icke obefogadt, att semestern vore till fördel äfven för sjelfva

tjensten och dess skötande. Att tjensterna å postanstalterna, der arbetet

icke läge nere någon dag och vid vissa af dem icke ens någon natt af

året, vore ansträngande, vore utan tvifvel allmänt erkändt. När då med

den för tjenstens skötande erforderliga hvilan kunde förenas den kontroll,

som läge deri, att uppbördsman måste å tid, den öfverordnade myndigheten

bestämt, efter inventering, för någon kortare tid frånträda sin

befattning, syntes det vara rättvist, att de med semestern förenade kostnader

drabbade staten och icke tjenstemannen. Möjligheten att mera allmänt

erhålla semester hade utgjort öfverläggningsämne vid två särskilda

postmannamöten; och styrelsen för posttjenstemännens förening hade på

grund af uppdrag af det under år 1891 i Stockholm hållna mötet hos

generalpoststyrelsen gjort framställning derom, att åt de ordinarie tjenstemännen

vid postanstalterna måtte beredas kostnadsfri semester under en

månad årligen, samt att semestern måtte blifva obligatorisk för sådana

tjensteman, som hade sig anförtrodd uppbörd. Denna framställning ansåge

sig generalpoststyrelsen höra på förut anförda skäl understödja.

Hvad kostnaderna anginge, förestälde sig generalpoststyrelsen, att

ordinarie tjensteman af lägre grad vid postanstalt borde vara skyldig

att, om han för beredande af semester förordnades till högre befattning,

densamma bestrida mot åtnjutande endast af sina egna aflöningsförmåner,

dock ej längre tid än tre månader under ett är, och att således postverkets

kostnader för semesterns beredande borde begränsas till utgifvande

af skäliga arfvoden åt de extra tjensteman, som, eljest oaflönade,

tillkallades att under semestertiden tjenstgöra å postanstalterna eller

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vid distriktsförvaltningarna, derest sådana blefve inrättade. Generalpoststyrelsen

hade tänkt sig, att beloppet af detta arfvode, hvilket naturligtvis

måste blifva något beroende af tjenstgöringens beskaffenhet och

lefnadskostnaderna å olika orter, vid de fasta postanstalterna i regeln

icke skulle öfverstiga 60 kronor i månaden, dock att, för den händelse

ordinarie tjensteman icke kunde erhållas att under semester för postförvaltare

bestrida dennes tjenst, till äfventyra erforderligt fyllnadsbelopp

syntes böra utgå af postmedel, på det att vikarie för postförvaltare icke

måtte under semesterförordnandet åtnjuta lägre arfvode än 100 kronor

i månaden. Hvad anginge arfvodet till extra tjensteman, som inkallades

att under semester tjenstgöra för i jernvägspostkupé anstäld postexpeditör,

ansåge generalpoststyrelsen detta arfvode kunna sättas något lägre

än arfvodet för semestertjenstgöring vid fast postanstalt, dock icke under

25 kronor i månaden, med rätt för vikarien att jemväl uppbära det,

enligt bestämmelserna i kongl. brefvet den 8 december 1881, till de i

jernvägspostkupé tjenstgörande postexpeditörer utgående traktamente.

Till dessa kostnader komme ytterligare ersättning till vikarie enligt

gällande resereglemente, när resa för inställelse till tjenstgöring erfordrades.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade generalpoststyrelsen

hemstält, att, på det att åt tjenstemännen vid postdistriktsförvaltningarna

och postanstalterna måtte kunna, utan särskilda kostnader för dem sjelfva,

beredas semester af en månad årligen för hvar tjensteman, följande föreskrifter

måtte varda meddelade, att, jemte öfriga redan gifna bestämmelser,

gälla såsom vilkor för tillgodonjutande af aflöningsförmåner å

stat för dylika tjensteman, nemligen:

att tjensteman af lägre grad skulle, när sådant erfordrades för beredande

af semester, vara skyldig att, om han förordnades till högre

befattning vid distriktsförvaltningarna eller postanstalterna, densamma

bestrida mot åtnjutande allenast af den honom eljest tillkommande aflöning,

dock ej längre tid än sammanlagdt tre månader under ett och

samma kalenderår;

att semester finge af tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och

postanstalterna åtnjutas, i den mån sådant i vederbörlig ordning pröfvades

kunna ske utan hinder för göromålens gång;

att vid distriktsförvaltning eller postanstalt anstäld tjensteman, som

hade sig anförtrodd uppbörd, skulle vara pligtig att å tid af året, som

af vederbörande öfverordnade myndighet bestämdes, begagna sig af

ifrågavarande semester;

att dessa föreskrifter ovilkorligen skulle lända till efterrättelse för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

dera, som med eller efter 1893 års ingång tillträdde tjenstebefattning

vid distriktsförvaltning eller postanstalt; samt

att de, som dessförinnan tillträd t tjenstebefattning vid postanstalt

och icke kunde lagligen förbindas att, mot sitt bestridande, underkasta

sig ifrågavarande föreskrifter, skulle blifva underkastade desamma, om

och när de anmälde sin önskan att komma i åtnjutande af semester.

Då beloppet af den kostnad, som för genomförande af berörda förslag

skulle postverket tillskyndas, utöfver ersättningen för resor, beräknats

till omkring 30,000 kronor, och, såsom förut omförmälts, det af

distriktsförvaltningars anordnande påkallade anställandet af ökadt antal

extra biträden vid postanstalterna ansetts föranleda en ökad kostnad af

7,980 kronor, att utgå af anslaget till aflönande af extra biträden vid

postanstalterna, samt detta anslag redan måst öfverskridas med betydliga

belopp och med ökad posttrafik måste än vidare tagas i anspråk, hade

generalpoststyrelsen, för tillgodoseende af dessa särskilda behof, ansett,

att anslaget för år 1893 icke borde sättas lägre än till 510,000 kronor

och således höjas med 75,000 kronor.

I betraktande af det trägna och ansträngande arbete, posttjensten

kräfde, syntes det departementschefen vara af rättvisa och billighet påkalladt,

att tjenstemännen vid postanstalterna äfvensom vid distriktsförvaltningarna,

derest sådana komtne att inrättas, bereddes tillfälle att,

der sådant utan hinder för göromålens gång kunde ske, utan ekonomisk

uppoffring komma i åtnjutande af en kortare semester hvarje år. Härtill

koinme, att, derest i öfverensstämmelse med generalpoststyrelsens

förslag semestern blefve obligatorisk för dem bland ifrågavarande tjensteman,

som hade sig anförtrodd uppbörd, en sådan anordning äfven skulle

innebära en högst afsevärd skärpning af kontrollen öfver uppbörden af

postmedel. Departementschefen funne sig derför böra hos Kongl. Maj:t

på det lifligaste förorda hvad generalpoststyrelsen uti ifrågavarande

hänseende föreslagit, dervid endast, i fråga om sista punkten bland de

af generalpoststyrelsen för åtnjutande af aflöningsförmåner å stat för nu

ifrågavarande posttjenstemän föreslagna nya vilkor, erinrande, att, på sätt

generalpoststyrelsen jemväl torde hafva afsett, den uti sagda punkt innefattade

föreskrift uppenbarligen endast borde komma till tillämpning i

det fall, att der afsedd tjensteman anmälde sin önskan att komma i

åtnjutande af semester utan afstående af aflöning.

I fråga om den föreslagna bestämmelsen angående

rätt för qvinlig post funktionär att komma i åtnjutande af aldevstillägg,

har departementschefen anmärkt, att genom kongl. bref den 19 december

1884 angående qvinnas anställning såsom postexpeditör och föreståndare

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för femte eller sjette klassens postkontor Kong], Maj:t förklarat, att, då

sådan befattning åt qvinna anförtroddes, å befattningen icke Unge utfärdas

annat än förordnande eller konstitutorial, hvarigenom tjensten

icke blefvc definitivt tillsatt. Denna bestämmelse, som äfven återfunnes

i § 32 mom. 6 af den för generalpoststyrelsen gällande instruktion, hade

vållat, att i ett särskildt fall, der en qvinlig postexpeditör begärt komma

i åtnjutande af ålderstillägg, för hvars erhållande hon i öfrigt uppfylt

stadgade vilkor, generalpoststyrelsen förklarat sig förhindrad bifalla

den sålunda gjorda ansökningen; och sedan sökanden hos Kong]. Maj:t

fullföljt sin begäran, hade Kongl. Maj:t enligt beslut den 23 oktober

nästlidet år, enär sökanden allenast vore konstituerad att tills vidare

vara postexpeditör, funnit ansökningen ej kunnat bifallas.

Med erinran härom hade generalpoststyrelsen nu hemstält, att jemväl

qvinna, som vunnit anställning som postförvaltare eller postexpeditör,

måtte förklaras likstäld med den manliga tjenstepersonalen i fråga om

rättighet till ålderstillägg.

Till stöd för denna framställning hade anförts, att afsigten med

förenämnda genom kongl. brefvet den 19 december 1884 meddelade

bestämmelse kunde antagas hufvudsakligast hafva varit att derigenom

fritaga qvinlig postfunktionär från skyldighet att med afgifter bidraga

till civilstatens pensionsinrättnings enskilda enke- och pupillfond, men

ingalunda att göra henne i aflöning sämre lottad än de i samma lönegrad

anstälde män. Det syntes fördenskull af hänsyn till rättvisa och

billighet vara önskligt, att ålderstillägg, hvilket inginge såsom en högst

afsevärd andel i postfunktionärs aflöningsförmåner, måtte kunna tilldelas

jemväl qvinlig postfunktionär, helst hvarken i omfånget och beskaffenheten

i öfrigt af det henne i tjensten åliggande arbete ej heller i den

hittills vunna erfarenheten om qvinnas förmåga att fullgöra detta arbete

kunde hemtas stöd för hennes utestängande från dylik förmån.

Genom bifall härtill skulle utgifterna å anslaget till ålderstillägg

för år 1893 ökas med 1,600 kronor; och då detta anslag i enlighet med

uppgjorda beräkningar öfver de belopp, som för år 1893 borde i öfrigt

derifrån utgå, ansetts böra förhöjas med 24,300 kronor, hade anslaget

i statsförslaget upptagits till 300,700 kronor, hvilket innefattade en förhöjning

af 25,900 kronor.

Billigheten deraf, att åt qvinliga postfunktionärer bereddes likställighet

med de manliga i fråga om rätt till ålderstillägg, syntes departementschefen

vara obestridlig. Då emellertid det förut omförmälda hindret

för qvinnas anställning såsom ordinarie funktionär vid postverket fortfarande

qvarstode, vore, i öfverensstämmelse med hvad generalpoststyrelsen

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

hemstält, för likställighetens åvägabringande nödigt, att Riksdagens

medgifvande inhemtades dertill, att qvinna, för hvilken utfärdats förordnande

att tillsvidare vara postexpeditör vid postverket eller föreståndare

för femte eller sjette klassens postkontor, finge, så länge hon

innehade sådan befattning i postverkets tjenst, vara i fråga om rätt till

ålderstillägg likstäld med man, som innehade ordinarie befattning i

samma tjenstegrad inom verket; och borde, på sätt general poststyrelsen

jemväl föreslagit, förklarande äfven böra äskas, att ålderstillägg, hvartill

i postverket anstäld qvinna sålunda kunde varda berättigad, finge

utgå från och med 1892 års början.

Vidkommande slutligen frågan om

årliga understöd till förre styrmannen Hammarberg och enkan Gjärsvall

inhemtas af statsrådsprotokollet, bland annat, beträffande Hammarberg:

att han, som är född den 20 juni 1835, från början af år 1870 antagits

till rorgängare å postfartyget Polhem, hvilket då uppehöll vintertrafiken

å linien Vestervik—Visby, och den 26 november samma år öfvertagit

styrmansbefattningen å postfartyget Sofia, vid hvilken befattning han

sedan qvarstått till den 15 november nästlidet år, med undantag allenast

af tiden från början af mars till medio af juni 1876, då han tjenstgjorde

såsom befälhafvare å postfartyget Polhem, samt från medio af

maj till utgången af juni 1880, då han skötte befälhafvaretjensten å

postfartyget Sofia; att med juni månad 1886, efter det fartyget för uppehållande

af vintertrafik hufvudsakligen mellan svenska fastlandet och

Gotland upplåtits till begagnande af Vestervik—Libau-bolaget, Hammarbergs

anställning vid postverket visserligen upphört, men att han efter

nämnda tid dock fortfarit att sköta sin styrmansbefattning, ehuru i bolagets

tjenst intilldess ifrågavarande postföring blifvit på annat sätt

ordnad och i följd deraf fartyget till postverket återlemnats; att stadsläkaren

i Vestervik L. Fredelius den 23 augusti 1890 skriftligen intygat,

att Hammarberg då befunnits lida af organiskt hjertfel, hvilket han

måste anses hafva ådragit sig under tjenstgöringen å postfartyget Sofia,

och att Hammarberg under något mer än två år före intygets utfärdande

lidit af emellanåt påkommande svindelanfall, hvarvid understundom

medvetandet helt och hållet försvunnit; samt att lasarettsläkaren i Vestervik

M. von Friesen i betyg af den 25 augusti 1891 vitsordat, att

Hammarberg, som år 1873 blifvit af honom undersökt och då befunnits

frisk, sedermera i många år lidit och fortfarande lede af ledgångsrheumatism,

hvilken åkomma gifvit anledning till hjertfel, att Hammarberg

Bill. till Riksd. Prof. 1802. 4 Sami. 1 Afd. G Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

under de sista fyra åren tidtals haft epileptiforma anfall, att Hammarberg

måste anses hafva ådragit sig nämnda åkomma under sin nitiska tjenstgöring

vintertid å postfartygen Polhem och Sofia, och att dessa åkommor

under Hammarbergs återstående lifstid torde göra honom otjenstbar

i sjömansyrket;

och, beträffande enkan Gjärsvall: att mannen Gjärsvall, hvilken varit

anstäld såsom ordinarie vaktbetjent vid postkontoret i Hudiksvall, blifvit

under tjenstgöring såsom landsvägspostiljon å linien Hudiksvall—Söderhamn

natten mellan den 8 och 9 sistlidne november på väg till Söderhamn

i närheten af Alebo inom Norrala socken af Gefleborgs län öfverfallen

och med eldvapen dödad; att bemälde Gjärsvall, som, född den

25 april 1834, 1863 anstälts som extra vaktbetjent och 1867 befordrats

till ordinarie vaktbetjent vid postverket, i nära tjugunio år tjenstgjort

såsom landsvägspostiljon, alltid med det bästa vitsord; samt att enkan

Gjärsvall enligt läkarebetyg lider af underlifssjukdom och af kronisk

magkatarr, genom hvilken sistnämnda sjukdom hennes kroppskrafter

blifvit så nedsatta, att hon är oförmögen att genom kroppsligt arbete

förtjena sitt uppehälle.

Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt synes

utskottet vara till fullo ådagalagdt, att genomförandet af en decentralisation

inom postförvaltningen är en af behofvet oafvisligen påkallad åtgärd.

En så stark centralisation som den inom nämnda förvaltning nu rådande

kan, enligt utskottets förmenande, icke heller vara lämplig för ett stort

kommunikationsverk, som befinner sig i en ständig och snabb utveckling.

Särskilt i fråga om kontrollen å den under en senare tid så

stegrade uppbörden lärer också den nuvarande anordningen lemna åtskilligt

öfrigt att önska, hvilket äfven vissa inträffade händelser torde

hafva ådagalagt. Och såsom den kanske vigtigaste af de åtgärder, hvilka

äro nödiga för att åstadkomma den erforderliga kraftigare kontrollen

räknar utskottet inrättandet efter utlandets föredöme af myndigheter

mellan centralförvaltningen och lokalanstalterna, då dessa mellanmyndigheter

inom sina mindre distrikt lära i ojemförligt högre grad, än hvad

för den i hufvudstaden befintliga centralstyrelsen är möjligt, kunna

öfvervaka lokalanstalternas verksamhet, i synnerhet i uppbördshänseende.

Särskilda förhållanden synas utskottet i öfrigt göra genomförandet

af den ifrågavarande reformen just nu synnerligen önskvärdt.

Först och främst skall, enligt hvad utskottet inhemtat, en annan

med den nu omförmälda nära sammanhängande åtgärd jemväl i syfte

att åstadkomma en skärpt kontroll i fråga om uppbörden inom kort

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

vidtagas. På grund af Kongl. Maj:ts beslut kommer nemligen från och

med den 1 april innevarande år ett nytt reglemente angående medelsredovisningen

vid postkontoren att tillämpas, enligt hvilket, bland annat,

redovisningen, som förut med undantag allenast för enstaka postförvaltare

egt rum qvartalsvis, skall för samtliga postförvaltare blifva månatlig.

Att genom en sådan anordning arbetet inom generalpoststyrelsen kommer

att högst väsentligen ökas ligger i öppen dag, och det synes utskottet

med hänsyn dertill ytterligt angeläget, att den lättnad i göromål,

det förevarande förslaget afser att bereda styrelsens tjensteman, särskild^

byråcheferna, snarast möjligen måtte komma dem till del.

En annan omständighet af beskaffenhet att göra distriktsförvaltningens

införande nu högeligen önskligt förefinnes i det läge, hvari frågan

om post- och telegrafverkens förening befinner sig. Den komité, Kongl.

Maj:t den 13 december 1889 tillsatt för utredning af berörda fråga, lärer

nemligen inom kort komma att till Kongl. Maj:t afgifva sitt betänkande.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår och utskottet i öfrigt inhemtat,

har komiténs flertal, på grund af den verkstälda utredningen

funnit sig böra tillstyrka den ifrågavarande reformens vidtagande äfvensom

afgifvit förslag till dess åvägabringande. Vid sådant förhållande

lärer alltså den organisationsförändring, Riksdagen i skrivelser till

Konungen den 13 maj 1868, den 10 maj 1871, den 12 maj 1880 och

den 12 maj 1888 ifrågasatt, kunna komma att inom en icke allt för aflägsen

framtid förverkligas. För reformens genomförande i hela dess

utsträckning torde dock komma att åtgå en relativt lång tid så väl på

grund deraf, att, på sätt i statsrådsprotokollet upplyses, frågan om ordnandet

af det gemensamma verkets pensionsväsende icke utgjort föremål

för komiténs utredning, som äfven i följd af de svårigheter, hvilka

i allmänhet måste vara förenade med sammansmältningen af de båda

kommunikationsverken med dess många lokalanstalter. Då således, särskild!

hvad lokalanstalterna beträffar, sammanslagningen endast kan åvägabringas

successivt och med hänsyn i hvarje fall till de å vederbörande

ort förekommande särskilda förhållanden, måste det uppenbarligen vara

af den yttersta vigt för en blifvande gemensam styrelse att till sitt förfogande

vid reformarbetets utförande hafva mellanhänder i orterna,

hvilka kunna befordra föreningen af lokalanstalterna och öfvervaka att

göromålen vid en hvar af dem från början på lämpligaste sätt fördelas

emellan den der anstälda personalen. Enligt hvad utskottet inhemtat,

lärer också post- och telegrafkomitén hafva föreslagit inrättande af

gemensamma distriktsmyndigheter samt för dem förordat en organisation,

som i det allra närmaste sammanfaller med den, Kongl. Maj:t nu

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ifrågasatt för de enbart postala distriktsförvaltningarna. Det måste

emellertid vara af största betydelse, att någon erfarenhet vunnits rörande

dylika förvaltningars sätt att fungera, då sammanslagningsarbetet skall

under den gemensamma styrelsens ledning taga sin början, och utskottet

har med afseende derå funnit det synnerligen lämpligt, att inrättandet

af dylika, enbart för postförvaltningens behof i allt fall nödiga distriktsförvaltningar

går före sjelfva beslutet om de båda verkens förenande.

Någon svårighet att sedermera förändra de enbart postala distriktsförvaltningarna

till förenade kan i öfrigt med den för båda gemensamma

organisationen så mycket mindre förefinnas, som de förenade förvaltningarna,

enligt hvad utskottet inhemtat, efter post- och telegrafkomiténs

förslag icke skulle, åtminstone till en början, komma att mycket befatta

sig med rent tekniska ärenden, samt distriktschefsbefattningarna dessutom

endast skulle tillsättas på förordnande tills vidare och ombyte af

innehafvarne således kunna ega rum, om så påfordrades.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit rörande distriktsförvaltningarnas organisation

och der anstälda tjenstemäns aflöningsförmåner anser sig utskottet

kunna med allt skäl förorda, då berörda förslag synes vara så

uppgjordt, att kostnaden för statsverket blifver den minsta möjliga, som

kan vara förenlig med organisationsförändringens genomförande på ett

tillfredsställande sätt.

Hvad angår förslaget om beredande af semester utan minskning i

inkomster åt tjenstemännen vid postanstalterna, så synes det utskottet först

och främst uppenbart, att om en dylik förmån medgifves postpersonalen,

anspråk på erhållande af enahanda förmån snarligen kunna motses från

telegrafpersonalens sida, hvilka anspråk i sådant fall svårligen kunna afvisas.

Riksdagen står således, enligt utskottets förmenande, här i sjelfva

verket inför en långt större utgift än den statsverkspropositionen utvisar.

Det synes emellertid utskottet kunna med allt skäl ifrågasättas, huruvida

Riksdagen bör besluta sig för en dylik utgift, om ej samtidigt dermed

genomföres den besparing åsyftande reform, som består i post- och

telegrafverkerkens af Riksdagen så många gånger påyrkade förening.

Den förevarande semesterfrågan torde således först i sammanhang med

föreningsfrågan böra lösas.

Den föreslagna bestämmelsen om rätt för qvinlig postfunktionär

att komma i åtnjutande af ålderstillägg synes utskottet vara af billigheten

påkallad, likasom utskottet icke haft något att erinra mot de

ifrågasatta understöden åt förre styrmannen Hammarberg och enkan

Gjärsvall.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

I händelse, på sätt utskottet ifrågasatt, Kongl. Maj:ts förslag om beredande

af semester utan minskning i inkomster åt vissa posttjenstemän

af Riksdagen afslås, kommer häraf att föranledas dels den ändring i aflöning

sstaten, att det å denna stat uppförda anslaget till aflönande afl extra

biträden vid postanstalterna, upptaget till 510,000 kronor, minskas med det

belopp af 30,000 kronor, som genomförandet af semesterförslaget beräknats

komma att, utöfver reseersättningar, kosta, och således aflöningsstaten, af

Kongl. Maj:t upptagen till 2,952,300 kronor, nedsättas till 2,922,300 kronor,

dels ock den ändring, att å omkostnadsstaten, som af Kongl. Maj:t upptagits

till 4,340,500 kronor, anslaget till rese- och traktamentsersättningar för resor

i embets- och tjensteärenden i allmänhet, föreslaget till 29,000 kronor, minskas

med det belopp, 3,500 kronor, som vid bifall till frågan om semester

skolat för berörda ändamål anvisas, eller till 25,500 kronor, hvadan alltså

omkostnadsstaten enligt utskottets förslag skall uppföras med 4,337,000

kronor.

Utskottet får alltså hemställa:

a) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts

förslag angående anställande af fem postinspektörer

för distriktsförvaltning inom postverket med en aflöning

af 5,500 kronor för eu hvar, må för detta ändamål

anslå ett belopp af 27,500 kronor samt till ersättning

för mistning af uppbörds- och frimärkesprovision åt

de kontrollörer och postexpeditörer vid postanstalterna,

som beordras att tjenstgöra vid distriktsförvaltningarna,

ett belopp af 7,000 kronor, eller tillhopa

34,500 kronor, att uppföras under postverkets aflöningsstat,

äfvensom dervid godkänna de förändringar i de

å postverkets stater nu upptagna anslag, som Kongl.

Maj:t i sammanhang med förslaget om anställande af

postinspektörer ifrågasatt;

b) att hvad Kongl. Maj:t föreslagit angående beredande

af semester utan minskning i inkomster å tjensten

för tjenstemännen vid distriktsförvaltningarna och postanstalterna

icke må af Riksdagen bifallas;

c) att Riksdagen, med godkännande af de af Kongl.

Maj:t föreslagna bestämmelserna angående rätt för

qvinliga postfunktionärer att komma i åtnjutande af

ålderstillägg, må anvisa för ändamålet erforderliga me
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

del, beräknade till 1,600 kronor, att utgå från anslaget

till ålderstillägg;

d) att Riksdagen må bevilja ett årligt understöd

å 600 kronor till förre styrmannen å postfartyget

Sofia Karl August Hammarberg, med rätt för Hammarberg

att uppbära understödet från och med innevarande

år;

e) att Riksdagen må bevilja ett årligt understöd

å 300 kronor till vaktbetjenten Sivert P:son Gjärsvalls

enka Annika Henriksdotter, att till henne utgå, så

länge hon lefver ogift, från och med innevarande år;

f) att hvad Kong!. Maj:t i öfrigt föreslagit föranledande

till ändringar i postverkets stater må af Riksdagen

bifallas; samt

g) att Riksdagen, vid bifall till hvad i momenten

a), b), c), d), e) och f) föreslagits och med beräknande

af postverkets stater för år 1893 till följande belopp,

nemligen:

aflöningsstaten............................

öfvergångsstaten...........................

indragningsstaten......................

pensionsstaten ..............................

omkostnadsstaten ........................

oförutsedda utgifter.................

afkortningar och restitutioner

kronor

»

»

»

»

»

»

2,922,300

4,600

2,593

95,500

4,337,000

40,000

41,507

tillsammans kronor 7,433,500

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,

till 7,433,500 kronor, att utgå direkt af postmedlen.

Telegrafverket.

Angående an- 3:o) Kongl. Maj:t bär under denna anslagstitel föreslagit, att Riksdagen,

‘‘grafvLleL me(l godkännande af de i statsrådsprotokollet öfver finansärenden för den

rg j 13 januari 1892 omförmälda ändringar i telegrafverkets stater, under

Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets utgiftsstater göra de jemkningar,

som kunde finnas af behofvet påkallade, måtte såsom reservations
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

anslag, att utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för år 1893

anvisa enahanda belopp, 1,350,000 kronor, hvartill telegrafinkomsterna för

året blifvit beräknade, samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kunde

å telegrafinkomsterna uppstå, finge af Kongl. Maj:t användas för telegrafverkets

tidsenliga utveckling och förbättring.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets utgiftsstater

för år 1893 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten...............................

öfvergångsaflöningsstaten .........

pensions- och understöd sstaten

underhållsstaten...........................

....................... kr. 947,100: —

....................... » 8,520: —

....................... * 101,790: —

........................ > 284,800: —

tillsammans kr. 1,342,210: —

För innevarande år hafva samma staters slutsummor bestämts sålunda:

aflöningsstaten..............................

öfvergångsaflöningsstaten ..........

pensions- och understödsstaten

underhållsstaten............................

....................... kr. 932,400

....................... » 8,520

....................... » 101,790

...................... » 284,800

tillsammans kr. 1,327,510

Förändring har således blifvit föreslagen endast beträffande aflöningsstaten,

hvilken, enligt hvad af den i statsrådsprotokollen (sid. 37—43)

lemnade redogörelse, inhemtas, skulle komma att undergå ökning:

genom uppflyttning af öfverin geniören hos telegrafstyrelsen från första

till andra lönegraden, med ............................................. kr. 1,500: —

» förhöjning af den normala aflöningen till de fyra

telegrafdirektörerna och i sammanhang dermed

föreslagna åtgärder, med................................................... » 900: —

» uppflyttning af kommissarietj ensten vid Lysekils

station från tredje till andra lönegraden, med......... » 300: —

» förhöjning af anslaget till arfvoden för extra biträden

och vikariat, med ............................................................... » 10,000: —

» förhöjning af anslaget åt telegrambärare och upp
passare

vid stationerna, med ........................................ * 10,000: —

kr. 22,700: —

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kr. 22,700: —

hvaremot minskning skulle uppkomma:

genom indragning af de båda kassörstjensterna vid Göteborgs

station och deras ersättande med en kommissarie af

första klassen och en assistent, med......... kr. 800: —

» utbyte af en andra klassens kommissarietjenst

vid Malmö station mot en assistentbefattning,

med.............................................. » 1,100: —

» nedflyttning af kommissarietjensten i

Vesterås från första till andra löneklassen,

med ..................................................................... » 300: —

» indragning af en tredje klassens kommissarietjenst

i Söderköping och densammas

ersättande med en telegrafist såsom

stationsföreståndare, med .............................. » 1,500: —

» uppförande i staten af 7 telegrafistbefatt
ningar

i stället för 6 assistenttjenster, med » 3,300: —

» nedsättning i anslaget till ålderstillägg åt

telegrafstyrelsens personal, med.................. » 1,000: — 8,000: —

hvadan aflöningsstaten på det hela skulle komma att ökas

med................................................................................................... kr. 14,700: —

Beträffande de särskilda förhållanden, hvilka föranledt förslaget om

vidtagande af berörda ändringar i aflöningsstaten, tillåter sig utskottet

i allmänhet hänvisa till statsrådsprotokollet och vill endast i fråga om

öfveringeniörens uppflyttning i andra lönegraden och förhöjningen af

normalaflöningen för telegrafdirektörerna ur samma protokoll här meddela

följande.

Till stöd för framställningen om öfveringeniörsbefattningens upphöjande

till tjenst af andra graden, har departementschefen anfört,

att öfveringeniören, hvilken såsom tjensteman i första graden åtnjöte

aflöning med 1,800 kronor i lön och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar,

enligt instruktionen för telegrafstyrelsen tillika skulle

vara föreståndare för telegrafverkets undervisningsanstalt, med rätt

att i denna sin egenskap uppbära särskildt arfvode till belopp af

omkring 1,500 kronor, utgående af det för nämnda anstalt i staten upptagna

anslag. Sedan år 1878, då i sammanhang med förändrad organ

sation af telegrafstyrelsen omförmälda anordning vidtagits, hade emellertid

förhållandena väsentligt förändrats. Genom uppkomsten af statens

telefonväsende och den stora utveckling deraf, som i synnerhet på de

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

senaste åren egt rum, vore det icke längre möjligt för öfveringeniören

att med de till denna magtpåliggande och ansvarsfulla befattning egentligen

hörande göromål förena äfven föreståndarebefattningen för undervisningsanstalten,

hvadan inseendet öfver denna och dermed följaktig

undervisningsskyldighet måste uppdragas åt annan person. Af detta skäl

hade telegrafstyrelsen ansett det vara med nödvändighet påkalladt, att

åtskiljandet af de ifrågavarande två befattningarna måtte i aflöningsstaten

finna sitt uttryck genom öfveringeniörens uppflyttning i andra

lönegraden med 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar

eller tillhopa 4,500 kronor. Då denne tjensteman, på sätt

förut blifvit antydt, redan för närvarande innehade aflöningsförmåner till

ungefärligen enahanda belopp, skulle han icke för egen del komma i

åtnjutande af någon aflöningsförbättring, men summan på aflöningsstaten

för telegrafstyrelsen komme att — jemte det antalet tjenstemän

i första graden minskades från 10 till 9 — ökas med 1,500 kronor eller

från 80,100 kronor till 81,600 kronor. Telegrafstyrelsen hade i sin framställning

i ämnet tillagt, att, då öfveringeniörstjensten vore af uteslutande

teknisk art, densamma icke kunde komma att beröras af frågan

om post- och telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse.

Beträffande förslaget om förhöjning af nornialaflöningen för telegrafdirektörerna

har departementschefen meddelat, att i anledning deraf att

aflöningen till direktörerna vid telegrafverkets stationer, innan de uppnådde

ålderstillägg, vore densamma som kommissariernas af första

klassen, sedan dessa erhållit båda ålderstilläggen, hade, '' enligt hvad

telegrafstyrelsen anmält, den olägenheten uppstått, att vid återbesättandet

af direktörstjensterna i Malmö och Sundsvall, hvilka under nästlidet

år varit lediga, endast ett fåtal sökande anmält sig. Till styrelsens

kännedom hade ock kommit, att åtskilliga kommissarier af första

klassen, hvilka på grund af tjensteålder och bepröfvad skicklighet skulle

kunnat komma i åtanke till dessa platser, förklarat sig icke önska sådant,

enär direktörstjensterna vore förenade med ökadt ansvar, utan att under

de fem första åren lemna någon tillökning i inkomst eller bereda förhöjning

i pension. Af dessa skäl och då telegrafdirektörerna, hvilka i

vissa hänseenden utöfvade chefskap öfver telegrafstationspersonalen och

telegramtrafiken inom hvar sin del af riket, syntes, hvad aflöningen

vidkomme, böra likställas å ena sidan med tjenstemännen af andra graden

inom de centrala embetsverken och å andra sidan med sina vederlikar

inom vissa embetsverks lokalförvaltningar, hade telegrafstyrelsen såsom

med rättvisa och billighet öfverensstämmande föreslagit, att den normala

aflöningen till bemälda direktörer, utgörande ett antal af fyra, af

Bih. till Riksd. Prot. 189''J. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hvilka en vid hvardera af stationerna i Stockholm, Göteborg, Malmö

och Sundsvall, måtte ökas med 500 kronor för en hvar eller från 4,000

kronor till 4,500 kronor, deraf 3,375 kronor i lön och 1,125 kronor i

tjenstgörinspenningar, hvarvid afsetts, att rätten till ålderstillägg skulle

bibehållas oförändrad.

Emellertid och på det härigenom icke måtte uppstå någon väsentlig

tillökning å aflöningsstaten, hade telegrafstyrelsen föreslagit, att samtidigt

med nämnda aflöningsförliöjning, utgörande för de fyra direktörerna

tillhopa 2,000 kronor, det å staten uppförda särskilda anslag till

hushyresersättning åt direktören vid Stockholms centralstation måtte

nedsättas från 1,000 kronor till 500 kronor, och det likartade anslagsbeloppet,

600 kronor, åt direktören vid Göteborgs station helt och hållet

indragas, då denna befattnings nuvarande innehafvare, hvilken redan

uppnått pensionsåldern, men med telegrafstyrelsens begifvande tills vidare

qvarstode i tjensten, ur denna afginge. Ökningen på telegrafverkets

utgiftsstater skulle alltså till följd af denna anordning komma att inskränka

sig till 900 kronor; men dessutom vore det telegrafstyrelsens

afsigt att till hälften eller 500 kronor nedsätta det arfvode af telefonmedel,

1,000 kronor, hvilket direktören i Malmö för närvarande åtnjöte

i egenskap af jemväl föreståndare för dervarande centraltelefonstation,

så att ingendera af telegrafdirektörerna i Stockholm, Göteborg eller

Malmö skulle i verkligheten komma att erhålla någon ökad inkomst.

Fördelen af den föreslagna förändringen för dessa telegrafdirektörer

komme således att inskränka sig dertill, att, efter intjenta ålderstillägg,

pensionsbeloppet för dem komme att ökas med 500 kronor.

Hela förhöjningen å den normala aflöningsstaten skulle, såsom redan

blifvit nämndt, uppgå till 2,000 kronor, men deremot komme att inbesparas

dels af telegrafmedel, under rubriken »särskilda anslag», hushyresersättningar

till belopp af 1,100 kronor och dels af telefonmedel

ett arfvodesbelopp af 500 kronor eller sammanlagdt 1,600 kronor, så

att telegrafverket genom bifall till den föreslagna anordningen icke

behöfde på det hela vidkännas någon större tillökning i utgift än 400

kronor. Men äfven denna ökning skulle, enligt hvad telegrafstyrelsen

förmält, framdeles komma att alldeles bortfalla, nemligen så snart det

nästlidet år inköpta telefonnätet i Sundsvall, hvilket tills vidare och

intill dess det nya post- och telegrafhuset i nämnda stad blefve färdigt,

måste handhafvas af särskild föreståndare, kunde förläggas under inseende

af telegrafdirektören derstädes.

Af förhandlingarna hos komitén för utredning af frågan om postoch

telegrafverkens förenande under en gemensam styrelse hade telegraf
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

styrelsen inhemtat, att post- och telegrafanstalterna i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Sundsvall vore föreslagna att bibehållas under särskilda

föreståndare med aflöning icke understigande hvad telegrafstyrelsen

föreslagit för telegrafdirektörerna å samma orter, hvadan enligt telegrafstyrelsens

mening icke heller af denna aflöningsfråga syntes böra uppstå

något hinder för ett möjligen blifvande beslut om förening af de båda

verken.

Efter att hafva anmält förslaget om telegrafverkets stater för år

1893 har departementschefen till statsrådsprotokollet yttrat, följande:

»Då jag den 12 januari nästlidet år inför Kongl. Maj:t anmälde

frågan om åtskilliga anslag för telefonanläggningar, uttalade jag såsom

min åsigt, att med den utveckling, statens telefonväsende redan vunnit

och inom den närmaste framtiden ytterligare komme att vinna, den

tidpunkt icke syntes böra vara aflägsen, då statsverkets telefonmedel

kunde i riksstaten upptagas bland öfriga statsinkomster samt staten för

telefonväsendet årligen framläggas inför Riksdagen. Nämnda tidpunkt

vore likväl, enligt min mening, då ännu icke kommen. Statsverkets

telefonväsende befunne sig nemligen i ett öfvergångsskede. Af de

långsträckta telefonledningarna vore ännu endast några få fullbordade

och i öfrigt bestode telefonnätet af ett större antal i skilda orter

spridda nät af öfvervägande lokal betydelse. Formerna för förvaltningen

af dessa ännu icke till ett organiskt helt förenade delar kunde tydligen

icke besitta någon högre grad af fasthet eller likformighet, utan borde

tvärtom vara af beskaffenhet att kunna utan omgång underkastas de

förändringar, hvilkas lämplighet efter olika orters förhållanden blifvit

af erfarenheten ådagalagd. En under dessa öfvergångsförhållanden utarbetad

stat för telefonverket skulle uppenbarligen icke kunna erhålla

den för en sådan handling nödiga stadga. Härtill komme, att, innan

den för utredande af frågan om post- och telegrafverkens förenande

under en gemensam styrelse af Kongl. Maj:t tillsatta komité inkommit

med de förslag, hvartill det komitén lemnade uppdrag kunde komma

att föranleda, och dessa förslag blifvit af Kongl. Maj:t pröfvade, frågan

om telefonverkets framtida ställning ännu vore sväfvande. Då jag sålunda

ännu icke ansåg förslag till stat för telefonverket böra Riksdagen

föreläggas, hemtade jag derför äfven stöd i det förfarande, som iakttogs

vid elektriska telegrafinrättningens första införande här i landet. Ehuruväl

telegraflinier började för statens räkning anläggas redan under år

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1853, understäldes nemligen staten för telegrafverket icke förr än år

1871 Riksdagens pröfning.

Med anledning af detta uttalande anför telegrafstyrelsen i sin förut

omförmälda underdåniga skrifvelse af den 10 november 1891 med förslag

till telegrafverkets stater för år 1893, att, ehuruväl telefonväsendets

af mig omförmälda öfvergångs- eller utvecklingsskede ännu fortfore, till

följd hvaraf det icke vore möjligt att med någon grad af visshet för

närvarande beräkna inkomsterna af statstelefonväsendet under år 1893

eller att, med hänsyn jemväl till den ännu oafgjorda frågan om postoch

telegrafverkens förening under en gemensam styrelse, uppgöra en

utförlig stat för driften och underhållet af samma telefonväsende,

telegrafstyrelsen likväl tilltrott sig att redan nu, i sammanhang med

sitt underdåniga förslag angående inkomster och utgifter af telegrafmedel,

kunna och böra i runda tal uppgifva nedanstående hufvudsummor

såsom de minsta, hvartill inkomsterna af statsverkets telefonmedel

ansåges komma att år 1893 uppgå, och dervid tillika, lemnande å sido

en möjligen uppkommande nettobehållning, beräkna de motsvarande

utgifterna sålunda:

Inkomster: abbonnementsafgifter .............. kr. 675,000: —

afgifter för telefonsamtal ...... » 125,000: — kr. 800,000: —

Utgifter: för drift och underhåll............ kr. 550,000: —

till räntor och afbetalning å

upplånta anläggningsmedel ... » 250,000: — kr. 800,000: —

Hela summan af de förslagsvis beräknade inkomsterna af både

telegraf- och telefonmedel skulle alltså komma att för år 1893 uppgå

till 2,150,000 kronor och utgifterna för så väl telegraf- som telefonväsendet

utgöra sammanlagdt 2,142,210 kronor.

Ehuruväl de af telegrafstyrelsen sålunda lemnade siffror torde böra

komma till Riksdagens kännedom, synas mig likväl skäl icke vara för

handen att å desamma grunda en framställning till Riksdagen om upptagande

i riksstaten af inkomsterna och utgifterna för statstelefonväsendet.

Af skäl, som jag i mitt förut anförda yttrande till statsrådsprotokollet

af den 12 januari 1891 anfört och hvilka fortfarande ega giltighet,

är tiden ännu icke inne att för Riksdagen framlägga förslag till stat

för telefonväsendet, och i brist af ett sådant kommer Riksdagen att

sakna hvarje fast underlag för sin pröfning af anslagsbehofvet. I det

utvecklingsskede, hvari telefonväsendet för närvarande befinner sig, kan

dessutom på sin höjd en viss grad af sannolikhet tillmätas de redan

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

nu uppgjorda beräkningarna rörande inkomsterna och utgifterna under

år 1893. Skulle derför nu af Riksdagen äskas anslag till de nämnda

år för telefonväsendet nödiga drifts- och underhållskostnader äfvensom

för rånte- och kapitalbetalningar, blefve nödigt att tillika begära, att

anslaget beviljades under sådan form, att telegrafverket, oberoende af

det beviljade anslagets belopp, egde full frihet att disponera öfver telefoninedlen.

Vid sådant förhållande och derest icke hämmande band skulle

läggas på telefonväsendets utveckling, blefve Riksdagens pröfning knappast

mera än en formsak. Val skulle till äfventyrs kunna sägas, att i

betraktande af de i allmänhet rörande statsmedlens disposition gällande

regler äfven denna formalitet icke skulle sakna sin betydelse, men då i

allt fall Riksdagen sättes i tillfälle att vid pröfningen af anslags- och

lånebehof för nya telefonanläggningar utöfva ett bestämmande inflytande

på frågan om den omfattning, hvari anläggandet af nya telefonförbindelser

skall ega rum, torde någon väsentligare betänklighet icke kunna

anses möta deremot, att med utöfningen af den rätt att pröfva jemväl

telefonväsendets förvaltningsutgifter, som ostridigt bör tillkomma Riksdagen,

anstår, intill dess förhållandena vunnit sådan stadga, att ett förslag

till stat kan föreläggas Riksdagen; helst med den utveckling, statstelefonväsendet

redan vunnit, tidpunkten härför numera icke synes böra

vara synnerligen aflägsen.»

Hvad beträffar förslaget om den hos telegrafstyrelsen anstälde öfveringeniörens

uppflyttning i andra lönegraden, så synes det utskottet

uppenbart, att det efter den tillväxt, statens telefonväsende under de

senare åren erhållit, måste vara förenadt med synnerligt stora svårigheter

för bemälde tjensteman att vid sidan af sin egentliga tjenst utöfva

den honom enligt instruktionen åliggande tillsynen öfver telegrafverkets

undervisningvåsende. Öfveringeniören torde för den skull böra befrias

från befattningen med detta undervisningsväsende, men i betraktande

af den stora, alltjemt stegrade ökningen i de honom åliggande telefongöroinålen

synes det utskottet vara med billighet öfverensstämmande,

att han, äfven efter vunnen befrielse från undervisningsgöromålen, bibehålies

vid de löneinkomster, han nu åtnjuter. Utskottet anser sig för

den skull böra biträda Kongl. Maj:ts i sådant afseende framstälda förslag,

helst som, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, öfveringeniörstjensten

icke kan komma att undergå någon förändring vid en blifvande

sammanslagning af post- och telegrafverken, enär densamma är af uteslutande

teknisk art.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

För vidtagande af den ifrågasatta förhöjningen af telegrafdirektörernas

normala aflöning anser utskottet åter tillräckliga skäl icke vara anförda.

Fördelen för direktörerna i Stockholm, Göteborg och Malmö af

förändringen skulle, enligt hvad i statsrådsprotokollet framhålles, komma

att inskränka sig dertill, att, efter intjenta ålderstillägg, pensionsbeloppet

för dem ökades med 500 kronor. I Stockholm och Malmö äro emellertid

direktörsbefattningarna nyligen (åren 1890 och 1891) tillsatta och i

Göteborg är den nuvarande telegrafdirektören redan pensionsmessig,

hvadan han, enligt bestämmelserna i gällande pensionsreglemente för

telegrafverket, icke kan blifva delaktig af den förhöjda pensionen. Telegrafdirektören

i Sundsvall skulle visserligen, vid bifall till den ifrågasatta

förändringen, komma att erhålla en förhöjning i sina löneinkomster

med 500 kronor, men då afsigten synes vara att förlägga telefonnätet i

Sundsvall under inseende af bemälde telegrafdirektör, lärer denne, om

någon löneförhöjning nu icke medgifves honom, komma att, i öfverensstämmelse

med hvad för telegrafdirektören i Malmö egt rum, af telefonmedel

erhålla godtgörelse för den af telefonnätets öfvertagande föranledda

ökningen i göromål, hvadan alltså i sjelfva verket någon annan

fördel än den af förhöjd pension icke heller skulle för honom uppkomma.

Vid nu anmärkta förhållanden anser utskottet frågan om förändring

i direktörernas aflöning kunna utan någon som helst olägenhet

anstå till den allmänna lönereglering för post- och telegrafstaterna, som

i sammanhang med frågan om verkens förenande lärer komma under

ompröfning. Och utskottet anser sig böra tillägga, att någon svårighet

att med nuvarande aflöningsbestämmelser få direktörsbefattningen i Göteborg

besatt med lämplig person vid ett eventuelt afskedstagande af den

nuvarande innehafvare!! torde, i motsats till hvad uppgifvits hafva varit

fallet vid senaste tillsättning af direktörsplatserna i Malmö och Sundsvall, så

mycket mindre kunna antagas uppkomma, som en kommissarie af första

klass, äfven om han intjenat båda ålderstilläggen, skulle vid befordran

till direktörsbefattningen i Göteborg komma att erhålla eu förbättring

i sina löneinkomster med 600 kronor, eller med det belopp, telegrafdirektören

i nämnda stad åtnjuter i hyresersättning.

Mot öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna ändringar i aflöningsstaten har

utskottet icke funnit anledning till någon erinran.

I händelse af afslag å framställningen om förhöjning af direktörernas

normalaflöning skulle den af Kongl. Maj:t till 14,700 kronor ifrågasatta

ökningen i aflöningsstaten komma att minskas med 900 kronor,

eller till 13,800 kronor, och aflöningsstatens slutsumma följaktligen blifva

946,200 kronor.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

39

Med anledning af hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

yttrat rörande olämpligheten att redan nu i riksstaten upptaga inkomsterna

och utgifterna för statstelefonväsendet har utskottet ansett sig

böra här uttala, att utskottet delar departementschefens uppfattning i

denna del, men att utskottet emellertid anser önskligt, att förslag till

stat för telefonväsendet, så snart lämpligen ske kan, förelägges Riksdagen,

samt att, intill dess detta låter sig göra, ett sådant öfverslag af

telefonverkets inkomster och utgifter för nästföljande år, som nu för år

1893 finnes i statsrådsprotokollet intaget, årligen varder Riksdagen meddeladt.

Utskottet hemställer alltså:

a) att Kongl. Maj:ts förslag om förhöjning af den

normala aflöningen till telegrafdirektörerna icke må af

Riksdagen bifallas;

b) att öfriga af Kongl. Maj:t nu föreslagna ändringar

i telegrafverkets stater må af Riksdagen godkännas;

samt

c) att Riksdagen, under Kongl. Maj:t förbehållen

rätt att i telegrafverkets utgiftsstater göra de jemkningar,

som kunna finnas af behofvet påkallade, må såsom

reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,

till telegrafverket för år 1893 anvisa 1,350,000 kronor

samt tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å

telegrafinkomsterna uppstå, må af Kongl. Maj:t användas

för telegrafverkets tidsenliga utveckling och

förbättring.

Tullverket.

4:o) Beträffande tullverket bär Kongl. Maj:t föreslagit, att Riksdagen, ang. anslag

med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden för '' “ Btr

den 13 januari 1892 föreslagna förändringar i tullverkets stater, måtte L4-J

bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma svarande

belopp af 2,548,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater för

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

år 1893 enligt Kong!. Maj:ts förslag skulle komma att sluta å följande

belopp:

aflöningsstaten..........,,................................................................. kr. 1,813,800: —

öfvergångsaflöningsstaten ............... > 18,820: —

ålderstilläggsstaten ........................................ » 220,000: —

indragningsstaten.................................................................... » 23,510: —

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente..... » 227,000: —

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom

efterleinnade enkor och barn............................ » 31,800: —

oinkostnadsstaten ...................................................................... » 213,070: —

Summa kr. 2,548,000: —

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten............................................................................... kr. 1,812,600

öfvergångsaflöningsstaten ......................... » 19,320

ålderstilläggsstaten ....................................................................... » 220,000

indragningsstaten ......................................................................... » 25,910

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente...... » 227,000

pensionsstaten för aflidne tjenstemäns och betjentes i fattigdom

efterlemnade enkor och barn............................. » 31,800

omkostnadsstaten .......................................................................... » 213,370

Summa kr. 2,550,000

Slutsumman af de för år 1893 föreslagna staterna understiger således

slutsumman af de för innevarande år faststälda med 2,000 kronor.

Utskottet, som beträffande de omständigheter, hvilka föranledt de af

Kongl. Maj:t nu föreslagna förändringarna i staterna, i öfrigt tillåter sig

hänvisa till den redogörelse derför, som lemnats på sid. 47—48 i statsrådsprotokollet,

vill här endast i fråga om den föreslagna förhöjningen af

1,200 kronor i aflöningsstaten meddela, att med berörda belopp afses att

bereda ökning af tullbevakningspersonalen i Sundsvall genom att der anställa

ännu en bevakningsförman utöfver förut befintlige en öfveruppsyningsman

och en uppsyningsman.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning till

någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att hvad Kongl. Maj:t under anslagstiteln »tullverket»

föreslagit må af Riksdagen bifallas.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

Skogsväsendet.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, iko väsende!1

att Riksdagen måtte godkänna den i statsrådsprotokollet öfver finans- 9 r

ärenden för den 13 januari 1892 föreslagna staten för skogsinstitutet och

de vilkor för den nya aflöningens åtnjutande, hvilka i sammanhang dermed

tillstyrkts;

att, med uteslutande ur staten af de deri nu upptagna anslagen för

statens skogsskolor, 24,500 kronor, och till skogsinstitutet, 21,300 kronor,

måtte såsom bestämdt anslag under titel »för statens skogsläroverk» uppföras

47,700 kronor;

samt att anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet måtte minskas med 500 kronor från 401,992

kronor till 401,492 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhölle denna uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten............................................... Kr. 447,208: —

» statens skogsläroverk.............................. » 47,700: — Kr. 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstitutets lärarepersonal

................................................................................ » 84,400: —

reservationsanslag :

till enskilda skogsundervisningen .............. Kr. 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

af skogsväsendet i allmänhet

.................................................... » 401,492: —■ Kr. 410,092: —

Summa Kr. 989,400: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet skulle

ökas med 1,400 kronor.

Och har Kongl. Maj:t i sammanhang härmed begärt, att Riksdagen

måtte medgifva:

Bill. till Riktd. Prut. 1892. 4 Sami. 1 Afd. tj Raft.

G

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att jägmästare finge i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till

godo den tid, lian innehaft befattning såsom direktör eller lektor vid

skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs

skogsskola, vare sig befattningen innehafts på grund af konstitutorial

eller, i följd af fråga om skogsläroverks reglering, endast på kongl. förordnande;

samt

att första gradens tjensteman hos domänstyrelsen, som vunne anställning

såsom jägmästare, eller jägmästare, som vunne anställning såsom

första gradens tjensteman hos domänstyrelsen, finge för ålderstilläggs åtnjutande

tillgodoräkna sig den tid, han egt att för samma ändamål räkna

sig till godo vid den förut innehafda tjensten; allt under de vilkor i öfrigt,

som stadgades i kongl. kungörelserna af den 10 november 1882, den 29

november 1889 och den 6 juni 1890.

För skogsväsendet är å ordinarie stat för år 1892 uppfördt:

dels bestämdt anslag:

för skogsstaten .........................................

Kr.

447,208: —

» statens skogsskolor.........................

»

24,500: —

Kr.

471,708: —

dels förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten ............

Kr.

84,400: —

dels reservationsanslag:

till skogsinstitutet ..................................

Kr.

21,300: —

» enskilda skogsundervisningen........

» kronoskogarnes förvaltning och

8,600: —

befrämjande af skogsväsendet i

allmänhet ..........................................

401,992: —

Kr.

431,892: -

tillsammans

Kr.

988,000: —

Kongl. Maj:t har således icke ifrågasatt ändring i andra för skogsväsendet

anvisade ordinarie anslag än i anslagen till statens skogsskolor,

till skogsinstitutet samt till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet. De i dessa anslag föreslagna förändringarna

hafva, enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, föranledts af ett utaf

domänstyrelsen i skrifvelse den 2 november 1891, med bifogande af en

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

från direktören vid skogsinstitutet till styrelsen aflåten skrift, afgifvet

förslag till reglering af direktörens och lektorernas vid institutet aflöning

samt till ny stat för institutet.

I berörda skrift hade, meddelar departementschefen, direktören vid

skogsinstitutet, efter att hafva erinrat om skogshushållningens störa betydelse

för landet och om angelägenheten af att i anledning häraf utbilda

dugliga skogsförvaltare för såväl statens som enskildes räkning, meddelat

eu utförlig historik öfver den förstuga undervisningens utveckling inom

landet. Departementschefen har på sid. 50—54 i statsrådsprotokollet

lemnat ett referat af denna historik, hvarur utskottet här anser sig böra

meddela:

att det första skogsläroverket i landet öppnades af enskild man år 1826

och blef upphofvet till det nuvarande skogsinstitutet, för hvilket stadga

den 15 oktober 1828 första gången utfärdades;

att, sedan ifrågavarande läroverk tid efter annan underkastats förändrad

organisation och utvecklats, fråga uppstått om institutets sammanslagning

med teknologiska institutet eller landtbruksinstituten eller om skogsinstitutets

förläggande till landsorten;

att det första förslaget i detta hänseende väcktes af 1869 års Riksdag,

som i skrifvelse den 13 maj nämnda år ifrågasatte, huruvida undervisningen

i skogsväsendet borde förläggas till teknologiska institutet eller

till ettdera af landtbruksinstituten vid Alnarp eller Ultuna eller till båda

dessa institut;

att emellertid, efter det utredning i ämnet egt rum, såväl Riksdagen

enligt skrifvelse den 9 mars 1870 som Kongl. Maj:t enligt kong], bref

den 10 juni samma år funnit undervisningens förläggande till teknologiska

institutet eller till ettdera af landtbruksinstituten vid Alnarp och Ultuna

eller till båda dessa institut icke lämpligen kunna ega rum;

att ett andra förslag i liknande syfte väcktes af 1872 års Riksdag,

som i skrifvelse den 8 maj samma år anhöll, att Kongl. Maj:t måtte tillse,

om och i hvad mån och under hvilka vilkor en ombildning och förening

af teknologiska institutet, krigshögskolan, skogsinstitutet, farmaceutiska

institutet och undervisningen för landtmätare till en teknisk högskola

kunde vara gagnelig och af behofvet påkallad;

att, efter det eu för utredningen af denna fråga tillsatt komité den 4

november 1873 afgifvit utlåtande och vederbörande myndigheter sedan

yttrat sig öfver nämnda komités betänkande och förslag, Kongl. Maj:t den

13 november 1874 förklarat, att väckt fråga om den högre skogsundervisningens

förläggande till cn föreslagen teknisk högskola icke kunde

bifallas, i sammanhang hvarmed skogsstyrelsen emellertid anbefaldes att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

yttra sig angående skogsinstitutets förläggande till landsorten och om någon

lämplig kronoskog för detta ändamål förefunnes;

att skogsstyrelsen i anledning häraf i skrifvelse den 9'' december 1874

anförde, att den för ett skogsinstitut mest lämpliga plats otvifvelaktigt

måste anses vara å eller invid någon staten tillhörig, i mellersta eller södra

delarne af landet belägen och för cn intensiv skogshushållning tjenlig

större skog, som kunde förete tillräckligt omvexlande förhållanden, men

att styrelsen likväl tillika meddelade, att någon dylik skog ej då befunnes

för ändamålet passande; samt

att skogsstyrelsens åsigt i fråga om lämpligheten deraf, att institutet

förlädes till landsorten, enligt hvad af Riksdagens skrifvelse den 19 maj

1875 framginge, delades af Riksdagen, men att det visade sig, att någon

för ifrågavarande ändamål lämplig skogsegendom icke kunde erhållas.

Departementschefen har vidare omförmält, hurusom direktören för

skogsinstitutet beträffande särskildt frågan om läroverkets förflyttning till

landsorten i sin förenämnda skrift anfört, att, äfven om en passande skogsegendom

för ändamålet kunde anskaffas, kostnaderna för och olägenheterna

af förflyttningen skulle blifva så stora, att tanken derpå måste uppgifvas.

Genom en sådan förflyttning skulle nemligen enligt direktörens mening en

väsentlig rubbning i den nuvarande lärarepersonalens organisation och

arbetsfördelning inträffa. Direktören, som för närvarande undervisade i

två af skogshushållningens hufvudämnen, finge, utom öfvervakandet af det

hela, så många ekonomiska bestyr, att han svårligen skulle kunna undervisa

i mer än ett af dessa ämnen. Lektorn i skogsmatematik vore fullt

upptagen af sina läroämnen, så att något nytt sådant icke kunde åläggas

honom, hvadan en ny lektorsbefattning, omfattande skogsteknologi, jagt

och skjutkonst, författningar och skogsförvaltningskunskap, enligt direktörens

mening blefve oundgängligen erforderlig. För undervisningen i fysik,

kemi, mineralogi, geologi och agronomi, hvilka ämnen nu föredroges af

extra lärare, blefve äfven en ny lektorsbefattning behöflig. Utgifterna

till byggnader och andra organisationskostnader blefve ock ganska betydliga,

under det att för stipendier, expenser samt praktiska öfningar komine

att erfordras fullt ut lika stora belopp, som för närvarande åtginge. Bland

olägenheter af institutets förläggande till landsorten ville direktören slutligen

framhålla vådan af att under två års tid kasernera ett tjugutal

ynglingar i eu kanske aflägsen skogsbygd, äfvensom att undandraga institutet

i dess helhet all effektiv kontroll och dess lärare den eggelse till

vetenskaplig verksamhet, som beröringen med de vetenskapliga institutionerna

i hufvudstaden lemnade.

På grund häraf ansåge direktören, att numera, sedan det vore sörjdt

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

för elevernas praktiska utbildning, institutets förläggande till landsorten

hvarken vore af behofvet påkalladt eller ens nyttigt, samt att under sådana

förhållanden anledning ej funnes att längre uppskjuta institutets uppförande

å ordinarie stat och vidtaga en väl behöflig reglering af direktörens och

lektorernas aflöning.

I sistnämnda afseende hemstälde direktören, att direktörens aflöning,

som nu, jemte fri bostad och vedbrand, utgjorde 4,500 kronor, måtte höjas

till 5,000 kronor, deraf 3,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor såsom

tjenstgöringspenningar, jemte ett ålderstillägg af 500 kronor efter fem år,

samt att aflöningen för lektorerna, af Indika den ene, med undervisningsskyldighet

i skogsmatematik m. m., nu uppbure 3,500 kronor, men den

andre, med undervisningsskyldighet i naturhistoriska ämnen, endast 2,500

kronor, måtte bestämmas till 3,500 kronor för båda, deraf 2,000 kronor i

lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte tre ålderstillägg,

hvartdera å 500 kronor, efter respektive 5, 10 och 15 år. Deremot hade

direktören icke ifrågasatt någon förhöjning i arfvodena för extra lärarne,

Indika hade sin hufvudsakliga sysselsättning på annat håll, eller någon

ökning i anslaget till skogsinstitutet i öfrigt.

Såsom motiv för den föreslagna löneförbättringen hade direktören

anfört, hurusom den nuvarande aflöningen vore alltför otillräcklig, för att

lärarne, såsom önskligt vore, skulle kunna egna sig uteslutande åt institutets

tjenst, hvarjemte af honom framhållits, dels beträffande direktörsbefattningen,

att med denna likstälda befattningar, såsom föreståndarebefattningarna

vid tekniska högskolan i Stockholm, Chalmers’ tekniska läroanstalt

i Göteborg, Ultima och Alnarps landtbruksinstitut samt veterinärinstitutet

i Stockholm, vore förenade med vida högre aflöning än den, som nu

tillkomme direktören vid skogsinstitutet, dels i fråga om lektorerna, att

dessa senare kunde närmast jemföras med lektorerna vid Ultima landtbruksinstitut,

Indika åtnjöte, jemte fri bostad, 2,000 kronor i lön och 1,000

kronor i tjenstgöringspenningar, jemte tre ålderstillägg å 500 kronor

hvartdera, hvadan lektorerna vid skogsinstitutet, som ej åtnjöte fri bostad

och vore underkastade dyrare lefnadsomkostnader i hufvudstaden, enligt

direktörens mening, borde tilldelas 500 kronor högre aflöning än lektorerna

vid Ultuna landtbruksinstitut. Rörande lektorsbefattningen i de naturvetenskapliga

ämnena hade direktören särskildt erinrat, att, då en mängd

vigtiga frågor, som tillhörde denna befattnings läroämnen, ännu vore föga

utredda, t. ex. om trädsjukdomar, förorsakade af svampar och insekter,

om markbetäckningen och dess betydelse för skogens tillväxt och trefnad,

med flere dylika frågor, hvilka erhölle ökad betydelse, i samma mån eu

rationel skogshushållning blefve allmännare, det vore af stor vigt, att inne
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

liafvaren af denna befattning genom tillräcklig aflöning blefve i tillfälle

att med odelade krafter egna sig åt institutets tjenst och genom undersökningar

under sommarmånaderna bidraga till utredningen af berörda frågor.

För egen del hade, meddelar departementschefen, domänstyrelsen anfört,

att, i den mån anspråken på skogsmannabildningen stegrats, den

högre skogsundervisningen efter hand utvecklats och erhållit sin nuvarande

organisation genom de förnyade stadgar för de allmänna skogsläroverken

i riket, som den 13 april 1886 blifvit utfärdade. Med skogsinstitutet

hade såsom förberedande praktisk kurs förenats Ombergs skogskola, efter

hvars genomgående eleverna undervisades vid skogsinstitutet i följande ämnen,

nemligen i skogsindelning, skogsskötsel, skogsteknologi, botanik, zoologi,

fysik, kemi, läran om jordmån och klimat samt agronomi, matematik och

byggnadslära, tillämpade på skogshushållningen, geodesi, linear- och kartritning,

nationalekonomi, skogs- och jagtförfattningar, bokföring och tjensteexpedition

samt jagtkunskap.

Institutet förestodes af en direktör och lydde under domänstyrelsen,

hvars chef vore institutets inspektor. Kursen vore tvåårig och undervisningen

fortginge omvexlande med praktiska öfningar i institutets granskap

från den 15 oktober till 15 juni med högst tre veckors uppehåll jultiden;

den öfriga delen af hvarje läroår användes till skogsmätning och andra

praktiska öfningar å de för sådant ändamål särskildt anvisade skogar. En

särskild kronopark vore stäld under institutets skötsel, för att eleverna

måtte erhålla tillfälle deltaga i förefallande förvaltningsåtgärder.

Lärarepersonalen utgjoi''des af direktören, som, utom de honom såsom

läroverkets föreståndare tillhörande särskilda åligganden, hade att undervisa

i skogsskötsel och skogsteknologi, samt två lektorer, af hvilka den

ene undervisade i matematik och byggnadslära med deras tillämpningar

på skogshushållningen, i skogsindelning, i geodesi och i linear- och kartritning

samt handhade förvaltningen af de skogar, som stäldes under

institutets skötsel, och den andre undervisade i botanik, zoologi och jagtkunskap.

I öfriga ämnen uppehölles undervisningen af extra lärare, som

för närvarande vore fyra till antalet.

Det i riksstaten till skogsinstitutet uppförda reservationsanslaget, 21,300

kronor, utginge jemlikt kongl. brefven den 2 juli 1875 och den 1 juni

1877 enligt följande stat:

1 direktör och förste lektor .................................................. kixmor

1 lektor i skogshushållning och matematik...................... »

Transport kronor

4,500: —

3,500: —

8,000: —

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

> Transport

1 lektor i naturvetenskap..................................v.....................

1 extra lärare i författningskunskap .................................

1 eko eko i kemi och fysik .........................................

1 eko eko i nationalekonomi..........i............................

1 planteringsvaktare ..................................................................

till elevernas praktiska öfningar............................................

» stipenelier å 250 kronor åt fyra elever.......................

» expenser, bibliotek in. m................................................

» arrendeafgifter för institutets lägenheter och experimentalfält

.............................................................................

hvartill allt sedan senare hälften af år 1886 ytterligare

kommit, vid fastställande af domänstyrelsens årliga

generalförslag, från reservationsanslaget till kronoskogarnes

förvaltning och befrämjande af skogsväsendet

i allmänhet till aflöning åt en extra lärare

i agronomi anvisade .........................................................

så att anslaget i sin helhet utgjorde...................................

kronor 8,000

* 2,500

» 1,000

» 1,200

* 600

* 600

» 3,000

* 1,000

» 2,500

900:

» 500:

kronor 21,800:

I sammanhang med utfärdandet af nu gällande stadgar för de allmänna

skogsläroverken hade genom kongl. bref den 13 april 1886 förklarats,

att den lägenhet å Djurgården invid Stockholm, hvilken då vore

åt skogsinstitutet upplåten till lärosalar, till bostadslägenheter åt institutets

direktör och betjening samt till inrymmande af institutets samlingar, äfvensom

det åt institutet då anvisade jordområde för plantskolor, trädplantering

och skjutbana, finge fortfarande för samma ändamål disponeras.

Genom kongl. bref den 31 december 1890 hade derjemte, sedan å

anslaget till arrendeafgifter för institutets lägenheter m. m. uppstått en

besparing af 200 kronor derigenom, att en del af den för skogsinstitutets

räkning arrenderade s. k. Laboratoriehagen icke längre varit för institutet

behöflig, af besparingarna å reservationsanslaget till institutet anvisats ett

belopp af 200 kronor årligen, att från och med den 1 mars 1890 tills

vidare utgå till praktiska öfningar utom institutets område, dock utan

rubbning af det i gällande stat faststälda belopp för praktiska öfningar i

allmänhet. Då särskilda resepenningar icke funnes anvisade, åtnjöte vederbörande

lärare vid skogsinstitutet ersättning enligt gällande resereglemente

för de resor, som af elevernas praktiska öfningar föranleddes, hvilken ersättning

utginge från anslaget till dessa öfningar och från de medel, som

genom skogsindelningar kunde för institutets räkning intjenas.

Den stora betydelse, skogshushållningen egde för landet, hvars ytvidd

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till hufvudsakligaste delen bestode af för odling ej lämplig skogsmark,

förutsatte, enligt domänstyrelsens åsigt, fortvaron af ett högre skogsläroverk

dels för utvecklande af skogsvetenskapen efter våra för olika landsdelar

vidt skilda förhållanden, dels ock för utbildande af skickliga yrkesmän för

vården om landets skogsegendom,'' ej allenast statens utan äfven och ej

minst de enskildes.

Från denna sistnämnda synpunkt skulle, enligt domänstyrelsens mening,

kunna ifrågasättas, huruvida icke, då för den privata skogsförvaltaren i

allmänhet icke syntes kunna erfordras så omfattande förkunskaper och

mångsidig utbildning, som staten med rätta kräfde af sina skogstjenstemän,

åtgärder borde vidtagas för utbildande af privata skogsförvaltare. Domänstyrelsen

hölle fördenskull före, att vid skogsinstitutet i sådant syfte, i

likhet med hvad vid tekniska högskolan egde rum, specialelever borde

antagas, hvilkas elementarbildning icke skulle behöfva motsvara de nuvarande

fordringarna för inträde vid institutet. Men då specialelever lika

väl som de ordinarie eleverna behöfde praktiska förkunskaper för att hafva

gagn af undervisningen vid skogsinstitutet, måste de, derest de ej kunde

styrka sig ega sådan förkunskap, som af föreståndaren ansåges tillräcklig,

hafva, innan de derstädes mottoges, genomgått den praktiska kursen vid

Ombergs skogsskola, hvarest derför, allt efter de inträdessökandes lämplighet

för skogsyrket, till elever skulle antagas de mest passande, oafsedt

hvilken kategori de tillhörde. I fråga om de närmare bestämmelser, som

för nu antydda ändamåls vinnande kunde erfordras, förbehölle sig styrelsen

att, derest det antydda syftemålet skulle befinnas förtjena afseende,

framdeles få inkomma med förslag.

Den vid Ombergs skogsskola anordnade förberedande kursen hade,

enligt hvad domänstyrelsen vitsordade, visat ett gynsamt inflytande på

elevernas utbildning i praktiskt hänseende och syntes i förening med de

öfningar, som eleverna under lärotiden vid institutet numera underginge

såväl å den under institutets egen skötsel stälda kronoparken, som å de

skogar i landets särskilda delar, hvilka för ändamålet särskildt anvisades,

hafva fylt den brista i den praktiska undervisningen, som under en föregående

period förefunnits och ansetts böra afhjelpas genom läroverkets

förläggande till någon skogsegendom i landsorten. Härmed ansåge ock

domänstyrelsen skälet för bibehållande af institutets anslag på provisorisk

stat hafva bortfallit. Detta anslags uppförande på ordinarie stat samt i

samband härmed lärarelönernas reglering hade derför synts styrelsen icke

längre böra uppskjutas, helst aflöningen länge varit otillräcklig och saknaden

af pensionsrätt försatt dessa tjensteman i sämre ställning än deras

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

vederlikar. Vid liera tillfällen både ock olägenheter uppstått deraf, att

aflöningen icke varit fördelad i lön och tjenstgöringspenningar.

Eldigt för skogsinstitutet gällande ämnesprogram och arbetsordning

hade direktören, utom de med föreståndareskapet för läroverket förenade

särskilda åligganden och bestyr, 10 timmars, lektorn i matematik och skogshushållning

16 timmars samt lektorn i naturhistoriska ämnen 14 timmars

undervisningsskyldighet i veckan, hvarjemte det ålåge lärarne, hvar och en

i sina ämnen, att leda elevernas praktiska öfningar under tiden mellan våroch

höstterminerna vid institutet. Med hänsyn till betydelsen och omfattningen

af det arbete, som med dessa befattningar vore förenadt, äfvensom i

betraktande af angelägenheten deraf, att dessas innehafvare utan hindrande

bisysslor kunde egna sig åt sin uppgift, ansåge domänstyrelsen tvifvel ej råda

derom, att den nuvarande aflöningen, såsom varande för låg, behöfde ökas,

dervid styrelsen, som ansåge förenämnda ersättning enligt gällande resereglemente

för resor i och för elevernas praktiska öfningar fortfarande liksom

hittills böra utgå åt lärarne vid institutet, dock ansåge förhöjningen kunna

inskränkas till ett något lägre belopp än det af direktören vid skogsinstitutet

föreslagna, eller för direktörsbefattningen, utom fri bostad och vedbrand,

till ett belopp af 5,100 kronor, hvaraf 600 kronor såsom ålderstillägg

efter 5 år, samt för lektorerna, hvilkas aflöning med hänsyn till

deras undervisningsskyldighet syntes böra utgå med lika belopp för båda,

till 4,500 kronor, deraf 500 kronor såsom ålderstillägg efter 5 år. Såsom

lön borde enligt styrelsens mening räknas af direktörens aflöning 3,000

kronor och efter ålderstilläggets erhållande 3,600 kronor samt af lektorernas

aflöning 2,500 kronor och efter ålderstilläggets erhållande 3,000

kronor, så att tjenstgöringspenningarna vid en hvar af dessa befattningar

komme att utgöra 1,500 kronor.

I likhet med de flesta öfriga statens tjensteman borde såväl direktören

som lektorerna förpligtas att vid uppnådda 65 lefnads- och minst 35

tjensteår med oatkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå.

I anslaget till de extra lärarne hade direktören vid skogsinstitutet

icke ifrågasatt någon förhöjning. Härvid ville likväl domänstyrelsen erinra,

att för utöfvande af skogsstatstjenst förutsattes insigter jemväl i vissa delar

af gällande lag, såsom i de delar af jorda- och byggningabalkarne, som

egde tillämpning på jordbrukshushållningen i vissa delar af rättegångsbalken,

strafflagen och utsökningslagen äfvensom af skiftesstadgan. Visserligen

hade undervisningen härutinnan till någon del meddelats af den

extra läraren i skogs- och jagtförfattningarna samt tjensteexpedition, men,

utom det att undervisningen i de förstnämnda ämnena kräfde en juridiskt

Bill, till Riksd, l\ot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 0 Höft. 1

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

bildad person, hade den åt de sistnämnda ämnena anslagna tiden visat

sig alltför knapp att, utan men för liufvudämnena, kunna medgifva undervisning

i ursprungligen ej hithörande läroämnen. Särskild undervisning i

nyssnämnda juridiska ämnen hade derför synts styrelsen vara af behof vet

påkallad, för hvilket ändamål, äfvensom för undervisningen i textning

m. m., en ökning i anslaget till extra lärare af tillsammans 400 kronor

ansetts erforderlig. Anslaget till extra lärare vid skogsinstitutet skulle således

komma att utgöra: för undervisning i skogs- och jagtförfattningar

m. m. 1,000 kronor, i kemi och fysik 1,200 kronor, i nationalekonomi 600

kronor, i agronomi 500 kronor och i de juridiska ämnena m. in. 400

kronor eller tillsammans 3,700 kronor.

I fråga om öfriga anslag till institutet hade annan ändring i staten

icke ansetts erforderlig, än att i öfverensstämmelse med förberörda kongl.

bref af den 31 december 1890 anslaget till arrendeafgifter borde minskas

med 200 kronor, livilka i stället skulle påföras anslaget till de praktiska

öfningarna.

Anslaget till skogsinstitutet hade — yttrar departementschefen härefter

— varit uppfördt på extra stat, till dess detsamma vid 1878 års

Riksdag inflyttades under det ordinarie reservationsanslaget till skogsväsendet.

Oaktadt denna öfverflyttning, hvarigenom erkännande måste anses

hafva blifvit gifvet åt den för öfrigt- väl numera af ingen bestridda oumbärligheten

för landets skogsväsende af den högre fackbildning, skogsinstitutet

hade att meddela, hade detta institut bibehållits vid sin förutvarande provisoriska

organisation, hvarvid jemväl allt hittills förblifvit. Orsaken härtill

vore att söka deri, att man icke velat genom en definitiv organisation af

institutet lägga hinder i vägen för lösningen af den å bane bragta frågan

om institutets förflyttning till någon för ändamålet lämplig kronopark.

Sedan denna fråga väcktes, hade emellertid en betydelsefull åtgärd för främjande

af skogselevernas praktiska utbildning vidtagits derigenom, att Ombergs

skogsskola ombildats till en förberedande undervisningsanstalt för nämnda

elever med hufvudsakligt syfte att bibringa dem praktisk insigt och färdighet

i skogshushållning och jagt. För skogselevernas fortsatta utbildning

i praktiskt hänseende under lärotiden vid skogsinstitutet syntes äfven vara

på ett tillfredsställande sätt sörjdt genom de praktiska öfningar, eleverna

hade att undergå mellan läseterminerna å särskildt för ändamålet anvisad

kronoskog. Det syntes derför, som om någon grund ej vidare borde finnas

för den farhåga, som väl närmast framkallat förslaget om institutets förflyttning

till landsorten, eller att undervisningen vid ett i hufvudstaden

förlagdt skogsinstitut kunde komma att erhålla en alltför öfvervägande

teoretisk rigtning. Då således det väsentligaste skälet för den föreslagna

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

förflyttningen numera kunde anses hafva förfallit, och en sådan åtgärd i öfrigt

komme att föranleda åtskilliga olägenheter och ökade kostnader, syntes

departementschefen hinder ej vidare höra möta derför, att, på sätt domänstyrelsen

föreslagit, definitiv stat faststäldes för skogsinstitutet, och att följaktligen

anslaget för detta institut erhölle naturen af bestämdt anslag.

Enligt domän styrelsens förslag skulle direktören vid skogsinstitutet,

som för närvarande åtnjöte aflöning af 4,500 kronor, bibehållas vid denna

aflöning, men tillerkännas rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter fem

års väl vitsordad tjenstgöring. De båda lektorerna, hvilka för närvarande

åtnjöte aflöning, den ene med 3,500 kronor och den andre med 2,500

kronor, skulle enligt samma förslag båda erhålla 4,000 kronor i aflöning,

hvardera med rätt till ett ålderstillägg å 500 kronor efter fem års väl

vitsordad tjenstgöring. Med domänstyrelsen vore departementschefen ense

om behofvet af någon förbättring i de för direktören och lektorerna vid

skogsinstitutet för närvarande anvisade löneförmånerna. För att skogsinstitutet

skulle kunna uppfylla de stora fordringar, som numera stäldes

på en läroanstalt för den högre skogsundervisningen, vore nödigt, att institutets

fasta lärarepersonal bereddes en i ekonomiskt afseende så pass

tryggad ställning, att den kunde, utan att för lifsuppehällets förvärfvande

nödgas uppsöka bisysslor, egna sig åt sin vigtiga uppgift att utbilda de

blifvande förvaltarne af statens och enskildes skogar samt att bidraga till

utredningen af de många för skogshushållningen vigtiga frågor, som folie

inom området för de vetenskaper, hvari de hade att undervisa. Vid de

af domän styrelsen föreslagna aflöningsbelopp hade departementschefen ej

heller annat att erinra, än att aflöningen för lektorerna, hvilken blifvit

af domänstyrelsen föreslagen till 4,000 kronor — deraf 2,500 kronor såsom

lön och 1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar — jemte rätt till

ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring, lämpligen

syntes honom böra, i närmare öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå

aflöning vore anvisad andra med de ifrågavarande jemförliga tjensteman,

i stället bestämmas till 3,500 kronor — deraf 2,000 kronor såsom lön och

1,500 kronor såsom tjenstgöringspenningar — jemte rätt till två ålderstillägg

å hvartdera 500 kronor efter resp. 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring.

Vid öfriga af domän styrelsen i staten för skogsinst itutet föreslagna

förändringar, hvilka inskränkte sig dertill, att ett arfvodesbelopp å 500

kronor till en extra lärare, hvilket hittills utgått från reservationsanslaget

till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,

skulle öfverflyttas till berörda stat; att anslaget till arfvoden åt

extra lärare skulle derutöfver ökas med 400 kronor; samt att anslaget till

arrendeafgifter in. in. skulle minskas med ett belopp af 200 kronor, hvar
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med i stället anslaget till de praktiska öfningarna skulle ökas, hade departementschefen

icke något att erinra.

Den af departementschefen tillstyrkta staten för skogsinstitutet skulle

således erhålla följande utseende:

Tjenst-

Lod.

görings-

penniDgar.

Samma.

Direktören.......................................

j Fri bostad och vedbrand. Efter 6

3,000

1,500

4,500

! år kan lönen höjas med C00

kronor.

Lektorn i matematik och skogshushåll-

2,000

(Efter 5 år kan lönen höjas med

! 600 kronor och efter 10 år med

ning ..........................................

1,500

3,500

Lektorn i naturvetenskap ..................

ytterligare 600 kronor.

I Efter 5 år kan lönen höjas med

2,000

1,500

3,500

I 500 kronor och efter 10 år med

ytterligare 500 kronor.

Arfvoden åt extra lärare ..................

—

__

3,700

Aflöning till planteringsvaktare .........

—

—

600

Fri bostad och vedbrand.

Till stipendier ................................

—

—

1,000

» de praktiska öfningarna...............

» arrendeafgifter för institutets lagen-

—

—

3,200

heter och experimentalfält.........

—

—

700

» expenser....................................

—

—

2,500

Summa kronor

—

—

23,200

och borde anslaget för skogsinstitutet, i likhet med anslagen till skogsstaten

och statens skogsskolor, uppföras såsom bestämdt anslag och sammanföras

med sistnämnda anslag under gemensam titel »för statens skogsläroverk»

med belopp af 47,700 kronor.

Såsom vilkor för åtnjutande af löneförmånerna enligt den nya staten

borde, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad domänstyrelsen härutinnan

hemstält, stadgas:

att innehafvare af befattning vid skogsinstitutet skulle vara underkastad

den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet och jemkning i åligganden,

som kunde varda föreskrifven;

att med ordinarie tjenst vid skogsinstitutet icke finge förenas annan

tjenst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat och ej heller annan tjenstebefattning,

med mindre den funnes icke vara hinderlig för fullgörande af

tjenstgöringen vid skogsinstitutet;

att direktören alldeles icke och lektor endast inom de gränser, domänstyrelsen

bestämde, egde åtaga sig skogsförrättningar åt enskilde;

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

att de med hvarje befattning förenade tjenstgöringspenningar finge

uppbäras endast för den tid, tjenstens innehafvare verkligen tjenstgjort,

men skulle för den tid, han varit från tjenstgöring befriad, utgå till den,

som tjensten förrättat;

att den, som af sjukdom hindrades att sin tjenst förrätta, egde uppbära

hela lönen, men att den, som eljest undfinge ledighet för svag helsas

vårdande, enskilda angelägenheter eller särskild! uppdrag, kunde förpligtas

att under ledigheten utöfver sina tjenstgöringspenningar afstå så mycket

af lönen, som för tjenstens förrättande erfordrades eller eljest pröfvades

skäligt;

att tidpunkten för åtnjutande af det direktören tillerkända ålderstillägg

likasom det åt lektor medgifna första ålderstillägget skulle inträda

fem år efter befattningens tillträdande, under vilkor att innehafvare]!

under mer än fyra femtedelar af denna tid sjelf bestridt sin egen eller,

på grund af förordnande, annan statens tjenst, och att hans tjenstgöring

derunder varit af beskaffenhet att kunna väl vitsordas; samt med

iakttagande, att den högre aflöningen ej finge tillträdas förr än vid början

af kalenderåret näst efter det år, då den stadgade tjensteåldern blifvit

uppnådd, hvarvid borde direktören tillgodoräknas den tid, han före den

nya statens utfärdande på kongl. förordnande uppehållit direktörsbefattningen,

och lektor den tid, han likaledes före den nya statens utfärdande

enligt kongl. förordnande bestridt lektorsbefattning vid institutet;

att andra ålderstillägget finge af lektor tillträdas efter ytterligare fem

år under enahanda vilkor, som gälde beträffande det första ålderstillägget

;

att ålderstillägg skulle räknas till lönen; samt

att direktör och lektor vid institutet skulle, då de uppnått sextiofem

lefnads- och minst trettiofem tjensteår, vara förpligtade att med

oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten från tjensten

afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet anstå, derest och

så länge den pensionsberättigade pröfvades kunna i tjensten på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kunde finnas villig att i tjensten

qvarstå.

Den utgift, som, i händelse af bifall till den föreslagna nya regleringen,

blefve erforderlig för ålderstillägg åt direktören och lektorerna vid skogsinstitutet,

borde bestridas af anslaget till ålderstillägg åt skogsstaten. Nämnda

utgift komme emellertid icke att varda af den betydenhet, att någon höjning

af anslagets belopp af denna anledning, åtminstone för närvarande,

blefve behöflig. Deremot borde anslagets titel sålunda förändras, att den
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

samma angåfve, att från anslaget utginge ålderstillägg jemväl till skogsinstitutets

lärarepersonal.

Beträffande anslaget till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af

skogsväsendet i allmänhet ifrågasatte domänstyrelsen icke någon förändring.

Då emellertid det arfvode å 500 kronor till en extra lärare i agronomi

vid skogsinstitutet, som hittills utgått från sistnämnda anslag, upptagits i

den nya staten för skogsinstitutet, borde anslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet minskas med motsvarande

belopp, eller från 401,902 kronor till 401,492 kronor.

Hinder syntes icke möta för att lärarne vid skogsinstitutet för resor,

som föranleddes af elevernas praktiska öfningar, hädanefter som hittills

finge åtnjuta ersättning enligt resereglementet från anslaget till nämnda

öfningar och från de medel, som genom skogsindelningar kunde för institutets

räkning intjenas.

Utskottet tillåter sig hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 65—69) beträffande

de skäl, som anförts till stöd för förslagen om rätt för jägmästare

att i fråga om ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft befattning

såsom direktör eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare för

statens skogsskola eller underlärare vid Ombergs skogsskola, samt om rätt

för första gradens tjensteman hos domänstyrelsen, som vinner anställning

såsom jägmästare, eller jägmästare, som vinner anställning såsom första

gradens tjensteman hos domänstyrelsen, att för ålderstilläggs åtnjutande

tillgodoräkna sig den tid, han egt att för samma ändamål räkna sig till

godo vid den förut innehafda tjensten.

I sin uti statsrådsprotokollet omförmälda skrifvelse den 9 december

1874 anförde skogsstyrelsen, bland annat, hurusom den lör ett skogsläroverk

mest tjenliga plats otvifvelaktigt måste anses vara å eller invid

en staten tillhörig, i mellersta eller södra delarne af landet belägen och

för en intensiv hushållning tjenlig större skog, som kunde förete tillräckligt

omvexlande förhållanden, för att den i skogsyrket särdeles magtpaliggande

praktiska undervisningen ej måtte blifva ensidig, och der de åtgärder, som

i och för skogsskötsel borde vidtagas, icke allt för mycket gjordes beroende

af sådana konjunkturer med afseende å virkesvärdet, som maste utöfva

inflytande på hushållningen å menigheters eller enskildes skogar, hvarförutom,

vid val af ort för en högre undervisningsanstalt, afseende jemväl

borde,, fästas å närheten till jernväg eller ångbåtsled, som leinnade lätt

tillfälle till resor i och för praktiska öfningar å andra skogar af olika

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

beskaffenhet med läroverkets. Utaf kronoparkerna kunde emellertid af

uppgifna skäl icke någon ifrågakomma för anläggande af eu högre undervisningsanstalt

för skogsväsendet, och skogsstyrelsen hade ej heller för det

dåvarande bland de marker, som erbjudits kronan till inlösen, att uppgifva

någon för emottagande af skogsinstitutet lämplig skog, men styrelsen

ansåge dock ordnandet af den högre skogsundervisningen genom dess förläggande

till en derför passande kronoskog ej böra lemnas ur sigte, utan

fastmer åtgärder vidtagas för genomförandet af denna angelägenhet, så

fort ske kunde och nödiga medel hunne beredas.

Riksdagen förklarade i sin jemväl åberopade skrifvelse den 19 maj

1875, att Riksdagen till alla delar gillade skogsstyrelsens yttrande angående

angelägenheten deraf, att skogsinstitutet blefve till någon större

skogsegendom förlagdt, samt att Riksdagen förestälde sig, att bland de

många skogrika boställen, som redan vore eller inom kort blefve till statsvei’kets

disposition indragna, det ej borde möta svårighet att utse något,

som vore för berörda ändamål lämpligt, och att således den högre skogsundervisningen

skulle kunna ordnas, utan att någon särskild egendom

derför behöfde inköpas.

I statsrådsprotokollet uppgifves nu visserligen i sammanhang med

omnämnandet af Riksdagens berörda skrifvelse, att det visade sig, att någon

för ifrågavarande ändamål lämplig skogsegendom icke kunde erhållas;, och

en del omständigheter anföras der äfven till ådagaläggande af att institutets

förflyttning till landsorten nu mera hvarken skulle vara behöflig

eller ändamålsenlig. I förstnämnda hänseende åberopas, att eleverna genom

den förberedande kursen vid Omberg och genom skogsöiningarna under

sommarmånaderna erhålla tillräcklig praktisk utbildning, och i det senare

hänseendet framhålles, bland annat, att en förflyttning skulle vara förenad

med ökade kostnader såväl för nybyggnader som för lärarepersonalens

aflönande, samt att det icke skulle vara lämpligt att låta eleverna under

två års tid kaserneras i en kanske aflägsen skogsbygd.

För sin del har emellertid utskottet icke kunnat finna, att härigenom

ådagalagts origtigheten af den utaf skogsstyrelsen och Riksdagen uttalade

uppfattningen om önskvärdheten af institutets förläggande till landsbygden.

Hvarken kursen vid Omberg eller de omförmälda praktiska öfningarna

under mellanterminerna torde nemligen kunna ersätta fördelen af att

eleverna under hela sin studietid få vistas å eu plats, der de äro i tillfälle

att omedelbart iakttaga huru de teoretiska lärorna praktiskt tillämpas.

Kostnaden för nybyggnader vid eu förflyttning af institutet torde icke

heller behöfva blifva så synnerligen betydande, om saken på ett ändamålsenligt

sätt ordnas; och i detta hänseende är för öfrigt att märka, att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

institutets nuvarande lokaler befinna sig i ett allt annat än tillfredsställande

skick med afseende ä inredning och utrymme, hvarföre, om institutet

definitivt skulle förläggas till Stockholm, icke obetydliga kostnader

för reparation samt om- och tillbyggnad af institutets hus kunna emotses,

särskildt för det fall att, såsom utskottet för sin del anser högeligen önskvärd!,

specialkurser vid institutet anordnas för sådana ynglingar, hvilka

vilja utbilda sig till privata skogsförvaltare. Någon ökad utgift för lärarepersonalens

aflönande lärer vidare icke behöfva uppkomma vid en förflyttning,

ty, om också en ytterligare lektorsbefattning då skulle behöfva inrättas

för de läroämnen, i hvilka undervisningen nu bestrides af extra lärare,

skulle å andra sidan de nu utgående arfvodena till extra lärare inbesparas,

samt lärarnes aflöningsförmåner kunna sättas icke obetydligt lägre

än om institutet bibehölles i hufvudstaden. Och hvad hänsynen till eleverna

beträffar, så kan utskottet icke föreställa sig annat, än att studietidens

tillbringande på landet måste för eleverna blifva i alla afseenden helsosamt

äfvensom ekonomiskt fördelaktigt.

Icke heller hvad i öfrigt anförts till förmån för institutets bibehållande

i hufvudstaden synes utskottet vara af beskaffenhet att förtjena afseende.

Utskottet anser således skäl icke förefinnas för Riksdagen att frångå

sin förut uttalade uppfattning om ändamålsenligheten af institutets förläggande

till landsbygden. Och som sedan år 1874, då skogsstyrelsen

yttrade sig i ämnet, antalet till kronans disposition varande skogsegendomar

högst väsentligen ökats genom indragningen af militära och civila

boställen samt de pågående inköpen af skogsmark, synes det utskottet

böra blifva föremål för förnyad undersökning, huruvida icke någon för

institutet lämplig egendom finnes att tillgå eller i sammanhang med inköpen

af skogsmark kan anskaffas. I afvaktan på resultatet af denna

undersökning torde någon förändring icke böra vidtagas med afseende å

de till skogsinstitutet anvisade medlen.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit om rätt för jägmästare att i fråga om

ålderstillägg räkna sig till godo den tid, han innehaft befattning såsom

direktör eller lektor vid skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola

eller underlärare vid Ombergs skogsskola, samt om rätt för första gradens

tjensteman hos domänstyrelsen, som vinner anställning såsom jägmästare,

och för jägmästare, som vinner anställning såsom första gradens tjensteman

hos domänstyrelsen, att för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den

tid, han egt att för samma ändamål räkna sig till godo vid den förut

innehafda tjensten, har synts utskottet på de i statsrådsprotokollet anförda

skäl böra af Riksdagen bifallas.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen må, med afslag å Kongl. Maj:ts

förslag om godkännande af ny stat för skogsinstitutet,

fastställa det ordinarie anslaget till skogsväsendet att

utgå med oförändradt belopp, så att detta anslag erhåller

följande uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten ............ kr. 447,208: —

» statens skogsskolor » 24,500: — kr. 471,708: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten............... » 84,400: —

reservationsanslag :

till skogsinstitutet......... kr. 21,300: —

» enskilda skogsun
dervisningen

...... » 8,600: —

» kronoskogarnes förvaltning

och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet........... » 401,992: — *, 431,892: —

tillsammans kr. 988,000: —

b) att Riksdagen må medgifva, att jägmästare må

i fråga om rätt till ålderstillägg räkna sig till godo den

tid, han innehaft befattning såsom direktör eller lektor

vid skogsinstitutet, föreståndare för statens skogsskola

eller underlärare vid Ombergs skogsskola, vare sig befattningen

innehafts på grund af konstitutorial eller, i

följd af fråga om skogsläroverks reglering, endast på

kongl. förordnande; samt

c) att Riksdagen må medgifva, att första gradens

tjensteman hos domänstyrelsen, som vinner anställning

såsom jägmästare, eller jägmästare, som vinner anställ
Bih.

till Riksd. Prof. 1882. 4 Sami. 1 Afd. U Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ning såsom första gradens tjensteman hos domänstyrelsen,

må för ålderstilläggs åtnjutande tillgodoräkna sig den tid,

han egt att för samma ändamål räkna sig till godo vid

den förut innehafda tjensten; allt under de vilkor i öfrigt,

som stadgas i kongl. kungörelserna af den 10 november

1882, den 29 november 1889 och den 6 juni 1890.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. e/risa 6:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln är

"anslå™ icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,

i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å sjunde

hufvudtiteln må i riksstaten för år 1893 uppföras till

oförändrade belopp.

Extra anslag.

För tillfälliga behof, hänförliga till sjunde hufvudtiteln, hafva nedannämnda

framställningar blifvit gjorda; och får utskottet härmed öfvergå

till afgifvande af yttrande öfver berörda framställningar.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

Ang. anslag till 7:o) Med anledning af Kongl. Majds derom gjorda framställning får

lllZtutZr^k°ttet hemställa,

Jinansdeparte
men‘byrå.

anh att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

[■g] åren egt rum, må till beredande af arfvode för en byrå
assistent

å finansdepartementets bankbyrå på extra stat

för år 1893 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

59

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

8:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embets-^<™'',as

verket förskottsvis bestridt följande till sjunde hufvudtiteln hänförliga „/ statskonutgifter,

hvilka borde hos Riksdagen anmälas till ersättning, nemligen:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggläggning

af åtskilliga kronans domäner........................... kr. 13,137: 64

» ersättning för till statsverket afträdd åbyggnad å ett

indraget boställe................................u ............... » 1,845: 36

» ersättning till vissa kronoarrendatorer och boställs
hafvare

för saknad afkomst af exproprierad jord............ » 7,126: 66

» godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars

deltagande i Hjelmarens och Qvismarens sänkning . .. > 8,213: 17

» dito för dito i andra vattenafledningsföretag................. » 18,465: 05

» ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen......... » 225,097: 86

» godtgörande af förskjutna husröteersättningar åt tillträdande

arrendatorerna af indragna militieboställena 1

mantal Solberga N:is 1 och 2 i Elfsborgs län och V2

mantal Våtamåsa N:o 1 i Malmöhus län...................... 1 2,191: 38

» godtgörande af skifteskostnad, belöpande å indragna

militiebostället 4V135 mantal Heljesund N:o 3 i Jemt
lands

län......................i................................:.......................... *■ 1,205: 87

» bidrag till uppförande %f ny ladugård å indragna militiebostället

3/s mantal Asaka N:o 3 Jutegården i Elfsborgs

län.......................... 8 790: —

» godtgörande af reparations- och underhållsarbeten å

Tranebergs, Nockeby och Drottningholms broar........... » 3,704: 16

» ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas

ränta icke blifvit. af statsverket inlöst............................... 8 7,845: 28

» kostnader för tullkomitén....................................................... * 62,571: 31

» reparationsarbeten å tekniska skolans hus i Stockholm

efter den å nämnda bus den 7 juni 1889 timade eldsolycka

............ 8 32,200:

eller tillhopa kr. 384,303: 74

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom giorda

framställning får utskottet hemställa,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,

af statskontoret gjorda förskott, på extra stat

för år 1893 anvisa ett belopp i jemnt krontal af

384,304 kronor.

Genomförande af öfverintendentsembetets nya organisation.

genomförande 9:°) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

af öfverinten-i öfverensstämmelse med hvad förut egt rum hemställer utskottet,

dentsenlbetets

3 tion. a att Riksdagen må, för genomförande af öfverintendents
[8.

] embetets nya organisation, å extra stat för år 1893 an
visa

ett belopp af 500 kronor.

Uppförande af nytt landsstatshns i Lnleå.

Ang. anslag 10:o) Till uppförande af nytt landsstatshus i Luleå har Kongl. Maj:t

lal/nyuiånds-^^ ett extra anslag för år 1893 af 102,000 kronor.

statshus i I fråga om denna anslagsfordran har departementschefen till statsrådsprotokollet

meddelat, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens

län i skrifvelse den 17 november 1888 hos Kongl. Maj:t gjort framställning

om beredande af nödiga medel för uppförande i enlighet med uppgjorda

ritningar invid landsstatsembetshuset i Luleå af mot eldfara tryggade

förvaringsrum för länsstyrelsens, landtränteriets och provinslandtmäterikontorets

dyrbaraste handlingar, genom hvilken åtgärd jemväl skulle

vinnas erforderligt ökadt utrymme för länsstyrelsens embetslokaler. Till

stöd för denna framställning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande hufvudsakligen

anfört, hurusom genom de förhärjande eldsvådor, hvilka under

åren 1887 och 1888 öfvergått tre af Norrlands städer, den erfarenhet vunnits,

att de flesta kassahvalf af enkla murar, förlagda i midten af trähus,

erbjöde så otillförlitligt skydd mot eldsolyckor, att sedlar och papper, till

och med inneslutna i brandfria kassaskåp, ofta blefve i dylika hvalf förstörda,

oaktadt dessa i allmänhet ansetts brandfria och jemväl varit uppförda

med sådan styrka, att sjelfva murverket lemnats oförstördt af elden;

att ifrågavarande framställning jemväl vore påkallad af nödvändigheten

att afhjelpa den brist på erforderligt utrymme inom landsstatshuset, som

för närvarande förefunnes; att länsstyrelsens sessionsrum vore så litet, att

det understundom ej utan stor svårighet kunde rymma den allmänhet,

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

som ofta vid allmänna sammanträden, virkesauktioner och andra dylika

tillfällen komme tillstädes; samt att såväl nämnda sessionsrum som länsstyrelsens

öfriga lokaler skulle genom den ifrågasatta åtgärden vinna en

välbehöflig utvidgning; och hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som

ansett sig ej kunna stå i ansvar för fortvaron af de nu befintliga eldfarliga

och otillräckliga anordningarna inom landsstatshuset, åberopat instrumentet

öfver den 28 september 1888 förrättad ekonomisk besigtning å

nämnda hus, deri vitsordats de lemnade uppgifterna angående landtränterihvalfvets

eldfarlighet och embetslokalernas otillräcklighet, samt förslag

framstälts om afhjelpande af berörda olägenheter medelst uppförande af

en tillbyggnad af tegel i två våningar för en kostnad af 14,000 kronor,

hvilken kostnadssumma, efter det nödiga ritningar blifvit upprättade, funnits

böra höjas till 16,680 kronor.

I häröfver den 18 december 1888 afgifvet utlåtande hade öfverintendentsembetet

framhållit, hurusom beträffande inredningen i nuvarande

landsstatshuset i Luleå välgrundade anmärkningar kunde göras, då uti

nämnda af trävirke uppförda hus dels samtliga lokaler vore med hänsyn

till behofvet allt för små, dels räntmästarens rum användes såsom genomgång,

under det att tillträde till det murade och i utsträckning obetydliga

ränterihvalfvet ej, såsom behöflig! vore, funnes från räntmästarens rum

utan allenast från sessionssalen, dels ock landtmäterikontoret med dess

vigtiga handlingar vore inrymdt å vinden, allt omständigheter, hvilka syntes

embetet böra i en närmare framtid föranleda till en förändring till det

bättre. Emellertid hade embetet funnit det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande

framstälda förslaget, afseende, förutom uppförande af en .stenhusbyggnad

invid nuvarande landsstatshuset, jemväl påbyggnad af detta

senare trähus, hvarigenom eldfaran ökades, utan att likväl genom dessa

anordningar olägenheterna af förstugors och tamburers otillräcklighet blefve

afhulpna, ej vara tillfredsställande utan snarare att betrakta såsom endast

en provisionel åtgärd för afhjelpande tillsvidare af de öfverklagade olägenheterna,

hvilka enligt embetets tanke påkallade uppförande af ett helt och

hållet nytt landsstatshus af sten, helst residenshuset, som äfvenledes vore

af trä, båge helt nära det nuvarande landsstatshuset.

Vid föredragning af detta ärende den 25 januari 1889 hade, erinrar

departementschefen, Kongl. Maj:t enligt öfverintendentsembetets hemställan

uppdragit åt bemälda embete att i samråd med Kongl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län uppgöra förslag till en nybyggnad af sten för

länsstyrelsens embetslokaler.

Till åtlydnad af denna befallning hade, enligt hvad öfverintendentsembetet

i skrifvelse den 1 sistlidne december anmält, alternativa ritningar

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till en sådan byggnad uppgjorts dels såsom byggnadsprogram genom länsstyrelsens

föranstaltande, dels ock derefter hos öfverintendentsembetet med

iakttagande af vissa ändringar i det af länsstyrelsen uppgjorda förslaget i

syfte att åstadkomma tillräcklig dager i tamburer och väntrum samt af

vaktmästarebostadens förläggande till husets bottenvåning, efter hvilka

ändringar, som gifvit anledning till omarbetande jemväl af husets fasader

likasom till dessas förenkling, byggnad skostnad en af einbetet beräknats till

102,000 kronor. Denna senare hos embetet utarbetade ritning hade derefter

blifvit af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, efter erhållen del af

planen dertill, förordad till godkännande med vilkor af någon tillökning i

utrymme inom länsnotariens rum, landtmäterikontorets förvaringshvalf samt

i vaktmästarebostället äfvensom af beredande af rum jemväl för en extra

länsnotarie samt anordnande af en spiraltrappa mellan landskontoret och

dertill hörande arkiv; och hade embetet efter iakttagande af de begärda

ändringarna nu för Kongl. Maj:ts pröfning öfverlemnat hos embetet uppgjord

senare ritning jemte kostnadsförslag och beskrifning till ifrågavarande

byggnad, afsedd att uppföras å den derför enligt jemväl bifogad situationsplan

öfver residenstomten utmärkta plats.

Med afseende å hvad upplyst blifvit rörande utrymmet och beskaffenheten

i öfrigt af länsstyrelsens nuvarande embetslokaler, ansåge departementschefen

för sin del uppförandet af en ny tidsenlig byggnad för inrymmande

af nämnda lokaler vara af ett tvingande behof påkalladt; och

departementschefen hade ej funnit något att anmärka mot vare sig den

hos öfverintendentsembetet uppgjorda ritningen eller embetets kostnadsberäkning.

Utskottet erkänner behofvet deraf, att mot eldfara tryggade förvaringsrum

anskaffas för de i land sstatshuset i Luleå förvarade vigtiga handlingar

samt att länsstyrelsens embetslokaler något utvidgas, men utskottet hyser

för sin del den öfvertygelse, att ifrågavarande behof på ett fullt tillfredsställande

sätt kan tillgodoses på den väg, Kongl. Maj:ts befallningshafvande

sjelf ursprungligen ifrågasatt, eller genom om- och tillbyggnad af det

nuvarande landsstatshuset.

De invändningar, öfverintendentsembetet framstält mot en sådan åtgärd,

har utskottet, efter tagen del af de uppgjorda ritningarna, icke ansett

vara af den vigt, att skäl enligt utskottets förmenande förefinnas för Riksdagen

att, med frångående af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes ojemförligt

mindre kostsamma förslag, betunga statsverket med den betydande

utgiften för en nybyggnad. Den olägenhet, som enligt Kongl. Maj:ts

befallningshafvandes förslag skulle uppkomma derigenom, att förstugor

och tamburer blefve mindre rymliga, anser utskottet nemligen icke vara

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

63

synnerligen stor i jemförelse med den ökade kostnaden för en nybyggnad,

och af ritningarna har det synts utskottet, som om de för de vigtiga

handlingarnas förvarande afsedda lokaler kormne att blifva mot eldfara i

tillräcklig mån tryggade. Utskottet håller således före, att Riksdagen för

ifrågavarande ändamål bör bevilja allenast den lägre, för ombyggnad beräknade

kostnadssumman, 16,680 kronor, eller i jemnadt belopp 17,000

kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen till bestridande

af kostnaderna för om- och tillbyggnad af landsstatshuset

i Luleå beviljar ett extra anslag för år 1893

af 17,000 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

Riksdagen måtte dels af datAn^ende an''

för anläggning af telefonled- uufoniL
-

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att

utaf 1889 års Riksdag beviljade anslaget

ningar på extra stat för år 1893 anvisa en femtedel med 150,000 kronor, nm3ardels

ock för anläggning af telefonledningar från Stockholm till Örebro, [10.]

från Stockholm öfver Norrköping till Linköping, från Malmö till Kristianstad

samt från Göteborg öfver Varekil till Lysekil bevilja ett extra anslag

för år 1893 å 206,450 kronor.

Beträffande de skäl, hvilka legat till grund för Kongl. Maj:ts förevarande

framställningar, tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet

(sid. 75—87) och vill här endast anmärka, att af det nya extra

anslaget å 206,450 kronor skulle användas

för linien Stockholm—Örebro................................ kronor 78,770

för linien Stockholm—Norrköping—Linköping.............. » 58,115

för linien Malmö—Kristianstad............................................ » 31,630

och för linien Göteborg—Varekil—Lysekil .................... » 37,935

kronor 206,450

Kongl. Maj:ts framställning om anvisande för år 1893 af den på

samma år belöpande andel af ofvanomförmälda, år 1889 beviljade anslag

för anläggning af telefonledningar har icke gifvit anledning till någon

utskottets erinran; och då den nya anslagsfordran å 206,450 kronor,

Kongl. Maj:t för ifrågavarande ändamål nu framstält, synes utskottet vara

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af omständigheterna påkallad, har utskottet jemväl ansett sig böra förorda

bifall till denna anslagsfordran.

I betraktande deraf att de medel, hvilka under de senare åren dels

såsom anslag och dels såsom lån stälts till telegrafverkets förfogande för

utvidgning af statstelefonnätet, numera uppgå till högst ansenliga belopp,

har utskottet emellertid ansett sig höra här framhålla önskvärdheten af

att vid statstelefonväsendets vidare utveckling nödig varsamhet iakttages.

Och i sammanhang härmed har utskottet velat betona angelägenheten af

att ändringar icke annat än i särskilda undantagsfall vidtagas i de planer

för liniebyggnader, hvilka vid vederbörande anslags äskande för Riksdagen

framlagts.

Utskottet hemställer:

a) att Riksdagen må af det år 1889 beviljade anslaget,

750,000 kronor, för anläggning af telefonledningar

på extra stat för år 1893 anvisa en femtedel

med 150,000 kronor;

b) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie

från Stockholm till Örebro på extra stat för år

1893 bevilja 87,770 kronor;

c) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie

från Stockholm öfver Norrköping till Linköping

likaledes på extra stat för år 1893 bevilja 58,115 kronor;

d) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie

från Malmö till Kristianstad på extra stat för år

1893 bevilja 31,630 kronor; och

e) att Riksdagen må för anläggning af en telefonlinie

från Göteborg öfver Varekil till Lysekil likaledes

på extra stat för år 1893 bevilja 37,935 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

Ang. andag 12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å extra stat

till den lokala1893 anvisa dels till aflöning åt domänintendenter och för uppclistät

én‘sjord- håll a n d e af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000 kronor, och dels

bruksdomäner till resekostnader vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,080 kronor.

[11, 12.] För bestridande af motsvarande utgifter äro uti innevarande års riksstat

anvisade respektive 45,000 kronor och förslagsvis 22,181 kronor.

Beträffande de förhållanden, hvilka ansetts böra föranleda till en så

betydande höjning af förslagsanslaget till resekostnader vid domänförvaltningen,

har departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat, att domän
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

styrelsen i skrifvelse den 6 november 1891 anmält hurusom under alla de

år, styrelsen utöfvat sin verksamhet, dessa kostnader uppgått till högre

belopp än det i sådant afseende för innevarande år anvisade och detta jemväl

efter utfärdandet af kungörelsen den 20 december 1889, angående

ändring i resereglemente! den 11 februari 1881, i det nemligen resekostnaderna

vid domänförvaltningen under år 1890 uppgingo till 48,914 kronor

25 öre. Dom än styrelsen hyste väl den förhoppning, att, i den mån försäljningen

af mindre kronoegendomar komme att fortgå, förvaltningskostnaderna

i allmänhet och således äfven resekostnaderna skulle kunna

nedbringas, men ännu hade försäljningarna, som först genom kongl. brefven

den 18 maj 1888 och den 29 maj 1891 erhållit en mera betydande

omfattning, ej kunnat utöfva någon väsentlig verkan i nämnda hänseende,

helst som för flertalet af de egendomar, som försåldes, statsverket finge

vidkännas särskilda utgifter derigenom, att försäljningen enligt gällande

föreskrifter borde föregås af saluvärdering i den ordning, som för arrendeuppskattningar

vore stadgad. Då emellertid, enligt styrelsens antagande,

redan under de närmaste åren kunde förväntas, att resekostnaderna blefve

något mindre än för år 1890, ansåge styrelsen desamma för år 1893 kunna

beräknas till omkring 40,000 kronor. För erhållande af jemn slutsumma

å anslagen under denna hufvudtitel har departementschefen derjemte för

sin del ansett, att det ifrågavarande anslaget borde utföras med 40,080

kronor.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej gifvit anledning till

någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må å extra stat för år 1893 anvisa

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 45,000

kronor; samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,080 kronor.

Skogsodlingens befrämjande.

13:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag

hemställer utskotttet, _ _ '' fditgZ

att Riksdagen — i likhet med hvad för de senare befrämjande.

åren egt rum — må för år 1893 för skogsodlingens [13.]

befrämjande bevilja ett extra anslag af 25,000 kronor, att

ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att i mån af

tillgång tilldelas landsting eller hushållningssällskap, som

understödja enskilde skogsödare genom tillhandahållande

Bill. Ull Rilsd. Prat. J8.92. 4 Sand. 1 Afd. <> Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

Ang. ifrågasatt

anslag för

offentliggörande

af

den s. k. öfver•

skottsplaceringskomiténs

arbeten.

66 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller beredande

af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten, dock

med vilkor att statsbidrag icke må till något län utgå

med högre belopp, än hvad landsting och hushållningssällskap

tillsammans eller endera af dem för ändamålet

anslagit, ej heller till högre belopp än 2,000 kronor för

hvarje landstingsområde.

14:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 31) har herr

A. Hedin föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja till Kongl. Maj:ts disposition

ett förslagsanslag å 5,000 kronor för offentliggörande så skyndsamt

''som möjligt af dén s. k. öfverskottsplaceringskomiténs undersökningar och

förslag, samt att Riksdagen, vid anmälan om detta beslut, måtte anhålla, att

Kongl. Maj:t ville tillse, att koinitéarbetet blefve i bokhandeln tillgängligt

till så billigt pris, att äfven obemedlade personer utan svårighet kunde förskaffa

sig detsamma.

Beträffande den af motionären åsyftade departementskomiténs verksamhet

har utskottet inhemtat följande, som utskottet ansett sig böra till

Riksdagens kännedom meddela.

De på grund af Kongl. Maj:ts beslut den 29 oktober 1888 för utredning

af vissa med skattelagstiftningen i samband stående frågor inom finansdepartementet

tillkallade personer sammanträdde första gången den 1

november 1888 och voro derefter samlade under år 1888 den 4—14 december,

under år 1889 den 12—13 juni, den 16 —19 oktober och den

17—20 december samt under år 1890 den 14—28 oktober och den 3—11

december. Sammanlagdt 25 sammanträden höllos.

Utlåtanden afgåfvos dels den 13 december 1888 angående ifrågasatt

nedsättning af fyr- och båkafgiften, dels den 17 december 1889 med anledning

af Riksdagens skrifvelse den 14 maj 1888 angående undersökning

af den svenska sjöfartsnäringens tillstånd m. m., dels den 28 oktober 1890

angående den finansiella delen af arbetareförsäkringskomiténs förslag till

lag om • ålderdomsförsäkring, och dels den 11 december 1890 angående

statsverkets behof af kassaförlag. Under sammanträdena behandlades dessutom

åtskilliga andra frågor, hvilka icke föranledde till afgifvande af

skriftliga yttranden.

Kostnaderna hafva utgjort:

ersättning åt ledamöterna............................................................. kr. 1,511: 40

d:o till professorn Mittag-Leffler för verkstälda beräkningar

rörande en allmän svensk ålderdomsförsäkring » 1,023: 50

Transport kr. 2,534: 90

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 67

Transport kr. 2,534: 90

arfvode åt sekreteraren .............................................................. » 500: —

expenser................................................................................................ » 39: 38

aflöning åt vaktmästare ............................................ » 90: —

ersättning åt statskommissarien Riben för biträde vid utredning

af frågan om statsverkets kassaförlagsfond ..... *_100: —

Summa kronor 3,264: 28.

Med anledning af hvad utskottet sålunda inhemtat, hemställer utskottet,

att Herr A. Hedins förenämnda motion icke må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 24 mars 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation:

vid punkt 5:o mom. a) (angående godkännande af ny stat för skogsinstitutet)
af

herrar grefve G. Sparre, C. E. Casparsson, grefve E. C. A. Piper,

H. P. P. Tamm, V. A". Ekenman, F. Boström, friherre A. 11. von Krcemer,

C. Lundeberg, A. G. Svedelius, friherre C. G. A. Kling spor, G. D. R.

Tornerhjelm och A. P. Sjögréen, Indika yrkat, att utskottets yttrande och

förslag i denna del skulle hafva följande lydelse:

»I öfverensstämmelse med den uppfattning, som uttalats af vederbörande

myndigheter, anser utskottet, att genom anordnandet af den förberedande

kursen vid Omberg och af de särskilda skogsöfningarna mellan

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vår- och höstterminerna numera blifvit tillräckligt sörjdt för att eleverna

vid skogsinstitutet erhålla den praktiska underbyggnad, som är erforderlig

för att de skola kunna på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodogöra sig

den teoretiska undervisningen vid institutet. Och då, på sätt myndigheterna

ock framhållit, härtill kommer, att institutets förflyttning till landsorten

inåste blifva förenadt med högst betydande kostnader för statsverket,

särskilt i afseende å nybyggnader, håller utskottet före, att frågan om

dylik förflyttning bör anses hafva förfallit.

Vid sådant förhållande synes emellertid tidpunkten vara inne att

gifva institutet en definitiv organisation, då fortvaron af den nuvarande

provisoriska anordningen icke lärer kunna anses öfverenstämma med hvad

hänsynen till lärarepersonalens ställning samt statens eget intresse kräfva.

Och mot det af Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende nu framstälda

förslag har utskottet icke funnit aidedning till någon erinran.

Med anledning deraf, att domänstyrelsen i sin uti statsrådsprotokollet

omförmälda skrifvelse den 2 november 1891 ifrågasatt, att vid skogsinstitutet

borde anordnas speciella kurser för sådana ynglingar, hvilka önskade

utbilda sig till privata skogsförvaltare, har utskottet här velat uttala sin

fulla anslutning till denna uppfattning.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Riksdagen må

dels godkänna den i statsrådsprotokollet öfver finansärenden

den 13 januari 1892 föreslagna staten för skogsinstitutet

och de vilkor för den nya aflöningens åtnjutande,

hvilka i sammanhang dermed tillstyrkts;

dels med uteslutande ur staten af de deri nu

upptagna anslagen för statens skogsskolor, 24,500 kronor,

och till skogsinstitutet, 21,300 kronor, såsom bestämdt

anslag under titel »för statens skogsläroverk» uppföra

47,700 kronor;

dels ock minska anslaget till kronoskogarnes förvaltning

och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet

med 500 kronor från 401,992 kronor till 401,492

kronor;

så att anslaget till skogsväsendet erhåller denna

uppställning:

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

bestämdt anslag:

för skogsstaten.............. kr. 447,208: —

» statens skogsläro
verk.

........................ » 47,700: — kr. 494,908: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal......... » 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogs
undervisningen

.. kr. 8,600: —

» kronoskogarnes

förvaltning och

befrämjande af

skogsväsendet i

allmänhet......... » 401,492: — kr. 410,092: — •

Summa kr. 989,400: —»

vid punkten 10:o (angående anslag till uppförande af nytt landsstatshus

i Luleå)

af herrar F. Boström och C. Lundeberg, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Genom hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt har

utskottet ansett behofvet af att ett nytt landsstatshus uppföres i Luleå

vara till fullo ådagalagdt, men det af Kongl. Maj:t i fråga derom nu

framstälda förslaget har likväl icke synts utskottet böra af Riksdagen

oförändrad t bifallas. Utskottet har nemligen funnit det belopp af 102,000

kronor, som Kongl. Maj:t för ändamålet äskat, allt för betydande, i det

att utskottet förestält sig, att genom ändamålsenliga anordningars vidtagande

kostnaden för den ifrågasatta byggnaden skulle kunna icke obetydligt

nedbringas, i all synnerhet som prisen på eu del byggnadsmateriel i

det uppgjorda kostnadsförslaget upptagits väl höga. För sin del har

utskottet vågat antaga, att, om ett belopp af 80,000 kronor ställes till

Kongl. Maj:ts förfogande för ändamålet, de uppgjorda ritningarna skulle

kunna så omarbetas, att berörda belopp komme att befinnas vara tillräckligt.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet får fördenskull hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen till bestridande

af kostnaden för uppförande af nytt landsstatshus

i Luleå beviljar ett extra anslag för år 1893 af 80,000

kronor.»

af herr C. E. Casparsson.

Herr friherre A. B. von Krcemer har begärt få antecknadt, att Iran

ej deltagit i de här ofvan under punkten l:o samt 2:o mom. a) och b)

antecknade ärenden.

Likaledes skulle här antecknas, att herrar O. W. Odelberg, B. G. von

Hedenberg och K. Bohnstedt icke närvarit vid behandlingen inom utskottet

af punkterna 5:o—14:o af förestående utlåtande, samt att herr V. H.

Ekenman likaledes varit frånvarande under handläggningen af de under

punkterna 10:o—14:o upptagna ärenden.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1892

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Kronor

Ö.

Kronor

ö.

Kronor

Ö.

Finans-

17.000

64.000

122,100

100,800

174.000

140.000

20,300

5,400

169,600

35,500

7,250,000

—

—

—

17.000

64.000

122,100

100,800

174.000

140.000

20,300

5,400

169,600

35,500

7,250,000

—

Departementschefen.........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ......

Kammarkollegium............................................................

Statskontoret. Nuvarande belopp .................................

Okas å anslaget till vikariat, renskrifning, flit-

Stämpelomkostnader, förslagsanslag..............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, för-

Mynt- och kontrollverken...............................................

Omkostnader för kontroll verket, förslagsanslag...........

Kammarrätten.................................................................

Öfverintendentsembetet ...................................................

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af

Ökas med..................................................................

1.350.000

2.550.000

—

—

1.350.000

2.550.000

—

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

Minskas med............................................................

1,900,000

94,000

988,000

—

—

1,900,000

94,000

988,000

—

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

Domänstyrelsen ...........................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten.........................................................

» statens skogsskolor.............................................

14,980,700

—

14,980,700

—

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

73

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Friheter och

kyrkotionde.

Summa.

''

Kronor ö.

Kronor

ö.

Kronor

ö. i

17,000 —

_

17,000

_i

64.000 —

—

64,000

-:

122.100 —

—

122,100

—''

102,800 —

_

102,800

j

174,000 —

—

174.000

—!

140,000 —

—

140.000

—

20,300 —

—

20,300

—■

5,400 —

—

5,400

—

169,600 —

—

169,600

—

35,500 —

—

35,500

7,443,500 —

7,443,500

1,350,000 —

—

1,350,000

—

2.548,000 —

_

2,548,000

_

1,900,000 —

—

1,900,000

—

94,000 —

94,000

departementet.

penningar och tillfälliga biträden med...

slagsanslag .................,...........................

postmedlen. Nuvarande belopp...............

100,800:

2,000:

direkt utgå ......................

utgå. Nuvarande belopp

7,250,000:

193,500:

2,550,000:

2,000:

447,208: —

Bih. till Rilcsd. Prof. 1892.

Trp:t 471,708: — 14,186,200

4 Sand. 1 Afd. 6 Häft.

14,186,200

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Trp:t

Summa

1892

års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och j

dermed jemförlig i

anvisning, på j Sömma.

förslag. j

Friheter och 1

kyrkotionde.

Kronor

Ö.

Kronor

ö. [ Kronor

Ö.

14,980,700

—| 14,980,700

j

12,000

•

—1 12,000

30,000

—

— 30,000

—

200.000

—

— 200,000

—

21.550

—

6

— 21,556

—

15,000

—

— 15,000

—

450,000

—

— 450,000

—

12,000

—

— 12,000

—

25,000

—

— 25,000

—

45,000

—

—j 45,000

—

20,000

—

— 20,000

—

400,000

—

— 400,000

—

36,810

—

—| 36,810

—

32,000

—

— 32,000

60,000

—

—( 60,000

—

16,340,060

—

6

—116,340,066

—

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten..............................

Reservationsanslag:

Till skogsinstitutet..................................................

» enskilda skogsundervisningen...........................

» kronoskogarnes förvaltning ock befrämjande

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag...

Lyshållning m. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag .........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags
Ivontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag .........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag..........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .........

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag.................................

Kongl. operan..................................................................

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

75

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning ock

dermed jemförlig

anvisning, på

förslag.

Summa.

Friheter och

kyrkotionde.

Krouor

Trp:t 471,708: — 14,186,200 —

......... 84,400: —j

................................................ 21,300

.............................................. 8,600

af skogsväsendet i allmänhet 401,992

431,892: —

Stockholm, förslagsanslag ...

anslag ........................

förslagsanslag, högst

förslagsanslag.

Summa

988.000

12,000

30.000

200.000

21,550

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

Kronor

16,533,560

6 !—

Kronor

14,186,200

988.000

12,000

30.000

200.000

21,556

15.000

450.000

12.000

25.000

45.000

20.000

400.000

36,810

32.000

60.000

6 — 16,533,566;

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Sjunde hufvudtitel.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli:

Till arfvode för eu byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ......

Statskontoret:

j Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.....................................

Öfverintendentsembetet:

j För genomförande af dess nya organisation........................ 500: —

» om- och tillbyggnad af landsstatshuset i Luleå ......... 17,000: —

Telegrafverket:

j För anläggning af telefonledningar.......................................150,000: —

» » » en telefonlinie från Stockholm till Örebro 78,770: —

» » » » » Stockholm öfver Norr
köping

till Linköping 58,115: —

» » » » » Malmö till Kristianstad.

......................... 31,630: —

» » » » » Göteborg öfver Yare
kil

till Lysekil ...... 37,935: -

Domänstyrelsen:

j Till aflöning åt domänintendenter och uppehållande af domängöromålen

hos länsstyrelserna......................................................... 45,000: —

» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,080: —

Diverse anslag:

j Till skogsodlingens befrämjande....................

Kronor ! ö.

4,000

384,304

17,500 —

356,450

85,080

25,000 j

Summa! 872,334 —

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1892.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.