Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

1892-04-28 · 215 sidor, varav 206 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 206 av 215 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1892:9, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

1

N:o 9.

Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1892, kl. 5 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens

åttonde hufvudtitel, innefattande anslagen till ecklesiastikdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslagen.

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli.

l:o) Kongl. Maj:t har i den till Riksdagen den 16 januari 1892 aflåtna ^

statsverkspropositionen föreslagit, att, för beredande af särskildt årligt arfvode åt chefen för

såsom godtgörelse åt den kanslisekreterare inom ecklesiastikdepartementet, f°jf>teonsom

förordnades att å folkskolebyrån till föredragning bereda besvärsmål r^''

jemte öfriga rent administrativa mål och ärenden, hvilka icke af byråchefen

sjelf handlades, äfvensom att, i den mån sådant erfordrades, under byråchefens

inspektionsresor bestrida dennes öfriga göromål å byrån, anslaget

till departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli måtte höjas från sitt

nuvarande belopp, 78,800 kronor, till 79,800 kronor, eller med 1,000

kronor.

Till det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokollet öfver

ecklesiastikärenden den 13 januari 1892 har departementschefen erinrat,

It it,, till Itihsd. Prat. 1892. 4 Samt. I Afd. 7 Haft. (N:o 9.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att det redan länge visat sig, att mängden och beskaffenheten af de

rent administrativa mål och ärenden, som numera skulle af ecklesiastikdepartementets

folkskolebyrå handläggas, gjorde det omöjligt för byråns

chef att vederbörligen ombesörja den honom tillkommande beredningen

af alla dessa mål och ärenden och att på samma gång tillfredsställande

fullgöra sina åligganden i afseende på frågor af pedagogisk art.

Sedan nämnda byrå inom departementet upprättades, hade mer än

ett fjerdedels sekel förflutit. Under denna tid hade de folkundervisningsanstalter,

med hvilka byrån ursprungligen haft att befatta sig, ökats från

5,473 till 10,571. Statsanslagen till dessa anstalter, som vid periodens

början uppgått till 215,000 kronor, utgjorde nu öfver 3,800,000 kronor.

Seminarierna, som då egde en ytterst ringa utveckling med afseende å

både klasser och lärareantal, voro nu fullt organiserade och försedda med

en talrik lärarepersonal. Redan af denna utveckling och den dermed

följande ytterst rörliga och vexlande lagstiftningen hade förorsakats betydlig

ökning i byråns administrativa verksamhet, men dessutom hade

efter byråns inrättande nya skolformer, hvar och en med sina särskilda

lagar och författningar, vuxit upp och stälts under byråns administration.

Folkskolorna hade förbundits med fortsättnings- och slöjdskolor. Nya

lärarebildningsanstalter hade uppstått i de af landsting eller enskilda personer

upprättade småskolelärareseminarierna. Öfver de egentliga folkundervisningsanstalterna

hade folkhögskolorna utbildats. 1 rikets nordligaste

trakter hade undervisningen för den finska och lappska befolkningen

ordnats enligt särskilda bestämmelser. En pensionsinrättning för

så väl folkskolelärare som deras enkor och barn hade tillkommit, hvarigenom

en betydande mängd mål tillfördes byrån. Det i många hänseenden

invecklade s. k. abnormskoleväsendet tillhörde också numera, i

olikhet mot förr, byråns verksamhet. Särskildt komme utan tvifvel

ordnandet af döfstumundervisningen, som under den senaste tiden inträdt

i ett alldeles nytt skede, att i den närmaste framtiden medföra svårlösta

och invecklade frågor. Och äfven frånsedt sistberörda förhållande, komme

säkerligen antalet af de rent administrativa ärendena och besvärsmålen å

byrån att ej obetydligt ökas, sedan frågan om beredande af ålderdomsunderstöd

åt lärare och lärarinnor vid mindre folkskolor och småskolor

in. fl. äfvensom andra byrån tillhörande, nu sväfvande frågor vunnit sin

lösning.

I olikhet med förhållandet å en annan byrå inom departementet, den

s. k. läroverksby rån, hvilkens chef äfven vore en fackman, vore de å folkskolebyrån

förekommande rent administrativa målen och ärendena dels till

antalet öfvervägande de pedagogiska, dels ofta af ganska invecklad och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3

tidsödande art, livilket i icke ringa mån berodde derpå att, under det

läroverksbyrån både att syssla med fast organiserade statsanstalter, folkskolebyrån

handlade ärenden, beträffande hvilka det öfverlemnats åt kommunala

myndigheter att utöfva en ganska vidsträckt beslutanderätt och

hvilka derför företedde mycket vexlande former samt påkallade efter de

olika förhållandena lämpade åtgärder.

Tydligen kunde det icke rimligtvis fordras af byråchefen, att lian

skulle kunna fullständigt sätta sig in i och ombesörja beredningen af alla

dessa administrativa mål och ärenden, särskildt betungande för en person,

som saknade egentlig embetsmannautbildning, och på samma gång ega tid

och krafter öfver att på tillfredsställande sätt besörja sina öfriga åligganden,

såsom bland annat att väckande och ledande följa arbetet inom landet

på folkskolans område, att iakttaga de vigtigaste företeelserna inom samma

område i utlandet, att utöfva erforderlig tillsyn öfver folkskoleinspektionen

och söka få densamma på lämpligaste sätt ordnad och utvecklad samt att

sjelf inspektera de särskilda folkskolelärareseminarierna, för hvilket ändamål

han tidtals måste lemna byrån och företaga resor. Synnerligen önskvärdt

vore, att tiden för dessa resor icke behöfde blifva allt för knapp,

utan att byråchefen kunde få tillfälle att derunder sammanträffa med

inspektörerna inom ett eller flera distrikt för att med dem samråda om

folkskolans angelägenheter inom deras inspektionsområden, samt att hans

inspektionsverksamhet utsträcktes äfven till de för folkskolans utveckling

så vigtiga småskolelärareseminarierna.

De med den nuvarande anordningen af folkskolebyrån förenade olägenheter

och behofvet af en förbättrad folkskoleinspektion hade föranledt

Kong! Maj:t att i den till 1891 års Riksdag aflåtna statsverksproposition

bland annat föreslå, att Riksdagen måtte medgifva, att af anslaget till

arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspektörer finge utgå arfvode,

ej öfverstigande 6,000 kronor för år, åt en för viss tid förordnad

person, hvilken, förutom öfvervakande af folkskoleinspektionen, tillika

skulle utöfva tillsyn öfver seminarierna för bildande af lärare så väl vid

folkskolor som vid småskolor samt biträda departementschefen vid beredning

af ärenden rörande folkundervisningen af uteslutande eller öfvervägande

pedagogisk art. Förslaget hade derjemte åsyftat, att chefen för

folkskolebyrån skulle befrias från all inspektion af folkundervisningsanstalterna

och till chef för nämnda byrå kunna utses en person med egentlig

embetsmannautbildning.

Den sålunda väckta frågan om anställande af en öfverinspektor öfver

folkundervisningsanstalterna hade emellertid i följd af kamrarnes skiljaktiga

beslut förfallit, hvarefter Kongl. Maj:t den 9 oktober nästlidna år till chef

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

för folkskolebyrån utnämnt en skolman. Det återstöt^ nu att taga i öfvervägande,

huru den af behofvet påkallade förändrade anordningen och fördelningen

af arhetet inom nämnda byrå måtte kunna lämpligast och med

minsta kostnad åstadkommas.

Af hvad ofvan blifvit omförmäldt framginge, att, derest chefen för

folkskolebyrån skulle kunna egna erforderlig tid och krafter åt den pedagogiska

sidan af sin verksamhet, han så mycket som möjligt borde befrias

från den förberedande handläggningen af de rent administrativa ärendena

å byrån. För att detta skulle kunna ske, måste beredningen af dessa mål,

särskild! af besvärsmålen, hvilkas handläggning de senaste åren måst till

hufvudsaklig del ombesörjas af departementets redan förut i hög grad betungade

expeditionschef, uppdragas åt någon annan derför passande person.

Att för detta ändamål anställa en särskild tjensteman vore emellertid icke

behöflig!, då säkerligen alltid någon kanslisekreterare inom departementet

funnes lämplig och villig att utöfver de med hans tjenst förenade göromål

åtaga sig ifrågavarande uppdrag mot särskildt arfvode, hvilket syntes departementschefen

kunna bestämmas till 1,000 kronor årligen, eller enahanda

belopp, som enligt faststäld stat för sjöförsvarsdepartementet utginge

i arfvode till eu kanslisekreterare för handläggande af en del sådana göromål,

som tillhörde byråchef.

Efter hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt, anser

utskottet någon tvekan icke kunna råda derom, att chefen för folkskolebyrån

bör befrias från beredningen af en del administrativa mål och

ärenden, samt att för vinnande af detta ändamål en förhöjning af anslaget

till ecklesiastikdepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli bör till nu

ifrågasatt belopp af Riksdagen beviljas. Utskottet har emellertid trott sig

böra ifrågasätta, om ej nämnda belopp skulle kunna disponeras på annat

sätt, än Kongl. Maj:t föreslagit. Det bär nemligen synts utskottet, som

om vederbörande kanslisekreterare skulle kunna tillförbindas att, emot

befrielse från en del af sina åligganden såsom kanslisekreterare, utan särskild

ersättning öfvertaga byråchefens ifrågavarande beredningsskyldighet,

samt att åt en extra ordinarie tjensteman kunde uppdragas att, emot åtnjutande

af amanuensarfvode till det ifrågasatta beloppet, 1,000 kronor,

förrätta den del af kanslisekreterarens göromål, hvarifrån denne skulle

erhålla befrielse.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, och då Kongl. Maj:t lär böra

ega att pröfva, huru det ifrågavarande anslaget lämpligast må användas,

hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen, på det att chefen för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

5

ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå må kunna erhålla

befrielse från beredningen af en del till byrån

hörande mål och ärenden, höjer anslaget till ecklesiastikdepartementets

afdelning af Kongl. Majrts kansli från

dess nuvarande belopp, 78,800 kronor, till 79,800 kronor,

eller med 1,000 kronor.

Kleresistaten.

2:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under Al!a- prost*- hänvisning till den redogörelse i ämnet, som meddelats på sid. 5—6 i‘/"”s förmmstatsrådsprotokollet,

får utskottet hemställa, lino
att

Riksdagen må såsom årlig ersättning för prostetunna,

tillkommande kontraktsprosten i Vesterbottens

tredje kontrakt för Edefors församling, bevilja 13 kronor

73 öre och för sådant ändamål öka den under kleresistaten

uppförda anvisning i kontant, 20,646 kronor, till

20,660 kronor, eller med ett jemnadt belopp af 14 kronor.

Universiteten.

3:o) Kongl. Maj:t bar föreslagit Riksdagen, att årsanslaget till ana- Ä”3- töjning

tomiska institutionen vid universitetet i Upsala, 5,000 kronor, måtte höjas„tomtita

med ett belopp af 1,000 kronor till 6,000 kronor. »tiiuiionen i

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har, enligt hvad statsrådsprotokollet

gifver vid handen, föranledts af en af större akademiska konsistoriet

gjord och af universitetskansleren förordad anhållan, till stöd hvarför

konsistoriet åberopat den utredning i ämnet, som medicinska fakulteten

afgifvit. Fakulteten hade nemligen, efter erinran hurusom fakulteten tillförene

begärt en förhöjning i nämnda anslag af 2,000 kronor samt att

Kongl. Maj:t i anledning häraf hos 1889 års Riksdag äskat ett årligt belopp

af 1,500 kronor, som af Riksdagen beviljats, yttrat, att ifrågavarande institution

icke med det sålunda anslagna beloppet kunnat bestrida de för

dess verksamhet nödiga utgifter. Fakulteten hade derför nödgats hos

kanslern anhålla om ett tillskott af 500 kronor för det följande läsåret

från universitetets reservfond, hvilket äfven beviljats; och dylikt tillskott

hade sedermera årligen utgått. Ett årligt bidrag från reservfonden till

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

8. k. löpande utgifter vid eu institution kunde emellertid för längre tid

icke skäligen förväntas.

Att fakulteten icke genast begärt ytterligare förhöjning af statsanslaget

hade haft sin grund deri, att densamma ansett sig böra afvakta någon tids

erfarenhet, för den händelse möjligen inkomsten af lärjungarnes afgifter,

de s. k. dissektionsafgifterna, komme att ökas, eller utgifterna på ett eller

annat sätt kunde nedbringas. Intetdera hade dock inträffat. Dissektionsafgifterna

hade tvärtom genom ett aftagande antal medicine studerande

betydligt minskats och syntes, enligt tillgängliga uppgifter, komma att

under den närmaste framtiden ännu mera nedgå. Dessa afgifter hade under

läsåren 1887—1889 utgjort i medeltal 1,523 kronor årligen, för läsåret

1889—1890 1,258 kronor och under läsåret 1890—1891 endast 1,042

kronor, hvarigenom nu uppstått en minskning i årsinkomst af nära 500

kronor. Då afgiften för hvarje lärjunge nyligen höjts och en jemförelse

med storleken af samma afgift vid öfriga medicinska läroverk visade, att

eu ytterligare förhöjning vore obillig, kunde en förökad inkomst icke på

detta sätt beredas. De största utgifterna, nemligen de för värme, ljus och

vatten samt för anskaffande och konservering af dissektionsmaterialet, påverkades

deremot endast i ringa grad af dissekanternas antal och vore

derför nästan oförändrade.

Den vetenskapliga verksamheten vid institutionen hade på grund af

nu anförda förhållanden kunnat föga tillgodoses; nyare för densamma

behöfliga instrument samt preparat af vax och gips hade endast i ringa

antal och med användande af medel, som hufvudsakligen från enskildt

håll bekommits, kunnat anskaffas, och förrådet af glaskärl, nödvändiga

för bevarandet af de vid institutionen förfärdigade och för museet afsedda

preparat, vore uttömd!.

Härtill komme, att institutionen för att få behålla en vid densamma

till ovanlig duglighet för sin tjenst uppfostrad biträdande vaktmästare,

som man påräknat till efterträdare åt den nu 66 år gamle ordinarie vaktmästaren

och hvilkens nuvarande aflöning, 500 kronor, bestredes med de

af reservfonden lemnade medlen, icke kunnat undgå att från början af

läsåret 1891—1892 höja den biträdande vaktmästarens aflöning med 300

kronor årligen. Den nytta, som denne gjorde institutionen genom sin

färdighet i allehanda yrken, vore dock så stor, att lönetillökningen redan

derigenom kunde anses ersatt.

Då det nuvarande tilläggsanslaget från reservfonden utgjorde 500

kronor, inkomsten af dissektionsafgifterna minskats med ungefär lika stor

summa och en ökad utgift af 300 kronor icke utan verklig skada för

institutionen kunde undvikas, behöfde institutionen egentligen en tillökning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

7

af sitt anslag med 1,800 kronor. Med hänsyn till en, om också icke under

den närmaste framtiden, möjlig ökning af dissektionsafgifterna ansåge sig

fakulteten dock böra föreslå ett belopp af endast 1,000 kronor. Hela årsanslaget

till institutionen skulle, om detta beviljades, komma att utgöra

6.000 kronor.

Fakulteten hade vidare med afseende å lönen åt den biträdande vaktmästaren

anfört, dels att institutionen, ehuru den bestode af två afdelningar,

den anatomiska och den histologi ska, blott egde en ordinarie vaktmästare,

dels att den nuvarande biträdande vaktmästaren genom sin verksamhet i

flera hänseenden kunde anses motsvara det biträde, som under namn af

maskinist, preparatör eller konservator ofta vid jemförliga institutioner

funnes jemte den ordinarie vaktmästaren anstäldt med en fast lön, uppgående

till högre belopp än 800 kronor.

Kong! Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning till

någon utskottets erinran, hvarför utskottet hemställer,

att Riksdagen må höja årsanslaget till anatomiska

institutionen vid universitet i Upsala, 5,000 kronor, till

6,000 kronor, eller med ett belopp af 1,000 kronor.

4:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 133) har herr Ang. <yv%aS.

J. Boethius föreslagit, att Riksdagen ville bevilja ett årligt anslag aftuYLråttande

20.000 kronor att ställas till Kongl. Maj:ts disposition i ändamål att [af personliga

män af behof användas för att medelst inrättande af personliga professurer Yuupslia

vid Upsala universitet fästa personer, Indika genom vetenskaplig författare- universitet.

eller lärareverksamhet på ett synnerligt framstående sätt utmärkt sig, hvilka

professurers innehafvare borde åtnjuta en årlig lön af 4,000 kronor med

rätt tillika för dem att af statsmedel bekomma ålderstillägg i likhet med

extraordinarie professorer och med skyldighet att deltaga i den offentliga

undervisningen samt — då förhållandena så kräfde — examinationen vid

universitetet samt med förpligtelse för innehafvare af dylik professur att

mottaga kallelse till ledig icke personlig ordinarie eller extraordinarie

professur vid univei’sitetet, hvars ämne väsentligen sammanfölle med eller

inginge i det ämne, i hvilket han vore anstäld såsom professor, hvarjemte

besättandet af ifrågavarande personliga professurer borde ske enligt grunder,

som af Kongl. Maj:t efter vederbörande akademiska myndigheters

hörande faststäldes, samt i hvarje fall bestämmelser om den undervisningsoch

examinationsskyldighet, som skulle åligga innehafvare af personlig

professur, i sammanhang med utnämningen gifvas.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till aflöning

åt en labora

tor vid botaniska

institutionen

i Lund.

[4-]

Utskottet vill icke förneka, att i särskilda fall, då någon vetenskapsman

egnat sig åt ett ämne, som icke liar någon representant vid universiteten

och tillika är af den beskaffenhet, att den, som sig dermed sysselsätter,

saknar hvarje utsigt att erhålla ordinarie befattning och svårligen

kan genom sin sysselsättning med ämnet förtjena sitt uppehälle, skäl

må kunna finnas att åt viss person med framstående ställning inom

vetenskapen bereda en personlig professur eller eljest en tryggad framtid

genom statens mellankomst. Men att, såsom motionären föreslagit,

för personliga professurer på universitetens stat anslå en bestämd summa

synes utskottet så mycket mindre böra ega rum, som deraf skulle

kunna föranledas inrättandet af professurer, hvilka icke påkallades af sådana

särskilda omständigheter, som ofvan angifvits. Och då två fria högskolor

nu åro i tillfälle att lemna anställning åt ett icke obetydligt antal

lärare samt således utsigterna för vetenskapsmän att få egna sig åt vetenskaplig

verksamhet blifvit större än de tillförene varit, kan utskottet icke

heller finna det för närvarande vara särskildt angeläget att befordra inrättandet

af personliga professurer vid statsuniversiteten. Utskottet hemställer

fördenskull,

att herr Boethius’ förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till aflöning åt

.en laborator i växtfysiologi vid botaniska institutionen i Lund bevilja ett

årligt anslag af 3,000 kronor, hvaraf 750 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Rörande denna anslagsbegäran har föredragande departementschefen

till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom, då vid 1888 års riksdag framställning

af Kongl. Maj:t gjordes om anslag till uppförande för botaniska

institutionen i Lund af en ny byggnad, hvilken i väsentlig mån afsetts

för upprättande af ett växtfysiologiskt laboratorium, omförmälts, att vid

ett sådant laboratorium måste förr eller senare anställas en laborator,

hvilken skulle leda öfningarna derstädes.

Nu hade på hemställan af föreståndaren vid botaniska institutionen

akademiska konsistoriet anhållit, att till lön åt en laborator vid nämnda

anstalt måtte beredas ett årligt anslag af 3,000 kronor, hvilken anhållan

universitetets kansler ansett sig böra särskildt förorda. De af institutionsföreståndaren

till stöd för dennes hemställan åberopade skäl voro hufvudsakligen

följande.

Med begäran om ifrågavarande anslag hade man ansett hittills kunna

anstå, så länge en af universitetets docenter, hvilken vore fullt skicklig att

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ö

leda växtfysiologiska öfningar, innehade ett af den matematisk-naturvetenskapliga

sektionens docentstipendier och till följd deraf vore pligtig att

biträda vid de praktiska öfningar, som kunde ifrågakomma vid den botaniska

institutionen. Denna utväg att använda tillfälliga understöd för tillgodoseende

af universitetets ordinarie behof af lärare kunde dock endast

för en kortare tid anlitas. En docent kunde nemligen ej länge finna sig

tillfredsstäld med ett dylikt stipendium, som utgjorde en allt för ringa

ersättning för den uppoffring af tid och arbete, som skötandet af en laboratorsbefattning

kräfde. Med år 1892 kunde det nya laboratoriet tagas i

bruk, och i början af år 1893 tilländaginge den tid af sex år, under

hvilken den ofvan omförmälde docenten finge innehafva sitt docentstipendium.

Som redan två fast aflönade lärare i botanik funnes vid universitetet,

kunde man måhända föreställa sig, att ytterligare en lärare i detta ämne

vore obehöflig. Den undervisning och de öfriga göromål vid den botaniska

institutionen, som dessa båda lärare hade att bestrida, toge dock

deras tid fullt i anspråk; och det vore ej för att bereda någon lindring i

det dem hittills åliggande arbete, som ifrågavarande laboratorslön begärdes,

utan det gälde att i universitetsundervisningen införa en ny gren

af vetenskapen, som hittills ej kunnat studeras vid de svenska högskolorna.

Då under öfverläggningarna om behofvet af detta anslag blifvit ifrågasatt,

huruvida icke vid inträffande ledighet sådan förändring af redan befintliga

lärarebefattningar vore möjlig, som kunde göra en särskild laboratorstjenst

öfverflödig, hade institutionsföreståndaren uttalat den mening,

att eu förändring i detta syfte icke kunde genomföras utan skada för de

vetenskapliga studierna. Hela undervisningen inom den filosofiska fakulteten

syntes för närvarande stadd i en utveckling, som snarare gjorde ett

ökadt lärareantal nödvändigt, och särskildt gälde detta om läroämnena

botanik och zoologi. Också funnes numera vid många utländska universitet,

bland andra det i Köpenhamn, två ordinarie professorer i botanik,

nemligen en i växtfysiologi och eu i systematisk botanik, samt dessutom

flere lägre aflönade lärare med skyldighet att biträda vid undervisningen

eller tjenstgöra vid vederbörande institution. I hvilket fall som helst utgjorde

det under nuvarande förhållanden för den ostörda verksamheten

vid den nya läroanstalten ett nödvändigt vilkor, att en särskild lärare med

skyldighet att leda de växtfysiologiska laborationerna blefve anstäld. Fullt

kompetent sökande till en laboratorsbefattning skulle ej komma att saknas,

om en sådan tjenst snart kunde tillsättas.

juli. till Riksd. Prot. 18.92. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I punkten 47:o) här nedan redogöres för ett af Kong].. Maj:t för Riksdagen

framlagdt förslag rörande lokalförändringar och nybyggnad för botaniska

institutionen i Upsala, åsyftande bland annat inredande af ett större

botaniskt laboratorium uti institutionens nuvarande bus i botaniska trädgården.

I sammanhang med detta förslag har emellertid icke framstälts

anspråk på inrättande af särskild laboratorsbefattning och, enligt hvad utskottet

inhemta!, lärer yrkande i sådant syfte icke heller vara att från

universitetsmyndigheternas sida förvänta. Vid sådant förhållande och då

flere ordinarie lärare uti ifrågavarande disciplin icke finnas i Upsala än i

Lund, men antalet studerande deremot vid det förra universitetet är

ojemförligt större än vid det senare, anser utskottet anställandet af den föreslagne

laboratorn icke vara af behofvet påkalladt, hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

fande"”/*n &o) Kongl. Maj:t bär föreslagit, att Riksdagen måtte till förhöjning

assistent vid af årsanslaget till den kemiska institutionen vid universitetet i Lund, med

uiTonen iLHn<Aen fördelning af anslaget, som i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikm.

m. ärenden för den 13 januari 1892 angåfves, bevilja 1,500 kronor.

[5.] Af åberopade statsrådsprotokoll inhemtas, att förenämnda belopp, 1,500

kronor, skulle sålunda fördelas:

till arfvode åt en assistent ......................... kr. 1,200: —

såsom förhöjning i anslaget till materiel » 300: —

Under hänvisning till den redogörelse för ifrågavarande anslags behof,

som meddelas på sid. 9—11 i samma statsrådsprotokoll, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Ang. anslag 7:o) Med anledning af Kongl. Mai:ts derom gjorda framställning och

till en assistent o o eu

vid fysiska under åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning finnas

institutionen anförda i statsrådsprotokollet (sid. 11 —12) får utskottet hemställa,

Tf f

L att Riksdagen må bevilja ett årligt anslag af 1,500

kronor till arfvode åt en assistent vid fysiska institutionen

vid universitetet i Lund.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Stalsw skottets Utlåtande N:o 9.

11

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

8:o) Kong!. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till höjande af aflöningen

för laboratorn i fysiologi vid karolinska mediko-kirurgiska insti- laboratorn i

tutet till 4,500 kronor, hvaraf 1,500 kronor skulle utgöra tjenstgörings- /

penningar, bevilja på ordinarie stat 1,500 kronor, under vilkor att den mediko-Hrurtjenstgöringsskyldighet,

som hittills ålegat befattningens innehafvare, måtte?”*0 ''»''«««*•

kunna ökas, på sätt Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma. [7-]

Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag har föranledts af en utaf lärarekollegiet

vid karolinska institutet hos universitetskansleren gjord och af

denne förordad framställning, till stöd hvarför anförts följande.

Om en lärare i fysiologi skulle kunna följa med sin vetenskaps utveckling

och sjelf arbeta inom densamma, vore det för honom icke möjligt

att sysselsätta sig med läkarepraktik; men en för nu ifrågavarande befattning

kompetent person kunde svårligen åtnöja sig med en aflöning, så

liten som den nuvarande, och det vore fara värdt, att, om en sådan person

erhållits, han icke ville eller kunde qvarstanna vid befattningen. Dessutom

vore laboratorns tjenståligganden ganska omfattande. Enligt senast

utfärdade instruktion skulle han icke allenast leda de studerandes praktiska

öfningar i fysiologi, utan han vore derjemte skyldig att under hela läsåret

två timmar i veckan föreläsa fysiologi eller medicinsk fysik, och hvad af

hans tid blefve öfrig nödgades han nästan uteslutande egna åt specielt

vetenskapliga arbeten. För laboratorn i experimentel fysiologi och medicinsk

fysik vid universitetet i Upsala hade också vid 1885 års riksdag

lönen höjts från 3,000 kronor till 4,500 kronor. Dennes undervisningsskyldighet

vore dock ingalunda större, snarare mindre än laboratorns vid

karolinska institutet.

För egen del har departementschefen anmärkt, att samma skäl, som

föranledt höjning till nu ifrågasatt belopp af löneförmånerna för två

laboratorer inom medicinska fakulteten i Upsala, syntes honom tala för

bifall till den nu gjorda framställningen.

Med afseende derå att den ifrågavarande laboratorsbefattningens

innehafvare icke är i tillfälle att utöfva enskild läkarepraktik, synes den

föreslagna löneförhöjningen utskottet vara af billighet påkallad, hvarför

utskottet hemställer,

att Riksdagen till höjande af aflöningen för laboratorn

i fysiologi vid karolinska institutet till 4,500 kronor,

hvaraf 1,500 kronor skola utgöra tjenstgöringspenningar,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

må på ordinarie stat bevilja 1,500 kronor, under vilkor

att den tjenstgöringsskyldighet, som hittills ålegat befattningens

innehafvare, må kunna ökas, på sätt Kongl.

Maj:t kan finna skäligt bestämma.

Ang. höjning 9:o) Kongl. Maj:t har föreslagit att det till den medicinska kliniken

medicinlha1^''1^- karolinska institutet utgående årsanslag måtte ökas från 500 kronor

kliniken, till 2,000 kronor, eller med ett belopp af 1,500 kronor.

[8.] Af statsrådsprotokollet inhemtas, att lärarekollegiet vid karolinska

institutet gjort framställning om anslag till inredning af ett laboratorium

för institutets medicinska klinik och detsammas förseende med nödig utrustning

af instrument äfvensom om förhöjning i anslaget till denna klinik.

Angående behofvet häraf hade, anför departementschefen, lärarekollegiet

meddelat följande motivering och utredning.

Den storartade utveckling, som under senaste tiden försiggått på invärtes-medicinens

område, vore i främsta rummet betingad af införandet

af nya undersöknings- och behandlingsmetoder. Härigenom hade en mängd

nya fakta uppdagats och nya forskningsfält öppnats. Den moderna kliniska

medicinen hade såsom en tillämpad, men på samma gång fullt sjelfständig

vetenskap icke blott att hemta undersökningsmetoder från sina närmaste

hjelp vetenskaper — histologi, fysiologi, kemi och bakteriologi •—• och omdana

dessa metoder för sina speciella syften, utan äfven att skapa nya

metoder och sjelfständigt framgå på sitt forskningsområde. Den direkta

kliniska iakttagelsen, understödd af den s. k. fysikaliska undersökningen

— perkussion, auskultation, termometri m. m. — vore ej längre tillräcklig

för en forskning och en undervisning, som skulle tillfredsställande fylla

den moderna tidens kraf. Den kliniske läraren och vetenskapsmannen

måste numera vara utrustad med fysikaliska, fysiologiska, histologiska,

kemiska och bakteriologiska hjelpmedel för att enligt nutidens fordringar

uppdaga och undersöka sjukdomsföreteelserna, framställa dem för sina lärjungar

och draga vetenskapligt giltiga slutledningar för den terapevtiska

behandlingen. Till ytterligare belysning, huru det kliniska forskningsområdet

på den sista tiden utvidgats, vore tillräckligt att erinra om den

grafiska metodens tillämpning på den kliniska medicinen, utbildningen af

de elektriska undersöknings- och behandlingsmetoderna, de nya kemiska,

fysikaliska och bakteriologiska undersökningsmetoderna för vissa sjukdomar

äfvensom för blodet, sekreterna och exkreterna in. m.

Tydligt vore, att dessa nya och vidgade kraf på klinisk forskning och

klinisk undervisning icke kunde på ett tillfredsställande sätt fyllas utan

en materiel utrustning, hvarom man för helt kort tid sedan ej hade någon

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

13

föreställning. Också hade man utomlands på många håll behjerta! dessa

kraf och skyndat att med de medicinska klinikerna förena kliniska laboratorier,

försedda med en rikhaltig instrumentel utrustning. Äfven i vårt

land hade ett sådant steg redan blifvit taget. Sedan år 1883 hade den

medicinska kliniken i Upsala varit försedd med ett kliniskt laboratorium,

som då omfattade fem rum, afsedda dels för de tjenstgörande medicine

kandidaternas öfningar, dels för medicinsk klinisk forskning. Att äfven

karolinska institutets medicinska klinik, vid hvilken vårt lands hela läkarecorps

Unge en stor del af sin praktiska utbildning, blefve försedd med ett

kliniskt laboratorium vore sålunda alldeles nödvändigt, om den kliniska

undervisningen och forskningen skulle kunna på ett tillfredsställande sätt

bedrifvas. Genom serafimerlasarettets ombyggnad hade lämpliga lokaler

för upprättandet af ett sådant laboratorium blifvit stälda till klinikens förfogande.

För dessa lokalers inredning till sitt ändamål och deras förseende

med den nödiga instrumentela utrustningen skulle enligt lärarekollegiets

beräkning erfordras en summa af minst 10,000 kronor.

Men för att det kliniska laboratoriet skulle fortfarande kunna verka

i undervisningens och forskningens tjenst och utveckla sig i jembredd

med de framsteg, som det aldrig hyllande vetenskapliga arbetet gjorde,

vore det nödvändigt, att det till den medicinska kliniken nu utgående årliga

anslaget, 500 kronor, icke så litet höjdes. I betraktande af den betydliga

materiel, som erfordrades och som måste nöjaktigt underhållas,

samt den rätt stora förbrukning, som otvifvelaktigt komme att uppstå

företrädesvis på den del, som af klinikanterna dagligen handhades, äfvensom

med hänsyn till den ständigt fortgående utvecklingen af metoder och

instrumentela hjelpmedel, ansåge lärarekollegiet ett årligt anslag af 2,000

kronor vara erforderligt.

Lärarekollegiets sålunda uttalade åsigt hade äfven universitetskansleren

för sin del biträda

Utskottet, som under punkten 59:o) här nedan meddelar yttrande öfver

eu af Kongl. Maj:t gjord framställning om anvisande för år 1893 af ett extra

anslag å 10,000 kronor för det ifrågasatta laboratoriets inredning och förseende

med nödiga instrument, kommer att på ofvan omförmälda, i statsrådsprotokollet

angifna grunder förorda bifall till denna senare framställning.

Vid sådant förhållande lärer en förhöjning af årsanslaget till den

medicinska kliniken jemväl böra af utskottet tillstyrkas; men tillräckliga

skäl synas utskottet icke vara anförda för vidtagande af en så stor förhöjning,

som af Kongl. Maj:t ifrågasatts, eller från 500 till 2,000 kronor,

utan föreställer sig utskottet, att för närvarande och intill dess en på någon

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tids erfarenhet grundad utredning af verkliga anslagsbehofvet kan framläggas

förhöjningen lämpligen bör begränsas till 1,000 kronor och anslaget

följaktligen fastställas till 1,500 kronor. Utskottet hemställer alltså,

att Kong! Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen ökar det till den medicinska

kliniken vid karolinska institutet utgående årsanslag

från 500 till 1,500 kronor, eller med 1,000 kronor.

Allmänna läroverken.

Ang. töne/ör- 10:o) I fråga om de allmänna läroverken har Kong!. Maj:t i nionde

baiärarneat punkten föreslagit:

i), c). ] a) med afseende på lärarnes vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken aflöning:

att — under förutsättning att lästiden så utsträckes, att lärarnes

tjenstgöringstid kommer att uppgå till 39 veckor om året — för lärarne

vid berörda läroverk må bestämmas följande lönevilkor, att gälla från

och med år 1893:

för rektorer: vid högre läroverk två lönegrader å 1) 3,500 kronor

och 2) 4,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,500 kronor, med

rätt till uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad

tjentgöring såsom rektor vid sådant läroverk; vid de femklassiga läroverken

i Stockholm lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar 1,300 kronor;

vid öfriga femklassiga läroverk två lönegrader å 1) 2,700 kronor och

2) 3,200 kronor, jemte tjenstgöringspenningar 1,300 kronor, med rätt

till uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring

såsom rektor vid femklassigt läroverk; hvarförutom rektorerne

vid alla dessa läroverk må af vederbörande kommuner såsom hittills

åtnjuta fri bostad eller hyresersättning;

för lektorer: fyra lönegrader å 1) 2,100 kronor, 2) 2,600 kronor,

3) 3,100 kronor och 4) 3,600 kronor, jemte tjenstgöringspenningar

1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre till högre lönegrad

efter fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

för adjunkter vid högre och femklassiga läroverk: fyra lönegrader å

1) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor, 3) 2,500 kronor och 4) 3,000 kronor,

jemte tjenstgöringspenningar 1,000 kronor, med uppflyttningsrätt lika

som lektorer;

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

15

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1) 1,000 kronor,

2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor, med rätt till uppflyttning från lägre

till närmast högre lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer

och adjunkter; vid femklassiga läroverk lön 500 kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader å 1) 1,200

kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600 kronor, med uppflyttningsrätt lika

som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600 kronor;

för teckningslärare: vid högre läroverk med befattning af l:sta klassen

tre lönegrader ål) 2,000 kronor, 2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor;

med befattning af 2:dra klassen tre lönegrader å 1) 1,500 kronor, 2) 1,750

kronor, 3) 2,000 kronor; med befattning af 3:Jje klassen tre lönegrader

å 1) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor och 3) 1,600 kronor, alla med uppflyttningsrätt

lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600

kronor;

att gymnastiklärare skall vara skyldig tjenstgöra för den faststälda

lönen vid högre läroverk 16 timmar i veckan; vid femklassiga läroverk

8 timmar i veckan; samt teckningslärare vid högre läroverk med befattning

af lista klassen 25, med befattning af 2:dra klassen 20, med

befattning af 3:dje klassen 16 timmar i veckan; vid femklassiga läroverk

8 timmar i veckan; men att ytterligare tjenstgöringsskyldighet må

kunna åläggas gymnastik- och teckningslärare mot ersättning af 75

kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt lärare vid femklassigt

läroverk eller i första och andra lönegraden vid högre läroverk

samt af 100 kronor åt lärare i tredje lönegraden;

att gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke sjelf eger erforderlig

skicklighet att meddela undervisning i exercis och militäröfningar,

skall på egen bekostnad aflöna det biträde, som i sådant

hänseende pröfvas beliöfligt och af vederbörande godkännes;

att tjenstgöringspenningarne skola för alla lärare, rektorerne undantagne,

beräknas utgå för läsår med 39 läsveckor; att de i rektorernas

aflöning ingående tjenstgöringspenningar skola beräknas utgå för

kalenderår, men till olika belopp för läsåret och för ferierna, efter särskilda

bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas; samt att tjenstgöringspenningarne

icke få af tjenstens innehafvare uppbäras under

tjenstledighet, dock att, om rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot,

endast åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å

tjenstgöringspenningarne icke må ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade aflöning, som

enligt denna lönereglering kommer lärare till del, skola gälla såsom

vilkor: 1) att lärare, som enligt hittills gällande stat är berättigad till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ersättning för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning;

2) att nuvarande innehafvare af lön, i hvilken ingår afkomst af prebendehemman

och lägenheter eller andra särskilda förmåner utom kontanta

penningar, skall vara pligtig att, sedan en undersökning af dessa förmåners

beskaffenhet samt uppskattning af deras ekonomiska värde egt

rum, vidkännas antingen förmånernas indragning till statsverket mot

ersättning i penningar till det belopp, hvartill de äro i stat beräknade,

eller den minskning i statsverkets löneanslag till tjensten, som kan i

vederbörlig ordning varda beslutad, dock icke till större belopp än

som motsvarar den löneförbättring, som löntagaren vid nu föreslagen

lönereglering kan komma att vinna; 3) att den genom nådiga cirkulären

den 20 mars 1858 och den 29 december 1860 stadgade skyldighet för

visse lärare att, i händelse de genom inträffade förändringar skulle

finnas umbärlige vid det läroverk, der de äro anstälde, inträda i tjenstgöring

vid annat läroverk helst inom stiftet, skall åligga äfven öfriga

vid de högre och femklassiga allmänna läroverken anstälde lärare, intill

dess de uppnått. 45 års ålder; samt 4) att lärare skall vara skyldig

att från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser, som i

sammanhang med denna lönereglering fastställas; äfvensom

att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst, med hvilken rätt

till särskilda förmåner är förenad, skall vara underkastad den minskning

i aflöning från statsverket, som Kong]. Maj:t framdeles kan finna

lämpligt besluta, till ett belopp, icke öfverstigande det, hvartill de i

lönen ingående särskilda förmåner efter skälig uppskattning sig belöpa;

b) med afseende på de de extra ordinarie ämneslärarnes aflöning:

att, derest icke Kongl. Maj:t i särskilda fall annorlunda bestämmer,

dels vikarierande lektor, som icke innehar ordinarie läraretjenst, må, om

han fullgjort stadgade vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära

arfvode efter 2,000 kronor, men eljest efter 1,800 kronor för år

räknadt, dels vikarierande adjunkt eller kollega äfvensom extra lärare

må, om han efter aflagd akademisk examen, som enligt gällande bestämmelser

medför eller af Kongl. Maj:t genom särskildt beslut förklarats

medföra behörighet till lärarebefattning, vederbörligen genomgått

stadgad profårskurs, uppbära arfvode efter 1,800 kronor, men eljest

efter 1,500 kronor för år räknadt;

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

17

c) med afseende på terminsafgiftemas förhöjning:

att — under förutsättning att den föreslagna löneregleringen för

lärarne vinner fastställelse — lärjunge, som är vid allmänt läroverk inskrifven,

skall, förutom nu utgående avgifter, från och med vårterminen

1893 för hvarje termin erlägga till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:e klasserna ........... 10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna ....................... 20 »

» 6:te och 7:de » .................. 30 »

att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas medellöse lärjungar,

så vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande

anses böra till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp må kunna beviljas mindre

bemedlade lärjungar, som uppfylla det för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6—7) icke mer

än 15 fo af stadiets hela lärjungeantal må erhålla hd befrielse och icke

mer än 20 % half sådan, hvarvid dock, om så pröfvas nödigt, två halfva

befrielser må kunna sättas i stället för en hel sådan eller omvändt,

blott att hela det för hvarje termin inom stadiet debiterade afgiftsbelopp

ej understiger 75 % af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne erlade

full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse,

upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom

ordförande, klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan

i hvarje särskildt fall gäller, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse

och två af vederbörande landsting valda ledamöter, hvilket

förslag derpå underställes eforus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter verkställes på utsatt tid,

minst 14 dagar efter det tillkännagifvande skett angående de beviljade

befrielserna, och senast 8 veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna redovisas

af rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret,

för vårterminen före juni månads och för höstterminen före december

månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter,

skall från läroverket uteslutas, intill dess den resterande afgiften

blifvit gulden; samt

att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från

tSih. till Riksd. Prat. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

läroverket utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg, sådant må för honom

utfärdas; dock att å detsamma skall antecknas den skuld, i hvilken han

häftar på grund af uraktlåtenheten att erlägga de stadgade afgifterna.

A) Lärarnes vid de högre och femklassiga läroverken aflöning.

Sedan Kongl. Maj:t, med anledning af åtskilliga ansökningar af

lärarne vid rikets allmänna läroverk, folkskolelärareseminarier och högre

lärarinneseminariet angående beredande af förbättring i lönevilkoren,

den 3 maj 1878 åt särskilda komiterade uppdragit att verkställa en

fullständig utredning af detta ärende i hela dess vidd och afgifva förslag

i ämnet, samt komiterade den 17 maj 1879 afgifvit sitt betänkande

i frågan, gjorde Kongl. Maj:t till 1882 drs Riksdag framställning om

löne- och pensionsreglering för lärarne vid de högre och femklassiga

allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet och folkskolelärareseminarierna

äfvensom angående beredande af tillfällig löneförbättring åt

lärarne vid såväl de treklassiga allmänna läroverken som de två- och

enklassiga pedagogierna.

Denna framställning blef emellertid icke af Riksdagen bifallen i

hvad densamma rörde lönereglering för lärarne vid de allmänna läroverken.

Deremot bestämdes genom gemensam omröstning, att för beredande

af löneförbättring för nämnde lärare, med tillämpning af de i

statsrådsprotokollet angifna ''grunder, med hälften af de belopp, som

blifvit af Kongl. Maj:t föreslagna, skulle på extra stat för år 1883 anvisas

såsom förhöjning i anslaget till de allmänna läroverken 336,975

kronor.

De följande riksdagarne hafva år efter år för detta ändamål beviljat

samma belopp och dertill äfven för beredande af löneförbättring

för lärarne vid pedagogierna enligt samma grunder ett belopp af 8,750

kronor.

Den 14 februari 1887 aflät Kongl. Maj:t till då församlade Riksdag

en proposition angående ändrade bestämmelser med afseende på de allallmänna

läroverken och pedagogierna, i hvilken proposition, med några

mindre väsentliga förändringar beträffande tecknings- och gymnastiklärarnes

löneförmåner och undervisningsskyldighet, 1882 års förslag till

lönereglering för lärarne upprepades.

Då emellertid sist berörda proposition, i följd af Riksdagens upplösning,

icke kom under dess behandling, aflät Kongl. Maj:t ny proposition

angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läro
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

19

verken och pedadogierna till 1890 års Riksdag, och i denna upptogos

oförändrade de förslag, som i 1887 års proposition framstäldes med afseende

på lärarnes löne- och pensionsreglering.

Med afseende på den föreslagna förhöjningen i lärarnes aflöning

yttrade särskilda utskottet vid 1890 års riksdag hufvudsakligen följande.

»Hvad angår behofvet af löneförbättring för lärarne, så är det obestridligt,

att desse tjenstemän äro väsentligen sämre aflönade än öfrige,

hvilka äro med dem likstälde i afseende på utbildning och tjenstgöring,

till och med sämre än flere, hvilkas studiekurs icke kan med deras

jemföras, hvartill kommer, att utsigterna till befordran till förmånligare

befattningar, såsom af 1878 års löneregleringskomité visats, äro synnerligen

små för lärarne i jemförelse med andra tjenstemän. Nämnda

komité har uträknat, att de talrikaste gruppernas af elementarlärare,

lektorernas och adjunkternas eller kollegernas, dåvarande löner, om

de i stället för att vara bestämda till fem lönegrader, utginge, såsom

för de fleste andra tjenstemän, i en lön med två ålderstillägg

å 500 kronor efter 5 och 10 års tjenstgöring, skulle motsvara, lektorernas

ej fullt 2,800 och adjunkternas och kollegernas ej fullt 1,800

kronor jemte för båda klasserna två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera.

Én lektors ordinarie lön vore följaktligen 200 kronor mindre än

en första gradens tjenstemans i en styrelse eller ett centralt embetsverk,

700 till 1,200 kronor mindre än eu kronofogdes, omkring 750

kronor mindre än en medelmåttigt aflönad tullkontrollörs, 1,200 kronor

mindre än en kanslisekreterares, omkring 1,450 kronor mindre än en

tullförvaltares öfver hufvud, 1,700 kronor mindre än en andra gradens

tjenstemans och 2,000 till 2,500 kronor mindre än lönen för en hofrättsassessor,

hvilken efter medeltals beräkning blott tre år senare tillträder sin

befattning med ganska säker utsigt till vidare befordran. Och eu adjunkts

eller kollegas ordinarie lön understiger eu lektors med 1,000 kronor. Eu

rektors vid högre läroverk löneförmåner, de högsta eu skolman kan hoppas

uppnå och som uppnås blott af ''/7 af lektorerna, vore, då afseende ej

fästes vid att samtlige rektorer hafva fri bostad eller hyresersättning, närmast

lika med löneförmånerna för eu lägsta gradens tjensteman i en departementsexpedition

eller med en medelmåttigt aflönad tullförvaltares, men

mindre än för de bättre aflönade tullkontrollörerna; och rektorer vid de

femklassiga läroverken kunde i afseende på löneförmåner närmast likställas

med lägsta gradens tjenstemän i ett centralt embetsverk eller en styrelse.»

»Under sådana förhållanden synes 1882 års statsutskott icke hafva

saknat skäl för den farhåga, det uttalade, att, derest löneregleringen för

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lärarne längre uppskötes, deraf skulle blifva eu följd, att, om än sökande

till lärarebeställningar fortfarande skulle stå att finna, åt detta kall dock

icke skulle vilja egna sig personer med den duglighet och förmåga, som

de allt mer ökade anspråken på undervisningen nu mer än förr med nödvändighet

ställa på läraren, om han skall kunna rätt fullgöra sitt särdeles

vigtiga och ansvarsfulla värf.»

»Genom den af 1882 och följande års Riksdagar beviljade löneförbättringen

å extra stat har visserligen värdet af lektorernas, adjunkternas och

kollegernas löner ökats med omkring 450 kronor årligen och af rektorernas

med 250. Förhållandet mellan deras och andra tjenstemäns löner är,

såsom af det ofvan anförda framgår, det oaktadt ofördelaktigt.»

»Enligt Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle, såsom ofvannämnda

komité utredt, lektorernas aflöning komma att motsvara 2,271

kronor i lön, 1,400 kronor i tjenstgöringspenningar och två ålderstillägg å

500 kronor hvartdera, således högsta lön 4,671 kronor, och adjunkternas

skulle motsvara en lön af 1,668 kronor, 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar

och två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera, således högsta

lön 3,668 kronor, hvadan en lektor skulle komma att uppbära en löneinkomst

671 kronor större än en lägsta gradens tjensteman i eu styrelse

eller ett centralt embetsverk, men 829 kronor mindre än en andra gradens

tjensteman, och en adjunkt skulle under de fem första åren af sin tjenstgöring

få mindre än en lägsta gradens tjensteman och först, då han kommit

i andra lönegraden, blifva i afseende på aflöning likstäld med en sådan

tjensteman, oaktadt de större kompetensvilkor han måste uppfylla för erhållande

af sin befattning. De lönebelopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits

för de ordinarie ämneslärarne vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken, kunna således, enligt utskottets mening, icke anses för höga i

förhållande till nutida lefnadskostnader, den långa och dyrbara studiekurs,

desse tjensteman måste genomgå, och deras mödosamma och för samhället

vigtiga arbete, i synnerhet som genom läsårets utsträckning deras

arbetstid skulle icke obetydligt förlängas.»

Utskottet hemstälde, att Riksdagen måtte på det sätt bifalla Kongl.

Maj:ts förslag, att — under förutsättning att lästiden så utsträcktes, att

lärarnes tjenstgöringstid komme att uppgå till 39 veckor om året — för

lärarne vid de högre och femklassiga läroverken måtte bestämmas de i

den kongl. propositionen föreslagna löneförmåner, att utgå från och med

år 1891.

Denna utskottets hemställan bifölls af Första Kammaren oförändrad,

hvaremot Andra Kammaren biföll den under vilkor att det nuvarande

latinska öfversättningsprofvet borttoges samt att latinets inträde i skolan

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

21

uppskötes till nuvarande sjette klassen, utan att de för detta språk i de

fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar ökades.

I anledning af hvad sålunda förekommit, ansåg utskottet sig böra söka

sammanjemka de olika meningar, som sålunda gjort sig gällande, och liemstälde

i detta syfte, att kamrarne, med frånträdande af sina förut i ärendet

fattade beslut, måtte — under uttalande af den vissa tillförsigt, att

Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med chefens för ecklesiastikdepartementet

i yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890 framstälda åsigt

måtte borttaga det nuvarande latinska öfversättningsprofvet, samt med

anhållan, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke vare

sig det åt latinets studium i läroverken nu anslagna antal timmar skulle

kunna minskas eller ock antalet af de läroverk, der undervisning i latin

meddelades, i väsentlig mån inskränkas — besluta, att, under förutsättning

att lästiden så utsträcktes, att lärarnes tjenstgöringstid komrne att uppgå

till 39 veckor om året, för lärarne vid de högre och femklassiga läroverken

skulle bestämmas de löneförmåner, som föreslagits i den kongl. propositionen,

att utgå från och med år 1891.

Detta utskottets sammanjemkningsförslag antogs af Första Kammaren,

men förkastades af Andra Kammaren, hvilken förklarade sig vidblifva sitt

förra beslut i frågan.

Det förslag till lönereglering för lärarne vid de högre och femklassiga

allmänna läroverken, som nu blifvit för Riksdagen Irainlagdt, är lika med

det förslag i samma afseende, som innehölls i propositionen till 1890 års

Riksdag och mot hvars bestämmelser icke gjordes några anmärkningar al

vare sig särskilda utskottet eller kamrarne.

Emot de sålunda föreslagna löneförmånerna har icke heller utskottet

något att erinra. Utskottet vill dock anmärka, att, om gymnastiklärarnes

aflöning, såsom vid framläggandet åt 1890 års proposition dåvarande departementschefen

i sitt yttrande till statsrådsprotokollet antydt kunna komma

att ske, och direktionen öfver gymnastiska centralinstitutet i utlåtande den

5 juni 1891 förordat, bestämdes att utgå efter samma grunder som de,

Indika blifvit föreslagna att gälla för teckningslärarne, ett sådant aflöningssätt,

som icke koinme att medföra större utgift än det nu valda, i flera

afseenden skulle vara att föredraga.

Då emellertid den föreslagna löneregleringen icke torde kunna genomföras

utan förhöjning af terminsafgifterna, har utskottet ansett, att, liksom

löneregleringens fastställande gjorts till förutsättning för terminsafgifternas

höjande, antagandet af den föreslagna förhöjningen åt dessa afgifter bör

göras till förutsättning för bifall till löneregleringen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Såsom förutsättning för den föreslagna löneregleringen har Kongl. Maj:t

uppstält en sådan förlängning af lästiden, att lärarnes tjenstgöringstid kommer

att uppgå till 39 veckor om året.

Med afseende härpå vill utskottet i minnet återkalla, hurusom i såväl

1887 som 1890 års kongl. proposition såsom förutsättning för löneregleringen

upptogs, att lästiden skulle så utsträckas, att lärarnes tjenstgöringstid

komme att uppgå till 40 veckor om året.

I statsrådsprotokollet lemnas å sid. 34 —37 en redogörelse för särskilda

utskottets vid 1890 års riksdag yttrande i förevarande fråga. Ur

detta yttrande har utskottet ansett sig böra här intaga följande.

»Utskottet hyser likväl betänkligheter mot en så stark ^knäppning

på sommarlofvet, som föreslagits, i synnerhet hvad angår försommaren, och

utskottet föreställer sig, att åtskilligt skulle kunna vinnas utan en sådan.

Enligt nuvarande bestämmelser skall läsåret börja inom augusti och sluta

inom juni månad. Af ferierna skola minst tre veckor vara förlagda till

tiden under och omkring julhelgen och den återstående delen till sommaren.

Enligt den officiella statistiken har under läsåren 1876—1877

till och med 1884—1885, det sista för hvilket samlade uppgifter äro offentliggjorda,

der icke särskilda omständigheter föranledt undantag, den tidigaste

dagen för höstterminens början vexlat mellan den 19 och 23, den

senaste mellan den 30 och 31 augusti, den tidigaste dagen för samma

termins slut mellan den 11 och 14, den senaste mellan den 17 och 22

december, den tidigaste dagen för vårterminens början mellan den 10 och

14, den senaste mellan den 26 och 29 januari, den tidigaste dagen för

denna termins slut varit den 1 och den senaste vexlat mellan den 12 och

14 juni.

Om nu, såsom chefen för ecklesiastikdepartementet ansett lämpligast,

höstterminen komme att taga sin början den 26 augusti och sluta den 20

december, och om, såsom redan nu är medgifvet, julferierna begränsades

till tre veckor, så att vårterminen började den 12 januari, skulle läsåret

kunna få en ganska afsevärd förlängning till 38 veckor, utan att dess utslutning

behöfde förläggas ens så sent som till den tidpunkt, hvilken nu

plägar vara den sista derför. Det skulle nemligen sluta den 9 juni.

Lärarnes tjenstgöringstid skulle vid eu sådan förlängning, om, såsom föreslagits

och synes böra ske, inträdes- och flyttningspröfningarna förlädes

utom läseterminerna, komma att uppgå till 39 veckor.»

Med instämmande i detta uttalande, tillstyrker utskottet antagandet

af ofvan omförmälda, af Kongl. Maj:t uppstälda förutsättning för löneregleringens

genomförande.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

23

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 123) har herr

T. Månsson yrkat:

l:o att Riksdagen måtte för sin del besluta, att första klassen vid

samtliga allmänna läroverken indrages, att inträdesåldern till den blifvande

första klassen bestämmes till fylda 10 år, och att fordringarna för inträde

deri förhållandevis ökas, dock så att för intagning i densamma ej fordras

insigt i något ämne, hvari folkskolan icke meddelar undervisning; och

2:o det Riksdagen jemväl beslutar att, i öfverensstämmelse med chefens

för ecklesiastikdepartementet i yttrande till statsrådsprotokollet den 7

februari 1890 framstälda åsigt, det nuvarande öfversättningsprofvet från

svenska till latin utbytes mot en öfversättning från latin till svenska, samt

att, utan att de åt detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmar

ökas, latinets inträde i skolan uppskjutes till nuvarande sjette

klass; samt

att ett genomförande af hvad i dessa båda punkter föreslagits göres

till vilkor för Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts proposition angående

elementarlärarnes löneförhöjning.

Herr J. Nydalil har i motion (n:o 128) inom Andra Kammaren föreslagit:

att Riksdagen måtte vid beviljandet af den af Kongl. Maj:t förelagna

löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken fästa såsom vilkor,

att latinets inträde i skolan uppskjutes till nuvarande sjette klassen, utan

att de för detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmarne

ökas, och att, såsom eu följd häraf grekiskan utgår från de allmänna läroverkens

studieplan.

I detta sammanhang torde utskottet böra till behandling företaga dels

ett af herrar Fr. Berg och Hammarlund i en af dem inom Andra Kammaren

gemensamt afgifven, till statsutskottet remitterad motion (n:o 96) framstäldt

yrkande, att Riksdagen måtte aflåta skrifvelse till Kongl. Maj:t med

begäran att till en början första klassen vid de nuvarande allmänna läroverken

skulle indragas, dels och en af herr I. Lyttlcens inom Andra Kammaren

väckt, till statsutskottet öfverlemnad motion (n:o 73), i hvilken

hemställes:

A) att Riksdagen måtte för sin del godkänna följande allmänna grunder

för ordnandet af undervisningen vid allmänna läroverken och gymnasier:
1.

De nuvarande allmänna högre och lägre femklassiga läroverken

anordnas samtliga till allmänna läroverk med en enda linie och sex

klasser.

2. Nuvarande första klassen indrages, likaså båda afdelningarna af

7:de klassen.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

3. Inträdesfordringarna till den blifvande lista klassen ställas lika

med kurserna efter genomgåendet af 2:dra klassen i folkskolan enligt

normalplanen litt. A.

4. Latin läses i samtliga klasserna 1—6 med fyra timmar i veckan.

5. Af främmande lefvande språk läses endast tyska och engelska, af

livilka det tyska börjas i 2:dra klassen, det engelska i fide.

Franska öfverlemnas åt privatundervisning.

6. Hufvudämnen blifva modersmålet, historia och matematik, hvilka

jemte tyska (eller, om lärjunge så önskar, engelska) förekomma i skriftlig

a fgån gspröfning.

7. I universitetsstäderna Upsala och Lund samt i Stockholm och

Göteborg upprättas gymnasier, hvilka skola motsvara icke allenast nuvarande

7:de klassens båda afdelningar i allmänna läroverken, utan äfven

preliminär- och kandidat-examina vid universiteten.

8. I dessa gymnasier tillkommer undervisning i grekiska, hebreiska

och franska samt i filosofi och psykologi.

9. Läroämnena i gymnasierna fördelas efter flera olika limer med

hänsyn till olika lefnadsanställningar, t, ex. för prester, läkare, lärare, tekniker,

militärer o. s. v.

10. Gymnasialstudiet skall skilja sig ifrån undervisningen i de allmänna

läroverken genom ökadt utrymme för sjelfstudium på samma gång

som fortfarande under ett mindre antal timmar dagligen (t. ex. tre å fyra)

lämpliga delar af lärokurserna meddelas genom omedelbar undervisning.

11. Afgångsexamen från allmänna läroverken hör berättiga till anställning

vid sådana emheten och tjenster, som icke fordra någon vetenskaplig

utbildning, t, ex. vid post, telegraf, jernväg, till länsman, kronofogde

m. fl. samt till inträde i lägre yrkesskolor, såsom lägre tekniska

skolor, skogsinstitut, folkskolelärareseminarier, landtbruksskolor, krigsskolan

och dermed jemförliga.

12. Afgångsexamen från gymnasium bör motsvara kandidat- och

preliminär-examina och berättiga till inträde vid universiteten, tekniska

högskolan, högre krigsskolan och dermed jemförliga.

B) att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kong]. Majit begära, att ett,

fullständigt förslag till organisation af allmänna läroverk och gymnasier i

hufvudsaklig öfverensstämmelse med förestående grunder måtte af sakkunnige

personer utarbetas.

C) att, enär dessa förslag fordrade en omfattande utredning, Riksdagen

måtte bevilja ett förslagsanslag af tiotusen kronor till bestridande af kostnaderna

för nämnda utredning.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

25

Hvad nu först beträffar första klassens indragning, har motionären

herr I. Månsson yttrat, att ingen lärer kunna med fog förneka, att folkskolan

numera nått den utveckling, att, om man undantager tyska språket,

den kan bibringa lärjungarne de kunskaper — ja mycket derutöfver —

som inhemtas i elementarläroverkens första klass; att det är i ekonomiskt

afseende origtigt att hålla lärare med så höga examina och så högt aflönade

för undervisning i den kurs, som nu meddelas barn i första klassen;

och slutligen att det ur social synpunkt vore klokare, att barn från alla

samhällsklasser så länge som möjligt erhölle undervisning i samma skola

— folkskolan.

Vid 1890 års riksdag godkände Andra Kammaren ett framstäldt

förslag,

att Riksdagen måtte för sin del besluta, att nu varande första

klassen vid samtliga allmänna läroverk indrages, att inträdesåldern till

den blifvande första klassen bestämmes till fylda 10 år, och att fordringarna

för inträde deri förhållandevis ökas, dock så att för intagning i

densamma ej fordras insigt i något ämne, hvari folkskolan icke meddelar

undervisning.

Detta Andra Kammarens beslut önskar herr I. Månsson i sin ofvan

omförmälda motion nu göra till Riksdagens, hvarjemte han påyrkar, att,

bland annat, genomförandet af den sålunda föreslagna åtgärden måtte

göras . till vilkor för Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts proposition angående

elementarlärarnes löneförhöjning. Herrar F. Berg och Hammarlund

åter åsyfta i sin likaledes här ofvan berörda motion för framtiden

visserligen en större förändring af de allmänna läroverken, i det de såsom

mål sätta indragning af dessa läroverks tre, möjligen sedermera till och

med fem lägsta klasser, men inskränka sig för närvarande till att påyrka,

att till en början första klassen må indragas. Ännu mera genomgripande

är i flera hänseenden den skolreform herr Lyttkens förordar, men beträffande

nu förevarande fråga kommer han till det resultat, att han fordrar

indragning af nuvarande första klassen samt påyrkar, att i sammanhang

härmed minimalåldern för inträde i de allmänna läroverken skall för framtiden

bestämmas till 10 år. Med anledning af de sålunda gjorda yrkandena

anser utskottet sig nu ej böra uttala sig annat än om möjligheten

och önskvärdheten af att indraga läroverkens nuvarande första klass.

Frågan härom har flera gånger tillförene varit föremål för Riksdagens

pröfning, senast — såsom redan blifvit nämndt — år 1890, och i det särskilda

utskottets betänkande vid 1890 års riksdag, den till detta betänkande

fogade reservation samt den särskildt inom Andra Kammaren

Bih. till Riksd. Prut. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 7 Raft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

då härom förda öfverläggning finnes denna fråga fullständigt utredd och

belyst. De skäl, som hittills föranledt Andra Kammaren att biträda de

väckta förslagen om första klassens indragning och hvilka äfven nu, mer

eller mindre fullständigt utförda, återfinnas i de i ämnet väckta motionerna,

äro hufvudsakligen följande:

genom första klassens indragning skulle en afsevärd besparing göras

i statens utgifter för de allmänna läroverken;

denna besparing medför ingen olägenhet, enär folkskolan till den

ålder, som under nuvarande förhållanden i regeln är den faktiska inträdesåldern

för andra klassen, kan meddela lärjungarne ett så stort mått af

kunskaper, att de sedermera kunna under åtta år, tillbragta i det allmänna

läroverket, utan öfveransträngning förvärfva sig en bildning, fullt

jemförlig med den, som de nu derstädes erhålla;

den sålunda vunna bespai-ingen skulle kunna användas till folkskolans

stärkande;

om de bättre lottade personernas barn under en något längre tid

komme att åtnjuta undervisning i folkskolan, skulle intresset för denna på

inflytelserikt håll blifva mera personligt och mera verksamt;

i socialt hänseende skulle en synnerligen fördelaktig verkan uppstå

deraf, att alla barn så länge som möjligt gemensamt undervisades i folkskolan.

Utskottet, som delar den uppfattning af förevarande fråga, som i de

sålunda anförda skälen hemtar sitt stöd, får beträffande den besparing

för statsverket, som genom indragning af första klassen vid de allmänna

läroverken skulle beredas, anföra följande beräkning, grundande sig på dels

»Berättelse om statens allmänna läroverk för gossar läsåret 1887—88»,

den senaste i »Bidrag till Sveriges officiella statistik» utgifna, dels »Tabeller

angående de allmänna läroverken, bifogade det till statsverkspropositionen

hörande statsrådsprotokollet för åttonde hufvutiteln». Enligt den

åberopade berättelsen funnos läsåret 1887—88 ett antal af 71 afdelningar

i första klassen vid rikets högre och femklassiga allmänna läroverk. Af

dessa förekommo 38 vid sådana läroverk, der desammas indragning skulle

medföra en motsvarande minskning af antalet extra lärare; der skulle således,

om extra lärarens aflöning antages vara 1,800 kronor, en besparing

uppstå af 68,400 kronor. De öfriga 33 åter tillhöra läroverk, der extra

lärare ej finnas, hvadan dessa afdelningars indragning skulle medföra en

besparing af lika många adjunktslöner. Enligt de ofvannämnda tabellerna,

tabell B. 6 och B. 8, kan lönen för en adjunkt vid högre och femklassiga

läroverk efter den nu föreslagna staten i medeltal sättas till 3,579 kronor,

nemligen i lön och tjenstgöringspenningar 2,500 kronor samt i ålderstillägg

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

27

i medeltal 1,079 kronor. Lönen för 33 adjunkter skulle alltså uppgå till

118,107 kronor. Om till detta belopp lägges det bär ofvan för minskningen

i antalet extra lärare beräknade, eller 68,400 kronor, erhålles en

besparing af 186,507 kronor. Härvid är dock ännu en omständighet att

taga i betraktande. Om det nu gjorda förslaget om till statsverket ingående

terminsafgifter vinner stadfästelse, antages lärjungeantalet komma

att minskas med 10 procent (se tabell B. 5 till statsrådsprotokollet), och

detta skulle möjligen hafva till följd en minskning i antalet afdelningar

af nuvarande första klassen. Med stöd af de siffror, som i den ofvannäinnda

berättelsen för läsåret 1887—88 finnas upptagna för lärjungeantalet

i första klassen vid de särskilda läroverken, kan denna minskning

beräknas till 4, och skulle således redan på grund af denna åtgärd och

oberoende af första klassens indragning en besparing göras af, såsom det

visar sig, 3 extralärarelöner och 1 adjunktslön, eller tillsammans 8,979

kronor. Med detta belopp måste man således först och främst minska

den ofvan upptagna summan 186,507 kronor, om man vill hafva den

besparing, som första klassens indragning kommer att medföra efter terminsafgifternas

införande. Men dessutom måste man, för att erhålla den verkliga

besparingen, fråndraga det belopp, till hvilket de nya terminsafgifterna

i den nuvarande första klassen skulle uppgå, och efter enahanda beräkningsgrund,

som i tabell B. 5 till statsrådsprotokollet är tillämpad, samt

med användande af det lärjungeantal i första klassen, som i berättelsen

för läsåret 1887—88 finnes upptaget, eller 1,694, finner man detta belopp

vara 22,900 kronor. Med nu nämnda summor, 8,979 kronor och

22,900 kronor, eller tillsammans 31,879 kronor, bör alltså den först nämnda

summan, 186,507 • kronor, minskas, och man finner då, att den besparing,

som efter den nya lönestatens genomförande och de nya terminsafgifternas

påläggande skulle tillskyndas statsverket genom indragning af den nuvarande

första klassen vid de högre och femklassiga allmänna läroverken,

skulle uppgå till 154,628 kronor för år. Emellertid kunna ordinarie

adjunktsplatser först i mån af ledighet indragas, hvadan besparingen

för den närmaste tiden endast kommer att ske genom minskning i extra

lärarnes antal, och således till en början blifva 71 extralärarelöner eller

127,800 kronor. Men då indragningen ej lämpligen bör ske förr än med

början af höstterminen 1893, blir besparingen för nämnda år endast hösthöstterminens

aflöning för nämnda antal extra lärare, eller vid pass 55,000

kronor.

Då det, för den händelse ett flertal inom Riksdagen hyllar den uppfattningen,

att första klassen vid de allmänna läroverken bör indragas,

icke torde vara nödvändigt för målets vinnande, att genomförandet af

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

nämnda åtgärd sättes såsom vilkor för Riksdagens bifall till den nu föreslagna

löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken, får utskottet

afstyrka det af herr I. Månsson i sådant syfte gjorda yrkande. Deremot

anser utskottet, att Riksdagen bör gå längre än till en skrifvelse i ämnet

till Kongl. Maj:t i enlighet med herrar Fr. Bergs och Hammarlunds förslag.

Det är Andra Kammarens beslut i ämnet vid 1890 års riksdag, som utskottet

vill förorda.

Hvad härefter angår latinets ställning vid de allmänna läroverken, erinrar

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet i sitt anförande

till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari till en början, att närmaste

grunden dertill, att ingen lönereglering för de allmänna läroverkens lärare

blef af 1890 års Riksdag beslutad, vore att söka i det förhållandet, att Andra

Kammaren biföll den föreslagna löneregleringen endast under vilkor att

det nuvarande latinska öfversättningsprofvet borttoges samt att latinets

inträde i skolan uppskötes till nuvarande sjette klassen, utan att de för

detta språk i de fyra öfre klasserna nu anslagna lärotimmarne ökades.

De skäl, som anförts härför, vore i hufvudsak följande. Med afseende

å utbytandet af den skriftliga öfversättningen från svenska till latin

i afgångsexamen mot en öfversättning från latin till svenska hade hänvisats

till hvad dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet med hänsyn härtill

anfört i sitt yttrande till statsrådsprotokollet den 7 februari 1890, och

erinrats derom, att Riksdagen i skrifvelse den 24 maj 1873 anhållit, det

Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke fordringarna i afgångsexamen

vid rikets elementarläroverk kunde ändras på det sätt, att

öfversättningsprofvet från svenska till latin utbyttes mot en öfversättning

från latin till svenska, samt påpekats, att redan för längre tid tillbaka i

Norge och Danmark i motsvarande examen den skriftliga öfversättningen

till latin utbytts mot öfversättning från latin till modersmålet, äfvensom

att framstående filologer så väl i vårt land som i Finland och Tyskland

påyrkat en sådan reform.

Beträffande åter uppskjutandet af latinets inträde i undervisningen till

nuvarande sjette klassen hade man framhållit:

att Riksdagens Andra Kammare åren 1880 och 1881 begärt en sådan

förändring;

att, om en väsentligare inskränkning i fordringarna på insigter i klassiska

språk i de akademiska examina, såsom önskvärd! vore, komme till stånd,

latinets inträde i skolan kunde framflyttas till sjette klassen, utan att det

antal undervisningstimmar, som för närvarande vore anslaget till de döda

språkens inlärande i skolans fyra sista årsafdelningar, derför behöfde ökas;

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

29

att endast ett fåtal studerande för sina universitetsexamina vore i

behof af större latinkunskaper, än som under en fyraårig kurs i skolan

kunde inhemtas, nemligen de, som egnade sig åt filologiska studiei’, men

att man för detta fåtals skull ej finge tvinga det stora flertalet att börja

latinstudiet redan i fjerde klassen;

att, om latinet uppskötes till sjette klassen, undervisningen i de fem

lägre klasserna kunde ordnas på ett för de lärjungar, som, efter att hafva

genomgått dessa klasser, ville träda ut i det praktiska lifvets mer ändamålsenligt

sätt än nu, då hänsyn till latinet hade föranledt, att undervisningen

på real bni en ordnats på ett mindre tillfredsställande sätt, ett förhållande,

som af ekonomiska skäl vid de flesta läroverk icke utan latinets uppskjutande

kunde ändras; samt

att för de lärjungar, som lemnade skolan efter att hafva erhållit undervisning

i latinliniens femte eller sjette klass, den tid de egnat åt latinet

vore fruktlöst bortkastad.

Departementschefen omförmäler vidare, hurusom det förslag till stadga

för rikets allmänna läroverk, som af den för ändamålet af Kongl. Maj:t tillsatta

komité afgifvits den 13 januari 1891, blifvit utarbetadt i enlighet med,

bland andra, följande af dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

angifna grunder, nemligen:

att i mogenhetspröfningen i stället för skriftlig öfversättning till latin

skulle införas sådan öfversättning från nämnda språk;

att å latinlinien A den åt matematik och naturvetenskap anslagna

tiden skulle inskränkas, samt att å latinlinien B matematikens och naturvetenskapens

ställning skulle stärkas och i sammanhang dermed matematisk

skrifning återinföras i mogenhetspröfningen å sistnämnda linie;

att antalet af skolans undervisningsämnen minskades genom uteslutande

från undervisningsplanen af filosofisk propedevtik och hebreiska;

att tyskan å båda linierna fortsattes till skolkursens slut; samt

att, såsom hittills, på den klassiska linien latinet skulle inträda i 4:de,

franskan i 5:te och grekiskan i 6:te klassen, på den reala linien engelskan

i 4:de och franskan i öde klassen, samt att på den helklassiska linien

engelskan utgjorde valfritt ämne.

Med ledning af dessa och öfriga angifna grunder hade bemälda komité

vid läroplanens uppgörande sökt göra de särskilda bildningslinierna så

oberoende som möjligt af hvarandra och hade derför icke dragit i betänkande

att föreslå särskild undervisning för en linie i ett eljest gemensamt

ämne, derest denna linie ansetts hafva behof af annan undervisning deruti

än den eller de öfriga. Att detta kunnat ske, utan att lärarekrafterna

behöft ökas, hade berott derpå, att hela antalet undervisningstimmar för

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vecka i de flesta klasser något minskats, samt att undervisningen i välskrifning

i allmänhet öfverlemnats åt lärarne i teckning. Och då komitén syntes

departementschefen i det hela hafva på ett tillfredsställande sätt löst sin

uppgift, hade dermed vunnits:

att undervisningen å den reala linien, särskild! inom de fem lägre

klasserna, ordnats på det under nuvarande förhållanden bästa möjliga sätt

och så, att den ej gerna kunnat ordnas bättre, äfven om ingen latinlinie

i dessa klasser förekomme;

att A-linien erhållit en starkt markerad historisk-språklig karakter och

derigenom blifvit särskild! lämplig för blifvande teologer, filologer, filosofer,

historieforskare och lärde jurister, för livilka vidsträcktare kunskaper i språk

och historia äro af synnerlig vigt; samt

att B-linien, som utvecklats i en matematisk-naturvetenskaplig rigtning,

derigenom blifvit mer lämplig än hittills såsom förberedelse för medicinska

samt sådana matematiska och naturvetenskapliga universitetsstudier, som

förutsätta någon insigt i latin.

Att detta resultat kunnat vinnas hade tydligen till hufvudsaklig del

berott derpå, att å ena sidan den årliga lästiden ökats med tre veckor,

samt att å andra sidan latinet fått inträda i -fide klassen. Hade åter latinet

enligt Andra Kammarens yrkande skolat inträda i 6:te klassen, så skulle

för det första det hafva blifvit omöjligt att så inskränka latintimmarnes

antal inom de fyra högsta årsafdelningarna, som i komiténs förslag skett,

nemligen från 32 i veckan enligt nuvarande läsplan till 27 å B-linien och

28 å A-linien, hvarigenom ej så litet tid i dessa klasser vunnits för andra

ämnen; vidare hade grekiskan måst uppskjutas till nuvarande 7:de klassen

eller kanske helt och hållet uteslutas. Nu vore emellertid de kurser i

klassiska språk, som af komitén föreslagits, icke större, än att akademiska

studier i dessa ämnen eller i ämnen, som för sitt studium förutsatte insigt

deri, icke med framgång kunde drifvas, utan att åtminstone hvad som

föreslagits blifvit inhemtadt, något som äfven torde framgå deraf, att intet

land hittills hade stadgat mindre eller ens så små fordringar i de klassiska

språken för inträde vid universitetet. En nödvändig följd af latinets uppskjutande

till 6:te klassen måste således blifva, att de, som vid universitetet

ville egna sig åt studier, för hvilka insigter i båda de klassiska språken

vore erforderliga, måste offra en icke obetylig del af sin tid vid universitetet

åt skolstudier i dessa, ehuru de genomgått skolans A-linie. Särskildt

blefve de, som skulle förbereda sig för den presterliga banan, illa lottade,

ty de skulle komma till universitetet icke blott utan kunskaper i hebreiska

utan äfven med mycket ofullständiga skolkunskaper i klassiska språk, och

de större kunskaper, som de i andra ämnen, t. ex. matematik, naturveten
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

31

skap, franska m. m., i stället inhemtat, skulle för dem vara till lika liten

hjelp eller direkt nytta som insigter i klassiska språk för dem, som egnade

sig åt matematiska och naturvetenskapliga studier för tekniskt ändamål.

Då nu de, som egnat sig åt teologiska studier, både för närvarande

vore och alltid måste komma att blifva ganska många och dertill i allmänhet

hörde till de minst bemedlade, skulle det tydligen vara mindre

välbetänkt att väsentligen förlänga och fördyra deras akademiska kurs.

Och lade man till dessa alla dem, som för grundligare studier i filologi,

filosofi och historia vore i behof af goda kunskaper i båda de klassiska

språken, så blefve utan gensägelse dessas sammanlagda antal så stort, att

hänsyn måste tagas till dem vid skolans organisation, eller med andra ord

att en väl anordnad A-linie för dem måste åvägabringas.

Då A-linien vid latinets uppskjutande till 6:te klassen genom grekiskans

deraf föranledda uppskjutande till 7:de klassen skulle få flera timmar

icke blott i 4:de och 5:te klasserna utan äfven i båda afdelningarna

af 6:te klassen för andra ämnen än enligt komiténs förslag, så blefve detta

deremot icke förhållandet för B-linien. Denna linie skulle nemligen visserligen

få 14 timmar mer för andra ämnen i 4:de och 5:te klasserna men

5 timmar mindre i de fyra högsta. Följden häraf måste åter blifva, att

mycket i de andra ämnena, hvilket i sjelfva verket förutsatte en större

förståndsutveckling, för att i skolan kunna medhinnas, måste förläggas till

de fem lägre klasserna, under det att enkla minnessaker i latin måste inläras

i de högre, der minnet för dylika saker vore mindre mottagligt. Fn

dylik, psykologiskt origtig fördelning af undervisningsstoffet vore ett af de

betänkligaste fel vid uppgörande af en läsplan, och resultatet skulle utan

tvifvel blifva, att icke blott kunskaperna i latin blefve mindre utan äfven

insigterna i öfriga ämnen ojemnare och osäkrare.

Några hade visserligen förmenat, att man genom att afsluta något

eller några ämnen redan i 5:te eller åtminstone i 6:te klassen skulle kunna

undvika detta resultat. Derigenom skulle emellertid tillståndet snarare

försämras än förbättras, ty å ena sidan lärde den erfarenhet, vi hade af

tyskans och naturalhistoriens afslutande med sjette klassen, att, ehuru detta

blott skett två år före skolkursens slut, likväl insigterna i dessa ämnen

visat sig för svaga i förhållande till de fordringar, universitetsstudierna

derpå stält, hvarför det från många håll ifrigt yrkats på skolstudiernas

fortsättande i dessa ämnen till afgångsexamen; och å andra sidan vore

tydligt, att då skolstudierna i ett ämne skulle afslutas, måste allt det väsentligare

deri, som hörde till skolstadiet, tagas med, och ju tidigare derför

ett ämne, som vore afsedt att komma till användning vid universitetsstu
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dierna, skulle afslutas, desto mera måste deri meddelas, som ginge utöfver

flertalets ståndpunkt.

Den moderna principen om arbetets fördelning, som äfven blifvit

strängt tillämpad inom vetenskapens område och föranledt vetenskapernas

specialisering, hade i första band gifvit upphof åt de skilda bildningslinierna

inom skolan. Och i samma man som de särskilda vetenskaperna allt mer

utvecklats samt konkurrensen äfven på detta område stegrats, i samma

mån hade det ock visat sig behöfligt att noga afpassa den förberedande

undervisningen efter de vetenskapers fordringar, åt livilka alumnen hade

för afsigt att för framtiden egna sig, hvarför ock skolans särskilda bildningslinier

allt mer skilt sig från hvarandra och hvardera fått sin särskilda

uppgift. Den föreslagna åtgärden att uppflytta latinet till sjette

klassen ginge emellertid i motsatt rigtning och sträfvade att mer närma

linierna till hvarandra, och en och annan af de ifrigare förfäktare för

denna åtgärd sade äfven rent ut, att rörelsens yttersta mål vore att genom

ett fullständigt uteslutande af de klassiska språken från skolan åstadkomma

enhet i skolbildningen. Men derigenom vore tydligen arbetsfördelningen

inom skolan upphäfd.

Sant vore visserligen, att de särskilda bildningslinierna i skolan förde

den olägenheten med sig, och det i desto högre grad ju mer skilda de vore,

att den, som ej visste, åt hvilket håll han ville, tvingades att bestämma

sig, och att den, som ej vore belåten med den linie han valt, icke utan

särskild ansträngning eller tidsförlust kunde komma in på en annan. Men

denna olägenhet läge i sakens natur och vore icke egendomlig för skolan,

utan återfunnes öfver allt i det praktiska lifvet. Så kunde den, som ville

blifva handtverkare, icke i början egna sig åt handtverk i allmänhet, utan

sedan han erhållit de skolkunskaper, som för dem alla vore nödvändiga,

måste han välja ett visst yrke och deri göra sina läroår; ledsnade han

dervid eller funne han sig ej passa derför och gåfve sig in i ett annat,

så hade han i viss mån förlorat sin tid och måste göra om sina läroår.

Alldeles utan gagn hade hans förra verksamhet, om den utöfvats med omsorg

och allvar, dock icke varit, ehuru den direkta nyttan deraf understundom

vore svår att påvisa och tidsförlusten vore klar.

Enahanda vore förhållandet med dem, som valt orätt bildningslinie

och derför gjorde ombyte eller slutade. Emellertid vore dessas antal ingalunda

så stort, som man i allmänhet trodde, och i samma mån allmänheten

komme till insigt om, att hvarje linie hade sin särskilda uppgift samt

hvilken denna vore, i samma mån torde ock berörda misstag blifva allt

färre.

Redan nu tillhörde de, som i 4:de, öde eller nedre 6:te klassen eller

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

33

efter genomgången af någon af dessa klasser lemnade läroverket, företrädesvis

den reala linien, hvilket tydligast framginge, om man toge i betraktande

de siffror, som i den officiella statistiken för statens allmänna läroverk

upptoges under rubriken »öfversigt öfver förändringen i skolgenerationernas

storlek». Så utgjorde enligt uppgift i berättelsen för läsåret

1887—1888 totalantalet lärjungar

höstterminen

1882

i

4:de

realklassen

961

och i

4:de latinklassen 1,288

»

1883

i

öde

616

öde

1,219

»

1884

i

6: 1

»

298

»

6: 1

»

1,072

»

188ö

i

6:2

»

214

»

6: 2

888

»

1886

i

7: 1

>

170

»

7: 1

»

763

»

1887

i

7: 2

»

144

»

7: 2

»

646.

Häraf visar sig, att lärjungeantalet å reallinien minskas

vid öfvergången från 4:de till öde klassen med 36 proc. af antalet i föreg. klass

»

»

» öde

» 6:1

»

» 52 »

»

»

»

»

» 6: 1

» 6:2

»

» 28 »

»

»

»

» 6: 2

» 7: 1

»

» 21 »

»

»

»

»

»

» 7: 1

» 7:2

»

* lö >

»

»

under det att lärjungeantalet å latinlinien minskas

vid öfvergången från 4:de till öde klassen med ö proc. af antalet i föreg. klass

»

»

»

öde

6: 1

»

»

12

»

»

»

»

7>

6: 1

»

6: 2

>

1

18

»

>

»

»

»

»

6:2

7: 1

»

»

14

»

»

»

T>

»

»

7: 1

»

7:2

»

)

lö

»

»

»

»

Dessa förhållanden återfunne man med mindre variationer, hvilken

lärjungegeneration man ville följa. Till samma resultat skulle man äfven

komma genom att taga i betraktande uppgifterna angående de från hvarje

klass afgående lärjungarne; men då uppgift saknades för ett stort antal

lärjungar angående deras tillämnade lefnadsbanor efter afgången, och då

en stor del af dem, som afginge från latinlinien, sökte sig in vid annat

allmänt läroverk, gåfve dessa uppgifter ett osäkrare resultat.

Med afseende på den jemförelsevis stora afgången från nedre sjette

latinklassen torde böra anmärkas, att ganska många lärjungar, efter att

hafva genomgått denna klass, sökte inträde å apotek.

Af den officiella statistiken framginge äfven, att öfvergången från

latin- till reallinien eller tvärt om icke vore af någon betydelse, då den

knappast uppginge till 1 procent af lärjungeantalet å de båda linierna

tillsammans.

Bill. till lliksd. Prot. 18 H 2. 4 Sami. 7 Af it. 7 Höft.

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Det torde derför icke med fog kunna påstås, att en afsevärd olägenhet

uppstode derigenom att lärjungar, som i 4:de och öde klasserna läst

latin, öfverginge till praktiska yrken eller till den reala linien, helst den

undervisning de mottagit i latin säkerligen i någon mån varit af gagn

för deras utveckling.

Med de ändringar i universitetsstatuterna och vissa exainensstadgar

för universiteten, som Kong!. Maj:t den 17 april nästlidna år beslutit,

hade å ena sidan åsyftats att göra den akademiska undervisningen mer

öfverensstämmande med tidens fordringar och närmare afpassad efter de

särskilda studerandenas behof samt att vinna en ändamålsenligare användning

af tillgängliga lärarekrafter och en fastare ledning af den studerande

ungdomens arbeten, så att det vore att hoppas, att, i den mån

de vidtagna förändringarna hunnit göra sin verkan, studietiden i regeln

skulle förkortas, på samma gång kunskaperna vinna i omfattning och

djup. Å andra sidan hade derigenom borttagits alla tvångsämnen från

filosofie kandidat- och licentiatexamina, och särskilt hade latinets ställning

till dessa examina blifvit en helt annan än förut; hvarjemte fordringarna

i latin minskats i teologisk-filosofisk examen genom uteslutandet

derur af den skriftliga öfversättningen till latin.

Enligt förut gällande stadgar vore latinet obligatoriskt ämne i

filosofie kandidat-examen, så väl i den, hvilken medförde rätt till afläggande

af licentiatexamen inför humanistiska sektionen, som i den, hvilken

medförde rätt till sådan examens afläggande inför matematisk-naturvetenskapliga

sektionen. För afläggande af filosofie kandidat- eller licentiatexamen

förutsattes således alltid icke blott skolstudier, utan äfven akademiska

studier i latin.

Enligt nådiga stadgan af den 17 april 1891 vore deremot akademiska

studier i latin icke erforderliga vare sig för humanistisk eller

matematisk-naturvetenskaplig kandidat- eller licentiatexamen; och filosofie

kandidat- och licentiatexamina kunde bådadera afiäggas äfven utan några

som helst skolstudier i latin, derest det öfvervägande antalet ämnen för

dessa examina valdes bland dem, som hörde till matematisk-naturvetenskapliga

sektionen, under det att blott godkänd mogenhetsexamen på

latinlinien fordrades af dem, hvilka ville undergå filosofie kandidat- eller

licentiatexamen i ämnen, hvilka till öfvervägande antal hörde till humanistiska

sektionen.

Genom dessa bestämmelser hade för det första tillträde till universitetet

beredts den reala bildningsliniens lärjungar och ett vidsträckt område

för dem öppnats till studier derstädes. Härigenom skulle utan

tvifvel lärjungeantalet å denna linie komma att ej obetydligt växa.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

35

Också torde derigenom öfvergången mellan de båda linierim och afgången

från latinliniens lägre klasser komma att i någon mån ytterligare

minskas, då mången målsman hittills satt sin myndling å latinlinien eller

låtit honom öfverflytta till denna’ för att hålla tillgången till en akademisk

studiebana honom öppen, ehuru han egentligen för honom afsett

en lefnadsbana, för hvilken klassiska språk icke erfordrades. En ytterligare

anledning till ökad freqvens å reallinien torde det äfven blifva,

om, såsom departementschefen hade för afsigt att föreslå, de mindre

läroverk med fem klassers kurs, till hvilka de nuvarande treklassiga

läroverken samt några pedagogier skulle ombildas, i hufvudsak inrättades

enligt den reala liniens undervisningsplan.

För det andra hade genom nämnda bestämmelser fordringarna å

insigter i latin i berörda akademiska examina blifvit sänkta till det

minsta tillrådliga och hänförde sig tydligen till de nu gällande eller af

skollagskomitén föreslagna kurserna för mogenhetsexamen. Skulle derför

genom latinets uppskjutande till 6:te klassen dessa kurser komma att

minskas, måste således latinet återinföras såsom obligatoriskt ämne för

åtskilliga former af filosofie kandidat- och licentiatexamina, hvarigenom

tydligen studietiden vid universitetet skulle förlängas och åtskilliga andra

olägenheter komma att uppstå.

Efter anförande häraf gör departementschefen följande slutsats med

afseende å förslaget om latinets uppskjutande.

»Vare sig man betraktar saken från skolans eller universitetets synpunkt,

medför sålunda uppskjutandet af latinets inträde i undervisningen

till 6:te klassen betydande hinder och svårigheter för den högre undervisningen,

hvilken dock ett land, som vill bevara sin sjelfständighet på

vetenskapens fält, icke får försumma eller tillbakasätta. De olägenheter,

som föranledas af latinets inträde i 4:de klassen, hafva deremot visat sig

vara af ringa eller ingen betydelse. Härtill kommer, att hittills intet

land försökt att inskränka skolkursen i latin till blott fyraårig, så att

man saknar all erfarenhet angående sättet att anordna den högre undervisningen

under sådan förutsättning, hvarför det land, som vill göra

början dermed, måste utsätta sig för alla de misstag och missräkningar,

hvilka synas vara oundvikliga, då ett vanskligt, blott på abstrakta teorier

bygdt experiment skall genomföras.

Tydligt är, att jag under sådana omständigheter icke kan föreslå

någon förändring beträffande latinets inträde i skolans undervisningsplan,

utan att jag i detta afseende ställer mig på samma ståndpunkt, som

förre departementschefen intog så väl i sitt yttrande till statsrådsproto
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

kollet den 7 februari 1890 som i fråga om de grunder, hvilka föreskrefvos

skollagskomitén för dess arbete. Och då, såsom jag ofvan haft

tillfälle att framhålla, antagandet af bemälda komités förslag till stadga

för rikets allmänna läroverk skulle i flera afseenden medföra väsentliga

fördelar för vårt undervisningsväsende, är jag beredd att för Kongl.

Maj:t framlägga nämnda förslag till fastställelse med de mindre väsentliga

ändringar, som af vederbörande myndigheters anmärkningar deremot

kunna föranledas, men anser dock billigheten kräfva, med hänsyn

till den ökade tjenstgöringst.id, som, derest ett sådant förslag varder

faststäldt, skulle komma att åläggas lärarne, att samtidigt den så länge

uppskjutna löneförbättringen må komma dem till godo.

Då emellertid dels genom de af Kongl. Maj:t vidtagna åtgärder,

hvarom jag i det föregående erinrat, dels förmedelst genomförandet af

nyss berörda förslag till skolstadga de önskningar med afseende på latinets

ställning i undervisningsplanen, som af särskilda utskottet och

kamrarne vid 1890 års riksdag uttalats, blifvit eller skulle blifva fylda,

med undantag af yrkandet angående latinets uppskjutande till 6:te klassen,

och då det, genom hvad ofvan yttrats, torde kunna anses till fullo

ådagalagdt, att genomdrifvandet af detta yrkande skulle medföra störa

hinder och svårigheter för en väsentlig del af den högre undervisningen,

så anser jag mig hafva grundad anledning till den förhoppning, att

Riksdagen icke längre skall vägra lärarne vid de allmänna läroverken

den löneförbättring, hvars behöflighet den redan erkänt, och som allt

mer visar sig vara af en trängande nödvändighet.»

Det förslag till stadga för rikets allmänna läroverk, som af den för

ändamålet tillsatta komitén afgafs den 1,3 januari 1891, skulle enligt departementschefens

åsigt bland annat komma att medföra, att undervisningen

å den reala linien, särskildt inom de fem lägre klasserna, blefve ordnad

på det under nuvarande förhållanden bästa möjliga sätt och så, att den

ej gerna kunnat ordnas bättre, äfven om ingen latinlinie i dessa klasser

förekommit. Af de till berörda förslag hörande tim- och undervisningsplaner

har utskottet emellertid inhemtat:

dels att olikheterna mellan den föreslagna timplanen för realliniens

5 lägsta klasser och den nu gällande, förutom i hvad beror derpå, att

hela undervisningstiden för vecka i 3:e klassen är minskad med 1 timme

samt i hvardera af 4:e och 5:e klasserna med 2 timmar, endast bestå dei''- uti, att välskrifning erhållit 1 timme från modersmålet i 2:a klassen och

1 timme från tyska i 3:e klassen samt naturlära 1 timme från engelska i

hvardera af 4:e och 5:e klasserna;

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

37

dels att de föreslagna lärokurserna för realliniens 5 lägsta klasser i

de ämnen, som för båda linierna äro gemensamma, skilja sig från latin - liniens motsvarande kurser endast beträffande läroämnet historia i 4:e och

5:e klasserna, i det de historiska kurserna i dessa klasser för reallinien

bibehållits i det hela oförändrade sådana de nu äro, men för latinlinien,

hvad angår allmänna historien, inskränkts till gamla tiden;

dels slutligen att, om man frånser införandet af talöfningar i de främmande

lefvande språken, hvilken åtgärd emellertid ingalunda kan komma

att erhålla stor betydelse, då den grammatiska metoden fortfarande skulle

komma att användas vid inlärandet af dessa språk, lärokurserna inom

realliniens 5 lägsta klasser i det hela skulle blifva desamma, som de för

närvarande äro.

Med anledning häraf kan utskottet icke finna, att frågan om eu ändamålsenlig

undervisningsplan för de fem lägsta klasserna i nämnvärd mån

förts framåt genom det afgifna förslaget, utan måste påstå, att om krafvel!

derpå att undervisningen inom läroverkens fem lägsta klasser måtte erhålla

en praktisk rigtning samt afse meddelandet af ett afslutadt helt af

kunskaper, lämpadt för deras behof, som vid konfirmationsåldern utträda

i det praktiska lifvet, förut icke varit tillfredsstälda, de lika litet skulle

blifva det genom det ifrågavarande förslaget. Enligt utskottets förmenande

lemnas häraf ett ytterligare bevis derför, att latinets (kvarstående

inom 4:e och 5:e klasserna utgör ett oöfverstigligt hinder för en

lämplig anordning af undervisningen på skolans lägre stadium, och således

äfven för utbildandet af för detta stadium lämpade lärometoder och för

utarbetandet af för detsamma rätt afpassade lärokurser. Men då så är

förhållandet, måste utskottet anse den uppfattningen fortfarande vara läglig,

att latinstudiet bör framflyttas till 6:e klassen af de allmänna läroverken.

Utskottet tager härvid icke allenast hänsyn till de tre fjerdedelar af de i

läroverken inskrift^ lärjungar, som på skolans mellanstadium afbryta sina

studier — under det att 2,487 lärjungar höstterminen 1884 tillhörde 2:a

klassen vid de allmänna läroverken och pedagogi erna, funnos i öfre 7:e

klassen höstterminen 1891 endast 625 — utan förmenar det vara af vigt

för en hvar lärjunge, som i skolans lägre klasser inskrifves, att vid konfirmationsåldern

kunna påräkna en bildning, som, jemte det att den för

utträde i det praktiska lifvet är den bästa möjliga, på samma gång utgör

ett afslutadt helt och sålunda ett ej allt för långt i fjerran hägrande mål,

hvars uppnående skänker känsla af sjelfständighet och trygghet och hvilket

i följd häraf tillika blir den bästa utgångspunkten för fortsatta studier.

Men nu äro, heter det i statsrådsprotokollet, »de kurser i klassiska

språk, som af komitén (1890 års) föreslagits, icke större, än att akade
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o t>.

miska studier i dessa ämnen eller i ämnen, som för sitt studium förutsätta

insigt deri, icke med framgång kunna drifvas, utan att åtminstone

hvad som föreslagits blifvit inhemtadt». Till en början vill utskottet

här erinra, att den minskning af latinläsningen, som komitén föreslagit,

är mycket obetydlig, nemligen en minskning, enligt komiténs egen beräkning,

på A-linien från 1,368 lärotimmar under hela skoltiden till

1,357, och på B-linien, der grekiska icke läses, från 1,368 till 1,328,

under det att för grekiskan enligt komiténs förslag en ökning af timantalet

skulle inträda från 704 till 759 timmar. Då härtill lägges, att

genom den förändrade undervisningsmetod särskildt för latinska språket,

som komitén vill införa och som får sitt klaraste uttryck i utbytet af

öfversättningen från svenska till latin mot en sådan från latin till svenska

i mogenhetsexamen, måttet af praktiska insigter i detta språk utan

tvifvel skulle komma att genom komiténs förslag betydligt ökas, så

måste man anse, att de klassiska språkens — om också ej grammatikens

— ställning i det hela sålunda blifvit icke oväsentiigen stärkt.

Men har detta varit nödvändigt? Icke är det nödvändigt för deras

skull, som vid universiteten skola studera klassiska språk — de skulle,

äfven om latinet i skolan framflyttades till 6:te klassen med bibehållande

af den för detsamma föreslagna undervisningstiden i 6:te och 7:de klasserna,

komma till sina akademiska studier bättre rustade i sina hufvudämnen,

än flertalet deras kamrater, som valt andra hufvudämnen, i sina.

För öfrigt får icke skolans undei’visningsplan rätta sig efter behofvet

för ett relativt fåtal, som kommer att studera klassisk filologi, i synnerhet

om detta vetenskapsområde, genom inskränkning af de klassiska

språkens studium vid läroverken, kommer att förlora i betydelse för

dessa. Men för dem, som komma att idka akademiska studier »i ämnen,

som för sitt studium förutsätta insigt» i klassiska språk, vore måhända

ett stärkande af dessa språks ställning vid läroverken nödvändigt.

Utskottet vet icke, på hvilka ämnen i öfrigt departementschefen här

syftat, och kan derför icke heller jfftra sig om qvantiteten och qvaliteten

af de kunskaper i klassiska språk, som för dessa ämnens studium

skulle förutsättas. Men departementschefen nämner särskildt dem, som

skulle förbereda sig för den presterliga banan, och menar, att dessas

kurs skulle väsentligen förlängas och fördyras, om latinets studium

framflyttades till 6:te klassen i de allmänna läroverken. Häremot vill

utskottet i främsta rummet erinra, hvad latinet beträffar, att den praktiska

insigten — och vid någon annan behöfver här ej afseende fästas —

i detta språk kunde, äfven om latinet framflyttades till 6:te klassen,

med förändrad undervisningsmetod blifva lika god som den nu är,

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

39

kanske bättre. I grekiska åter skulle de teologie studerande under två

års sysselsättning med detta språk vid läroverken hafva hunnit öfvervinna

de värsta svårigheterna för läsningen af nya testamentet på grundspråket,

under hvilket förhållande det för dem vore af mindre betydelse,

att läsningen af de profana grekiska författarneomåst, äfven med förändrad

undervisningsmetod, något inskränkas. Å andra sidan vill utskottet

framhålla, att de kunskaper i andra ämnen, som presten, vid

inskränkning af de klassiska språkens läsning, i skolan kunde förvärfva,

vore för honom, med afseende på hans praktiska verksamhet inom församlingen,

af vida större nytta än hans i nämnda hänseende så godt

som ofruktbara kunskaper i latin och grekiska.

Med afseende på den förändrade ställning, öfriga undervisningsämnen

genom latinets framflyttande till 6:te klassen skulle komma att

intaga inom läroverken, yttrar departementschefen, att då A-linien vid

latinets uppskjutande till 6:te klassen genom grekiskans deraf föranledda

uppskjutande till 7:de klassen skulle få flera timmar icke blott i 4:de

och 5:te klasserna utan äfven i båda afdelningarna af 6:te klassen förandra

ämnen än enligt komiténs förslag, så blefve detta deremot icke

förhållandet för B-linien, enär nemligen denna visserligen skulle få 14

timmar mer för andra ämnen i 4:de och 5:te klasserna, men 5 timmar

mindre i de fyra högsta. Härvid synes departementschefen hafva tänkt

sig, att, om latinet framflyttades till 6:te klassen, detsamma ovilkorligen

skulle i G:te och 7:de klasserna bibehålla det antal timmar, som det för

närvarande har, eller sammanlagdt 32 timmar — oberoende af läsårets förlängning

och de till höjande af den årliga lästidens effektivitet föreslagna

åtgärderna — under det att detsamma enligt komiterades förslag

skulle i nämnda klasser erhålla 27 timmar. Departementschefen

har antagligen härvid tänkt på ordalydelsen af Andra Kammarens beslut

vid 1890 års riksdag, att latinets inträde i skolan skulle uppskjutas

till nuvarande sjette klass, utan att de åt detta språk i de fyra öfre

klasserna nu anslagna lärotimmar ökades. Men gent emot en sådan

uppfattning vill utskottet i främsta rummet andraga, att latinets uppskjutande

till 6:te klassen ingalunda förringar betydelsen af den tillökning

i lärotimmar, som skulle vinnas genom läsårets förlängning och

de öfriga här ofvan antydda åtgärderna, utan att lika väl de af komiterade

med deras timplan beräknade 845 latintimmarne i B-liniens 6:te

och 7:de klasser skulle stå qvar emot nuvarande 864, och att således

med komiterades veckotimmar för latinet den i det hela åt ämnet i

nämnda klasser anslagna undervisningstiden icke skulle i afsevärd mån

minskas. Dessutom får utskottet erinra, att Andra Kammarens nyss an
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förda beslut ingalunda innebär, att icke, om så skulle befinnas ändamålsenligt,

antalet af de nu åt latinet i 6:te och 7:de klasserna anslagna

lärotimmar skulle kunna minskas. Härmed förfaller ock hvad departementschefen

i detta sammanhang yttrat derom, att följden skulle blifva

den, att mycket i de andra ämnena, hvilket i sjelfva verket förutsätter

en större förståndsutveckling, för att i skolan kunna medhinnas måste

förläggas till de fem lägre klasserna. För öfrigt skulle det ju i alla

händelser genom latinets uppskjutande endast blifva 14 timmar lediga

i de fem lägsta klasserna, och att dessa kunna blifva utfylda utan någon

psykologiskt origtig fördelning af undervisningsstoffet, visar exemplet

från reallinien, der de i sjelfva verket äro det. Att, såsom departementschefen

här äfven framhåller, minnet skulle i de högre klasserna vara

mindre mottagligt för enkla minnessaker i latinet, synes minst sagdt

vara obevisadt. Den slutsats, som departementschefen drager, att resultatet

af latinets framflyttning till 6:te klassen skulle blifva, att icke

blott kunskaperna i latin blefve mindre, utan äfven insigterna i öfriga

ämnen ojemnare och osäkrare, vågar utskottet således, hvad latinet beträffar,

såsom ofvan blifvit nämndt, i visst afseende betvifla och, hvad

de öfriga ämnena angår, bestämdt förneka.

I den öfverblick öfver den nuvarande läroverksorganisationen, som

i statsrådsprotokollet förefinnes, anföres, att »den moderna principen

om arbetets fördelning, som äfven blifvit strängt tillämpad inom vetenskapens

område och föranledt vetenskapernas specialisering, har i första

hand gifvit upphof åt de skilda bildningslinierna inom skolan». Detta

påstående är ej rigtigt, om dermed skall förstås, att äfven i forna tider eu

arbetets fördelning inom skolan var nödvändig, men att nyttan deraf

då ej insågs, något som skulle vara en nyare tid förbehållet. Förhållandet

är, att sedan naturvetenskaperna, tack vare sin egen utveckling,

och de främmande språken, tack vare en i sammanhang härmed vunnen,

förut icke anad stegring af samfärdseln länderna emellan, vunnit en

betydelse för lifvet, om hvilken man tillförene icke kunnat göra sig eu

föreställning, man icke kunde undgå att på allvar införa dessa ämnen

i skolorna; deremot ville man icke samtidigt erkänna, att å andra sidan

de klassiska språken allt mer och mer förlorat sin betydelse för lifvet,

och i följd deraf gifva dem en mot deras förändrade betydelse svarande

plats i undervisningen, hvadan det blifvit nödvändigt att, då lärjungarnes

mottaglighet dock har vissa gränser, låta den ene läsa ett, den andre

ett annat, d. v. s. inrätta latin- och reallinier. Att man, såsom departementschefen

synes antaga, genom ett fullständigt uteslutande af de klassiska

språken från skolan skulle upphäfva arbetsfördelningen inom skolan, är

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

41

ingalunda rigtigt — tvärt om vill utskottet erinra, att särskilt från deras

sida, som anse uteslutandet af dessa språk önskvärdt, äfven påyrkas en

vida större valfrihet för lärjungarne i fråga om läroämnena, än som nu

medgifves.

Vid hvad departementschefen yttrar i syfte att betona nödvändigheten

att underkasta sig den olägenhet, som ett val mellan olika

bildningslinier medför, har utskottet sålunda i hufvudsak intet att erinra.

Men utskottet vill framhålla, att det skäl, som i detta hänseende plägar

anföras för latinets framflyttning till 6:te klassen, naturligtvis icke kan

vara, att man öfver hufvud bör undvika nödvändigheten af ett val

mellan olika bildningslinier, utan att detta val icke bör ifrågakomma

så tidigt som i 4:de klassen. Uppskötes latinstudiet till 6:te klassen,

skulle icke allenast valet mellan latin- och reallinierna framflyttas två

år, utan åt dem, som valt latinlinien, skulle sedermera samma fördel

beredas i fråga om valet mellan A- och B-linierna.

Emellertid söker departementschefen visa, att det nu förefintliga

åtskil jandet af den reala och den klassiska linien redan i 4:de klassen icke

medför någon afsevärd olägenhet, enär antalet af dem, »som valt orätt

bildningslinie och derför göra ombyte eller sluta», ingalunda är »så

stort, som man i allmänhet tror», hvarjemte han ställer i utsigt, att

detta antal i framtiden skall komma att minskas.

Hvad då först beträffar dem, som valt orätt bildningslinie och

derför göra ombyte, så meddelas i statsrådsprotokollet, att enligt den

officiella statistiken öfvergången från latin- till reallinien knappast uppgår

till 1 procent af lärjungeantalet å de båda linierna tillsammans. I

sjelfva verket upplyser den officiella statistiken för läsåret 1887—88,

den senast utgifna, att under nämnda läsår endast 46 af 6,411 ifrågakommande

gjorde ett sådant ombyte. Siffran är onekligen försvinnande

liten, och man nästan tvingas häraf att använda den till bevis för ett

helt annat påstående, nemligen det att svårigheterna vid öfvergången

från en linie till en annan äro så afskräckande, att i regeln ingen

lärjunge inlåter sig på försöket. Men om så är förhållandet, bevisar

den obetydliga siffran ingalunda, att valet af bildningslinie blifvit i

allmänhet rätt gjordt.

Hvad åter departementschefen yttrat angående dem, som valt orätt

bildningslinie och derför sluta och om hvilka likaledes säges, att deras

antal ingalunda är så stort, som man i allmänhet tror, får antagligen

så förstås, att departementschefens mening är, att om en lärjunge, som

slutar i förtid, tillhört reallinien, han valt rätt bildningslinie, men om

han tillhört latinlinien, orätt. Departementschefen anför nemligen ur

Bill. till Rilcsd. Prut. 1892. i Samt. 1 Af cl. 7 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den officiella statistiken siffror, som visa, att den förtidiga afgången på

reallinien är ganska stark — höstterminen 1882 funnos i 4:de realklassen

961 lärjungar, i real 6: l höstterminen 1884 298, men höstterminen 1887

i öfre 7:de realklassen endast 144 — under det att densamma på latinlinien

är jemförelsevis svag — motsvarande siffror mot de nyssnämnda

voro för latinlinien 1,288, 1,072 och 646. Och såsom resultat af sin

framställning finner departementschefen, att det icke torde med fog

kunna påstås, att en afsevärd olägenhet uppstår derigenom att lärjungar,

som i 4:de och öde klasserna läst latin, öfvergå till praktiska yrken.

Detta påstående finner äfven utskottet vara i viss mån befogadt, om än

siffran 216, skilnaden mellan 1,288 och 1,072, icke är så obetydlig i

jemförelse med siffran 1,288, att ej något afseende vid densamma bör

fästas, samt dessutom den relativt stora afgång, som på latinlinien synes

förekomma vid öfvergången från nedre till öfre sjette klassen — höstterminen

1884 funnos i L. 6: l 1,072 lärjungar och höstterminen 1885

i L. 6: 2 888 — helt visst till en icke obetydlig del skulle flyttas till

den härför vida lämpligare tiden för öfvergången från öde till nedre

öde klassen, om de 5 lägsta klassernas kurs vore ett afslutadt helt.

Beträffande den stora afgången från L. 6: l anmärker visserligen

departementschefen, att ganska många lärjungar, efter att hafva genomgått

denna klass, söka inträde å apotek, men den senaste officiella statistiken,

den för läsåret 1887—88, omnämner ej flera än 19 sådana lärjungar af

173 från L. 6: l afgångna. Men hvad som i ingen händelse kan genom

de anförda siffrorna bevisas är, att alla de, som gå qvar på latinlinien i

nedre 6de klassen, valt rätt linie. Utan tvifvel skulle det med afseende

på ett icke obetydligt antal af dessa qvarvarande varit önskvärdt, att

de vid afslutandet af femte klassen afbrutit sina skolstudier genom

öfvergång till det praktiska lifvet. Detta önskemål åter skulle, om efter

latinets framflyttning till 6de klassen en verkligt afslutad, praktisk kurs

meddelades i de fem lägsta klasserna, enligt utskottets förmenande i

väsentlig mån främjas. Utskottet kan för öfrigt, såsom redan blifvit

framhållet, icke medgifva, att realliniens kurser i de 5 lägsta klasserna

äro ändamålsenligt anordnade med afseende på deras behof, som från

öde klassen utgå i det praktiska lifvet — dessas stora antal borde derför

äfven utgöra en maning till en förändring af undervisningsplanen i här

ofta förordadt syfte, långt ifrån att, såsom departementschefen synes

antaga, utgöra ett skäl för latinets bibehållande i 4:de och öde klasserna.

Efter en redogörelse för de förändringar, som inträdt i filosofie

kandidat- och licentiatexamina samt den teologisk-filosofiska examen

genom Kongl. Majds beslut den 17 april 1891, och livilka beträffande

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

43

de två förstnämnda examina bestå särskilt deruti, att från dem sjelfva

borttagits alla tvångsämnen och att desamma kunna afläggas äfven utan

några som helst skolstudier i latin, derest det öfvervägande antalet

ämnen för dessa examina väljes bland dem, som höra till matematisknaturvetenskapliga

sektionen, anför departementschefen, att härigenom

för det första tillträde till universitetet beredts den reala bildningsliniens

lärjungar och för det andra fordringarna å insigter i latin i berörda

akademiska examina blifvit sänkta till det minsta tillrådliga och tydligen

hänföra sig till de nu gällande eller af skollagskomitén föreslagna

kurserna för mogenhetsexamen. Såsom en följd af sistnämnda påstående

åter finner departementschefen, att, om genom latinets uppskjutande till 6:te

klassen dessa kurser komme att minskas, latinet måste återinföras såsom

obligatoriskt ämne för åtskilliga former af filosfie kandidat- och licentiatexamina.

Hvilka dessa former skulle vara, nämnes icke, och de torde

icke heller så lätt kunna uppgifvas. För det första måste naturligtvis

undantagas alla sådana former, i hvilka latinet sjelft ingår, och alla de,

för hvilka inga som helst fordringar i latin äro bestämda. Att det för

återstående former skulle blifva nödvändigt att införa latinet såsom

obligatoriskt examensämne, om skolkursen i latin minskades, kan utskottet

så mycket mindre förställa sig, som redan nu hvilket som helst

af öfriga ämnen kan ingå i dessa examina, utan att i en examen uppvisade

insigter i latin fordras.

I detta sammanhang kan utskottet icke undgå att vidröra den svaga

ställning, som B-linien, hvilken dock nått en sådan utveckling, att den år

1887 innehöll 66,8 procent af samtliga lärjungar i 6:te och 7:de latinklasserna

mot 48,2 procent år 1878, enligt departementschefens framställning

skulle komma att intaga med afseende på universitetsstudierna. Denna

linie skulle nemligen, att döma af departementschefens yttrande (jemför sid.

29 här ofvan), om man undantager de universitetsstudier, för hvilka Alinien

är särskildt lämplig, vara särskild! afpassad för medicinska samt sådana

matematiska och naturvetenskapliga universitetsstudier, som förutsätta

någon insigt i latin. Hvad först beträffar de matematisk-naturvetenskapliga

studierna, så kunna dessa redan idkas af realstudenter, och de latinkunskaper,

som för dessa studier någon gång kunna vara af nöden, äro

ingalunda af samma art och omfattning som de, hvilka inhemtas på B-linien,

hvadan i alla händelser reallinien synes till dem lemna den bästa förberedelsen.

Beträffande åter B-liniens särskilda lämplighet för dem, som

ämna egna sig åt medicinska studier, synes frågan härom för det närvarande

vara svår att afgöra, då man väl har att vänta nya bestämmelser

angående fordringarna i latin för inträde icke allenast i den medicinska,

utan ock i den juridiska fakulteten. Redan den 9 oktober 1882 hemstålde

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

nemligen kanslersembetet för rikets universitet beträffande så väl den förberedande

examen för examen till rättegångsverken som den medicinskfilosofiska

examen, i bvilka examina latin icke borde ingå, att af realstudent

skulle för rättighet till afläggande af dessa examina fordras att

hafva aflagt ett särskilt prof på kunskap i latin. Detta prof skulle

hufvudsakligen afse grundreglerna i grammatiken och förmågan att öfversätta

lättare latinska prosaiska författare; fordringarna angifvas ej närmare,

men de sägas skola vara mindre än i afgångsexamen på latinlinien. Läroverkskomitén

af år 1882, som upptog detta kanslersembetets förslag, ansåg,

att de sålunda fordrade kunskaperna i latin borde kunna inhemtas under

4 år i 6:te och 7:de klasserna, med 3 timmar i veckan i 6:te klassen och 2 i den

7:de. Om, såsom utskottet anser vara skäligt, fordringarna i latin för de

ifrågavarande examina ändrades i öfverensstämmelse med dessa förslag,

blefve B-linien således icke heller för medicinska universitetsstudier rätt

afpassad, och dess bibehållande i dess nuvarande eller af 1890 års komité

föreslagna form synes ej vara af hänsyn till universitetsstudierna betingadt.

Särskildt för denna linie, den mest besökta af de båda latinlinierna, vore

latinstudiets framflyttning till 6:te klassen högligen önskvärdt.

På två ställen i statsrådsprotokollet förekomma jemförelser med främmande

länder i förevarande hänseende. På det första heter det, »att intet

land hittills har stadgat mindre eller ens så små fordringar i de klassiska

språken för inträde vid universitetet», som de kurser i klassiska språk,

som af 1890 års komité föreslagits. Meningen i detta uttalande är ej fullt

klar. Så mycket är visst, att detsamma ej är rigtigt, om det skulle innebära

vare sig att icke i andra länder universitetsexamina skulle kunna

tagas utan någon som helst insigt i klassiska språk, eller att för sådana

universitetsexamina, för hvilka kunskaper i klassiska språk i andra länder

fordras, måttet af dessa kunskaper icke i något fall och i något land är

mindre än de af komitén föreslagna kurserna. På det andra af de åsyftade

ställena åter säges, »att hittills intet land försökt att inskränka skolkursen

i latin till blott fyraårig». Med afseende härpå vill utskottet dels

erinra, att åtminstone i Danmark på den halfklassiska linien latinkursen

ej kan betraktas såsom mera än fyraårig, dels framhålla, att det torde

vara naturligt, att början med inskränkning af de klassiska språken gjorts

och fortsättningen härmed kommer att göras i mindre länder, hvilka på

grund deraf att deras egna språk ej höra till dem, som äro gångbara i

verldssamfärdseln, tvingas att i sina undervisningsplaner upptaga ett främmande

lefvande språk mera än de stora kulturländerna.

Hvad departementschefen slutligen yttrat derom, att »dels genom de

af Kong!. Maj:t vidtagna åtgärder, hvai*om han i det föregående erinrat,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

45

dels förmedelst genomförandet af nyss berörda förslag till skolstadga — det

af 1890 års komité afgifna — de önskningar med afseende på latinets

ställning i undervisningsplanen, som af särskilda utskottet och kamrarne

vid 1890 års riksdag uttalats, blifvit eller skulle blifva fylda, med undantag

af yrkandet angående latinets uppskjutande till 6:te klassen», torde

icke böra tillmätas särdeles stor betydelse. Det särskilda utskottet vid

1890 års riksdag uttryckte nemligen i fråga om latinet den önskan, att

Kongl. Maj:t skulle i sammanhang med en blifvande väsentlig reduktion

i fordringarna på insigter i klassiska språk i de akademiska examina se

till, huru vida icke latinets inträde i skolan måtte kunna uppskjutas till

den 6:te klassen, och sålunda de fem lägre klassernas kurser komma att

tillsammans utgöra ett bättre afrundadt helt. Den ifrågasatta reduktionen

i fordringarna på insigter i klassiska språk i de akademiska examina har

hittills endast egt rum beträffande filosofie kandidat- och licentiatexamina,

men utan tvifvel var det något vida mera, som det särskilda utskottet

åsyftade. Samma utskotts andra önskemål, latinets framflyttande till 6:te

klassen, har icke alls vunnit afseende. Första Kammaren åter uttryckte

vid 1890 års riksdag ingen särskild önskan med afseende på latinet, enär

man såsom en sådan önskan knappast kan betrakta dess bifall till det

saminanjemkningsförslag, som genom Andra Kammarens afslag förföll.

Den i detta saminanjemkningsförslag uttalade önskan om vare sig minskning

af det åt latinets studium i läroverken nu anslagna antal timmar

eller ock inskränkning i väsentlig mån af antalet af de läroverk, der undervisning

i latin meddelas, kan för öfrigt ej sägas hafva blifvit i någon mån

uppfyld. Hvad åter beträffar Andra Kammarens önskan i fråga om

latinets ställning, nemligen om dess uppskjutande till 6:te klassen, så är

det just denna, hvilken departementschefen icke ansett sig kunna tillmötesgå.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet förorda, att

latinstudiet vid de allmänna läroverken framflyttas till 6:te klassen. Deremot

anser sig utskottet icke kunna tillstyrka bifall till det af herr Nydahl

väckta förslaget om grekiskans uteslutande från de allmänna läroverkens

undervisningsplan, enär detta förslag icke ännu torde vara af behofvet påkalladt

och för närvarande skulle medföra allt för stora rubbningar.

Att den af utskottet förordade förenklingen af undervisningsplanen

äfven skulle medföra förenklingar af de allmänna läroverkens organisation

och i sammanhang dermed besparingar, är påtagligt. Så bar utskottet

öfverslagsvis beräknat, att vid hvart och ett af de högre, på båda linierna

fullständiga läroverken en lektors- och eu adjunktsplats i följd af latinets

uppskjutande till 6:te klassen och grekiskans till den 7:de skulle kunna

indragas. Det är emellertid omöjligt att, innan de i sammanhang med

opaginerad Kontrollera mot PDF

4G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

den föreslagna åtgärden erforderliga nya undervisningsplanerna blifvit

fastställa, tillförlitligt beräkna minskningen i kostnaderna, och i följd häraf

kan utskottet icke heller derom nu göra någon hemställan.

Då slutligen Riksdagen i fråga om undervisningsplanen vid de allmänna

läroverken icke har annat tillfälle att för sina önskningar vinna

afseende, än vid anslagsfordringars beviljande, och då den reform, som

här åsyftas, är lika vigtig som, enligt utskottets förmenande, nödvändig,

anser sig utskottet, i enlighet med Andra Kammarens vid 1890 års riksdag

fattade beslut samt herrar I. Månssons och Nydahls i ämnet väckta

motioner, böra hemställa, att latinstudiets framflyttande till 6:te klassen

fästes såsom vilkor vid ett bifall till den af Kongl. Maj:t föreslagna

löneregleringen för lärarne vid de allmänna läroverken. Emellertid torde

löneregleringen icke behöfva uppskjutas, tills den ifrågasatta åtgärden

blifvit genomförd, utan synes det med afseende på uppnåendet af berörda

önskemål i förevarande hänseende vara tillräckligt betryggande,

att en ändring i läroverksstadgan i nämnda syfte kommer till stånd.

Tidpunkten för denna ändrings införande i stadgan torde, då latinets

uppskjutande till 6:te klassen bör förbindas med en omarbetning af

undervisningsplanerna i deras helhet, icke med säkerhet kunna sättas

förr än slutet af år 1893, efter hvilken tid tillämpningen af de ändrade

bestämmelserna böra taga sin början och successivt genomföras.

Innan utskottet härefter öfvergår till behandlingen af frågan om de

extra ämneslärarnes aflöning, vill utskottet uttala sig angående den

förut omförmälda, af herr Lyttkens väckta motion om förändrade

grunder för ordnandet af undervisningen vid de allmänna läroverken

m. m.

I detta afseende får utskottet anmärka, att de grunder, motionären

förordar för ordnandet af undervisningen vid nämnda läroverk, endast

obetydligt ansluta sig till det sätt, hvarpå denna undervisning för närvarande

är ordnad. Men motionärens förslag omfattar icke blott de allmänna

läroverken, det upptager äfven en genomgripande förändring af

de förberedande studierna vid universiteten. Motionären anser nemligen,

att dessa förberedande studier borde idkas vid gymnasier, der undervisningen

skulle börja med de kurser, som nu genomgås i de högre

allmänna läroverkens två öfverstå klasser. Samtliga högre och femklassiga

läroverk skulle ombildas till allmänna läroverk med en enda

linie och sex klasser, i hvilka alla skulle läsas latin med fyra timmar

i veckan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

47

Utskottet, som icke kan föreställa sig, att Riksdagen är beredd att

antaga grunder för undervisningens ordnande, hvilka i så hög grad

skilja sig från dem, som gjort sig gällande i den bestående organisationen

af de allmänna läroverken, torde icke behöfva yttra sig särdeles

vidlyftigt om förevarande motion. Utskottet anser sig emellertid icke

böra underlåta att påpeka, dels att i fråga om kostnaderna för undervisningsväsendet,

så ordnadt, som motionären föreslagit, icke ens ett

försök till utredning i motionen blifvit gjordt, dels ock att undervisningsväsendets

anordnande på tillfredsställande sätt under den långa

öfvergångstiden skulle komma att erbjuda högst betydande praktiska

svårigheter.

B) Extra ordinarie ämneslärarnes aflöning.

I 1890 års kongl. proposition angående ändrade bestämmelser med

afseende på de allmänna läroverken och pedagogierna hade rörande

extra lärarnes aflöning föreslagits, att vikarierande lektor, som icke innehar

ordinarie läraretjenst, må, om han fullgjort stadgade vilkor för att

kunna till lektor utnämnas, uppbära arfvode efter 2,000 kronor, men

eljest efter 1,800 kronor för år räknadt; samt att vikarierande adjunkt

eller kollega äfvensom extra lärare må, om han efter aflagd akademisk

examen, som medför behörighet till lärarebefattning, vederbörligen

genomgått stadgad profårskurs, uppbära arfvode efter 1,800 kronor, men

eljest efter 1,500 kronor för år räknadt.

Detta förslag vann icke Riksdagens bifall, men uppå framställning

af enskild motionär beslöt 1891 års Riksdag att, för att vikarierande

ämneslärare och extra lärare vid de allmänna läroverken, hvilka genom

aflagd akademisk examen och genomgången profårskurs förvärfvat kompetens

att söka ordinarie lektors-, adjunkts- eller kollegabefattning vid

allmänt läroverk, skulle kunna från och med år 1892 erhålla arfvode efter

1,800 kronor för år räknadt, å extra stat för år 1892 bevilja 60,000

kronor till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare vid de allmänna

läroverken.

Med anledning af ofvannämnda förslag i 1890 års kongl. proposition

har departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet

erinrat, att det inträffat, att Kongl. Maj:t, då en lärarebefattning under

en längre tid bort hållas ledig eller af annan anledning måst uppehållas

af vikarie, på det att läroverket måtte kunna erhålla en fullt qvalificerad

lärare till platsens skötande och icke löpa fara att allt för snart förlora

honom, medgifvit, att ett högre vikariearfvode än det vanliga, och under
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stundom uppgående till den med befattningen förenade lönens belopp i

lägsta lönegraden, fått utgå. Sådana fall skulle säkerligen äfven i framtiden

förekomma och torde derför böra med några ord afses i den

ifrågavarande punkten. Vidare skulle en sträng tolkning af berörda

punkt kunna medföra, att det högre arfvodet måste vägras åtskilliga

extra ordinarie lärare, som synas böra komma i åtnjutande deraf.

Departementschefen tänkte här närmast på dem, som aflagt både filosofie

kandidat- och dimissionsexamen, men hvilka, ehuru de idkat långt vidsträcktare

akademiska studier, än som i regeln erfordrades för behörighet

till adjunktsbefattning, dock kunde sakna dylik behörighet, emedan

deras kandidatexamen icke omfattade alla derför erforderliga ämnen.

Då sådana kandidater genom nådigt beslut vunnit kompetens till ordinarie

lärarebefattning, syntes de äfven böra komma i åtnjutande af det högre

arfvodesbeloppet. Denna förmån torde äfven billigtvis böra tillkomma

andra extra ordinarie ämneslärare, hvilkas akademiska examen icke

omedelbart medförde kompetens till ordinarie lärarebefattning, men som

på grund af annan vetenskaplig eller pedagogisk förtjenst genom nådigt

beslut erhölle sådan kompetens.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hade i föreliggande

kongl. proposition insatts efter orden »examen, som medför» orden »eller

af Kongl. Maj:t genom särskildt beslut förklarats medföra» (behörighet

till lärarebefattning).

Men enär en så sträng tolkning som den af departementschefen

omförmälda otvifvelaktigt icke är af nöden, har utskottet ansett de

ofvan anförda tillagda orden obehöfliga. Och då dispens i fråga om

genomgående af profår icke i propositionen angifvits såsom af lika

verkan med vederbörligen genomgången profårskurs, samt denna omständighet,

vid det förhållande att dispens med afseende å examen särskildt

omnämnts, torde kunna vålla tvifvel, huruvida extra lärare, som

erhållit dispens från profårskurs, är berättigad till det högre arfvodet,

anser utskottet de sålunda inskjutna orden böra utgå. Utskottet finner

detta så mycket hellre kunna ske, som genom de i början af stycket

förekommande orden »derest icke Kongl. Magt i särskilda fall annorlunda

bestämmer», Kongl. Maj:t lärer vara oförhindrad att, såsom hittills

skett, tillerkänna det högre arfvodet åt extra lärare, som, oberoende

utaf aflagda prof, i enlighet med §§ 53 och 55 i Kongl. Maj:ts stadga

för rikets allmänna läroverk, förklarats kompetent att söka ordinarie

lärarebefattning.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft eu af herr

S. J. Kardell väckt, till statsutskottet remitterad motion (n:o 110 inom

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

49

Andra Kammaren), hvaruti motionären — med förmälan att, till följd af

ett strängt tillämpande af ordalydelsen i sistlidna års Riksdags beslut

om arfvodesförhöjning åt extra lärare, sådana extra lärare, hvilka icke

vore på grund af sina aflagda prof berättigade att söka ordinarie lärarebefattning,

men genom ett långvarigt och gagnande arbete i skolans

tjenst förvärfvat kompetens dertill, blefve uteslutna från den beviljade

förhöjningen — yrkat, att Riksdagen måtte förklara, att sådana extra

ordinarie lärare, som till följd af långvarig och väl vitsordad tjenstgöring

af Kongl. Maj:t förklarats berättigade att söka ordinarie lektors-, adjunktseller

kollegabefattning vid allmänt läroverk, må för innevarande år 1892

erhålla samma arfvode som de extra ordinarie lärare, hvilka genom

aflagd akademisk examen och genomgången profårskurs förvärfvat sådan

kompetens.

Då den af motionären omförmälda tolkning af sistlidna års Riksdags

beslut angående förhöjning af extra lärarnes arfvoden synes utskottet opåkallad!

sträng, enär det uppenbarligen varit Riksdagens afsigt, att äfven

de extra lärare, hvilka enligt motionärens uppgift icke skulle komma i åtnjutande

af det högre arfvodet, skulle vara berättigade dertill, samt för

rättelse af det anmärkta missförhållandet icke torde erfordras annat än

det af utskottet nu gjorda uttalandet, har utskottet ansett motionen icke

böra till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

C) Förhöjning af terminsafgifterna.

I detta ämne har statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

erinrat, att i samband med frågan om ny lönereglering för lärarne allt

sedan komiterades den 17 maj 1879 afgifna. förslag stälts frågan om förhöjda

terminsafgifter.

Det förslag till lönereglering för lärarne, som framlades för 1882 års

Riksdag, innehöll, att lärjungarne vid de allmänna läroverken och de tvåklassiga

pedagogierna skulle utom förut bestämda afgifter erlägga en terminlig,

till statsverket ingående afgift till belopp af 30 kronor för lärjunge

i sjette och sjunde klasserna samt 20 kronor för lärjunge i Övriga

klasser, dock att medellöse lärjungar till högst 15 procent och mindre

bemedlade till högst 20 procent af hela närvarande lärjungeantalet i

hvardera gruppen af klasser skulle kunna befrias, de medellöse från hela

och de mindre bemedlade från halfva den nya afgiften.

Bill. till Rikta. Blot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 Hiift.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I 1887 års kongl. proposition i läroverksfrågan föreslogs:

att lärjunge, som vore vid allmänt läroverk inskrifven, skulle, förutom

nu utgående afgifter, från och med vårterminen 1888 för hvarje termin

erlägga till statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:dje klasserna 10 kronor,

» 4:de och 5:te klasserna............... 20 » ,

» 6:te och 7:de » ............. 30 » ;

att befrielse från nämnda afgift skulle kunna beviljas medellöse lärjungar,

så vida de genom fallenhet för studier, flit och godt uppförande

ansåges böra till erhållande af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp skulle kunna beviljas mindre

bemedlade lärjungar, som uppfylde det för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt 6—7) icke

mer än 15 procent af stadiets hela lärjungeantal finge erhålla hel befrielse

och icke mer än 20 procent half sådan, hvarvid dock, om så pröfvades

nödigt, två halfva befrielser skulle kunna ersätta en hel sådan eller

omvändt, blott att hela det för hvarje termin inom stadiet debiterade afgiftsbeloppet

ej understege 75 procent af hvad det skulle utgöra, om alla

lärjungarne erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skulle komma i åtnjutande af befrielse,

upprättades af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,

klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje fall

gälde, samt två af lärarekollegiet, en af läroverksstadens kommunalstyrelse

och två af vederbörande landsting valde ledamöter, hvilket förslag derpå

skulle underställas eforus till pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter skulle verkställas på utsatt

tid, minst 14 dagar efter det tillkännagifvandet skett angående de beviljade

befrielserna, och senast 8 veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna skulle redovisas

af rektor, i länen till landtränterierna och i Stockholm till statskontoret,

för vårterminen före juni månads och för höstterminen före december

månads slut;

att lärjunge, som ej före lästerminens utgång erlagt stadgade afgifter,

skulle från läroverket uteslutas och ej finge vare sig i detta eller annat

statens läroverk intagas, förr än den resterande afgiften blifvit gulden;

samt

att om lärjunge, som enligt näst föregående punkt blifvit från läroverket

utesluten, önskade erhålla afgångsbetyg, sådant finge för honom

utfärdas; dock att å detsamma skulle antecknas den skuld, i hvilken han

häftade på grund af uraktlåtenheten att de stadgade afgifterna erlägga.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

51

Då emellertid nyss berörda proposition, i följd af riksdagens upplösning,

icke kom under dess behandling, aflat Kongl. Maj:t ny proposition

angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna läroverken

och pedagogierna till 1890 års Riksdag. I denna upptogos oförändrade

de förslag, som i 1887 års proposition framstäldes med afseende

på lärarnes löne- och pensionsreglering, men vidtogs den ändring i de förut

föreslagna bestämmelserna angående förhöjning af lärjungarnes terminsafgifter,

att dylik förhöjning icke skulle ifrågakomma i de tre lägsta klasserna,

utan endast i de högre, från och med den fjerde, nemligen inom

4:de och 5:te klasserna med 20 kronor och inom 6:te och 7:de klasserna

med 30 kronor; hvarförutom föreslogs, att lärjunge, som intagits i den afdelning

af Jakobs läroverk i Stockholm, der olika årsklasser skulle undervisas

tillsammans, måtte befrias från all terminsafgift.

Såsom skäl för denna ändring anförde dåvarande föredraganden, att

han likasom 1882 års läroverkskomité lade synnerlig vigt dervid, att de

tre nedersta klasserna hade till eu af sina uppgifter att meddela den grundläggande

bildning, hvaraf ett stort antal yrkesidkare vore i behof utöfver

hvad som i folkskolan kunde erhållas, äfvensom dervid, att det just vore

i dessa klasser, som erfarenhet skulle vinnas, huruvida gossen hade den

håg och den begåfning för studier, att verkligt skäl för honom förefunnes

att fortsätta på studiebanan. Det skulle derför vara föga välbetänkt att

genom förhöjning af redan för handen varande terminsafgifter, af hvilka

den del, som utginge till ljus- och vedkassan, måste af alla gäldas, försvåra

tillträdet till dessa klasser, i synnerhet som genom lästidens förlängning

underhållskostnaden för ett flertal lärjungar måste blifva i någon

mån större än förut. Den kontanta utgift, som förhöjningen af terminsafgiften

komme att medföra, skulle säkerligen hindra mången väl begåfvad

men fattig gosse från inträde i skolan och sålunda betaga honom tillfället

att der visa hvad han dugde till. Mången skulle äfven deraf tvingas att

utgå i det praktiska lifvet utan de kunskaper, han i allmänna läroverkets

lägre klasser lätt kunnat vinna och som han i sin följande verksamhet

utan tvifvel mer än en gång komme att sakna. Den uppoffring, statsverket

skulle göra genom att afstå från all till detsamma ingående afgift af lärjungarne

i de tre lägsta klasserna, skulle derför fullt uppvägas deraf, att

undervisningen i dessa klasser fortfarande blefve i det närmaste afgiftsfri,

hvarigenom ej blott en väl behöflig lättnad bereddes mindre bemedlade

föräldrar vid deras barns uppfostran, utan ock för staten öppnades eu

större möjlighet att med fullt dugande förmågor tillgodose sina mångfaldiga

behof.

Hvad slutligen anginge förslaget att befria de lärjungar, som vunnit

s. 52 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

52

inträde i den afdelning af Jakobs läroverk, der olika årsklasser skalle

undervisas tillsammans, från all terminsafgift, hade detta förslag framstälts,

emedan det ansetts nödvändigt eller åtminstone lämpligt att bereda dessa

lärjungar någon liten förmån, då i hufvudstaden erbjödes rikt tillfälle till

erhållande af särskild undervisning i hvarje årsklass.

Det särskilda utskottet vid 1890 års riksdag yttrade med afseende å

terminsafgifterna hufvudsakligen följande.

Hvad anginge frågan, huru vida de nuvarande terminsafgifterna, hvilka

enligt läroverkskomiténs utredning i medeltal uppginge för de minst betalande

till 11 kronor, för de halfbetalande till 20 kronor 50 öre och för

de fullt betalande till 30 kronor för helt år, borde höjas förmedelst påläggande

af till statsverket ingående afgifter, hyste visserligen flere af

särskilda utskottets ledamöter stora betänkligheter mot vidtagandet af eu

sådan åtgärd, men utskottet ansåge sig dock kunna ansluta sig till den af

1882 års statsutskott uttalade åsigten, då de föreslagna befrielserna syntes

vara af det omfång, att svårare olägenheter borde kunna undvikas, och

då den lönereglering för de allmänna läroverkens lärare, hvilken utskottet ansåge

nödig, endast i sammanhang med nämnda höjning syntes kunna genomföras.

Utskottet tillstyrkte alltså de nuvarande terminsafgifternas höjning.

Med afseende åter på de klasser, af hvilkas lärjungar förhöjda afgifter

skulle utkräfvas, kunde utskottet ej finna annat, än att sådana afgifter

borde, såsom Kongl. Maj:t åren 1882 och 1887 föreslagit, utgå jemväl

af de tre lägsta klassernas lärjungar, då ju dessa klasser undervisades af

samma slags lärare och enligt samma läroplan som de öfriga. Om afgiften

till statsverket för dessa klasser, i enlighet med läroverkskomiténs

förslag och Kongl. Maj:ts framställning till Riksdagen år 1887, sattes så lågt

som till 10 kronor i terminen, och om möjlighet till befrielse från hela

eller halfva afgiften medgåfves i den utsträckning, hvarom Kongl. Maj:t

hemstält, samt om dessutom sådan befrielse, såsom Kongl. Majd, i olikhet

med läroverkskomitén, föreslagit, kunde vinnas redan första terminen af

vistelsen i skolan, kunde inga väsentliga olägenheter anses följa af förhöjningen

i terminsafgiften äfven i de tre lägsta klasserna. Genom en sådan

förhöjning skulle ock den ökning af det nuvarande anslaget till de allmänna

läroverken och pedagogierna, hvilken lärarnes lönereglering skulle

medföra, kunna ske utan statsverkets ytterligare betungande.

Utskottet ansåg således, att till statsverket ingående afgifter borde påläggas

icke blott lärjungarne i de allmänna läroverkens fide och högre

klasser till de af Kongl. Majd föreslagna beloppen, utan äfven till ett belopp

af 10 kronor terminligen lärjungarne i samma läroverks tre nedersta klasser.

Den af Kongl. Majd föreslagna inskränkningen med afseende på ter
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

minsafgifter vid Jakobs läroverk syntes utskottet, på de i propositionen

anförda skäl, böra godkännas.

Vid de i statsrådsprotokollet föreslagna närmare bestämmelserna angående

terminsafgiftcrna både utskottet intet att anmärka utom i fråga

om sammansättningen af den nämnd, som både att upprätta förslag å de

lärjungar, som skulle komma i åtnjutande af befrielse från de till statsverket

ingående afgifterna. Utskottet ansåg nemligen, att denna nämnd

vore väl talrik och att icke flere än två representanter för läroverket vore

erforderliga, samt att derför de två af lärarekollegiet valde medlemmarne

borde utgå.

1 öfverensstämmelse med utskottets sålunda uttalade åsigter formulerades

ock dess hemställan till Riksdagen. Denna hemställan blef af

Andra Kammaren bifallen. Första Kammaren åter beslöt att bifalla hvad

utskottet hemstält i denna punkt, dels med den inskränkningen, att någon

förhöjning af terminsafgifterna icke skulle ega rum i de tre lägsta klasserna,

och dels under det vilkor, att den af utskottet föreslagna aflöningen

för lärarne vid de allmänna läroverken faststäldes.

Vid denna utgång af saken förklarade utskottet, att, derest på grund

af kamrarnes skiljaktiga beslut den föreslagna löneregleringen för lärarne

icke faststäldes, jemväl frågan om införande af till statsverket ingående

terminsafgifter måste anses hafva förfallit. Då emellertid utskottet frarnstält

förslag till sammanjemkning af kamrarnes skiljaktiga beslut rörande

lärarnes aflöning, ansåg utskottet sig äfven böra framställa förslag till sammanjemkning

af kamrarnes skiljaktiga beslut i fråga om terminsafgifterna,

och hemstälde utskottet i detta syfte — med erinran derom att, då enligt

utskottets åsigt frågan om förändring af Jakobs läroverk i följd af kamrarnes

skiljaktiga beslut derom förfallit, vid nämnda läroverk icke komme

att finnas någon afdelning, der olika årsklasser undervisades tillsammans —

att kamrarne, med frånträdande af sina förut i ärendet fattade beslut, måtte

medgifva, att, under vilkor att den af utskottet föreslagna aflöning för

lärarne vid de allmänna läroverken faststäldes, läijungarne vi de allmänna

läroverken måtte från och med vårterminen 1891, utom förut bestämda afgifter,

åläggas eu terminlig, till statsverket ingående afgift till belopp af

10 kronor för lärjunge i första, andra och tredje klasserna, af 20 kronor

för lärjunge i fjerde och femte klasserna samt af 30 kronor för lärjunge i

sjette och sjunde klasserna, dock med den inskränkning, att, eldigt de närmare

bestämmelser, som af Kongl. Maj:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse

med de i statsrådsprotokollet angifna grunder kunde komma att fastställas,

medellöse lärjungar till högst tjugu procent och mindre bemedlade till

högst trettio procent af hela närvarande lärjungeantalet skulle kunna be
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

fnas, de medellöse från afgiftens hela och de mindre bemedlade från dess

halfva belopp; dock att den nämnd, som hade att upprätta förslag å de

lärjungar, som i de högre och femklassiga läroverken skulle komma i åtnjutande

af befrielse, borde bestå af läroverkets rektor såsom ordförande,

klassföreståndaren för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje särslcildt

fall gälde, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse och två

af vederbörande landsting valde ledamöter.

Första Kammaren biföll denna hemställan, men Andra Kammaren afsteg

densamma och förklarade sig vidblifva sitt förra beslut.

På de skäl, som anfördes af särskilda utskottet vid 1890 års riksdag,

har nuvarande chefen för ecklesiastikdepartementet förklarat sig anse särskilda

till statsverket ingående terminsafgifter böra utgå af lärjungarne så

väl i de tre lägsta som i de öfriga klasserna, äfvensom till de belopp och med

de närmare bestämmelser, som utskottet godkänt eller föreslagit.

I sin ofta nämnda motion (n:o 96 inom Andra Kammaren) hafva

herrar Fr. Berg och Hammarlund hemstält, att Riksdagen måtte besluta

den ändring i Kongl. Maj:ts nu framlagda proposition rörande allmänna

läroverken, att terminsafgifterna i de tre lägsta klasserna sättas till 50

kronor i terminen, men i de följande alldeles bortfalla.

Till stöd för detta sitt förslag hafva motionärerna, som anse, att

undervisningen äfven fortfarande bör vara kostnadsfri, andragit, att avgifter

borde upptagas i de klasser af allmänna läroverken, Indika i det

hela taget blott vore ett slags »dubletter» till motsvarande klasser af den

för alla kostnadsfritt tillgängliga folkskolan.

Förutom det att en sådan åtgärd, som den af motionärerna förordade,

utan tvifvel komme att göra de allmänna läroverken nästan uteslutande

tillgängliga för de mera bemedlades söner, synes det ur principiel synpunkt

origtigt att icke fordra några afgifter i de högre klasserna, i hvilka undervisningen

ställer sig betydligt dyrare än i de tre lägsta.

Herr J. Eklund har i fråga om terminsafgifterna i en inom Andra

Kammaren väckt motion (n:o 101) föreslagit, att, under förutsättning det

Kongl. Maj:ts framställning rörande lärarnes vid rikets högre allmänna

läroverk aflöning vunne Riksdagens bifall, Riksdagen ville bestämma angående''

de dervid fogade vilkor om höjda terminsafgifter för lärjungarne,

det denna förhöjning måtte komma att grunda sig, icke på bestämda belopp,

utan på lärjunges föräldrars, målsmans eller hans egen bevillning

till staten, att utgå med lika belopp eller del deraf, fördelad på läsårets

båda terminer.

Med afseende å detta förslag vill utskottet anmärka, att, om detsamma

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

55

också vid första påseendet skulle kunna synas i viss man tilltalande, det

dock säkerligen skulle i tillämpningen visa sig i det närmaste outförbart.

I motionen har med skärpa framhållits, att det skulle vara staten ovärdigt

att, såsom i den kong!, propositionen föreslagits, låta å afgångsbetyg

för lärjunge, för hvilken terminsafgift icke blifvit erlagd, anteckna den

skuld, hvari han häftade på grund af uraktlåtenhet att erlägga stadgade

afgifter. Utskottet anser sig böra i denna fråga fästa uppmärksamheten

derpå, att dylik anteckning torde vara nödvändig för att förekomma,

att en på grund af nyssnämnda uraktlåtenhet från ett läroverk utesluten

läi''junge vinner inträde vid annat läroverk.

Utskottet har för sin del icke funnit skäl till någon erinran emot de

af Kong! Maj:t föreslagna terminsafgifterna.

Då utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts

förslag angående ombildning af de treklassiga allmänna läroverken och

pedagogierna, samt till följd deraf någon reglering af lönerna för lärarne

vid dessa skolor icke kan för närvarande ifrågakomma, har utskottet ansett,

att beslut icke nu bör fattas om införandet af terminsafgifter vid

nyssnämnda skolor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet:

a) att Riksdagen, med anledning af Kongl. Maj:ts

proposition samt herrar I. Månssons och J. Nydahls i ämnet

väckta motioner, må — under förutsättning ej mindre

att lästiden vid de högre och femklassiga allmänna läroverken

så utsträckes, att lärarnes tjenstgöringstid kommer

att uppgå till 39 veckor om året, än äfven att Riksdagen

beslutar införandet af särskilda terminsafgifter, på sätt

i denna punkt under mom. c) föreslås, samt med

vilkor att sådana ändringar i stadgan för rikets allmänna

läroverk före utgången af år 1893 vidtagas, att

dels, i öfverensstämmelse med chefens för ecklesiastikdepartementet

i yttrande till statsrådsprotokollet den 7

februari 1890 framstälda åsigt, det nuvarande latinska

öfversättningsprofvet i mogenhetsexamen borttages, dels

latinets inträde i läroverken uppskjutes till nuvarande

sjette klass, utan att de åt detta språk i de fyra öfre

klasserna nu anslagna lärotimmar ökas — för lärarne

vid de högre och femklassiga allmänna läroverken be
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stämma följande löneförmåner, att milla från och med

år 1893:

för rektorer: vid högre läroverk två lönegrader å 1)

3,500 kronor och 2) 4,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar

1,500 kronor, med rätt till uppflyttning i

andra lönegi’aden efter tio års väl vitsordad tjenstgöring

såsom rektor vid sådant läroverk; vid de femklassiga

läroverken i Stockholm lön 3,200 kronor, tjenstgöringspenningar

1,300 kronor; vid Övriga femklassiga läroverk

två lönegrader å 1) 2,700 kronor och 2) 3,200 kronor,

jemte tjenstgöringspenningar 1,300 kronor, med rätt till

uppflyttning i andra lönegraden efter tio års väl vitsordad

tjenstgöring såsom rektor vid femklassigt läroverk;

hvarförutom rektorerna vid alla dessa läroverk

må af vederbörande kommuner såsom hittills åtnjuta

fri hostad eller hyresersättning;

för lektorer: fyra lönegrader å l) 2,100 kronor,

2) 2,600 kronor, 3) 3,100 kronor och 4) 3,600 kronor,

jemte tjenstgöringspenningar 1,400 kronor, med rätt till

uppflyttning från lägre till närmast högre lönegrad efter

fem års för nit och skicklighet vitsordad tjenstgöring;

för adjunkter vid högre och femklassiga läroverk:

fyra lönegrader å l) 1,500 kronor, 2) 2,000 kronor,

3) 2,500 kronor och 4) 3,000 kronor, jemte tjenstgöringspenningar

1,000 kronor, med uppflyttningsrätt lika som

lektorer;

för musiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader

å l) 1,000 kronor, 2) 1,200 kronor, 3) 1,400 kronor,

med rätt till uppflyttning från lägre till närmast högre

lönegrad enligt samma grunder, som gälla för lektorer

och adjunkter; vid femklassiga läroverk lön 500 kronor;

för gymnastiklärare: vid högre läroverk tre lönegrader

å l) 1,200 kronor, 2) 1,400 kronor, 3) 1,600

kronor, med uppflyttningsrätt lika som musiklärare; vid

femklasssiga läroverk lön 600 kronor;

för teckning slär are: vid högre läroverk med befattning

af l:sta klassen tre lönegrader å 1) 2,000 kronor,

2) 2,250 kronor och 3) 2,500 kronor; med befattning

af 2:dra klassen tre lönegrader å 1) 1,500 kronor,

2) 1,750 kronor, 3) 2,000 kronor; med befattning af

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9

57

3:dje klassen tre lönegrader ål) 1,200 kronor, 2) 1,400

kronor och 3) 1,600 kronor, alla med uppflyttningsrätt

lika som musiklärare; vid femklassiga läroverk lön 600

kronor;

att gymnastiklärare skall vara skyldig tjenstgöra för

den faststälda lönen vid högre läroverk 16 timmar i

veckan; vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan;

samt teckningslärare vid högre läroverk med befattning

af lista klassen 25, med befattning af 2:dra klassen 20,

med befattning af 3:dje klassen 16 timmar i veckan;

vid femklassiga läroverk 8 timmar i veckan; men att

ytterligare tjenstgöringsskyldighet må kunna åläggas

gymnastik- och teckningslärare mot ersättning af 75

kronor för hvarje timme i veckan under helt läsår åt

lärare vid femklassigt. läroverk eller i första och andra

lönegraden vid högre läroverk samt af 100 kronor åt

lärare i tredje lönegraden;

att gymnastiklärare vid högre läroverk, som icke

sjelf eger erforderlig skicklighet att meddela undervisning

i exercis och militäröfningar, skall på egen bekostnad

aflöna det biträde, som i sådant hänseende

pröfvas behöfligt och af vederbörande godkännes;

att tjenstgöringspenningarna skola för alla lärare,

rektorerna undan tagne, beräknas utgå för läsår med 39

läsveckor; att de i rektorernas aflöning ingående tjenstgöringspenningar

skola beräknas utgå för kalenderår,

men till olika belopp för läsåret och för ferierna, efter

särskilda bestämmelser, som af Kongl. Maj:t fastställas;

samt att tjenstgöringspenningarna icke få af tjenstens

innehafvare uppbäras under tjenstledighet, dock att, om

rektor eller lektor, som är domkapitelsledamot, endast

åtnjuter ledighet från domkapitelsgöromålen, afdrag å

tjenstgöringspenningarna icke må ske;

att för rättighet att tillgodonjuta den förbättrade

aflöning, som enligt denna lönereglering kommer lärare

till del, skola gälla såsom vilkor: 1) att lärare, som

enligt hittills gällande stat är berättigad till ersättning

för indelt lön, skall frånträda sin rätt till nämnda ersättning;

2) att nuvarande innehafvare af lön, i hvilken

ingår afkomst af prebendehemman och lägenheter eller

Bih. till 1 tik sd. Prof. 18.92. 4 Samt. / Af,i. 7 lliift. 8

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

andra särskilda förmåner utom kontanta penningar, skall

vara pligtig att, sedan en undersökning af dessa förmåners

beskaffenhet samt uppskattning af deras ekonomiska

värde egt rum, vidkännas antingen förmånernas

indragning till statsverket mot ersättning i penningar

till det belopp, hvartill de äro i stat beräknade, eller

den minskning i statsverkets löneanslag till tjensten,

som kan i vederbörlig ordning varda beslutad, dock

icke till större belopp än som motsvarar den löneförbättring,

som löntagaren vid nu föreslagen lönereglering

kan komma att vinna; 3) att den genom cirkulären

den 20 mars 1858 och den 29 december

1860 stadgade skyldighet för visse lärare att, i händelse

de genom inträffade förändringar skulle finnas umbärlige

vid det läroverk, der de äro anstälde, inträda i

tjenstgöring vid annat läroverk helst inom stiftet, skall

åligga äfven öfriga vid de högre och femklassiga allmänna

läroverken anstälde lärare, intill dess de uppnått

45 års ålder; samt 4) att lärare skall vara skyldig att

från tjensten afgå med pension enligt de bestämmelser,

som i sammanhang med denna lönereglering fastställas;

äfvensom

att hvarje lärare, som varder utnämnd till tjenst,

med hvilken rätt till särskilda förmåner är förenad,

skall vara underkastad den minskning i aflöning från

statsverket, som Kongl. Maj:t framdeles kan finna lämpligt

besluta, till ett belopp, icke öfverstigande det, hvartill

de i lönen ingående särskilda förmåner efter skälig

uppskattning sig belöpa;

b) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts

framställning, må, med afseende på de extra ordinarie

ämneslärarnes aflöning, besluta:

att, derest icke Kongl. Maj:t i särskilda fall annorlunda

bestämmer, dels vikarierande lektor, som icke innehar

ordinarie läraretjenst, må, om han fullgjort stadgade

vilkor för att kunna till lektor utnämnas, uppbära arfvode

efter 2,000 kronor, men eljest efter 1,800 kronor

för år räknadt, dels vikarierande adjunkt eller kollega

äfvensom extra lärare må, om han efter aflagd akademisk

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 59

examen, som enligt gällande bestämmelser medför behörighet

till lärarebefattning, vederbörligen genomgått

stadgad profårskurs, uppbära arfvode efter 1,800 kronor,

men eljest efter 1,500 kronor för år räknadt;

c) att Riksdagen, med afslag å såväl herrar Fr. Bergs

och Hammarlunds förslag angående förhöjda terminsafgifter

i de allmänna läroverkens tre nedersta klasser

som herr J. Eklunds ofvan berörda motion, må besluta:

att — under förutsättning att den föreslagna löneregleringen

för lärarne vinner fastställelse — lärjunge,

som är vid högre eller femklassigt allmänt läroverk inskrifven,

skall, förutom nu utgående afgifter, från och

med vårterminen 1893 för hvarje termin erlägga till

statsverket:

inom lista, 2:dra och 3:e klasserna 10 kronor,

> 4:de och 5:te klasserna........... 20 »

» 6:te och 7:de » ...........30 »

att befrielse från nämnda afgift må kunna beviljas

medellöse lärjungar, så vida de genom fallenhet för studier,

flit och godt uppförande anses böra till erhållande

af denna förmån komma i åtanke;

att befrielse från afgiftens halfva belopp må kunna

beviljas mindre bemedlade lärjungar, som uppfylla det

för hel befrielse stadgade vilkor;

att å hvarje skolstadium (klasserna 1—3, 4—5 samt

6—7) icke mer än 15 procent af stadiets hela lärjungeantal

må erhålla hel befrielse och icke mer än 20 procent

half sådan, hvarvid dock, om så pröfvas nödigt, tvä

halfva befrielser må kunna sättas i stället för en hel

sådan eller omvändt, blott att hela det för hvarje termin

inom stadiet debiterade afgiftsbelopp ej understiger

75 procent af hvad det skulle utgöra, om alla lärjungarne

erlade full afgift;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande

af befrielse, upprättas af en nämnd, bestående

af läroverkets rektor såsom ordförande, klassföreståndaren

för den klass eller afdelning, som frågan i hvarje

särskild! fall gäller, samt en af läroverksstadens kommunalstyrelse

och två af vederbörande landsting valda

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ledamöter, hvilket förslag derpå underställes eforus till

pröfning och stadfästelse;

att uppbörden af samtliga terminsafgifter verkställes

på utsatt tid, minst 14 dagar efter det tillkännagifvande

skett angående de beviljade befrielserna, och senast 8

veckor efter terminens början;

att uppbörden af de till statsverket ingående afgifterna

redovisas af rektor, i länen till landtränteri erna

och i Stockholm till statskontoret, för vårterminen före

juni månads och för höstterminen före december månads

slut;

att lärjunge, som ej före läseterminens utgång erlagt

stadgade avgifter, skall från läroverket uteslutas, intill

dess den resterande afgiften blifvit gulden; samt

att, om lärjunge, som enligt näst föregående punkt

blifvit från läroverket utesluten, önskar erhålla afgångsbetyg,

sådant må för honom utfärdas; dock att å detsamma

skall antecknas den skuld, i hvilken han häftar

på grund af uraktlåtenheten att erlägga de stadgade

afgif terna;

d) att Riksdagen, med anledning af herrar I. Månssons,

Fr. Bergs och Hammarlunds samt T. Lyttkens’

motioner, måtte för sin del besluta, att nuvarande första

klassen vid samtliga högre och femklassiga läroverk

indrages, att inträdesåldern till den blifvande första

klassen bestämmes till fylda 10 år och att fordringarna

för inträde deri förhållandevis ökas, dock så att för intagning

i densamma ej fordras insigt i något ämne,

hvari folkskolan icke meddelar undervisning, samt att

med anledning häraf det i reservationsanslaget till allmänna

läroverken under åttonde hufvudtiteln på ordinarie

stat ingående anslaget till arfvoden åt extra och

vikarierande lärare samt till oförutsedda behof minskas

med 55,000 kronor, eller från 135,000 kronor till 80,000

kronor; samt

e) att herrar I. Lyttkens’, I. Månssons och J. Nydahls

motioner i öfrigt äfvensom herr S. J. Kardells

ofvan berörda motion icke må till någon Riksdagens

vidare åtgärd föranleda.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

61

ll:o) I nionde punkten har Kongl. Maj:t vidare föreslagit: Ang.

d) med afseende på mindre läroverks ombildning m. , , , "''liga

att treklassiga allmänna läroverken i Söderköping, \ irpmerby, Askev-iäroi-erk

sund, Sala, Sölvesborg, Trelleborg, Marstrand, Strömstad, Åmål, Filipstad,!- 9

Skellefteå och Örnsköldsvik, tvåklassiga pedagogierna i Södertelge, KöpingL''ö.

och Nora samt enklassiga pedagogien i Simrishamn må ombildas till mindre,

allmänna läroverk med tre ämneslärare, under vilkor att vederbörande

kommun åtager sig att tillhandahålla erforderliga och lämpliga undervisningslokaler

och bostad eller hyresersättning åt rektor;

att under samma vilkor, som i föregående punkt nämnts, ett nytt

mindre, allmänt läroverk med tre ämneslärare må upprättas i Motala;

att treklassiga allmänna läroverken i Alingsås, Falköping, Engelholin,

Var berg och Arvika må ombildas till mindre, allmänna läroverk med fyra

ämneslärare, under vilkor att vederbörande kommun åtager sig samma

skyldigheter med afseende på undervisningslokaler och rektorsbostad, som

föreslagits beträffande dylikt läroverk med tre ämneslärare;

att förslag å de lärjungar, som skola komma i åtnjutande af befrielse

från den till statsverket ingående terminsafgiftens hela eller halfva belopp,

må upprättas af en nämnd, bestående af läroverkets rektor såsom ordförande,

en af vederbörande landsting och en af läro verk sstadens kommunalstyrelse

vald medlem, hvilket förslag derpå underställes eforus till pröfning och

stadfästelse;

att lärarepersonalen vid ett mindre läroverk med tre ämneslärare må

utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf 1,000 kronor

tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års väl

vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; en adjunkt med

väldig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor jemte 2 ålderstillägg,

hvartdera å 250 kronor, efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad

tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor; en gymnastiklärare

med arfvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet af 4 timmar

i veckan; samt en teckningslärare med arfvode af 500 kronor och undervisningsskyldighet

af 7 timmar i veckan;

att angående lärarepersonalen vid mindre läroverk med 4 ämneslärare

må gälla samma bestämmelser, som vid läroverk med 3 ämneslärare med

undantag deraf, att lärarepersonalen ökas med en adjunkt;

att rektorerna vid de i föregående punkter afsedda läroverken må tillsättas

på förordnande under viss tid, och att samtlige lärare vid dylikt

läroverk må vara förbundne att, derest läroverket upphör eller förändras,

öfvertaga den tjenstgöring vid läroverk, som Kongl. Maj:t kan finna skäl

dem anvisa;

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogier,

som föreslagits till ombildning, må, intill dess ombildningen hunnit verkställas

eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som

hittills till dem utgått;

att de mindre läroverken må inrättas enligt realliniens undervisningsplan

med de ändringar deri, som på framställning af vederbörande kommunalstyrelse

eller läroverkskollegium kunna af Kongl. Maj:t medgifvas;

samt

att mindre läroverk må på framställning af vederbörande kommunalstyrelse

kunna inrättas såsom samskola för gossar och flickor, och att i

sådant fall Kongl. Maj:t må ega att — med undantag af rektorsbefattningen

— utbyta de å läroverkets stats upptagne manlige lärare mot fast

anstälda ämneslärarinnor med en aflöning af 1,500 kronor, deraf 600

kronor tjenstgöringspenningar, och två ålderstillägg, hvartdera å 250 kronor,

efter respektive 5 och 10 års väl vitsordad tjenstgöring, äfvensom att för

undervisningens anordnande använda de å läroverkets stat härigenom besparade

beloppen; allt under vilkor att vederbörande kommun åtager sig

att gälda de kostnader, som för undervisningens uppehållande blifva

erforderliga utöfver hvad läroverkets stat upptager och det särskilda statsbidrag,

hvarom i nästa punkt förmäles;

e) med afseende å behofvet af särskildt statsbidrag till vissa mindre

läroverk:

att bevilja ett förslagsanslag å 8,000 kronor, hvaraf bidrag må kunna

lemnas till undervisningens uppehållande vid mindre, såsom samskola inrättadt

allmänt läroverk, då det i läroverkets stat upptagna anslag visat

sig icke vara tillräckligt för ändamålet; dock att berörda bidrag icke må

öfverstiga det belopp, hvartill de till statsverket inflytande terminsafgifterna

från läroverket under kalenderåret uppgått;

f) med afseende å förändrade anordningar vid Jakobs femklassiga

läroverk i Stockholm:

att profårskurs för blifvande lärare vid mindre läroverk med tre eller

fyra ämneslärare må anordnas vid Jakobs läroverk, och att vid detta läroverk

må för sådant ändamål inrättas en särskild afdelning, samt att till

bestridande af kostnaderna härför må af reservationerna å anslagen till de

allmänna läroverken användas ett belopp af högst 14,200 kronor årligen;

att lärjunge, som intagits vid den afdelning af Jakobs läroverk, der

olika årsklasser undervisas tillsammans, må befrias från all terminsafgift;

samt

att gymnastiklärarebefattningen vid Jakobs läroverk må indragas.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

63

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft dels ett

af herrar Fr. Berg och Hammarlund i tredje punkten af deras förut omnämnda

motion (n:o 96 i Andra Kammaren) framstäldt förslag att Riksdagen

måtte, med förkastande af den nu framlagda regeringspropositionen

rörande sm ålär o verk ens ombildning, hos Kongl. Maj:t anhålla om framläggande

för Riksdagen af förslag angående upprättande af »mellan skolor»

(»realskolor», »borgareskolon) enligt följande grunder:

1. »Mellanskolans» syfte bör vara att tillgodose de lärjungars bildningsbehof,

hvilka kunna fortsätta sina studier utöfver den egentliga folkskoleåldern

(6—12 eller 7—13 år), men vid den s. k. konfirmationsåldeni

(15, 16 år) måste lemna skolan för att öfvergå till de olika praktiska

lefnadskallen.

2. »Mellanskolan» bör vara tillgänglig för så väl gossar som flickor

samt förses med så väl manliga som qvinliga lärarekrafter.

3. Den undervisning, soin »mellanskolan» skall meddela, bör afse

»allmänt medborgerlig bildning»: icke någon speciel grundläggning för

lärda studier, utan endast bibringandet af ett kunskapsmått, som kan anses

motsvara det praktiska lifvets behof för de många, som icke fortsätta

studierna utöfver 15 till 16 års ålder.

4. För de lärjungar, hvilka fullständigt inhemtat »mellanskolans» kurs,

bör vara anordnad en särskild afgångspröfning, hvars genomgående medför

vissa rättigheter.

5. Fordringarna för inträde i »mellanskolans» första årsklass böra

vara fylda 12 år samt fullständig kännedom af det kunskapsmått, som en

väl ordnad folkskola kan bibringa.

6. Undervisningen i »mellanskolan» bör, liksom nu i folkskolan och

i den »högre folkskolan», vara alldeles afgiftsfri.

7. Folkskolelärare eller folkskolelärarinnor, som, på sätt Kongl. Mnj:t

genom särskilda bestämmelser kan finna lämpligt föreskrifva, styrkt sig

ega de för undervisning i »mellanskolan» erforderliga kunskaper och färdigheter,

böra vid densamma kunna vinna anställning.

8. Kostnaderna för »mellanskolan» böra bestridas dels af staten, dels

af kommunen, detta enligt väsentligen samma grunder, som nu gälla för

folkskolan och som af 1882 års läroverkskomité föreslogos beträffande de

då ifrågasatta »kommunalskolorna».

9. »Mellanskola» bör kunna upprättas på alla sådana orter, der behofvet

af en dylik bildningsanstalt gör sig så känbart, att vederbörande

kommun vill åtaga sig de dermed förbundna utgifterna;

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dels ock två likaledes inom Andra Kammaren väckta motioner, nemligen

n:o 79 af herr vice talmannen A. P. Danielson och n:o 157 af herr

V. Vahlin, i hvilka motioner yrkas,

af herr Danielson: att Riksdagen ville besluta, att i Kongl. Maj:ts

proposition till Riksdagen angående statsverkets tillstånd och behof af den

16 dennes, under åttonde hufvudtiteln 9 punkten mom. d) förekommande

förslag i afseende på de mindre läroverkens ombildning, må tilläggas: att

i staden Borgholm äfven måtte upprättas ett allmänt läroverk med tre

ämneslärare, att till dessa lärares aflöning må uppföras lika anslag, som

är beräknadt för afsedda läroverken i Söderköping, Vimmerby och Askersund

med flere, och under enahanda vilkor som i statsrådsprotokollet af

den 13 dennes under förenämnda punkt och mom. och i öfrigt i sagda

protokoll äro närmare derför utförda, samt att läroverket i Borgholm må,

på framställning af vederbörande kommunalstyrelse, kunna inrättas såsom

Barnskola för gossar och flickor på sätt och vilkor som i omförmälda

statsrådsprotokoll äro angifna eller Riksdagen kan finna lämpligt bestämma;
och

af herr Vahlin, med hvilken herr B. P. Ersson instämt: att

Riksdagen behagade besluta, att Hedemora tvåklassiga pedagogi skall ombildas

till mindre, allmänt läroverk med trenne ämneslärare, under de vilkor

i öfrigt, som i Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen af den 16 januari

innevarande år om statsverkets tillstånd och behof under 8:de hufvudtiteln,

punkt 9 mom. d) för dylika läroverk finnas angifna; samt att härför

erforderligt anslag skall i de allmänna läroverkens stat upptagas.

I sitt anförande till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari har

chefen för ecklesiastikdepartementet till en början lemna! en öfversigt af

de olika förslag till ombildning af de mindre, allmänna läroverken, hvilka

framstälts under de senare åren. Till undvikande af allt för stor vidlyftighet

tillåter sig utskottet att hänvisa till denna öfversigt, som återfinnes

å sid. 57—73 i berörda protokoll. Utskottet har dock ansett sig böra

bär erinra om hufvuddragen i omförmälda förslag.

1 sammanhang med sitt förslag, att de pedagogier och treklassiga allmänna

läroverk, hvilkas lärjungeantal i medeltal under åren 1873—1882

ej uppgått till 30, skulle indragas, föreslog 1882 års läroverkskomité, att

öfriga till dessa grupper hörande läroverk skulle ombildas till s. k. kommunalskolor.

Dessa skolor, som skulle bekostas af staten och vederbörande kommuner

gemensamt, skulle hafva till uppgift att inom mindre kommuner,

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

65

der upprättandet af vanliga allmänna läroverk ej kunde sättas i fråga,

med större kraft och till större omfång, än i folkskolan vore möjligt, efter

bästa förmåga utveckla ungdomens själs- och kroppskrafter, ett mål, som

utan tvifvel kunde nås på många olika vägar. Derför skulle ock hvarje

kommunalskolas styrelse, som borde bestå af en utaf Kongl. Maj:t förordnad

ordförande, skolans föreståndare samt tre af kommunen valde medlemmar,

ega rätt att uppgöra stadga för undervisningen och ordningen

vid skolan. Ty berörda skolstyrelse kände bäst så väl ortens behof och

önskningar som de lärarekrafter, öfver hvilka skolan hade att förfoga för

dessa behofs fyllande. Emellertid borde staten äfven i dessa hänseenden

ega att öfver nämnda skolor utöfva den kontroll, hvartill dess bidrag till

kostnaderna berättigade och som äfven för hvarje skolas eget bästa vore

af största vigt. Såsom allmänna regler skulle dessutom gälla:

att skolan skulle vara i verksamhet minst lika många veckor af året,

som för de allmänna läroverken vore stadgadt;

att lärarnes tjenstgöring för vecka skulle hafva samma omfattning

som adjunkternas vid de allmänna läroverken, dock med skäligt afdrag

för rektor;

att inträdesåldern ej finge understiga fylda 9 år; samt

att minst ett främmande lefvande språk skulle på läroplanen upptagas.

För öfrigt skulle en kommunalskolas styrelse ega den befogenhet och

myndighet öfver skolan, som hittills tillkommit eforus och domkapitel,

blott med någon inskränkning beträffande tillsättning af lärare.

Antalet lärare skulle bero af det normala antalet lärjungar vid skolan,

så att,

då dessa vore 30—44, borde anställas 2 ämneslärare,

» » j 45—54, » » 3 »

» » » 55—64, » » 4 »

» » » 65—74, » » 5 »

Först då lärjungeantalet uppginge till 75, borde upprättandet af ett

vanligt femklassigt allmänt läroverk ifrågasättas.

Då sålunda antalet lärare vore beroende af lärjungeantalet, finge vid

kommunalskola ledig lärarebefattning ej till ansökning kungöras, förr än

Kongl. Maj:ts tillstånd dertill erhållits.

Af ämneslärarne skulle en vara rektor och de öfrige vare sig adjunkter

eller s. k. »andre-lärare».

Af rektorer och adjunkter skulle fordras vanlig adjunktskompetens.

För »andre-lärare» skulle det vara nog med vanlig folkskolelärarekompetens.

Rektorer vid kommunalskolor med 4 eller 5 ämneslärare skulle åtnjuta

Bill. till lliksd. Prat. 1892. 4 Sand. 1 Afd. 7 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samma löneförmåner som rektorer vid femklassiga allmänna läroverk, men

för rektorer vid skolor med två eller tre ämneslärare skulle lönen bestämmas

till 3,000 kronor, med två ålderstillägg å 500 kronor efter respektive

5 och 15 års tjenstgöring, utom fri bostad. Adjunkter vid ifrågavarande

skolor skulle hafva samma löneförmåner som vid allmänna läroverk,

och »andre-lärarne» skulle i lön uppbära 2,000 kronor med 2 ålderstillägg

å 250 kronor efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring. Vid skolor

med 2 eller 3 ämneslärare skulle utom rektor anställas 1 eller 2 »andrelärare»

och vid skolor med 4 eller 5 lärare utom rektor och 2 »andrelärare»

1 eller 2 adjunkter.

Kostnaderna för kommunalskolorna skulle sålunda fördelas, att staten

bekostade 2/3 af lärarnes minimilöner jemte ifrågakommande ålderstillägg,

under det att kommunerna bekostade af lärarnes minimilöner och öfriga

för skolorna erforderliga utgifter samt sörjde för skollokal och fri bostad

åt skolails föreståndare. Kommunernas kontanta bidrag skulle sålunda

komma att uppgå

för en kommunalskola med 2 lärare till 1,867 kronor,

» » » » 3 >'' » 2,633 »

■n » » » 4 * !> 4,100 »

» » » » 5 » » 4,933 »

Terminsafgifterna, der sådana funnes, skulle ingå till kommunerna.

Beträffande dessa afgifters belopp synes komiténs mening hafva varit, att

kommunerna inom vissa gränser borde ega rätt att, om så ansåges lämpligt,

uttaga högre afgifter af lärjungar, som bodde utom kommunerna, så

vida ej genom öfverenskommelse mellan den kommun, der skolan vore

belägen, och grannkommuner eller landstinget andra bestämmelser kunde

träffas; dock att terminsafgifter vid dessa läroverk icke finge åläggas

lärjungarne till högre belopp än vid de allmänna läroverken.

Ehuru komitén ansåg, att kommunalskolornas hufvudändamål borde

vara att förbereda för direkt utträde i det praktiska lifvet, fann den dock

icke obilligt, särskildt med hänsyn till förutvarande förhållanden i många

af de här ifrågakommande städerna, att möjligheten af en öfvergång från

dessa skolor till de allmänna läroverken åtminstone icke allt för mycket försvårades.

Komitén föreslog derför, att kommunalskola skulle kunna erhålla

så kallad dimissionsrätt till allmänt läroverk på derom gjord ansökning

och efter pröfning af ifrågavarande skolas särskilda förhållanden.

Kongl. Maj:ts proposition till 1887 års den 15 januari sammanträdande

Riksdag angående ändrade bestämmelser med afseende på de allmänna

läroverken och pedagogierna innehöll i föreliggande ämne:

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

67

att vissa uppgifna. treklassiga allmänna läroverk och pedagogier skulle

ombildas till lägre allmänna läroverk med tre ämneslärare, under vilkor

att vederbörande kommun åtoge sig ej blott att tillhandahålla erforderliga

och lämpliga undervisningslokaler och bostad eller hyresersättning åt

rektor, utan äfven att garantera inbetalningen till statsverket af ett såsom

terminsafgifter af lärjungarne betraktadt belopp, uppgående till 1,560 kronor,

derest läroverket inrättades i enlighet med den klassiska eller reala

liniens undervisningsplan, men till 780 kronor, om dervid den praktiska

liniens läroplan följdes;

att två angifna treklassiga läroverk skulle ombildas till lägre allmänna

läroverk med 4 ämneslärare, under vilkor att vederbörande kommun åtoge

sig samma skyldigheter med afseende på undervisningslokaler och rektorsbostad,

som stadgats beträffande dylikt läroverk med tre ämneslärare, äfvensom

att garantera inbetalningen till statsverket af ett såsom terminsafgifter

af lärjungarne betraktadt belopp, uppgående till 2,080 kronor, derest läroverket

inrättades i enlighet med den klassiska eller reala liniens undervisningsplan,

men till 1,040 kronor, om dervid den praktiska liniens undervisningsplan

följdes;

att vederbörande kommunalstyrelse egde i sammanhang med beslutet

om förbemälda vilkors uppfyllande afgöra, dels enligt hvilkendera bildningslinies

undervisningsplan läroverket borde inrättas, dels huruvida qvinliga

lärjungar skulle, i mån af utrymme, vid läroverket mottagas, samt

dels äfven angående beloppet af de för statsverket afsedda terminsafgifterna

jemte vilkoren för och antalet af befrielser derifrån, dock att nämnda

terminsafgifters belopp icke finge sättas högre än vid öfriga allmänna

läroverk;

att, derest kommunen önskade frikallas från de förpligtelser med afseende

å läroverket, hvilka den iklädt sig, anmälan derom borde ske hos

Kongl. Maj:t fem år förut;

att läroverkets lokalstyrelse skulle bestå af läroverkets inspektor och

rektor samt tre af vederbörande kommunalstyrelse för viss tid valda medlemmar,

dock att, derest landsting eller grannkommuner deltoge i kostnaderna

för läroverkets underhåll, en eller tvenne af sistnämnda ledamöter

skulle af dessa utses;

att lärarepersonalen vid ett lägre allmänt läroverk med tre ämneslärare

skulle utgöras af: en rektor med en aflöning af 3,500 kronor, deraf

1,000 kronor tjenstgöringspenningar, och ett ålderstillägg å 500 kronor

efter 10 års val vitsordad tjenstgöring såsom rektor, jemte fri bostad; eu

adjunkt med vanlig adjunktsaflöning; en kollega med lön af 2,000 kronor

jemte 2 ålderstillägg å 250 kronor hvartdera efter respektive 5 och 10

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

års väl vitsordad tjenstgöring; en musiklärare med arfvode af 300 kronor;

en gymnastiklärare med arfvode af 300 kronor och tjenstgöringsskyldighet

af 4 timmar i veckan, samt en teckningslärare med ett arfvode af 500

kronor och undervisningsskyldighet af 5 timmar i veckan; äfvensom att

vid hvarje läroverk af detta slag skulle anställas en skolläkare med arfvode

af 50 kronor jemte samma afgift af lärjungarne, som tillkomme skolläkarne

vid öfriga allmänna läroverk;

att angående lärarepersonalen och skolläkaren vid lägre allmänna

läroverk med 4 ämneslärare skulle gälla samma bestämmelser som vid

läroverk med 3 ämneslärare med undantag deraf, att lärarepersonalen

ökades med en adjunkt;

att rektorerna vid de i föregående punkter afsedda läroverken skulle

tillsättas på förordnande under viss tid samt att samtlige lärare vid dylikt

läroverk skulle vara förbundne att, derest läroverket upphörde eller förändrades,

öfvertaga den tjenstgöring, som Ivongl. Maj:t kunde finna skäl

dem anvisa;

att lärarne vid de treklassiga allmänna läroverk och de pedagogier,

som föreslagits till ombildning, skulle, intill dess ombildningen hunnit

verkställas eller annorlunda blefve bestämdt, åtnjuta de löneförmåner, som

hittills till dem utgått; samt

att profårskurs för blifvande lärare å den praktiska luden samt vid

allmänna läroverk med 3 eller 4 ämneslärare skulle anordnas vid Jakobs

femklassiga läroverk i Stockholm, samt att nämnda läroverk skulle på för ändamålet

erforderligt sätt ombildas, och dervid följande ändringar med afseende

på lärarepersonalen och dess aflöning vidtagas, nemligen: att rektor

erhölle samma löneförmåner som rektorerna vid högre läroverk, att ämneslärarnes

antal ökades med 3 adjunkter, att teckningsläraren tillädes samma

aflöning, som åtföljde teckningslärarebefattning af 3:e klassen vid allmänt

läroverk, samt att gymnastiklärarebefattningen indroges; äfvensom att eu

skolläkare der skulle anställas med ett årligt arfvode af 100 kronor utom

den afgift af lärjungarne, som tillkomme skolläkare vid öfriga allmänna

läroverk.

Det förslag till ombildning af de mindre läroverken, hvilket af

Kongl. Maj:t framlades för 1890 ars Riksdag, öfverensstämde i hufvudsak

med 1887 års kongl. proposition. De väsentligaste skiljaktigheterna voro:

att, under det undervisningen vid de ombildade läroverken enligt

sistnämnda proposition vore bestämd att omfatta en femårig kurs, skulle

enligt 1890 års proposition, på förslag af kommunalstyrelse och läroverkskollegium,

för hvarje särskild! läroverk bestämmas, huruvida undervisningen

vid detsamma skulle utsträckas öfver tredje klassens kurser;

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

69

att, enär Ivongl. Maj:t år 1890 i fråga om terminsafgifter af lärjungarne

vid de allmänna läroverken föreslagit, att inga till statsverket ingående

terminsafgifter skulle upptagas i de tre lägsta klasserna, samt

undervisningen vid de ombildade läroverken skulle kunna inskränkas

till tredje klassens kurser, den i 1887 års proposition af kommunerna

fordrade garanti för terminsafgifters erläggande af ett visst antal lärjungar

icke förekom i 1890 års proposition, enligt hvilken för de ombildade

läroverken borde gälla samma bestämmelser med afseende å lärjungarnes

terminsafgifter som för öfriga allmänna läroverk;

samt att en särskild lokalstyrelse för hvarje läroverk icke föreslogs

i 1890 års proposition.

I fråga om saviundervisning af gossar och flickor anförde dåvarande

chefen för ecklesiastikdepartementet till statsrådsprotokollet den 14

februari 1887: att det skulle vara en lättnad för många kommuner, om

tillträde till de ombildade läroverken lemnades qvinliga lärjungar, för

hvilka det i små städer ofta vore svårt att bereda tillfälle till högre

undervisning; att det just i dylika mindre samhällen, med deras enklare

och lättare öfverskådade förhållanden, syntes vara särdeles lämpligt att

anställa försök med den af många högt prisade Barnuppfostran af gossar

och flickor, i synnerhet som åtskilliga kornmunalstyrelser redan uttalat

sig för en sådan anordning; samt att, om flickor, till det antal utrymme

och lärarekrafter utan skada medgåfve, finge tillträde till läroverket,

borde emellertid en lärarebefattning, i allmänhet den, för hvilken lägre

kunskapsfordringar ansåges tillräckliga, beklädas af en qvinna, som utom

sin undervisning skulle hafva i uppdrag att vara föreståndarinna för

flickorna.

Ur den i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 13 sistlidne

januari å sid. 73—77 intagna redogörelse för hvad den s. k. flickskolekoinitén

i sitt den 19 januari 1888 afgifna betänkande anfört angående

Barnundervisning har utskottet ansett sig böra här återgifva följande

af komiténs yttrande.

»Sarnundervisningen är, såsom bekant, ingalunda opröfvad i vårt

eget land. För att nu icke tala om ett par högre undervisningsanstalter,

der den gjorda erfarenheten visserligen tyckes gifva goda löften för

framtiden, men ännu icke torde vara omfattande nog för att tillåta säkra

slutsatser, så har ju vid landets folkskolor Barnundervisning praktiserats

mer än fyrtio år. Utan att blifva underkastad någon pröfning ur principiel

synpunkt, förr än nu på sista tiden, har sarnundervisningen utvecklat

sig i den rigtningen, att den allmänt öfvas på landsbygden och

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

väl äfven i åtskilliga mindre städer, medan deremot de större städerna

infört skild undervisning för begge könen. Orsakerna till denna olikhet

äro lätt insedda. Der lärjungeantalet är stort, rekryteradt från eu mängd

temligen olikartade hem, samt lärarekrafter och penningtillgångar tillräckliga,

har man skilt könen i olika skolor, dervid instinktmessigt påverkad

af den betraktelsen, att ju större lärjungeantalet är, som skall

undervisas af samma lärare, desto nödvändigare måste det blifva, derest

skolan skall kunna i undervisning och disciplin taga vederbörlig hänsyn till

lärjungarnes individualitet, att undvika den svårighet för lösningen af

denna uppgift, som måste uppstå genom sammanförandet af de båda

könen i samma skola. — — — Men å andra sidan: der lärjungeantalet

icke är synnerligen stort, der man måste hushålla med lärarekrafterna,

der lärjungarne komma från temligen likartade familjer och äro syskon,

grannar, bekanta till hvarandra, växande upp under jemförelsevis enkla

lifsförhållanden, — der är samundervisningen fullt naturlig, och det

skulle vara fåfängt att försöka der afskaffa densamma. Också torde

allmänna meningen vara, att samundervisningen, der den är införd, företett

öfvervägande fördelar. — — — Någon tillämpning af samundervisningen

utöfver folkskolestadiet har endast i tre främmande länder,

nemligen Förenta Staterna, Holland och Norge, blifvit i vidsträcktare

mån försökt, och under eu längre tid egentligen endast i det förstnämnda

landet.»

»Med stöd alltså af erfarenheter, dels från vårt eget land, dels från

främmande länder, vilja komiterade såsom sin mening uttala, att man

synes kunna utan fara begagna sig af de obestridliga ekonomiska fördelar,

som samundervisningen erbjuder, på alla orter, 1) der invånareantalet

icke är stort, och följaktligen lefnadsvanorna kunna antagas vara

jemförelsevis enkla och okonstlade, på samma gång som ett allt för stort

lärjungeantal icke kan vara att befara, samt 2) der man icke behöfver

kräfva af skolan, hvad gossarne beträffar, någon grundläggning för lärda

studier, utan endast bibringandet af ett kunskapsmått, som kan anses

motsvara det praktiska lifvets behof för de många, som icke fortsätta

studierna utöfver 15- till 16-års åldern.»

Enligt hvad departementschefen omförmäler, hade komitén ansett

dessa betingelser vara för handen i alla de städer, hvilkas läroverk för

gossar blifvit i 1887 års proposition föreslagna till ombildning, samt i

åtskilliga städer, der för närvarande funnes femklassiga allmänna läroverk,

äfvensom i några, hvilkas läroverk enligt Kongl. Maj:ts af 1890

års Riksdag antagna förslag blifvit bestämda till indragning; och hade

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

71

komitén sagt sig hafva blifvit föranledd att uppställa såsom ett önskemål,

att de allmänna läroverken i berörda städer förändrades till

samskolor, dels af omöjligheten att på så många ställen utan allt för

känbara kostnader upprätthålla fullt tillfredsställande separata flickskolor

och dels af den omständigheten, att de ifrågavarande läroverken samtliga

vore lägre, hvilkas läroplan syntes kunna utan större svårigheter

jemkas derhän, att den afsåge, icke grundläggandet af lärd bildning,

utan bibringandet af en allmänt medborgerlig bildning af förut antydd

art, tillräcklig* för det stora flertal af både gossar och flickor, som icke

fortsatte studierna utöfver 15- till 16-års åldern.

Komitén hade vidare yttrat:

»De ekonomiska fördelarne af den föreslagna anordningen äro påtagliga.

Visserligen blefve det nödvändigt för åtskilliga kommuner att ombygga

sina läroverkshus för att bereda utrymme åt det ökade lärjungeantalet,

men dels torde denna åtgärd icke öfver allt vara nödvändig, och

dels blefve kostnaderna derför rikligt ersatta genom en temligen betydlig

minskning i de nuvarande utgifterna för flickornas undervisning. Besparing

i statens utgifter skulle vinnas icke blott så till vida, att det nuvarande

missförhållandet vid flera af ifrågavarande läroverk mellan lärarnes

antal och lärjungarnes antal komme att försvinna genom det sistnämndas

ökning, utan ock derigenom att qvinliga lärarekrafter kunde eller,

rättare sagd!, måste användas i större mån än nu är förhållandet. Koiniterade

anse visserligen icke, att en lärarinnas arbete skulle vara mindre

värdt än en lärares och af detta skäl förtjena eu ringare betalning. Men

klart är att, då de manlige lärarne i allmänhet genomgått en betydligt

längre och kostsammare bildningskurs, då vidare läraren kan åläggas något

större tjenstgöringsskyldighet än lärarinnan, samt då dessutom lärarens

lön bör vara tillräcklig för underhållet af eu familj, men denna sistnämnda

synpunkt icke kan göras gällande vid bestämmandet af lärarinnans lön,

så kan och bör den sistnämnda vara belåten med vida mindre aflöning

än den förre.»

»Någon viss proportion mellan lärarnes och lärarinnornas antal vid

hithörande skolor syntes icke böra stadgas, utan kan denna vexla allt efter

tillgången på dugande krafter af det ena eller andra slaget, men brist vore

utan tvifvel, om denna tillgång medgåfve, att lärarne och lärarinnorna

kunde blifva ungefär lika många, liksom skilnaden mellan gossarnes och

flickornas antal torde komma att blifva temligen obetydlig. Så mycket

förefaller i alla händelser afgjordt, att undervisningspersonalen vid en

Barnskola bör vara sammansatt af både män och qvinno!'', alldenstund

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

gossarne behöfva män och flickorna behöfva qvinnor att blicka upp till

såsom sina förebilder.»

Efter meddelande häraf åberopar departementschefen till förmån för

Barnundervisningen dels erfarenheten från de lägre realskolorna i Nassau,

vid hvilka dylik undervisning förekommit sedan mer än tjugu år tillbaka,

dels yttranden afgifna af de norska samskolorna.

Departementschefen har i detta sammanhang anfört, att kommunalrepresentationerna

i fyra städer hos Kongl. Maj:t anhållit, att de treklassiga

läroverken i dessa städer måtte ombildas till samskolor för gossar och

flickor med 5-årig kurs, för hvilka ansökningar i allmänhet såsom skäl

anförts: att enligt de erfarenheter, som vunnits dels i andra länder, dels

vid folkskolan i vårt eget land, icke några afsevärda olägenheter eller

faror syntes uppstå af samundervisningen af gossar och flickor till 14 eller

15 års ålder, åtminstone icke i kommuner med så litet omfång och så

enkla förhållanden som de ifrågavarande; att det af ekonomiska skäl visat sig

omöjligt att i dessa kommuner upprätta särskilda flickskolor med tillfredsställande

organisation eller, der sådana för tillfället förefunnes, att för

framtiden bibehålla dem; att en blott treårig undervisningskurs efter det

9:de lefnadsåret i vår tid vore otillräcklig för så väl gossar som flickor,

under det att en femårig kunde anses medföra tillfredsställande resultat

för bådadera; att ett treklassigt läroverk genom sjelfva sin organisation

vore dömdt till att blifva fåtaligt besökt; men att utan tvifvel ett mot

det erforderliga lärareantalet fullt svarande antal lärjungar skulle å ifrågavarande

orter kunna påräknas, om samskolor med femårig kurs der upprättades.

Sedan departementschefen för egen del förklarat sig finna den till

1890 års Riksdag afgifna kongl. propositionen i förevarande ämne i hufvudsakliga

delar fullt tillfredsställande, yttrar han följande:

»På skäl, som anförts dels i statsrådsprotokollet den 7 februari 1890,

dels i särskilda utskottets utlåtande, anser jag sålunda lämpligt: att ifrågavarande

läroverk — hvilka till skilnad från de högre och femklassiga här

torde kunna benämnas mindre läroverk — förses med tre eller fyra ämneslärare

och tre öfningslärare med den aflöning och tjenstgöringsskyldighet,

som i propositionen till 1890 års Riksdag blifvit föreslagna; att rektorerna

vid berörda läroverk tillsättas på förordnande under viss tid och att

samtliga lärare och lärarinnor vid dylikt läroverk skola vara förbundna

att, derest läroverket upphör eller förändras, öfvertaga den tjenstgöring,

som Kongl. Maj:t kan finna skäl dem anvisa; att de nuvarande lärarne

vid de till ombildning föreslagna läroverken skola, intill dess ombildningen

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

73

hunnit verkställas eller annorlunda varder bestämdt, åtnjuta de löneförmåner,

som hittills till dem utgått; att med afseende å terminsafgifterna

af dessa läroverks lärjungar må gälla samma bestämmelser som beträffande

öfriga allmänna läroverk; samt att den nämnd, som skall afgifva förslag

å de lärjungar, Indika skola komma i åtnjutande af befrielse från den

till statsverket ingående terminsafgiften, må bestå af läroverkets rektor

såsom ordförande samt två medlemmar, en vald af läroverksstadens kommunalstyrelse

och en af vederbörande landsting.

Liksom förre departementschefen finner äfven jag ändamålsenligt, att,

der lärjungeantalet sådant medgifver, två årsklasser undervisas af samme

lärare, så att undervisningen med tre eller fyra ämneslärare må kunna

utsträckas till femte klassens kurser, ehuru det ej torde vara nödigt att

föreskrifva, det undervisningen vid alla de ifrågavarande läroverken skall

drifvas till detta omfång, utan det må kunna med hänsyn till de lokala

förhållandena för hvarje särskildt läroverk afgöras, huruvida undervisningen

skall vid detsamma utsträckas utöfver tredje klassens kurser. Men jag

anser icke, att berörda läroverk må kunna ordnas efter den klassiska eller

den reala liniens undervisningsplan enligt vederbörande kommunalstyrelses

val; utan tror jag mig böra föreslå, att de alla i hufvudsak inrättas

enligt realliniens undervisningsplan, ehuru med de modifikationer och

ändringar, som af lokala önskningar och behof kunna föranledas. Då

nemligen dessa läroverk icke blifva i tillfälle att meddela undervisning

mer än på en bildningslinie, och då flertalet af de lärjungar, som komma

att besöka dem, måste antagas blifva sådana, som icke ämna fortsätta sina

studier, utan som hafva för afsigt att, sedan de genomgått flera eller färre

klasser vid desamma, träda ut i det praktiska lifvet, så skulle det utan

tvifvel vara till förfång för detta flertal, om berörda skolor ordnades enligt

latinliniens undervisningsplan. Också synes den omständigheten, att, det i

1890 års förslag medgifvits kommunalstyrelsen att, om den så funne

lämpligt, välja latinlinien för nämnda läroverk, hafva varit anledningen

till att hela förslaget rörande ombildningen afslogs af Andra Kammaren.

Så väl i 1887 års som i 1890 års proposition föreslogs, att det skulle

medgifvas vederbörande kommunalstyrelse att afgöra, huruvida qvinliga

lärjungar finge, i mån af utrymme, vid de ombildade läroverken mottagas.

Af de ordalag, i hvilka detta förslag affattats, synes framgå, att det icke

varit meningen, att qvinliga lärjungar skulle vara lika berättigade till inträde

vid dessa läroverk som gossar, utan att de endast till begränsadt antal

skulle, då utrymme och tillgängliga lärarekrafter sådant medgåfve, få mottagas.

Då emellertid flera af de ombildade läroverken antagligen komma

afl få ett ganska stort antal manliga lärjungar, så skulle, derest icke vid

Bill. till Rikad. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 7 Haft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

upptagandet af qvinliga lärjungar äfven sörjdes för större utrymme i läroverkslokalen

och nödig ökning af lärarekrafterna, vid dessa endast ett

fåtal flickor kunna mottagas, och behofvet af en särskild flickskola för de

återstående skulle qvarstå oförändradt. Skall berörda medgifvande blifva

af verkligt värde för kommunen, måste derför det nuvarande läroverket

ombildas till en verklig samskola, med samma rätt till inträde för flickor

som för gossar. Vill man upptaga frågan i denna större omfattning, kräfvas

otvifvelaktigt åtskilliga anordningar, som kunde anses mindre behöfliga,

då det endast gälde att mer tillfälligtvis mottaga några flickor såsom

lärjungar i goss-skolan.

Af de erfarenheter, som på senaste tider vunnits i våra grannland,

särskildt i Norge, synes framgå, att samskolan är synnerligen väl egnad

att inom kommuner af den beskaffenhet som de här ifrågavarande fylla

för handen varande kraf på högre bildning för den uppväxande ungdomen.

Äfven hos oss har samskolan tillvunnit sig ett icke ringa förtroende,

hvilket visar sig dels af flickskolekomiténs uttalanden och förslag i detta

hänseende, hvarom förut erinrats, dels deraf att redan, såsom ofvan nämnts,

kommunalstyrelserna i fyra städer med till ombildning ifrågasatta läroverk

anhållit, att dessa måtte organiseras såsom samskolor. Härtill kan läggas,

att ansökningar ingått från fyra städer, hvilkas läroverk blifvit i följd

af Riksdagens beslut år 1890 bestämda till indragning, att statsunderstöd

till angifna belopp måtte dem beviljas för upprättande af samskolor, hvilka

ansökningar dock Kong! Maj:t genom beslut den 31 december nästlidna

år förklarat för närvarande icke till någon sin åtgärd föranleda.

Med anledning häraf finner jag mig böra föreslå åtskilliga tillägg till

de bestämmelser med afseende på de mindre läroverkens ombildning, som

upptagits i propositionen år 1890, för att i möjligaste mån betrygga åt

dessa läroverk, derest de inrättas såsom samskolor, en framgångsrik verksamhet.

Såsom af flickskolekomitén rigtigt framhållits, är det lämpligt, att

lärarepersonalen vid en samskola består af både män och qvinnor, helst till

ungefär samma antal. Jemte fast anstälde lärare fordras sålunda vid en

samskola äfven fast anstälda ämneslärarinnor, ty skulle dessa blott erhålla

anställning såsom extra-ordinarier, blefve deras ställning allt för ogynsam

och skulle de icke kunna göra sig vederbörligen gällande vare sig i kollegiet

eller vid undervisningen. Emellertid är jag fullt ense med flickskolekomitén

deruti, att ämneslärarinnornas aflöning kan och bör sättas

vida Lägre än lärarnes, ty utom det, att de förras bildningskurs är mindre

kostsam -— då afgångsexamen från högre lärarinneseminariet jemte någon

profårstjenstgöring lämpligen synes böra medföra behörighet till ifråga
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

75

varande ämneslärarinnebefattningar — torde ej blott tjenstgöringsskyldiglieten

i hvarje vecka, utan äfven pensionsåldern böra sättas icke så litet

lägre för lärarinnan än för läraren. Ämneslärarinnas tjenstgöringsskyldighet

bör nemligen icke öfverstiga 24 timmar i veckan jemte det

arbete i hemmet, som rättandet af lärjungarnes skriftliga arbeten medför;

och pensionsåldern synes icke böra sättas högre än 55 år, då erfarenheten

visar, att högst få lärarinnor efter uppnående af denna ålder ega

den styrka samt den sinnets spänstighet och energi, som erfordras för

eu framgångsrik undervisning, särskildt i en skola, der tjenstgöringen

är så ansträngande, som den måste blifva vid dessa samskolor. Dessutom

bör vid bestämmandet af lärarens lön hänsyn tagas dertill, att han

må blifva i tillfälle att bilda familj, hvilket icke gäller med afseende å

lärarinnan.

Jag vill derför föreslå, att ordinarie ämneslärarinnas aflöning må bestämmas

till 1,500 kronor, jemte två ålderstillägg, hvardera å 250 kronor,

efter fem och tio års tjenstgöring, samt att af denna aflöning 600 kronor

må utgöra tjenstgöringspenningar, äfvensom att dylik ämneslärariuna må

efter uppnådda 55 lefnadsår och minst 25 tjenstår erhålla i årlig pension

1,200 kronor.

Såsom ofvan blifvit antydt, skulle utan tvifvel flertalet af de mindre

läroverken, derest de inrättades såsom samskolor, erhålla ett så stort lärjungeantal

i hvarje klass, att en sammanslagning af olika årsklasser till

gemensam undervisning af samma lärare der endast i ganska ringa utsträckning

skulle kunna ega rum. Vid ett sådant läroverk måste derför

komma att erfordras flera lärarekrafter, än läroverkets stat upptager. Men

äfven vid de minsta af dessa samskolor, der dylik sammanslagning af olika

årsklasser till gemensam undervisning i alla klasser kan ega rum, behöfves

ökad lärarekraft, då flickorna icke gerna kunna gymnastisera tillsammans

med gossarne, utan måste hafva särskild undervisning i gymnastik, då

derjemte erfordras särskild undervisning för flickorna i handarbete, och då

slutligen den eller de qvinliga lärare, som finnas vid skolan anstälda, icke

torde kunna åläggas en så stor tjenstgöringsskyldighet, som beräknats för

de manlige lärarne.

Medgåfves det emellertid Kongl. Maj:t att efter sig å hvarje ställe

företeende omständigheter utbyta en eller två manlige lärare mot qvinliga

med den aflöning, som ofvan föreslagits, hvarvid dock rektorsbefattningen

alltid skulle bestridas af manlig lärare, sa skulle eu besparing a

staten uppstå, och finge denna besparing användas till lärarekrafternas förstärkande,

skulle vid de minsta skolorna behofvet af lärare härigenom

kunna fyllas, under det att i alla händelser vid de talrikare besökta eu ej

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

så obetydlig ökning af lärarepersonalen komme att erfordras. Tillsattes en

lärarinna i kollegans ställe, skulle nemligen 500 kronor årligen besparas,

hvilket tydligen ej kunde räcka att bekosta ökningen i gymnastiklärarens

arfvode samt arfvoden åt lärarinnan i qvinlig» bandarbeten och åt erforderlig

timlärare eller timlärarinna. Tillsattes åter en lärarinna å adjunktens plats,

besparades 1,000 kronor årligen; och i sådant fall skulle vid skolor, der

sammanslagningen till gemensam undervisning, i följd af lärjungarnes fåtalighet,

kunde fullt genomföras, undervisningen kunna anordnas utan

ytterligare kostnader. Men i skolor med en så talrik lärjungeskara, att

särskild undervisning i hvarje årsklass blefve erforderlig, komme att behöfvas

ej mindre än tre nya lärarekrafter jemte arfvoden för undervisning

i qvinlig» handarbeten och ökad undervisning i gymnastik. De kostnader,

som sålunda erfordras, utöfver hvad läroverkets stat upptager, anser jag

böra gäldas af vederbörande kommun. Ty staten kan ej gerna åtaga sig

att uti ifrågavarande mindre kommuner ensam bekosta högre undervisningåt

flickorna, då detta är något, som eljest åligger kommunerna och de

enskilde med det större eller mindre bidrag af statsmedel, som i vissa fall

beviljas. Men just derför att staten lemnar dylika bidrag till uppehållande

af den högre flickundervisningen i åtskilliga af de större kommunerna,

synes mig skäl förefinnas, att staten i någon mån gör detsamma äfven i

dessa mindre kommuner, och torde detta lämpligast kunna ske på det sätt,

att, der ytterligare kostnader för lärarekrafternas ökande visa sig erforderliga,

utöfver skolans egentliga stat lemnas åt kommunen af allmänna medel

ett bidrag, ej öfverstigande det belopp, hvartill de till statsverket ingående

terminsafgifterna från skolan under året uppgått.

Jag anser mig derför böra föreslå, att, då på framställning af vederbörande

kommun Kongl. Maj:t tillåtit, att ett mindre läroverk inrättas

såsom samskola, det må vara af Kongl. Maj:t medgifvet dels att — med

undantag af rektorsbefattningen — utbyta de i staten upptagna manliga

lärarne mot qvinlig» med den kompetens och aflöning, som nyss angifvits,

och att för undervisningens anordnande använda de å staten sålunda

besparade beloppen, dels att, der ytterligare medel för undervisningens

uppehållande visa sig behöflig», årligen härtill anslå ett belopp, ej öfverstigande

det, hvartill de till statsverket ingående terminsafgifterna från

skolan under året uppgått, samt att ett förslagsanslag för detta ändamål

måtte åt Riksdagen äskas; allt under förutsättning att kommunen åtager

sig att gälda de kostnader, som härutöfver för undervisningens uppehållande

kunna erfordras. Storleken af nyss berörda förslagsanslag anser

jag böra bestämmas till 8,000 kronor, då säkerligen inom kort hälften af

de till ombildning föreslagna läroverken komma att organiseras såsom

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

77

samskolor och hela beloppet af de till statsverket ingående terminsafgifterna

från dessa skolor beräknats till 16,000 kronor.

I öfverensstämmelse med förre departementschefen anser jag, att kommunerna

i allmänhet böra intaga samma ställning till de mindre som till

de öfriga allmänna läroverken och att samma bestämmelser i afseende

å styrelse och förvaltning, som äro föreskrifna för de sistnämnda, äfven

må i regeln gälla för de förra. Men om ett mindre läroverk inrättas

såsom samskola, tror jag det vara ändamålsenligt, att en särskild lokalstyrelse

tillsättes. Denna styrelse skulle bestå af den nämnd, som har i

uppdi’ag att föreslå befrielse från den till statsverket ingående terminsafgiften,

förstärkt med tre medlemmar, nemligen den af eforus för läroverket

förordnade inspektor, hvilken skulle vara styrelsens ordförande,

samt eu af landstinget och en af läroverksstadens kommunalstyrelse vald

medlem. Till de båda sistnämnda platserna skulle äfven qvinnor kunna

väljas. Styrelsens uppgift skulle vara; att noga följa och öfvervaka skolans

verksamhet, att föreslå timplan, kursfördelning och arbetsordning för

skolan, att meddela vederbörande myndigheter erforderliga upplysningar

angående skolans verksamhet och dess resultat, att afgifva utlåtande angående

erforderliga lärarekrafter, samt att föreslå extraordinarie lärare och

lärarinnor.»

För hvad departementschefen härefter yttrat beträffande de städer,

i hvilka mindre läroverk skulle upprättas eller redan der befintliga läroverk

till sådana ombildas, samt angående Jakobs läroverks ombildning

till ett profårsläroverk, anser sig utskottet icke behöfva särskildt redogöra,

utan tillåter sig att i detta afseende hänvisa till sid. 86 — 88 i

statsrådsprotokollet.

Deremot torde utskottet böra erinra, att departementschefen slutligen

anfört, att gymnastiklärarebefattningen vid Jakobs läroverk numera

kunde indragas, då i följd af 1890 års Riksdags beslut särskild

gymnastiklärarebefattning upprättats vid högre latinläroverket å Norrmalm.

Gymnastiska centralinstitutet, som dittills haft skyldighet att

kostnadsfritt meddela gymnastikundervisning åt lärjungarne vid berörda

latinläroverk, kunde nemligen, enligt departementschefens åsigt, åläggas

att i stället lemna lärjungarne vid Jakobs läroverk sådan undervisning.

Ehuru utskottet till fullo uppskattar vigten af de skäl, som anförts

för de mindre läroverkens indragning och ombildning, samt ej heller förbisett

angelägenheten deraf att det sedan flera år tillbaka rådande, för

undervisningsväsendet i hög grad menliga tillståndet af ovisshet med

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

afseende å dessa läroverks öde snart blifver uudanröjdt, bär utskottet

likväl ansett sig icke böra biträda Kongl. Maj:ts förslag om

ifrågavarande läroverks ombildning till mindre, allmänna läroverk med

den organisation, som angifves i den kongl. propositionen och det densamma

åtföljande statsrådsprotokollet.

Utskottet hyser nemligen i likhet med läroverkskomitén af år 1882

den åsigt, att de skolor, hvarom här är fråga, äro af öfvervägande lokal

betydelse och till sin ställning till statens intressen närmast jemförliga

med folkskolorna, ehuru de naturligen böra kunna lemna sina lärjungar

ett ej obetydligt högre bildningsmått. Af denna utskottets uppfattning af

dessa skolors betydelse följer, att utskottet måste på samma sätt som

komitén uppställa den fordran, att dylika skolors upprätthållande göres

beroende af ett skäligt bidrag från den kommun, inom hvilken hvarje

skola är belägen.

Såsom läroverkskomitén framhållit, skulle genom vederbörande kommunalstyrelses

omedelbara och utsträckta inverkan på omförmälda skolor

vinnas en dubbel fördel, nemligen dels den att det intresse från

kommunens sida, utan hvilket en sådan mindre skola ej kan utöfva någon

lifskraft^ verksamhet, säkrare kunde påräknas, dels den att det ej

längre skulle, såsom nu så ofta är fallet, komma i fråga att upprätthålla

en skola, som endast förde ett tynande lif.

Hvad beträffar organisationen af ifrågavarande skolor, har utskottet

i hufvudsakliga delar stält sig på samma ståndpunkt, som intogs af

förenämnda läroverkskomité, för hvilkens förslag om inrättande af dylika

skolor i det föregående finnes temligen utförligt redogjordt. Utskottet

har emellertid ansett, att komiténs organisationsplan bör utvidgas

derhän, att Barnundervisning af gossar och flickor må, efter

vederbörandes önskan, kunna ega rum i dessa skolor. Om Barnundervisning

hade komitén icke anledning att uttala sig, men den allmänna

meningen synes allt mer både hos skolans och ungdomens målsmän med

förtroende omfatta idén om Barnundervisning äfven på ett högre stadium

än folkskolans. Och obestridligt torde vara, att, om samundervisning

kommer till stånd i dessa skolor, de skola i ojemförligt mycket högre

grad än eljest blifva af gagn för de kommuner, för hvilka de närmast

äro afsedda, hvilket i sin ordning torde hafva till följd, att största delen

af de anmärkningar, som från de mindre kommunernas sida framstäldes

mot komiténs förslag om de treklassiga allmänna läroverkens samt

pedagogiernas indragning och ombildning skulle förfalla.

Enligt den kongl. propositionen till innevarande Riksdag skulle de

föreslagna mindre, allmänna läroverken inrättas enligt den nuvarande

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

79

realliniens undervisningsplan med de ändringar deri, som på framställning

af vederbörande kommunalstyrelse eller läroverkskollegium kunde af

Kongl. Maj:t medgifvas. Denna uppfattning kan utskottet icke dela.

Då ifrågavarande skolors mål bör vara att åt sina lärjungar meddela

en vid konfirmationsåldern någorlunda afslutad, i främsta rummet för

det praktiska lifvet gagnelig undervisning, synes undervisningsplanen

för dessa skolor böra göras oberoende af planerna för undervisningen

i de högre läroverken.

Herrar Fr. Berg och Hammarlund påyrka i sin ofvan nämnda

motion, att undervisningen i »mellanskolan» skall vara afgiftsfri. Häremot

får utskottet anmärka, att det torde vara underkastadt tvifvel, huruvida

de små kommunerna skulle kunna åtaga sig de med en dylik

skolas upprätthållande förbundna uppoffringar, derest icke kommunen

berättigades att pålägga lärjungarne terminsafgifter, som inflöte till

kommunen. Terminsafgifter torde derför böra få af kommunerna upptagas;

dock synes böra stadgas, att dessa terminsafgifter icke må öfverstiga

beloppet af motsvarande utgifter vid de allmänna läroverken.

Såsom vilkor för att staten skulle bidraga till en »kommunalskola»,

såsom läroverkskomitén benämnde de af densamma föreslagna skolor,

ansåg komitén böra uppställas, att lärjungarnes antal skulle uppgå till

trettio. Med afseende derpå att i dessa skolor skulle kunna emottagas

såväl gossar som flickor, lärer emellertid nämnda siffra icke vara för

alla fall tillfyllestgörande. Likaså torde af samma anledning kommunens

bidrag, som af komitén ansetts böra utgöra i/3 af lärarnes minimilöner

och öfriga för skolorna erforderliga utgifter, böra höjas, i händelse skolan

inrättas såsom samskola. Kommunens skyldighet att sörja för skollokal

och fri bostad åt skolans föreståndare skulle dock blifva densamma

som enligt komiténs förslag.

Hvad inträdesåldern beträffar, hade läroverkskomitén föreslagit, att

den ej skulle få understiga fylda 9 år. Herrar Berg och Hammarlund

deremot anse, att inträdesåldern bör vara fylda 12 år. Om också den

ålder, som bör fordras för inträde i skolan, lämpligen synes kunna

sättas högre än 9 år, finner utskottet det likväl icke tillrådligt, att

berörda ålder bestämmes till 12 år. Afgörande i detta hänseende

äro språkundervisningens fordringar. Motionärernas åsigt, att med denna

undervisnings inträde utan olägenhet kan anstå till uppnådda 12 år,

torde icke vara i någon allmännare grad delad; och hvad särskildt angår

ifrågavarande slag af skolor, från hvilka lärjungen bör afgå vid

15—10 års ålder, förefaller det minst sagd! ovisst, om de, i händelse

inträdestiden och dermed äfven språkundervisningens början bestämmes

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

till 12 års ålder, skola vara i stånd att meddela en sådan insigt i ett

främmande språk, att densamma blifver af verkligt och varaktigt gagn

i det praktiska lifvet. Enligt utskottets åsigt kunna fylda 10 år anses

såsom en passande ålder för inträde i skolan.

I fråga om det eller de främmande språk, som skulle läsas, finner

utskottet vederbörande skolas styrelse i detta hänseende böra ega valfrihet.

Utskottet kan likväl icke underlåta att såsom sin mening uttala,

att i skolan helst bör läsas blott ett främmande språk. Utskottet är

nemligen öfvertygadt derom att för dem, hvilka efter afslutad kurs

skola träda ut i lifvet att söka sin utkomst, ett kraftigt studium af ett

språk skall visa sig vida fördelaktigare än kännedom af två, då denna

kännedom icke torde kunna förvärfvas annat än på bekostnad af den

större och till följd deraf nyttigare kunskapen i ett språk.

Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att samtliga

nu varande sjutton treklassiga allmänna läroverk och fyra pedagogier

skulle ombildas till mindre, allmänna läroverk. Af de treklassiga läroverken

hafva de i Askersund, Trelleborg och Marstrand endast resp.

21, 19 och 11 lärjungar. Med anledning häraf synas dessa läroverk

böra helt och hållet indragas.

I sammanhang härmed vill utskottet fästa uppmärksamheten derpå,

att vid åtskilliga af de femklassiga läroverken lärjungeantalet, särskildt

i de två öfverstå klasserna, är så obetydligt, att dessa läroverks indragning

och ombildning till mindre skolor med skäl torde kunna ifrågasättas.

För att ett femldassigt läroverk skall upprätthållas, synes

lärjungarnes i de två öfverstå klasserna antal böra uppgå till mer än

tjugu.

Af hvad utskottet sålunda anfört, angående den rigtning, i hvilken

eu omdaning af de mindre läroverken efter utskottets uppfattning bör

gå, framgår, att utskottet icke kan tillstyrka herrar Bergs och Hammarlunds

förut berörda förslag om skrifvelse till Kongl. Maj:t rörande inrättande

af »mellanskolor» af i motionen närmare angifven beskaffenhet. Och

såsom en följd af utskottets afstyrkande af Kongl. Maj:ts förslag kommer

utskottet att jemväl afstyrka herrar Danielsons och Vahlins på samma

förslag hvilande motioner.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit i fråga om gymnastiklärarebefattningen

vid Jakobs läroverk har icke gifvit anledning till någon erinran från

utskottets sida.

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

81

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

a) att, i enlighet med Kongl. Maj:ts framställning,

gymnastiklärarebefattningen vid Jakobs läroverk i

Stockholm må indragas;

b) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt i nionde punkten

af ifrågavarande hufvudtitel föreslagit med afseende

dels på mindre läroverks ombildning m. m., dels å

behofvet af särskild! statsbidrag till vissa mindre

läroverk och dels å förändrade anordningar vid Jakobs

läroverk icke må vinna Riksdagens bifall;

c) att herrar Danielsons och Vahlins omförmälda

motioner icke må bifallas; samt

d) att herrar Fr. Bergs och Hammarlunds förslag

om skrifvelse till Kongl. Maj:t angående upprättandet

af »mellanskolor» af viss angifven beskaffenhet icke

må vinna Riksdagens bifall.

12:o) I nionde punkten har Kongl. Maj:t föreslagit Ang. arfvoden

g) med afseende på beliofvet af skollärare: at ‘hoUak"re
att

vid hvarje allmänt läroverk må anställas en läkare för att utöfva

tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd och biträda rektor vid öfvervakandet

af de hygieniska anordningarna''vid läroverket; samt

att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels af läroverkets ljusoch

vedkassa 1 krona om året för hvarje under höstterminen närvarande

lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor,

vid de femklassiga 100 kronor och vid de mindre 50 kronor.

Enligt gällande läroverksstadga skall vid hvarje läroverk, der erforderliga

medel för sådana ändamål finnas, genom rektors försorg antagas

en läkare, hvilken det åligger att vårda medellösa lärjungar vid inträffande

sjukdomsfall, att undersöka de omständigheter, som kunna menligt

inverka på lärjungarnes helsotillstånd, att tillhandagå rektor med råd

och upplysningar om undanrödjande af för handen varande olägenheter,

samt att vid hvarje lästermins början och mot dess slut anställa besigtning

å läroverkets samtlige lärjungar och på grund af deröfver gjorda

anteckningar icke allenast afgifva utlåtande, hvilka bland dem böra från

samtliga gymnastik- och vapenöfningar eller från vissa af dem afhållas,

utan äfven senast en månad efter hvarje termins slut till rektor aflemna

redogörelse för helsotillståndet bland lärjungarne under terminen enligt

formulär, som af medicinalstyrelsen meddelas.

I sitt den 25 augusti 1884 afgifna betänkande hade läroverkskomitén

juli. till Riksd. Prat. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 7 Haft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

på grund af sina hygieniska undersökningar framhållit, bland annat, att

större uppmärksamhet än dittills borde egnas åt de hygieniska förhållandena

vid läroverken, samt med afseende på anordnandet af den erforderliga

hygieniska tillsynen föreslagit, att vid de fullständiga och femklassiga

läroverken skulle anställas dels en skolläkare, dels ett hygieniskt biträde.

Skolläkaren, för hvilken instruktion skulle fastställas af eforalstyrelsen

eller, om denna upphörde, af lokalstyrelsen, skulle hufvudsakligen hafva

till åligganden:

att hvarje läsår å bestämda tider anställa noggrann undersökning

rörande samtliga lärjungars kroppsbeskaffenhet och helsotillstånd, hörseloch

synförmåga, längd och vigt;

att kostnadsfritt vårda medellösa lärjungar;

att, då smittosam sjukdom yppades bland lärjungarne eller inom

deras närmaste omgifning, lemna nödiga föreskrifter och vidtaga på honom

ankommande åtgärder;

att minst en gång i månaden verkställa hygienisk inspektion i läroverket

och afgifva rapport öfver resultatet;

att vid hvarje läsårs slut lemna redogörelse för de hygieniska och

sanitära förhållandena vid läroverket; äfvensom

att vid uppförande af nya skolbyggnader meddela utlåtande samt

tillhandagå med råd och upplysningar.

Skolläkaren skulle äfven hafva säte och stämma i skolstyrelsen vid

behandling af frågor, som rörde lärjungarnes fysiska vård samt skolans

hygien.

Det hygieniska biträdet åter skulle, efter tillsägelse hos rektor och

på hans anmodan, biträda läkaren vid dennes förrättningar i skolan och

särskildt gå honom till hända vid undersökningarna i början och slutet

af läsåret. Vidare skulle till biträdets åliggande höra att förrätta mätning

och vågning af lärjungarne samt att verkställa undersökning af luften i

skolrummen.

Skolläkarens lön skulle utgöras dels af en årlig afgift af 1 krona för

hvarje lärjunge, dels af ett af statsmedel utgående belopp, som föreslagits

vid fullständigt läroverk till 150 kronor och vid fernklassigt läroverk

till 100 kronor. Det hygieniska biträdet skulle af statsmedel uppbära

i årligt arfvode vid fullständigt läroverk 200 kronor, vid fernklassigt

150 kronor.

Vid de af komitén föreslagna kommunalskolorna skulle deremot

den hygieniska tillsynen utöfvas af skolläkaren ensam »mot föreslaget

arfvode».

Med afseende på dessa läroverkskomiténs förslag yttrade dåvarande

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

83

departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet den 14 februari

1887, att behofvet af läkares biträde vid öfvervakandet af läroverkens

hygieniska förhållanden hos oss länge varit erkändt, hvarom skolstadgans

bestämmelser i detta hänseende vittnade. Då emellertid medel för ifrågavarande

ändamål vid åtskilliga läroverk helt och hållet saknats, vid andra

varit otillräckliga till ersättning för fullgörandet af läkarens alla åligganden,

så hade skolläkareinstitutionen icke kunnat vinna nödig fasthet.

Departementschefen ansåg sig derför böra instämma i hvad komitén i

afseende å skolläkare föreslagit, hvilket ock blifvit af de medicinska

myndigheterna tillstyrkt. Blott i en punkt afveke hans uppfattning från

komiténs. Han kunde nemligen icke finna, hvarför olika instruktioner

skulle behöfva utfärdas för de särskilda skolornas läkare, ej heller syntes

honom läroverkens vare sig eforal- eller lokalstyrelser fullt lämpliga att

uppgöra och utfärda dessa instruktioner, utan borde detta tillkomma

medicinalstyrelsen, som dervid, om så funnes nödigt, kunde inhemta

skolmyndigheternas yttrande i ämnet.

Då den aflöning, som af komitén föreslagits för skolläkarne, vore

skäligen knapp och bemälde departementschef sjelf icke för tillfället

funne sig kunna deri föreslå någon höjning, blefve nödvändigt att något

inskränka de fordringar, som af komitén stäldes på skolläkaren. Särskilt

kunde denne befrias från att inäta och väga lärjungarne.

Genom dessa hvarje termin återkommande mätningar och vägningar

skulle nemligen samlas ett material, som i sitt obearbetade skick vore

utan värde och hvars bearbetning skulle kosta betydliga summor, såsom

man lätt kunde finna, om man kastade en blick på kostnaderna för läroverkskomiténs

arbete i detta afseende. Men kunde berörda mätningar

och vägningar, åtminstone för den närmaste framtiden, lemnas å sido,

så blefve det hygieniska biträdet i det närmaste obehöflig^ Ty sedan

dessa undantag^, syntes biträdets göromål antingen vara af tillfällig

art, såsom undersökningen af luften i skolrummen, eller något, som

egentligen redan ålåge rektor, såsom tillsynen öfver renhållning, ventilation,

belysning, uppvärmning m. in. Skulle det visa sig, att rektor ej kunde

medhinna att sjelf utföra alla de magtpåliggande göromål, som blifvit

honom ålagda, syntes det vara ändainålsenligare att höja anslaget till

rektorernas skrifbiträden, så att dessa kunde af rektorerna användas

äfven till uppdrag af nu ifrågavarande art, än att skapa en ny tjensteman,

hvars verksamhetssfer blefve så obestämd som den hygieniske assistentens.

Komitén hade visserligen ansett, att skolläkare borde anställas äfven

vid de s. k. kommunalskolorna samt förses med arfvode, men i den för

berörda skolor föreslagna stat hade intet dylikt arfvode upptagits. Det

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

måste derför antagas, det komiténs mening varit, att den afgift af 1

krona för hvarje lärjunge, som från någon af skolans kassor skulle

utbetalas till skolläkaren, skulle utgöra lämpligt arfvode för läkare vid

dessa skolor. Detta syntes emellertid blifva väl litet, helst lärjungeantalet

vid skolor med tre eller fyra ämneslärare icke kunde blifva synnerligen

stort och läkarne vid dessa skolor tydligen borde hafva ungefär samma

åligganden i afseende å besigtningar, rapporter m. m. som läkarne vid

öfriga skolor, hvarför ett arfvode å 50 kronor för dem icke kunde anses

för högt.

I här anförda åsigter instämde till alla delar den departementschef,

som år 1890 å nyo föredrog detta ärende för Kongl. Maj:t, och på hans

tillstyrkan beslöt Kong]. Maj:t att föreslå 1890 års Riksdag:

att vid hvarje högre eller femklassigt allmänt läroverk måtte anställas

en läkare för att utöfva tillsyn öfver lärjungarnes helsotillstånd

och biträda rektor vid öfvervakandet af de hygieniska anordningarna vid

läroverket;

att skolläkaren måtte såsom arfvode uppbära dels af läroverkets ljusoch

vedkassa 1 krona om året för hvarje under höstterminen närvarande

lärjunge, dels af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150 kronor,

vid de femklassiga 100 kronor; äfvensom

att vid hvarje lägre allmänt läroverk med tre eller fyra ämneslärare

måtte anställas en skolläkare med arfvode af 50 kronor jemte samma

afgift af lärjungarne, som tillkomme skolläkarne vid öfriga allmänna

läroverk.

Med åberopande af de skäl, som anförts i statsrådsprotokollet den

14 februari 1887, förklarade särskilda utskottet sig anse det vara af vigt,

att åtgärder vidtoges, för att skolläkare måtte kunna anställas vid samtliga

läroverk och dessa läkare erhålla tillräckliga arfvoden, hvarför utskottet,

som icke hade något att anmärka vare sig vid de föreslagna arfvodesbeloppen

eller vid det sätt, hvarpå dessa skulle utgå, hemstälde, att

Riksdagen måtte bifalla hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit.

Denna hemställan bifölls af Första Kammaren, men afslogs af Andra

Kammaren; och då någon sainmanjemkning af kamrarnes beslut angående

denna punkt icke syntes utskottet kunna ega rum, och densamma ej heller

kunde afgöras genom gemensam omröstning, hade frågan följaktligen för

denna gång förfallit.

Efter meddelande af hvad sålunda förut i denna fråga förekommit,

anför statsrådet ocli chefen för ecklesiastikdepartementet för egen del följande.

Behofvet af särskild hygienisk tillsyn vid läroverken började allt mer

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

85

inses såsom oafvisligt. Departementschefen ville härvid först erinra derom,

att gymnastikundervisningen vore obligatorisk för hvarje lärjunge, derest

han icke på grund af läkares intyg eller annat giltigt skäl derifrån befriats.

Hade således skolan icke egen läkare, måste hvarje lärjunge, som

för sin helsas skull borde afhållas från deltagande i gymnastiköfningarna,

anskaffa intyg af läkare derom, hvilket tydligen vore förenadt med både

besvär och kostnad. Och dock vore saken dermed ingalunda hjelp!, ty

mången lärjunge vore behäftad med sådant organiskt fel, att han borde

uteslutas från gymnastiköfningar, utan att han hade kännedom om felet

eller lade den vigt dervid, att dylik befrielse begärdes. För mången uppstode

äfven sjuklighet af ifrågavarande art under terminens lopp. Kongl.

Maj:t hade derför ock i nådigt cirkulär den 9 januari 1863 föreskrifvit,

att hvarje termin, innan gymnastiköfningarna begynte, mönstring borde af

läkare anställas med lärjungarne i ändamål att utröna, huruvida flere eller

färre bland dem skulle antingen helt och hållet eller till någon del från

dessa öfningar befrias; och att, derest under terminens lopp anledning

förekomme, att gymnastikens begagnande kunde för någon lärjunge vara

otjenligt, rektor skulle i samråd med läkaren och gymnastikläraren besluta,

huruvida lärjungen under den återstående delen af terminen finge i de

gymnastiska öfningarna deltaga. Denna föreskrift, hvilkens ändamålsenlighet

ingen torde vilja bestrida, förutsatte tydligen, att skolan hade tillgång

till biträde af läkare ej blott vid terminens början utan under hela

terminen.

Men äfven i många andra fall vore rektor i behof af upplysningar

och råd af läkare, såsom då smittosam sjukdom utbrutit i läroverksstaden

eller dess närhet, då lärjunge vore behäftad med sjukdom eller

lyte, som gjorde honom besvärlig eller rent af farlig för medlärjungarne,

då anordningar skulle vidtagas, som hade inflytande på de hygieniska

förhållandena vid skolan, med flera tillfällen. Af vigt måste äfven vara

för styrelsen att af sakkunniga personer erhålla meddelanden om helsotillståndet

vid skolorna.

Att, såsom det blifvit föreslaget, ålägga provinsialläkarne att tjenstgöra

såsom skolläkare, skulle utan tvifvel i många fall visa sig olämpligt

och understundom rent af blifva ett hinder för utöfvandet af deras

öfriga embetspligter, hvilka ofta nödgade dem att under längre tid

vistas utom läroverksstäderna, derest de eljest der hade sin bostad.

Också vore den.utgift, som de ifrågasatta arfvodena åt skolläkarne

skulle förorsaka statsverket, ej synnerligen stor. För ändamålet skulle

nemligen erfordras:

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arfvoden åt 35 skolläkare vid högre läroverk å kr. 150 = kr. 5,250,

® » 23 » » femklassiga läroverk » » 100 = » 2,300,

» »22 » » mindre läroverk » » 50= » 1,100,

eller tillsammans kronor 8,650.

Utskottet, som lika med departementschefen anser det vara af vigt

att skolläkare anställas vid de allmänna läroverken, har dock funnit

tillsättandet af dylika läkare vid de mindre läroverken lämpligen böra

anstå till dess en ombildning af dessa företages. Om, i enlighet med

denna utskottets uppfattning, för närvarande beslutes anställande af

skolläkare endast vid de högre och femklassiga läroverken, kommer

statsverkets här ofvan beräknade utgift för arfvoden åt skolläkare, mot

hvilka arfvodens föreslagna belopp utskottet icke haft något att erinra,

att minskas med 1,100 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må på det sätt bifalla Kong!. Maj:ts

ifrågavarande framställning, att Riksdagen beslutar:

att vid hvarje högre eller femklassigt allmänt

läroverk skall anställas en läkare för att utöfva tillsyn

öfver lärjungarnes helsotillstånd och biträda rektor vid

öfvervakandet af de hygieniska anordningarna vid

läroverket; samt

att skolläkaren må såsom arfvode uppbära dels

af läroverkets ljus- och vedkassa 1 krona om året för

hvarje under höstterminen närvarande lärjunge, dels

af statsmedel årligen: vid de högre läroverken 150

kronor och vid de femklassiga 100 kronor.

''reglering''/"^ 13:o) I nionde punkten har Kongl. Maj:t ytterligare föreslagit:

lärår ne.

[9 h.] h) med afseende å pensionsreglering för lärarne vid de allmänna läroverken:

att, med undantag af gymnastiklärare och af ämneslärarinnor vid

mindre läroverk, öfriga ordinarie lärare och lärarinnor vid rikets allmänna

läroverk skola hafva rättighet och, hvad angår de lärare och lärarinnor,

som ingå på den nya lönestaten eller som utnämnas efter det kungörelse

i ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid uppnådda 65 lefnadsår och

minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att låta med afskedet

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjen
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

87

sten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan

finnas villig att i densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått

60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor

och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma

rätt och skyldighet att från tjensten afgå med pension, som nästföregående

moment innehåller beträffande öfrige lärare; samt

att ämneslärarinnor vid mindre, allmänna läroverk skola hafva så väl

rättighet som skyldighet att vid uppnådda 55 lefnadsår och minst 25

tjenstår från tjensten afgå med pension å allmänna indragningsstaten till

belopp af 1,200 kronor, Kong! Maj:t dock obetaget att låta med afskedet

anstå, derest och så länge den pensionsberättigade pröfvas i tjensten kunna

på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna och kan finnas villig att

i densamma qvarstå.

I statsrådsprotokollet omförmäles, hurusom Riksdagen i skrifvelse

den 19 maj 1890 anmält, bland annat, att Riksdagen på det sätt bifallit

hvad Kongl. Maj:t i samma års läroverksproposition föreslagit med afseende

å pensionsreglering för lärare vid de allmänna läroverken, att Riksdagen

godkänt ifrågavarande förslags två första moment, så lydande:

»att, med undantag för gymnastiklärarne, öfriga ordinarie lärare och

lärarinnor vid rikets allmänna läroverk skola hafva rättighet och, hvad

angår de lärare och lärarinnor, som ingå på den nya lönestaten eller som

utnämnas efter det kungörelse i ämnet utkommit, äfven skyldighet att vid

uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår med oafkortad lön såsom

pension å allmänna indragningsstaten från tjensten afgå; Kongl. Maj:t dock

obetaget att låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande sätt gagna

det allmänna och kan finnas villig att i densamma qvarstå;

att ordinarie gymnastiklärare vid förenämnda läroverk, då de uppnått

60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt enahanda vilkor

och förutsättningar, som för öfrige lärare blifvit föreslagna, hafva samma

rätt och samma skyldighet, att från tjensten afgå med pension, som näst

föregående moment innehåller beträffande öfrige lärare.»

Då emellertid den lönestat för lärarne, till hvilken denna pensionsreglering

anslöt sig och som utgjorde en förutsättning för densamma, icke

blifvit af Riksdagen godkänd, hade det icke ansetts lämpligt att förelägga

Kongl. Maj:t denna pensionsreglering till fastställelse. Med anledning häraf

och då departementschefen dels tillstyrkt, att lönestaten nu åter skulle föreläggas

Riksdagen, dels i sammanhang med frågan om de mindre läroverkens

organisation föreslagit, att pension å allmänna indragningsstaten

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

måtte beredas fast anstälda ämneslärarinnor vid nyss berörda läroverk till

belopp af 1,200 kronor, då de uppnått 55 lefnadsår och minst 25 tjenstår,

ansåge departementschefen Kong!. Maj:t böra å ny o för Riksdagen framlägga

jemte lönestaten den i samband dermed stående pensionsregleringen

för lärarne med nämnda tillägg.

För närvarande är lärarnes vid de allmänna läroverken pensionering

så ordnad, att ämneslärare ega samma rättighet till pension å allmänna

indragningsstaten, som enligt kongl. brefvet den 16 mars 1858 i samband

med de vid 1856—58 årens riksdag beviljade löneförhöjningar faststälts

för civile embets- och tjensteman, samt att gymnastiklärare, hvilka oförvitligen

tjenstgöra i 30 år och uppnått 60 års ålder, uppföras å samma stat

med sin fulla lön såsom pension. Hvad angår musik- och teckningslärarne

vid allmänna läroverken och såväl ämnes- som öfningslärare vid

pedagogierna, åtnjuta de samtlige för egen räkning inga pensionsförmåner.

Till följd af nämnda bestämmelser äro ämneslärarne vid fylda 70 år

och efter minst 30 års oatbruten tjenstetid eller vid 65 års ålder, då,

efter vid pass 40 års tjenstgöring, deras sjuklighet eller försvagade helsotillstånd

genom laglig läkareattest bestyrkes, berättigade att komma i åtnjutande

af följande pensionsförmåner: Lärare, hvilka uppbära i lön

3,000 kronor eller derunder, undfå hela beloppet i årlig pension. För

dem, som åtnjuta mera än 3,000 kronor, utgår pensionen med 80 procent,

eller fyra femtedelar af totalsumman, dock så att de, hvilkas aflöning

utgör mera än 3,000, men mindre än 3,750 kronor, icke må erhålla lägre

pension än 3,000 kronor.

Af Kongl. Maj:ts nu föreliggande förslag framgår, att äfven för lärare

eller lärarinna, som icke ingår på den nya lönestaten, den ålder, som

berättigar till afsked med pension, skulle sättas något lägre, än för närvarande

är bestämdt. Då en dylik ändring af gällande föreskrifter skulle

blifva af gagn för läroverken, utan att medföra någon nämnvärd utgift

för statsverket, har utskottet icke funnit något att deremot erinra. Men

enligt förslagets lydelse skulle sådan lärare, som nyss är nämnd, äfven om

lönen öfverskrede 3,000 kronor, dessutom blifva berättigad att såsom pension

erhålla hela lönen oafkortad i stället för 80 procent deraf. Då otvifvelaktigt

torde vara, att afsigten icke varit att bereda ifrågavarande lärare

denna ytterligare förmån med afseende å pensioneringen, har utskottet

funnit sig böra föreslå en efter denna sin uppfattning lämpad ändring af

ordalydelsen i de föreslagna bestämmelserna.

Då utskottet i det föregående i punkt ll:o) mom. b) hemstält om utslag

å Kongl. Maj:ts förslag angående ombildning af åtskilliga mindre läroverk,

samt utskottet följaktligen icke varit i tillfälle att föreslå någon re
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

89

glering af lönerna för lärarne vid de treklassiga allmänna läroverken och

pedagogierna, kan den pensionsreglering, hvarom nu är fråga, endast komma

att hafva afseende på lärarne vid de högre och femklassiga allmänna läroverken,

hvilka lärares löner nu föreslås till reglering.

Af utskottets hemställan i punkt ll:o) mom. b) här ofvan följer, att

Kongl. Maj:ts framställning om pension åt ämneslärarinnor vid mindre,

allmänna läroverk jemväl måste af utskottet afstyrkas.

På grund af hvach sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet^

a) att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande

framställning, må — under förutsättning af bifall

till utskottets hemställan i punkt 10:o) mom. a) af

detta utlåtande — i fråga om lärarnes vid de högre

samt femklassiga allmänna läroverken pensionsförmåner

besluta:

att, med undantag af gymnastiklärare, dels öfriga

ordinarie lärare och lärarinnor, söm ingå på déii nya

lönestaten eller som utnämnas, efter det kungörelse i

ämnet utkommit, skola hafva rättighet och äfven skyldighet

att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår

med oafkortad lön såsom pension å allmänna indragningsstaten

från tjensten afgå, Kongl. Maj:t dock obetaget att

låta med afskedet anstå, derest och så länge den pensionsberättigade

pröfvas i tjensten kunna på ett tillfredsställande

sätt gagna det allmänna och kan finnas villig

att i densamma qvarstå, dels de lärare och lärarinnor,

som icke ingå på den nya lönestaten, skola hafva rättighet

att vid uppnådda 65 lefnadsår och minst 35 tjenstår

afgå från tjensten med pension till belopp efter nu

gällande bestämmelser;

samt att ordinarie gymnastiklärare, då de uppnått

60 lefnadsår och minst 30 tjenstår, skola under i öfrigt

enahanda vilkor och förutsättningar, som för öfrige

lärare blifvit föreslagna, hafva samma rätt och skyldighet

att från tjensten afgå med pension, som här ofvan

föreslagits beträffande öfrige lärare; och

b) att Kongl. Maj:ts förslag om pensionering af

ämneslärarinnor vid mindre, allmänna läroverk icke må

af Riksdagen bifallas.

Bill. till ltiksd. 1 ‘rot. 1892. 4 Samt. I Afd.. 7 Käft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

14:o) Slutligen har Kongl. Maj:t i nionde punkten föreslagit:

i) med afseende på behof vet af förhöjning i ordinarie anslaget till allmänna

läroverken:

att förutom det under mom. e) omnämnda förslagsanslag må beviljas

en förhöjning af reservationsanslaget till de allmänna läroverken från nuvarande

beloppet, 2,902,453 kronor 36 öre, till 3,609,002 kronor, eller

med 706,548 kronor 64 Ore.

Till utredning härom anföres i statsrådsprotokollet följande.

Enligt riksstaten för år 1892 vore anvisade såsom anslag i kontant till

de allmänna läroverken å ordinarie stat 2,902,453 kronor 36 öre och å

extra stat 445,725 kronor, hvarförutom till pedagogier med högre undervisning

utginge af anslaget å ordinarie stat till pedagogier och folkskolor

19,381 kronor 44 öre, således tillsammans för nämnda ändamål 3,367,559

kronor 80 öre. I ordinarie anslaget till de allmänna läroverken inginge

särskilda anslag till ett sammanlagdt belopp af 253,451 kronor 43 öre,

nemligen:

till arfvoden åt bibliotekarier in. in........................................ kr.

» skrifbiträden åt rektorer............... »

» djeknepenningeersättning, ej inräknad i kontanta lönebeloppen

till lärarne .......................................................... »

» ersättning för förlorad helgonskyld................................. »

> arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt för oförutsedda

behof.......................................................................... »

» extra arfvoden åt gymnastiklärare, anskaffande af

ammunition för målskjutning m. m............................... »

» praktisk utbildning af blifvande lärare vid de allmänna

läroverken........................................................................... kr.

» extra arfvoden åt teckningslärare...................................... »

» resestipendier åt lärare i främmande lefvande språk ... »

» reseunderstöd åt lärare vid de allmänna läroverken, särskilt

vid de läroverk, der profårskurs är inrättad »

Med afseende å dessa anslag föresloges ingen förändring.

I det extra ordinarie anslaget inginge åter till extra ordinarie ämneslärare

ett belopp af 100,000 kronor, nemligen

till arfvoden åt extra lärare........................................................... kr. 40,000: —

och till arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare. » 60,000: —

7,000: —

12,000: —

4,307: 10

2,644: 33

135,000: —

34,000: —

20,500: —

28,000: —

6,000: —

4,000: —

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande X:o 9.

91

I detta anslag föresloges eu nedsättning med 30,000 kronor, då å ena

sidan med införandet af förhöjda terminsafgifter lärjungeantalet vid de

högre och femklassiga läroverken, och dermed äfven behofvet af extra lärare

vid dessa läroverk, kunde antagas blifva något mindre än hittills, och då

å andra sidan med genomförandet af den nya löneregleringen för de

ordinarie lärarne de belopp, dessa hade att afstå vid tjenstledighet, ej så

litet ökades och hvad som af statsmedel skulle till vikarierna utgå i samma

mån minskades. I stället för de 100,000 kronor, som för närvarande å

extra stat utginge till extra ordinarie ämneslärare, hade departementschefen

således för afsigt att vid redogörelsen för de extra ordinarie anslagsbehofven

föreslå Kongl. Maj:t att till arfvoden åt extra lärare af Riksdagen

äska ett belopp af 70,000 kronor.

Vid beräkningen af det belopp, hvartill inkomsten af de till statsverket

ingående terminsafgifterna borde upptagas, hade man år 1887 utgått från

medeltalet lärjungar vid början af höstterminerna 1881—85 samt afdragit

25 procent för medellöses och mindre bemedlades befrielse äfvensom 10

procent för möjlig minskning i lärjungeantalet. Med en terminsafgift af

10 kronor i de tre nedersta klasserna, 20 kronor i 4:de och öde klasserna

samt 30 kronor i 6:te och 7:de klasserna skulle enligt denna beräkning

inkomsten af terminsafgifterna vid de högre och femklassiga läroverken

uppgått till 347,409 kronor, från hvilken summa dock afdragits något

öfver 10,000 kronor för den nedsättning af terminsafgifterna till hälften,

som föreslagits för lärjungarne å den praktiska linien, så att alltså den

behållna inkomsten upptagits till 337,000 kronor. Härtill skulle komma

28,000 kronor i bidrag från de kommuner, der lägre allmänna läroverk

med 3 eller 4 ämneslärare skulle upprättas, såsom ersättning för terminsafgifterna

vid dessa skolor.

Vid de beräkningar, som för berörda ändamål utfördes år 1890, hade

man utgått från medelantalet lärjungar vid höstterminernas början åren

1884—88 och tillämpat i öfrigt samma grunder, som följts år 1887, men

icke upptagit någon terminsafgift för de tre nedersta klasserna och icke

gjort något afdrag för nedsättning af terminsafgiften å den praktiska linien.

Enligt dessa beräkningar skulle inkomsten af terminsafgifterna hafva uppgått

vid de högre och femklassiga läroverken till 255,500 kronor och vid

de lägre till 7,500 kronor.

Vid den beräkning, som nu för sagda ändamål utförts, hade man utgått

från medelantalet lärjungar vid början af höstterminerna 1887—91

och beträffande de högre och femklassiga läroverken tillämpat alldeles

samma grunder, som år 1887 följts, dock att intet afdrag gjorts för nedsättning

af terminsafgiften å den praktiska linien, då någon sådan linie

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

icke föreslagits. Med afseende åter å de mindre läroverken hade i föreliggande

beräkningar följts alldeles samma grunder, som tillämpats vid de

högre och femklassiga läroverken, blott med det undantag, att intet afdrag

gjorts för möjlig minskning i lärjungeantalet, då sannolikt vore, att lärjungeantalet

vid dessa läroverk, långt ifrån att minskas, komme att i icke

obetydlig mån ökas.

Beräkningarnas resultat visade, att inkomsten af de till statsverket

ingående terminsafgifterna kunde upptagas vid de högre och femklassiga

läroverken till 324,000 kronor och vid de mindre läroverken till 16,000

kronor, eller sammanlagdt till 340,000 kronor.

Enligt verkstäld utredning skulle normalstaten för samtliga allmänna

läroverk, vid genomförande af den» föreslagna löneregleringen och organisationen

vid dessa läroverk, komma att uppgå till 2,600,900 kronor, under

det att ålderstilläggen för redan anstälde lärare efter de nya bestämmelserna

kunde för år 1893 beräknas till 786,000 kronor. Lades härtill så väl beloppet

af öfriga enligt gällande stat till de allmänna läroverken utgående särskilda

anslag, 253,451 kronor 43 öre, som ock det till arfvoden åt skolläkare

erforderliga belopp, 8,650 kronor, samt slutligen det förslagsanslag å 8,000

kronor, hvaraf bidrag skulle kunna lemnas till uppehållande af undervisningen

vid samskolor, så uppginge den på ordinarie stat erforderliga

summan till 3,657,001 kronor 43 öre. Och afdroges från denna summa den

afkomst af donationer eller andra såsom särskilda fonder förvaltade tillgångar,

som i statsliggaren antecknades under rubrik »inom kolumn specificerade

inkomster», och som beräknats till 40,000 kronor, så utgjorde det kontanta

anslag, som af statsverket erfordrades, 3,617,001 kronor 43 öre, hvilket

förutsatte en förökning af det nuvarande ordinarie anslaget med 714,548

kronor 7 öre eller, för att vinna en jemnad slutsumma, 714,548 kronor

64 öre.

Deremot kunde, under förutsättning deraf att pedagogierna i Södertelge,

Köping, Nora och Simrishamn ombildades till mindre, allmänna läroverk,

å anslaget till pedagogier och folkskolor indragas ett belopp af 19,381

kronor, hvarjemte utgifterna å extra stat för de allmänna läroverken komme

att minskas med 375,725 kronor. Lades härtill den beräknade inkomsten

af terminsafgifterna, 340,000 kronor, uppstode en summa af 735,106 kronor,

hvilken med 20,557 kronor 36 öre öfversköte det belopp, hvarmed det

kontanta anslaget å ordinarie stat behöfde ökas.

, . Emellertid kunde icke sist berörda summa i sill helhet betecknas såsom

besparing, då, såsom förut blifvit föreslaget, af reservationerna å anslagen

till de allmänna läroverken skulle utgå ett belopp af högst 14,200 kronor

till anordnande af profårstjenstgöring vid Jakobs läroverk.

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

93

Till följd deraf att utskottet föreslagit Riksdagen att besluta indragning

af första klassen vid de allmänna läroverken samt funnit sig icke

böra tillstyrka Kongl. Maj:ts förslag med afseende på de mindre läroverken,

kommer ofvannämnda kostnadsberäkning, då till grund för densamma

läggas utskottets här ofvan under punkterna 10:o) mom. a), b), c) och

d), ll:o) mom. a) och b) samt 12:o) gjorda hemställanden, att ställa sig

något annorlunda.

Till en början skall det belopp af 253,451 kronor 43 öre, hvarom i

statsrådsprotokollet fönnäles och hvari ingår ett med 135,000 kronor

beviljadt anslag till arfvoden åt extra och vikarierande lärare samt för

oförutsedda behof, minskas med 55,000 kronor (jfr punkt 10:o) mom. d)),

hvadan ofvanberörda belopp 253,451 kronor 43 öre i stället blifver 198,451

kronor 43 öre.

Det af Kongl. Maj:t föreslagna extra anslag af 70,000 kronor till

arfvoden åt extra lärare, emot hvilket anslag utskottet icke har något att

erinra, kommer icke att undergå någon förändring.

Deremot kan inkomsten af terminsafgifterna icke, såsom i statsrådsprotokollet

skett, upptagas till 340,000 kronor, enär, enligt utskottets förslag,

terminsafgifter icke komme att nu införas i de mindre läroverken.

Det beräknade beloppet terminsafgifter i de mindre läroverken, 16,000

kronor, bör alltså afräknas från nyssnämnda summa, då inkomsten genom

terminsafgifter blifver 324,000 kronor.

Enligt statsrådsprotokollet skulle normalstaten för samtliga allmänna

läroverk komma att uppgå till 2,600,900 kronor, nemligen:

vid de högre allmänna läroverken ..................................... kr. 1,956,200: —

» » femklassiga » » ....................................... » 432,000:. —

» » föreslagna mindre, allmänna läroverken............... » 212,700: —

, '' '' kr. 2,600,900: —

Utskottets förslag verkar ingen ändring i de två första posterna, hvilka

alltså fortfarande blifva:

vid de högre allmänna läroverken.......... ............................. kr. 1,956,200: —

» » femklassiga » » ........................;................. » 432,000: —•

men, i stället för sista posten skall upptagas den nu
-

kommande alltså, enligt utskottets förslag, staten att uppgå

till .......................................................................... kr. 2,505,500: —

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I statsrådsprotokollet hafva ålderstilläggen för redan anstälde lärare

beräknats för år 1893 sålunda:

vid de högre allmänna läroverken...................................... kr. 616,500: —

» » femklassiga » » » 132,500: —

» » till ombildning föreslagna treklassiga allmänna

läroverken .................................................................. » 33,000: —

» » till ombildning föreslagna tvåklassiga pedagogierna » 4,000: —

eller in alles till ...................................................................... kr. 786,000: —

I de två första posterna medför utskottets förslag ingen ändring,

hvarför de uppföras med:

vid de högre allmänna läroverken .......,.............................. kr. 616,500: —

» » femklassiga » » » 132,500: —

i stället för de två sista posterna inträder deremot eu

post: vid de treklassiga allmänna läroverken .......... » 37,500: —

då ålderstilläggen för år 1893 alltså enligt utskottets förslag

komma att uppgå till......................................... kr. 786,500: —

. Läggas till ofvan omförmälda .................................... kr. 2,505,500: —

och nyssnämnda .......................... » 786,500: —

dels ofvan nämnda belopp.................................................... » 198,451: 43

dels det efter utskottets förslag till arfvoden åt skol
läkare

erfordérliga belopp................................................... » 7,550: —

så uppgår den på ordinarie stat, enligt utskottets förslag,

erforderliga summan till...................................................... kr. 3,498,001: 43

Från detta belopp skall emellertid afgå den i statsrådsprotokollet

omförmälda afkomst af donationer m. m. » 40,000: —

hvilket såsom resultat gifver ett från statsverket erforderligt

kontant anslag af .......................................... kr. 3,458,001: 43

Då det nuvarande kontanta anslaget utgör.............. » 2,902,453: 36

förutsättes alltså en förökning deri af .............................. kr. 555,548: 07

Deremot komma enligt utskottets förslag utgifterna å extra stat för

de allmänna läroverken att — under förutsättning att nämnda förslag af

Riksdagen antages och att Riksdagen, uppå derefter gjord särskild framställning,

å extra stat beviljar 13,250 kronor till löneförbättring åt lärarne

vid de treklassiga allmänna läroverken och pedagogierna — minskas

med ............................................................................................ kr. 362,475: —

Om härtill lägges den beräknade inkomsten af terminsafgifterna.

....................................................................................... » 324,000: —

uppkommer ett belopp af ................................................. kr. 686,475: —

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskott ds Utlåtande N:o 9.

95

hvilket med 130,926 kronor !J3 öre öfverskjuter det belopp, hvarmed det

kontanta anslaget å ordinarie stat skulle ökas.

Utskottet har emellertid ansett, att det till ålderstillägg erforderliga

beloppet borde utbrytas ur det öfriga anslaget och, på sätt numera i regel

eger rum, i riksstaten uppföras särskildt såsom förslagsanslag.

Då det ordinarie anslaget enligt föregående beräkning skulle i jemnad

slutsumma utgöra tillsammans ............................................ kr. 3,458,002: —

skulle, om derifrån afdrages alderstilläggsbeloppet......... » 786,500: —

det ordinarie reservationsanslaget komma att utgöra ..... kr. 2,671,502: —

Till upplysning angående de närmare grunderna för några af ofvan

berörda beräkningar får utskottet hänvisa till de vid detta utlåtande fogade

tabeller. *

Med anledning af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,

a) att, vid bifall till hvad utskottet här ofvan hemstält

i punkterna 10:o) mom. a), b), c) och d), lI:o)mom. a)

och b) samt 12:o), Riksdagen — under förutsättning att

beslut fattas derom att i riksstaten skall efter rubriken

»Allmänna läroverken» införas en ny rubrik »Ålderstillägg

åt lärarne vid de allmänna läroverken» och att

under denna rubrik uppföres ett förslagsanslag af 786,500

kronor — må nedsätta reservationsanslaget till de allmänna

läroverken från nuvarande beloppet, 2,902,453

kronor 36 öre, till 2,671,502 kronor; samt

b) att Riksdagen må ej mindre besluta, att i riksstaten

skall efter rubriken »Allmänna läroverken» införas

en ny rubrik »Ålderstillägg åt lärarne vid de allmänna

läroverken», än äfven under denna rubrik uppföra

ett förslagsanslag af 786,500 kronor.

Pedagogier och folkskolor.

15:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts framställning angående om- Ang. ifrågabildning

af pedagogierna i Södertelge, Köping, Nora och Simrishamn till

mindre, allmänna läroverk har Kongl. Maj:t föreslagit, »lag.

att — under förutsättning deraf att Riksdagen medgifver, att pedagogi- [10.]

erna i Södertelge, Köping, Nora och Simrishamn på föreslaget sätt ombildas

— ordinarie anslaget i kontant till pedagogier och folkskolor må

nedsättas med 19,381 kronor eller från 24,417 kronor till 5,036 kronor.

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Då utskottet i det föregående hemstält, att den Kong!. Maj:ts framställning,

som utgör förutsättningen för ifrågavarande förslag, icke måtte

vinna Riksdagens bifall, hemställer utskottet nu, såsom en följd deraf,

att ordinarie anslaget i kontant till pedagogik'' och

folkskolor må i riksstaten för år 1893 uppföras med

samma belopp som i riksstaten för innevarande år, eller

med 24,417 kronor.

Folkundervisningen.

Ar''lärares0'' 16:o) Enär för beredande af den uppflyttning i högre lönegrad, som

uppflyttning t efter gällande bestämmelser tillkomme lärare och lärarinnor vid folkAcijrreföneyrad.

gkcdelärareseminarierna, erfordrades, enligt en inom ecklesiastikdeparte[11

-] mentet uppgjord approximativ beräkning, från och med år 1893 ett belopp

af 5,000 kronor utöfver hvad förut vore för detta ändamål anslaget, har

Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att anslaget till seminarierna för folkskolelärares

bildande måtte för berörda ändamål ökas med 5,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Ang. anslag 17:o) Kong! Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, för anord‘nLg^Tisjd

nande af undervisning i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Vexiö, anvid

folkskola- slaget till seminarierna för folkskolelärares bildande måtte höjas med

läraresemi- ],500 kl’OnOr.

nariel i Vexiö

[12.]

Domkapitlet i Vexiö hade,— meddelar departementschefen — på anhållan

af rektor vid folkskolelärareseminariet derstädes inkommit med

framställning derom, att undervisning i slöjd måtte blifva införd vid

nämnda seminarium. Såsom skäl derför hade åberopats, att, då slöjdundervisning

i folkskolorna för hvarje år blefve mera allmän och förmåga

att meddela sådan allt oftare fordrades af folkskolelärare, h vilket

haft till följd att många folkskolelärare, som icke under sin utbildning

vid folkskolelärareseminarierna fått åtnjuta undervisning i slöjd, nödgats

genomgå särskilda af landsting, hushållningssällskap eller enskilde anordnade

slöjdkurser för att erhålla ökad behörighet, det utan tvifvel vore

fördelaktigare, om undervisning i slöjd liksom i andra folkskolans läroämnen

meddelades redan vid seminariet, i synnerhet som både folkskolelärarne

och kommunerna, åtminstone i Smålands fattiga bygder, hade

svårt att skaffa medel till de omkostnader, som eljest fordrades för att de

förre skulle förvärfva skicklighet att meddela ifrågavarande undervisning.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

97

Dertill komme, att undervisning i slöjd redan blifvit införd vid några

seminarier, hvadan allt skäl förefunnes för anordnande af dylik undervisning

äfven vid seminariet i Yexiö, hvilket vore beläget i en landsort,

der ett allmännare införande af slöjdundervisning i folkskolan icke blott

skulle hafva pedagogisk betydelse utan äfven möjligen skulle kunna bidraga

till främjandet af befolkningens välstånd.

Med hänvisning till den utredning af frågan om undervisning i slöjd

vid seminarierna, som i bilagor till 1887 års statsverkspropositioner. lemnades

af departementets dåvarande chef, ville departementschefen erinra

derom, att undervisning i slöjd redan vore införd vid folkskolelärareseminarierna

i Karlstad, Hernösand och Lund samt att anslag vore beviljadt

för anordnande af dylik undervisning vid seminariet i Linköping.

Kostnaderna för införande af slöjdundervisning vid folkskolelärareseminariet

i Yexiö vore beräknade till en utgift för en gång af 1,500

kronor, hvilket belopp afsåges för ordnande af lokal och inköp af verktyg,

samt till en årlig utgift af 1,500 kronor till arfvode åt lärare, hyra för

lokal, inköp af virke m. m.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning till

någon utskottets erinran, får utskottet, som i punkten 66:o) här nedan

förordar bifall till ett af Kongl. Maj:t framlagdt förslag om anvisande på

extra stat för år 1893 af anslag till lokal och verktyg för den ifrågasatta

slöjdundervisningen, hemställa,

att Riksdagen må för anordnande af undervisning

i slöjd vid folkskolelärareseminariet i Vexiö höja anslaget

till seminarierna för folkskolelärares bildande med

1,500 kronor.

18:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning och Ang. anslag

under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 122) till stöd för ning i slöjd

framställningen anförts, hemställer utskottet, vid f°lksko‘e
t\

• -i -i r -i -i p . .lärannnesemi
att

Riksdagen för anordnande åt undervisning i nariema ;

slöjd vid folkskolelärarinneseminarierna i Falun och Fa^uneioch

Umeå må öka anslaget till seminarierna för folkskole- r.„j

lärares bildande med 1,G00 kronor.

19:o) I en till Riksdagen den 10 mars 1892 afbiten proposition (n:o 43)

har Kongl. Maj:t, med hänvisning till ett propositionen bilagdt utdrag A''Jana/e,lcna/''

statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riks-un<L""

dagen medgifva, att det till anskaffande af undervisningsmateriel m. m.

för folkskolor anvisade anslag finge användas äfven till anskaffande af ,kotorna.

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami. 1 Afd 7 Haft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tjenlig materiel för döfstumundervisningen, samt att såväl denna sistnämnda

materiel som ock den, hvilken blifvit anskaffad för de allmänna folkskolorna,

finge på reqvisition af vederbörande skolstyrelser hållas döfstumskoloma

till hända på samma vilkor, som den tlllhandahölles åt de allmänna

folkskolorna.

Departementschefen har till åberopade statsrådsprotokollet meddelat,

att, sedan undervisningen för döfstumma blifvit ordnad genom lagen angående

döfstumundervisningen den 31 maj 1889 och skolor i de särskilda

döfstumskoldistrikten i öfverensstämmelse dermed inrättade, till ecklesiastikdepartementet

inkommit ansökningar att för nämnda skolors räkning

erhålla, på samma vilkor som de allmänna folkskolorna, af den undervisningsmateriel,

som genom anslag af allmänna medel blifvit för sistnämnda

skolors behof anskaffad. Dylika ansökningar hade, till följd af

de bestämmelser, som voro fästade vid berörda anslag, ej kunnat beviljas.

Men då ifrågavarande döfstumskolor egentligen ej vore annat än folkskolor

och likasom dessa bekostades af skoldistrikten med bidrag af statsmedel,

ansåge departementschefen döfstumskolan böra i berörda hänseende

komma i åtnjutande af samma fördelar som de allmänna folkskolorna.

Då Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning ej gifvit anledning till

någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må medgifva, att det till anskaffande

af undervisningsmateriel m. m. för folkskolor anvisade

anslag må användas äfven till anskaffande af tjenlig

materiel för döfstumundervisningen, samt att så väl

denna sistnämnda materiel som ock den, hvilken blifvit

anskaffad för de allmänna folkskolorna, må på reqvisition

af vederbörande skolstyrelser få hållas döfstumskolorna

till hända på samma vilkor, som den tillhandahålles

åt de allmänna folkskolorna.

Ang. höjning 20:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att förslags"ai/iågtiliU

anslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu 3,525,000

lönetuiskoit å^kronor, måtte ökas till 3,725,000 kronor, eller med 200,000 kronor.

folk skot or1 och I en till Riksdagen den 10 nästlidne mars aflåten särskild proposition

småskolor (n:o 42) har Kong]. Maj:t vidare föreslagit Riksdagen att medgifva den

m m ändring i gällande bestämmelser om aflöning och lönetillskott åt folkskoleL14,

J lärare, att tjenstgöring efter behörigt förordnande såsom lärare eller lärarinna

vid någon med folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium

förenad öfningsskola skulle anses lika med tjenstgöring såsom ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola såväl i afseende å rätt för ordinarie

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

99

lärare eller lärarinna vid folkskola att efter viss tids tjenstgöring erhålla

i årlig lön minst 700 kronor som i afseende å rätt för skoldistrikt att för

sådan lärare eller lärarinna erhålla högsta medgifna lönetillskott.

Till behandling i sammanhang med Kongl. Maj:ts förenämnda framställningar

har utskottet förehaft följande inom Andra Kammaren väckta

motioner, hvilka afse förändringar i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden,

nemligen:

motionen n:o 114 af herr K. E. Holmgren, deruti föreslagits:

l:o) att Riksdagen ville besluta, att, då till ordinarie lärare eller lärarinna

vid folkskola eller till annan examinerad, vid folkskola antagen

lärare eller lärarinna utginge kontant ersättning för kofoder med minst

100 kronor eller ock, på grund af ordinarie lärares eller lärarinnas derom

gjorda yrkande, kofodret till sådan lärare eller lärarinna utginge in natura,

skoldistriktet skulle ega att af statsmedel bekomma ett årligt bidrag af 66

kronor 67 öre till denna del af lärarens eller lärarinnans aflöning; samt

2:o) att Riksdagen, under förutsättning af bifall till föregående punkt,

ville öka förslagsanslaget till »lönetillskott åt lärare vid folkskolor och

småskolor» med 360,000 kronor;

motionen n:o 136 af herr A. Lilienberg, hvilken hemstält:

att Riksdagen ville medgifva, att, derest ordinarie lärare eller lärarinna

vid folkskola i denna egenskap oförvitligt tjenstgjort under minst tio år,

och lönen till honom eller henne utginge för åtta månaders undervisning

med minst 800 kronor jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning

derför, skoldistriktet skulle ega att erhålla statsbidrag till lönen

med 533 kronor 33 öre; och

motionen n:o 141 af herr A. Göransson, som föreslagit:

l:o) att Riksdagen i de föreskrifter, som nu gälla beträffande folkskolelärarepersonalens

löneförhållanden, måtte besluta följande förändrade

bestämmelser:

att stadgandet derom, att åt ordinarie lärare eller lärarinna boi’de

anskaffas sommarbete och vinterfoder för eu ko, eller ock, der hinder

eller svårighet af lokala eller andra förhållanden derför mötte, minst värdet

af 8 hektoliter 25 liter spanmål af visst slag i ersättning lemnas, måtte

upphöra att vara gällande, samt att i stället godtgörelse för ifrågavarande

naturaprestation skulle under benämning »ersättning för kofoder» utgå

med 100 kronor för år, med rätt för skoldistriktet att af statsmedel såsom

bidrag härtill erhålla två tredjedelar af beloppet, eller 66 kronor 67 öre;

dock att sådan lärare eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet

härom trädde i kraft, erhölle kofoder in natura eller ersättning

derför till högre belopp än 100 kronor för år, måtte vara berättigad att

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

vid sådan förmån bibehållas, dock ej längre än hvartill beslutet eller

öfverenskommelsen derom föranledde, men att skoldistriktet äfven i dessa

fall skulle ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda statsbidrag 66 kronor

67 öre för år; samt

2:o) att för bestridande af statens andel i ofvannämnda ersättning

Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 350,000 kronor.

Innan utskottet går att redogöra för motiven till ofvan omförmälda

särskilda förslag samt att öfver samma förslag afgifva yttrande, anser sig

utskottet här böra meddela en öfversigt af de vigtigaste gällande stadganden

rörande folkskolelärarepersonalens aflöningsvilkor.

Rörande sjelfva aflöningen finnes genom kongl. kungörelsen den 20

januari 1882 med deri senast genom kongl. kungörelsen den 5 oktober

1891 vidtagna ändringar stadgadt, bland annat:

(§1) att ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd

afgångsexainen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven

ordning, skall åtnjuta i årlig lön minst 600 kronor; att, om ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap oförvitligt

tjenstgjort under 5 år, han eller hon skall för 8 månaders undervisning

af i skolåldern varande barn i lön erhålla minst 700 kronor; att ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola ock skall af skoldistriktet förses med

tjenlig bostad och nödigt bränsle, hvarjemte äfvenledes bör åt honom eller

henne anskaffas sommarbete och vinterfoder för en ko, eller ock, der hinder

eller svårighet af lokala eller andra förhållanden derför möter, minst

värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål, hälften råg och hälften af det

eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, i ersättning

lemnas; att dessutom, så vidt sig göra låter, bör åt läraren eller

lärarinnan, till brukning för eget behof af jordfrukter upplåtas ett lämpligt

jordland, hvilket skall noga afskiljas från skolträdgård;

(§ 2) att för öfriga lärare eller lärarinnor, som äro anstälda vid

skolor, upprättade af hela skoldistriktet, kyrkostämma, der icke annorlunda

är eller kan varda föreskrifvet, eger att besluta om erforderliga

löneförmåner; samt

(§ 3) att för lärare eller lärarinna vid folkskola äfvensom för biträdande

lärare eller lärarinna vid folkskola, till hvilkens aflöning statsbidrag

utgår och hvilkens tjenstgöring, så vidt den afser i skolåldern varande

barn, fortgår utöfver 8 månader af året, lönen skall för hvarje Överskjutande

månad ökas med en åttondedel af det belopp, hvartill lärarens

eller lärarinnnans årliga minimilön beräknas, husrum, bränsle och kofoder

deri icke inberäknade.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o .9.

101

Beträffande åter lönetillshott af allmänna medel är genom kongl. kungörelsen

den 5 juni 1885, med deri senast genom kongl. kungörelsen den

5 oktober 1891 vidtagna ändringar föreskrifvet, bland annat:

(§1) att till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid

folkskola, som i årlig lön åtnjuter, utom husrum, vedbrand och kofoder

eller ersättning derför, minst 600 kronor, samt hvarje annan examinerad,

vid folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön erhåller, förutom

nämnda naturaförmåner eller ersättning derför, minst 500 kronor,

skoldistrikt eger, derest läraren eller lärarinnan meddelar undervisning i

skolan minst 8 månader af året, att af statsmedel bekomma ett årligt

bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren eller lärarinnan,

förutom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning derför, åtnjuter,

hvilket bidrag dock ej, utom i det i § 2 angifna fall må öfverstiga 400

kronor; samt

(§ 2) att, derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i denna

egenskap oförvitligt tjenstgjort under 5 år och lönen till honom eller

henne således utgår för 8 månaders undervisning med minst 700 kronor

jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför, skoldistriktet

eger att erhålla statsbidrag med 466 kronor 67 öre.

Hvad angår Kongl. Maj:ts förslag om höjning af förslagsanslaget

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, så inhemtas af statsrådsprotokollet

för den 13 januari innevarande år, att departementschefen vid

ärendets föredragning anfört, att sedan betydande brister å ifrågavarande

förslagsanslag under en följd af år uppstått, 1888 års Riksdag höjt nämnda

anslag från 3,193,000 kronor till 3,500,000 kronor, eller med 307,000

kronor; att oaktadt den vidtagna förhöjningen redan år 1889 en brist af

250,275 kronor 60 öre uppstått och att det följande året bristen uppgått

till icke mindre än 322,491 kronor 23 öre; att Riksdagen visserligen år

1891 höjt anslaget med 25,000 kronor eller till 3,525,000 kronor, men

att denna förhöjning uteslutande tillkommit för tillämpning af Riksdagens

beslut om löneförbättring för sådana lärare och läi’arinnor vid folkskoloi-,

som oförvitligt tjenstgjort såsom ordinarie under fem år; samt att då med

hänsyn till det stora missförhållande, som i fråga om detta anslag under

de senare åren förefunnits mellan det beräknade och det verkliga bchofvet,

vore uppenbart, att anslagets nuvarande belopp komine att i högst

väsentlig grad öfverskridas, en successiv höjning af nämnda förslagsanslag

syntes departementschefen böra ega rum.

Beträffande det i den särskilda kongl. propositionen framstälda förslaget

om ändring för visst fall af gällande bestämmelser om aflöning och

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

lönetillskott åt folkskolelärare, har departementschefen till statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden för den 10 nästlidne mars erinrat, att

enligt kongl. brefvet den 31 december 1877 examinerad folkskolelärare,

som, efter vederbörligt förordnande, bestrede läraretjenst vid folkskolelärareseminariernas

öfningsskolor, egde att för åtnjutande af pension från

folkskolelärarnes pensionsinrättning räkna hela den tid, han i nämnda

egenskap tjenstgjort, såsom ordinarie tjenstår. Deremot hade sådan lärare

icke rätt att räkna sig samma tid till godo äfven för uppflyttning i högre

lönegrad såsom folkskolelärare. Det vore vid sådant förhållande att befara,

att mera framstående lärare icke skulle söka anställning vid ifrågavarande

öfningsskolor och att, om någon det gjorde, han skulle qvarstanna

der endast en kortare tid. Då det emellertid vore af vigt, att seminariernas

elever under sin utbildningstid för lärarekallet finge höra

dugande och erfarne lärares undervisning, och då det jemväl i öfrigt syntes

i hög grad billigt, att bemälde lärare finge räkna sin tjenstgöringstid vid

seminariernas öfningsskolor som ordinarie tjenstår äfven i omförmälda

hänseende, syntes en sådan förmån böra dem beredas, och borde i sammanhang

dermed en motsvarande jemkning ske i gällande bestämmelser

om lönetillskott af allmänna medel för lärare vid folkskolor.

Herr Holmgren har i sin ofvannämnda motion lemnat ett referat

af statistiska centralbyråns i sjunde häftet af aflönings- och pensionsstatistiken

intagna redogörelse för det sätt, hvarpå gällande stadgande

om folkskolelärares rätt till kofoder eller ersättning derför blifvit tilllämpadt,

äfvensom infört af motionären uppgjorda tabeller öfver antalet

lärare, som på det ena eller andra sättet utbekomma aflöningsförmånen

kofoder; och tillåter sig utskottet att i fråga härom hänvisa till‘motionen.

Motionären har vidare anfört, att af berörda redogörelse otvetydigt framginge,

att gällande bestämmelse angående den folkskolelärare tillkommande

löneförmånen af kofoder vore synnerligen olämplig. Då bestämmelsens

mening äfven i sådana hänseenden, i hvilka den vore ämnad att vara

klar, vore tvetydig, och i andra hänseenden åter syntes vara afsedd att

vara sväfvande, vore det ej underligt, att densamma upprepade gånger

gifvit anledning till ledsamma tvistigheter mellan löngifvare och löntagare.

Otvetydigt syntes ock den praxis, som utbildat sig i enlighet med eller

vid sidan af denna bestämmelse, gifva vid handen, i hvilken rigtning en

rättelse af densamma borde göras. I det ojemförligt största antalet fall,

4,854 af 5,432, utginge nemligen denna löneförmån i penningar, och der

den detta gjorde, utginge åter ersättningen oftast till ett fast belopp, i

3,062 fall af 4,854, och minst ofta efter den grund, som i lagen syntes

vara afsedd, nemligen efter årets markegångspris — endast i 654 fall af

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

103

4,854. I enlighet härmed borde alltså i stället för kofoder lemnas en

penningeersättning, och denna borde bestämmas till ett rundt belopp.

Redan nu, då denna löneförmån i verkligheten allmännast utginge i

penningar, och ännu mer om detta sätt för dess utbekommande blefve i

lag föreskrifvet, syntes skäl ej förefinnas, hvarför icke skoldistriktet äfven

till denna del af folkskolelärarens lön skulle erhålla bidrag af statsmedel,

och ej heller vore anledning att för statsbidragets proportion i

fråga om denna del af lönen bestämma annan grund, än den, som eljest

i fråga om den kontanta lönen vore gällande. Endast det borde iakttagas,

att statsbidraget till kofodersersättningen öfverallt skulle utgå med

samma belopp.

Otvifvelaktigt skulle det således vara ändamålsenligt att åvägabringa

en sådan ändring i författningen, att kofodret uteslötes från folkskolelärarnes

löneförmåner, och i stället en bestämd penningeersättning, till

hvilken staten skulle bidraga med två tredjedelar, bland dem uppfördes.

Men då svårigheter antagligen mötte att på en gång uppnå detta mål,

syntes man för det närvarande böra åtnöja sig med en annan utväg,

hvilken kunde till det väsentligaste hafva olägenheterna af nu gällande

bestämmelse, oaktadt denna qvarstode oförändrad, och hvilken tillika beredde

kommunerna den lindring beträffande äfven den ifrågavarande delen

af folkskolelärarnes lön, som de eljest för den kontanta lönen åtnjöte. En

sådan utväg vore den att bevilja de skoldistrikt, i hvilka kofodersersättningen

minst uppginge till ett kontant belopp, i någon mån öfverstigande

det nuvarande medelbeloppet, förslagsvis 100 kronor, ett bidrag af statsmedel

med två tredjedelar af beloppet, förslagsvis 66,G7 kronor. Men i

sådan händelse skulle rättvisan kräfva, att äfven i det fall, då på grund

af lärarens derom lagenligt gjorda yrkande kofodret fortfarande utginge

in natura, skoldistriktet blefve berättigadt till enahanda förmån af statsbidrag.

Om Riksdagen fattade beslut i nu angifna syfte, skulle, på samma

gång som skoldistriktens utgifter något minskades, de anledningar till

tvister mellan församlingarna och folkskolelärarne, som gällande bestämmelser

i förevarande hänseende för det närvarande i rikt mått medförde,

på grund af omständigheternas magt af sig sjelfva så godt som helt och

hållet försvinna. Kostnaden för statsverket, som ett bifall till förslaget

skulle medföra, ansåge motionären kunna beräknas till 360,000 kronor.

Till stöd för sitt i ofvan omförmälda motion framlagda förslag har

herr Lilienberg anfört, att den lön, som tillkomme ordinarie folkskolelärare

enligt gällande bestämmelser, med afseende på de stegrade lefnadskostnaderna

syntes vara väl knappt tilltagen. I all synnerhet gälde detta,

om läraren, hvilket väl i allmänhet vore händelsen, vore gift och hade

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

barn, bvilka skulle uppfostras. Behofvet af en ökning i inkomsterna

framträdde derför allt bestämdare, i samma mån som läraren längre tid

innehaft sin tjenst, och ett erkännande häraf vore äfven gifvet derigenom,

att Riksdagen beviljat ordinarie lärare ett ålderstillägg af 100 kronor efter

5 års väl vitsordad tjenstgöring. Man finge tacksamt erkänna den förbättring

i lärarens lönevilkor, som härigenom inträdt, men äfven efter de

5 första åren stegrades väl i vanliga fall lefnadsbehofven, och det måste

kännas tungt för läraren att efter nämnda tids förlopp icke hafva några

utsigter till förbättring i sin anspråkslösa ställning, i synnerhet då han

jemförde sig med andra tjensteman, bvilka i allmänhet hade minst två

ålderstillägg. Det vore derför, enligt motionärens förmenande, högeligen

önskvärd!, att ett andra ålderstillägg å 100 kronor bereddes läraren efter

10 års väl vitsordad tjenstgöring. Men det kunde sättas i fråga, huru

vida det vore lämpligt, att äfven detta ålderstillägg föreskrefves såsom

obligatoriskt, åtminstone till en början, innan erfarenheten visat, till hvilken

utsträckning skoldistrikten, på bvilka i motsatt fall dess beviljande

skulle komma att bero, ansett detsamma böra förekomma. Om det ej

gjordes obligatoriskt, vunnes äfven den fördelen, att det, åtminstone till

en början, obetydligt, om ens något, skulle inverka på lärarens pensionsrätt.

Att staten borde bidraga till detta ålderstillägg i samma proportion

som till den öfriga kontanta lönen, syntes motionären under nuvarande

förhållanden vara ändamålsenligt.

Herr Göransson har i sin motion erinrat, att Riksdagen sistlidet år,

i enlighet med det sammansatta stats- och lagutskottets hemställan, beslutat

en sådan förenkling i aflöningssättet för ordinarie lärare eller lärarinna

vid folkskola, att stadgandet derom, att en del af den lön, som, beräknad

till värde af minst 600 kronor, tillkomme sådan lärare eller lärarinna,

skulle utgå i visst belopp spanmål in natura, skulle upphöra att

vai‘a gällande, och att den årliga lönen skulle utgå i kontant belopp,

minst 600 kronor. Detta beslut hade äfven genom kongl. kungörelsen

den 5 oktober 1891 trädt i kraft med innevarande års början. Men en

af sammansatta stats- och lagutskottet föreslagen, lika vigtig och säkerligen

för landsbygden ännu vigtigare förändring af bestämmelserna angående

folkskolelärares rätt till kofoder eller ersättning derför hade genom

Första Kammarens afslag blifvit omintetgjord. Dessa bestämmelser måste

emellertid vid tillämpningen gifva anledning till tvister och stridigheter,

ja, äfven rättegångar mellan församlingen och skollärarne, och det vore

allmänt kändt, att så hade skett på många ställen. Att under sådana

tvister ett godt och förtroendefullt förhållande icke kunde bibehållas mellan

skollärarne och församlingen vore alldeles visst, äfvensom att dessa

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 105

missförhållanden komme att menligt återverka på folkskolan. Det måste

derför enligt motionärens förmenande vara både i skollärarnes, församlingarnas

och folkskolans välförstådda intresse, att ofvannämnda föråldrade,

otidsenliga och ännu mer otydliga bestämmelser rörande kofodret komme

att upphöra, och att ersättning derför blefve bestämd att utgå med ett

kontant penningebelopp. För att utröna huru stort detta ersättningsbelopp

borde vara, hade motionären efter samtliga länens markegångstaxa’ för

år 1891 uträknat medelvärdet af en deciton hö och halm och med ledning

äf dels träffade öfverenkommelser, dels Kongl. Maj:ts utslag, funnit

det qvantum foder samt ersättning för sommarbete, som blifvit skollärare

tillerkänd. Efter denna beräkning hade det visat sig, att dettas värde

uppginge till 99 kronor 64 öre, hvadan således beloppet syntes böra bestämmas

till jemnt 100 kronor. Men då på åtskilliga orter inom landet

nu utgående ersättning för kofoder, icke uppginge till nämnda belopp,

torde man icke böra ålägga församlingarna derstädes en ökad utgift härför,

och detta så mycket mindre, då församlingarna i allmänhet förut vore

ganska mycket betungade af utgifter för sitt skolväsende. Det vore derför

billigt och rättvist, att staten här trädde emellan, och för att det

måtte blifva reda och likformighet i aflöningssättet, ansåge motionären att

staten äfven till denna ersättning borde bidraga med 2/3 och skoldistriktet

med Y3. Hvad åter anginge de orter, der ersättning för kofoder utginge

med högre belopp än 100 kronor, borde lärare eller lärarinna vara berättigad

att en sådan förmån bibehålla, så länge derom träffad öfverenskommelse

varade; men äfven dessa skoldistrikt borde åtnjuta lika statsbidrag

som de öfriga.

Att, oberoende af det beslut, Riksdagen kan komma att fatta i anledning

af de i ämnet väckta motionerna, eu förhöjning af förslagsanslaget

till lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor bör af det i statsrådsprotokollet

för den 13 sistlidne januari angifna skäl vidtagas till af

Kongl. Maj:t ifrågasatt belopp, anser utskottet uppenbart; och hvad Kongl.

Maj:t föreslagit derom, att tjenstgöring vid en med seminarium förenad

öfningsskola i angifna afseenden skall anses lika med ordinarie tjenstgöring

vid folkskola, synes utskottet likaledes böra af Riksdagen bifallas.

Vidkommande derefter de föreliggande motionerna, så afse herrar

Holmgrens och Göranssons förslag förändring i gällande bestämmelser angående

folkskolelärares rätt till kofoder eller ersättning derför äfvensom

införande af förpligtelse för staten att bidraga till utgörandet af denna

aflöningsförmån, medan åter herr Lilienbergs förslag åsyftar att genom

mellankomst från statens sida bereda folkskolaärarne möjlighet att erhålla

tidt. till Itiks,l. Vrål. ISH‘2. 4 Samt. / .1/,/. 7 Höft. 14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ett andra ålderstillägg å den egentliga kontanta aflöningen. Herrar Holmgrens

och Göranssons motioner skilja sig åter dels derutinnan, att, medan

i den senare föreslås sådan ändring i vederbörande författning, att kofodret

skulle såsom aflöningsförmån upphöra och viss ersättning i penningar

träda i dess ställe, i den förra allenast ifrågasattes, att, för den

händelse vederbörande distrikt i stället för kofoder lemnade lärare vederlag

i penningar till visst belopp, eller ock kofodrets utgående in natura

egde rum på grund af yrkande från vedei-börande lärares sida, staten

skulle träda emellan och lätta distriktets börda, dels och. derutinnan att,

medan herr Holmgren önskar, att den af honom förordade förändringen

skall ega tillämpning äfven med afseende å examinerade extra ordinarie

lärare, herr Göransson med sitt förslag afsett allenast den ordinarie lärarepersonalen.

Sistnämnde motionärs förslag är, med undantag af en mindre afvikelse

i redaktionshänseende, i allo öfverensstämmande med det förslag i ämnet,

som sammansatta stats- och lagutskottet vid senaste riksdag i anledning

af väckta motioner framlade, och hvilket då af Andra Kammaren godkändes.

Till stöd för detta förslag, i hvad detsamma afsåg ändring i

gällande bestämmelser angående kofoderförmånens utgående, anförde nämnda

utskott, bland annat, att omförmälda bestämmelser föranledt talrika tvister

mellan skollärarne och kommunerna, hvilka tvister naturligen måst störande

inverka på de båda parternas förhållande inbördes och derigenom

äfven på folkskolans utveckling i det hela. 1 följd häraf finge en ändring

i samma bestämmelser anses högeligen önskvärd, och att denna ändring

herde verkställas så, att den ifrågavarande naturaförmånen utbyttes mot

ett visst belopp i penningar, ansåge utskottet äfven uppenbart. Huru stort

detta belopp borde blifva, berodde åter tydligen af det värde, ifrågavarande

naturaförmån kunde anses ega, och att detta inom vårt vidsträckta

land med dess olika naturförhållanden måste i icke obetydligmån

vexla, hade jemväl framhållits. Då emellertid ett för hela riket gällande

ersättningsbelopp lämpligen syntes böra fastställas, ansåge utskottet

det vara af vigt, att detta belopp icke sattes lägre, än att detsamma

kunde anses ega stöd af förhållandena å flertalet orter, och ehuru naturaförmånen

i fråga på åtskilliga ställen antagligen i värde understege det

af eu motionär ifrågasatta beloppet af 100 kronor, funne utskottet likväl

af nyss antydda hänsyn rigtigast, att sistberörda belopp faststäldes såsom

det, hvarmed ersättningen för förmånen horde utgöras. Dock ansåge utskottet

uttrycklig bestämmelse böra meddelas derom, att lärare eller

lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då den af utskottet förordade förändringen

trädde i kraft, erhölle kofoder in natura eller uppbure ersätt
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

107

ning derför till högre belopp än det nu föreslagna, fortfarande skulle af

sådan förmån vara i åtnjutande, hvad ersättningen vidkomme dock ej

längre än under den tid, meddeladt beslut eller träffad öfverenskommelse

dertill föranledde. Om det belopp af 100 kronor, hvarmed utskottet ansåge

att den nuvarande naturaförmånen af kofoder borde ersättas, skulle,

på sätt nyssnämnde motionär föreslagit, inberäknas i den kontanta minimiaflöningen,

blefve emellertid på grund af gällande bestämmelser rörande

folkskolelärarepersonalens pensionsväsende häraf, en följd, att samma belopp

äfven skulle inberäknas dels i den aflöningssumma, efter hvilken vederbörande

skoldistrikt vore förpligtadt ingå såsom delegare i folkskolelärarnes

pensionsinrättning, dels ock i den aflöningssumma, för hvilken delaktighet

i pensionsinrättningen kunde distriktet beviljas utöfver det minsta

tillåtna delaktighetsbeloppet, hvadan alltså härigenom en ökad pensioneringsskyldighet

och ett deremot svarande ökadt behof af statsbidrag skulle

för pensionsinrättningen uppkomma. Och då delaktighet för ett visst belopp

i folkskolelärarnes pensionsinrättning medförde eu motsvarande delaktighet

i deras enke- och pupillkassa, skulle ökadt statsbidrag jemväl till

sistnämnda kassa erfordras. Den ifrågavarande ökningen syntes emellertid

utskottet lämpligen böra undvikas derigenom, att det ifrågavarande ersättningsbeloppet

icke inberäknades i den kontanta minimilönen, utan bibehölles

såsom en särskild aflöningsförmån under namn af »ersättning

för kofoder», i hvilken händelse detsamma på grund af ordalydelsen i

gällande bestämmelser rörande pensionsväsendet icke komme att på detta

utöfva någon inverkan. En dylik anordning ansåge utskottet så mycket

hellre böra vidtagas, som någon särskild anledning att förbättra folkskolelärarepersonalens

pensionsvilkor icke syntes utskottet för närvarande

förefinnas.

Beträffande den del af förslaget, som afsåg att ålägga staten förpligtelse

att bidraga till kofodersersättningens utgörande, anförde åter det

sammansatta utskottet, bland annat, att det ej syntes utskottet obilligt,

att staten i något större män, än hittills varit förhållandet, deltoge i kostnaderna

för folkundervisningens ordnande. Och då staten, eldigt hvad

utskottet ofvan föreslagit, skulle ålägga kommunerna att i stället för kofoder

lemna skollärarne ersättning i penningar till visst af staten bestämdt

belopp, syntes statens ökade bidrag lämpligast kunna fastställas att utgå

på det sätt, att staten, i enlighet med hvad en motionär ifrågasatt, med

två tredjedelar bidroge till kofodersersättningens utgörande ej blott till de

ordinarie, utan äfven till de examinerade extra ordinarie lärarne. Äfven

i de fall, då ordinarie skollärare bibehölles vid nuvarande aflöningsförhållanden

i fråga om kofoder, borde i öfrigt statsbidrag skäligen utgå

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

med två tredjedelar af prestationens uppskattade värde, eller med 66

kronor 67 öre.

I öfverensstämmelse med den uppfattning, som af det sammansatta

utskottet gjorts gällande, och med afseende jemväl å hvad motionärerna,

herrar Holmgren och Göransson, nu i sådant hänseende anfört, anser utskottet,

att eu förändring i gällande bestämmelser angående kofodersförmånen

bör vidtagas, i syfte att få denna förmån ersatt med penningar.

Utskottet tvekar icke heller att härvid taga steget fullt ut och, på grund

af herr Göranssons motion, i likhet med det sammansatta utskottet förorda

eu sådan förändring, att föreskrift meddelas derom, att i stället för

naturaförmånen ersättning i penningar ovilkorligen skall utgå, med iakttagande

allenast af nuvarande skollärares rätt att, om de så önska, vid

naturaförmånen bibehållas. I fråga om storleken af det ersättningsbelopp,

som bör fastställas, anser sig utskottet, särskildt efter den af motionärerna

lemnade utredningen i ämnet, ega anledning fasthålla vid det ursprungligen

af sammansatta utskottet föreslagna belopp, 100 kronor, med iakttagande

jemväl härvid af nuvarande skollärares rätt att på grund af ingångna

överenskommelser åtnjuta högre ersättning. Beträffande statens

skyldighet att bidraga till ersättningens utgörande ansluter sig utskottet

likaledes helt och hållet till den af sammansatta utskottet uttalade uppfattningen.

Hvad utskottet ofvan yttrat, afser endast den ordinarie folkskolelärarepersonalen.

Utskottet anser visserligen, i likhet med hvad det sammansatta

utskottet förlidet år sökte göra gällande, att det förbehåll derom,

att läraren skall af distriktet åtnjuta kofoder, hvilket nu finnes upptaget

bland vilkoren för statsbidrags utgående till aflönande af examinerade

extra ordinarie folkskolelärare, bör borttagas och ett högre kontant aflöningsbelopp

än det nuvarande i stället föreskrifvas såsom vilkor för statsbidrags

erhållande, likasom att å andra sidan staten bör träda emellan

äfven i fråga om utgörandet af denna kontanta aflöningsförhöjning, men

då något förslag uti ifrågavarande hänseende nu icke föreligger, anser sig

utskottet förhindradt att göra någon hemställan i denna rigtning. Och

då framställning i sådant syfte, i händelse af bifall till hvad utskottet ofvan

förordat rörande de ordinarie lärarnes kofodersförmån, lärer kunna till nästa

riksdag förväntas, anser sig utskottet icke heller böra nu hemställa om

bifall till herr Holmgrens mindre omfattande förslag i ämnet.

Hvad derefter beträffar herr Lilienbergs förevarande motion, så uttalade

det sammansatta stats- och lagutskottet vid senaste riksdag, i anledning

af ett då framstäldt förslag i enahanda syfte, den mening, att ett

andra ålderstillägg för folkskolelärarne icke vore af verkligt behof påkalladt;

och utskottet är för sin del af samma åsigt.

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

109

Kongl. Maj:t liar, såsom ofvan nämnts, med hänsyn till det störa

missförhållande, som för närvarande förefinnes mellan det beräknade och

det verkliga behofvet å förslagsanslaget till lönetillskott åt lärare vid folkskolor

och småskolor, ifrågasatt eu förhöjning af detta anslag med 200,000

kronor. För genomförande af det af utskottet ofvan förordade förslaget

om ändring i bestämmelserna angående ordinarie lärares rätt till kofodersförmån,

har åter af det sammansatta utskottet och herr Göransson sammanstämmande

beräknats vara erforderlig en anslagsförhöjning af 350,000

kronor. Då utskottet, som uttalat sig för bifall till Kongl. Maj:ts omförmälda

framställning, icke funnit anledning till någon erinran mot beräkningarna i

sistnämnda hänseende, anser utskottet alltså, att för berörda tvenne ändamål

en anslagsförhöjning i det hela af 550,000 kronor bör vidtagas.

På grund af hvad ofvan blifvit anfördt får utskottet hemställa:

a) att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

i sådant hänseende föreslagit, må medgifva, att tjenstgöring

efter behörigt förordnande såsom lärare eller

lärarinna vid någon med folkskolelärare- eller folkskolelärarinneseminarium

förenad öfningsskola skall anses

lika med tjenstgöring såsom ordinarie lärare eller lärarinna

vid folkskola så väl i afseende å rätt för ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola att efter viss tids

tjenstgöring erhålla i årlig lön minst 700 kronor, som

i afseende å rätt för skoldistrikt att för sådan lärare

eller lärarinna erhålla högsta medgifna lönetillskott;

b) att Riksdagen, med afslag å herr Holmgrens förenärrmda

motion, må i anledning af herr Göranssons

motion besluta att bestämmelsen derom, att åt ordinarie

lärare eller lärarinna bör anskaffas sommarbete och

vinterföda för en ko, eller ock, der hinder eller svårighet

af lokala eller andra förhållanden derför möter, minst

värdet af 8 hektoliter 25 liter spannmål af visst slag i

ersättning lemnas, likaledes må upphöra att gälla, samt

att i stället godtgörelse för ifrågavarande naturaprestation

skall under benämning »ersättning för kofoder»

utgå med 100 kronor för år, med rätt för skoldistriktet

att af statsmedel såsom bidrag härtill erhålla två tredjedelar

af beloppet, eller GG kronor G7 öre; dock att sådan

lärare eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då

stadgandet härom träder i kraft, erhåller kofoder* in

s. 110 Kontrollera mot PDF

110 Statsutskottets Utlåtande N:o !).

natura eller ersättning derför till högre belopp än 100

kronor för år, må vara berättigad att vid sådan förmån

bibehållas, hvad ersättningen vidkommer dock ej längre

än hvartill beslutet eller öfverenskommelsen om sådan

ersättning föranleder, men att skoldistriktet äfven i dessa

fall må ega rättighet att åtnjuta nyssnämnda statsbidrag

66 .kronor 67 öre för år;

c) att herr Lilienbergs motion icke må af Riksdagen

bifallas; och

d) att Riksdagen, med godkännande af hvad Kongl.

Maj:t föreslagit angående höjning af förslagsanslaget till

lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor samt

under förutsättning af bifall till hvad utskottet under

mom. b) här ofvan hemstält, må höja nämnda förslagsanslag,

nu 3,525,000 kronor, till 4,075,000 kronor, eller

med 550,000 kronor.

Ang. i/råga- 21 :o) I motion (n:o 119) inom Andra Kammaren har herr G. Elowson

tii^befräm- anförda skäl hemstält:

jande af peda- att Riksdagen måtte bevilja och till Kongl. Maj:ts disposition anvisa

stil''''vidRiketseR förslagsanslag å 25,000 kronor till befrämjande af pedagogisk gymnafoikhegskoior.

slik vid landets folkhögskolor;

att Riksdagen vid anmälan af sitt beslut härom ville anhålla, det

Kongl. Maj:t täcktes lemna närmare föreskrifter angående omfånget af den

gymnastiska undervisningen och inspektionen af densamma samt angående

sättet för statsbidragets lyftande;

att Riksdagen ville till 1,000 kronor fastställa det bidrag, som hvarje

folkhögskola, der undervisning i gymnastik till föreskrifvet omfång på ett

nöjaktigt sätt meddelades, egde att uppbära; samt

att det skulle åligga folkhögskola, som önskade komma i åtnjutande

af detta bidrag, att ej mindre vidkännas alla öfriga kostnader för cle gymnastiska

öfningarnas ordentliga upprätthållande än äfven underkasta sig

den inspektion, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Då utskottet vid sistlidet års riksdag afgaf yttrande öfver en med

den nu gjorda lika lydande framställning af samme motionär, anförde

utskottet, att utskottet visserligen fann det vara önskvärdt, att intresset

för gymnastiska öfningar vunne utbredning på landsbygden, likasom utskottet

icke heller ville förneka, att införandet af pedagogisk gymnastik

vid folkhögskolorna skulle blifva till omedelbart gagn för eleverna, men att å

andra sidan sådan utredning af saken icke syntes föreligga, att man på

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

in

grund deraf kunde bilda sig en uppfattning om, huruvida sannolikhet förefunnes,

att det med motionen åsyftade målet skulle genom ett bifall till

densamma kunna vinnas; och för sin del befarade ntskottet, att anordnandet

af eu så utvecklad undervisning i gymnastik, som den motionären

afsett, skulle för vederbörande folkhögskolor medföra så stora kostnader,

särskilt för anskaffande och inredning af lokaler, att högst få dylika

skolor skulle befinnas villiga att underkasta sig de för det föreslagna statsbidragets

erhållande ifrågasatta vilkor. Utskottets afstyrkande hemställan

bifölls af båda kamrarne.

Till stöd för sin förnyade framställning i ämnet har motionären huff

vudsakligen åberopat ett uttalande i motionens syfte från det allmänna

gymnastikläraremöte, som hållits i Helsingborg i januari månad innevarande

år. Beträffande den ekonomiska sidan af saken har emellertid motionären

icke förebragt någon som helst ytterligare utredning, och samma farhåga

att det med förslaget åsyftade målet icke skulle kunna vinnas, som utskottet

förlidet år uttalade, synes alltså fortfarande ovederlagd qvarstå.

Vid sådant förhållande och då Riksdagen i allt fall enligt utskottets förmenande

bör afvakta ännu någon tids erfarenhet rörande folkhögskoleinstitutionens

förmåga att fylla sin uppgift, innan Riksdagen till institutionen

lemnar förnöjdt understöd, allra helst till så stort belopp, som

motionären ifrågasatt, hemställer utskottet,

att herr Elowsons förevarande motion icke må vinna

Riksdagens bifall.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

22:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 84) har herr

Olsson i Kyrkebol hemstält, att Riksdagen måtte bevilja anslag till ena-'' inrättande af

banda belopp i lön och tjenstgöringspenningar, som finnas angifna i kong!.^

kungörelsen angående ny reglering af provinsialläkarestaten den 31 oktober distrikt inom

1890, för ett nytt provinsialläkaredistrikt inom Vermlands län, omfattande1

Gunnarskogs, Gräsmarks, Bogens, Lekvattnets och Magneskogs församlingar

derstädes.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter

sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Vid 1890 års riksdag väcktes af motionären jemte en annan representant

i Andra Kammaren från Vermlands län ett med det nu framstälda

nära öfverensstämmande förslag, nemligen om anvisande af medel

för inrättande af ett nytt provinsialläkaredistrikt inom förenämnda län,

omfattande Bogens kapell samt norra delen åt Gunnarskogs och nordvestra

delen af Gräsmarks församling med Lekvattnets kapell.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Samma års statsutskott, som i sammanhang med Kongl. Maj:ts proposition

angående ordnande af den allmänna och enskilda helsovården i riket

till förberedande behandling förehade sistnämnda och andra motioner angående

inrättande af nya provinsialläkaredistrikt, uttalade i afgifvet utlåtande

den åsigt, att, utom det af Kongl. Maj:t då föreslagna i NederLulea

socken, ingå nya distrikt, utom i särskilda undantagsfall, borde bildas,

samt att behöfligheten af dylika undantag borde af Kongl. Maj:t i första

hand pröfvas; och blef denna utskottets mening godkänd af båda kamrarne.

Da nu förslaget om inrättande af det utaf motionären ifrågasatta

distriktet icke varit föremål för Kongl. Maj:ts pröfning, anser sig utskottet

med anslutning till den uppfattning, som af Riksdagen sålunda gjorts gällande,

icke kunna förorda förslaget. Utskottet hemställer alltså,

att herr Olssons förevarande motion icke må vinna

Riksdagens bifall.

Veterinärundervisningen.

a g”tui un-. . 23:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att i staten för veterinär
derhuii

af institutet i Stockholm bevilja en förhöjning af 1,500 kronor till byggnaders

fängsel ''vitoc^1 stängsels underhåll, hvarigenom anslaget till nämnda institut, nu 49,100

veterinärinsti- kronor, skulle komma att uppgå till 50,600 kronor.

MelLmOCk'' . Rörande, denna _ anslagsbegäran inhemtas af statsrådsprotokollet, att

n 5 i direktionen för veterinärinstitutet i skrifvelse den 28 september 1891 anfört,

L ''''J bland annat, att enligt institutets den 30 maj 1879 faststälda stat anslagits

till underhåll af byggnader och stängsel vid institutet ett belopp af 1,000

kronor, hvilket, på Kongl. Maj:ts derom till 1888 års Riksdag aflåtna

proposition, förhöjts med ett lika belopp, så att från 1889 års ingång

funnits för ändamålet att tillgå 2,000 kronor årligen. Under de sista tio

aren, eller alltsedan institutet inflyttat i de för detsamma nu upplåtna

byggnader, hade kostnaden för underhållet af dem och det omkring tomten

befintliga stängsel, som vore mera än 900 meter långt, varit i ständigt

stigande och under de senaste fem åren uppgått:

1886 till ..................................................... kronor 1,649: 70

1887 » » 1,510: 67

1888 » ............................................................ » 2,426: 19

1889 » » 2,219: 30

1890 » .......................... » 2,815: 02

eller sammanlagdt kronor 10,620: 88,

under det att härtill för samma fem år, enligt hvad nyss förmälts, funnits

anvisade allenats 7,000 kronor, hvadan under tiden till fyllande af bristen.

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

113

3,620 kronor 88 öre, måst anlitas de för undervisningsmateriel och andra

diverse omkostnader afsedda medel. Då emellertid ifrågavarande byggnader,

enligt officiella uppgifter, funnes värderade till 452,096 kronor 13 öre,

vore naturligt att desamma, hvilka nu varit begagnade i elfva år, måste,

för att ej i väsentlig mån förfalla, kräfva ett betydligt större belopp i

årlig underhållskostnad än derför nu anvisade 2,000 kronor, helst dessa

byggnader, som innehölle laboratorium, anatomi- och obduktionssalar,

smedjor samt stall för sjuka hästar, hundar och andra djur, i följd deraf

icke kunde i afseende på underhållet jemföras med vanliga boningshus,

utan vore i högre grad än sådana utsatta för skador och förstörelse. Vid

flera föregående tillfällen och senast nästlidna år hade direktionen i följd

af de knappa tillgångarna måst afslå framstälda fordringar å vissa reparationsarbeten,

som, ehuru nödiga, dock kunnat uppskjutas; men ett sådant förfaringssätt

kunde icke i längden fortgå, utan att stora skador å byggnaderna

uppstode.

Till förekommande häraf, och då inom kort ganska omfattande underhållsarbeten

å institutets byggnader måste utföras, samt de till undervisningens

bedrifvande anvisade, i och för sig knappt tillmätta medel icke

utan densammas åsidosättande kunde vidare användas till underhåll af

byggnader och stängsel samt gårdar och vägar, hade direktionen, som icke

tilltrott sig att kunna under närmaste åren i behörigt skick vidmagthålla

dessa byggnader m. m. för mindre belopp än 4,500 kronor om året, hemstält,

det Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att det i staten för

veterinärinstitutet uppförda anslagsbelopp 2,000 kronor till byggnaders

och stängsels underhåll måtte höjas med 2,500 kronor.

Departementschefen har för egen del yttrat, att behofvet af en förhöjning

i nämnda anslagspost, efter hvad sålunda blifvit af direktionen

anfördt, icke kunde bestridas, men att då efter berörda anslags höjande

från och med år 1889 bristen deri uppgått för sistnämnda år endast

till 219 kronor 30 öre och för år 1890 till 815 kronor 2 öre, anslagsökningen

för närvarande syntes honom kunna bestämmas något lägre än

direktionen föreslagit; och har departementschefen hemstält, att ökningen

måtte fastställas till det af Kongl. Maj:t nu äskade belopp, eller 1,500

kronor.

Att en förhöjning af ifrågavarande anslag är af behofvet påkallad,

finner utskottet lika med departementschefen vara ådagalagdt, men utskottet

hyser den mening, att förhöjningen utan olägenhet kan begränsas i större

mån än departementschefen ifrågasatt. Såsom skäl för förhöjningen har

nemligen bland annat anförts, att ganska omfattande underhållsarbeten å

institutets byggnader inom kort måste utföras; men dylika större repara
Bih.

till Rikta. Prut. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tioner böra, enligt utskottets förmenande, der de befinnas af behofvet påkallade,

verkställas med medel, som på extra stat för en gång anvisas för

ändamålet, och med denna uppfattning kan utskottet icke nu tillstyrka

en så jemförelsevis betydlig ökning af det ordinarie underhållsanslaget,

som den Kongl. Maj:t föreslagit, eller med 75 procent. Härtill kommer, att

enligt utskottets åsigt det omkring institutets tomt löpande staket af trä,

hvars underhåll betingar en icke obetydlig kostnad, på vissa sträckor torde

kunna utbytas mot någon annan, billig och varaktig hägnad, hvarigenom

utgifterna för stängsels underhåll skulle kunna för framtiden nedbringas.

Med afseende å dessa särskilda omständigheter har utskottet trott sig

böra förorda, att anslagsförhöjningen bestämmes till allenast 1,000 kronor,

och att följaktligen anslaget till institutet i dess helhet fastställes till 50,100

kronor. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt af Riksdagen bifallas, att Riksdagen i staten

för veterinärinstitutet i Stockholm beviljar en förhöjning

af 1,000 kronor till byggnaders och stängsels underhåll,

hvarigenom anslaget till nämnda institut, nu 49,100

kronor, kommer att uppgå till 50,100 kronor, samt hela

anslagstiteln för veterinärundervisningen, nu 50,500 konor,

höjes till 51,500 kronor.

Vetenskapsakademien.

dradt (au för ^4:°) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att under i statsrådsnpp/oZL

iP™toCollet_ öfver ecklesiastikärenden för den 13 januari 1892 omförmäldt

riksstaten af vilkor ordinarie anslaget till vetenskapsakademien, nu 44,980 kronor,

”''”r“ “|s'' måtte, minskadt med dels de vid 1862—1863 och 1876 årens riksdagar

Llb-J till expenser vid naturhistoriska riksmuseum beviljade medel, tillhopa

7,470 kronor, dels det för meteorologiska centralanstalten anvisade anslag,

25,050 kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag), i riksstaten upptagas

med återstående 12,460 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen omförmält,

hurusom vetenskapsakademien i skrifvelse den 10 juni 1891 fäst Kongl.

Maj:ts uppmärksamhet å det missledande sätt, hvarpå anslagen till de

under akademiens inseende stälda statsinstitutionerna, naturhistoriska riksmuseum

och meteorologiska centralanstalten, i riksstaten uppförts, och i

sadant hänseende meddelat, att af anslaget till naturhistoriska riksmuseets

expenser, 10,370 kronor, endast 2,900 kronor, eller det belopp, hvarmed

ifrågavarande expensanslag vid 1878 års riksdag förhöjts, upptagits under

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

115

museets anslag och återstoden påförts vetenskapsakademien, samt att, oaktadt

en särskild räkenskap vore för meteorologiska centralanstalten upplagd

och granskades så väl af kammarrätten som af Riksdagens revisorer,

anstalten med sina anslag icke uppförts i riksstaten särskildt såsom en

fristående institution, utan inordnats under vetenskapsakademien. Detta

förhållande vore i hög grad oegentlig!, då anstalten, lika väl som riksmuseum,

vore en särskild statsinstitution, stäld under akademiens inseende

och vård, och hade derjemte ej sällan ledt till ofördelaktiga misstydningar

för akademien, hvilken derigenom i ekonomiskt hänseende förblandats

med de henne underlydande statsinstitutionerna. I anledning häraf och

då det så väl för statsverket vore angeläget, att ordning och klarhet blefve

iakttagna i riksstaten, som det ock vore af vigt för akademien, att hennes

förhållande till de under hennes inseende stälda statsinstitutioner blefve

så klart faststäldt, att någon missuppfattning i detta hänseende icke rimligtvis

kunde uppkomma, hade akademien anhållit, det Kongl. Maj:t täcktes

så bereda, att de antydda origtigheterna måtte varda rättade på af akademien

närmare angifvet sätt (statsrådsprotokollet sid. 125).

Statskontoret, som genom remiss fått sig anbefaldt att häröfver afgifva

utlåtande, hade anfört, att vid granskning af hvad akademien meddelat

beträffande det sätt, hvarpå naturhistoriska riksmuseets expensanslag och

anslaget till meteorologiska centralanstalten förekomme i riksstaten, icke

något varit att erinra, samt att statskontoret funnit akademiens förslag

vara lämpligt och ledande till reda och lättare öfversigt vid redovisningen,

hvarför statskontoret hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå

Riksdagen,

att åttonde hufvudtitelns anslag till vetenskapsakademien,

nu uppfördt med.................................................................. kr. 44,980: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag) måtte, minskadt

med dels de vid 1862—1863 och 1876 årens riksdagar

till expenser vid naturhistoriska riksmuseum beviljade

medel, tillhopa............................................ kr. 7,470: —

och dels anslaget till meteorologiska centralanstalten

................................................... » 25,050: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag)...__» 32,520: —

i riksstaten upptagas med återstående ............................... kr. 12,460: —

att det å samma hufvudtitel uppförda anslaget till naturhistoriska

riksmuseum, eller ........................................... » 67,550: —

måtte, ökadt med nyssberörda .............................. 8 7,470: —

upptagas i riksstaten med....................................................... kr. 75,020: —

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

samt att i riksstaten, näst efter anslagsrubriken »Naturhistoriska

riksmuseum», måtte införas en ny rubrik,

»Meteorologiska centralanstalten", och under denna

rubrik uppföras det för anstalten nu under rubriken

»Vetenskapsakademien» anvisade anslag ......................... » 25,050: —

(deraf 16,000 kronor reservationsanslag).

Departementschefen, som ansett detta förslag välbetänkt, har tillstyrkt

Kongl. Maj:t att till Riksdagen göra förevarande framställning angående

ordinarie anslagets till vetenskapsakademien upptagande i riksstaten med

allenast 12,460 kronor under vilkor af bifall till under punkterna 27:o)

och 28:o) här nedan omhandlade förslag om öfverflyttande till naturhistoriska

riksmuseets anslag af förenämnda belopp, 7,470 kronor, samt om införande

i riksstaten af rubriken »Meteorologiska centralanstalten» och uppförande

under denna rubrik af ofvan omförmälda anslag, 25,050 kronor (deraf

16,000 kronor reservationsanslag).

Då hvad Kongl. Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit icke

gifvit anledning till någon utskottets erinran, hemställer utskottet,

att — under vilkor af bifall till under punkterna

27:o) och 28:o) här nedan framstälda förslag dels om

öfverförande till naturhistoriska riksmuseets anslag af

7,470 kronor från nuvarande anslaget till vetenskapsakademien

och dels om införande i riksstaten af en ny

rubrik, »Meteorologiska centralanstalten», och uppförande

under denna rubrik af det för anstalten nu under rubriken

»Vetenskapsakademien» anvisade anslag, 25,050

kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag) — ordinarie

anslaget till vetenskapsakademien, nu 44,980

kronor, må, minskadt med nämnda belopp, 7,470 kronor

och 25,050 kronor eller tillsammans 32,520 kronor, i

riksstaten upptagas med återstående 12,460 kronor.

Vitterhets-, historie- och antiqvitets-akademien.

Ang. förnöjdt 25:o) Med anledning af Kongl. Majrts derom gjorda framställning och

redning^stå-11 nder åberopande af de skäl, som till stöd för samma framställning finnas

tens historiska^nförda till statsrådsprotokollet (sid. 127 — 128), hemställer utskottet,

myntkabinett. att i det å vitterhets-, historie- och antiqvitets
[17.

] akademiens stat uppförda anslag, 300 kronor, för under
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

117

håll och fortsättning af inredningen i statens historiska

museum och myntkabinettet må beviljas eu förhöjning

af 700 kronor, hvarigenom akademiens ordinarie anslag,

nu 28,750 kronor, kommer att ökas till 20,450 kronor.

Musikaliska akademien.

26:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till understöd

åt inhemska tonsättare uppföra under musikaliska akademiens stat etta* tonsättare.

årligt anslag af 6,000 kronor, att af Kongl. Maj:t, efter akademiens hörande, [18.]

fördelas.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet framgår, har Kongl. Maj:ts förevarande

förslag föranledts af en utaf musikaliska akademien i skrifvelse

den 17 september 1891 gjord framställning, deruti akademien anfört, att

de musikaliska kompositörernas ställning hos oss ingalunda vore sådan,

att de kunde påräkna att genom sin verksamhet såsom tonsättare bereda

sig en inkomst, som ens tillnärmelsevis motsvarade lefnadsbehofven. Det

kunde till och med sägas, att, ju mera omfattande och ju konstfullare

utarbeta^ ett musikverk vore, desto mindre utsigt hade tonsättaren att

få sitt derpå nedlagda arbete i någon män ersatt. I lyckligaste fall kunde

han måhända hoppas att få verket utfördt — utan arfvode, eller tryckt -- utan författarehonorar. Omsorgen om lifsuppehället tvingade honom sålunda

att vända sig till andra grenar af musikalisk verksamhet, såsom

utöfning af eller undervisning i tonkonst, och endast undantagsvis kunde

lian bereda sig tillfälle att genom skapande verksamhet tillfredsställa sitt

eget musikaliska behof, dervid han i de flesta fall af praktiska hänsyn

hölle ^sig till visans eller pianostyckets mera tillgängliga former.

Å andra sidan vore otvifvelaktigt den musikaliska konstens lif och

utveckling i väsentlig man beroende derpå, att de skapande förmågorna,

der de uppstode, äfven funne tillfälle till utbildning och verksamhet. Då

som allmänt erkändt finge antagas, att musiken, såväl som hvarje annan

konst, icke blott för sin egen skull utan ock för sin i stor mening uppfösande

inverkan vore af största betydelse för ett lands odling, borde

hon ock kunna anses ega berättigade anspråk på att, just i hvad som

rörde hennes vigtigaste och ömtåligaste grenar, från statens sida njuta det

skydd och den uppmuntran, som i allmänhet komme kulturintressen till

del, helst staten icke undandragit sig liknande förpligtelser, när det galt

litteratur eller bildande konst. Så vore ett årligt anslag af 6,000 kronor

beviljadt till understöd åt framstående vitterhetsidkare, att utdelas efter

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

förslag af svenska akademien, och till de bildande konsternas befordran

funnes anvisadt ett årligt belopp af 9,000 kronor till resestipendier, de

der ofta för längre tid åt sina innehafvare betryggade ett ostördt arbete i

konstens tjenst. Genom det för inköp af lefvande svenska konstnärers

arbeten å nationalmusei stat uppförda anslag af 6,000 kronor årligen bildades

och vidmagthölles en samling, representei-ande den inhemska konsten,

hvarförutom dennas idkare i hoppet att se sin talang uppskattad och sitt

arbete ersatt egde en sporre till fortsatt verksamhet. På musikens område

deremot vore de skapande konstnärerna uteslutande hänvisade till den

sparsamma uppmuntran, som enskilde förläggare och allmänheten kunde

förunna dem.-

I våra grannländer, Norge och Danmark, ansåges deremot rättvist att

låta den musikaliska konstens representanter varda delaktiga af statsunderstöd,

lika val som författare och bildande konstnärer. Så hade de

norske tonsättarne Edv. Grieg och Joll. Selmer hvardera ett årligt understöd

af 1,600 kronor, och samma summa vore äfven beviljad åt Johan

Svendsen. År 1889 anslogs åt norske kompositören Chr. Sinding ett belopp

af 1,500 kronor årligen i två år samt åt numera aflidne Joll. D. Behrens

ett lika stort belopp. Till »Kunstneres Reiser i Ed landet" utginge 9,000

kronor årligen, hvaraf 4,000 kronor till musici, skådespelare och författare.

Ännu betydligare vore det understöd danska staten lemnade inhemska

kompositörer. 1 budgeten 1890—1891 vore uppförda fasta »livsvarige

Haedersgaver» till J. P. E. Hartmann och den nyligen aflidne N. W. Gade

å 3,000 kronor årligen till hvardera, »fäste Understöttelser» åt Emil

Horneman, August Winding, Glaeser och Emil Hartmann å 1,000 kronor

årligen åt hvardera, äfvensom understöd för två eller tre år åt organisten

G. Mathison-Hansen, kompositörerna Bohlmann, I. A. Krygell och O. Mailing

800 kronor årligen åt hvardera, eller tillsammans för nämnda budgetår

13,200 kronor.

Den uppfattning af statens intresse att understödja den inhemska tonsättningen,

som sålunda blifvit genomförd både i Norge och i Danmark,

hade äfven blifvit erkänd och åtminstone vid ett tillfälle tillämpad hos oss,

i det att Riksdagen år 1883 beviljat förre hofkapellmästaren L. Norman

ett årligt understöd af 2,000 kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemstälde akademien, att Kongl.

Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande af ett belopp

åt 6,000 kronor årligen till understöd åt musikaliska kompositörer.

För egen del har departementschefen yttrat, att de skäl, akademien

för sin framställning anfört, syntes honom fullt giltiga. Det gälde

här den gren af tonkonsten, som ej blott vore den högsta och för den

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

119

fosterländska odlingen af mest ingripande betydelse, utan äfven, såsom

erfarenheten visat, mest i behof af en verksam omvårdnad. Det lede ej

något tvifvel, att det understöd, som i Norge och Danmark från statens

sida lemnats dessa länders kompositörer, kraftigt bidragit till den norska

och danska tonkonstens utveckling och nationella pregel, liksom att äfven

hos oss goda frukter vore att vänta af en liknande uppmuntran från det

allmännas sida.

Enligt utskottets uppfattning kan det anses vara en statens uppgift

att bidraga till den musikaliska konstens uppodling. Att i det

afseendet beviljandet af anslag till understöd åt inhemska tonsättare

skulle visa sig som ett verksamt medel, om det lemnades i rätt form

och så, att konstnärernas och konstens utveckling derigenom fullt tillgodosåges,

torde vara obestridligt, och staten lärer vid sådant förhållande

icke böra undandraga sig att främja den i så hög grad allmänbildande

och för vida kretsars uppfattning tillgängliga tonkonstens utveckling

inom landet, lika litet som den gjort det i fråga om vitterheten

och de bildande konsterna. För ett rätt främjande af det erkännansvärda

ändamålet måste det emellertid vara af vigt att finna det bästa sättet för

statens medverkan. Af hvad akademien meddelat om förhållandena i

Norge och Danmark i detta afseende synes framgå, att bidrag åt tonsättare

lemnats under olika former, nemligen dels såsom fast eller tillfälligt understöd,

dels såsom reseanslag, dels ock såsom hedersgåfvor på lifstid. Hvad

nu först beträffar det sista sättet för statsanslags meddelande, synes det

utskottet, som om ett beslut härom borde, för att få sin rätta betydelse,

blifva beroende på pröfning af Konung och Riksdag och icke sättas i

sammanhang med dispositionen på angifvet sätt af ett så beskaffadt årsanslag,

som nu blifvit ifrågasatt. I hvad mån åter genom det nu äskade

anslaget för öfrigt, uppmuntran skulle anses kunna och böra lemnas åt

tonsättare, som deraf må hafva gjort sig fullt förtjenta, eller åt yngre

krafter med hänsyn till förhoppningar om en lifskraftig musikalisk utveckling

eller ock komma båda dessa grupper till godo, derom lemnar

akademiens framställning icke tillräcklig upplysning. Med afseende härå

och då utskottet saknar ledning för att rätt kunna bedöma, i hvad mån

anslaget skulle blifva verkligt fruktbringande för den inhemska tonsättarkonsten,

i det att de hufvudsakliga vilkoren för tillgodonjutande af andel

deri, om de ock varit föremål för öfvervägande, dock ej blifvit närmare

angifna, finner sig utskottet, ehuru det till fullo behjertar angelägenheten

af det främjande från statens sida af tonsättarkonsten, hvarom nu är fråga,

dock i sakens nuvarande skick böra hemställa,

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må

af Riksdagen bifallas.

Naturhistoriska riksmuseum.

Ang. förän- 27:o) Under åberopande af hvad utskottet i punkten 24:o) bär ofvan

dMshgsttupp-meddelat och anfört, hemställer utskottet,

^Öra”taten.tkS att, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda fram
ställning,

det ordinarie anslaget till naturhistoriska riksmuseum,

nu 67,550 kronor, må, ökadt med de vid

1862—1863 och 1876 årens riksdagar till expenser vid

museet beviljade, för närvarande under rubriken »Vetenskapsakademien»

uppförda medel, tillhopa 7,470 kronor,

upptagas i riksstaten med 75,020 kronor.

[19.]

Meteorologiska centralanstalten.

Ang. förän- 28:o) Med hänvisning till livad utskottet i punkten 24:o) här ofvan

dradt sätt /»»meddelat och anfört, hemställer utskottet,

anslags upp
förande

i riks- att, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit,

r„„ -j bland de ordinarie anslagen i riksstaten, näst efter an
■''

slagsrubriken »Naturhistoriska riksmuseum», må införas

en ny rubrik, »Meteorologiska centralanstalten», och

under denna rubrik uppföras det för anstalten nu under

rubriken »Vetenskapsakademien» anvisade anslag, 25,050

kronor (deraf 16,000 kronor reservationsanslag).

Undervisningsanstalter för sinnesslöa barn.

Ang. ifråga- 29:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 10) har herr

Satförsiagmn-fC. Ehrenborg hemstält, att nuvarande förslagsanslaget till uppfostringsshget

till anstalter för sinnesslöa barn måtte höjas till 70,000 kronor, att utgå med

“anstalter ”för ^00 kronor till hvarje bildbart, å anstalt intaget halm efter de närmare

sinnesslöa bestämmelser, som derför redan vore gällande.

i>«rn. Med bifall till hvad Kongl. Maj:t i ämnet föreslagit uppförde 1885

års Riksdag från och med år 1886 å ordinarie stat ett förslagsanslag af

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

121

25,000 kronor, att under särskilda vilkor utgå till understöd åt inhemska

uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, hvarefter genom kongl. kungörelsen

den 5 juni 1885 såsom vilkor för åtnjutande af omförmälda understöd

meddelades följande bestämmelser:

att i anstalt af förevarande beskaffenhet endast sådana barn finge till

skolelever antagas, hvilka kunde anses mottagliga för uppfostran eller

undervisning, och bland dessa intet, som vore under 6 eller öfver

15 år;

att barn, som lede af konvulsion er, fallandesot, sinnessjukdom eller •

smittosam sjukdom, icke finge i skolan intagas;

att skolelev, som under vistelsen i skolan visat sig icke vara mottaglig

för uppfostran, borde derifrån skiljas, äfvensom att skolelev, hvilken

i skolan icke kunde göra vidare framsteg, ej heller borde der längre få

qvarstanna;

att understödet för hvarje år skulle utgå med 100 kronor för hvarje

vid årets början i skolan intaget barn, som vore mottagligt för undervisning,

och att vid idiotanstalt, hvarest jemte skolelever mottogos elever

endast till vård, dessa senares antal icke finge i beräkningen ingå; samt

att skolan skulle vara underkastad den inspektion, som chefen för

ecklesiastikdepartementet bestämde, hvarjemte der borde vara anstäld eu

läkare, hvilken kunde lemna redogörelse för elevernas helsotillstånd.

Till stöd för sin hemställan har motionären anfört hufvudsakligen

följande.

Oaktadt det myckna arbete, som under de senaste decennierna nedlagts

i riket för vården af sinnesslöa barn både från statens, landstings,

kommunernas och enskildes sida, återstode mycket att göra från det allmännas

sida på detta område. Af den officiella statistiken inhemtades, att

den 31 december 1885 i riket funnes sinnesslöa barn i skolåldern till ett

antal af 1,472, men med all sannolikhet kunde man antaga, att detta

uppgifna antal vore mycket mindre än det verkliga. Enligt beräkning

öfver de icke uppgifna fallen kunde med all säkerhet antagas, att detta

senare uppgått till 2,200 eller i det närmaste till 1 barn på 2,000.

Då invånarnes antal i Sverige nu närmade sig 5,000,000 menniskor,

kunde man antaga, att antalet sinnesslöa barn i skolåldern för närvarande

uppginge till 2,500. Om ibland dessa 3/5 antoges vara mottagliga för

undervisning i skolorna, skulle alltså 1,500 skolplatser vara behöfliga för

hela landet.

Vid 1890 års början funnes vid alla skolorna 374 platser, och närmade

sig antalet platser nu antagligen 400. Det framginge häraf, att

omkring 1,100 bildbara sinnesslöa barn i skolåldern ännu saknade underBih.

till Jiiksd. IVot. 1892. 4 Sami. 1 Åfd. 7 Haft. 10

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

StatsutskotteU Utlåtande N:o 9.

visning. Orsaken härtill vore till hufvudsaklig del ekonomisk; det nu utgående

statsanslaget med 100 kronor till hvarje barn hade visserligen bidragit

att förhjelpa många barn in i skolorna, men ett ännu vida större

antal skulle tvifvelsutan inkomma, om anslaget höjdes till 200 kronor för

hvarje bildbart barn, som i dessa anstalter åtnjöte fullständig vård och

undervisning.

Af hvad man kunde inhemta af senaste berättelser från rikets idiotskolor

hade kostnaden vid flertalet af dem uppgått för hvarje å anstalt

intaget barn till 400 kronor, vid några något öfver, vid några något under

denna summa. Till dessa barns underhåll bidroge nu staten med 100

kronor med den bestämmelsen, att barnet skulle vara bildbart, d. v. s.

mottagligt för undervisning, och ej vara öfver 15 år vid inträdet. Nu

gåfves många idiotiska barn, som af en eller annan anledning ej blefve

intagna å anstalt förr än de vore öfver denna ålder, många, som ej vore

bildbara, många epileptiska; och för alla dessa bidroge ej staten med något.

En väsentlig förbättring skulle enligt motionärens förmenande uppstå, om

anslaget till hvarje bildbart idiotiskt barn kunde höjas till 200 kronor, då

fördelar i vården för sinnesslöa barn skulle uppstå på mer än ett sätt.

Det blefve lättare att nedsätta föräldrars och kommuners bidrag till underhållet,

som nu i regeln utginge för obemedlade med 100 kronor, en afgift,

som för den ytlige betraktaren syntes låg nog. Men i sjelfva verket vore

det just i denna punkt, som den största svårigheten uppstode, då föräldrarne

i de allra flesta fall vore medellösa. Vore det återigen kommunen, som

skulle betala för barnet, så funnes äfven här hinder att bekämpa, i det

att den vanliga utackorderingskostnaden för ett sådant barn understege

100 kronor, och det till följd häraf funnes kommuner, som ej vore benägna

■ att höja sina utgifter för en i deras ögon så tröstlös sträfvan som

att bereda plats, vård och undervisning för det sinnesslöa barnet. Rättvisa

syntes väl också ligga deri, att statsbidraget ökades till idiotskolorna, när

staten understödde döfstumundervisningen med 250 kronor för hvarje

å döfstumanstalt intaget barn. Följden af ett ökadt statsanslag blefve

naturligtvis den, att en stor del af de nu utanför skolorna varande sinnesslöa

lättare kunde få inträde å anstalterna, när den ekonomiska frågan

blefve lättare öfvervunnen. Nu kunde möjligen invändas, att under sådana

förhållanden blefve nuvarande anstalter öfverbefolkade, så att platser ej

stode att erhålla för inträdessökanden. Detta kunde vara sant nog, men

det blefve då landstingens omsorg att undanrödja detta hinder genom utvidgning

af redan befintliga anstalter och skolor eller genom nybyggnad,

der ingenting förut blifvit för saken åtgjordt.

Genom förmånen att få ökadt statsbidrag skulle landstingen troligen

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

123

blifva villigare att göra mera för denna sak i stort sedt än hittills blifvit

medhunnet. Från alla håll höjdes röster för att arbetshem, dels sjelfständiga,

dels i sammanhang med redan befintliga skolor, skulle inrättas.

Idiotvårdens vänner kände djupt, att skolor endast fylde en del af de behof,

som förefunnes. De vände sina förhoppningar till den tid, då arbetshem

och asyler skulle fylla den känbara brist, som nu så ofta gjorde sig

gällande, då skolan måste lemna ifrån sig antingen i skolan relativt utbildade

eller ock obildbara idioter med det medvetande, att de ej skulle

erhålla den ledning och vård, som de behöfde.

Som det nuvarande förslagsanslaget, 25,000 kronor, visat sig alldeles

otillräckligt för det närvarande antalet i skolorna intagna barn, i det att

till rikets idiotskolor utdelats 34,100 kronor under året 1891, eller i rundt

tal 35,000 kronor, kunde man med skäl antaga, att vid bifall till motionärens

förslag förhöjning till det dubbla af denna summa skulle för den

närmaste framtiden komma att behöfvas.

Mycket af hvad motionären sålunda anfört har utskottet funnit förtjent

af uppmärksamhet, och särskilt har det af motionären framhållna

missförhållandet mellan statens bidrag till döfstumskolorna och dess bidrag

till idiotskolorna synts utskottet beaktansvärdt. För att ett bifall till

motionärens förslag, att staten med ett förhöjdt belopp af 200 kronor

skulle bidraga till hvarje bildbart barns undervisning, skall i önskvärd

mån kunna verka till ökning af antalet i skolorna intagna barn, synes

emellertid tillika böra meddelas föreskrift derom, att vederbörande skolstyrelse

icke får af mindre bemedlade föräldrar fordra högre årsafgift än

visst skäligt belopp, ty i annat fall kan den samhällsklass, för hvilken

tillträdet till de ifrågavarande undervisningsanstalterna företrädesvis bör

underlättas, eller sådane obemedlade, som icke för sina barn erhålla fattigvård,

till äfventyrs icke blifva af den afsedda förmånen delaktig. Utskottet

saknar emellertid tillförlitlig utredning för att kunna bedöma, hvithet belopp

i ofvan angifna hänseende må kunna anses skäligt, och utskottet anser

sig icke heller kunna afgöra, huruvida det af motionären för statsunderstödet

föreslagna beloppet, 200 kronor för hvarje barn, är väl afvägdt.

Med afseende härå och då å andra sidan den af motionären väckta

frågan om ökadt statsbidrag åt idiotskolorna synes utskottet allt för betydelsefull

för att icke ett steg i rigtning mot dess lösning nu bör tagas,

föreställer sig utskottet, att Riksdagen lämpligen borde fästa Kongl. Maj:ts

uppmärksamhet på denna angelägenhet och på samma gång anhålla, att

Kongl. Maj:t efter vederbörlig utredning, i hvad mån och under hvilka vilkor

ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn kunde

böra anvisas, ville för Riksdagen framlägga förslag i ämnet. Och utskottet

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anser eu ytterligare anledning till eu sådan framställning förefinnas i den

omständighet, att det med skal synes kunna ifrågasättas, huruvida icke för

statsunderstödets utgående borde såsom uttryckligt vilkor föreskrifvas''medverkan

af landsting eller, för städer, som icke i landsting deltaga, af

stad sfullmägtige.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på grund af herr Ehrenborgs

motion i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.

Maj:t täcktes låta verkställa utredning, i hvad mån och

under hvilka vilkor ökadt statsunderstöd åt uppfostringsanstalter

för sinnesslöa barn må böra anvisas, och dei’- efter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill förhållandena

må föranleda.

Kyrkors underhåll.

an3iJ6mäVis 30:°) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen:

"by domkyrka. att, under vilkor att det anslag af 82,4461 hektoliter spanmål, hälften

[21.] råg och hälften korn, som för närvarande med lösen efter medelmarkegångspris

tillkomme Visby domkyrka, med slutet af år 1892 upphörde att

utgå, till domkyrkans istån dsättande och framtida bestånd måtte från och

med år 1893 anvisas ett årligt belopp af 1,000 kronor;

att för sådant ändamål den vid anslagsrubriken »Kyrkors underhåll»

förekommande anvisning i kontant, nu 6,528 kronor, måtte höjas till 7,528

kronor; och

att den vid samma rubrik i kolumnen »Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag: ersättningar» uppförda summa, 170,000 kronor,

måtte nedsättas med ett jemnadt belopp af 600 kronor;

i följd hvaraf anslaget till kyrkors underhåll skulle ökas med 400

kronor, eller från 369,828 kronor till 370,228 kronor.

Beträffande de omständigheter och skäl, hvilka legat till grund för

Kongl. Maj:ts förevarande framställning, tillåter sig utskottet i allmänhet

hänvisa till statsrådsprotokollet (sid. 131—133) och vill här endast anmärka,

att statskontoret, hvars yttrande i ämnet inhemtats, anfört, bland annat,

att en förhöjning i clet nu utgående anslaget syntes vara af behofvet påkallad

och så mycket .hellre borde ega rum, som, på sätt en af embetsverket

uppgjord och vid dess utlåtande fogad förteckning närmare utvisade,

till hvar och en af rikets öfriga domkyrkor utom den i Lund utginge

anslag af statsmedel, vida öfverstigande det åt Visby domkyrka beviljade.

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

125

Med afseende å sistnämnda, af statskontoret framhållna omständighet

och då Visby domkyrka endast har obetydliga egna tillgångar, får utskottet,

som icke funnit anledning till någon erinran mot beloppet af den föreslagna

anslagsförhöjningen, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

Ofriga ordinarie anslag.

31:o) Beträffande öfriga, här ofvan ej särskildt nämnda ordinarie A"^{^aea

anslag under åttonde hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan anslag.

ändring, än att, för jemnande af hufvudtitelns slutsumma, förslagsanslaget [22.]

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., för närvarande upptaget till

23,078 kronor 64 öre, måtte höjas med 19 kronor 36 öre, eller till 23,098

kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga under åttonde hufvudtiteln uppförda

ordinarie anslag, hvilka här ofvan icke blifvit särskildt

omförmälda, må för år 1892 fastställas till samma belopp

som i innevarande års riksstat; dock att i anslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. må få göras

den jemkning, som till jemnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

# Extra anslag.

För behof af tillfällig beskaffenhet, hänförliga under åttonde hufvudtiteln,

hafva följande framställningar blifvit gjorda.

Riksarkivet.

32:o) Till fortsatt utgifvande i tryck af sådana skrifter och handlingar, anslao

7 . „ * , t 7 j • * i tr -i -»r • i n o nr,Ml utgifvande

som vore af vigt för fäderneslandets historia, har Kongl. Maj:t tör ar 18 v o af historiska

äskat 3,000 kronor, eller samma belopp, som under flera föregående år hnndiin9arför

berörda ändamål årligen beviljats; och hemställer utskottet, [23.]

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

att Riksdagen, till fortsatt utgifvande i tryck genom

riksarkivet af sådana skrifter och handlingar, som

äro af vigt för fäderneslandets historia, må bevilja för

år 1893 ett extra anslag af 3,000 kronor.

Ang. anslag till

utgifvande af

»Svenska rt£f-Stcill6r

33:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemutskottet

vidare,

dagsakter».

[24.]

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må, till fortsatt utgifvande af »Svenska

riksdagsakter» in. in., på extra stat för år 1893 bevilja

ett anslag af 1,500 kronor.

\

Kongl. biblioteket.

34:o)

Ang. anslag

för att hålla

kongl. biblio- Utskottet,

teket tillgängligt

viss tid af

efter middaqarne.

[25.]

På grund af Kongl. Majds derom gjorda framställning hemställer

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må på extra stat för år 1893 bevilja:

a) till bestridande af den med elektrisk belysning i

kongl. bibliotekets förstuga, kapprum, låneexpedition och

läsesal förenade driftkostnad 500 kronor; samt

h) till arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och

vaktbetjening för särskild eftermiddagstjenstgöring, då

kongl. biblioteket å sådan tid hålles Öppet, 1,000 kronor.

Nationalmuseum.

Ang. anslag till

statens konstindustriella

samlingar.

[26.]

35:o) Utskottet får hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må för år 1893, i likhet med hvad

för flera föregående år egt rum, bevilja ett extra anslag

af 4,000 kronor för vård, underhåll och tillökning af

statens konstindustriella samlingar.

förändrad 1» 36:o) Kongl. Maj:t bär vidare föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

redning af stat för år 1893 anvisa ett belopp af 7,500 kronor till förändrad inredning

museibygg- ar ge srf kallade alkovrumrnen m. m. i nationalmuseibyqqnadens öfre våninq

r.)7 i ’ och till fullständigande af brandbottnarne i samma våning.

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

127

Departementschefen har till statsrådsprotokollet omförmält, hurusom

intendenten vid nationalmuseum i skrifvelse den 29 september 1891 förnyat

en under år 1890 likasom äfven under åren 1888 och 1889 gjord framställning

om anslag för anordnande af fullständiga brandbottnar i museibyggnadens

öfre våning äfvensom till beredande af nödiga utställnings-,

arbets- och förrådsrum genom en förändrad inredning af de båda så kallade

alkovrummen i samma våning, hvilka anslöte sig det ena till den sydöstra

salen, som för närvarande innehölle taflor, tillhörande italienska afdelningen,

och den andra till den nordöstra salen, i hvilken hufvud samlingen af

svenska afdelningens taflor förvarades.

Beträffande denna fråga har departementschefen erinrat, att nämnda

alkovrum ursprungligen, vid byggnadens uppförande, haft så väl sidobelysning

genom fönster som äfven takbelysning genom anbragta lanterniner,

hvilka dock sedermera såsom för byggnaden vanprydliga borttagits,

innan konstsamlingarna i museet inflyttats. Begge alkovrummen

vore på ungefär lika sätt anordnade. Hvart och ett af dem vore förenadt

med angränsande säl eller hufvudrum genom en på två kolonner hvilande

öppen arkad. Sidofönstren hade, till undvikande af korsbelysning i den

stora salen, blifvit förbyggda med en plankvägg, som bildade rummets bakgrund.

Alkovrummen hade således nu endast låndager, hvart från den

bredvidliggande salen, samt sidoljus, det till italienska afdelningen upplåtna

från ett och det med svenska afdelningens sal förenade från två angränsande

mindre rum. Hvart dera alkovrummets öfre del, som hage ofvan

takgesimsen, vore nästan alldeles mörk och sköte som en fristående, delvis

af tegel, delvis af plankvirke bildad byggnad utan någon brandbotten upp

å vinden. Till följd af den dåliga belysningen kunde dessa alkovrum ej

med fördel användas till utställning af konstverk, oafsedt att den nuvarande

anordningen i händelse af eldsolycka skulle medföra stor fara.

Begge alkovrummen skulle emellertid kunna bättre tillgodogöras, på

samma gång eldfaran skulle förminskas, genom en förändrad anordning

i sjelfva inredningen; och har departementschefen på sid. 137—138 i

statsrådsprotokollet redogjort för intendentens i sådant hänseende framstälda

förslag, hvarefter departementschefen omförmält, att intendenten

tillagt, att jemväl i de fyra stora tafvelsalarne i öfre våningen brandbotten

saknades öfver de plafondpartier, som slöte sig till de stora glasbelagda

dagöppningarne under de fyra nu betintliga lanterninerna, samt att brandbottnen

således äfven bär behöfde kompletteras.

Hvad angingc beräkningen af kostnaden för de föreslagna arbetena,

både, yttrar departementschefen, öfverintendentscmbctct. redan i sitt general
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

förslag för är 1888 ä reparationer af kronans hus i hufvudstaden, efter

hemställan af museiintendenten och på grund af verkstäld besigtning, upptagit

arbetena till förändring af italienska afdelningens alkovrum och bred
-

vid liggande kabinett till en kostnad af................................... kr. 4,100: —

Kostnaden för ändring af svenska afdelningens alkovrum hade

beräknats till ............................... » 2,500: —

Härtill skulle komma kostnaden för anordnande af brandbottnar

öfver de fyra tafvelsalarne, 250 kr. för hvar,

eller tillsammans...................................................................... » 1,000: —

Summa kr. 7,600: —

Öfverintendentsembetet hade emellertid i sitt utlåtande i detta ämne

anfört, att till de ifrågasatta förändringsåtgärderna medel icke utan berättigade

klagomål från andra håll öfver uppskjutna arbeten kunde beredas

från det under riksstatens sjunde hufvudtitel uppförda anslag till byggnader

och reparationer.

Nationalmusei nämnd, som flere gånger yttrat sig i ämnet, hade senast

i utlåtande af den 6 november 1891, med lifligt vitsordande af behofvet

af de föreslagna arbetena, förordat intendentens framställning om utverkande

hos Riksdagen af anslag för de ömförmälda förändringsåtgärderna till

belopp af 7,500 kronor.

De sålunda föreslagna ändrings- och k o in plotter! n gsar b eten a vore,

enligt departementschefens förmenande, högst nödiga och ändamålsenliga.

Att de så länge blifvit uppskjutna hade sin förklaring till en del deri,

att intendenten vid nationalmuseum, då han först gjort framställning i

ämnet, tillika begärt anslag för en icke mindre vigtig förändring i

museibyggnaden, nemligen af värmeledningen och materielen i gravyrsalen,

för hvilket ändamål sedermera ett extra anslag för år 1891 anvisats.

Då Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke gifvit anledning till

någon utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 anvisa

ett belopp af 7,500 kronor till förändrad inredning af

de så kallade alkovrummen m. m. i nationalmuseibyggnadens

öfre våning och till fullständigande af brandbottnarne

i samma våning.

s. 129 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

129

Lifrustkammaren.

37:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad förut egt

rum, må på extra stat för år 1893 anvisa ett anslag af

5,800 kronor för tillsyn, underhåll och vård af lifrustkammarens

samlingar m. m.

Ang. anslag

till lifrustkammaren.

[28.]

Domkapitlens expeditioner.

38:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa, bättring åt

att Riksdagen, i likhet med hvad för

n n.. tjenstemån
liera

XÖTQ~nen vid dom
-

gående år egt rum, må anvisa på extra stat för år 1893 kaP''tlens

ett anslag af 3,716 kronor för tillfällig löneförbättring

åt tjenstemännen vid domkapitlens expeditioner.

expeditioner.

[29.]

39:o) I två särskilda motioner, väckta den ena (n:o 13) inom Första

Kammaren af herr C. A. Sjöcrona och den andra (n:o 71) inom Andra fullbordande

Kammaren af herr A. Rydinq, har föreslagits, att Riksdagen måtte för full- a( restnp

bördande af restaurationsarbetet å Skara domkyrka bevilja ett extra anslagå skara domtill

belopp af 75,000 kronor. kyrka.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,

tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionerna.

Då Riksdagen år 1885, på derom af Kongl. Maj:t gjord framställning,

till restaurering af Skara domkyrka beviljade ett anslag af 250,000 kronor,

fäste Riksdagen dervid det vilkor, att restaureringsarbetet skulle varda fullbordadt

utan vidare anslag af statsmedel. Vid detta förhållande och då

utskottet finner det vara af vigt, att ett dylikt vid anslags beviljande af

Riksdagen uppstäldt vilkor icke eftergifves, helst ett sådant eftergifvande

sedermera skulle kunna åberopas till stöd för anspråk af Jiknande art, som

det nu framstälda, hemställer utskottet,

att herrar Sjöcronas och Rydings förevarande motioner

icke må af Riksdagen bifallas.

Bill. till Kilcsd., Prot. 1 S9‘J. 4 Samt. 1 Afd. 7 Höft.

17

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Universiteten.

Ang. anslag

till seminarier

för språkvetenskap

och

matematik.

[30.]

40:o) Med anledning af Ivongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må till de vid universiteten befintliga

seminarier för språkvetenskap och matematik för år 1893

bevilja extra anslag till samma belopp som förut, nem
-

ligen :

till det språkvetenskapliga seminariet i

Upsala ...................................................... kronor 3,000: —

till det språkvetenskapliga seminariet i

Lund ........................................................ > 2,950: —

till det matematiska seminariet i Upsala » 1,500: —

till det matematiska seminariet i Lund » 1,500: —

Ang. i/råga- 41 :o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 132) har herr

‘anslag1 tm J• Boethius föreslagit, att Riksdagen ville till det historiska seminariet

historiska vid Upsala universitet bevilja ett anslag på extra stat af 1,000 kronor, att

viTupsaL användas till anskaffandet af vetenskapliga hjelpmedel.

universitet. I fråga om hvad motionären anfört till stöd för sitt förslag, tillåter

sig utskottet hänvisa till motionen.

Ett förslag i motionens syfte har varit upptaget bland det akademiska

konsistoriets i Upsala för innevarande års Riksdag afsedda s. k. riksdagspetita,

utan att emellertid Kongl. Maj:t i anledning deraf funnit sig böra

hos Riksdagen framställa någon anslagsbegäran. Vid sådant förhållande

och då hvad herr Boethius nu andragit icke synes utskottet innebära tillräckliga

skäl för Riksdagen att på enskild motionärs förslag anslå medel

till understöd åt en jemförelsevis ny och opröfvad institution, hemställer

utskottet,

att herr Boethius’ förevarande motion icke må vinna

Riksdagens bifall.

Ang. anslag_ 42:o) Sedan 1889 års Riksdag, på det att laboratorstjensten i experi
“en

aiaboZgtor‘mentel fysi^ samt observator ställsten i astronomi vid universitetet i Upsala

och en obser- måtte kunna med ordinarie innehafvare förses, för hvardera af nämnda

valor t ^“''"•^fattningar beviljat 3,000 kronor årligen, att utgå intill dess adjunktsL

löner blefve härför tillgängliga, samt i berörda afseende för hv.artdera af

åren 1890 —1892 anvisats 6,000 kronor, har Kongl. Maj:t, då medel å uni
-

s. 131 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

131

versitetets stat ännu ej blifvit för ifrågavarande ändamål disponibla, föreslagit

Riksdagen att för år 1893 till aflöning åt laboratorn i experimentel

fysik och observatorn i astronomi vid universitetet i Upsala anvisa 3,000

kronor för hvardera befattningen, eller tillhopa 6,000 kronor.

I en den 4 februari innevarande år till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 30) har Kong! Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva, att adjunkten vid

universitetet i Upsala, filosofie doktorn Lars Edman måtte förklaras berättigad

att från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från

adjunktsbefattningen kunde varda honom beviljadt, under sin återstående

lifstid uppbära utöfver den honom enligt kongl. brefvet den 6 juni 1873

tillkommande pension å allmänna indragningsstaten af 2,500 kronor en

pensionsförhöjning af 500 kronor, eller tillsammans 3,000 kronor. Då

denna Kongl. Maj:ts framställning af båda kamrarne bifallits, lärer adjunkten

Edmans afskedstagande vara förestående, och derefter blir hans nu innehafvande

adjunktslön disponibel såsom tillgång vid bestridandet af aflöningen

åt förenämnde laborator och observator. Det för sistnämnda ändamål

nu äskade anslagsbelopp, 6,000 kronor, torde alltså till en del icke

behöfva utgå, men vid det förhållande, att Edman ännu icke erhållit afsked,

lärer anslaget böra till oförändradt belopp i riksstaten uppföras,

hvarför utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

43:o) Sedan Riksdagen dels år 1888 beviljat 36,000 kronor för an- Ang. afställande

vid Upsala universitet under sex år af lärare i tyska, franska l^dt “Inslag

och engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde till anstäifinna

godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor för

ett hvart af åren 1889, 1890, 1891 och 1892, har Kongl. Maj:t nu före- lektorer i

slagit, att af omförmälda anslag måtte för år 1893 anvisas 6,000 kronor. 1TP,ala
Utskottet

hemställer, I-32.J

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Upsala på extra stat

för år 1893 anvisa 6,000 kronor.

44:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och under4"^. ic"flina

hänvisning till den redogörelse i ämnet, som meddelats på sid. 140—146" nalen ’f9

i statsrådsprotokollet, hemställer utskottet, uPsaia.

T 3 3 1

att Riksdagen må medgifva att, utan hinder af de L'' ‘-1

vilkor, som fästats vid beviljadt statsunderstöd till

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anslag

till arfvoden

åt e. o. amanuenser

vid

universitetsbiblioteket

i

Upsala.

[34.]

Carolina rediviv a-byggnad ens omändring i enlighet med

faststäld plan, i byggnadens bottenvåning må anbringas

längs väggarne löpande gallerier af trä i stället för transversal

gallerier af jern samt mezzaninfönstren förblifva

vid sin nuvarande storlek.

45:o) Kongl. Maj:t har vidare föreslagit, att Riksdagen måtte på extra

stat för år 1893 anvisa ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra

ordinarie amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

Kongl. Maj:ts förevarande anslagsfordran har, enligt hvad af statsrådsprotokollet

inhemtas, föranledts af en utaf det större konsistoriet vid

nämnda universitet gjord och af universitetskansleren förordad framställning,

hvilken åter grundat sig på en af tjenstförrättande bibliotekarien till

konsistoriet ingifven skrifvelse, i hvilken behöfligheten af ifrågavarande

anslag motiverats hufvudsakligen sålunda.

Redan länge hade behofvet af förstärkning i de vid universitetsbiblioteket

anställa tjenstemännens antal visat sig känbart i följd af den oafbruten

tillväxt, hvari nämnda institution varit stadd. Alltsedan år 1854,

då Riksdagen beviljade anslag åt en andre amanuens, hade de ordinarie

tjenstemännen varit fem till antalet, nemligen 1 bibliotekarie, 1 vice bibliotekarie,

1 förste amanuens, 1 andre amanuens och 1 tredje (Lidénsk) amanuens.

Dessutom vore vid institutionen anstälde två aflönade vaktmästare,

af Indika den ene tillika tjenstgjorde såsom maskinist.

Att denna personal förr kunnat vara tillräcklig för bibliotekets vederbörliga

verksamhet, hade till väsentlig del berott på den omständigheten,

att biblioteket kunnat såsom extra biträden förvärfva åtskilliga personer,

hvilka på grund af den förmån, sådana extra tjensteman åtnjutit, nemligen

rätt till dubbel presterlig tjenstårsberäkning, inträdt i bibliotekets tjenst.

Numera vore förhållandena helt annorlunda; ty sedan nämnda förmån

borttagits, utan att någon annan satts i dess ställe, vore utsigten att få

behålla extra ordinarie amanuenser i tjenst en längre tid långt mindre än

förr, och den extra förstärkning af bibliotekets arbetskrafter, som stode att

vinna, vore allenast beroende af det litterära eller bokliga intresse, som

kunde hysas af en eller annan yngre vetenskapsidkare vid universitetet,

hvilken kunde offra något år af sin studietid i bibliotekets tjenst utan tanke

på ersättning och med ringa förhoppning om befordran. Härtill komme

att, enär dessa extra ordinarie amanuenser vanligen ej fullbordat sin studiekurs,

deras biträde aldrig stode att påräkna i den omfattning eller med den

regelbundenhet, som institutionens arbete påfordrade. Att derför i högre

mån och med full tillit under närvarande förhållanden bygga på dessa

s. 133 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

133

frivilliga olönade krafter, vore icke för institutionens trygga förvaltning

rådligt, knappast en offentlig institution värdigt. Emellertid vore dessa

extra ordinarie bibliotekstjenstemän för närvarande rent af nödvändiga för

uppehållandet af institutionens verksamhet.

Efter att hafva redogjort för de funktioner, som tillkomme bibliotekarien

och vice bibliotekarien, samt för ökningen under de senare åren

af den vice bibliotekarien åliggande utlåningen (statsrådsprotokollet sid.

147—148) har tjenstförrättande bibliotekarien vidare framhållit, att den

ökade utlåningen naturligen kräfde ett långt mer ansträngande arbete af

amuenserna i och för framtagande och uppsättande af böcker. Biblioteket

hade också sett sig nödsakadt att, så vidt dess knäppa medel det medgifvit,

såsom biträde jemte e. o. amanuenserna anlita andra utom biblioteket

stående personer, hvilka mot betalning, som måst tagas af bibliotekets

årsanslag, förrättat vissa mindre magtpåliggande arbeten, men detta

hade å andra sidan bidragit att ytterligare minska bibliotekets redan förut

allt för låga inköpsmedel.

Ett annat förhållande, som i ännu högre grad gjorde det nödvändigt

att använda förökad arbetsstyrka i bibliotekets tjenst, vore att bibliotekslokalernas

område vunnit högst betydlig utvidgning genom den ombyggnad,

som biblioteket de sista åren undergått. Det område, som skulle

skötas, hade blifvit nästan dubbelt större, och i följd deraf behöfdes

arbetskrafter på långt flere punkter än förr inom den vidsträckta byggnaden,

så vida den låntagande allmänheten skulle kunna utan allt för stor

tidsutdrägt betjenas. Minst tre tjensteman erfordrades för besörjandet af

utlåningen i de särskilda våningarna, och, då vice bibliotekarien måste

tagas i anspråk för expeditionen i utlåningsrummet och till läsesalen, vore

alltså fyra af de ordinarie tjenstemännen sysselsatta ensamt för utlåningens

behöriga handhafvande. '' Som emellertid denna sträckte sig öfver största

delen af förmiddagen, måste allt öfrigt arbete återfalla på den femte ordinarie

tjenstemännen eller bibliotekarien. Till hjelp i hans arbete och till

biträde vid utlåningen återstode då de e. o. amanuenserna, hvilkas understöd

dock aldrig med full visshet eller i behöflig omfattning kunde påräknas.

Dessutom borde anmärkas, att vice bibliotekarien allt mera behöfde

vid expeditionen påräkna ett ständigt biträde, särskildt för att tillhandagå

i läsesalen; att den stora, 11,000 nummer starka och mycket rådfrågade

handskriftsamlingen väl behöfde sin särskilde dermed förtrogne

vårdare; och att åtskilliga af de talrika funktioner, som bibliotekarien nu

ensam bestrede, tarfvade att på flera händer fördelas.

Ännu ogynsammare ställe sig förhållandena under sommarmånaderna,

då de ordinarie tjenstemännen hade rätt till sex veckors semester och de

s. 134 Kontrollera mot PDF

134

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

extra ordinarie icke gerna kunde åläggas någon tjenstgöring. Det inträffade

derför regelbundet hvarje år, att två till tre tjensteman finge sköta hela

biblioteket under en tid, då detsamma vanligen plägade besökas af utländske

vetenskapsmän, som fordrade särskild uppmärksamhet och ledning

i sina forskningar.

Beträffande sättet, på hvilket förstärkningen af arbetskrafterna inom

biblioteket lämpligast skulle kunna anordnas, vore det naturligt, att ändamålet

bäst vunnes genom förökande af de ordinarie tjenstemännens antal;

men då, såsom visadt vore, inrättandet af allenast en ordinarie tjenst icke

vore till fyllest, syntes frågan för närvarande lättast lösas genom att söka

bereda skäliga arfvo’den åt de exti’a ordinarie biblioteksamanuenserna för

att derigenom kunna bättre tillgodogöra sig dessa krafter och binda dem

vid institutionen någon längre tid än hittills. På samma gång kunde man

då äfven påräkna deras biträde under en del af ferierna. Skulle detta

förslag vinna bifall, borde bibliotekarien ega att allt efter hvars och ens

arbete föreslå lämpligt arfvode för e. o. amanuenserna, hvaremot åt universitetskansleren

borde öfverlemnas beslutanderätt i frågan. För ändamålet

vore ett anslag af 2,500 kronor erforderligt.

Det större akademiska konsistoriet hade, upplyser departementschefen,

för sin del tillagt, att enligt dess åsigt 2,500 kronor vore det minsta belopp,

som i det uppgifna hänseendet kunde anses tillräckligt.

I enlighet med departementschefens jemväl uttalade uppfattning

anser utskottet förevarande framställning behjertansvärd och hemställer

derför,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 anvisa

ett belopp af 2,500 kronor till arfvoden åt extra ordinarie

amanuenser vid universitetsbiblioteket i Upsala.

[35.]

''mineralogisk- 46:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

geologiska 1893 bevilja följande anslag till den mineralogisk-geologiska institutionen

institutionen v[(j universitetet i Upsala, nemligen:

för inköp af kristallmodeller och preparat............................. kr. 2,200: —

» » » kartor och litteratur............................................. » 3,000: —

» fullbordandet af institutionens inredning med mikroskopbord,

montrer, skåp m. m................................................. » 5,000: —

eller ett sammanlagdt belopp af 10,200 kronor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har departementschefen

anfört, att de akademiska myndigheterna redan år 1890 begärt flerahanda

anslag till den mineralogisk-geologiska institutionen vid universitetet i

s. 135 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

135

Upsala. Af de då ifrågasatta anslagen hade åtskilliga, som begärts å

ordinarie stat och varit beräknade att hålla institutionen vid magt, sedan

densamma blifvit satt i fullgodt skick och försedd med eu fullständig utrustning,

blifvit af Kongl. Maj:t äskade i statsverkspropositionen till 1891

års Riksdag, och äfven blifvit, med ett undantag, af Riksdagen beviljade.

Af de anslag åter, som begärts å extra stat och afsett att genom inköp

af instrument, kartverk in. in. höja institutionen till en ståndpunkt, som

den sedermera genom de ordinarie anslagen borde bevara, hade endast ett,

det som gälde inköp af instrument, blifvit af Kongl. Maj:t till en del upptaget

i statsverkspropositionen och sedermera af Riksdagen i enlighet med

Kongl. Maj:ts förslag beviljadt. På sätt af protokollet öfver ecklesiastikärenden

den 12 januari 1891 inhemtades, hade det emellertid icke varit

beskaffenheten af och ändamålet med de sålunda tillbakavisade anslagsfordringarna,

som föranledt dåvarande departementschefen att icke tillstyrka

framställning till Riksdagen äfven om dem.

På begäran af omförmälda institutions föreståndare hade nu det större

akademiska konsistoriet och kanslern gjort förnyade framställningar rörande

de på extra stat begärda anslag, som icke upptagits i förra årets

statsverksproposition; och då departementschefen funne vissa af dom, nemligen

anslagen till inköp af kristallmodeller och preparat samt af kartor

och litteratur äfvensom till fullbordande af institutionens inredning med

mikroskopbord, montrer, skåp m. in., särskildt behjertansvärda, hade departementschefen

fäst Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å hvad institutionens

föreståndare i fråga härom anfört.

Enligt hvad föreståndaren yttrat, vore det af nöden att, i stället för

naturliga kristaller, hvilka vore dels dyrbara och svåra att anskaffa, dels

mindre lämpliga för demonstration och undervisning, i stor utsträckning

använda kristallmodeller af trä och glas. Äfvenledes behöfdes för demonstration

af kristallernas fysiska egenskaper preparat af kristallplattor i

olika snitt och tjocklek. Enligt tillgängliga prisuppgifter från vederbörande

fabrikanter kräfdes för detta ändamål ett belopp af 2,200 kronor.

Vid senaste riksdag hade ett årligt anslag af 600 kronor beviljats till

inköp bland annat af kartor. För att lägga grunden till ett för de studerande

vid institutionen tillgängligt specialbibliotek, innehållande geologiska

kartor samt hand- och uppslagsböcker i ämnet, särskildt sådana, hvilka

hittills saknades vid universitetsbiblioteket, erfordrades emellertid ett anslag

för en gång af 3,000 kronor. Behofvet af mindre specialbibliotek hade

redan visat sig, i ty att åtminstone två af universitetets naturvetenskapliga

institutioner anlagt sådana. Vid Stockholms högskola hade man ansett

nödigt att för en kostnad, som åtminstone uppgått till 12,000 kronor, an
-

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

skaffa ett mineralogiskt-geologiskt bibliotek, ehuru man i samma stad egde

två andra offentliga bibliotek, vetenskapsakademiens och geologiska byråns,

der ifrågavarande vetenskaper vore synnerligen väl representerade.

Redan år 1885 hade mineralogisk-geologiska institutionen genom upplåtelse

af större delen utaf det forna konsistoriehuset kommit i besittning

af lokaler, som med jemförelsevis obetydliga ändringar kunde blifva synnerligen

lämpliga och användbara för institutionens behof. I dessa lokaler

funnes utrymme så väl för samlingarna som för öfningsinstitutionen.

Hittills hade dessa lokaler dock endast delvis kommit till användning

såsom provisoriska upplagsrum för samlingar, men största delen af dem

hade stått obegagnad och oinredd i brist på anslag. De för de kristallografiska

arbetena afsedda rummen kräfde nemligen en särskild inredning,

likaså laboratoriet; förutom mikroskopbord måste nya montrer och skåp

förfärdigas för hysandet af de allt jemt växande samlingarna. En öfverslagsberäkning

visade, att ett anslag af 5,000 kronor vore nödvändigt för

ifrågavarande ändamål.

Så väl det större akademiska konsistoriet som kanslern hade lifligt

förordat de för den mineralogisk-geologiska institutionen begärda anslagen,

hvilka filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion funnit

högst måttliga i förhållande till det afsedda ändamålet.

O Ö t

Kongl. Maj:ts förevarande framställning har icke gifvit anledning till

någon utskottets erinran, hvarför utskottet hemställer,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 bevilja

följande anslag till den mineralogisk-geologiska institutionen

vid universitetet i Upsala, nemligen:

för inköp af kristallmodeller och preparat kr. 2,200: —

» » » kartor och litteratur.................. » 3,000: —

» fullbordandet af institutionens inredning

med mikroskop, montrer, skåp m. m. » 5,000: —

eller ett sammanlagdt belopp af 10,200 kronor.

Ang. anslag un 47:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till nya byggnader och

by9Ztaniska förändringar vid universitetets i Upsala botaniska institution bevilja ett

institutionen ‘extra anslag af 62,000 kronor samt deraf anvisa 31,000 kronor att utgå

TTnsnln 7

Upsala.

[36.]

under år 1893.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet erinrat, hurusom ett

af kanslern för universitet i Upsala år 1890 till Kongl. Maj:t framburet

förslag rörande lokalförändringar och nybyggnad för botaniska institutionen

vid nämnda universitet då icke hos Kongl. Maj:t vunnit afseende.

I förändrad form hade frågan emellertid åter väckts vid universitetet; och

s. 137 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

137

sedan särskilde af matematisk-naturvetenskapliga sektionen utsedde komiterade,

nemligen botaniska institutionens föreståndare, professorn T. M.

Fries, extra ordinarie professorn F. R. Kjellman samt professorn S. A. H.

Sjögren, framlagt ett af ritningar och kostnadsberäkningar åtfölj dt förslag,

både detta ärende, som innefattade begäran om ett statsanslag af 60,651

kronor 20 öre för ifrågavarande ändamål, blifvit med tillstyrkan af så väl

nämnda sektion Som det större akademiska konsistoriet genom kanslern

å nyo bragt under Kong!. Maj:ts pröfning, hvarvid kanslern framhållit

det begärda anslaget såsom synnerligen vigtigt och önskvärd!.

Beträffande de behof, som med hänsyn till museum, laboratorium,

bostäder m. m. förefunnes för botaniska institutionen, hade institutionens

föreståndare, då frågan förut var å bane, yttrat ungefär följande.

Eu omändring af det botaniska institutionshuset i förening med nybyggnad

af bostäder åt föreståndaren, trädgårdsmästaren samt öfrige vid

trädgården fast anstälde personer vore i följd af åtskilliga förhållanden

särdeles trängande. Bland de skäl, som talade derför, borde följande framhållas:

behofvet af ökadt utrymme för botaniska museet; nödvändigheten

af botaniska laboratoriets förflyttning till botaniska trädgården; behofvet

af plats för institutionens bibliotek samt af större och bättre rum för trädgårdens

frösamling, verktyg m. m.; krafvet på större trygghet mot eldfara

samt på sundare bostäder än de nuvarande. I fråga härom förtjenade

följande förhållanden att märkas.

Botaniska museet hade för närvarande sig upplåtna en större och en

mindre sal samt två små arbetsrum, hvarjemte nödvändigheten tvingat att

i föreläsningssalen inrymma flera museiskåp. Enär de botaniska samlingarna

under det senaste decenniet vunnit en betydande tillväxt, vore utrymmet

numera otillräckligt, så att en stor del af samlingarna, särskild!

alla de dyrbara, för undervisningen mycket vigtiga organografiska (torra

eller i sprit förvarade växtdelar) och praktiskt-botaniska (produkter m. m.

från växtriket), befunne sig i ett så hoppackadt, svårtillgängligt tillstånd,

att de för de studerande vore till största delen oanvändbara. Det hade

till och med varit nödvändigt att på institutionshusets vindar tills vidare

magasinera mycket betydande, delvis särdeles värdefulla samlingar, då plats

på museet ej åt dem kunnat beredas.

För närvarande vore det botaniska laboratoriet inhyst i f. d. konsistoriehuset.

Laboratoriets från de öfriga till botaniska institutionen

hörande lokalerna afskrida läge medförde uppenbarligen många och stora

olägenheter och mycken tidspillan, då material för arbetet å laboratoriet

till stor del måste hemtas från botaniska trädgården och museet. Att

undervisningen i väsentlig mån lede häraf vore naturligt. Det nuvarande

Bih. till lliksd. Prof. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft. 18

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

botaniska laboratoriet bestode dessutom, oberäknadt ett mycket litet rum,

som måste reserveras åt föreståndaren, af endast två något större rum.

Utrymmet vore sålunda mycket knappt, och endast fyra fönster funnes,

vid hvilka de studerande lämpligen kunde verkställa mikroskopiska undersökningar.

De åt laboratoriet upplåtna lokaler vore tillika af flera anledningar

ur sanitär synpunkt otjenliga såsom arbetsrum. Institutionsföreståndaren

vore fullt förvissad, att i hela Europa näppeligen ett universitet

skulle kunna uppgifvas, som i detta hänseende vore så vanlottadt som det

i Upsala. Vid universitetet i Lund funnes särskildt, efter nyligen af

Riksdagen beviljadt anslag, ett botaniskt laboratorium, som förfogade öfver

fem arbetssalar med tillsammans trettio fönster, två rum för föreståndaren

samt två rum för fysiologiska undersökningar i mörker och i konstant

temperatur. A botaniska laboratoriet i Upsala vore det icke möjligt att

mottaga alla dem, som der borde erhålla undervisning; äfven de allra

enklaste fysiologiska eller biologiska undersökningar, hvilka kräfde ett

något större utrymme samt isolering från störande inflytanden, vore det

alldeles omöjligt att derstädes företaga. Men icke ens den nuvarande

trånga och bristfälliga lokalen kunde laboratoriet få länge behålla, enär

det mineralogisk-geologiska museet snart torde behöfva densamma för att

vinna plats för sina ständigt växande samlingar. Då de talande skäl, som

från Lunds universitet framlagts beträffande vigten af ett tidsenligt botaniskt

laboratorium, blifvit behjertade, ansåge institutionsföreståndaren

sig icke behöfva ytterligare framhålla ifrågavarande för det botaniska studiet

vid Linnés gamla lärosäte bjudande behof.

Hvad anginge institutionens bibliotek, hade sådant först på senaste

tiden funnits. Bokförrådet vore numera icke obetydligt, men plats saknades

för dess fullständiga uppställande och ordnande, så att samlingen i

sin helhet kunde blifva för de studerande tillgänglig och gagnelig.

Botaniska trädgårdens frösamling, som borde vara att tillgå för de

studerande, vore nu inhyst i ett litet trångt rum, till hvilket man hade

tillträde antingen genom trädgårdsmästarens kök och kökskammare eller

genom två af hans boningsrum och kökskammaren. Detta vore högst

obeqvämt; och att trädgårdens redskap, verktyg m. m. nu hade sin plats

i källarne medförde äfvenledes ej ringa olägenhet.

Det kunde icke förnekas, att det vore i högsta grad olämpligt, att

icke säga oförsvarligt, att förvara botaniska museets dyrbara, delvis oersättliga

samlingar, hvilka vore af den brännbaraste beskaffenhet, i ett hus,

hvari sex familjer bodde och hvarest dessutom tvätt- och bagarstuga vore

inredda. Äfven om största försigtighet iakttoges, kunde någon i boningsrum

inträffande tillfällighet, en lampas kullslagning eller dylikt, lätt gifva

s. 139 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

139

upphof till olyckor af känbaraste slag. Olyckstillbud hade icke heller

saknats under de senaste åren.

Beträffande slutligen nödvändigheten att anskaffa sundare bostäder än

de nuvarande, fäste institutionsföreståndaren sig mindre vid beskaffenheten

af sin egen och trädgårdsmästarens boställsvåning, ehuru äfven dessa visat

sig icke vara i sanitärt hänseende tillfredsställande. Deremot kunde föreståndaren

icke finna ord nog kraftiga för att framhålla den tvingande

nödvändigheten af nya bostäder åt de vid trädgården fast anstälde två

underträdgårdsmästarne och två trädgårdsmedhjelparne, till hvilkas knappa

löneförmåner äfven hörde fri bostad. Enligt en af föreståndaren särskildt

lemnad redogörelse för de båda trädgårdsmedhjelparnes bostäder, vore

dessa synnerligen låga och trånga, mörka och fuktiga, samt af läkare

förklarade i hög grad osunda och olämpliga att, utom i största nödfall,

användas till menniskoboningar. Underträdgårdsmästarnes lägenheter vore

visserligen i någon mån bättre, men måste äfvenledes betraktas såsom för

låga och trånga, helst om de skulle inrymma familjer med flera barn.

Föreståndarens framställning af nu omförmälda förhållanden återgåfves,

anför departementschefen, i komiterades yttrande. Till olägenheternas afhjelpande

förordade desse, bland ifrågasatta olika alternativ, att hus uppfördes

till nya bostäder för de vid botaniska trädgården anstälda personer,

i hvilkas löneförmåner fri bostad inginge och Indika ej utan att vara i

trädgården boende kunde behörigen fullgöra sina åligganden, samt att

hela det nuvarande institutionshuset uteslutande användes till lokaler för

de botaniska institutionernas behof. Detta alternativ vore det lämpligaste,

ej allenast derför att det medförde mindre utgifter, utan äfven derför att

det kunde tillfredsställa billiga fordringar med hänsyn till den botaniska

undervisningens ändamålsenliga ordnande.

De vid botaniska trädgården anstälda personer, för hvilka bostäder

sålunda skulle beredas, vore ordinarie professorn i botanik, akademiträdgårdsmästaren,

två underträdgårdsmästare samt två ti’ädgårdsmedhjelpare. Det

af komiterade framlagda förslaget afsåge, att ett mindre i s. k. villastil

bygdt stenhus skulle i enlighet med stadsarkitekten C. A. Ekholms

ritningar uppföras åt professorn och ett dylikt åt akademiträdgårdsmästaren.

För underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne åter

skulle ett hus af trä uppföras. Kostnaden för hvardera af de båda stenhusen

skulle enligt uppgjord beräkning komma att utgöra 15,500 kronor,

tillsammans 31,000 kronor, hvartill borde läggas utgifterna för vattenledning,

uppgående enligt kostnadsförslag till (173 kronor 70 öre; det för

underträdgårdsmästarne och trädgårdsmedhjelparne afsedda huset, som

skulle uppföras enligt ritningar af arkitekten É. V. Langlet, kunde jemte

s. 140 Kontrollera mot PDF

140

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

dertill hörande vedbodar in. m., enligt kostnadsförslag, byggas för ett

belopp af 20,460 kronor.

Komiterade hänvisade i fråga om dessa byggnaders inredning, rummens

storlek m. m. till ritningarna, hvilka bifogats den till Kongl. Maj:t afgifna

framställningen i ärendet. Den för professorn afsedda byggnaden skulle

innehålla fem rum och kök jemte kökskammare, hvartill ytterligare skulle

komma två vindsrum. Beträffande behöfligheten af boställsvåning för

professorn inom institutionens område, hvaremot invändning försports,

åberopade komiterade hvad som af G. Retzius i en skrift »Om några

reformer i vår medicinska undervisning» yttrats om fördelarne för undervisning

och vetenskap deraf, att sådane lärare, som hade laboratorier eller

museer att öfvervaka och som undervisade i dem och sjelfva der arbetade,

alltså i allmänhet lärare i naturvetenskapliga ämnen, bodde i eller invid

sjelfva den läroanstalt, der de skulle verka. Komiterade framhölle derjemte,

att för professorn i botanik vid universitetet i Upsala vore en dylik

boställslägenhet alldeles särskild! önskvärd eller rent af nödvändig i anseende

till botaniska trädgårdens läge i en utkant af staden, hvarest säkerligen

ofta vore omöjligt att i närheten finna passande bostad. Af den

lön professorn bekomme afdroges för öfrigt såsom ersättning för fri bostad

ett belopp af 600 kronor, hvilket vore ränta efter 4 procent å ett kapital

af 15,000 kronor, det vill säga ungefärliga kostnaden för det tillämnade

boställshuset.

Den för trädgårdsmästaren afsedda byggnaden skulle i allo likna den

nyss omförmälda; trädgårdsmästaren skulle dock ega att disponera endast

de på nedre bottnen belägna fem rummen jemte kök och kökskammare,

under det att de två vindsrummen vore afsedda att öfverlemnas till botaniska

trädgårdens amanuens. Billigheten fordrade nemligen, att denne,

som enligt nu gällande stat endast åtnjöte penningarfvode, lika väl som

amanuenser vid andra naturvetenskapliga institutioner derjemte erhölle fria

husrum, så mycket mer som han i olikhet med dessa amanuenser måste

tjenstgöra äfven under sommarferierna. För de vetenskapliga arbetena i

botaniska trädgården vore det ock synnerligen förmånligt, om amanuensen

vore der bosatt.

I samband med uppförandet af dessa båda byggnader stode en annan

utgift. Då på den lämpligaste platsen för deras uppförande för närvarande

befunne sig dels en gammal, i dåligt skick varande och numera

alldeles öfverflödig ladugårdsbyggnad, dels några vedbodar m. m., blefve

det nödvändigt, att dessa byggnader refves och att, med begagnande af i

dem befintligt virke, andra vedbodar m. m. uppfördes. Ritning härför vore

uppgjord och kostnaden hade af byggmästare A. Ankarstrand och T.

s. 141 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

141

Hallström uppgifvits till 825 kronor, för hvilket belopp desse förklarat sig

villiga att verkställa arbetet. För trädgården skulle denna förändring vara

till stor fördel ur så väl nyttans som prydlighetens synpunkt.

Den tredje af omförmälda byggnader, den för underträd går dsmästarne

och trädgårdsmedhjelparne afsedda, syntes mycket väl kunna uppföras af

trä, hvarigenom den blefve relativt billig. Lämplig plats för denna byggnad

funnes likaledes inom det af botaniska trädgården disponerade området.

I byggnaden skulle hvardera trädgårdsmedhjelparen erhålla ett rum

och kök samt en hvar af de båda underträdgårdsmästarne två rum och

kök. Tvättstuga och bagarstuga, som för närvarande funnes förlagda i

botaniska institutionsbyggnaden, skulle inrymmas i nu omförmälda tillämnade

byggnad. Sådana lokaler kunde i anseende till botaniska trädgårdens

läge icke utan stora olägenheter undvaras. För frösamlingen vore

lämplig plats beredd i samma hus, hvarigenom en känbar brist afhjelptes.

A ritningen funnes upptagen en femte bostadslägenhet, bestående af ett

rum och kök. Då anställandet af en vaktmästare för botaniska museet och

laboratoriet, hvilka nu vore de enda vetenskapliga institutioner vid universitetet,

som saknade sådan, framdeles, när institutionen vunnit den utveckling,

som afsåges, blefve oundgänglig, bjöde klokheten att vid nybyggnaden

försäkra sig om plats för honom. Äfven om särskildt anslag till

hans aflöning ej beviljades, utan denna måste på annat sätt beredas, vore

det dock af flerahanda skäl nödigt att förskaffa honom bostad i trädgården

eller i dess omdelbara närhet.

För de förändringar, som komiterade ansett nödiga i den nuvarande

institutionsbyggnaden, redogör departementschefen på sid. 156—158 i statsrådsprotokollet,

hvartill utskottet i denna del tillåter sig hänvisa, under

framhållande att kostnaden för denna del af förslaget beräknats till sammanlagdt

7,692 kronor 50 öre, deraf 2,791 kronor för sjelfva förändringen af

huset, 1,054 kronor 50 öre för vatten-och gasledningars framdragande och

3,847 för nödig inredning af rummen.

Då ifrågavarande förslag behandlades i det större akademiska konsistoriet,

hade professor Fries, meddelar departementschefen vidare, afgifvit

ett skriftligt yttrande i frågan; och har departementschefen på sid. 158—

159 i protokollet redogjort för innehållet i detta yttrande.

Sedan nu ifrågavarande framställning inkommit till Kongl. Maj:t, hade,

fortsätter departementschefen härefter, öfverintendentsembetets utlåtande

öfver densamma infordrats. Bemälda myndighet hade i anledning häraf

anfört att, hvad först anginge de för professorn i botanik samt akademiträdgårdsmästaren

jemte en amanuens afsedda boställshusen, hvilka vore

ämnade att uppföras enligt samma ritning, einbetet funnit, att åtskilliga af

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

embetet uppgifna olägenheter skulle komma att vidlåda desamma; hvarför

embetet till afhjelpande häraf äfvensom för erhållande å ifrågavarande båda

hus af en med den botaniska institutionens gamla byggnad mer öfverensstämmande

stil samt en fördelaktigare fönsterindelning i rummen låtit omarbeta

ritningen, på sätt vid densamma fästade blad närmare angåfve.

Beträffande vidare den till bostad för underträdgårdsmästare med flere

afsedda byggnad hade öfverintendentsembetet, i betraktande bland annat

deraf att rum i densamma förlagts öfver den i huset inrymda tvätt- och

bagarstuga och att till samtliga lägenheter ej funnes andra ingångar än

genom köken, låtit till denna byggnad uppgöra ny ritning. Vidkommande

slutligen den föreslagna förändringen af botaniska institutionens nuvarande

byggnad samt den för de tillämnade arbetena beräknade kostnad, både

öfverintendentsembetet ej funnit skäl till anmärkning mot berörda förändringsåtgärder.

Rörande kostnad sförslaget i dess helhet, slutande å ett

belopp af 60,651 kronor 20 öre, i hvilket belopp jemväl inginge kostnaden

för uppförande af två utbusbyggnader samt anläggande af gas- och

vattenledningar jemte inredande af botaniska museet och laboratoriet, hade

öfverintendentsembetet endast velat erinra, dels att vid uppgörande af

kostnadsförslaget till uppförande af de båda stenhusen någon post för utarbetande

af nödiga detaljritningar samt för tillsyn under arbetstiden icke

upptagits, dels att i kostnadsberäkningarna för ändring af den botaniska

institutionens gamla byggnad någon utgift för den i sammanhang med de

föreslagna ändringsåtgärderna nödiga oljemålning icke beräknats och snickeriarbetet

upptagits för lågt, dels ock att genom de af embetet föreslagna

förändringarna någon ökad kostnad icke föranleddes; och borde i följd af

de utaf öfverintendentsembetet gjorda erinringar förslagets slutsumma, 60,651

kronor 20 öre, ökas med 1,500 kronor.

För egen del har departementschefen yttrat, att hvad i ärendet förekommit

enligt hans mening ådagalade, att de hittills varande institutionslokalerna,

särskild! med hänsyn till nutidens kraf på den vetenskapliga

undervisningen i ämnet, icke kunde på tillfredsställande sätt tjena sitt ändamål.

Åtskilliga af boställslägenheterna syntes derjemte vara alldeles olämpliga

till bostäder. På grund häraf och då det nu af vederbörande uppgjorda

förslaget erbjöde stora fördelar för en måttlig kostnad, ansåge sig

departementschefen böra förorda den gjorda framställningen, dock att det

begärda beloppet, med anledning af hvad öfverintendentsembetet anfört,

måtte höjas till i jemnadt tal 62,000 kronor, hvarjemte anslaget syntes

kunna utan olägenhet fördelas på två år.

Genom den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen i ämnet har

utskottet ansett behöfligheten af det ifrågasatta byggnadsföretaget vara till

s. 143 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o it.

143

fullo styrkt, och den i sanitärt hänseende ogynsamma beskaffenheten

af särskildt de bostadslägenheter, som nu äro anvisade un d erträdgård smästarne

och trädgårdsmedhjelparne, har äfven synts utskottet tala för

ifrågavarande företags snara åvägabringande. Utskottet har emellertid

trott sig böra ifrågasätta, att genom de för institutionens föreståndare

och akademiträdgårdsmästaren afsedda bostadslägenheternas sammanförande

i en gemensam byggnad, utgiften för ifrågavarande lägenheters

anskaffande må begränsas till lägre belopp, än som i den kongl. propositionen

beräknats, och har utskottet i sådant hänseende ansett sig kunna föreslå,

att det af Kongl. Maj:t för byggnadsföretaget äskade anslaget nedsättes

med 6,000 kronor. Äfven kostnaden för den för underträdgårdsmästarne

och trädgårdsmedhjelparne afsedda träbyggnaden har förefallit utskottet

väl högt upptagen, men då utskottet för sin del håller före, att tvättstugan

och bagarstugan, hvilka enligt förslaget skulle inrymmas i omförmälda byggnad,

i stället böra förläggas till en fristående mindre byggnad, har utskottet

icke tilltrott sig kunna föreslå någon nedsättning å ifrågavarande utgiftspost,

I betraktande af det trängande behofvet af att vissa utaf de föreslagna

nya bostadslägenheterna anskaffas och med afseende jemväl å

önskvärdheten af att företaget i dess helhet så snart som möjligt bringas

till fullbordan, har utskottet ansett sig böra förorda, att af anslaget ett

belopp af 30,000 kronor anvisas för år 1893. Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till nya byggnader och

förändringar vid universitetets i Upsala botaniska institution

beviljar ett extra anslag af 56,000 kronor samt

deraf anvisar 30,000 kronor att utgå under år 1893.

48:o) Vid 1889 års riksdag beviljades, i enlighet med Kongl. Maj:ts

förslag och på det att en extra ordinarie professur inom juridiska fakulteten

vid universitetet i Lund måtte kunna tillsättas, ett anslag af 4,000 kronor

årligen, att utgå intill dess adjunktslöner blefve härför tillgängliga; och

har sagda belopp anvisats för hvartdera af åren 1890, 1891 och 1892. Då

medel å universitetets stat ännu icke vore att för ändamålet tillgå, har

Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att för år 1893 anvisa 4,000 kronor

till aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska fakulteten i

Lund.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

Ang. anslag

till ajlöning

åt en e. o.

professor i

Lund.

[37.]

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

midt Tf‘be 49:o) Sedan Riksdagen dels år 1889 beviljat 36,000 kronor för anvujadt

anslag ställande vid Lunds universitet under sex år af lärare i tyska, franska och

itilldans‘äi''n. engelska språken enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna

anvtlsitets-m godt meddela, dels ock anvisat af nämnda belopp 6,000 kronor för hvartlektorer

i c|era af åren 1890, 1891 och 1892, bär Kongl. Maj:t nu föreslagit, att af

omförmälda anslag måtte för år 1893 anvisas 6,000 kronor.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till lärare i tyska, franska och

engelska språken vid universitetet i Lund på extra stat

för år 1893 anvisa 6,000 kronor.

Ang. arfvode 50:o) Med anledning af Kongl. Majits derom gjoi''da framställning

s! Söderberg, hemställd’ Utskottet,

|-gg j att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1890,

1891 och 1892 egt rum, må till särskildt arfvode åt

docenten vid universitetet i Lund Sven Söderberg för år

1893 anvisa ett extra anslag af 2,000 kronor, med vilkor

att Söderberg under ifrågavarande år egnar sin

tjenst åt universitetets historiska museum samt myntoch

medalj kabinett .

Ang. lönetillägg

åt vice

bibliotekarien

i Lund A. J. T.

Palm.

[40.]

51:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställning

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må såsom personligt lönetillägg för

år 1893 åt vice bibliotekarien vid universitetsbiblioteket i

Lund August Jakob Theodor Palm på extra stat för

samma år anvisa enahanda belopp, som för ett hvart

af åren 1890, 1891 och 1892 beviljats, eller 500 kronor.

Ang. anslag 52:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem‘i".

“ ställer utskottet,

o. g. Regneii. att Riksdagen må, i likhet med hvad för inneva
[41-]

rande år egt rum, såsom personligt lönetillägg för år

1893 åt akademikamrer ar en i Lund Oscar Gerhard Regneii,

på extra stat för sist nämnda år bevilja 750 kronor,

deraf 150 kronor såsom tjenstgöringspenningar.

Ang. anslag

till universitetsbiblioteket

i Lund.

[42.]

53:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må, i likhet med hvad för flera

s. 145 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

145

föregående år egt rum, jemväl för år 1893 på extra

stat anvisa 1,500 kronor till arfvoden åt extra biträden

vid universitetsbiblioteket i Lund.

54:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får ut- Ang. anslag

skottet hemställa, Ifen fZtl

att Riksdagen må, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, till arfvode åt en instrumentmakare gMa tnstivid

fysiologiska institutionen i Lund för år 1893 anvisa 1

ett extra anslag af 500 kronor. [43 j

55:o) I anledning af Kongl. Maj:ts likaledes derom gjorda framställ- Ang. anslag

ning får utskottet hemställa, J‘“t

att Riksdagen, i likhet med hvad för innevarande

år egt rum, må för arbetets uppehållande vid pätolo- Lund.

giska institutet vid universitetet i Lund på extra stat [44.]

för år 1893 anvisa ett anslag af 500 kronor.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

56:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får Ang at)llog

utskottet hemställa, “it arfvoden

• åt amanuenser.

att Riksdagen må jemväl för år 1893 på extra [45]

stat anvisa:

a) till arfvode åt en amanuens vid karolinska medikokirurgiska

institutets gynekologiska klinik 900 kronor; och

b) till arfvode åt en amanuens vid

institutets kemiska laboratorium ............ 900 kronor.

57:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får Ang. anslag

Utskottet hemställa, till kliniker

7 för barnsjuk
att

Riksdagen, i likhet med hvad för de senare domar.

åren egt rum, må på extra stat för år 1893 anvisa: [40-]

a) till en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas

vårdanstalt för sjuka barn ett belopp af 1,800

kronor; och

Bill. till llilcsd. Prof. 1892. 4 Samt. 1 Afd. 7 Häft.

19

s. 146 Kontrollera mot PDF

146

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

b) till eu poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm,

2,800 kronor, att utgå under vilkor att Stockholms stad

för polikliniken tillskjuter samma belopp för år 1893.

Ang. anslag

för utförande

af teckningar

i vetenskapliga

ändamål.

[47.]

58:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för de senare

åren egt rum, må till utförande af teckningar i vetenskapliga

ändamål vid karolinska institutet bevilja ett

extra anslag för år 1893 af 1,500 kronor.

Ang. anslag 59:o) Under hänvisning till hvad utskottet i punkten 9:o) här ofvan

U“Wntken!ka‘‘i»fört, får utskottet hemställa,

[48.] att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t. i

sådant hänseende föreslagit, må på extra stat för år

1893 anvisa ett belopp af 10,000 kronor till inredning

af ett för medicinska kliniken vid karolinska institutet

afsedt laboratorium och anskaffande för detsamma af

erforderliga instrument och apparater.

Ang. anslag 60:o) Kongl. Maj:t tiar föreslagit Riksdagen att för om- och tillbyggnad

“‘[fde^för9^ deri ät karolinska mediko-kirurgiska institutets patologiskt-anatomiska

patologiskt- och kemiska institutioner m. m. för närvarande upplåtna byggnad, till de

an°tiutioneln nya lägenheternas inredning och förseende med uppvärmnings- och luftm.

m. o/wdavexlingsinrättningar samt gas- och vattenledningar äfvensom till uppsättkaroiinska’lin

nin" a deri bakteriologiska afdelningen af erforderliga instrument m. m.

stitutet. bevilja ett extra anslag af 120,800 kronor, deraf för år 1893 ett belopp af

[49.] 60,400 kronor.

Enligt hvad statsrådsprotokollet utvisar, har Kongl. Maj:ts förevarande

förslag föranledts af en framställning i ämnet från lärarekolleeiet vid institutet,

som deruti anfört, bland annat, följande.

Den snabba utveckling, som bakteriologien på senaste tider undergått,

och den genomgripande betydelse, som densamma erhållit för medicinens

alla grenar, så väl i teoretiskt som ännu mer i praktiskt hänseende, gjorde

det till en oafvislig nödvändighet, att ett medicinskt läroverk, framför allt

ett sådant som karolinska institutet, der alla landets läkare skulle erhålla

sin hufvudsakliga praktiska utbildning, sattes i tillfälle att meddela nödig

undervisning i ämnet. En sådan undervisning kunde för närvarande ej

vid institutet lemnas. Den bakteriologiska forskningen och undervisningen

vore af den art, att de kräfde alldeles särskilt för ändamålet inrättade

s. 147 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o P.

147

lägenheter med nödig utrustning af instrument och apparater. Vid institutets

patologiskt-anatomiska anstalt hade väl för ett par år sedan inrättats

ett litet bakteriologiskt laboratorium i två för andra ändamål afsedda rum,

men dessa lemnade ej plats till arbete för mer än två, högst tre personer

jemte läraren, och detta endast med afbrott, då ett af rummen ofta måste

tagas i anspråk för andra kraf. Det lilla laboratoriet vore dessutom mer

än väl behöfligt för de bakteriologiska arbeten, som stode i direkt samband

med de mera rent patologiskt-anatomiska undersökningarna, hvilka ständigt

borde kunna föras öfver på det bakteriologiska fältet. Det måste således

stå till förfogande för lärarne i patologisk anatomi, och ett särskildt laboratorium

borde inrättas uteslutande för undervisningen i bakteriologi.

Härtill vore det nuvarande laboratoriet äfven alldeles för litet.

Att upprätta en särskild bakteriologisk institution efter mönstret af

dem, som under sista tiden utförts i andra länder, såsom t. ex. Institut

Pasteur i Paris, skulle medföra så betydliga kostnader, så väl för byggnaden

som för institutionens utrustning och förseende med lärare och tjenstepersonal,

att något dylikt hos oss ej kunde eller borde ifrågasättas. Lämpligast

syntes ändamålet kunna vinnas, om det bakteriologiska laboratoriet

inrättades i samband med den nuvarande patologiskt-anatomiska institutionen

såsom en tillbyggnad och en afdelning af denna. Nämnda institution

vore under alla förhållanden i behof af eu sådan tillökning och den

skulle ej för framtiden kunna undvara den, äfven om ett sjelfständigt bakteriologiskt

institut upprättades.

Sambandet emellan den patologiskt-anatomiska och den bakteriologiska

forskningen och undervisningen vore i grunden oupplösligt. Af den allmänna

patologien och patologiska anatomien utgjorde bakteriologien en

högst väsentlig del och toge äfven i den allmänna delen af alla nyare

patologiskt-anatomiska läroböcker ett mycket stort utymme. Den speciella

patologiska anatomien åter hade ej blott för de egentliga infektionssjukdomarne

utan i öfrigt för hvarje organ att göra med en mängd förändringar,

som föranleddes af olika slags bakterier, och komme sålunda

ständigt in på bakteriologiens område. Häraf följde, att vid hvarje patologiskt-anatomisk

institution måste finnas eu särskild för ändamålet inrättad

bakteriologisk afdelning, der ett flertal personer, allt efter behofvet, kunde

arbeta och der äfven kurser i ämnet kunde gifvas samt genomförda, omfattande

undersökningar utan störande afbrott utföras. Vid alla nyare

dylika institutioner tillgodosåges detta behof och vid de äldre gjordes omoch

tillbyggnader.

Då karolinska institutets patologiskt-anatomiska institution för närmare

trettio år sedan planlades och byggnaden uppfördes, fans bakterio
-

s. 148 Kontrollera mot PDF

148

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

logien ännu icke till, och institutionen vore nu äfven för de ursprungligen

med densamma afsedda ändamålen alldeles för trång och i behof af utvidgning

till följd af det flerdubbla antalet lärjungar, som numera der

skulle erhålla undervisning. Hvad särskild! för bakteriologien nu behöfdes

vore: 1) ett större laboratorium, der åtminstone tjugu arbetsplatser funnes

för dem, som deltoge i öfningskurser — mer än två personer kunde ej för

dylika arbeten få plats vid hvarje fönster —; 2) två mindre arbetsrum för

lärarne; 3) ett tvätt- och rengöringsrum; 4) två rum för experiments utförande,

det ena afsedt för experiment med de farligaste smittämnena,

hvilkas handhafvande fordrade den största försigtighet; 5) ett litet rum

för högre konstant temperatur; 6) nödigt källareutrymme för djurstallar,

aqvarier in. m.

Allt detta kunde på lämpligaste sätt vinnas genom ett vid kollegiets

framställning fogadt förslag till om- och tillbyggnad af patologiskt-anatomiska

institutionen, hvilket öfverintendentsembetet låtit uppgöra och enligt

hvilket förslag, såsom planritningarna utvisade, nuvarande likboden

med svepningsrum och begrafningskapell skulle utrymmas och förläggas

emellan de båda flyglarne, hvilka skulle utdragas. I de sålunda bekomna

lokalerna skulle inredas de ofvan under 2), 3) och 5) angifna lägenheterna.

Utanför dessa lägenheter, åt sjösidan, skulle tillbyggas det under 1) angifna

allmänna bakteriologiska laboratoriet. Under gårdsplanen, som skulle

höjas och cementeras, vunnes i samband med källarevåningen plats för

experimentrummen med takdager. Under likbodarne och laboratoriet erhölles

i källarevåningen plats för djurstallar och nödiga förråd. Då härtill

komme de båda små, redan nu för bakteriologiska undersökningar

inredda rummen i våningen en trappa upp, afsedda för lärarnes mera tillfälliga

undersökningar, skulle en, hvad lägenheterna beträffade, för våra

behof lämpad bakteriologisk afdelning åstadkommas.

Men det vore ej nog att erhålla nödiga lokaler. Ett laboratorium af

detta slag behöfde en alldeles egendomlig och till vissa delar dyrbar inredning

och utrustning. Det dyrbaraste i denna vore mikroskopen, hvilka

samtliga måste vara försedda med skarpt förstorande oljeimmersionslinser.

Ett tiotal sådana vore behöfligt, och hvart och ett af dem kostade omkring

400 kronor. Derjemte behöfdes ett särskild! mikroskop med linser af den

mest fulländade konstruktion för en kostnad, uppgående till omkring 800

kronor.

I sammanhang med ofvan nämnda tillbyggnad måste emellertid en

del andra tillbyggnader och förändringar företagas, hvilka dels af den förra

direkt påkallades, dels vore i sig sjelfva alldeles nödvändiga till följd af

s. 149 Kontrollera mot PDF

Statmtskottets Utlåtande N:o 9. 149

husets otillräcklighet sedan de studerandes antalet så ökats, som under

sista decenniet varit förhållandet.

För hvad lärarekollegiet rörande dessa tillbyggnader och förändringar

anfört har departementschefen redogjort på sid. 1(15 —166 i stadsrådsprotokollet.

Utskottet, som i fråga härom hänvisar till sagda protokoll, vill

endast anmärka, att de ifrågavarande åtgärderna afse att bereda ökadt

utrymme i vissa afseenden åt de patologiskt-anatomiska och kemiska institutionerna.

Kostnaderna för så väl sjelfva byggnadsarbetet som öfriga i sammanhang

dermed stående arbeten hafva, enligt hvad departementschefen meddelat,

beräknats sålunda:

om- och tillbyggnaden, enligt specificeradt, på uppdrag af

öfverintendentsembetet utaf arkitekten L. Peterson

uppgiordt förslag............................................................... kr. 78,000: —

uppvärmnings- och ventilationsinrättningar, enligt förslag

af E. A. Wiman .................................................................. » 13,000: —

gas- och vattenledningar, enligt beräkning af J. W. Bergström » 8,000: —

hissapparater in. m., enligt förslag från Bolinders mekaniska

verkstad ......................................................................... » 2,400: —

inredningsarbeten på den patologiskt-anatomiska

och bakteriologiska afdelningen, enligt förslag

af Ekmans snickerifabrik ...................... 6,856: —

på den kemiska afdelningen, enligt förslag af

professorn grefve K. A. H. Mörner............... 3,464: — » 10,320: —

uppsättning å bakteriologiska afdelningen af instrument

och apparater, enligt specificeradt förslag...................... » 9,100: —

Summa kr. 120,820: —

Yigten af de skäl lärarekollegiet anfört för nödvändigheten deraf, att

vid karolinska institutet måtte kunna meddelas undervisning i bakteriologi,

har synts departementschefen ej kunna underkännas. Då för ändamålets

vinnande erfordrades nya, särskildt inrättade lokaler och dessutom de

patologiskt-anatomiska och kemiska institutionerna behöfde ökadt utrymme,

syntes den föreslagna om- och tillbyggnaden vara en både nödig och

lämplig åtgärd. Kostnadsberäkningarna syntes icke gifva anledning till

anmärkningar och slutsumman, ehuru uppgående till ett i och för sig betydligt

belopp, kunde, i betraktande af hvad dermed skulle vinnas, ej anses

öfverdrifven. Hela denna summa syntes dock ej behöfva utgå under nästa

s. 150 Kontrollera mot PDF

150 Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

år, då med en del inredningsarbeten samt anskaffandet af instrument och

apparater borde kunna anstå ännu ett år.

Utskottet finner behofvet af den nu ifrågasatta om- och tillbyggnaden

vara till fullo ådagalagdt och har icke heller funnit anledning till någon

erinran mot de för byggnadsföretaget uppgjorda ritningar och kostnadsförslag,

hvarför utskottet också anser, att det äskade anslaget, 120,800

kronor, bör af Riksdagen beviljas. Men med afseende derå, att enligt

Kongl. Maj:ts af utskottet till bifall förordade framställningar så många

andra för behof, hänförliga under åttonde hufvudtiteln, afsedda betydande

byggnadsföretag skulle under år 1893 pågå, har utskottet ansett sig böra

föreslå, att af anslaget endast ett för grundläggnings- och dylika arbeten

afsedt belopp af 25,000 kronor må för nästkommande år anvisas.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen för om- och tillbyggnad

af den åt karolinska mediko-kirurgiska institutets patologiskt-anatomiska

och kemiska institutioner in. m. för

närvarande upplåtna byggnad, till de nya lägenheternas

inredning och förseende med uppvärmnings- och luftvexlingsinrättningar

samt gas- och vattenledningar äfvensom

till uppsättning å den bakteriologiska afdelningen

af erforderliga instrument m. m. beviljar ett extra anslag

af 120,800 kronor, deraf för år 1893 ett belopp af

25,000 kronor.

Allmänna läroverken.

Ang. anslag

till arfvoden

åt extra

lärare.

[50.]

61:o) Med åberopande af hvad utskottet under punkten 14:o) i detta

utlåtande andragit med afseende å behofvet af extra anslag till arfvoden

åt extra lärare, hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må för år 1893 anvisa på extra

stat ett belopp af 70,000 kronor till arfvoden åt extra

lärare vid de allmänna läroverken.

Ang. ifrågasatt

anslag till

ny byggnad för

allmänna läroverket

i

Östersund.

62:o) I eu inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 11) hafva herrar

S. J. Kardell, J. Bromée och J. Nordin föreslagit, att Riksdagen måtte

bevilja ett anslag, stort 50,000 kronor, såsom bidrag till uppförande af ny

byggnad för allmänna läroverket i Östersund, under vilkor att Östersunds

s. 151 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

151

stad tillhandahölle lämplig tomt för byggnaden, samt att hvad utöfver

nämnda belopp för ändamålet erfordrades blefve utan statsverkets betungande

anskaffadt, äfvensom af berörda belopp på extra stat för år

1893 anvisa 17,000 kronor.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, får

utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Vid senaste riksdag förehade utskottet till behandling ett af Kongl.

Maj:t framstäldt förslag, att Riksdagen skulle såsom bidrag till uppförande

af ny byggnad för allmänna läroverket i Östersund, i hufvudsaklig enlighet

med derför faststälda ritningar samt under vissa i statsrådsprotokollet

öfver ecklesiastikärenden den 12 januari 1891 angifna vilkor, bevilja 100,000

kronor. I häröfver afgifvet utlåtande anförde utskottet, att vid de senaste

ståndsriksdagarne väl beviljats åtskilliga anslag till uppförande af nya

läroverkshus och ombyggnad eller förändring af äldre sådana, men att

efter representationsförändringens genomförande Riksdagen städse afvisat

de förslag, som i sådant syfte blifvit hos Riksdagen gjorda, vare sig de

framstälts af Kongl. Maj:t eller af enskilde motionärer; och utskottet ansåge

sig desto mindre ega anledning att frångå den uppfattning, som

under de senaste årtiondena sålunda gjort sig hos Riksdagen gällande,

som staten måst vidkännas så betydliga kostnader i och för den högre

undervisningen, att det icke syntes böra ifrågasättas att ytterligare öka

dessa genom öfvertagande af skyldigheten att bestrida utgifter för lärovei*kshusen.

Utskottets afstyrkande hemställan bifölls af Andra Kammaren

och blef efter gemensam omröstning jemväl Riksdagens beslut.

Då utskottet för sin del vidhåller sin förlidet år uttalade, af Riksdagen

godkända uppfattning i detta ämne, hemställer utskottet,

att herr Kardells m. fl. förevarande motion icke må

af Riksdagen bifallas.

Högre lärarinneseminariet.

63:o) För beredande åt lärare och lärarinnor vid högre lärarinnesemi-An9-a”>tagtui

nariet af löneförbättring jemväl för år 1893, att utgå efter samma grunderri-^j^.r^,“''re

som den för innevarande år beviljade, har Kongl. Maj:t föreslagit Riks-ocA lärarinnor

dagen att för år 1893 på extra stat anvisa enahanda belopp som hittills,

eller 4,000 kronor; och hemställer utskottet, ritt.

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af [51J

Riksdagen bifallas.

s. 152 Kontrollera mot PDF

152

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anordnande a/ 64:o) Kongl. Miij:t. har föreslagit, att Riksdagen måtte på extra stat

en valfri iör år 1893 bevilja för högre lärarinneseminariet dels för fortsatt uppefjerde

^“"hållande af den valfria fjerde årskursen 3,000 kronor, och dels för bere1rinneeemina-

dande af undervisning i huslig ekonomi enligt de närmare bestämmelser,

rut m. m. KongP Maj:t kan komma att meddela, ett anslag af 5,000 kronor, med

[52.] rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från detta anslag låta af tillgängliga

medel förskjuta det belopp, som för ifrågavarande undervisnings anordnande

under höstterminen detta år kan vara erforderligt.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, att Kongl.

Maj:t efter anhållan af direktionen öfver högre lärarinneseminariet af senaste

Riksdag begärt ett anslag å extra stat för innevarande år af 3,000

kronor för anordnande vid seminariet af en valfri fjerde årskurs enligt de

närmare bestämmelser, som Kongl. Maj:t kunde finna skäligt föreskrifva.

Riksdagen hade anvisat de begärda medlen, hvarefter Kongl. Maj:t genom

skrifvelse den 5 juni 1891 anbefalt direktionen att afgifva förslag till ordnande

af berörda årskurs, i afseende hvarå borde ej mindre iakttagas de

grunder för dess anordnande, hvilka funnes angifna i den framställning

af direktionen, som föranledt den kongl. propositionen till fjolårets Riksdag,

än äfven särskild hänsyn tagas till angelägenheten deraf, att handledning

i sådana färdigheter och kunskapsämnen, som för qvinlig praktisk verksamhet

vore af särskild betydelse, i årskursen meddelades.

Att direktionen an befäl t s i sitt förslag taga hänsyn till frågan om

elevernas utbildning i qvinlig praktisk verksamhet, hade närmast föranledts

deraf, att under början af förlidet år ett erbjudande blifvit af enskild

person, professorskan Anna Retzius, född Hierta, framstäldt att till lärarinneseminariet

samt den dermed förenade normalskolan såsom gåfva öfverlemna

en med understöd af stiftelsen »Lars Hiertas minne» i hufvudstad en

upprättad matlagningsskola jemte inventarier samt ett belopp af 1,500

kronor i kontanta penningar. Detta anbud hade naturligen påkallat ett

öfvervägande, huruvida icke i den föreslagna nya årskursen, och på samma

gång jemväl för normalskolans lärjungar, tillfälle borde beredas att vinna

utbildning i praktisk qvinlig verksamhet, så väl matlagning som andra

färdigheter, och härmed en början göras att gifva åt den qvinliga uppfostran

en mera praktisk rigtning än hittills.

I särskilda skrivelser den 9 september och den 12 oktober näst-lidna

år hade direktionen för lärarinneseminariet afgifvit yttranden i ämnet och

med sistnämnda skrifvelse bifogat förslag till närmare bestämmelser för den

föreslagna årskursens anordnande, dervid direktionen, enär de färdigheter,

som för qvinlig praktisk verksamhet vore af särskild betydelse, syntes

innefattas i hvad man numera plägade benämna huslig ekonomi, såsom eu

s. 153 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

153

särskild uppgift för kursen — utöfver hvad som från början afsetts för

densamma — angaf att bereda dem, som önskade utbilda sig till lärarinnor

i huslig ekonomi, tillfälle att vinna erforderlig skicklighet dertill. I

hufvudsaklig öfverensstämmelse med direktionens förslag hade derefter

Kongl. Maj:t den 13 november 1891 faststält bestämmelser angående anordningen

af den nya årskursen, hvarvid såsom särskild uppgift för denna

jemväl upptagits utbildande af lärarinnor i huslig ekonomi, dock med uttryckligen

angifvet förbehåll, att sistberörda uppgift allenast under den

förutsättning komme att genomföras, att de för ändamålet nödiga anordningar

kunde träffas.

Det anslag af 3,000 kronor, som af Riksdagen anvisats, hade nemligen

i sin helhet erfordrats för tillgodoseendet af de syften, som ursprungligen

uppstads för den ifrågavarande årskursen, medan för beredande af undervisning

i huslig ekonomi särskilda anstalter och kostnader visat sig erforderliga.

I afseende härå hade direktionen i sin ofvannämnda skrifvelse den 9

september 1891 anfört, hurusom den erbjudna matlagningsskolan, om den

införlifvades med de läroverk, som stode under direktionens ledning — i

hvilket fall den borde utbildas till en skola för huslig ekonomi — icke

kunde af direktionen för detta ändamål mottagas, med mindre ett särskildt

årligt anslag af statsmedel härför erhölles. Yerkstäld undersökning af

matlagningsskolans ekonomi under åren 1886 — 1890 hade nemligen visat,

att skolan under två af dessa fem år gått med förlust, som år 1888 varit

störst och uppgått till 760 kronor 32 öre, men under de öfriga tre

åren gått med vinst, som år 1889 varit störst och uppgått till 1,138 kronor

15 öre. Om emellertid elevernas afgifter, hvilka utgjort för de högst

betalande 40 kronor i månaden och för ^le lägst betalande 20 kronor i

månaden, frånräknades — och några elevafgifter till afsevärdt belopp

borde icke kräfvas af seminariets eller normalskolans elever — skulle skolan

för hvarje år hafva gifvit förlust, störst under år 1890, då den utan elevafgifter

skulle utgjort 3,762 kronor 94 öre. Med hänsyn härtill hade

direktionen funnit sig behöfva för inrättningens ändamålsenliga anordning

ett anslag af statsmedel, hvilket direktionen ansett sig icke kunna beräkna

lägre än till 5,000 kronor årligen. I skrifvelsen den 12 oktober 1891

hade ock direktionen anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t till Riksdagen göra

framställning om anvisande för ändamålet af ett dylikt anslag; hvarförutom

direktionen i särskild skrifvelse hemstält om proposition angående anvisande

jemväl för år 1893 af 3,000 kronor för fortsatt uppehållande i öfrigt

af den valfria fjerde årskursen.

I fråga om sistnämnda anslagsyrkande syntes departementschefen

Bill. till Biksd. Prat. 1892. 4 Sami. 1 Afd, 7 Käft. 20

s. 154 Kontrollera mot PDF

154

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

ingen erinran vara att göra. Den erfarenhet om gagnet af den ifrågavarande

årskursen, som vunnits läsåret 1890—1891, under hvilken tid

seminariet med egna medel gjort ett försök att anordna en dylik kurs,

syntes, att döma af den i årsprogrammet intagna redogörelsen, lofva godt

för framtiden, och funne departementschefen sig höra, under hänvisning

till de skäl, som bestämt förra Riksdagens beslut i ämnet, förorda direktionens

hemställan. Beträffande direktionens begäran om anslag för anordnande

af undervisning i huslig ekonomi ville departementschefen anföra

följande.

I en till departementschefen afgifven promemoria hade rektor vid

högre lärarinneseminariet, rörande vigten af att undervisning i huslig

ekonomi lemnades vid de högre flickskolorna, framhållit, att detta läroämnes

införande derstädes vore af flera skäl önskvärdt. Derigenom skulle

åt den uppväxande qvinliga ungdomen gifvas bättre förutsättningar för

utöfning af det husmoderliga kallet, än den hos oss vanliga qvinliga uppfostran

vore egnad att gifva. Genom utbildningen i huslig ekonomi blefve

den ensidiga teoretiska och estetiska bildning, som våra högre flickskolor

meddelade, kompletterad med ett verkligt praktiskt bildningsmedel, som

-— motsvarande snickerislöjden i goss-skolorna — direkt kunde främja

utvecklingen af den praktiska förmågan i allmänhet. Genom ifrågavarande

läroämne bereddes ock nödig omvexling i arbetet under den tid mellan

det fjortonde och sextonde lefnadsåret, då flickorna vanligen visade sig

mindre hågade för'' studier, särskildt sådana, som fordrade eu kraftigare

tankeverksamhet. Om af dessa skäl det ifrågavarande ämnets upptagande

i de högre flickskolornas läroplan vore önskligt, så borde enligt rektors

åsigt högre lärarinneseminariet sättas i stånd att utbilda dugliga lärarinnor

för denna nya gren af den qvinliga undervisningen; och bland skolorna

borde statens normalskola gå i spetsen för reformen. Fullt inordnas

i normalskolans arbetsplan kunde visserligen ämnet ännu icke. Men den

uppgift i förevarande hänseende, som tillkomme seminarium, kunde och

borde snarligen lösas. Intresset för det nya bildningsmedlet hade på

många ställen i landet vaknat, men ett hinder för dess användning vore

bristen på kompetenta lärarekrafter. Det vore emellertid för sakens framgång

af största vigt, att fullt skickliga lärarinnor från början finge den

om hand.

I samma promemoria hade rektor angifvit, huruledes enligt hans

åsigt den nya institutionen vid seminariet och undervisningen derstädes borde

ordnas, förutsatt att seminariet finge emottaga den omförmälda gåfvan,

hvarigenom enligt rektors uppfattning möjlighet skulle beredas att erhålla

en för utbildning af lärarinnor i huslig ekonomi fullt användbar och med

s. 155 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

155

inventarier väl försedd anstalt. Undervisningen skulle meddelas under

successiva tre-månaderskurser. De elever i seminariets fjerde afdelning, som

valt ämnet huslig ekonomi, skulle dels som elever genomgå en dylik kurs,

dels under en följande tjenstgöra såsom biträdande lärarinnor under föreståndarinnans

ledning. Af lärjungar, som genomgått normalskolan, borde

bildas en fortsättningsklass, i hvilken teoretisk och praktisk utbildning i

huslig ekonomi skulle meddelas.

Det uppslag till en mera praktisk anordning af den qvinliga uppfostran,

hvilket innefattades i det framstälda förslaget, syntes departementschefen

vara väl värdt att taga vara uppå. I första rummet syntes det

departementschefen böra tillkomma staten att låta utbilda dugliga lärarinnor

för här ifrågavarande ändamål, men derjemte ock att erbjuda de

lärjungar vid den staten tillhöriga normalskolan, som befunne sig i de

högsta klasserna eller ock nyss afslutat sin kurs vid densamma, tillfälle

att under lämplig ledning förbereda sig för en mycket vigtig sida af det

husmoderliga kallet. Emellertid droge departementschefen i betänkande

att nu tillstyrka mottagandet af den till seminariet frikostigt erbjudna

gåfvan. Skolans nuvarande lokal läge nemligen rätt långt från seminariet,

och de ekonomiska betingelserna för en anstalt sådan som den ifrågavarande

matlagningsskolan vore derjemte af så pass oviss beskaffenhet,

att lärarinneseminariet, åtminstone tills någon erfarenhet hunnit vinnas,

icke borde utsättas för de svårigheter, som lätt kunde uppstå vid skötandet

af en dylik affär. Vida fördelaktigare vore efter departementschefens

förmenande, om matlagningsskolan fortfarande blefve den nuvarande

egarinnans enskilda tillhörighet, men seminariet der, mot vissa

bestämda skyldigheter, komme i åtnjutande af vissa bestämda rättigheter.

Departementschefen hade ock gjort sig föi’vissad, att det stode seminariet

öppet att härom till 1893 års slut träffa aftal på de hufvudsakliga vilkor,

att seminariets direktion skulle ega att utse föreståndarinna vid skolan

och hafva företrädesrätt att dit hänvisa elever, så långt utrymmet medgåfve,

men å andra sidan vara förpligtad att aflöna föreståndarinnan och

ansvara för de afgifter, som i närmaste öfverensstämmelse med hittills

vid skolan gällande ordning borde af eleverna erläggas. Departementschefen

tilläte sig härvid erinra, att Kongl. Maj:t på framställning af

direktionen för seminariet genom beslut den 25 september nästlidna år åt

en för uppgiften särskildt lämplig lärarinna anvisat reseunderstöd för att

i utlandet taga kännedom om undervisningsanstalter för huslig ekonomi

samt att vid dessa genomgå dithörande lärokurser, hvadan, om en anordning,

sådan som den nu angifna, komme till stånd, en fullt kompetent

föreståndarinna kunde påräknas.

s. 156 Kontrollera mot PDF

156

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

I enlighet med det nu sagda ansåge departementschefen, att det af

direktionen för högre lärarinneseminariet ifrågasatta anslag lämpligast

borde användas dels till lön åt omförmälda föreståndarinna, i hvilket afseende

ett belopp af 1,200 kronor för år syntes vara skäligt, dels ock till

bestridande af afgifter för eleverna till belopp af högst 40 kronor i

månaden för hvarje elev. Att förevarande anslag nu skulle begäras å

ordinarie stat, borde icke ifrågasättas, helst enligt sakens natur en noggrann

beräkning af anslagets erforderliga belopp icke läte sig åstadkomma.

I afseende å beloppets storlek ville det dock synas departementschefen,

som borde ett belopp af 5,000 kronor vara tillräckligt att bestrida omförmälda

aflöning och elevafgifter icke allenast för båda terminerna år

1893, utan jemväl för höstterminen innevarande år. Önskligt vore nemligen,

att den föreslagna anordningen toge sin början nästa hösttermin

med ingången af nytt läsår.

Kong! Maj:ts förslag om anvisande af medel för fortsatt uppehållande

af den valfria fjerde årskursen har icke gifvit anledning till någon

utskottets erinran.

Beträffande Kongl. Maj:ts förslag om beredande af anslag för undervisning

i huslig ekonomi får utskottet erinra, att Riksdagen förlidet år,

vid anmälan af sitt beslut om bifall till en af Kongl. Maj:t då gjord

framställning om förhöjning af anslaget till högre skolor för qvinlig ungdom,

uttalade den mening, att undervisning i teoretisk och praktisk huslig

ekonomi borde vid flickskolorna införas; och då Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande

förslag torde kunna betraktas såsom ett steg i den af Riksdagen

sålunda angifna rigtningen samt utskottet icke heller haft något att erinra

mot förslagets detaljer, anser sig utskottet böra förorda bifall till

detsamma. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 bevilja

för högre lärarinneseminariet:

a) för fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen

3,000 kronor; och

b) för beredande af undervisning i huslig ekonomi,

enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan komma

att meddela, ett anslag af 5,000 kronor, med rätt för

Kongl. Maj:t att till ersättande från detta anslag låta

af tillgängliga medel förskjuta det belopp, som för

ifrågavarande undervisnings anordnande under höstterminen

detta år kan vara erforderligt.

s. 157 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

157

Folkundervisningen.

65:o) På g

ställer utskottet,

rund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hem- f.”frandj3

bättring in. m.

att Riksdagen, till löneförbättring åt lärare ochåt lärare vid

lärarinnor vid folkskolelärareseminarierna samt till arf- larcsémmavoden

åt teckningslärare för extra tjenstgöring och extra riema.

arf voden åt musiklärare vid dessa seminarier, efter samma [53.]

grunder som för innevarande år, må bevilja ett extra

anslag för år 1893 af 33,300 kronor.

66:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och Ant>• an>la?

under åberopande af hvad i punkten 17:o) här ofvan anförts, får utskottet

hemställa, vid foituioU
att

Riksdagen må för anordnande af undervisning låkruuvexiö.

vid folkskolelärarinneseminariet i Vexiö

slöjd

stat för

folkskolelärarinneseminariet i

år 1893 bevilja ett belopp af 1,500

pa extra

kronor.

[54.]

67:o) Till understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folk

högskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel, har Kongl. Maj:t föreslagit åt lärjungar

Riksdagen att jemväl för år 1893 på extra stat anvisa ett belopp af vids{°lff3''

15,000 kronor; och får utskottet hemställa, [öV]

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

68:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 97, har före- A«g- ifrågaslagits

af herr E. Hammarlund, med hvilken 28 ledamöter af kammaren understöd för

instämt, att Riksdagen måtte besluta: undervisning

dels att för år 1893 anvisa ett förslagsanslag af 50,000 kronor att'' imnl,9 ,löidanvändas

till understöd åt skoldistrikt, som på lämpligt sätt beredde i skolåldern

varande flickor undervisning i qvinlig slöjd;

dels att öfverlemna åt Kongl. Maj:t att fördela detta understöd samt

att bestämma de närmare vilkoren för understödets åtnjutande.

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sitt förslag får

utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet, som visserligen icke förbisett vigten deraf, att undervisning

i qvinlig slöjd må vid folkskolorna meddelas, har dock ansett denna

angelägenhet, för hvars ordnande torde i hvarje särskildt fall erfordras

s. 158 Kontrollera mot PDF

158

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

jemförelsevis obetydliga kostnader, lämpligen böra omhändertagas af vederbörande

kommuner eller landsting, hvadan utskottet hemställer,

att herr Hammarlunds ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Tekniska läroverken.

Ang. anslag 69:o) Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att Riksdagen

lärår *ieprak-m&tte för tekniska högskolan på extra stat för år 1893 bevilja: till arftisk

eiektro- vode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik 2,000 kronor, och till

''tl^elektrotekniska apparater och laborationer 1,200 kronor.

skolan m. m. Departementschefen har till statsrådsprotokollet meddelat, att styrelsen

[56.] för tekniska högskolan i skrifvelse den 28 september 1891 gjort framställning

om anslag till beredande af utvidgad undervisning i elektroteknik

vid högskolan och dervid hufvudsakligen anfört, att, såsom allmänt bekant

vore, elektrotekniken de senare åren vunnit en hög grad af utveckling

samt stor och ständigt växande industriel betydelse. Vid sådant förhållande

och då densamma hos sina idkare kräfde ett icke ringa mått af

teoretiska förkunskaper, kunde icke något tvifvel förefinnas om behofvet

af en omfattande teoretisk undervisning i ämnet. Vid de flesta af utlandets

tekniska högskolor hade man i flerahanda måtto tillgodosett detta

behof, och jemväl vid tekniska högskolan i Stockholm hade i samband

med undervisningen i tillämpad fysik anordnats föreläsningskurser i elektroteknik

och elektrotekniska laborationer. Af denna utvidgade undervisning

vid högskolan hade ock många begagnat sig, och antalet af dem, som

ville deltaga i laborationerna, ökades år efter år samt utgjorde under höstterminen

1891 ej mindre än 55, hvaraf 12 voro elever, som ämnade utbilda

sig till elektrotekniker. Ett icke ringa antal af högskolans elever

hade för öfrigt redan, efter att hafva åtnjutit undervisning i elektroteknik,

vunnit anställning vid eller grundat elektriska industriella företag af olika

slag eller dels vid elektriska centralstationer, dels vid mariningeniörstaten,

dels ock vid rikstelefonen fatt tillfälle att använda sina kunskaper, hvarjemte

flera vid det fasta minförsvaret anstälde sjöofficerare dragit nytta

af ifrågavarande undervisning.

Då emellertid till följd af teknikens framsteg ständigt nya och

växande anspråk stäldes på högskolan i alla rigtningar, och detta mest i

fråga om elektrotekniken, hade det blifvit omöjligt att med de tillgångar,

öfver hvilka högskolan kunde förfoga, bereda medel till anordnande af en

någorlunda tidsenlig undervisning i elektroteknik. Vid ett teknikermöte i

s. 159 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

159

Göteborg sistlidna år hade den åsigt af fackmän uttalats, att vid tekniska

högskolan borde upprättas en fackskola för elektroteknik. För sin del

vore ock styrelsen af den mening, att den elektrotekniska undervisningens

utsträckning icke längre kunde uppskjutas; men styrelsen ansåge sig af

flera skäl icke för närvarande kunna ifrågasätta anordnandet af en dylik

fackskola, utan hölle före, att man för den närmaste framtiden kunde inskränka

sig till anställande af en extra lärare för undervisning i elektroteknik

till förstärkning i praktisk rigtning af den hufvudsakligen teoretiska

undervisning, som vid högskolan redan lemnades i denna kunskapsgren af

professorn i allmän och tillämpad fysik samt af den honom biträdande

assistenten. Det blefve på sådant sätt möjligt att vidsträcktare än hittills

kunnat ske anordna praktiska öfningar i elektricitetens mätning och i

undersökning af elektriska anläggningar med afseende på effekt och isolering

samt i konstruktionen af anstalter för elektrisk belysning och i kraftöfverföring

m. in. äfvensom i praktisk undervisning i galvanoplastik och

telefoni. Styrelsen ansåge, att 2,000 kronor om året borde anslås såsom

arfvode åt denne extra lärare. Dessutom vore ett belopp af 1,200 kronor

årligen erforderligt för anskaffande af elektrotekniska apparater och för

elektrotekniska laborationer. Af det anslag å 5,000 kronor, som i högskolans

utgiftsstat vore upptaget för samlingar och fysiska laborationer,

kunde nemligen nödiga medel icke anvisas för att tillfredsställa den elektrotekniska

undervisningens behof i nämnda hänseende, då detta anslag måste

fördelas på flera institutioner, såsom den geodetiska, den mekaniska och

mekaniskt-tekniska, den fysiska, den mineralogiska och den arkitektoniska.

För att emellertid icke de anordningar, som för ifrågavarande ändamål

nu borde vidtagas, skulle lägga hinder i vägen för ett fullständigare ordnande

af den elektrotekniska undervisningen i framtiden, vore det lämpligast,

att de nu behöfliga anslagen endast uppfördes å extra stat. Hvad

styrelsen anfört, har synts departementschefen innebära giltiga skäl för

bifall till denna framställning.

Då Kongl. Maj:ts förevarande förslag icke gifvit anledning till någon

utskottets erinran, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för tekniska högskolan på extra

stat för år 1893 bevilja:

a) till arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik

2,000 kronor; samt

b) till elektrotekniska apparater och laborationer

1,200 kronor.

s. 160 Kontrollera mot PDF

160

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

tui utvidgning 70:o) I en till Riksdagen den 10 mars 1892 aflåten proposition

af undervis-(n:o 41) har Kong! Maj:t, med hänvisning till ett propositionen bilagdt

"''nfiTalfy-kutdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag,

skolan, föreslagit Riksdagen att, till utvidgning af undervieningen vid tekniska

högskolan under innevarande och nästkommande år, på extra stat för år

1893 bevilja:

till åtskilliga förändringar och inredningsarbete inom högskolans

lokaler ..................................................................... kr. 17,250: —

till diverse vid undervisningen erforderlig materiel ............... » 9,850: —

till förstärkning af undervisningen vid högskolan under

läroåret 1892—1893 samt höstterminen 1893............. » 15,800: —

till diverse utgifter.......................................................................... » 4,500: —

till hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi för tiden

från den 1 april 1893 till årets slut .............................. » 600: —

eller tillsammans 48,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen meddelat,

hurusom styrelsen för tekniska högskolan i skrifvelse den 22 sistlidne

januari hemstält, att Kongl. Maj:t måtte till nu församlade Riksdag aflåta

proposition om beredande af nödigt anslag för utvidgning af undervisningen

vid högskolan, i syfte att högskolan redan innevarande års hösttermin

måtte kunna mottaga ökadt antal elever. Till stöd för denna sin

framställning hade bemälda styrelse anfört i hufvudsak följande.

Sedan några år tillbaka hade högskolan måst vidkännas betydande

svårigheter för undervisningen af det år för år stigande antalet elever;

och styrelsen hade i följd häraf varit nödsakad att upprepade gånger hos

Kongl. Maj:t anhålla om extra anslag för undervisningens behöriga uppehållande

och att dessutom söka få antalet af elever, som mottoges i

högskolans första årskurs, begränsadt. Detta antal hade för de senaste

läsåren blifvit bestämdt till 80, men under åren 1889 och 1891 hade antalet

af kompetente inträdessökande betydligt stigit derutöfver, och sistnämnda

år hade styrelsen måst afvisa icke mindre än 24 sådana. Af den

utredning, som den af Kongl. Maj:t tillsatta komitén för tekniska högskolans

utvidgning och omorganisation i sitt nyligen afgifna betänkande

lemnat rörande elevantalets ökning, framginge, att den stora tillströmningen

icke vore tillfällig, utan hade sin grund i ett ökadt behof af

högre teknisk bildning hos de industriidkande klasserna. Styrelsen, som

måst afvakta nämnda komités utredning, innan åtgärder vidtoges i ändamål

att sätta högskolan i stånd att mottaga ett ökadt antal elever, ansåge

sig icke kunna bära ansvaret för ett längre dröjsmål härmed, utan

funne tiden nu vara inne att söka erhålla för ändamålet nödiga medel.

s. 161 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

161

Redan i slutet åt ar 1889 hade högskolans lärarekollegium gjort eu framställning

i detta syfte, men styrelsen hade då, dels i följd af bristen på

tillräckliga lokaler inom skolan, dels emedan frågan om läroverkets utvidgning

då ännu ej blifvit tillräckligt utredd, ansett sig icke kunna tillstyrka

annat än förberedande åtgärder i detta hänseende. Sedan dess hade genom

nyssnämnda komité frågan vunnit vederbörlig utredning, och då derjemte

flere lokaler inom skolans hus blifvit tillgängliga eller utan stora uppoffringar

kunde göras tillgängliga för skolans utvidgning, funnes icke längre

något hinder för frågans återupptagande. Styrelsen kunde icke hoppas, att

det omfattande förslag till högskolans tidsenliga utvidgning och omorganisation,

som komitén afgifvit, skulle kunna framläggas för nu församlade

Riksdag, och i allt fall måste, förutsatt att detta förslag af Kongl. Maj:t

och Riksdagen bifölles, i följd af de många och stora förändringar, som

detsamma afsåge, en tid af flera år förflyta, innan förslaget vunne full

tillämpning. Men att under ett eller flera år från högskolan utestänga en

stor del af den ungdom, som önskade egna sig åt de för vårt lands välstånd

så ytterst vigtiga tekniska värf, till hvilka högskolan förberedde,

syntes styrelsen vara en betänklig åtgärd. Det vore nemligen å ena sidan

för landets utveckling i ekonomiskt hänseende afgjordt fördelaktigt, att

tillfälle lemnades dem, som egnade sig åt teknisk verksamhet, att inhemta

de för sådan verksamhet erforderliga kunskaper, och å andra sidan föga

välbetänkt att genom högskolans inskränkning till en allt för trång verksamhetskrets

föranleda ytterligare öfverbefolkning på de redan öfverfylda

medicinska, juridiska och lärarebanorna. Det hade visserligen anmärkts, att

många af de ingeniörer, som vunnit sin utbildning vid högskolan, sedermera

vändt sig till utlandet, men dels vore detta i flera fall ett nödvändigt

vilkor för inhemtande af vidsträcktare erfarenhet och för införande i

landet af nya arbetsprocesser och nya industrigrenar, dels återkomme ett

stort antal af dem, som utvandrat, för att med förökade insigter gagna sitt

fädernesland. För öfrigt inflyttade icke få utländska ingeniörer till Sverige,

och deras antal skulle otvifvelaktigt tillväxa, om högskolans verksamhet

hämmades. Härtill komme, att den art kunskaper, som vid högskolan bibringades,

vore af stort värde äfven för personer, som egnade sig åt andra

praktiska sysselsättningar än ingeniörens eller fabrikantens, och att sålunda

en öfverproduktion icke vore att befara, äfvensom att det allvarliga arbete

och den stränga pligtuppfyllelse, som vid högskolan fordrades, vore ett

uppfostringsmedel af gagn på hvarje lefnadsbana, som den från högskolan

utgående eleven kunde komma att välja.

De åtgärder, som för den nu af styrelsen ifrågasatta utvidgningen af

högskolans verksamhet erfordrades, vore dels anskaffande af flera lämpliga

Bill. till ltiksd. Prat. 1S92. 4 Samt. I Afcl. 7 Haft. 21

s. 162 Kontrollera mot PDF

162

Statsutskottets Utlåtande N:o i).

lokaler för undervisningen, dels förstärkning af denna genom ökade lärarekrafter,

dels anskaffande af nödig materiel för undervisningen och dels

slutligen beredande af ökade tillgångar till bestridande af vissa omkostnader

af andra slag, som med utvidgningen vore förenade. För vinnande

af det med utvidgningen afsedda syftemål, eller möjlighet för högskolan

att mottaga ett ökadt antal elever, hade styrelsen ansett sig endast böra

föreslå sådana åtgärder, som, jemte det de så vidt möjligt bidroge till förbättrande

af undervisningen vid högskolan, icke strede mot den plan för

läroverkets tidsenliga utveckling, som af komitén framlagts, och som slutligen

icke innebure, att några större kostnader nedlades på tillfälliga anordningar.

Hvad först anginge lokalerna, så vore de, som nu i högskolan användes

för undervisningen, icke fullt tillräckliga ens för det nuvarande

hehofvet, och de skulle blifva alldeles otillräckliga, om elevantalet ökades.

För lahorationer och öfningar i allmän kemi, fysik och mineralogi saknades

tillräckliga arbetsrum. I afseende på undervisningen i ritning hade visserligen

en betydlig förbättring vunnits derigenom, att, på samma gång som

biblioteket förflyttats till den våning, som blifvit ledig genom förre föreståndarens

afgång, de salar, der detsamma förut inrymts, förvandlats till

ritsalar, men likväl erfordrades nya eller utvidgade lokaler för att flere

elever i de tre första årskurserna skulle kunna deltaga i denna undervisning.

Styrelsen ansåge, i likhet med hvad af komitén föreslagits, att härför borde

tagas i anspråk den boställsvåning, som nu innehades af professorn i

kemisk teknologi, hvilken vore förbunden att efter Ivongl. Maj:ts beslut

och mot ersättning, som af Kongl. Maj:t bestämdes, afstå från densamma.

Beträffande storleken af denna ersättning vore visserligen i nämnde professors

lön boställsvåningen uppskattad till endast GOD kronor årligen,

men dess verkliga värde kunde ej anses understiga 1,200 kronor årligen,

och en ersättning af sistnämnda belopp syntes vara så mycket mera berättigad,

som det för högskolan vore af nytta, om ifrågavarande lärare

vore bosatt i dess närhet. Under förutsättning, att hyresersättningen för

boställsvåningen beräknades efter 1,200 kronor för år, erfordrades sålunda,

om våningen från den 1 april 1893 stäldes till högskolans förfogande,

för nästkommande år ett belopp af 900 kronor. I våningen skulle lämpligen

kunna inrymmas den mineralogiska samlingen och dertill hörande

arbetsrum, ritlokaler och samlingar för arkitektoniska fackskolan, samt

derjemte af densamma ett rum med kök användas till bostadslägenhet för

vaktmästaren vid kemiska laboratoriet. Härigenom skulle de rum, som

nu användes för mineralogiska samlingen och till bostad för nämnde

vaktmästare, och Indika läge omedelbart intill kemiska laboratoriet kunna

s. 163 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9. 163

anordnas för laborationsöfningar i allmän kemi under andra årskursen

för de elever, som sedermera skulle öfvergå till bergsskolan. Dessutom

blefve genom den föreslagna förflyttningen de båda salar, som nu begagnades

af fackskolan i arkitektur, men härför vore mindre lämpliga,

såsom ej belägna intill hvarandra, lediga och kunde användas dels till

utvidgning af de lokaler, som vore afsedda för andra årskursens konstruktionsöfningar,

dels till modelleringsrum. Om den materiel, som erfordrades

för mineralogiska samlingen och för det nya laboratoriet, gjordes flyttbar

och tillika af den beskaffenhet, som i komiténs förslag afsåges för högskolans

nya byggnad, derest en sådan i framtiden komme till stånd, skulle

genom de af styrelsen föreslagna tillfälliga förändringarna af skolans

lokaler inga nämnvärda belopp förspillas på anordningar, som icke blefve

af värde äfven för framtiden, i synnerhet som de gas-, vatten- och afloppsledningar,

hvilka nu vore nödvändiga, äfven framdeles blefve af nytta,

om ifrågavarande lokaler, på sätt kornitén föreslagit, toges i anspråk för

ett fysiskt laboratorium. Kostnaden för de förändringar, som närmast

vore af nöden, kunde hufvudsakligen, med ledning af tre vid styrelsens

skrifvelse fogade kostnadsförslag, beräknas sålunda:

Förändring af professorns i kemisk teknologi boställsvåning

till rum för samlingar och lektionssalar........................

Förändring af södra flygelns bottenvåning till laboratorium

för allmän kemi jemte gas-, vatten- och afloppsledningar

Förändringar och deraf föranledda reparationer i bottenvåningen

för beredande af ökadt utrymme för första

a [''delningens ritöfningar ..................................................

Förändring af den för mekaniska samlingen nu använda

salen till ritsal för tredje afdelningens maskinkonstruktioner

....................................................................................

Anbringande af central uppvärmning med ånga i de förändrade

lokalerna samt förbättring af ventilationen

Utsträckning af elektriska belysningen samt af vatten- och

afloppsledningar, förutom laboratorium..........................

Derjemte erfordrades några smärre förändringar i lokalerna,

dels för fast inredning af en ny sal för lysiskt-tekniska

öfningar, dels för ett nytt modelleringsrum och dels

för anordnande af rum till pappersspänning m. m......

Ifrågavarande förändringar skulle således medföra en kostnad

af............................................................................................. kr. 17,250: —

kr. 1,707: 35

» 2,9 30: —

» 1,183: 90

» 1,250: 04

» 7,675: —

» 1,500: —

» 970: 71

s. 164 Kontrollera mot PDF

164

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

_ Af de 60,000 kronor, hvartill komitén beräknat kostnaderna för bchöfliga

förändringar i hufvudbyggnaden, skulle sålunda blott eu mindre

del för närvarande tagas i anspråk. Utan tvifvel vore åtskilliga andra

af komitén föreslagna arbeten önskvärda, men styrelsen hade icke ansett

sig böra ifrågasätta andra åtgärder än som påkallades af det mest tvingande

behof.

Hvad beträffade undervisningens anordning, så skulle, äfven om, såsom

nu vore fallet, endast 80 elever mottoges i första årskursen, den af komitén

föreslagna utsträckningen af den obligatoriska lärokursen från tre till fyra

ar ej kunna sättas i verket och ej heller nya fullständiga afdelningar

för elektroteknik och skeppsbyggeri upprättas, utan att en ny byggnad

uppfördes, på sätt komitén äfven föreslagit; men deremot läte det sig

göra att med de förändringar af skolans lokaler, som ofvan omförmälts,

och med bibehållande i det väsentligaste af nu gällande läroplan anordna

undervisningen för ett större antal elever än det nuvarande. Hvad anginge

föreläsningarna vid högskolan, blefve kostnaden väsentligen densamma, vare

sig de bevistades af flere eller färre åhörare, men för de mångsidiga och

vidsträckta öfningar och repetitioner, hvilka utgjorde eu så ytterst vigtig

del af högskolans undervisning, vore det, om elevantalet ökades, nödvändigt,

att högskolan komme i besittning af ökade medel till aflöning af extra

lärare och assistenter. Ty uppenbart vore, att öfningarna måste, likasom

de repetitioner, som företoges för att undersöka huru eleverna gjort sig

till godo det, som i föredragen afhandlats, vid förökadt elevantal kräfva

förstärkning af lärarekrafterna, i synnerhet om, såsom vid skolan nu vore

händelsen, yttersta gränsen i detta afseende vore uppnådd, så att, om ännu

flere elever der vunne inträde, en indelning i grupper vid undervisningen

i åtskilliga ämnen måste verkställas. Enligt komiténs beräkning skulle de

för extra lärares och assistenters aflöning erforderliga beloppen vara respektive

21,500 och 18,450 kronor, under det att de nu utgjorde blott respektive

5,850 och 7,000 kronor. För den utvidgning, som nu borde ifrågakomma,

vore följande belopp, för år räknadt, erforderliga:

För förstärkning af undervisningen i ren matematik ............ kr. 1,500: _

i teoretisk mekanik .................................................................. » 90O: _

» maskinlära och maskinkonstruktioner för tredje årskursen » 2,000: —

» konstruktioner af enkla maskindelar in. m. för andra » » 1,800: —

» allmän fysik................................................................................ » ypp. _

» tillämpad fysik (konstruktionsöfningar beträffande värme
och

ventilationsapparater) .................................................... » 500: —

Transport kr. 7,600: —

s. 165 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

165

Transport kr.

i mineralogi och geologi............................................................ »

» allmän kemi och kemiska laborationer dels å högskolans,

dels å bergskolans laboratorier........................................ »

» beskrifvande geometri och linearritning ............................... »

» geodesi och topografi jemte dertill hörande öfningar på fältet »

» väg- och vattenbyggnadskonst .................................................. »

» allmän byggnadskonst (byggnadskonstruktionslära), bygg
nadsstatik

samt husbyggnadskonst .......

» frihandsteckning ............................................

» verkstadsarbete ................................................

7,600:

400:

2,000

1,000

1,000

1,400

))

1,600: —

»

400: —

______________»

400: —

Summa kr.

15,800: —

Genom denna förstärkning af undervisningen skulle tillika åtskilliga

förbättringar, som af komitén i dess utlåtande angifvits såsom behöfliga,

kunna delvis genomföras; och redogöres i statsrådsprotokollet närmare för

arten af dessa förbättringar.

För att den ifrågasatta utvidgningen af undervisningen skulle kunna

sättas i verket redan från början af innevarande års hösttermin, tillkomma

anförde styrelsen härefter, enligt hvad departementschefen meddelar, kostnaden

för nämnda termin, men då å andra sidan icke hela utvidgningen

behöfde utföras under år 1893, ansåge styrelsen beloppet 15,800 kronor

likväl vara tillräckligt.

A id beräkningen af beloppet hade styrelsen icke ansett sig böra skilja

på anslag för extra lärare å ena och assistenter å andra sidan, af det skäl,

att den ena eller andra klassen af dessa lärare kunde komma att tagas i

anspråk allt efter elevernas fördelning i de särskilda fackskolorna; och

styrelsen ansåge det af samma skäl lämpligt, att de för de särskilda läroämnena

föreslagna beloppen kunde efter behof jemkas, dock så att slutsumman

ej öfverskredes.

Vidare erfordrades anslag för den materiel, som måste anskaffas för

de nya lokalerna:

Enligt beräkning af professorn i allmän kemi skulle utaf den

i komiténs förslag upptagna utgiftsposten för nya flyttbara

arbetsbord, kapeller, reagensskåp, glasvaror m. m.

för närvarande blott erfordras en mindre del eller.......... kr. 5,400: —

Transport kr. 5,400: —

s. 166 Kontrollera mot PDF

166

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Transport kr. 5,400: —

För (len mineralogiska samlingens inrymmande erfordrades,

enligt beräkning af lektorn i mineralogi och geologi, för

nya flyttbara skap, arbetsbord m. m. af det i komiténs

förslag upptagna belopp nu endast...................................... » 2,500: —

Derjemte behöfdes nya ritbord, stolar, taflor, skrufstycke^

diverse apparater in. m. till ett värde af ........................ » 1,050: -

Således behöfdes för ny materiel sammanlagdt ..................... kr. 9,850: —

Den sålunda anskaffade materielen skulle vara användbar äfven sedan

ny byggnad uppförts för de kemiska, kemiskt-tekniska och mineralogiska

institutionerna.

Slutligen påkallades medel för bestridande af de kostnader, som omedelbart

åtföljde de nya lokalernas användande och ökningen af elevernas

antal. De kunde beräknas sålunda:

Förökade omkostnader för kemiska, kemiskt-tekniska, metallurgiska

och fysiska laborationer, för verkstadsarbetet

och mekaniska laborationer samt andra öfningar............ kr. 2,500: —

Förökade omkostnader för belysning, uppvärmning, vattenförbrukning,

renhållning, städning, underhåll af inventarier

samt för andra diverse utgifter .............................. ” 2,000: -

Summa kr. 4.500: —

Till detta belopp komme ökningen i omkostnaderna under höstterminen

1892, men då å andra sidan icke hela utvidgningen försigginge

under år 1893, vore nämnda belopp af 4,500 kronor tillräckligt för läsåret

1892—1893 samt höstterminen 1893.

Styrelsen ansåge sig böra framhålla, att samtliga anförda kostnadsberäkningar

vore alldeles oberoende af det förslag till utsträckning af

undervisningen i elektroteknik, som styrelsen nyligen till Kongl. Maj:t afgifvit,

och som vore föremål för proposition till nu församlade Riksdag.

Beträffande det antal elever, som efter den nu ifrågasatta utvidgningen

skulle kunna i första årskursen mottagas, ansåge styrelsen det vara

lämpligast, att äfven hädanefter såsom hittills detsamma hvarje år af Kongl.

Maj:t bestämdes. Komitén för högskolans utvidgning hade ansett, att

äfven efter genomförandet af dess förslag till nybyggnad ej flere elever

än “120 skulle kunna i första årskursen årligen vinna inträde. Ett så stort

antal kunde med den nu föreslagna utvidgningen naturligtvis icke ifrågakomma,

utan skulle antalet elever, som hvarje år kunde mottagas i första

s. 167 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

167

kursen, efter de nu föreslagna förändringarne sannolikt ej kunna- öfverstiga

100, motsvarande eu tillökning af 50—60 i högskolans hela elevantal.

I en styrelsens skrifvelse bilagd promemoria hade, upplyser departementschefen

vidare, högskolans tillförordnade föreståndare, för att. bemöta

den invändningen mot högskolans utvidgning, som man ofta hört framställas,

att en stor del af de ingeniörer, som der utbildats, lemnade fäderneslandet

för att taga anställning utrikes, framhållit, dels att de fleste af

dem, som sålunda lemna landet, efter några års vistelse utrikes, hvarunder

de varit i tillfälle att vidga sina insigter, återvända till Sverige, dels

ock att visserligen många af de utvandrade qvarstanna i utlandet, men

att äfven dessa gagna sitt hemland icke blott genom att göra det svenska

namnet kändt och aktadt, utan äfven genom de handelsförbindelser, som

af dem inledas; och hade föreståndaren vid sin framställning fogat en

förteckning på nittioen svenska ingeniörer, hvilka, sedan de efter genomgången

kurs vid högskolan lemnat landet, efter någon tid hit återvändt

och här vunnit anställning, eller börjat sjelfständig industriel verksamhet.

Med skrifvelse af den 19 februari innevarande år hade högskolans

styrelse härefter öfverlemnat utdrag af protokoll, hållet vid sammanträde

af högskolans lärarekollegium och utvisande, att kollegiet enhälligt och

på det lifligaste biträdt styrelsens hemställan.

Liksom tekniska högskolans styrelse och lärarekollegium funne äfven

departementschefen det vara högst angeläget, att tillgång till högre teknisk

bildning bereddes ett så stort antal som möjligt af de ynglingar,

som önskade förvärfva sig sådan, och d e p ar t e m en t s c h cfc 11 trodde, att en

icke ringa skada skulle vållas vårt lands ekonomiska utveckling, derest

tillträdet till den högre tekniska undervisningen äfven under kortare tid

hindrades eller försvårades. Mången yngling, som helst velat egna sig åt

något tekniskt yrke, men som förgäfves sökt inträde vid högskolan, skulle

utan tvifvel i stället begifva sig till universitetet och sålunda öka trängseln

på de s. k. lärda banorna. Genom att redan nu i den lägsta afdelningen

vid högskolan mottaga ett större antal elever än hittills skulle ock

antalet i de högre afdelningarna under de följande åren komma att växa,

så att, derest den af förenämnda komité föreslagna utvidgningen af högskolan

kornme till stånd, en lämplig öfvergång till sistberörda utvidgning

vore beredd.

Mot de föreslagna särskilda kostnadsbeloppens storlek hade departementschefen

intet_att invända, utom hvad anginge det till hyresersättning

åt professorn i kemisk teknologi från den 1 april 1893 till årets slut beräknade

beloppet 900 kronor. I den nuvarande staten vore nemligen aflöningen

för denne professor upptagen till 5,400 kronor jemte fri bostad,

s. 168 Kontrollera mot PDF

168

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilken således vore uppskattad till <>00 kronor, och i sitt den 15 december

1891 afgifna betänkande angående utvidgning och omorganisation af

högskolan både koiniterade föreslagit bemälde professors aflöning till G,000

kronor utan fri bostad eller särskild hyresersättning. Fullt tillräcklig grund

syntes departementschefen ej heller iöreflnnas dertill, att bemälde professors

aflöningsförmåner skulle, sedan han afflyttat från högskolans byggnad,

utgå med högre belopp än de öfrige vid högskolan anstälde professorernas

löner. För de särskilda olägenheter och omkostnader, som vore

förenade med utrymmandet af den nuvarande boställsvåningen och flyttning

till annan lägenhet, syntes dock någon godtgörelse böra honom

lernnas, i hvilket hänseende ett belopp af 150 kronor kunde finnas skäligt,

hör tiden från april månads ingång 1893 till årets slut blefve alltså

bostad sersättningen 450 kronor och godtgörelsen i dess helhet, med inräkning

af nyssnämnda 150 kronor, 600 kronor.

De ifragastälda anslagsbeloppen afsåge delvis innevarande år. Derest

Kongl. Maj:t funne skäligt att till Riksdagen göra framställning om deras

beviljande, borde de emellertid i sin helhet äskas å extra stat för 1893.

Blefve Kongl. Majds^framställning af Riksdagen bifallen, kunde den del,

som för innevarande ar erfordrades, af Kong], Maj:t anvisas af tillgängliga

medel för att efter anslagsårets ingång ersättas.

Nödvändigheten af att den föreslagna utvidgningen af undervisningen

vid tekniska högskolan kommer till stånd synes utskottet vara till fullo

styrkt genom den till statsrådsprotokollet leinnade utredningen i ämnet,

och utskottet har icke heller något att erinra mot beräkningen af do

särskilda, för ändamålet erforderliga kostnadsbeloppen.

Deremot har utskottet ansett någon nedsättning kunna ske i de äskade

anslagen sa till vida, att åtminstone det till diverse utgifter begärda beloppet

4,500 kronor skulle kunna täckas genom de afgifter för laborationer

och öfningar, hvilka lämpligen kunna af Kongl. Maj:t i administrativ väg

föreskrifvas. Med hänsyn dertill, att elevantalet för närvarande utgör omkring

270 samt vid bifall till Kongl. Maj:ts proposition säkerligen skulle

komma att ökas, anser sig utskottet nemligen kunna antaga, att ifrågavarande

afgifter skola uppgå till motsvarande belopp, eller 4,500 kronor.

En ytterligare nedsättning af de äskade anslagen skulle enligt utskottets

förmenande kunna åstadkommas genom införande af bestämda terminsafgifter

till lämpliga belopp. Till införande af sådana synes så mycket

mera skäl förefinnas som, utom de nu ifrågasatta ökade utgifterna, jemväl

större sadana inom en nära framtid äro att emotse, hvilka genom en så

beskaffad åtgärd skulle i någon mån kunna betäckas. Enligt gällande

bestämmelser äro visserligen special- och extra elever skyldige att för

s. 169 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

169

undervisningen betala afgifter, hvilka för närvarande utgå med 5 kronor

för hvarje föreläsningsämne, 10 kronor för hvarje konstruktions- eller ritöfningsämne

eller föreläsningsämne, hvarmed äro förenade konstruktioner

eller ritöfningar, äfvensom för praktiska öfningar, modellering

och verkstadsarbete, samt med 25 kronor för kemiska eller metallurgiska

laborationsöfningar, allt för läsetermin räknadt, och hvilka afgifter i

medeltal för åren 1878—1890 utgjort 2,015 kronor, men de ordinarie

eleverna äro fria från alla afgifter, då till sådana ej kunna räknas

vissa böter för försummade lektioner. Det synes utskottet i öfrigt

angeläget, att Riksdagen, om den delar utskottets uppfattning i detta

hänseende, nu vidtager någon åtgärd för införande af dylika afgifter

för de ordinarie eleverna, enär den i statsrådsprotokollet om förmälda

komitén i sitt betänkande angående utvidgning och omorganisation af

tekniska högskolan uttalat den mening, att visserligen förbrukade

materialier vid de mekaniska, fysiska, kemiska m. fl. laborationsöfningar

borde af eleverna ersättas, men att undervisningen för ordinarie elever

borde likasom hittills vara kostnadsfri. Till stöd för åsigten att afgifter

böra af eleverna erläggas kan emellertid åberopas förhållandena vid

flere utländska högskolor. Enligt hvad inhemtas af omförmälda betänkande,

betalas sålunda vid tekniska högskolan i Berlin inträdesafgifter

med 30 mark af studerande och 20 mark af hospitanter (— extra

elever). Dessutom erlägges för hvarje termin en afgift för den ordinarie

undervisningen, hvilken afgift bestämmes efter antalet undervisningstimmar

i veckan. Studerande erlägga 3 mark för hvarje föreläsningstimme

och 2 mark för hvarje öfningstimme i veckan samt hospitanter

resp. 4 och 3 mark. Särskilda terminsafgifter, vexlande emellan 75

och 15 mark, erläggas vidare för en del laboratoriearbeten. Afgifterna

kunna efterskänkas medellösa studerande, som utmärka sig för godt

uppförande och framsteg; men antalet sådana friplatser får ej öfverstiga

en viss af vederbörande minister faststäld procent af de för läroåret

antagna studerande. Vid tekniska högskolan i Hannover variera inskrifningsafgifterna

mellan 1 och 3 mark, beroende på tiden, inom

hvilken inskrifningen sker. Derjemte erläggas årsafgifter med 5 mark

för hvarje föreläsningstimme och 3 mark för hvarje öfningstimme i

veckan, men för läroämnen, i hvilka undervisningen endast pågår under

vinterterminen, betalas resp. 3 och 2 mark samt för sådana, som blott

förekomma under sommarterminen, resp. 2 och 1 mark. Särskilda afgifter

erläggas för en del öfningsämnen. Vid högskolan i Wien erlägges

af ordinarie elever dels en inskrifningsafgift af 5 floriner, dels

en terminsafgift af 25 floriner, oberoende af fackafdelning samt antal

Bill. till RUcsd. Prot. 189‘J. 4 Sami. 1 Rand. 7 lläft. 22

s. 170 Kontrollera mot PDF

170

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

undervisningstimmar, samt dels för begagnande af kemiska laboratoriet

en terminsafgift af 10 floriner. Medellösa lärjungar, som med framgång

följa undervisningen, kunna befrias från hela eller halfva terminsafgifterna,

men ej från inskrifningsafgiften. Extra elever betala en terminsafgift,

beräknad efter 1,50 floriner för hvarje undervisningstimme i

veckan, dervid två öfnings- eller rittimmar räknas för en undervisningstimme.

Vidare betalas vid tekniska högskolan i Darmstadt inträdesafgift

med 10 mark, hvarjemte studerande erlägga en terminsafgift af

70 mark för vinterterminen och 60 mark för sommarterminen. Hospitanter

betala i allmänhet för hvarje föreläsningstimme i veckan 4 mark

och för hvarje öfningstimme i veckan 3 mark. Dessutom erlägga såväl

studerande som hospitanter särskilda öfningsafgifter (såsom ersättning

för förbrukade materialier etc.) enligt faststäld taxa. Och slutligen

betalar vid polytekniska skolan i Ziirich hvarje lärjunge för undervisningen

i de till hans fackafdelning hörande obligatoriska och valfria

ämnena eu afgift af 100 francs för hela skolåret förutom en del

särskilda terminsafgifter m. m.

Då emellertid beloppet af de terminsafgifter, hvilka, med iakttagande

af lämpliga inskränkningar för mindre bemedlade och medellösa lärjungar,

enligt utskottets förmenande böra åläggas eleverna vid den tekniska

högskolan, bör fastställas af Riksdagen, men utskottet icke nu

eger att framställa något bestämdt förslag i afseende härå, finner sig

utskottet endast böra ifrågasätta, att Riksdagen hos Kongl. Maj:t gör

framställning i ämnet.

På grund af hvad nu blifvit anfördt hemställer utskottet,

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen, till utvidgning af

undervisningen vid tekniska högskolan under innevarande

och nästkommande år, på extra stat för år

1893 beviljar:

till åtskilliga förändringar och inredningsarbete inom

högskolans lokaler................................ kr. 17,250: —

till diverse vid undervisningen erforderlig

materiel............................................ » 9,850: —

till förstärkning af undervisningen vid

högskolan under läroåret 1892—

1893 samt höstterminen 1893 ......... » 15,800: —

till hyresersättning åt professorn i kemisk

teknologi för tiden från den

1 april 1893 till årets slut............... » 600: —

eller tillsammans 43,500 kronor; samt

s. 171 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

171

b) att Riksdagen vid anmälan af detta sitt beslut

ville anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande,

huruvida icke terminsafgifter lämpligen böra

åläggas eleverna vid tekniska högskolan, samt derefter

för Riksdagen framlägga det förslag i ämnet,

hvartill omständigheterna kunna föranleda.

[57.]

71:o) Till understöd åt läqre tekniska yrkesskolor och till bestridande f"?- al kostnader lör deras inspektion har under de senaste aren anvisats åt lägre tekett

belopp af 35,000 kronor årligen, under vilkor, att det bidrag, som

af dessa medel komme att utbetalas till understöd åt sådan skola, icke

finge öfverstiga hvad vederbörande kommun i kontant tillsköte för

skolan. Då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, omförmälda

belopp fortfarande är för ifrågavarande ändamål erforderligt, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning, må till understöd åt lägre

tekniska yrkesskolor och till bestridande af kostnader

för deras inspektion på extra stat för år 1893 anvisa

ett anslag af 35,000 kronor, med vilkor, att det bidrag,

som af dessa medel kommer att utbetalas till understöd

åt lägre teknisk yrkesskola, icke får öfverstiga

hvad vederbörande kommun i kontant tillskjuter för

skolan.

Medicinalstyrelsen med dithörande stater.

72:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts der

om gjorda framställning och i likhet med hvad förJ1/hospitalens

flera föregående år egt rum, må bevilja ett extra an- räkenskaper.

slag för år 1893 af 1,200 kronor till arfvode för gransk- [58.]

ning af hospitalens räkenskaper.

73:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning Ang. anslag

_ .ii i till poli/clmiicen

hemställer utskottet, _ för tandsjuk
att

Riksdagen må äfven för år 1893 anvisa ett domar.

extra anslag af 4,000 kronor för uppehållande under [59.]

samma år af en poliklinik för tandsjukdomar.

s. 172 Kontrollera mot PDF

172

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

V etenskapsakademien.

för9vidtagande ^4:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte till vido/

åtgärder tagande af åtgärder mot eldfara i statens andel af vetenskapsakadevt0Llk{psakl-m*ens

1 hufvudsaklig öfverensstämmelse med i sådant afseende

demtens hus. upprättadt förslag och tillhörande ritningar, på extra stat för år 1893

[60.] bevilja ett belopp af 10,300 kronor, under vilkor att akademien samtidigt

med ifrågavarande arbetens utförande läte vidtaga erforderliga

likartade åtgärder inom akademiens egen andel af huset.

Enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, har Kongl. Maj:ts

förevarande förslag föranledts af en utaf vetenskapsakademien i skrifvelse

den 9 september 1891 gjord framställning, deri akademien anfört, bland

annat, hurusom vid eldsvådor i senare tid inom hufvudstaden det mer

än en gång visat sig, att de antända husen icke varit anordnade på ett

sätt, som varit egnadt att i möjligaste mån hindi-a eldens spridning,

och att derför ödeläggelsen genom branden blifvit mycket vidsträcktare,

än med bättre anordning kunnat blifva förhållandet. Med anledning af

denna erfarenhet hade akademien funnit sig af sin pligt manad att tillse,

hurudant förhållandet i detta hänseende vore med det hus, n:r 94, 96

vid Drottninggatan i hufvudstaden, hvilket till eu del tillhörde svenska

staten och till en del akademien enskildt och som bland annat inneslöte

det naturhistoriska riksmuseets samlingar. Akademien hade fördenskull

låtit genom sin arkitekt, professorn F. G. A. Dahl, jemte Stockholms

stads brandchef, kommendörkaptenen E. B. Hollstén, och byggmästaren

A. G. Sällström, besigtiga sagda hus i berörda hänseende, och hade

dessa besigtningsmän afgifvit förslag till de anordningar, som enligt

brandchefens uttalade åsigt vore oundgängligen påkallade för vinnande

af trygghet mot eldfara. Nämnda förslag, hvilka uppgjorts särskildt

för statens och särskildt för akademiens andel i huset, slutade å en

kostnadssumma för den förra delen af 10,300 kronor och för den senare

af 8,000 kronor.

I betraktande af det ansvar, för hvilket, i händelse af eu brandolycka

i detta hus, akademien skulle vara blottstäld, derest hon icke

hade gjort allt hvad på henne ankommit till skydd för de dyrbara och

delvis oersättliga skatter, som detta hus inneslöte, kunde akademien

icke underlåta att taga Kongl. Maj:ts uppmärksamhet i anspråk för

denna angelägenhet. Akademien ville derför, med öfverlemnande af

besigtningsmännens af ritningar åtföljda förslag till de åtgärder, hvilka

s. 173 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

173

ansetts nödiga inom statens andel i huset, anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes till Riksdagen aflåta proposition om anvisande af den för ändamålet

erforderliga summan, 10,300 kronor. Derest, såsom akademien

hoppades, den sålunda begärda summan, 10,300 kronor, blefve för det

magtpåliggande ändamålet af Riksdagen anvisad, ville akademien låta

sig angeläget vara, att de anordningar, som blifvit föreslagna för hennes

andel i huset, blefve samtidigt utförda, fastän den derför erforderliga

kostnaden, 8,000 kronor, vore för hennes ekonomiska förhållanden ganska

betungande.

Ofverintendentsembetet, hvars utlåtande häröfver blifvit infordradt,

hade, upplyser departementschefen, förmält sig icke hafva funnit anledning

till anmärkning mot förevarande förslag, vare sig i fråga om de

tillämnade åtgärderna eller den för desamma beräknade kostnad.

Med afseende å hvad till statsrådsprotokollet blifvit meddeladt

rörande den eldfarliga beskaffenheten af nuvarande anordningar inom

ifrågavarande byggnad, anser sig utskottet böra förorda bifall till hvad

Kongl. Maj:t föreslagit och hemställer alltså,

att Riksdagen må till vidtagande af åtgärder mot

eldfara i statens andel af vetenskapsakademiens hus,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i sådant afseende

upprättadt förslag och tillhörande ritningar, bevilja på

extra stat för år 1893 ett belopp af 10,300 kronor,

under vilkor att vetenskapsakademien samtidigt med

ifrågavarande arbetens utförande låter vidtaga erforderliga

likartade åtgärder inom akademiens egen andel

af huset.

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien.

75:o). Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning “"j

och då, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, de extra anslag å historie- och’

tillsammans 9,200 kronor, som för ändamål, tillhörande akademiens verksamhet,

blifvit för innevarande liksom för flera föregående år beviljade, samlingar.

äro för samma ändamål fortfarande behöfliga, hemställer utskottet, [61.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1893 anvisa

följande anslag till vitterhets-, historie- och

antiqvitetsakademien:

s. 174 Kontrollera mot PDF

174

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Ang. anvisande

af beviljadt

anslag

till nybyggnad

af akademiens

för

de fria konsterna

hus.

[62.]

Ang. anslag

till riksmuseets

afdelning

för

arkegoniater

m. m.

[63.]

Ang. anslag

till museets

etnografiska

samling.

[64.]

a) till arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden

vid ordnandet och vården af de under akademiens

inseende stälda samlingar samt till aflöning åt vaktbetjening

4,000 kronor;

b) till undersökning och beskrifning af fäderneslandets

fornlemningar m. m. 3,200 kronor; och

c) till utgifvande af planschverk öfver fornsaker

och andra märkvärdiga föremål i statens historiska

museum m. m. 2,000 kronor.

Akademien för de fria konsterna.

76:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad på sid. 177—178 i statsrådsprotokollet blifvit

i ämnet erinradt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen af det vid 1890 års riksdag till

om- och nybyggnad af akademiens för de fria konsterna

hus beviljade anslag, 385,000 kronor, må på

extra stat för år 1893 anvisa det återstående beloppet

eller 175,000 kronor.

Naturhistoriska riksmuseum.

77:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till inköp och insamling af naturalier

vid naturhistoriska riksmuseets af delning för arkegoniater

och fossila växter, till arbetsbiträden derstädes

och till bestridande af andra med arbetena vid afdelningen

förenade utgifter, jemväl för år 1893 på extra

stat anvisa enahanda belopp som för innevarande år,

eller 2,000 kronor.

78:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom framstälda förslag får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må för vård, underhåll och förkofran

af naturhistoriska riksmuseets etnografiska samling anvisa

på extra stat jemväl för år 1893 enahanda belopp som

för innevarande år, eller 2,800 kronor.

s. 175 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

175

Meteorologiska centralanstalten.

79:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte åt meteorologiska

centralanstalten på extra stat för år 1893 bevilja:

till anordnande af väderleksmeddelanden om eftermidda
garne

under månaderna juli—september.................. kronor 2,500: —

samt såsom bidrag till bestridande af vissa utgifter för

väderlekstelegram m. m............................................. J> 2,200: —

med rätt för Kongl. Maj:t att till ersättande från dessa anslag låta af

tillgängliga medel förskjuta hvad som för ifrågavarande ändamål under

innevarande år erfordras.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 131) hafva åter herrar

Chr. Loven och Aug. Wijkander hemstält, att Riksdagen ville för utvidgning

af den meteorologiska centralanstaltens verksamhet, särskildt med afseende

på utgifvandet af väderleksmeddelanden, bevilja för år 1893 ett

extra anslag af 10,200 kronor, med rätt för Kongl. Maj:t, att till ersättande

från detta anslag låta af tillgängliga medel förskjuta hvad som för ifrågavarande

ändamål under innevarande år erfordras.

1 fråga om Kongl. Maj:ts förevarande framställning inhemtas af statsrådsprotokollet,

att föreståndaren för statens meteorologiska centralanstalt,

professorn M. Rubenson i en till vetenskapsakademien ingifven skrifvelse

omförmält, hurusom anstalten, jemte sitt främsta åliggande att genom anordnande

af meteorologiska iakttagelser inom riket och genom dessas bearbetning

åstadkomma en möjligast fullständig kännedom af landets klimatförhållanden,

äfven hade till uppgift att dagligen söka utröna den närmast

förestående väderleken och att till allmänhetens och särskildt landtbrukets

nytta sprida dessa väderleksförutsägelser ej blott genom de dagliga tidningarna

utan äfven och i synnerhet genom de medel, som den elektriska

telegrafen och telefonen erbjöde. Dylika dagliga väderleksmeddelanden,

grundade på telegrafiskt erhållna meteorologiska uppgifter från en mängd

orter ej blott inom landet utan äfven i utlandet, hade redan sedan en lång

följd af år tillbaka från anstalten utgått, ehuru de, med hänsyn till de

dermed förenade kostnader, ända till år 1890 måst inskränkas till en gång

om dagen och varit grundade på iakttagelser, anstälda omkring klockan 8

förmiddagen. Efter erhållen uppmaning från de flesta hushållningssällskap

i riket hade emellertid, med användande af några tillgängliga mindre besparingar,

först under 1890 års sommarmånader anordnats telegrafiska

väderleksmeddelanden äfven på aftnarne, hvilka meddelanden jemväl fort
-

Ang. anslag

''ör väderleksmeddelanden

m. m.

[65.]

s. 176 Kontrollera mot PDF

176

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

satts under augusti och september månader nästlidna år, sedan Ivongl.

Maj:t anvisat för en gång det erforderliga beloppet till bestridande af dermed

förenade kostnader. Att än vidare fortsätta samt ytterligare utbreda

och fullkomna dessa meddelanden, så ock i önskvärd mån utvidga anstaltens

verksamhet i öfrigt, såge sig likväl föreståndaren urståndsatt, derest

icke särskilda medel blefve för ändamålet anvisade, i hvilket afseende han,

med hänsyn till det intresse, hvarmed nämnda meddelanden varit omfattade,

och det stora gagn, de erkänts hafva medfört särskildt för landtbruket,

hemstälde, att akademien måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om framställning

till Riksdagen om anvisande af derför nödiga anslag.

Förutom lönestaten innefattade meteorologiska centralanstaltens stat

för närvarande följande ordinarie anslag:

l:o) till arfvoden åt observatörerna vid statens meteorologiska stationer,

för räknebiträden, aflöning åt en vaktmästare, anskaffande och underhåll

af instrument, underhåll af anstaltens telegraf och materiel äfvensom

för andra behof, jemlikt kongl. brefven den 12 maj 1876 och den 1 2 juni

1882, reservationsanslag 16,000 kronor;

2:o) såsom bidrag till ersättning åt telegrafverket för väderlekstelegram

m. m., enligt kongl. bref den 31 maj 1889, 1,050 kronor.

På grund af kongl. bref den 21 september 1877 hade anstalten

dessutom att bestrida följande utgiftsposter å tillsammans 2,150 kronor,

nemligen 300 kronor för utvexling af meteorologiska telegram med

Deutsche Seewarte i Hamburg samt 1,850 kronor dels till ersättning

åt de observatörer i landsorten, som insände väderlekstelegrammen,

dels till arfvode åt den tjensteman vid centraltelegrafstationen i Stockholm,

som öfvervakade och sammanfattade de dit inkommande väderlekstelegrammen,

dels till ersättning för observationer och telegrafering

vid Stockholms observatorium och underhåll af telegraflinien mellan

detta observatorium och centraltelegrafstationen. Härvid hade anstalten

dock, i händelse dess årliga anslag befunnits för ändamålet otillräckligt,

egt att hos Kongl. Maj:t anhålla om erforderligt tillskott för sagda

ändamål. Anstalten hade ock under en följd af år nödgats hos Kongl.

Maj:t begära och äfven erhållit nämnda tillskott af 2,150 kronor, intill

dess genom 1889 års Riksdags, på Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,

fattade beslut förenämnda ordinarie anslagsbelopp 1,050 kronor,

som förut för annat ändamål utgått till vetenskapsakademiens förfogande,

blef lemnadt såsom årligt bidrag till bestridande af dessa utgifter,

hvarefter endast återstoden, 1,100 kronor, af Kongl. Maj:t årligen

anvisats.

s. 177 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

177

Föreståndaren för meteorologiska centralanstalten, som med sin

framställning nu afsett att för väderlekstjensten vid anstalten vinna ett

fullständigt och väl ordnadt system af in- och utländska stationer,

hvilka till anstalten insände väderlekstelegram, två gånger dagligen

under månaderna juli—september och en gång dagligen under den

Övriga delen af året, samt att erhålla arbetskraft till fullständig bearbetning

af dessa telegrams innehåll och, så vidt möjligt, till ett fortgående

vetenskapligt studium af den synoptiska metoden att förutsäga väderleken,

hade, upplyser departementschefen, beräknat de härför erforderliga

kostnaderna och i enlighet dermed begärt följande tillökning i anstaltens

ordinarie anslag:

arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska stationer

............,.....................................................................t.......... kr. 2,111: —

arfvoden till biträden vid det ökade arbetet vid anstalten

för den dagliga väderlekstjensten.................................... » 3,600: —

diverse omkostnader.......................................................................... » 364: —

ersättning till utländska telegraflinier för befordran af de

nya väderlekstelegrammen till anstalten.......................... » 1,000: —

ersättning till svenska telegrafverket......................................... » 2,175: —

summa kr. 9,250: —

hvarifrån dock borde afdragas det genom kongl. brefvet

den 31 maj 1889 anvisade beloppet ................................. kr. 1,050: —

utgörande således den behöfliga tillökningen i anstaltens

årliga anslag............................................................................... kr. 8,200: —

I denna summa vore — meddelar departementschefen — äfven inberäknadt

det belopp af 1,100 kronor, som under de senaste åren beviljats

utöfver staten, men hvilket, såsom af permanent natur, föreståndaren

ansett numera böra i densamma ingå.

Då emellertid ifrågavarande anslagsförhöjning, om den beviljades,

icke skulle komma att utgå förr än med år 1893, hade föreståndaren

hemstält, att derjemte måtte för en gång anvisas ett anslag af 2,000

kronor för fortsättande under år 1892 af den provisoriska eftermiddagstjenstgöring,

som under 1890 och 1891 årens somrar varit till landtbrukets

gagn anordnad; varande detta anslag beräknadt enligt följande

fördelning:

Bill. till Kiksd. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 lläft.

23

s. 178 Kontrollera mot PDF

178

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arfvoden till observatörer vid statens meteorologiska stationer för uppsättande

af extra väderlekstelegram och utförande af extra observationer

...................................................................................... kr. 910: —

arfvoden till bestridande af ökadt arbete vid anstalten samt

kostnader för ökad förbrukning af material m. m....... » 900: —

ersättning till utländska telegraflinier för nya telegram .. » 190: —

Summa kr. 2,000: —

Hvad föreståndaren sålunda föreslagit hade äfven blifvit tillstyrkt

af de utaf vetenskapsakademien för anstalten förordnade inspectores,

kanslirådet friherre A. H. Fock och professorn G. R. Dahlander; och

akademien, som med skrifvelse den 30 oktober 1891 till Kongl. Maj:t

öfverlemnat ifrågavarande framställning, hade, med hänsyn till sakens

erkända vigt för landets modernäring, förordat samma framställning

till bifall.

Ehuru departementschefen ansåge önskvärdt, att meteorologiska

centralanstaltens verksamhet blefve efter ett bestämdt system utvidgad

och så fullständig som möjligt, kunde han likväl af hänsyn till

de många andra behof, hvilka borde tillgodoses med statsanslag, icke

för närvarande tillstyrka bifall till den gjorda framställningen i den utsträckning,

som nu blifvit föreslagen. Nödigt syntes departementschefen

emellertid, att väderleksmeddelanden om eftermiddagarna måtte fortfarande

kunna anordnas under de tre sommarmånaderna juli —september,

i hvilket afseende närmast erfordrades för hvart af åren 1892 och 1893

ett anslag, som kunde bestämmas till 1,250 kronor eller det belopp,

som för enahanda ändamål under sistlidna års sommar af anstaltens

föreståndare ansetts behöfligt. Vidare och då det varit förenadt med

svårigheter att af särskilda medel årligen anvisa 1,100 kronor till ersättning

för väderlekstelegram m. in., torde de i sådant afseende för åren

1892 och 1893 erforderliga belopp nu jemväl af Riksdagen begäras, och

syntes desamma i likhet med nyssnämnda anslag lämpligen böra äskas

å extra stat.

Inträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt förslag, hänvisar

utskottet till motionen och vill här endast framhålla, att motionärerna

åsyftat genomförandet af det i statsrådsprotokollet omförmälda, af

anstaltens föreståndare framstälda förslag, ehuru motionärerna förordat hela

det erforderliga beloppets beviljande allenast på extra stat.

Ehuru hvad af bemälde föreståndare ifrågasatts angående utvidgningen

af anstaltens verksamhet synts utskottet beaktansvärdt, har utskottet likväl,

med hänsyn till det af departementschefen mot ett genomförande af

s. 179 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

179

förslaget i dess helhet anförda skäl, icke funnit sig kunna biträda motionärernas

framställning i annan man, än att utskottet trött sig böra förorda,

att det för anordnande af väderleksmeddelanden om eftermiddagarne

under sommarmånaderna afsedda anslag fastställes till något högre belopp

än Kongl. Maj:t föreslagit. Af statsrådsprotokollet inhemtas, att för fortsättning

under år 1892 af den provisoriska eftermiddagstjenstgöring, som

under 1890 och 1891 årens somrar varit anordnad, af föreståndaren beräknats

åtgå en summa af 2,000 kronor. Departementschefen har trott

sig kunna nedsätta detta belopp till 1,250 kronor och ansett, att ett lika

stort belopp borde beräknas för 1893 års sommar. Då det nu synts

utskottet lämpligt, att ifrågavarande väderleksmeddelanden må anordnas

på det något förbättrade sätt, föreståndaren synes hafva åsyftat, har utskottet

trott sig böra ifrågasätta, att medel till belopp af 2,000 kronor

för hvardera året, eller tillhopa 4,000 kronor, lemnas till föreståndarens

förfogande för ändamålet. Som utskottet likväl förestält sig, att en tillgång

af 500 kronor skulle kunna beredas genom minskning i nu från

anstaltens anslag utgående arfvoden, har förenämnda belopp, 4,000 kronor,

synts utskottet kunna i nytt anslag begränsas till allenast 3,500 kronor.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kongl. Maj:ts förslag om

anvisande af 2,200 kronor till bestridande af vissa utgifter för väderlekstelegram

in. m., får alltså hemställa,

att Riksdagen, med anledning af förevarande förslag,

må åt meteorologiska centralanstalten på extra stat för

år 1893 bevilja, till anordnande af väderleksmeddelanden

om eftermiddagarna under månaderna juli—september

3,500 kronor, samt såsom bidrag till bestridande af vissa

utgifter för väderlekstelegram in. in. 2,200 kronor; med

rätt för Kong!. Maj:t att till ersättande från dessa anslag

låta af tillgängliga medel förskjuta hvad som för

ifrågavarande ändamål under innevarande år erfordras.

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda.

80:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 182) finnes i ämnet

anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad förut egt rum,

må till uppehållande af undervisningen vid tre lära
-

Ang. anslag

till läroanstalter

för

öfverårig a

döfstumma.

[66.]

s. 180 Kontrollera mot PDF

180

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

anstalter för öfveråriga döfstumma, nemligen i Vadstena,

Skara och Bollnäs, anvisa ett extra anslag för år 1893

af 49,200 kronor.

uimiindskoian 81:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framställning liem<

Fe»*/ “tiller utskottet,

[67.]

att Riksdagen må till blindskolan i Vexiö för år

1893 anvisa ett extra anslag till enahanda belopp, som

flera föregående år beviljats, eller 11,000 kronor.

Ang. anslag

till handtverksskolan

i Kristinehamn

för blinda.

[68.]

82:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får

utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till uppehållande af handtverksskolan

i Kristinehamn för blinda, på extra stat för år

1893 bevilja ett anslag till enahanda belopp, som för

innevarande år för detta ändamål anvisats, eller 10,000

kronor.

Ang. anslag 83:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning får utaflunt9

sköttel hemställa, W *

skrifter m. m. att Riksdagen må, i likhet med hvad för flera före
[69.

] gående år egt rum, anvisa för år 1893 följande extra

anslag:

a) till tryckning af blindskrifter 2,500 kronor; och

b) till understöd åt blindlär ar eden er 1,200 kronor.

Hospitalsvården.

m Piteå9 84:0) Sedan Riksdagen till uppförande af ett nytt hospital å Pitholmen

hospital, i närheten af Piteå beviljat ett anslag af 965,200 kronor samt deraf an[70.

] visat på extra stat för år 1890 ett belopp af 120,000 kronor, för år 1891

en summa af 300,000 kronor och för år 1892 ett belopp af 275,000 kronor,

har Kongl. Maj:t nu föreslagit, att Riksdagen måtte till fullbordande af

arbetena å berörda hospital anvisa på extra stat för år 1893 återstoden

af det beviljade anslaget, eller 270,200 kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

s. 181 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

181

85:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte för uppförande

vid Lunds asyl af en nybyggnad för vård af obotliga sinnessjuka j0ng vid

qvinnor, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet Luvds asstofter

ecklesiastikärenden för den 13 januari 1891 omförmälda ritningar, [71.]

å extra stat bevilja ett anslag af 237,400 kronor samt deraf för år 1893

anvisa ett belopp af 150,000 kronor.

Under hänvisning till den redogörelse, som i åberopade statsrådsprotokollet

(sid. 183—187) lemnats rörande ifrågavarande anslagsbehof,

får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

framställning Anf: ansla?

till J6VJSO

sjukhus för

spetelsk.

86:o) På grund af derom af Kongl. Maj:t gjord

får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i öfverensstämmelse med hvad

för åren 1891 och 1892 egt rum, må för år 1893 på

extra stat bevilja ett anslag af 14,000 kronor till

understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske, under vilkor

att Gefleborgs läns landsting dertill för samma år anvisar

4,000 kronor och medgifver, att spetelske äfven

från andra län må vid sjukhuset erhålla vård, i den

mån utrymmet sådant medgifver.

[72.]

Kyrkorestaurering.

87:o) Sedan Riksdagen sistlidet år till restaurering af Vadstena Ang. anslag,

klosterkyrka, i hufvudsaklig enlighet med derför uppgjord plan samt)"’])1™]''

under den tillsyn och kontroll, Kongl. Maj:t bestämde, beviljat ett an -stena kiosterslag

af 100,000 kronor, deraf för innevarande år 20,000 kronor, med k’Jrkavilkor

att Vadstena och S:t Pei-s församlingar tillsköte det belopp, som

utöfver sagda anslag för ifrågavarande restaureringsarbete erfordrades,

hafva församlingarna, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, förbundit

sig fullgöra detta vilkor, hvarefter Kongl. Maj:t den 31 december

1891 faststält ritningar för det ifrågavarande restaureringsarbetet äfvensom

meddelat erforderliga bestämmelser rörande tillsynen och kontrollen

vid arbetets utförande; och har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen

att till fortsättande af restaureringsarbetet anvisa af det beviljade

anslaget på extra stat för år 1893 ett belopp af 40,000 kronor.

s. 182 Kontrollera mot PDF

182

Statsutskottets Utlåtande N:o !).

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas.

Diverse anslag.

Ang. anslag

till svenska

fornskriftsällskapei.

[74.]

88:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer

utskottet,

att Riksdagen, i likhet med hvad för flera föregående

år egt rum, må jemväl får år 1893 på extra

stat anvisa ett belopp af 2,000 kronor till svenska fornskriftsällskapet.

till beredande 89:o) Likaledes på grund af derom af Kongl. Maj:t gjord framaf

religions- ställning hemställer utskottet,

vård åt

svenske sjö- att Riksdagen, på sätt för flera föregående år

t*1 utländska egt ram, må till beredande af religionsvärd åt svenske

hamnar■ sjömän m. fl. i utländska hamnar bevilja ett extra an
[75.

] slag för år 1893 af 10,000 kronor.

Ang. anvisande

af

beviljadt anslag

till åtgärder

för

förbättrad

religionsvård

inom Hemösands

stifts

jinsktalande

församlingar.

[76.]

90:o) Sedan Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning, på extra stat beviljat dels till anställande af två kontraktsadjunkter

inom Vesterbottens fjerde kontrakt, enligt de närmare

bestämmelser, som af Kongl. Maj:t kunde komma att meddelas, 12,000

kronor, hvaraf 4,000 kronor anvisats för hvardera af åren 1891 och

1892, dels ock till inrättande, för det i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden

den 11 januari 1890 angifna ändamål, af två stipendier

för teologie studerande, enligt de närmare bestämmelser, dem Kongl. Maj:t

kunde komma att meddela, 4,500 kronor, deraf 1,500 kronor bestämts

att utgå under hvardera af åren 1891 och 1892, har Kongl. Majd nu

föreslagit Riksdagen att af de sålunda beviljade beloppen anvisa för år

1893 af anslaget till kontraktsadjunkterna återstående 4,000 kronor och

af det till stipendiers inrättande beviljade anslag återstående 1,500

kronor; och hemställer utskottet,

att Kongl. Maj ds förevarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

s. 183 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

183

91:o) Med anledning af Kongl. Majrts nu derom gjorda framställ- fflnoa"dfsa/a

ning hemställer utskottet, : museet.

att Riksdagen, i likhet med hvad för åren 1891 [77.]

och 1892 egt rum, må på extra stat för år 1893 anvisa

ett belopp af 25,000 kronor, att ställas till styrelsens

för nordiska museet förfogande för att enligt dess

bestämmande användas för museet tillhörande ändamål.

92:o) Utskottet hemställer, Am en tu
att

Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom skj‘f{ får

gjorda framställning och i likhet med hvad iör liera r^-i

föregående år egt rum, må för år 1893 anvisa ett extra L

anslag af 3,150 kronor, att, på de vilkor, Kongl. Maj:t

kan finna godt bestämma, användas till understöd för

utgifvande äfven under år 1893 af tidskriften »Nyare

bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt

folklif».

93:o) Vidare och med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda fram-t^ådS*iften

ställning hemställer utskottet, »Acta mathe
att

Riksdagen ma för ar 1893 anvisa ett extra an- r„q -i

slag af 4,000 kronor, eller samma belopp som för flera L

föregående år beviljats, till understöd för utgifvande

under samma år af tidskriften »Acta mathematica».

94:o) Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts derom

gjorda framställning och i likhet med hvad för de se- nmgekuner

nare åren skett, må anvisa på extra stat för år 1893 för arbetaett

anslag af 20,000 kronor att användas till understöd ronY

åt sådana anstalter eller föreningar, som anordna före- ‘

läsning skur ser för arbetsklassen, dock under följande

vilkor:

att understödsbelopp, som u

stalt eller förening, icke får öfverstiga 3,000 kronor för

år räknadt;

att kommuner eller enskilde tillskjuta minst lika

mycket som staten;

s. 184 Kontrollera mot PDF

184

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

att anstaltens angelägenheter vårdas af en styrelse,

som antager föreståndare och lärare;

att föreläsningarna ordnas regelbundet, visst antal

timmar i veckan under fem till åtta månader och i väl

afpassade kurser;

att anstalten förfogar öfver kunniga och dugliga,

för denna undervisning lämpliga lärarekrafter samt tillräcklig

och passande undervisningsmateriel;

att alla politiska och religiösa strider eller förhandlingar

vid föreläsningarna eller undervisningen blifva

förbjudna; samt

att anstalten eller föreningen skall vara skyldig att

underkasta sig de vilkor och kontroller, som i öfrigt af

Kong! Maj:t pröfvas nödiga och lämpliga.

Ang. anslag 95:o) Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning och

''!l=;runder hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet (sid. 190) finnes i ämnet

arbeten m. m. anfördt, hemställer utskottet,

^ ^ att Riksdagen må, till fortsättande af precisions
nivelleringsarbetena

i norra Sverige, underhåll och tillsyn

af vattenhöjdmätningsstationer m. in., på extra stat

för år 1893 anvisa ett anslag af 11,500 kronor, deraf

9,000 kronor till fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena

i norra Sverige samt 2,500 kronor till underhåll

och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationerna m. m.

Ang. anslag 96:o) Enligt hvad statskontoret hos Kongl. Maj:t anmält, har embetsfölZf1stats-

verket förskottsvis bestridt, följande till åttonde hufvudtiteln hänförliga

kontoret sjor-utgifter af beskaffenhet att böra hos Riksdagen anmälas till ersättning,

da förskott. neml|

[82.] 6

till den af Kongl. Maj:t tillsatta komité för undersökning af undervisningens

beskaffenhet vid högre flickskolor:

arfvoden samt resekostnads- och traktamentsersättning till

komiténs ledamöter ............................................................ kr. 21,216: 45

till diverse utgifter för komitén ................................................. » 1,062: 65

arfvoden åt vikarier för en af komitéledamöterna .............. » 1,394: 85

Transport kr. 23,673: 95

s. 185 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

185

Transport 23,678: 95

ersättning till ordföranden för mistade tjenstgöringspen
ningar

......................................................................... » 817: 71

gratifikationer till två ledamöter............................................. » 3,015: —

för tryckning och häftning dels af komiténs betänkande,

dels af utlåtanden deröfver samt för korrekturläsning

m. m.......................................................................................... » 4,078: 02

för verkställande, dels genom e. o. biblioteksamanuensen

G. Eneström och dels genom särskilda komiterade, af

utredning in. m. i fråga om beredande af ålderdomsunderstöd

åt småskolelärare med flere.......................... » 8,365: 87

tillsammans kr. 39,950: 55.

Med anledning häraf och på grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda

framställning får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvan omförmälda,

af statskontoret gjorda förskott, på extra stat

för år 1893 anvisa ett belopp, i jemnt krontal, af

39,951 kronor.

97:o) T en till Riksdagen den 10 mars 1892 aflåten proposition (n:o 48.)

har Kongl. Maj:t, med hänvisning till ett propositionen bilagdt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att till bestridande af kostnader för Sveriges deltagande i den

historiskt-amerikanska utställning, som till firande af Amerikas upptäckt

för fyrahundra år sedan komrae att innevarande år hållas i Madrid, anvisa

på extra stat för år 1893 ett anslag af 7,500 kronor.

Rörande denna anslagsfordran inhemtas af åberopade statsrådsprotokollet,

hurusom ministern för utrikes ärendena i skrifvelse den 25 februari

1891 till chefen för ecklesiastikdepartementet tillkännagifvit, att härvarande

spanske ministern i officiel skrifvelse af den 19 i samma månad meddelat,

hurusom spanska regeringen hade för afsigt att innevarande år fira fyrahundrade

årsdagen af Amerikas upptäckt med en historiskt-amerikansk

utställning i Madrid, omfattande föremål, hvilka utmärkte den grad af

kultur, som nya verldens invånare uppnått före senare delen af det sextonde

århundradet, och inbjöde, bland andra främmande magter, de förenade

rikena att deltaga i utställningen genom att ur sina antropologiska,

arkeologiska och historiska samlingar ditsända föremålen från den förColumbiska

tiden eller samtida med Amerikas upptäckande af Columbus.

Uih. till Kikad. Krut. 18142. 4 Sand. t Afd. 7 Iluft. 24

Ang. anslag

för Sveriges

deltagande i

utställningen

i Madrid.

s. 186 Kontrollera mot PDF

186

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Med anledning häraf hade, yttrar departementschefen, vetenskapsakademien

anmodats att i ärendet inkomma med utlåtande. Sådant hade

den 11 mars 1891 afgifvits, och hade akademien dervid lifligt förordat

Sveriges deltagande i den fest, som skulle firas, samt i den med samma

fest förenade utställningen.

Vid anmälan af ärendet den 20 mars 1891 hade Kongl. Maj:t förklarat,

att Sverige vid ifrågavarande Goluinbusfest skulle representeras

genom ett eller två ombud, som framdeles komme att utses, samt uppdragit

åt vetenskapsakademien att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag

och kostnadsberäkning angående Sveriges deltagande i utställningen. Akademien,

som för detta ändamål tillsatt en komité, bestående af hennes ledamöter

professorerna friherre A. E. Nordensköld, F. A. Smitt, G. Retzius

och O. G. Nordenström samt riksartiqvarien H. Hildebrand, hade med skrifvelse

den 9 september 1891 öfverlemnat det af dessa komiterade afgifna

betänkande, hvilket akademien för sin del gillat.

I sagda betänkande hade komiterade anfört, att vid Columbusfesten

följande föremål från Sverige borde i första hand komma i fråga att utställas

:

l:o) En i enskild ego befintlig samling kopior, merendels i ljustryck,

af prae-Columbiska kartor, omfattande den skandinaviska halfön och eu

del af Amerika (Grönland), hvilken samling lemnade ett betydelsefullt,

men utom Skandinavien föga kändt bidrag till Amerikas första upptäckts

historik.

2:o) Afbildningar i så noggrant facsimile som möjligt af några i offentliga

samlingar här i landet befintliga vigtiga originalkartor och glober,

belysande historiken om Amerikas upptäckt.

3:o) En samling af den äldsta litteraturen om den svenska kolonisationen

i norra Amerika under 16:de seklet.

4:o) En samling af verldskartor och af kartor öfver Amerika, tryckta

under 15:de och 16:de seklen; i hvilket afseende kunde genom en enskild

persons biträde åstadkommas en synnerligen vacker och rikhaltig

utställning.

Till utställningen af nu nämnda föremål, hvilken syntes kunna så

anordnas, att den tålde jemförelse med motsvarande afdelningar i expositionen

från hvilket annat land som helst, borde enligt komiterades åsigt

fogas:

5:o) Eu mer eller mindre omfattande samling af etnografiska föremål

från den prai-europeiska tiden i Amerika. Visserligen kunde vårt land på

detta område endast undantagsvis med framgång täfla med andra nationer,

men äfven här funnes tillgång till ej obetydliga samlingar, i synnerhet

s. 187 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

187

från nordligaste delen af den nya verlden, hvilka, efter nödigt urval,

kunde till gagn för vetenskapen utställas vid ett tillfälle som det ifrågavarande.

Hvad anginge beräkningen af kostnaderna för Sveriges deltagande i

utställningen, så vore en tillförlitlig sådan mycket svår att verkställa, men

komiterade hade på grund af kännedom om kostnaden för föregående med

denna jemförliga utställningar och med ledning af inhemtade upplysningar

upprättat ett kostnadsförslag, hvilket, upptagande poster för facsimilering

af äldre urkunder, hvilka ej lämpligen borde utställas i original, för

montrer, transport och assurans samt katalog öfver de utstälda föremålen,

för resekostnad och traktamente till kommissarier samt för bevakning, arbetsbiträde

vid uppsättning, emballage in. m., slutade å en summa af

15,000 kronor. Vid föredragning häraf den 31 december 1891 hade

emellertid Kongl. Maj:t, med hänsyn till de jemförelsevis stora kostnader,

som skulle blifva förenade med Sveriges deltagande i omförmälda utställning,

funnit frågan derom icke böra till någon Kongl. Maj:ts vidare åtgärd

föranleda.

Sedan dess hade ministern för utrikes ärendena i en till departementschefen

den 26 sistlidne januari aflåten skrifvelse anmält, att han från härvarande

spanske minister fått emottaga en ny skrifvelse i ämnet, redogörande

närmare för afsigten med utställningen och för det numera i viss mån något

vidgade programmet för densamma, samt medelst hvilka föremål Sverige skulle

kunna lemna ett värdefullt bidrag till utställningen, äfvensom meddelande,

att Spanien, på sätt medgifvits för hvarje land, som inbjndits att deltaga

i utställningen, åtoge sig alla kostnaderna för utställningsföremålens inpackande

och transport fram och åter samt för uppställandet och vården af

de utstälda föremålen, hvarjemte kostnaderna för två delegerades från Sverige

resa till Madrid och återresa till hemlandet likaledes blefve gäldade.

Jemväl med anledning af denna framställning hade vetenskapsakademien

blifvit hörd och i skrifvelse den 10 nästlidne februari öfverlemnat ett inhemtadt

förnyadt yttrande af trenne bland förut nämnda komiterade, hvilka

med iakttagande af den minskning i kostnaden, som det från spanska

regeringen gjorda anbudet medförde, och af någon inskränkning i den

svenska utställningens omfattning, men med behörigt afseende derpå, att

utom den egentlige deputerade en amanuens borde medsändas för vården

af de utstälda föremålen, i synnerhet om föremål från svenska statens

samlingar komma att vid nu ifrågavarande tillfälle utställas, upprättat

följande kostnadsföx-slag:

s. 188 Kontrollera mot PDF

188

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

facsimilering af äldre urkunder, hvilka icke lämpligen kunde

i original utställas................................................................ kr. 1,000: —

dagtraktamente under fyra till sex månader för en delegerad

och ett biträde ...................................................................... » 3,500: —

diverse utgifter............................................................................... » 1,000: —

katalog öfver de utstälda föremålen ........................................ » 2,000: —

Summa kr. 7,500: —

För egen del hade vetenskapsakademien icke haft något att emot detta

kostnadsförslag erinra, utan hemstält, att ett anslag af 7,500 kronor måtte

varda af allmänna medel anvisadt till bestridande af de kostnader, som

sålunda beräknats blifva för ändamålet erforderliga utöfver dem, hvilka

betäcktes af spanska regeringen.

Genom hvad sålunda i detta ärende senast förekommit hade ett nytt

uppslag gifvits, i det att genom spanska regeringens tillmötesgående kostnaden

för Sveriges deltagande nedbragts till hälften af förut beräknadt

belopp. Vid sådant förhållande och då ifrågavarande Columbusfest jemte

utställning utan tvifvel koinme att med intresse omfattas af alla nationer,

samt Sverige, som å den vetenskapliga geografiska forskningens område

intoge ett synnerligen framstående ruin, syntes ega särskild anledning att

icke undandraga sig att deltaga i utställningen, hvars stora betydelse i

vetenskapligt afseende vore otvifvelaktig, ansåge sig departementschefen

böra tillstyrka, det Ivongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att för ifrågavarande

ändamål anvisa medel. Det erforderliga beloppet, ehuru behöfligt

under innevarande år, borde emellertid äskas å extra stat för år 1893, då

Kongl. Maj:t, derest anslag blefve beviljadt, kunde förskottsvis af tillgängliga

medel under innevarande år anordna beloppet.

Sedan genom spanska regeringens mellankomst den beräknade kostnaden

för Sveriges deltagande uti ifrågavarande utställning så väsentligen

förminskats, anser utskottet, att Riksdagen bör anvisa det för deltagandet

erforderliga anslagsbeloppet. Utskottet anser sig emellertid dervid böra

framhålla angelägenheten af att icke, utan Kongl. Maj:ts medgifvande i

hvarje fall, föremål, tillhörande statens samlingar, för utställningen utlemnas.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, till bestridande af kostnader för

Sveriges deltagande i den historiskt-amerikanska utställning,

som till firande af Amerikas upptäckt för fyra
-

s. 189 Kontrollera mot PDF

Stutsutskuttets Utlåtande N:o !).

189

hundra år sedan kominer att innevarande år hållas i

Madrid, må anvisa på extra stat för år 1893 ett anslag

af 7,500 kronor.

Stockholm den 28 april 1892.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

. Reservationer:

vid punkten l:o) (angående administrativt biträde åt chefen för folkskolebyrån):
af

herrar O. Jonsson, P. Pehrsson, C. Persson och S. G. von Friesen,

som ansett, att utskottets motivering bort hafva följande lydelse:

»Efter hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ämnet meddeladt, anser

utskottet någon tvekan icke kunna råda derom, att chefen för folkskolebyrån

bör befrias från beredningen af en del administrativa mål och

ärenden, samt att för vinnande af detta ändamål en förhöjning af anslaget

till ecklesiastikdepartementets afdelning af Kong! Maj:ts kansli bör till nu

ifrågasatt belopp af Riksdagen beviljas. Utskottet har emellertid trött sig

böra för nämnda belopp förorda en något annan disposition än den Kongl.

Maj:t föreslagit. Det har nemligen synts utskottet mindre rigtigt, att beloppet

användes till förbättring af en ordinarie tjensteman i stat faststälda

aflöning, utan har utskottet förestält sig, att vederbörande kanslisekreterare

lämpligen kunde tillförbindas att, emot befrielse från eu del

af sina åligganden såsom kanslisekreterare, utan särskild ersättning öfvertaga

byråchefens ifrågavarande beredningsskyldighet, samt att åt eu extra

ordinarie tjensteman kunde uppdragas att, emot åtnjutande af amanuens
-

s. 190 Kontrollera mot PDF

190

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

arfvode till det ifrågasatta beloppet, 1,000 kronor, förrätta den del af

kanslisekreterarens göromål, hvarifrån denne skulle erhålla befrielse.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, och då under folkskolebyråcliefens

inspektionsresor lärer utan vidare olägenhet kunna med uppehållandet

af hans egentliga byrå åligganden ordnas såsom hitintills, hemställer

utskottet,

att--— — — 1,000 kronor.»

vid punkten Wto) inom. a (angående löneförbättring åt lärarne vid de

högre och femklassiga allmänna läroverken):

af herrar F. Boström, H. R. Törnebladh och L Korf ste dt, h vilka ansett,

att utskottet, under afstyrkande af herrar I. Månssons och J. Nydahls

motioner i ämnet, bort i fråga om latinets ställning vid de allmänna läroverken

afgifva följande yttrande:

»Hvad departementschefen sålunda yttrat har synts utskottet i det

hela grundadt. I fråga om en särskild sak föreställer sig dock utskottet,

att besparingar skulle kunna göras, genom hvilka tillika de framstälda

fordringarna om de reala bildningsbehofvens tillgodoseende i vidsträcktare

mån än nu skulle kunna vinna afseende utan att för dem, som vilja

genomgå den klassiska linien, deraf skulle vållas någon olägenhet med afseende

å anordningarna för undervisningens meddelande och det deraf i

så hög grad beroende bildningsresultatet.

Det visar sig redan nu, att antalet lärjungar å reallinien ökas, medan

deremot ett motsatt förhållande eger rum med latinliniens lärjungar.

Upplysande i detta hänseende är följande jemförelse emellan förhållandena

år 1881 och år 1891.

År 1881 utgjorde vid de femklassiga läroverken lärjungarne: i 4:de

klassen å reallinien 365 mot 213 å latinlinien och i 5:e klassen å reallinien

210 mot 182 å latinlinien; vid de högre läroverken begagnade sig: i 4:e

klassen 623 lärjungar af realliniens undervisning och 1,025 af latinliniens

samt i 5:e klassen 362 af realliniens och 991 af latinliniens; vid de högre

läroverken var hela antalet lärjungar å reallinien 1,879 och å latinlinien

5,076.

o

År 1891 deremot utgjorde vid de femklassiga läroverken lärjungarne:

i 4:e klassen å reallinien 436 mot 128 å latinlinien och i 5:e klassen å

reallinien 224 mot 108 å latinlinien; vid de högre läroverken utgjorde

lärjungarne: i 4:e klassen å reallinien 987 mot 703 å latinlinien och i 5:e

klassen å reallinien 589 mot 716 å latinlinien; hela antalet lärjungar å real
-

s. 191 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

191

linien vid de högre läroverken var 2,520 mot 3,663 å samma läroverks

latinlinie.

På grund af den högst betydande tillväxt i lärjungeantalet, rcallinien

sålunda vunnit, samt den stora minskningen i antalet lärjungar å latinlinien,

borde, i synnerhet sedan realstudenterna nu fått området för sina

studier vid universitetet väsentligen utvidgadt, flera af de högre läroverk,

i hvilkas undervisningsplan för närvarande ingår latin, med fördel kunna

ombildas till realläroverk, särskild! sådana läroverk, der de reala bildningsbehofven

företrädesvis synas komma att göra sig gällande. I sammanhang

härmed torde äfven vid de flesta femklassiga läroverk latinlinien kunna

indragas.

Då emellertid något bestämdt förslag härutinnan icke föreligger, saknar

utskottet anledning att härom göra någon som helst framställning.»

%

af herrar grefve G. Sparre, V. N. Ekenman och C. G. S. Ehrenborg;

af herr friherre A. R. von Er center mot vissa delar af motiveringen;

vid punkten Wto) mom. c (ang. förhöjning af terminsafgifterna):

af herr C. Persson;

vid punkten Wto) mom. cl (angående indragning af första klassen vid

de högre och femklassiga läroverken):

af herrar grefve G. Sparre, grefve E. C. A. Piper, V. N. Ekenman,

F. Boström, R. G. von Hedenberg, friherre A. R. von Kr ce mer, K. Bohnstedt,

C. G. S. Ehrenborg, friherre C. G. A. Klingspor, H. R. Törnebladh,

I. Kerfstedt och E. Fränekel, hvilka hufvudsakligen af de skäl,-som af

1890 års Riksdags särskilda utskott anförts emot första klassens indragning,

yrkat, att såväl herr T. Månssons som herrar Fr. Bergs och Flammarlunds

samt Lyttkens’ framställningar med afseende å nämnda klass måtte

af utskottet afstyrkas;

vid punkten llto) (angående ombildning af åtskilliga mindre läroverk

in. m.):

af herr L. Jönsson i fråga om vissa delar af motiveringen;

vid punkten 14:o) mom. a (angående beloppet af reservationsanslaget

till de allmänna läroverken):

af herrar grefve G. Sparre, grefve E. C. A. Piper, V. N. Ekenman,

F. Boström, R. G. von Hedenberg, friherre A. It. von Krcemer, K. Bolin
-

s. 192 Kontrollera mot PDF

192

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

stedt, C. G.- S. Ehrenborg, friherre C. G. A. Kling spor, H. B. Törnebladh,

I. Nerf stedt och E. Fränekel, hvilka i öfverensstämmelse med sitt under

punkten 10:o) mom. d framstälda yrkande ansett, att reservationsanslaget

till de allmänna läroverken bort bestämmas till 2,726,502 kronor;

vid punkten 20:o) mom. b och d (angående kofodersersättning åt folkskolelärare):

*

af herrar grefve G. Sparre, V. Ef. Ekenman, B. G. von Hedenberg,

A. G. Svedelius och friherre C. G. A. Klingspor;

af herr C. E. Casparsson:

»I en vid 1891 års riksdag till sammansatta stats- och lagutskottets

utlåtande n:o 4 fogad reservation har jag framstält mina betänkligheter

mot utskottets då gjorda hemställan att på framställning af enskild motionär

belasta statsbudgeten med en ökad årlig utgift af 350,000 kronor för att

befria kommunerna från deras åliggande att åt folkskolelärarne anskaffa

nödigt kofoder. Då jag fortfarande hyser samma betänkligheter beträffande

det välbetänkta i vidtagandet af en dylik åtgärd, helst under en tidpunkt

då statens finansiella krafter antagligen inom kort måste tagas i ökadt

anspråk för lösandet af ojemförligt vigtigare skatte- och samhällsfrågor,

får jag, med åberopande af i ofvan nämnda reservation anförda skäl, reservera

mig mot statsutskottets tillstyrkande att på statsverket öfverflytta

den för kommunerna jemförelsevis föga betungande anskaffningen af folkskolelärarnes

''kofoder’»;

af herr H. P. P. Tamm.:

»Då jag anser, att de tvistigheter, som af kofodrets utgående in natura

sägas vara föranledda, kunna undanrödjas, utan att staten för sådant ändamål

åtager sig^ att bidraga med två tredjedelar af kofodrets värde, och jag

icke kan gilla, att en skattereglering företages i den rigtning, att skatter,

som inom kommunerna utgå efter direkt beskattningsgrund, öfverflyttas

på staten, hvars inkomster hufvudsakligen hemtas från en efter andra

grunder bestämd beskattning, har jag icke kunnat biträda utskottets i mom.

b och d af punkten 20:o) framstälda förslag»;

vid punkten 20:o) mom. c (angående väckt förslag om statsbidrag till

ett andra ålderstillägg åt lärare och lärarinnor vid folkskolor):

af herr S. G. von Frie sen;

s. 193 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

193

vid punkten 21:o) (angående ifrågasatt anslag till befrämjande af

pedagogisk gymnastik vid rikets folkhögskolor):

af herrar A. Persson och S. G. von Frusen, hvilka yrkat, att utskottet

måtte hemställa,

att Riksdagen, med anledning af herr Elowsons

förevarande motion, må i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes dels låta undersöka,

huru gymnastik lämpligast må kunna i folkhögskolorna

införas, hvilka kostnader härmed skulle blifva förbundna,

samt huruvida folkhögskolorna sjelfva skulle vara villiga

att bestrida den del af kostnaden, som på dem lämpligen

borde ankomma, dels, om den förberedande undersökningen

dertill gåfve skälig anledning, för Riksdagen

framlägga förslag angående statsbidrags beviljande för

införande af gymnastiska öfningar vid folkhögskolorna;

vid punkten 39:o) (angående ifrågasatt anslag till fullbordande af

restaurationsarbetet å Skara domkyrka):

af herr C. Persson:

»Då det ursprungligen begärda anslagets öfverskridande delvis föranledts

deraf, att de för domkyrkans karakteristik egendomliga s. k. triforierna,

hvilka först sedan arbetet en längre tid fortskridit kommit i

dagen, ansetts böra för det helas värdiga fullbordande återställas i sitt ursprungliga

skick, synes mig den häraf föranledda ungefärliga kostnaden

kunna af Riksdagen betäckas, utan att det vid anslagets beviljande fästade

vilkor kan anses hafva blifvit i sak för nära trädt. Att vidare för arbetets

fullbordande lån af statsmedel skulle lemnas, synes icke vara obilligt

begärdt. Då detta låns återbetalning bör till fullo betryggas, lär det icke

böra sättas högre än till 40,000 kronor, hvilken summa lärer kunna förräntas

och amorteras af domkyrkans inkomster. På grund häraf har jag

ansett, att utskottet bort hemställa,

att herrar Sjöcronas och Rydings motioner må på

det sätt bifallas, att Riksdagen för fullbordande af restaurationsarbetet

å Skara domkyrka anvisar:

dels å extra stat för år 1893 ett anslag till belopp

af 35,000 kronor;

dels på riksgäldskontor 40,000 kronor såsom lån,

att af domkyrkan återgäldas medelst en årlig annuitet

af fem procent å den ursprungliga lånesuinman, af

Bih. till Rikad. Vrot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 iläft. 25

s. 194 Kontrollera mot PDF

194

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

hvilken annuitet skall beräknas fyra procent ränta å

det vid hvarje liqvid återstående oguldna kapitalbeloppet,

och återstoden anses såsom kapitalafbetalning, allt under

vilkor att någon utbetalning icke må ega rum förr än

styrkt blifvit, att domkyrkans byggnadskassa eger tillräckliga

medel för arbetets fullständiga fullbordande.»

Häri hafva herrar grefve G. Sparre, It. G. von Hedenberg, K. Bolinstedt,

friherre C. G. A. Klingspor, I. Wijk och A. P. Sjögreen instämt.

vid punkten 68:o) (angående ifrågasatt statsunderstöd för undervisning

i qvinlig slöjd):

af herrar H. P. P. Tamm, F. Boström, A. G. Svedelius, 0. Jonsson,

N. Petersson och S. G. von Frusen, som ansett, att utskottets yttrande

och förslag bort hafva följande lydelse:

»Motionären har enligt utskottets förmenande anfört så öfvertygande

skäl för sitt förslag om den qvinliga slöjdundervisningens befrämjande genom

statsanslag, att utskottet icke skulle tvekat att förorda bifall till förslaget,

om icke utskottet dels saknat nödig utredning för att kunna bedöma

lämpliga beloppet af det anslag, som för ändamålet skulle erfordras, dels

ock ansett, att Riksdagen icke bör bevilja ett dylikt anslag annat än i sammanhang

med godkännande af de vilkor, hvilka böra blifva gällande för

understöds åtnjutande. Med afseende å anslagets belopp har nemligen synts

utskottet kunna ifrågasättas, huruvida icke den af motionären förordade

summan, 50,000 kronor, är väl hög, då det nuvarande för gossundervisning

afsedda anslaget till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna icke är

faststäldt till högre belopp än 75,000 kronor, samt den qvinliga slöjden,

som icke förekommer vid det stora flertalet skolor, icke annat än

successivt lärer kunna införas såsom undervisningsämne vid desamma.

Och att nu för Riksdagen framlägga ett på giltiga grunder hvilande förslag

till särskilda bestämmelser för understödets åtnjutande anser sig utskottet

i frågans nuvarande outredda skick icke kunna, helst undervisningskostnaden

för qvinlig slöjd vid en skola icke torde få bedömas efter måttstocken af

den för undervisning i goss-slöjd erforderliga utgift. Utskottet finner sig

derför böra inskränka sig till att föreslå Riksdagen att hos Kongl. Maj:t

begära framläggande af vederbörligt förslag i ämnet, och hemställer alltså,

att Riksdagen, med anledning af förevarande motion,

må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t

täcktes för Riksdagen framlägga förslag angående bere
-

s. 195 Kontrollera mot PDF

Stalmtskottets Utlåtande N:o 9.

195

elände af statsunderstöd för undervisning i qvinlig slöjd

vid folkskolorna äfvensom angående de vilkor, som för

understödets åtnjutande kunna böra fastställas.»

vid punkten 70:o) mom. b (angående framställning till Kongl. Maj:t

i fråga om terminsafgifters införande vid tekniska högskolan):

af herr grefve G. Sparre.

Herr O. W. Odelberg'' har begärt få antecknadt, att han icke inom utskottet

deltagit i förestående hufvudtitels behandling.

Likaledes skulle här antecknas, att vid behandlingen af följande

punkter af förestående utlåtande nedannämnda af utskottets herrar ledamöter

icke närvarit, nemligen: vid behandlingen af punkterna l:o)—9:o)

och 16:o)—97:o) herrar grefve E. C. A. Piper och friherre A. R. von

Krepiner, af punkterna 10:o)—15:o) och 38:o)—97:o) herr C. E. Casparsson,

af punkterna 10:o)—15:o) herr A. G. Svedelius samt af punkten 39:o) herr

V. N. Ekenman.

s. 196 Kontrollera mot PDF

196

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen

1892 års

riksstat anslår:

Anvisning i

kontant

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag

Summa

Friheter och

kyrkotionde

Ersättningar

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

17,000

—

_

_

17,000

_

78,800

—

—

—

78,800

—

39,300

_

_

_

39,300

62,700

—

—

—

—

62,700

46,350

—

—

—

46,350

20,646

—

18,000

—

337,087

—

375,733

19,159

_

_

5,841

_

25,000

55,000

—

—

—

55,000

686,681

35,820

722,501

163,100

—

—

—

163,100

2,902,453

36

—

—

2,902,453

36

100,000

_

_

100,000

—

4,191,189

36

53,820

342,928

—

4,587,937

36

Tpt

Ecklesiastik
-

Departementschefen............................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli. NuÖkas

med .............................

Ökas med .................

Domkapitlens expeditioner

----- \----- --— ) ■

Tillkommer: Höjning af anslaget till den anatomiska

Upsala ............................................

Höjning af anslaget till den kemiska instituArfvode

åt en assistent vid fysiska

olinska mediko-kirurgiska institutet. Nuvarande belopp

Tillkommer: Höjning af aflöningen för laboratorn i

Ökning i anslaget till den medicinska

nänna läroverken, reservationsanslag. Nuvarande beMinskas

med ...............................

s. 197 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

197

Litt. A.

under riksstatens Åttonde hufvudtitel.

departementet.

varande belopp

å tillhopa 14,300 kronor)

Nuvarande anvisning i kontant .........

institutionen vid universitetet i

................................................ 1,000:

tionen vid univeritetet i Lund 1,500:

institutionen vid d:o.................. 1,500:

fysiologi.................................... 1,500:

kliniken ................................... 1,000:

lopp.....................

slagsanslag (nytt)

Förslag till

blifvande riksstat:

Anvisning

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag

Summa

kontant

Friheter och

kyrkotionde

Ersättningar

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

.....78,800: —

17,000

—

—

—

—

17,000

—

1,000: -

79,800

_

_

__

79,800

39,300

62,700

46,350

39,300

62,700

46,350

—

—

—

—

20,646: -

14: —

20,660

_

18,000

__

337,087

_

375,747

25.000

55.000

19,159

55,000

5,841

686,681: -

4,000: -

690,681

35,820

726,501

163,100: -

2,500: —

165,600

165,600

2,902,453: 36

230,951: 36

2,671,502

2,671,502

786,500

100,000

786,500

100,000

—

_

—

_

—

Transport

4,754,252

—

53,820

—

342,928

—

5,151,000

—

s. 198 Kontrollera mot PDF

198

Statsutskottets Utlåtande''''N:o 9.

1892 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag

Friheter och 1 Ersättni

kyrkotionde

Summa

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

4,191,189

36

53,820

_

342,928

_

4,587,937

36

43,500

—

—

—

43,500

—

24,417

—

1,010

—

1,100

—

26,527

—

4,204,925

4.204,925

392,475

392,475

37,150

—

—

—

37,150

—

494,975

—

—

—

494,975

—

103.500

—

—

—

103,500

—

12.000

—

—

—

12,000

—

32,741

—

700

—

—

33,441

—

8,250

—

—

—

8,250

—

50,500

—

—

—

50,500

—■

7,700

_

_

_

7,700

__

145.000

—

—

—

—

145,000

—

3,000

—

—

—

3,000

—

8,250

—

—

—

8,250

—

9,759,572

36

55,530

—

344,028

—

10,159,130

36

Högre lärarinneseminariet...................................................

Pedagogier och folkskolor.................................................

Folkundervisningen:

Seminarier för folkskolelärares bildande. Nuvarande

Tillkommer: För lärares och lärarinnors uppflyttning

» anordnande af undervisning i slöjd

seminariet i Vexiö.....................

» anordnande af undervisning i slöjd

rinneseminarierna i Falun och

Stipendier för seminarieelever .i...........

Arfvoden och resekostnadsersättning åt folkskoleinspek
Undervisningsmateriel

m. m. för folkskolor ..................

Understöd åt högre folkskolor ......................................

eller ett gemensamt reservationsanslag ......................

Till befrämjande af folkundervisningen bland de i rikets

anslag ........................................................................

Lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, /aflopp

..........................................................................

Okas med.................................................................

Understöd åt folkhögskolor, förslagsanslag.....................

Understöd för aflönande af lärare vid fortsättningsskolan,

Bidrag till aflönande af lärare i slöjd vid folkskolorna,

De tekniska läroverken......................................................

Gymnastiska centralinstitutet..........................................

Medicinalstyrelsen med dithörande stater...........................

Hyresersättning åt provinsialläkare, förslagsanslag högst...

Bidrag till extra provinsialläkares aflönande, förslagsanslag

Barnmorskeundervisningen och barnbördshusen.................

Ortopediska institutet.........................................................

Veterinärundervisningen. Nuvarande belopp.....................

Okas för byggnaders och stängsels underhåll med ...

Vaccinationéns befrämjande...............................................

Till bestridande af kostnader för allmän helso- och sjuk
Svenska

läkaresällskapet ...................................................

Svenska akademien............................................................

Tpt

s. 199 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o Q.

199

belopp ................................. 304,925: *—

i högre lönegrad... 5,000: —

vid folkskolelärare
.

.......... ............. 1,500: —

vid folkskolelära
Umeå.

................. 1,600: — 8,100: —

törel’

nordligare trakter bosatta finnar, förslags
-

slagsanslag. Nuvarande be
.

......................................... 3,525,000: —

......................................... 550,000: —

förslagsanslag............................................

förslagsanslag ...........................................

vård, förslagsanslag

Förslag till

lefvande riksstat:

Anvisuing i

kontant

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag

Summa

Friheter och

kyrkotionde

Ersättningar

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Transport

4,754,252

_

53,820

_

342,928

_

5,151,000

_

43,500

—

—

—

43,500

—

24,417

1,010

1,100

26,527

313,025

75,000

—

95,000

—

15,000

—

20.000

—

518,025

—

25,000

—

4,075,000

40,000

—

30,000

—

75,000

—

4,763,025

_

—

—

4,763,025

—

392,475

—

—

—

—

392,475

—

37,150

—

—

—

37,150

—

494,975

—

—

—

494,975

—

103,500

—

—

—

103,500

—

12,000

—

—

—

12,000

—

32,741

—

700

—

—

—

33,441

—

8,250

—

—

—

8,250

—

50.500

—

1,000:

—

51,500

_

—

—

51,500

—

7,700

—

—

—

—

7,700

—

145,000

—

—

—

145,000

—

3,000

—

—

—

3,000

—

8,250

—

—

—

8,250

—

Transport

10,881,735

—

55,530

—

344,028

—

11,281,293

—

s. 200 Kontrollera mot PDF

200

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

1892 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag

Summa

Friheter och

kyrkotionde

Ersättningar

Kronor

Ö

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

9,759,572

36

55,530

344,028

10,159,130

36

44,980

44,980

28,750

—

—

—

—

—

28,750

—

61,300

61,300

44,900

—

—

—

44,900

—

67,550

1

67,550

250,150

—

—

250,150

—-

9,564

9,564

75,000

—

—

—

—

75,000

42,061

—

4,360

—

—

46,421

—

900,000

—

—

—

—

—

- 900,000

—

78,000

—

—

—

—

78,000

—

2,750

—

—

—

—

—

2,750

28,380

—

—

—

—

—

28,380

25,000

—

—

—

—

25,000

6,528

—

193,300

—

170,000

—

369,828

24,000

24,000

80,000

—

—

80,000

1,500

—

—

1,500

_

23,078

64

—

23,078

64

15,000

_

15,000

—

a 11,568,064

253,190

|—

| 514,028

|—

12,335,282

Vetenskapsakademien (deraf 16,000 kronor reservationsMinskas

dels med de till expenser vid naturhistoriska

dels med anslaget till meteorologiska centralreservalionsanslag)

........................................

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien (deraf 450

Nuvarande belopp .........................................................

Ökas å anslaget för underhåll och fortsättning af inred
kabinett

med ...........................................................

Akademien för de fria konsterna (deraf tvenne reservations
Musikaliska

akademien .....................................................

Naturhistoriska riksmuseum. Nuvarande belopp ............

Ökas med de förut under anslaget till vetenskaps
beviljade

medel ......................................................

Meteorologiska centralanstalten (deraf 16,000 kronor reserva(Förut

under anslaget till Vetenskapsakademien.)

Undervisningsanstalter för döfstumma och blinda:

Till befrämjande af döfstummeundervisningen, förslags
Institutet

för blinda .....................................................

Fattigvården i Stockholm och landsorten...........................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag...........................

Lasaretts underhåll...........................................................

Hospitals underhåll, förslagsanslag....................................

Stora barnhuset i Stockholm...........................................

Frimurarebarnhuset...........................................................

Barnhusen i landsorterna ..................................................

Uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, förslagsanslag ...

Kyrkors underhåll. Nuvarande anvisning i kontant.........

Ökas med ..................................................................

hvaremot anslaget till »Ersättningar» minskas med

Resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande,

Alderstillägg, förslagsanslag .............................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...............

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslagsanslag.

Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumma med

Extra utgifter, reservationsanslag......................................

s. 201 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

201

anslag). Nuvarande belopp ......................

riksmuseum beviljade medel ......... 7,470:

anstalten (deraf 16,000 kronor

................................................... 25,050: -

kronor reservationsanslag).

ningen i statens historiska museum och mynt
-

anslag å tillhopa 21,400 kronor).

akademien uppförda, till expenser vid museet

tionsanslag) [nytt]

anslag ................

600 kronor.

reservationsanslag...

Nuvarande belopp .............

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant

Indelning och dermed jemförlig

anvisning, på förslag

Summa

Friheter och

kyrkotionde

Ersättningar

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

Kronor

Ö.

10,881,735

—

55,530

—

344,0 28

—

11,281,293

—

12,460

—

—

—

12,460

—

29,450

29,450

61,300

—

—

—

—

61,300

—

44,900

—

—

—

—

44,900

—

75,020

75,020

25,050

—

25,050

250,150

250,150

9,564

—

—

—

—

9,564

—

75,000

—

—

—

—

75,000

—

42,061

—

4,360

—

—

46,421

—

900,000

—

—

—

900,000

—

78,000

—

—

—

78,000

—

2,750

—

—

—

2,750

—

28,380

—

—

—

28,380

—

25,000

—

—

—

—

25,000

—

7,528

—

193,300

—

169,400

—

370,228

—

24,000

_

_

24,000

—

80,000

—

—

—

80,000

—

1,500

—

1,500

—

23,098

_

23,098

15,000

—

15,000

_

12,691,946

-

| 253,190

513,428

!-

| 13,458,564

Transport

44,980: •

32,520: —

28,750:

700:

67,550:

7,470:

200,000:

50,150:

6,528:

1,000:

Summa

Bill. till Riksd. Prat. 189''2. 4 Sand. 1 Afd. 7 Raft.

20

s. 202 Kontrollera mot PDF

202

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Åttonde hufvudtitel.

Ecklesiastikdepartementet.

Kronor

Ö.

Riksarkivet:

Till

fortsatt utgifvande i tryck genom riksarkivet af sådana

skrifter och handlingar, som äro af vigt för fäderneslandets

historia ..........................................................................

3,000: —

2>

fortsatt utgifvande af »Svenska riksdagsakter» m. m. ...

1,500: —

4,500

—

Kongl. biblioteket:

Till

bestridande af den med elektrisk belysning i dess för- stuga, kapprum, låneexpedition och läsesal förenade drift- kostnad ...........................................................................

500: —

»

arfvoden åt extra ordinarie tjensteman och vaktbetjening

för särskild eftermiddagstjenstgöring, då kongl. biblioteket

å sådan tid hålles öppet ...............................................

1,000: —

1,500

—

Nationalmuseum:

Till

vård, underhåll och tillökning af statens konstindustriella

samlingar ...............................................................

4,000: —

»

förändrad inredning af de s. k. alkovrummen m. m. i

nationalmuseibyggnadens öfre våning och till fullstän- digande af brandbottnarne i samma våning.....................

7,500: —

11,500

Lifrustkanunaren:

För

tillsyn, underhåll och vård af samlingarna m. in...............

5,800

—

Transport

23,300

—

s. 203 Kontrollera mot PDF

Stat utskottets Utlåtande N:o 9,

203

Kronor

Ö.

Transport

23,300

—

Domkapitlens expeditioner:

För

tillfällig löneförbättring åt tjenstemännen vid dessa expeditioner .........

3,716

—

Universiteten:

Till

det språkvetenskapliga seminariet i Upsala .....................

3,000: —

» » »i Lund ......................

2,950: —

» matematiska » i Upsala ....................

1,500: —

»

» » »i Lund ..................

1,500: —

»

aflöning åt laboratorn i experimentel fysik och obser-

vatom i astronomi vid universitetet i Upsala, 8,000 kronor

för hvardera befattningen...........................................

6,000: —

lärare i tyska, franska och engelska språken vid univer-

sitetet i Upsala ......................................................

6,000: —

arfvoden åt extra ordinarie amanuenser vid universitets-

biblioteket i Upsala ............................................

2,500: —

»

mineralogisk-geologiska institutionen i Upsala:

för inköp af kristallmodeller och preparat...... 2,200: —

» » » kartor och litteratur.................. 3,000: —

» fullbordandet af institutionens inredning

med mikroskopbord, montrer, skåp m. m. 5,000: —

10,200: —

nya byggnader vid botaniska institutionen i Upsala .

30,000: —

»

aflöning åt en extra ordinarie professor inom juridiska

fakulteten vid universitetet i Lund............

4,000: —

»

lärare i tyska, franska och engelska språken vid univer-

sitetet i Lund............................................

6,000: —

»

särskildt arfvode åt docenten vid universitetet i Lund

Sven Söderberg ....................................................

2,000: —

»

personligt lönetillägg åt vice bibliotekarien vid univer-

sitetsbiblioteket i Lund August Jakob Theodor Palm ..

500: —

»

personligt lönetillägg åt akademikamreraren i Lund Oscar

Gerhard Regnell.............................

750: —

arfvoden åt extra biträden vid universitetsbiblioteket i

Lund ..................................................

1,500: —

»

arfvode åt en instrumentmakare vid fysiologiska institu-

tionen i Lund......................

500: —

För

arbetets uppehållande vid patologiska institutionen i Lund

500: —

79,400

Transport

106,416 |

-1

s. 204 Kontrollera mot PDF

204

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Kronor

Ö.

Transport

106,416

—

Karolinska mediko-kirurgiska institutet:

Till

arfvode åt en amanuens vid institutets gynekologiska

klinik ..............................................................................

900: —

arfvode åt en amanuens vid institutets kemiska labora- torium ..............................................................................

900: —

en pediatrisk klinik vid kronprinsessan Lovisas vårdanstalt

för sjuka barn..................................................................

1,800: —

»

en poliklinik för barnsjukdomar i Stockholm ..................

2,800: —

utförande af teckningar i vetenskapliga ändamål vid

institutet..........................................................................

1,500: —

»

inredning af ett laboratorium för institutets medicinska

klinik och anskaffande för detsamma af erforderliga in-

strument och apparater ...................................................

10,000: —

För

om- och tillbyggnad af den åt institutets patologiskt- anatomiska och kemiska institutioner in. m. upplåtna

byggnad samt till de nya lägenheternas inredning m. m.

25,000: —

42,900

Allmänna läroverken:

Till

arfvoden åt extra lärare..................................................

70,000

—

Högre lärarinneseminarium:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid seminariet ...

4,000: -

För

fortsatt uppehållande af den valfria fjerde årskursen vid

seminariet ........................................................................

3,000: —

»

beredande af undervisning i huslig ekonomi ..................

5,000: —

12,000

—

Folkun dervisnin gen:

Till löneförbättring åt lärare och lärarinnor vid folkskolelärare-

seminarierna samt till arfvoden åt teckningslärare för

extra tjenstgöring och extra arfvoden åt musiklärare vid

dessa seminarier..............................................................

33,300: —

För

anordnande af undervisning i slöjd vid folkskolelärare- seminariet i Yexiö...........................................................

1,500: —

Till

understöd åt mindre bemedlade lärjungar vid sådana folk- högskolor, som åtnjuta bidrag af statsmedel ..................

15,000: —

49,800

_

Transport

281,116 |—

s. 205 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

205

Kronor

Ö.

Transport

281,116

—

De tekniska läroverken:

Till

arfvode åt en extra lärare i praktisk elektroteknik vid

tekniska högskolan .....................................................

2,000: —

»

elektrotekniska apparater och laborationer vid samma hög- skola.................................................................................

1,200: —

»

utvidgning af undervisningen vid tekniska högskolan:

»

åtskilliga förändringar och inredningsarbete

inom högskolans lokaler................................. 17,250: —

»

diverse vid undervisningen erforderlig materiel 9,850: —

»

förstärkning af undervisningen vid högskolan

under läroåret 1892—1893 samt höstterminen

1893 ............................................................ 15,800: —

»

hyresersättning åt professorn i kemisk teknologi

för tiden från den 1 april 1893 till årets slut 600: —

43,500: —

»

understöd åt lägre tekniska yrkesskolor och till be- stridande af kostnader för deras inspektion ....................

35,000: —

81,700

Medicinalstyrelsen med dithörande stater:

Till

arfvode för granskning af hospitalens räkenskaper .........

1,200: —

»

uppehållande af en poliklinik för tandsjukdomar ............

4,000: —

5,200

—

Vetenskapsakademien:

Till

vidtagande af åtgärder mot eldfara i statens andel af

akademiens hus .................................................................

10,300

—

Vitterhets-, historie- och antiqvitetsakademien:

Till

arfvoden åt vetenskapligt bildade biträden vid ordnandet

och vården af de under akademiens inseende stälda sam-

lingar samt till aflöning åt vaktbetjening........................

4,000: —

»

undersökning och beskrifning af fäderneslandets forn- lemningar m. m.............................................................

3,200: —

5>

utgifvande af planschverk öfver fornsaker och andra

märkvärdiga föremål i statens historiska museum m. m.

2,000: —

9,200

Akademien för de fria konsterna:

Till

om- och nybyggnad af akademiens hus.............................

175,000

—

Transport

| 562,516

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

20G

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

Naturhistoriska riksmuseum:

Till inköp och insamling af naturalier vid museets afdelning

för arkegoniater och fossila växter, till arbetsbiträden

derstädes och till bestridande af andra med arbetena vid

afdelningen förenade utgifter ..........................................

» vård, underhåll och förkofran af museets etnografiska

samling ............................................

Transport

2,000:

2,800:

Meteorologiska centralanstalten:

Till anordnande af väderleksmeddelanden om eftermiddagarne

under månaderna juli—september....................................

Bidrag till bestridande af vissa utgifter för väderlekstelegram

in. m.

3,500:

2.200:

Undervisningen för döfstumma och blinda:

Till uppehållande af undervisningen vid tre läroanstalter för

öfveråriga döfstumma...................................................... 49,200

» blindskolan i Vexiö ........................................................ 11,000

» handtverksskolan i Kristinehamn för blinda..................... 10,000

» tryckning af blindskrifter ................................................ 2,500

» understöd åt blindlärareelever......................................... 1,200

Kronor

Hospitalsvården :

Till fullbordande af arbetena å hospitalet i Piteå.................. 270,000:

» uppförande vid Lunds asyl af en nybyggnad för vård af

obotligt sinnessjuka qvinnor............................................. 150,000: _

» understöd åt Jerfsö sjukhus för spetelske........................ 14,000: —

Kyrkorestaurering:

Till fortsättande af restaureringsarbetet å Vadstena klosterkyrka

...............................................................................

Diverse anslag:

Till svenska fornskriftssällskapet.............................................

» beredande af religionsvård åt svenske sjömän in. fl. i utländska

hamnar................................

2,000:

10,000:

562,516

4,800

5,700

73,900

434,200

40,000

Transport 12,000: — 1,121,116

s. 207 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N;o 9.

207

Kronor

Ö.

Transport

12,000: —

1,121,116

Iill två kontrakt sadjunkter inom Vesterbottens fjerde kontrakt

4,000: —

»

stipendier för teologie studerande............................

1,500: —

»

nordiska museet.........................

25,000: —

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Nyare

bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt

folklif» .................................

3,150: —

»

understöd för fortsatt utgifvande af tidskriften »Acta

mathematica» ..........................

4,000: —

»

understöd åt sådana anstalter eller föreningar, som an- anordna föreläsningskurser för arbetsklassen..............

20,000: —

»

fortsättande af precisionsnivelleringsarbetena i norra Sverige

samt underhåll och tillsyn af vattenhöjdmätningsstationer

m. ra..........................................................

11,500: —

»

ersättning för belopp, som af statskontoret förskottsvis

utbetalts....................................

39,951: —

»

bestridande af kostnader för Sveriges deltagande i den

historiskt-amerikanska utställning, som till firande af

Amerikas upptäckt för fyra hundra år sedan kommer att

innevarande år hållas i Madrid.......................................

7,500: —

128,601

Summa

1,249,717

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

I ''V A '' ''.''.fr

UjiJJ - 0‘^/,

iföl» :»

■ Hi 1 1- > •

■Oi •

v,l-0 ’ ■ . ) •. V, , '' •.. -

/.• r- - •

• 1 - ■ . .1,- / i

!-b''/ii-:n...-'' ij.-v ''t

rt :h:''t •*

. j,r ''T; :

yj> p-.yUt:

/Sill .

MO?

fv ■

i.:. iri

•; f ■! ).J(TV!

• • ’ » ‘»i i i''

• 7 . ■; : ■ ''

• tt. I njs-:.!*-''

i i L'' i -

opaginerad Kontrollera mot PDF

TABELLER

ANGÅENDE

ALLMÄNNA LÄROVERKEN.

Bill. till Rikta. Prot. 1892. 4 Sami. 1 Afd. 7 Raft.

‘27

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 \ ; r ■*'' '' f • ''* . •; £ : .* < K''1

*'' $ *

J ?

i *

Ä. -i* -*-

/’ T V

i -

s. 211 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

211

Tab. I.

Fördelning af kontanta anslaget till de allmänna läroverken enligt

staten för år 1892.

A. Ordinarie anslag.

Till löner och ålderstillägg.......................

» arfvoden åt bibliotekarier m. m.......

» skrifbiträden åt rektorer ..................

» djeknepenningeersättning, ej inräknad

i kontanta lönebeloppen till lärarne

» ersättning för förlorad helgonskyld...

» arfvoden åt extra och vikarierande

lärare samt för oförutsedda behof ...

» extra arfvoden åt gymnastiklärare,

anskaffande af ammunition för målskjutning

m.-m..................................

» praktisk utbildning af blifvande lärare

vid de allmänna läroverken...............

» extra arfvoden åt teckningslärare.....

» resestipendier åt lärare i främmande

lefvande språk....................................

» reseunderstöd åt lärare vid de allmänna

läroverken, särskildt vid de

läroverk, der profårskurs är inrättad

....................kr. 2,649,001:93

kr. 7,000: —

» 12,000: —

» 4,307:10

» 2,644:33

» 135,000:-

» 34,000: —

» 20,500: —

» 28,000: —

» 6,000: —

4,000:— > 253,451:43 kr. 2,902,453:36

B. Extra ordinarie anslag:

Till tillfällig löneförbättring åt lärarne vid de allmänna

läroverken och pedagogierna ............................. kr. 345,725: —

» arfvoden åt extra lärare vid de allmänna läroverken » 40,000: —

» arfvodesförhöjning åt extra ordinarie ämneslärare

vid de allmänna läroverken...................................... » 60,000: — » 445,725:—

Sungna kr. 3,348,178:36

s. 212 Kontrollera mot PDF

212

Statsutskottets Utlåtande N:o t).

Tab. II.

Fördelning af kontanta anslaget till de allmänna läroverken enligt

den af utskottet föreslagna staten för år 1898.

A. Ordinarie anslag.

Till löner ..................................................

» ålderstillägg ......................................

s> arfvoden åt skolläkare ............... kr.

» arfvoden åt bibliotekarier in. m. »

» skrifbiträden åt rektorer............ »

» djeknepenningeersättning, ej inräknad

i kontanta lönebeloppen

till lärarne ................................. »

» ersättning för förlorad helgonskyld

.......................................... »

» arfvoden åt extra och vikarierande

lärare samt för oförutsedda behof »

» extra arfvoden åt gymnastiklärare,

anskaffande af ammunition

för målskjutning m. m............. »

» praktisk utbildning af blifvande

lärare vid de allmänna läroverken »

» extra arfvoden åt teckningslärare »

» resestipendier åt lärare i främmande

lefvande språk ...........:... s»

» reseunderstöd åt lärare vid de

allmänna läroverken, särskild! vid

de läroverk, der profårskurs är

inrättad ..................................... »

............... kr. 2,505,500: —

............ > 786,500: —

7,550: —

7,000: —

12,000: —

4,307:10

2,644: 33

80,000: —

34,000: —

20,500: —

28,000: -

6,000: —

4,000:— » 206,001:43 kr. 3,498,001:43

B. Extra ordinarie anslag.

Till arfvoden åt extra lärare..................................................................... » 70,000: —

Summa kr. 3,568,001:43

s. 213 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

213

Föreslagen normalstat:

A. Vid de högre allmänna läroverken:

35

Rektorer............

a

kr. 5,000

— kr.

175,000

207

Lektorer............

å

»

3,500

- »

724,500

372

Adjunkter.........

ä

»

2,500

- »

930,000

35

Musiklärare......

å

»

1,000

- »

35,000

35

Gymnastiklärare

a

1,200

- »

42,000

7

Teckningslärare

ä

»

2,000

- »

14,000

7

D:o

å

»

1,500

- »

10,500

21

D:o

å

»

1,200

- »

25,200

B. Vid de femklassiga allmänna läroverken

:

3 Rektor er (i Stockholm)

............... å kr. 4,500: — kr. 13,500: —

20 Rektorer............ å » 4,000: — » 80,000: —

120 Adjunkter......... å » 2,500: —- » 300,000: —

23 Musiklärare ...... ä » 500: — » 11,500: —

22 Gymnastiklärare ä » 600: —- » 13,200: —

23 Teckningslärare ä » 600: — » 13,800: — » 432,000:

Nuvarande stat:

C. Vid de treklassiga allmänna läroverken

:

17 Rektorer............ ä kr. 3,000: — kr. 51,000: —

34 Kolleger............ ä » 1,500: — » 51,000: —

17 Musiklärare...... ä » 300: — » 5,100: —

17 Gymnastiklärare å » 300: — » 5,100: —

17 Teckningslärare å » 300: — » 5,100: — » 117,300:

Tab. III.

kr. 2,505,500: —

s. 214 Kontrollera mot PDF

214

Stats utskottets Utlåtande N:o !).

Tab. IV.

De nuvarande lärarnes ålderstillägg för år 1898 enligt den af

utskottet föreslagna staten:

A. Vid de högre allmänna

läroverken:

17 Rektorer.............

. cl

kr.

500

_

kr.

8,500

37 Lektorer.............

. å

»

500

—

»

18,500

44 D:o .............

. å

»

1,000

—

»

44,000

93 D:o ..............

. å

»

1,500

—

»

139,500

65 Adjunkter...........

. å

»

500

—

»

32,500

78 I):o ..........

. a

»

1,000

—

»

78,000

178 D:o ..........

. å

»

1,500

—

»

267,000

5 Musiklärare.......

. å

»

200

—

»

1,000

22 D:o ........

. å

»

400

—

»

8,800

5 Gymnastiklärare.

. å

»

200

—

»

1,000

19 D:o

. å

»

400

—

»

7,600

4 Teckningslärare .

. å

»

200

—

»

800

2 D:o

. å

»

250

—

»

500

12 D:o

. å

»

400

—

»

4,800

8 D:o

. å

»

500

—

»

4,000

B. Vid de femklassiga allmänna

läroverken:

8 Rektorer.........

..... a

kr.

500: — kr.

4,000: —

18 Adjunkter......

..... ä

»

500: — »

9,000: —

31 D:o ......

..... å

»

1,000: — »

31,000: —

59 D:o .....

..... å

»

1,500: — »

88,500: — »

C. Vid de treklassiga allmänna

läroverken:

7 Rektorer.

4 Kolleger.

5 » .

6 »

9 »

å

kr. 500:

— kr.

3,500

å

» 500:

- »

2,000

å

» 1,000:

- »

5,000

å

j> 1,500:

- »

9,000

å

» 2,000:

- »

18,000

37,500: — kr. 786,500: —

s. 215 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 9.

215

Tab. V.

Beräkning af till statsverket ingående afgifter för lärjungar vid

A. de högre allmänna läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 4,372 lär
-

jungar ä 20 kr.............................. kr. 87,440: —

. efter afdrag af 25 % ....................... » 21,860: —

i klasserna 4 och 5 af 2,906 lärjungar

a 40 kr............................;....... » 116,240: —

efter afdrag af 25 0j0........................ » 29,060: —

i klasserna 6 och 7 af 3,461 lärjungar

ä 60 kr............................. » 207,660: —

efter afdrag af 25 %........................ » 51,915: —

kr.

65,580: —

87,180: —

155,745: —

B. de femklassiga läroverken:

i klasserna 1, 2 och 3 af 1,846 lärjungar

ä 20 kr.............................

efter afdrag af 25 %........................

i klasserna 4 och 5 af 809 lärjungar

ä 40 kr.........................................

efter afdrag af 25 °J0.......................

36,920: —

9.230: — > 27,690: —

32,360: —

8,090: — » 24,270: —

Summa kr. 360,465: —

Afdrag för möjlig minskning af lärjungeantalet

10 % ............................................................................. > 36,046: 50

Beräknad inkomst af terminsafgifter vid de högre

och femklassiga läroverken....................................... kr. 324,418: 50

eller i rundt tal........................................ » 324,000: —

Anm. Antalet lärjungar, beräknadt i medeltal för höstterminerna 1887—1891.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.