Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13

1893-04-10 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1893:13, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

i

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1893, kl. 3 e. m.

Betänkande, angående vilkoren för tillverkning af bränvin.

§ 10 mom. 1 i gällande förordning, angående vilkoren för tillverkning

af bränvin den 13 juli 1887 med deri enligt kongl. kungörelsen den 10

oktober 1890 vidtagen ändring, lyder sålunda:

§ 10.

1. För bränvin, tillverkadt inom landet, skall efter afdrag af två

procent, som äro skattefria, tillverkaren påföras skatt med 50 öre för hvarje

liter af normalstyrka, hvarmed förstås bränvin, som vid -f 159 å Oelsii

termometer innehåller 50 volymprocent alkohol.

§ 11 mom. 1 af nämnda förordning har följande lydelse:

§ 11.

1. Har tillverkningen icke uppgått till 8,000 liter beskattningsbart

bränvin för hela den tid tillverkningsrätten gält, då skall förutom stadgad

skatt erläggas en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed det tillverkade

litertalet understiger nämnda belopp; och likaledes skall, i händelse tillverkningen

ej uppgått till 500 liter eller öfverstigit 5,000 liter i medeltal för

hvarje tillverkningsdygn, utgå en afgift af 10 öre för hvarje liter, hvarmed

det tillverkade bränvinet understiger ett efter en medeltillverkning af 500

liter beräknadt tillverkningsbelopp eller öfverstiger en medeltillverkning, beräknad

efter 5,000 liter för hvarje tillverkningsdygn. Dessa afgifter skola

Bih. till Biksd. Prof. 1893. 5 Sami. 1 AJd. 13 Höft. (N:o 13.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

dock ej utgå, då tillverkningsrättens upphörande grundar sig på anmälan

efter olyckshändelse, hvarom i § 6 sägs, eller Kongl. Maj:ts derom meddelade

föreskrift; och ankomme på Kongl. Maj:ts pröfning, huru vida eller i hvad

mån befrielse från desamma må medgifvas, då bränvinet erhålles såsom

biprodukt vid annan tillverkning.

I en inom Andra Kammaren af herr O. B. Olsson i Maglehult väckt

motion, n:o 36, i hvilken motions syfte herrar P. Pehrson, Carl Hj. Wittsell,

Anders Nilsson, S. Arnoldsson, P. Truedsson, Nils Jönsson, Olof Andersson

i Lyckorna, Aug. Peterson och Nils Svensson instämt, har föreslagits, »att

Kiksdagen måtte bifalla följande förslag samt vidtaga de förändringar i

gällande förordning om tillverkning af bränvin, som deraf kunna blifva en

följd:

För bränvin, som tillverkas af majs, ris eller andra slag af råämnen,

som äro af beskaffenhet att icke inom landet allmännare alstras, samt mjöl

af alla slag, skall erläggas en förhöjd tillverkningsskatt af 10 öre för hvarje

liter bränvin. Om med här omförmälda råämnen äfven andra slag samtidigt

användas för tillverkning af bränvin, skall äfven för sådant bränvin erläggas

den förhöjda skatten.

Den, som till bränvinsbränning använder råämnen annorlunda än som

här ofvan blifvit stadgadt, straffes med böter från 500 kronor till 1,500

kronor, samt erlägger dessutom en särskild förhöjd tillverkningsskatt med 10

öre för hvarje liter bränvin, som på.detta sätt olofligen blifvit tillverkadt.»

Till stöd härför har motionären, efter att hafva erinrat, hurusom vid

åtskilliga riksdagar framställningar blifvit gjorda dels af Kongl. Maj:t och

dels af enskilda motionärer i syfte att i mer eller mindre mån hindra användandet

af majs med flera utländska produkter för tillverkning af bränvin

inom landet, vidare anfört följande:

»Oaktadt dessa framställningar icke kunnat tillvinna sig Riksdagens

bifall, är jag likvisst af den öfvertygelsen, att en förändring i vår bränvinslagstiftning

i det angifna syftet är af behofvet högligen påkallad, så vida

ej odlingen af potatis inom landet för bränvinstillverkningen skall i hög grad,

om ej helt och hållet, omöjliggöras. Detta senare förhållande har en desto

större vigt och betydelse för vissa delar af vårt land, hvars jord är af så

mager beskaffenhet, att den icke med säkerhet kan bära andra skördar än

råg och potatis. Denna sistnämnda produkt har redan fått en allt för stark

konkurrent i de utländska sädesslag af majs och ris m. m., som i icke ringa

del utgöra råmaterialet till vårt lands mer än tillräckligt stora bränvinstillverkning

och såmedelst nedtrycker priset på potatisen ända derhän, att icke

arbetet på dess odlande på långt när blir betaldt, och tusentals mindre jord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

3

brukare gå sin undergång till mötes, derest Riksdagen icke beslutar en högre

beskattning på bränvin, tillverkadt af majs, ris, hvete och råg, krossad eller

okrossad, och detta äfven användt tillsammans med potatis.

Hvad pressjästfabrikationen inom vårt land beträffar, kan jag icke

föreställa mig, att denna skulle lida något otillbörligt intrång genom en högre

beskattning på det bränvin, som tillverkas af dessa förutnämnda ädlare produkter;

ty dessa fabrikers rättigheter måste rättvisligen grunda sig på tillverkningen

af pressjäst och icke på biprodukten bränvin.

Så länge konsumtionen af bränvin i vårt land är så stor, som nu beklagligen

är fallet, måste det utan tvifvel vara en icke ringa fördel att för

tillverkningen af detta bränvin använda egna och mindre kostbara produkter

än att inköpa sådana — låt vara ädlare — från utlandet, emedan ett sådant

förfaringssätt utan tvifvel skall blifva en stor nationalförlust.

Under det, som jag hoppas, Riksdagen skall finna det vara för landet

fördelaktigt, att en högre skatt pålägges sådant bränvin, som tillverkas af

majs m. m. samt mjöl, och således godkänner det förslag, jag här nedan

framställer, lärer det blifva nödvändigt, för att förminska svårigheterna vid

kontrollen öfver tillverkningen, att, när bränvinstillverkare vill utöfva sin

tillverkning af nu omnämnda råämnen, sådant skall i god tid anmälas hos

kontrollören på stället, hvarom föreskrift lämpligen kan lemnas i ordningsstadgan.

Likaså lärer det icke kunna undvikas, för att en säker kontroll skall

kunna utöfvas vid tillverkningen, att, under den tid majs och dylikt användes

vid inmäskning, då äfven andra råämnen såsom potatis m. m. samtidigt

dertill användas, den förhöjda skatten i sådant fall måste drabba allt det

bränvin, som deraf erhålles.»

Såsom motionären anmärkt, hafva vid flere riksdagar, senast år 1891,

förslag framstälts i syfte att vid tillverkning af bränvin inom landet hindra

användandet af majs med flere utländska produkter.

Ett af de väsentligaste skälen, som anförts mot en bestämmelse, sådan

som den motionären föreslagit, är, att en dylik bestämmelse ej skulle vara

öfverensstämmande med de i vår lagstiftning gällande grundsatser om näringsfrihet.

Härvid är dock att märka, att hela vår bränvinslagstiftning är en

undantagslagstiftning, hvilken redan nu i många afseenden innehåller betydliga

inskränkningar i den frihet, som i allmänhet åtnjutes af andra näringar,

samt att — hvad vid förevarande frågas föregående behandling inom Riksdagen

vid flera tillfällen framhållits — lagarne rörande bränvinsbränningen böra

bestämmas i främsta rummet med hänsyn till jordbrukets bästa. I betraktande

häraf torde berörda mot den ifrågasatta åtgärden åberopade förhållande

ej böra tillerkännas alltför stor betydelse.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13.

En annan invändning, som mot förslaget framstälts, är, att genom detsamma

kontrollen vid brännerierna skulle blifva synnerligen försvårad. Yäl

är det tydligt, att en bestämmelse om olika skattebelopp för bränvin, tillverkadt

af olika slags råämnen, skulle komma att nödvändiggöra en i någon

mån ökad kontroll vid tillverkningen, men ej lära de svårigheter, som till

följd af en sådan ökning i kontrollen möjligen må uppstå, kunna antagas

blifva så betydliga, att förslaget, om det eljest anses böra godkännas, allenast

på denna grund bör förkastas.

Till upplysning, i hvilken mängd olika råämnen blifvit i riket under

femårsperioden 1888—1892 för tillverkning af bränvin och pressjäst förbrukade,

får utskottet meddela följande å finansdepartementets kontroll- och

justeringsbyrå utarbetade öfversigt:

Råämnen, använda för tillverkning af bränvin och pressjäst:

Till-

verkningsår.

S

p a n m

ål, kil

o g r a

m.

Potatis.

hl.

Melass.

kg-

Råg.

Korn.

Bland-

säd.

Majs.

Ris.

Annan

spanmål.

Summa.

1887/88

5,217,416

6,086,144

2,782,108

2,123,178

116,853

899,387

17,225,086

1,649,819

448,670

1888/89

7,045,434

6,915,069

3,085,646

8,119,501

52,184

1,282,101

26,499,935

1,054,397

552,000

1889/90

4,760,908

6,959,929

2,635,525

3,347,301

1,850

532,957

18,238,470

1,597,786

483,750

1890/91

6,148,736

8,227,602

4,267,676

13,380,217

18,104

857,014

32,899,349

1,030,534

1,078,650

1891/92

4,562,221

6,988,640

3,799,091

12,768,754

—

742,681

28,861,387

1,221,571

1,269,000

Af ofvanangifna råämnesmängder hafva vid pressjästfabrikerna användts

följande belopp:

Till-

verkningsår.

S

p a n m

ål, kil

o g r a

m.

Potatis.

hl.

Melass.

kg-

Råg.

Korn.

Bland-

säd.

Majs.

Ris.

Annan

spanmål.

Summa.

1887/88

4,152,800

2,308,889

_

1,288,639

_

444,975

8,195,303

20,828

—

1888/89

5,388,680

3,453,656

52,000

1,585,425

41,142

336,837

10,857,740

6,038

—

1889/90

4,412,473

3,173,005

1,550

1,764,699

1,850

251,910

9,605,487

6,677

—

1890/91

4,723,991

3,936,088

54,380

1,899,084

18,104

372,927

11,004,574

10,974

—

1891/92

4,447,458

3,551,976

1,940

2,862,293

—

491,340

11,355,007

12,612

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13. g

Otvifvelaktigt^ är, att en bestämmelse, sådan som den nu föreslagna,

skulle i väsentlig mån gynna potatisodlingen, hvilken särskildt i vissa trakter

af vårt land är af mycket stor betydelse för hela den jordbruksidkande befolkningen.

Ett särskildt skäl att nu vidtaga åtgärder i syfte att till bränvinsbränning

— framför andra, utländska, dertill tjenliga råämnen — öka användningen

af potatis, ligger jemväl deri, att nästlidne lagtima Riksdag nedsatt

tullen å majs till 1 krona 25 öre per 100 kilogram. Tullen å detta sädesslag

var förut 2 kronor 50 öre per 100 kilogram; och ett af de vigtigaste

skälen för afslag å ofvanberörda, vid 1891 års riksdag väckta förslag torde

hafva varit just nämnda tulls dåvarande höga belopp.

Utskottet vill alltså förorda ifrågavarande motions syfte, men anser

sig icke kunna utan stöd af sakkunnig myndighets yttrande framställa något

bestämdt ^förslag i sådant syfte, hvadan utskottet föreslår, att frågan göres

till föremål för framställning hos Kongl. Maj:t.

Utskottet hemställer fördenskull,

att Riksdagen, i anledning af herr O. B. Olssons ifrågavarande

motion, måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke

bränvin, uteslutande eller delvis tillverka^ af majs, ris

eller andra slag af råämnen, som äro af beskaffenhet att

icke inom landet allmännare alstras, äfvensom af mjöl,

alla slag, skulle kunna utan allt för stora svårigheter

åsättas förhöjd tillverkningsskatt, samt, derest detta befinnes

kunna ske, låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till bestämmelser i ämnet.

Stockholm den 10 april 1893.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Reservationer

af herrar Fredholm, Collander, grefve Hugo E. G. Hamilton och A. Lilljeqvist.

Bih. till Biksd. Prot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 13 Häft.

2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 13

Herr J. Johansson har anhållit få antecknadt, att han af annat Riksdagens

uppdrag varit förhindrad att deltaga i den slutliga behandlingen af

ifrågavarande ärende.

Herr friherre von Schwerin har begärt få antecknadt, att han varit

förhindrad att närvara vid behandlingen af ärendet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.