Sök i Ratio Lex

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans utgörande.

1893-05-04 · 22 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 19 av 22 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1893:24, Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans utgörande.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 4 maj 1893, kl. 7 e. m.

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningssummans

utgörande.

Sedan summan af den bevillning, som erfordras till fyllande af

statsverkets behof, blifvit, på statsutskottets hemställan, af Riksdagen

faststäld till 9,300,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet att afgifva

förslag till denna bevillnings utgörande, i sammanhang hvarmed

ock bevillningsutskottet har att yttra sig öfver de rörande detta ämne

väckta, till utskottet hänvisade motioner, för hvilkas innehåll här nedan

närmare redogöres.

Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen

angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för

år 1894 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:

år 1889 ......................................................................... kronor 4,031,576: —

„ 1890 ................................................................ „ 4,298,099: —

„ 1891 ............................................................................. „ 4,321,040: —

eller i medeltal för dessa tre år............................... „ 4,216,905: —

I den vid sistlidet års lagtima riksdag faststälda riksstaten för

innevarande år upptogs bevillningen af fast egendom samt af inkomst

till 4,200,000 kronor.

Då samma års urtima Riksdag beslutit en förhöjning i bevillningen

för jordbruksfastighet från tre till sex öre för hvarje fulla 100 kronor

af fastighetens taxeringsvärde att utgå från och med innevarande år

Bih. till lliksd. Brot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 21 Höft. (N:o 24.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

samt beräknat denna förhöjning detta år komma att medföra en ökad

inkomst af 660,000 kronor eller ett belopp i rundt tal motsvarande

inkomsten af jordbruksfastighetsbevillningen för år 1891, har statskontoret,

hemstält, att ifrågavarande inkomsttitel måtte i riksstaten för

år 1894 upptagas med ett till 4,900,000 kronor förhöjdt belopp.

I öfverensstämmelse härmed har Kong]. Maj:t i berörda proposition

föreslagit, att nämnda statsinkomst skall för nästkommande år

beräknas till 4,900,000 kronor.

Enligt det af statskontoret upprättade generalsammandraget öfver

1892 års bevillning utgjorde summan af den taxerade och debiterade

bevillningen af fast egendom samt af inkomst för samma år 4,451,519

kronor 11 öre.

På grund af hvad ofvan anförts och då Riksdagen icke beslutit

någon förändring i gällande föreskrifter angående bevillningen af fast

egendom samt af inkomst, anser utskottet, att, med bibehållande af

nu stadgade afgifts- och procentbelopp, afkastningen af denna bevillning

med trygghet bör kunna antagas icke komma att understiga det af

Kongl. Maj:t föreslagna beloppet 4,900,000 kronor.

Till betäckande af de för år 1894 beslutade statsutgifterna erfordras

emellertid ytterligare ett belopp af 4,400,000 kronor.

I det vid Kongl. Maj:ts berörda proposition angående statsverkets

tillstånd och behof fogade utdrag af statsrådsprotokollet för finansärenden

den 14 sistlidne januari har chefen för finansdepartementet,

efter lemnad redogörelse för de ökade statsbehofven för nästkommande

år, hvilka väsentligen framkallats af försvars- och skattefrågornas lösning,

erinrat bland annat derom, att Riksdagen i skrifvelse den 27

november 1892 förklarat sig anse, att grundskatterna böra ersättas och

medel till lindring i rustnings- och roteringsbesvären anskaffas genom

direkt beskattning äfvensom uttalat den mening, att de af försvarsfrågans

lösning orsakade utgifterna för försvaret borde åtminstone till

en början genom dylik beskattning täckas, men i samma skrifvelse

tillika förklarat såsom sin åsigt, att det starkare anlitande af den direkta

beskattningen för statsbehofvens täckande, som enligt den framlagda

finansplanen skulle komma att ega rum, oeftergifligt förutsatte en revision

af bevillningsförordningens bestämmelser i syfte så väl att i allmänhet

öka deras effektivitet som ock att, på sätt i statsrådsprotokollet

antydts, åvägabringa en mera likformig tillämpning af förordningen

samt särskildt med beskattning på ett verksammare sätt, än för närvarande

egde rum, träffa vissa inkomstarter.

Med påpekande deraf, att det vore en gifven följd af den korta

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

tid, som förflutit efter det besluten i försvars- och skattefrågorna fattades,

att den för utarbetande af förslag rörande de ifrågasatta nya

skattearterna erforderliga utredning ännu icke hunnit] försiggå, har

departementschefen i nämnda protokoll den 14 sistlidne januari i ämnet

vidare anfört följande:

»Med fasthållande å ena sidan af den grundsats, att grundskatterna

böra ersättas och medel till lindring i rustnings- och roteringsbesvären

anskaffas genom direkt beskattning, hvilken jemväl enligt den

af Riksdagen uttryckta önskan lärer böra tillitas för bestridande af de

i nästa års budget förekommande utgifter för försvarsfrågans lösning,

och med tagen hänsyn å andra sidan till det sakförhållande, att de

skatter, hvilka enligt den för urtima Riksdagen framlagda, af Riksdagen

i väsentliga delar biträdda finansplanen skulle för sagda ändamål användas,

icke redan för nästa statsregleringsperiod äro färdiga att tagas

i anspråk, erbjuder sig sjelfmant utvägen att för sagda period anlita

den provisoriska form af direkt beskattning, som redan af Riksdagen

användts för fyllande af motsvarande statsbehof för innevarande år, eller

en särskild tilläggsbevillning. Det torde icke vara ur vägen att här

erinra derom, att denna mening om lämpligaste sättet att fylla 1894

års ifrågavarande statsbehof äfven delats af det för försvars- och skattefrågornas

behandling vid urtima Riksdagen tillsatta särskilda utskott,

hvilket i sitt utlåtande n:o 7 med anledning af väckta förslag, som

åsyftat framställning till Eders Kongl. Maj:t om föreläggande redan för

innevarande års Riksdag af förslag till de nya skatterna, yttrat, att

sådant icke kunde vara lämpligt, då åtminstone en del af förslagen

uppenbarligen icke kunde hinna till dess utarbetas, utan att Riksdagen

tills vidare i fråga om den nya direkta beskattningen torde vara hänvisad

till den provisoriska anordningen med tilläggsbevillning.»

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört har han tillstyrkt

Kongl. Maj:t att föreslå Riksdagen att såsom bidrag till fyllande

af statsverkets behof för nästkommande år bevilja en särskild tilläggsbevillning

af 4,400,000 kronor att utgå med 1 krona för hvarje bevillningskrona

af 1894 års bevillning af fast egendom samt af inkomst.

Denna tilläggsbevillning borde dock enligt departementschefens mening

anordnas så, att i enlighet med don af Kongl. Maj:t och Riksdagen

samstämmigt biträdda grundsats de lägst taxerade inkomstkategorierna

i möjligaste mån skonades. Då Riksdagen åtog sig en tilläggsbevillning

af 30 procent för år 1893, tillämpades denna grundsats sålunda,

att från tilläggsbevillningens utgörande befriades de, hvilka för inkomst

vore taxerade till belopp understigande 800 kronor. Då nu ifrågasattes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

en tilläggsbevillning till icke oväsentligt högre belopp, syntes lindringen

böra något utsträckas utöfver den vid tilläggsbevillningen för innevarande

år faststälda gräns, och ansåge departementschefen i sådant

afseende fullständig befrielse lämpligen böra medgifvas dem, hvilka för

inkomst vore taxerade till belopp understigande 1,200 kronor, medan

för inkomst uppgående till 1,200 kronor, men understigande 1,800 kronor

endast skulle utgöras half tilläggsbevillning. Bevillningsfriheten

och lindringen borde dock begränsas till sådan inkomst, för hvilken

jemnlikt § 11 mom. 1 i bevillningsförordningen afdrag vid taxeringen

egde rum.

I fråga om storleken af det afdrag från den påräkneliga afkastningen

af tilläggsbevillningen, som med tillämpning af nyss antydda

grunder för befrielse från eller lindring i skatten kunde beräknas uppkomma,

hänvisade departementschefen till ett öfver en på Kongl. Mapts

föranstaltande gjord statistisk utredning rörande 1891 års inkomstbevillning

upprättadt sammandrag, under Lätt. B bilagdt nämnda protokoll

för finansärenden. Under antagande att någon mera afsevärd

skiljaktighet i inkomstbevillningens afkastning under de båda år, om

hvilka nu vore fråga, icke kunde förutsättas, framginge af berörda

sammandrag, att det på förut angifvet sätt beräknade afdraget skulle

komma att uppgå till 533,516 kronor 60 öre. Då emellertid af rikshufvudboken

för år 1891 framginge, att å bevillningen för inkomst af

kapital och arbete samma år afkortats 98,143 kronor 56 öre och af detta

belopp en icke obetydlig del med visshet kunde antagas belöpa på de

inkomstkategorier, hvilka skulle komma i åtnjutande af befrielse från

eller lindring i tilläggsbevillningen, borde det beräknade afdraget med

trygghet kunna nedsättas åtminstone till 500,000 kronor.

Inkomsttiteln bevillning af fast egendom samt af inkomst hade

för år 1894 beräknats till 4,900,000 kronor. Eu tilläggsbevillning af

100 procent härå skulle med nyssnämnda afdrag af 500,000 kronor

alltså bereda statsverket en inkomst af 4,400,000 kronor.

I öfverensstämmelse med hvad chefen för finansdepartementet sålunda

andragit har Kongl. Maj:t i proposition n:o 12 angående en särskild

tilläggsbevillning för år 1894 föreslagit Riksdagen

att såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1894

bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000 kronor att, utan sammanblandning

med bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på

grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona

å bevillningen af fast egendom samt af inkomst, dock

så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jern
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

likt § 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten icke uppgår till 1,200 kronor, från

tilläggsbevillningens utgörande vara befriade och, då inkomsten uppgår

till 1,200 kronor, men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning

med endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning

på enahanda sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst

af vederbörande vid de under år 1895 infallande uppbördsstämmor uppbäras

samt i behörig ordning redovisas.

I likhet med Kong]. Maj:t anser utskottet, att det belopp, som

för statsutgifterna under nästkommande år utöfver tillgängliga och

förut påräknade tillgångar erfordras, bör utgå i form af särskild tillläggs

be vill ni ng, hvilken, för uppbringande af det nödiga beloppet,

torde böra, i enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, i regel bestämmas

till en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom

samt af inkomst.

Såsom ofvan nämnts, hafva till utskottet hänvisats flera motioner

med förslag till vissa förändringar i det af Kongl. Maj:t föreslagna

sättet för den föreslagna tilläggsbevillningens utgående.

Dessa motioner, alla väckta inom Andra Kammaren, äro följande:

n:o 28, af herrar Aug. Pettersson från Österhaninge, J. August Sjö,

A. Williamson, Nils Olsson i Åttersta, Folke Andersson i Helgesta,

C. G. Andersson i Skeenda, P. G. Petersson i Brystorp, Joll. E. Elin sson

i Oktorp, Alfred Kihlberg, K. E. Holmgren och Jan Eliasson i Skuttungeby,

att, derest en tilläggsbevillning för nästkommande år varder af

Riksdagen beslutad, de, som utgöra sådana frälseräntor, som icke äro

af den natur, att de blifvit eller nu kunna blifva till statsverket inlösta

enligt kongl. förordningen af den 11 september 1885, måtte från denna

tilläggsbevillning varda frikallade;

n:o 57, af herr J. Andersson i Lysvik, med hvilken herrar AT. Nilsson

i Vrängebol, Anders Olsson i Ornakärr, A. G. Gyllensvärd och Emil

Olsson i Kyrkebol instämt,

att Riksdagen, under förutsättning af bifall till berörda Kongl.

proposition angående en särskild tilläggsbevillning, ville besluta, att

enahanda lindring i eller befrielse från tilläggsbevillning, som är föreslagen

för egare af inkomst under 1,800 kronor skall utsträckas jemväl

till egare af fastighet sålunda, att taxerad fastighet till värde af 1,800

—1,200 kronor, påföres 50 öre för hvarje bevillningskrona och fastighet

till värde under 1,200 kronor beviljas fullständig befrielse från

tilläggsbevillning;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

n:o 64, af herr Ollas A. Ericsson i Ofvanmyra

att, för den händelse Riksdagen bifaller Kongl. Maj:ts proposition

angående en tilläggsbevillning för år 1894, Riksdagen dervid må foga

de tillägg, att äfven egare af jordbruksfastighet och annan fastighet,

hvars taxeringsvärde understiger 1,500 kronor, måtte befrias från denna

tilläggsbevillnings utgörande, medan egare af enahanda fastighet, hvars

taxeringsvärde uppgår till 1,500 kronor, men understiger 3,000 kronor,

endast få utgöra half tilläggsbevillning; dock med den inskränkning

för dem, som äro taxerade för såväl inkomst som fastighet, om någondera

af dessa kategorier öfverstiger befrielsegränson, att dessa ej må

komma i åtnjutande af de förmåner, som enligt ofvan dels åberopade och

dels framstälda förslag skulle komma dem till del i den andra kategorien,

samt n:o 78, af herr Gustaf Ericsson i Stockholm,

att Riksdagen ville med hufvudsakligen följande förändringar bifalla

Kongl. Maj:ts förslag angående upptagande af tilläggsbevillning:

att bevillning för fastighet intill 5 kronor och för inkomst intill

10 kronor är från tilläggsbevillning alldeles fritagen;

att bevillning för fastighet från och med 5 intill 10 kronor samt

för inkomst från och med 10 intill 20 kronor skall åläggas en tilläggsbevillning

af 50 öre per bevillningskrona;

att för högre bevillning af fastighet eller inkomst intill 40 kronor

erlägges tilläggsbevillning med 1 krona per bevillningskrona;

att för Överskjutande bevillning från och med 40 kronor erlägges

tilläggsbevillning med 1 krona 50 öre, för öfverskott utöfver 80 kronor

med 2 kronor, för öfverskott utöfver 160 kronor med 2 kronor 50 öre,

och för öfverskott utöfver 320 kronor med 3 kronor, allt per bevillningskrona;
samt

att progressionen framgent fortfar att stiga efter samma

grund, så att tilläggsbevillningen höjes med 50 öre per bevillningskrona

för hvarje gång den ordinarie bevillningen fördubblas.

Hvad beträffar de af herrar J. Andersson, Ollas A. Ericsson och

Gustaf Ericsson framstälda yrkandena, att, i likhet med hvad Kongl.

Maj:t föreslagit med afseende å inkomstbevilluingen, till ett visst lägre

värde taxerade fastigheter skulle antingen alldeles fritagas från tillläggsbevillningen

eller befrias från en del af denna, finner utskottet

sig icke kunna understödja desamma.

Såsom utskottet redan i sitt betänkande n:o 18 angående den

allmänna bevillningen, med anledning af gjord framställning, att vid

den förestående revisionen af bevillningsförordningen skulle tagas i

öfvervägande, huruvida icke vid fastighetsbevillningens bestämmande

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 7

större hänsyn än för närvarande borde tagas till fastighetsbevillningeus

olika storlek, framhållit, utgör nemligen en fastighets uppskattade värde,

efter hvilket fastighetsbevillningen utgår, icke någon tillförlitlig mätare

på egarens eller innehafvarens verkliga förmögenhetsställning eller behållna

inkomst.

»Ehuru en person eger en högt taxerad fastighet», har utskottet

härom i sitt nämnda betänkande vidare yttrat, »kan hans behållna inkomst

möjligen vara ingen eller mycket obetydlig. Å andra sidan

kan en till ett jemförelsevis litet belopp uppskattad fastighet mången

gång tillhöra en välmående person, eller flere sådana fastigheter, måhända

belägna inom olika kommuner, vara förenade i samma persons

hand. Från fastighetens taxeringsvärde kan man derför icke med säkerhet

sluta till egarens personliga förhållanden».

År denna utskottets uppfattning rigtig, är det tydligt, att, då den

föreslagna tilläggsbevillningen i sjelfva verket intet annat är än en

höjning i den nu utgående bevillningeu af fast egendom samt af inkomst,

om ock tilläggsbevillningen på grund af den kommunala beskattningens

sammanhang med bevillningen af fast egendom samt af

inkomst, föreslagits att utgå utan sammanblandning med den sistnämnda

bevillningen, samma skäl, som förbjuda vissa smärre fastigheters fritagande

från fastighetsbevillningen, utgöra ett hinder för deras befrielse

från tilläggsbevillningen.

Herr Gustaf Ericsson har vidare föreslagit, att den ifrågavarande

tilläggsbevillningen skulle anordnas progressivt på det sätt hans ofvan

omförmälda motion närmare angifver.

Utskottet har i sitt förut nämnda betänkande angående den allmänna

bevillningen haft att yttra sig öfver flera motioner om införande

af progressiv beskattning. Hufvudsakligen af samma skäl som utskottet

mot förslaget om vissa fastigheters befrielse från bevillning anfört, har

utskottet dervid uttalat sig emot införande af den progressiva beskattningsprincipen

i vår lagstiftning. Med påpekande af att denna princip

icke läte sig tillämpa å fastighetsbevillningen, emedan en fastighets

uppskattade värde, efter hvilket deuna skatt utgöres, icke är något bevis

för egarens eller innehafvarens behållna inkomst, har utskottet derjemte

såsom sin mening uttalat, att, derest man läte den progressiva

beskattningen vinna tillämpning endast med afseende å inkomst af det

rörliga kapitalet och arbetet, skulle man icke uppnå det med den progressiva

beskattningsformen åsyftade ändamålet, de direkta skatternas

rättvisa fördelning.

Om nu, såsom utskottet i sitt nämnda betänkande sökt göra gäl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

lande, det icke är med en rättvis beskattning förenligt att på grundvalen

af nu gällande bevillningsförordnings bestämmelser införa en progressiv

beskattningsmetod, följer deraf gifvetvis, att, då den föreslagna

tilläggsbevillningen, såsom nämndt, i sak rätteligen är att betrakta

endast såsom en höjning i den nu utgående bevillningen af fast egendom

samt af inkomst, denna metod icke heller kan på ett rättvist

sätt tillämpas å tilläggsbevillningen.

Vidkommande den af herr Aug. Pettersson m. fl. väckta motion,

att de som äro pligtige att utgöra sådana frälseräntor, som icke äro

af den natur, att de blifvit eller nu kunna blifva till statsverket inlösta

enligt förordningen den 11 september 1885, måtte från tilläggsbevillningen

varda frikallade, synes denna framställning bero på ett

förbiseende deraf, att fastighet, från hvilken frälseränta utgår, uppskattas

med afdrag af frälseräntans kapitaliserade värde. Derför heter det ock

i 1 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna, att, då frälseränta

förenats med eganderätten till den jord, hvaraf sådan ränta dittills utgått,

fastighetens värde vid derefter skeende uppskattning skall ökas

med ett belopp motsvarande räntans kapitalvärde, beräknadt efter fem

procent.

Den omständigheten att en fastighetsegare eller fastighetsinnehafvare

är förpligtad att utgöra eu frälseränta synes alltså icke innebära

något som helst skäl att befria honom från utgörande af tilläggsbevillningen.

Att, såsom motionärerna framhålla, ifrågavarande räntor,

s. k. frälseskatteräntor, icke, såsom med skattefrälseräntorna är förhållandet,

äro föremål för inlösen till statsverket torde icke inverka på

förevarande fråga.

Utskottet finner sig sålunda icke kunna tillstyrka de motionsvis

gjorda framställningarne om att fullständigt eller delvis befria vissa

skatteföremål från den föreslagna tilläggsbevillningen. Deremot anser

utskottet, i likhet med Kongl. Maj:t och i öfverensstämmelse med Riksdagens

i skrifvelse den 27 november 1892 uttalade önskan, lämpligt att

de lägst taxerade inkomstkategorierna i möjligaste mån skonas från nu

ifrågavarande beskattning.

Då Riksdagen vid sistlidet års urtima riksmöte för innevarande år

beviljade en särskild tilläggsbevillning med 30 öre för bevillningskrona,

befriades allenast de från utgörandet af denna skatt, hvilka för inkomst

voro taxerade till belopp, understigande 800 kronor. Höjningen i den

nu föreslagna tilläggsbevillningen till en krona för bevillningskrona synes

visserligen med fog påkalla längre gående skattelindringar än dem, som

enligt urtima Riksdagens beslut medgåfvos, i det att äfven personer med

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 9

en högre inkomst än 800 kronor synas böra få åtnjuta lindring i den

föreslagna beskattningen. Utskottet har derför icke något att anmärka

mot Kongl. Maj:ts förslag att inkomstkategorien från och med 1,200

kronor till 1,800 kronor skulle för år 1894 utgöra endast half tilläggsbevillning

med 50 öre för bevillningskrona. Deremot synes förhöjningen

i den ifrågasatta tilläggsbevillningen icke böra föranleda till att, såsom

Kongl. Maj:t föreslagit, från denna beskattning alldeles fritaga alla dem,

hvilkas inkomster icke uppgå till 1,200 kronor. Då nemligen de, som

hafva en till 800 kronor uppgående inkomst, ansetts för år 1893 kunna

bära en tilläggsbevillning af 30 öre för bevillningskrona, synes man icke

hafva skäl att antaga, att icke dessa personer äfven för år 1894 böra

kunna bära en lika hög beskattning. Dock anser utskottet den jemkning

i den af urtima Riksdagen uppdragna gränsliniens läge lämpligen

böra göras, att fullständig frihet från tilläggsbevillningen medgifves dem,

hvilkas inkomst icke öfverstiger 800 kronor.

Någon särskild godtgörelse åt dem, kvilka med debitering, uppbörd

och redovisning af den särskilda tilläggsbevillningen få befattning,

torde icke böra ifrågakomma.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med erinran

derom att förordningen angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst den 3 juni 1892 äfvensom den dervid fogade instruktionen för

taxeringsmyndigheterna undergått vissa förändringar genom kungörelsen

den 2 december samma år, hemställa

l:o) att alla de i nu gällande förordning angående

bevillning af fast egendom samt af inkomst

stadgade afgifts- och procentbelopp, hvilka beräknats

lemna eu inkomst af 4,900,000 kronor, måtte — under

förutsättning att Riksdagen, till täckande af det belopp,

som för statsbehofvens fyllande i öfrigt erfordras,

åtager sig en särskild tilläggsbevillning — af Riksdagen

fastställas;

2:o) att nu gällande förordning angående bevillning

af fast egendom samt af inkomst måtte antagas

att tjena till efterrättelse för år 1894 och intill slutet

af det år, under hvars lopp ny förordning angående

denna bevillning varder af Riksdagen faststäld;

3:o) att Riksdagen måtte, med anmälan att Riksdagen

stadfäst nu gällande förordning angående bevillBih.

till Btksd. Frot. 1892. ö Sami. 1 Afd. 21 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

ning af fast egendom samt af inkomst, att tjena till

efterrättelse för år 1894 och intill slutet af det år,

under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning

varder af Riksdagen faststäld, i skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utfärda allmän kungörelse

derom.

4:o) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl.

Maj:ts proposition angående en särskild tilläggsbevillning

för år 1894 icke kunnat oförändrad bifallas, måtte

besluta att såsom bidrag till fyllande af statsverkets

behof för år 1894 bevilja en särskild tilläggsbevillning

af 4,400,000 kronor att, utan sammanblandning

med bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med

en krona för bevillningskrona å bevillningen af fast

egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för

inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlik!

§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring

i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten icke

öfverstiger 800 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande

vara befriade, då inkomsten öfverstiger 800

kronor men icke uppgår till 1,200 kronor, erlägga tillläggsbevillning

med endast 30 öre för bevillningskrona

och, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor, meu

icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning med

endast 50 öre för bevillningskrona; börande denna

tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillning af

fast egendom samt af inkomst af vederbörande vid

de under år 1895 infallande uppbördsstämmor uppbäras

samt i behörig ordning redovisas.

Under förutsättning att hvad utskottet i punkten 4:o) sålunda

hemstält af Riksdagen bifalles, får utskottet vidare hemställa

5:o) att Riksdagen måtte, med godkännande af

nedanstående af utskottet upprättade förslag till förordning

angående ifrågavarande tilläggsbevillnings utgörande,

besluta, att denna förordning skall till Kongl.

Maj:t öfverlemnas med anhållan, att Kongl. Maj:t

täcktes låta densamma till allmän efterrättelse kungöra.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

11

Förordning

angående utgörande af en särskild tillägg sb evillning

för år 1894.

Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm

nu församlade ombud göre veterlig!, att Riksdagen

såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof

för år 1894 beviljat eu särskild tilläggsbevillning af

4,400,000 kronor att, utan sammanblandning med bevillningen

af fast egendom samt af inkomst, på grund

af nämnda års bevillningstaxering utgå med en krona

för bevillningskrona å bevillningen af fast egendom

samt af inkomst, dock så, att de, hvilka för inkomst

äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1

i gällande bevillningsförordning lindring i bevillniugen

eger rum, skola, då inkomsten icke öfverstiger

800 kronor, från tilläggsbe vi liningens utgörande vara

befriade, då inkomsten öfverstiger 800 kronor, men

icke uppgår till 1,200 kronor, erlägga tilläggsbevilluing

med endast 30 öre för bevillningskrona och, då

inkomsten uppgår till 1,200 kronor men icke till 1,800

kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 50 öre

för bevillningskrona; börande denna tilläggsbevillning

på enahanda sätt som bevillning af fast egendom samt

af inkomst af vederbörande vid de under år 1895

infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig

ordning redovisas.

6:o) att ofvan omförmälda af herr Au g. Pettersson

m. fl. väckta motion icke måtte af Riksdagen bifallas;

7:o) att herr J. Anderssons ofvan nämnda motion

icke måtte af Riksdagen bifallas;

8:o) att herr O Ilas A. Ericssons ofvan omförmälda

motion icke måtte af Riksdagen bifallas;

samt 9:o) att herr Gustaf Ericssons ofvan omtalade

motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 4 maj 1893.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Reservationer:

vid punkterna 4:o) och 5:o)

af herrar friherre Barnekow, Almström, Nisser, grefve Kling spor,

Stephens, Philipson, Weinberg och Almquist:

»Instämmande i öfrig! med hvad utskottet rörande den nu äskade

tilläggsbevillningens utgörande hemstält, anse vi oss dock af hänsyn

till det betänkliga i allt för ofta återkommande rubbningar i beskattningsgrunderna,

icke böra frångå hvad 1892 års urtima Riksdag i

fråga om undantag från den för innevarande år åtagna tilläggsbevillnings

utgörande beslutit, nemligen att de, hvilka för inkomst vore

taxerade till belopp, understigande 800 kronor, skulle från samma bevillnings

erläggande vara befriade.

Vi få fördenskull hemställa

att Riksdagen måtte besluta att såsom bidrag

till fyllande af statsverkets behof för år 1894 bevilja

en särskild tiiläggsbevillning af 4,400,000 kronor att,

utan sammanblandning med den allmänna bevillningeu,

på grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med

en krona för bevillningskrona å bevillningeu af fast

egendom samt af inkomst, dock så att de, hvilka för

inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlikt

§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning, lindring

i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten understiger

800 kronor, från tilläggsbevillningens utgörande

vara befriade, då inkomsten uppgår till 800 kronor

men icke till 1,200 kronor, erlägga tiiläggsbevillning

med endast 30 öre för bevillningskrona, samt då inkomsten

uppgår till 1,200 kronor, men icke till 1,800

kronor, erlägga tiiläggsbevillning med endast 50 öre

för bevillningskrona; börande denna tiiläggsbevillning

på enahanda sätt som bevillning af fast egendom

samt af inkomst af vederbörande vid de under år

1895 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i

behörig ordning redovisas.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

*

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Under förutsättning att hvad vi här ofvan sålunda hemstält af

Riksdagen bifalles, få vi vidare hemställa,

att Riksdagen måtte, med godkännande af nedanstående

utaf oss upprättade förslag till förordning

angående ifrågavarande tilläggsbevillnings utgörande,

besluta, att denna förordning skall till Kongl. Maj:t

öfverlemnas med anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes

låta densamma till efterrättelse kungöra.

Förordning

angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning för

är 1894.

Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm

nu församlade ombud göre veterlig!, att Riksdagen

såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof

för år 1894 beviljat en särskild tilläggsbevillning af

4,400,000 kronor att, utan sammanblandning med den

allmänna bevillningen, på grund af nämnda års bevillningstaxering

utgå med eu krona för bevillningskrona

å bevillningen af fast egendom samt af inkomst,

dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade till

belopp, för hvilka, jemlikt § 11 mom. 1 i gällande

bevillningsförordning, lindring i bevillningen eger rum,

skola, då inkomsten understiger 800 kronor från tilläggbe

vi 1 lings utgörande vara befriade, då inkomsten uppgår

till 800 kronor, men icke till 1,200 kronor, erlägga

tilläggsbevillning med endast 30 öre för bevillningskrona

samt, då inkomsten uppgår till 1,200 kronor,

men icke till 1,800 kronor, erlägga tilläggsbevillning

med allenast 50 öre för bevillningskrona; börande

denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillning

af fast egendom samt af inkomst af vederbörande

vid de under år 1895 infallande uppbördsstämmor uppbäras

samt i behörig ordning redovisas»;

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

af herrar friherre von Scliwerin och G. Jansson i Krakerud, med

hvilka herrar af Buren, 0. B. Olsson, Anders Andersson, Söderberg och

A. Aström instämt:

»Ehuru vi i princip icke hafva något att erinra mot att, på sätt

utskottet ifrågasatt, de inkomsttagare, hvilka äro taxerade för inkomst

från 800 kronor intill 1,800 kronor, erhålla lindring vid tilläggsbevillningens

utgörande, hafva vi likväl under för handen varande förhållanden

icke kunnat biträda utskottets förslag i denna del. En så utsträckt

lindring, som den utskottet förordat, har nemligen icke synts oss böra

ifrågakomma under annan förutsättning, än att en motsvarande förmån

beredes de små fastighetsegarne, och detta så mycket mindre som

lindringen enligt utskottets förslag skulle komma att åtnjutas icke

allenast af de för inkomst af arbete taxerade utan äfven af de för inkomst

af kapital taxerade.

Då emellertid de förslag till beredande af lindring jemväl för de

mindre fastighetsegarne, som af oss inom utskottet framstälts, derstädes

icke vunnit någon anslutning, hafva vi, oaktadt vi icke kunnat

godkänna de skäl, som deremot anförts, och hvilka väsentligen gått

derpå ut, att man i en fastighets större eller mindre taxeringsvärde

icke skulle ega någon lämplig utgångspunkt för bedömande af egarens

förmåga att bära, tilläggsbevillningeu, likväl, vid det förhållande att

dessa skäl vid den urtima riksdagen fått göra sig gällande, icke ansett

oss för närvarande med någon utsigt till framgång kuuna vidhålla

dessa förslag.

Under sådana förhållanden hafva vi emellertid funnit oss icke

kunna tillstyrka någon utsträckt lindring vid tilläggsbevillningens utgörande

utöfver hvad den urtima Riksdagen medgaf. För denna vår

åsigt hafva vi funnit stöd i den diskussion, som vid nämnda riksdag

egde rum inom Andra Kammaren och hvilken, enligt vår uppfattning,

nogsamt ådagalade, att kammaren endast af den orsak, att den ansåg

den då ifrågasatta tilläggsbevillningen vara en provisorisk åtgärd, som

måste tillgripas, medgaf, att vissa inkomsttagare erhölle befrielse från

denna bevillning utan att samma förmån bereddes fastighet-segare i

motsvarande ekonomiska ställning.

Intill dess genom revision af bevillningsförordningen sådana åtgärder

hunnit vidtagas, att alla, som eg a mindre förmåga att bära de

genom försvars- och skattefrågornas lösning uppkomna bördorna, erhålla

skälig lindring, synes det oss i alla händelser vara af stor vigt,

att undantag härifrån icke af Riksdagen göres för någon särskild klass

af skattskyldige.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

På grund af hvad vi sålunda anfört hafva vi ansett utskottet beträffande

den föreslagna tilläggsbevillningen hafva bort hemställa,

4:o

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts

proposition angående en särskild tilläggsbevillning för

år 1894 icke kunnat oförändrad bifallas, må såsom

bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1894

bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000

kronor att, utan sammanblandning med bevillningen

af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda

års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona

å bevillningen af fast egendom samt

af inkomst, dock så, att de, hvilka för inkomst äro

taxerade till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1

i gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten understiger 800

kronor från tilläggsbevillnings utgörande vara befriade;

börande denna tilläggsbevillning på enahanda

sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst

af vederbörande vid de under år 1895 infallande uppbördsstämmor

uppbäras samt i behörig ordning redovisas.

I öfverensstämmelse härmed hafva vi ansett den af utskottet

under 5:o gjorda hemställan bort hafva följande lydelse:

5:o

att Riksdagen må, med godkännande af nedanstående

förslag till förordning angående ifrågavarande

tilläggsbevillnings utgörande, besluta, att denna

förordning skall till Kongl. Maj:t öfverlemnas med

anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes låta densamma till

allmän efterrättelse kungöra.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

Förordning

angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning

för år 1894.

Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm

nu församlade ombud göre veleldigt, att Riksdagen

såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof

för år 1894 beviljat eu särskild tilläggsbevillning

af 4,400,000 kronor att, utan sammanblandning med

bevillningen af fast egendom samt af inkomst, på

grund af nämnda års bevillningstaxering utgå med

en krona för bevillningskrona å bevillningen af last

egendom samt af inkomst, dock så, att de, hvilka lör

inkomst äro taxerade till belopp, för hvilka jemlik!

§ 11 mom. 1 i gällande bevillningsförordning lindring

i bevillningen eger rum, skola, då inkomsten understiger

800 kronor, från tilläggsbevillnings utgörande

vara befriade; börande denna tilläggsbevillning

på enahanda sätt som bevillning af fast egendom

samt af inkomst af vederbörande vid de under år

1895 infallande uppbördsstämmor uppbäras samt i behörig

ordning redovisas»;

samt af herr S. M. Olsson:

»Då jag inom utskottet vidhållit den åsigt att befrielse från tilläggsbevillningen

borde medgifvas ej blott för mindre iukomstbelopp utan

äfven för mindre fastigheter, kan jag icke biträda det beslut, hvartill

utskottet kommit.

Om det också kan vara en sanning, att det finnes egare af mindre

fastigheter, som i fråga om förmågan att der för utgöra bevillning hafva

en bättre ställning än de mindre inkomsttagarne, isynnerhet om dessa

skola taga sin inkomst af arbete eller enskild tjenst, så äro dessa

fastighetsegare dock endast undantag och utgöra i förhållande till det

stora hela ett fåtal. Jag är gerna villig medgifva, att man icke bör

befria sådana från skatt, som ega verklig förmåga att erlägga den; men

då man icke på annat sätt kan vinna befrielse för de små fastighetsegarne,

hvilkas förmåga i regeln torde vara mindre än till och med

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24. 17

de inkomsttagares, som äro lägst beskattade, så måste undantag göras

från hvad som är regel.

En blick på skatteregleringskomiténs tabeller visar, att undantagen

här i förhållande till det hela måste vara bra få; det finnes nemligen

öfver 200,000 fastigheter under 3,000 kronors taxeringsvärde, och hvar

och en bör lätt kunna bedöma, huru många det kan vara af dessa

fastigheters innehafvare, som kunna hafva stor skatteförmåga.

Man vill af det skäl, att Riksdagen icke velat befria eller medgifva

lindring åt de mindre fastighetsegarne från den allmänna bevillningens

utgörande, söka stöd för den åsigten, att de nu icke heller

skola befrias och att detta är Riksdagens uppfattning.

Jag tror emellertid, att man häruti tager fel, ty skälet till det

förra är helt naturligt det, att man anser de mindre fastighetsegarnes

inkomster i regeln ligga just så nära den punkt, der bevil!ningsafdraget

börjar lemna rum för beskattning, att något afdrag ej kunde komma

dem till godo; men då man nu vill utsträcka befrielsen för inkomsttagare

ända till 800 ja till och med 1,200 kronor, blifver förhållandet

ett annat. Jag för min del åtminstone kan icke gilla detta detta skäl

och vill derför hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts

proposition angående en särskild tilläggsbevillning

för år 1894 icke kunnat oförändrad bifallas, såsom

bidrag till fyllande af statsverkets behof för år 1894

må bevilja en särskild tilläggsbevillning af 4,400,000

kronor att, utan sammanblandning med bevillningen

af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda

års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona

å bevillningen af fast egendom samt af

inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade

till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i

gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten ej öfverstiger 800

kronor, vara från tilläggsbevillningens utgörande befriade,

samt, då inkomsten öfverstiger 800 men ej

1,400 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast

30 öre för bevillningskrona, och, då inkomsten öfverstiger

1,400 kronor men ej uppgår till 1,800 kronor,

erlägga sådan bevillning med 60 öre för bevillningsBih.

till Iliksd. Prof. 1893. 5 Samt. 1 Afd. 21 Raft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande B:o 24.

krona, samt de, hvilka äro skyldiga utgöra bevillning

af fast egendom skola, då egendomens uppskattade

värde ej öfverstiger 1,000 kronor, vara från tilläggsbevillningens

utgörande befriade och, då värdet öfverstiger

1,000 men ej 2,000 kronor, erlägga tilläggsbevillning

med endast 30 öre för bevillningskrona

samt, då värdet öfverstiger 2,000 men ej 3,000 kroDor,

erlägga sådan bevillning med 60 öre för bevillningskrona;

börande denna tilläggsbevillning på enahanda

sätt som bevillning af fast egendom samt af inkomst

af vederbörande vid de under år 1895 infällande

uppbörd8Stämmor uppbäras samt i behörig ordningredovisas.

I öfverensstämmelse härmed har jag ansett den af utskottet under

5:o) gjorda hemställan bort hafva följande lydelse:

att Riksdagen må, med godkännande af nedanstående

förslag till förordning angående ifrågavarande

tilläggsbevillnings utgörande, besluta, att denna förordning

skall till Kongl. Maj:t öfverlemnas med anhållan

att Kongl. Maj:t täcktes låta densamma till

allmän efterrättelse kungöra.

Förordning

angående utgörande af en särskild tilläggsbevillning

för år 18.94.

Svenska Folkets vid lagtima riksmöte i Stockholm

nu församlade ombud göre veterligt, att Riksdagen

såsom bidrag till fyllande af statsverkets behof för år

1894 beviljat eu särskild tilläggsbevillning af 4,400,000

kronor, att, utan sammanblandning med beviliningen

af fast egendom samt af inkomst, på grund af nämnda

års bevillningstaxering utgå med en krona för bevillningskrona

å beviliningen af fast egendom samt af

inkomst, dock så att de, hvilka för inkomst äro taxerade

till belopp, för hvilka jemlikt § 11 mom. 1 i

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 24.

gällande bevillningsförordning lindring i bevillningen

eger rum, skola, då inkomsten ej öfverstiger 800

kronor vara från tilläggsbevillningens utgörande befriade,

samt, då inkomsten öfverstiger 800 men ej

1,400 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast 30

öre för bevillningskrona, och, då inkomsten öfverstiger

1,400 kronor men ej uppgår till 1,800 kronor, erlägga

sådan bevillning med 60 öre för bevillningskrona, samt

de, hviska äro skyldiga utgöra bevillning ni fast egendom,

skola, då egendomens uppskattade värde ej öfverstiger

1,000 kronor, vara från tilläggningsbe vill ningens utgörande

befriade, och, då värdet öfverstiger 1,000 men

ej 2,000 kronor, erlägga tilläggsbevillning med endast

30 öre för bevillningskrona, samt, då värdet öfverstiger

2,000 men ej 3,000 kronor, erlägga sådan bevillning

med 60 öre för bevillningskrona; börande

denna tilläggsbevillning på enahanda sätt som bevillning

af fast egendom samt af inkomst af vederbörande

vid de under år 1895 infallande uppbördsstämmor

uppbäras samt i behörig ordning redovisas.»

Herrar Treffenberg och J. Johansson hafva anhållit få antecknadt,

att de varit förhindrade att deltaga i behandlingen af de i förestående

betänkande förekommande frågor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelser

i bevillningsutskottets betänkande n:o 7.

Sid. 24 rad. 8 nedifrån står: till och med år 1903

läs: till och med år 1902

Sid. 24 rad. 6 nedifrån står: från och med början af år 1904

läs: från och med början af år 1903

Bih. till Jiihsä. Frat. 1893. 5 Sami

1 Afd. 7 Höft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelser

i bevillningsutskottets betänkande n:o 18

Sid. 11, rad. 18 uppifrån står: jordbruksfastigheten sålunda hittills

intagit,

läs: jordbruksfastigheten sålunda dittills

intagit,

Sid. 20 rad. 20 nedifrån står: nödig ett för rätt

läs: nödig för ett rätt

Sid. 30 rad. 4 nedifrån står: att Riksdagen måtte besluta att i

skrifvelsen

läs: att Riksdagen måtte besluta att i

skrifvelse

Sid. 43 rad. 12 uppifrån står: Vid punkterna l:o) 4:o) och 13:o) a)

läs: Vid punkterna l:o) a), 4:o) och 13:o)

Bih. till Riksd. Pro! 1893. 5 Sami. U Höft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i bevillningsutskottets betänkande n:o 21

Sid. 11, rad. 15 uppifrån står: 3 till 5.

läs: 2 till 5.

Bill. till llilisd. Prof. 1893.

5 Sami.

1 Afd. 18 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:109 Skrifvelse till Konungen, angående bevillningen af fast egendom samt af inkomst. s. 1 i texten