Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om införande af skatt på velocipeder.

1893-03-07 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1893:6, Betänkande, i anledning af väckt motion om införande af skatt på velocipeder.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Riksd. kansli den 7 mars 1893, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om införande af skatt

på velocipeder.

I en inom Andra Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, n:o 189, har herr E. Thermsenius föreslagit, »att Riksdagen

beslutar en velocipedskatt af 3 kronor för hvarje maskin, att utgå från

och med början af år 1894».

Såsom skäl härför har motionären, efter att hafva framhållit att

man, enligt motionärens förmenande, med eu sådan skatt träffade dem,

som förmådde bära den, vidare anfört följande:

»Någon ovillighet mot dess erläggande torde icke heller vara att

befara. Jag tror det särskildt derför, att en qvitterad debetsedel på

till staten erlagd velocipedskatt må kunna utgöra ett slags vägpass

under de allt mera vanliga turistfärderna med det nu så moderna fortskaffningsmedlet.

Icke så som skulle sådant vägpass i och för sig vara

behöfligt, enär ju gator och vägar i stad och på landsbygd, hos oss

liksom i andra länder, äro fullt och fritt tillgängliga för enskilda velocipedryttare

såväl som för statens velocipedordonnanser; men det vore

utan tvifvel godt att hafva för sådana personers skull, som anse sig

kunna antasta och trakassera velocipedryttare mer än andra vägfarande.

Jag anser således, att skattläggning af velocipeder, betraktad från

nyssnämnda synpunkt, skall vara väl på sin plats.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 6 Höft. (N: 6).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

Ehuru vi i vårt land kunna och böra med afseende på beskattningsfrågor

och skatteobjekt gå vår egen väg, vill jag dock i detta

sammanhang nämna, att velocipedskatt redan är införd eller föreslagen

i åtskilliga andra länder.

Det enda, som man med fog kan invända mot denna skatteform,

är det, att en nöjsam och stärkande sport derigenom kan i någon mån

hämmas; men dels saknar den, som eger medel till en velociped, icke

heller medel till utgörande af en jemförelsevis ringa skatt för densamma,

så att han för den skull skulle afstå från sporten, och dels är det af

så pass stor betydelse för den långväga sportens utöfvare att veta sig

ega på ett särskildt sätt lagligen erkänd passagerätt på landsvägarne,

att förmånen af skattefrihet icke uppväger de olägenheter, som oförstånd

och andra sämre egenskaper ofta lagt i velocipedryttarnes väg.»

Mot förevarande förslag får utskottet till en början göra den formella

anmärkning, att detsamma saknar nödiga bestämmelser såväl om

tiden, för hvilken den ifrågasatta skatten skulle komma att utgå, som

angående sättet för densammas uttagande.

Att emellertid ålägga egare af velocipeder någon som helst särskild

beskattning, under det att egare af hvarjehanda andra, med ifrågavarande

slag af redskap likartade föremål äro för egandet af dylika

föremål från beskattning fria, dertill anser utskottet giltigt skäl ej förefinnas;

och håller utskottet jemväl före, att allmänna meningen i landet

ej skulle vara för införande af omförmälda slag af beskattning.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Thermaenii ifrågavarande motion måtte

af Riksdagen lemnas utan afseende.

Stockholm den 7 mars 1893.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.