Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7

1893-03-09 · 35 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 29 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1893:7, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

1

i.rn

"lOLlI

i vi''). t.a

i it , f v I

N:o 7.

Ank. ti!! Riksd. kansli den 11 mars 1893, kl. 1 e. in.

Betänkande, angående vissa delar af tullbevillningen.

Till bevillningsutskottet hafva hänvisats åtskilliga inom Riksdagen

väckta motioner angående förändringar i nu utgående tullbevillning.

Dessa motioner äro:

inom Första Kammaren väckta:

n:o 16, af herr grefve Gust. Erik Lewenhaupt, om tull å kopparplåt

m. in.; och

n:o 23, af herr J. Pehrsson, om förhöjning i tullen på sulläder m. m.;

samt inom Andra Kammaren väckta:

n:o 73, af herr friherre Werner G. von Schwerin, om tull å råsilke;

n:o 89, af herr Olof Mehn, med instämmande af herrar friherre

A. E. Nordenskiöld, A. Brodin, Axel Vilh. Ljungman, C. W. Collander,

C. Maur. Ekström och J. A. Johansson i Bastholmen, om afskrifning

af den sjöfarten under namn af lastpenningar åliggande beskattning;

n:o 124, af herr A. G. Olsson i Frösvi, om tull å vissa slag af

bearbetad koppar;

n:o 149, af herr N. Petersson i Runtorp, om utförseltull å pitprops;

n:o 156, af herr Oskar Nyländer, om tull å vissa slag af bearbetad

koppar;

n:o. 165, af herrar J. Bromée, J. E. Schöden, J. Nordin, S. J.

Kardell, E. Norman och J. A. Lundström, om upphäfvande af tullen å

»fläsk, andra slag»;

Bih. till liiksd. Prof. 1893. 5 Samt. 1 Afd. 7 Höft. (N:o 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

Fläsk.

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

n:o 172, af herr Johan Petersson i Boestad, om förhöjd tull å sulläder

m. m.; och

n:o 177, af herr P. Norberg, om tullfrihet för spanmål, malen och

omalen, alla slag, samt »fläsk, andra slag», som till riket införas öfver

Funäsdalen.

öfver dessa framställningar, för hvilkas innehåll utskottet vill här

nedan närmare redogöra, går utskottet nu att afgifva betänkande; och

vill utskottet i samband härmed framställa förslag angående förändrad

uppställning af den under n:o 360 i tulltaxan förekommande rubriken

»Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar deraf, ej specificerade».

Under åberopande af det vid föregående tillfällen för fläsktullens

borttagande framhållna skäl, att denna tull, som åsatts uteslutande såsom

skyddstull, icke såsom finanstull, ej förmått hejda importen af

utländskt, fläsk eller upphjelpa den inhemska fläskproduktionen, anföra

herrar J. Bromée, J. E. Schödén m. fl. i omförmälda, af dem väckta

motion till ytterligare stöd för att denna tull nu bör borttagas följande:

»De omständigheter, som nu ytterligare och kraftigare tala för

fläsktullens borttagande, äro synnerligast tvenne. Den ena att jemväl

de mindre bemedlade och den egentliga arbetsklassen, hvilka äro de,

som nästan uteslutande använda det importerade amerikanska fläsket

såsom den billigaste och mest närande föda de kunna skaffa sig, hafva

pålagts ökade bördor, nog dryga efter förmåga och bärkraft, till landets

försvar.

Den andra omständigheten är, att befolkningen i Norrland, dels

de derstädes bofasta och dels de från andra delar af landet invandrade

arbetare, hvilka förbruka den hufvudsakligaste andelen af förutnämnda

importerade vara, nu i år äro ännu mera i behof deraf till följd af den

missväxt å säd, som der inträffat, en missväxt, som är så känbar, att

fara för hungersnöd i flera trakter uppstår.

Under sådana förhållanden, och då det är kändt, att omförmälda

tull nästan uteslutande drabbar Norrland och de allra fattigaste klasserna

af befolkningen derstädes, så torde med skäl kunna ifrågasättas,

huruvida det är billigt och rättvist att särskildt beskatta dessa med

tull på ett för dem så nödvändigt födoämne som fläsk.»

I de officiela statistiska uppgifterna är intill medlet af år 1888

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

mängden af importeradt fläsk, alla slag, sammanförd under en rubrik.

Införseln af fläsk, fördelad å landets olika orter, utgjorde;

i:: 1 i'', .--i , * ,

till de norrländska

, öfver norska

till Stockholm

till öfriga orter

summa

År

1882

kuststäderna

269,124 kg.

gränsen

151,810 kg.

1,989,442 kg.

2,510,373 kg.

4,920,839 kg.

jj

1883

679,857 >„

- 273,087 „

4,004,405

4,767,388 „

9,724,737

1884

j 642,262 „

462,059 „

1,808,080

!.*>

.3,010,037 „

5,922,438

f i

»

»j

1885

751,638 „

1,280,452 „i .

2,849,023

''.Tf • !

5,301,186 „

10,182,299

1886

856,057 „

1,380,909

2,747,616

M

4,552,220.

9,536,802

?*

1887

728,051 „

4,185,184 „

3,846,841

V

3,846,841 „

8,032,025

i.

: Vi ■

1888

•ii it iI / - '' . ■

l:a halfåret:

48,229 „

2,171,174 „

484,479

■ 3,181,788 •,,

5,352,962

Från och med midten af år 1888 finnas särskilda uppgifter angående

importen af »fläsk andra slag»; och utgjorde denna:

till de norrländska öfver norska

kuststäderna gränsen

År 1888

2:a halfåret: 72,688 kg. 12,223 kg.

År 1889 1,716,684 „ 1,264,521 „

„ 1890 1,947,922 „ 2,250,526 „

„ 1891 1,449,507 „ 1,158,020

.... n i■.!!>''? äbtuuii

till Stockholm till öfriga orter summa

1,132 kg. 4,780 kg. 90,823 kg.

1,463,913 „ 345,364 „ 4,790,482 „

2,292,446 „ 1,716,684 „ 8,207,578 „

1,968,47.7 „ 1,751,158 „ 6,327,162 „

Utförseln af fläsk, alla slag, som intill början af år 1889 i de

officiela statistiska uppgifterna sammanförts i en rubrik, utgjorde:

År 1882 ......................................,...... 314,508 kilogram,;

„ 1883 152,708 „

,, 1884 ....................... 323,236 ,,

„ 1885 .........:................................ 1,242,168 ( „

„ 1886 .............................1,588,346 „ ; .

„ 1887 .....,...... 3,125,192 v.

,, 1888 ...............................yi,4,734,635 ,,

Af »fläsk, andra slag», utfördes:

År 1889 ........................................... 7,440,627 kilogram.

„ 1890 ........................................... 5,957,953 „

„ 1891 ............................................ 5,032,841 „

Tager man härvid i betraktande, att helt visst allra största delen

af det öfver norska gränsen införda äfvensom antagligen en stor del

af det till Stockholm importerade fläsket förbrukats i Norrland eller de

s. 4 Kontrollera mot PDF

Hudar och

ahinn

(sulläder

m. m.)

4 Bevillningsutskottets Betänkande A’:o 7.

delar af landet, der befolkningen lefver under liknande betingelser som

den norrländska, finner man, att landets fläskimport väsentligen tjenar

att tillfredsställa Norrlands och dermed likstälda landsdelars behof.

Det fläsk, som från Sverige exporteras, går nästan uteslutande

till England och Danmark. Så gingo år 1891, då inalles 5,034,195

kilogram fläsk, alla slag, härifrån utfördes, 2,217,640 kilogram till

England och 2,217,152 kilogram till Danmark. Af denna omständighet

torde man med temligen stor säkerhet kunna draga den slutsats,

att den härifrån exporterade varan är af en helt annan beskaffenhet

och betingar ett vida högre pris än det fläsk, som hit införes.

Redan vid 1890 och 1891 års riksdagar gjordes framställningar

om afskaffande af den vid 1888 års riksdag åsätta tull å »fläsk, andra

slag». Dessa framställningar blefvo dock af Riksdagen afslagna. Vid

sistlidet års lagtima riksdag beslöts deremot nedsättning af tullen å

nämda vara från 20 till 10 öre per kilogram.

Bevillningsutskottet, som vid sistnämnda riksdag tillstyrkte ifrågavarande

tullafgifts fullständiga upphäfvande, anförde såsom skäl för

sin mening, bland annat, att det fläsk, som till vårt land importerades,

väsentligen utgjordes af amerikanskt, benfritt fläsk, under det att det

fläsk, som härifrån exporterades, vore af ett helt annat slag och i

marknaden betingade ett vida högre pris än det importerade; att

nästan hela vår införsel af fläsk sökte sig väg till Norrland, der det

amerikanska fläsket icke blott med anledning af sin billighet utan

lika mycket på grund af sin höga fetthalt utgjorde det hufvudsakliga

och lifligt eftersökta animala födoämnet för de i stark vinterkyla

under bar himmel sysselsatta skogsarbetarne; att denna tull följaktligen

inskränkte sig till att blifva en särskild skatt på en obemedlad befolkningsklass

i en enda landsända; samt att en tull, som utan att i beräknelig

mån inverka på priset för den vara, som landet sjelft tillverkade

och sålde, så känbart fördyrade en annan vara, som en viss del af

landet måste köpa, icke syntes billigtvis böra bibehållas.

Dessa skäl finner utskottet fortfarande ega full giltighet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen måtte besluta tullfrihet för

fläsk, andra slag.

Herrar J. Pehr sson och Johan Petersson hafva i sin ofvanberörda

motion yrkat förhöjd tull å sulläder och bindsulläder samt å andra slag

af beredda, till pelsverk ej hänförliga hudar och skinn.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 7.

Nu gällande tullsatser äro å

sulläder och bindsulläder ................. .... 24 öre per kilogram

andra slag af beredda, till pelsverk ej

hänförliga hudar och skinn............... 47 _ _ j,

V : r ■ ■ ^ > f. . >0 *

Motionärerna föreslå nu, att tullen å sulläder och bindsulläder

måtte höjas till 40 öre per kilogram samt å andra slag af beredda, till

pelsverk ej hänförliga hudar och skinn till 65 öre per kilogram.

Utskottet tillåter sig här att låna åtskilliga af tullkomitén i bil. 1

till dess betänkande anförda siffror angående mängden och värdet af

de inom landet under nedannämnda år tillverkade varor af ifrågavarande

slag samt in- och utförseln deraf under samma år. n, , }\

.icbirnf. njnni flegm ■täioviiit

Tillverkningen utgjorde enligt dessa uppgifter: ;T.:

af sulläder:’

År 1861: 1,028,667 kg. med ett tillverkningsvärde af 2,751,819 kronor

„ 1874: 925,799 „ „ „ „ „ 8,522,171 „

„ 1888: 380,754 „ „ „ „ „ 1,008,231 ;

och af smorläder:

j • ... ,[ •. r. - ]

År 1861: 417,012 kg. med ett tillverkningsvärde af 909,420 kronor

„ 1874: 479,432 „ „ „ „ „ 2,107,784 „

„ 1888: 219,627 „ „ „ „ ,,, m 595,277 „

In- och utförseln af hithörande varor stälde sig under samma år,

enligt nämnda källa, sålunda:

Införsel: •> : , , • it . ..v,:- ,■

af sulläder, bindsulläder samt hvitgarfvade hudar och skinn:

År 1861: 142,324 kg. med ett tillverkningsvärde af 502,230 kronor

„ 1874: 823,571 „ „ „ „ ,, 2,034,340^,,

„ 1888: 2,053,170 „ „ „ „ „ 4,229,530 „

samt af andra slags beredda hudar och skinn:

År 1861

„ 1874

„ 1888

28,099 kg. med ett tillverkningsvärde af

142,887

267,693

o

245,632 kronor

1,680,720" „

3,212,316 „

i i i '' * ;■ I (; ''k i

ii

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

År 1861

„ 1874

„ 1888

År 1861

„ 1874

„ 1888

V)

Utförsel:

af sulläder, bindsulläder samt hvitgarfvade hudar och skinn:

1,336 kg. med ett tillverkningsvärde af 4,396 kronor

1,189 „ „ „ „ „ 2,796

I 2,473 „ „ „ • „ ,, 6,183

och af andra slags beredda hudar och skinn:

9,388 kg. med ett tillverkningsvärde af 55,212 kronor

.., 878 ,, ,, „ ,, ,, 10,325 ,,

4,282 „ „ „ „ I" „ 51,384„

Enligt kommerskollegii officiella statistiska uppgifter utgjorde

tillverkningen inom landet

af sulläder:

År 1889: 514,321 kg. med ett tillverkningsvärde af 1,200,255 kronor

„ 1890: 354,734 „ „ „ „ „ 1,012,867 v „

af smorläder:

År 1889: -157,273 kg. med ett tillverkningsvärde af 424,923 kronor

„ 1890: 124,210 „ „ „ „ „ 412,434 „

In- och utförseln utgjorde enligt samma uppgifter:

x Införsel: .. v ;r?8I

af sulläder m. m.

År 1889: 2,273,864 kg. med ett tillverkningsvärde af 4,684,160 kronor

„ 1890: 2,304,590 „ „ „ „ „ 3,364,701 „

„ 1891: 2,350,537 „ „ „ „ „ 3,079,203 „

och af andra slags beredda, till pelsverk ej häuförliga hudar och

skinn:

År 1889: 309,427 kg. med ett tillverkningsvärde af 3,773,124 kronor

„ 189Q- 317,543 „ „ „ „ „ 3,810,546

„ ''1891: 316,196 „ „ „ „ „ 3,794,352

Utförsel:

af sulläder m. m.

T _t- •: v i''"fl: •

År 1889; T.u4,153 kg. med ett tillverkningsvärde af

„ 1890; o 6,270 ......

it

ii

10,383 kronor

15.675 ..

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 7

och af andra slags beredda, tilljpelsverk ej hänförliga"hudar och

skinn:

År 1889: 7,239 kg. med ett tillverkningsvärde af 86,868 kronor

„ 1890: 5,631 „ „ „ „ „ 67,572 „

„ 1891: 9,038 „ „ „ „ „ 108,456 „

De nu påyrkade tullsatserna å ifrågavarande artiklar äro desamma

som Kongl. Maj:t, i anslutning till tullkomiténs mening, vid nästlidet

års lagtima riksdag föreslagit.

Bevillningsutskottet tillstyrkte då de föreslagna högre tullsatserna.

De skäl, som förebragts för höjning af tullen å ifrågavarande

industrialster, äro, efter den grundliga utredning, tullkomitén i ämnet

lemnat, samt de meningsutbyten, som vid föregående riksdagars behandling

af frågan förekommit, alltför väl kända för att utskottet här

skulle behöfva vidlyftigt redogöra för desamma.

Att vår inhemska garfverirörelse under trycket af en öfvermägtig

utländsk konkurrens och frånvaron af de gynsamma produktionsvilkor,

under hvilka särskilt den amerikanska läderindustrien arbetar, under

senare årtionden varit stadd i ständig tillbakagång, medan det alltjemt

växande behofvet af ifrågavarande fabrikat i allt större och större mån

fylts af utländsk importerad vara, är ett förhållande, som icke kan

förbises. Enligt utskottets mening ligger det stor vigt uppå att uppehålla

nämnda industri inom landet.

Utskottet hemställer alltså,

2:o) att Riksdagen, med bifall till herrar J. Pehrssons

och Johan Peterssons motioner, såvidt de röra

höjning af tullsatserna å sulläder och bindsulläder

samt andra slag af beredda, till pelsverk ej hänförliga

hudar och skinn, måtte besluta,

* a) att tullsatsen å sulläder och bindsulläder måtte

höjas till 40 öre per kilogram;

b) att tullsatsen å Hudar och Skinn, ej hänförliga

till pelsverk, beredda, andra slag, måtte höjas till

65 öre per kilogram.

Utskottet har, såsom ofvan antydts, icke för afsigt att beträffande

varugruppen maskiner, redskap och verktyg eller delar deraf, ej specificerade,

hvilken grupp återfinnes under rubriken n:o 360 i gällande

tulltaxa, föreslå någon förändring i nu utgående tullsatser eller grunder

Maskiner,

Redskap och

Verktyg eller

delar deraf , ej

specificerade.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7,

för förtulla i ngen, men vill, på det att en noggrannare kännedom om

den för vårt land så vigtiga maskinindustriens ställning och afsättningsförhållanden

måtte kunna erhållas, än som genom nu tillgäugliga statistiska

uppgifter är möjligt, i afseende å tulltaxans uppställning föreslå

en uppdelning af berörda rubrik i underafdelningar.

Vid bedömandet af ett industriföretags ekonomiska förutsättningar

ingår nemligen alltid kännedomen om marknadens storlek som en vigtig

faktor. I ett litet land, som vårt, är denna kännedom af så mycket

större vigt, som svaret på den frågan, om det lönar sig att i konkurrens

med utlandet här införa en ny fabrikstillverkning eller utvidga en

redan befintlig, i främsta rummet måste blifva beroende deraf, huruvida

den inhemska marknaden är tillräckligt stor för att medgifva en

tillverkning af ifrågavarande slag i så stor omfattning, att denna lönar

sig. Häraf framgår tydligt, att det ur näringsintressets synpunkt måste

vara af stor vigt, att landets så väl in- som utförsel så noggrant som

möjligt antecknas samt att, såvidt möjligt, hvarje vigtigare grupp af

industrialster får sin särskilda rubrik i statistiken.

Vid uppgörandet af sitt förslag till tulltaxa har tullkomitén ej

heller underlåtit att i flera fall ordna tulltaxans uppställning med fästadt

afseende på detta näringsintressets kraf, men så har ej skett i fråga

om varugruppen: maskiner, redskap och verktyg. Denna varugrupp

är likväl af flera skäl i lika hög grad som åtskilliga andra alster af

förädlingsindustrien, med afseende å hvilka komitén tillgodosett berörda

intresse, förtjent af att härutinnan egnas särskild uppmärksamhet.

Med afseende på landets in- och utförsel representerar maskingruppen

ett af de största tullvärdena. År 1890 uppgingo dessa värden

för införseln till 15 och för utförseln till 3 millioner kronor. Blott

några få artiklar representera ett större införselvärde, såsom stenkol

30,5, omalen spanmål 23, kaffe 20,5, socker 16,3 och bomull 15,2 millioner

kronor. För en rigtig insigt i landets näringsförhållanden vore

det ensamt af denna anledning icke utan betydelse att veta, hvilka

slags maskiner företrädesvis bidraga till detta höga införselvärde. Men

af ännu större vigt är denna kännedom för bedömandet af vår maskinindustris

afsättningsförhållanden. Åt sistnämnde omständighet torde

man icke kunna undgå att tillmäta ett afgörande inflytande med afseende

på behofvet af den statistiska kunskap, hvarom nu är fråga,

eftersom maskinindustrien är vårt lands främsta fabriksnäring så väl

med afseende på antalet sysselsatta arbetare, 16,000, som med afseende

på tillverkningsvärdet, 37,8 millioner kronor, eller 15 procent af fabriksindustriens

hela tillverkningsvärde.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. Ö

Utan att ringakta de svårigheter, som kunna anses vara förenade

med att sönderdela gruppen maskiner, redskap och verktyg på ett i

allo tillfredsställande sätt, torde man dock kunna våga det påståendet,

att det icke bör vara med synnerlig ansträngning förenadt att uppdela

denna grupp på ett mer rationel sätt än det, som nu förekommer i

kommerskollegii berättelse om utrikeshandel och sjöfart och som

grundar sig på tulltaxans uppställning. I denna berättelse, der maskiner

m. m. äro upptagna endast med angifvande af varuvärdet, men

utan uppgift på stycketal, förekommer jemte hvarandra: Maskiner, afsedda

för jordbruket, med sex underafdelningar, tillsammans representerande

531,000 kronor; för industrien, deruti inbegx-ipet symaskiner,

7,5 millioner; maskiner, andra slag, 6,4 millioner; Ångmaskiner, Ångpannor,

Brandsprutor, Gasmätare, Stråkardor och Kardborrar, de begge

sistnämnde i värde uppgående till 30,000 kronor. Det otillfredsställande

i denna indelning är allt för mycket i ögonen fallande för att vidare

behöfva omordas.

Det mål, som med en sönderdelning af gruppen maskiner, verktyg

och redskap bör eftersträfvas, är beredandet af kännedom om antalet

och värdet af de maskiner, som förnämligast utgöra föremål för

införsel. För vinnandet af denna kännedom får man dock icke drifva

sönderdelningen allt för långt, ty derigenom skulle i berättelsen öfver utrikes

handeln för stort utrymme tagas i anspråk och öfverskådligheten

i jemnbredd dermed försvåras. Ej heller får man åtnöja sig med ett allt för

litet antal underafdelningar, ty då vinnes ej det eftersträfvade ändamålet.

Angående ångmaskiner, ej specificerade, äfvensom ångpannor, symaskiner

m. m., hvilka föremål hafva sina särskilda rubriker i tulltaxan, finnas

redan nu särskilda statistiska uppgifter. Med erinran derom, att det

för ändamålets vinnande är nödigt, att inom tullverket särskilda anteckningar

göras om myckenheten och värdet af de slag af maskiner,

som inom hvarje af nedanstående underafdelningar gjort sig mer än

andra bemärkansvärda såsom föremål för införsel i stor mängd eller

till stort värde, får utskottet alltså hemställa:

3:o) att Riksdagen, med öfverlemnande åt Kongl.

Maj:t att vid utfärdandet af tulltaxa för nästkommande

år vidtaga de förändringar i taxans nummerordning,

som i följd af den nu föreslagna ändringen,

derest denna af Riksdagen bifalles, må befinnas lämpliga,

måtte besluta, att ifrågavarande del af tulltaxan

skall erhålla följande förändrade uppställning:

Bill. till Ililtsd. Frot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 7 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

I

Metaller

(Koppar,

arbetad).

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Maskiner, Redskap och Verktyg eller delar deraf,

ej specificerade:

Motorer: vatten- och vindhjul, turbiner, luft- och

gasmaskiner, lokomobiler m. fl.;

Apparater: vacuumpannor, ventilations-, tork- och

värmeapparater, bränneri-, bryggeri- och mejeriapparater

m. fl.;

Arbets- och verktygsmaskiner:

a) för maskintillverkning:

ånghammare, hejare, metallsvarfvar, hyfvel-,

klipp-, borr-, press- och fräsmaskiner för

bearbetning af metaller m. fl.;

b) för industrien i allmänhet:

ångpumpar, kranar, hissar, torf- och tegelslagningsmaskiner,

qvarn- och sågmaskiner,

träbearbetningsmaskiner, pappersmaskiner,

tryckpressar, spinnmaskiner, väfstolar^ elektricitetsmaskiner

m. fl.;

Landtbruksmaskiner och -redskap: plogar, jordbearbetningsmaskiner,

sånings-, slåtter- och

skördemaskiner, tröskverk, sädesrensare, rotfruktsskärare,

hackelsemaskiner, krossar m. fl.;

Maskiner och redskap: andra slag;

Verktyg.

Icke mindre än tre motioner om åsättande af tull å vissa slag af

bearbetad koppar hafva, såsom ofvan nämnts, till utskottet hänvisats.

Angående koppar och dermed likstälda metaller innehåller gällande

tulltaxa i nu ifrågavarande delar följande:

»Metaller och ej specificerade arbeten deraf:

D. Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel metall

framstälda legeringar, såsom messing, brons, nysilfver, britanniametall m. fl.

arbetad:

plåt och andra ämnen för vidare bearbetning, äfvensom bult och

i spik samt rör och rör delar...............................i........................fria.

tråd:

förgyld eller försilfrad.............................. 1 kilogram 2,5 0 kronor

öfverspunnen uteslutande med silke

eller annat textilämne .i.-..................... 1 kilogram 1 krona

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 11

öfverdragen på annat sätt, äfvensom

elektriska ledningskablar .................. fria

andra slag .................................................... 1 kilogram 10 öre.

Herr grefve Lewenhaupt föreslår, att detta moment i tulltaxan

beträffande plåt och andra ämnen för vidare bearbetning äfvensom bult

och spik samt rör och rördelar måtte få följande förändrade lydelse:

»Koppar och deraf med zink, tenn eller annan oädel metall framstälda

legeringar, såsom messing, brons, nysilfver, britanniametall, m. fl.:

arbetad: plåt och andra ämnen för vidare bearbetning, äfvensom bult

och spik samt rör och rördelar, för kilogram 10 öre.''»

Herr Nyländer påyrkar, beträffande samma fabrikat, en tull af 5

öre per kilogram å plåt och andra ämnen för vidare bearbetning äfvensom

å bult och spik samt en tullsats af 10 öre per kilogram å rör och

rördelar.

Herr A. G. Olsson åter hemställer, att följande tullsatser måtte

åsättas, nemligen å

Kopparplåt under 10 millimeters tjocklek ............ 10 öre per kilogram

D:o 10 millimeters och derutöfver ........... 15 „ „ „

Kopparrör, lödda .......................................................... 12 „ „ „

D:o solidt dragna ............................................ 15 „ „ „

Koppartråd, öfverdragen på annat sätt .................. 15 „ „ „

Andra slag utan betäckning...................................... 15 ,, „ „

Hvad först angår plåt och andra ämnen för vidare bearbetning

(t. ex. stänger, bottnar till kärl o. s. v.), bult och spik samt rör och

rördelar af koppar eller koppai-legeringar, föreslog Kongl. Maj:t, i enlighet

med tullkomiténs mening, vid sistlidet års lagtima riksdag dessa

artiklars beläggande med tull. Såsom skäl härför framhölls, att införseln

till landet af koppar i bearbetad form, i jemförelse med exporten

af sådan vara, vore högst betydlig, hvaremot en väsentlig del af den

inom landet framstälda kopparn exporterades i oarbetad form. Så visades,

att år 1888 nära hälften af den myckenhet koppar, som under

året inom landet tillverkats, utförts i oarbetad form, under det att

utförseln af plåtar och dylikt samma år i jemförelse med införseln omfattat

en obetydlighet.

Enligt bil. I till tullkomiténs betänkande utgjorde in- och utförseln

af kopparplåt under nedannämnda år:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

År införsel utförsel

1865 ........................ 66,992 kilogram 24,569 kilogram

1870 .................i...... 160,976 „ 11,987 „

1875 ........................ 387,754 „ 9,309 „

1880 ........................ 253,983 „ 9,777 „

1885 ........................ 457,902 „ 17,235

Under år 1890 utgjorde införseln 572,276 kilogram och utförseln

23,453 kilogram samt under år 1891 respektive 597,055 kilogram och

28,926 kilogram.

Af dessa siffror framgår otvetydigt, att införseln af kopparplåt sedan

längre tid tillbaka alltjemt varit i starkt stigande, under det att utförseln

deraf varit påfallande svag, ett förhållande som torde gälla äfven beträffande

de öfriga nu afhandlade fabrikat. — Utskottet anser derför denna

industrigren vara i starkt behof af tullskydd. Mot införande af en sådan

tull har framkastats den betänklighet, att de mekaniska verkstäderna,

som i icke obetydlig utsträckning använda dessa tillverkningar i sin

fabrikation, genom en sådan åtgärd skulle blifva lidande, men sedan

numera maskiner, redskap och verktyg, som bekant, åsatts en tull med

10 procent af värdet, torde denna invändning hafva förlorat sin betydelse.

Dock finner utskottet, med hänsyn dertill, att bult och spik

af koppar endast i jemförelsevis ringa mån lära inom landet tillverkas,

samt dessa artiklar inom vår industri användas hufvudsakligen vid

byggnad eller reparation af fartyg, och en tullafgift, lagd å desamma,

följaktligen skulle till ganska stor del vara föremål för restitution, att

bult och spik af nämnda metall fortfarande böra vara tullfria.

Vidkommande den gjorda framställningen om tull å träd af koppar,

som icke är förgyld, försilfrad eller öfverspunnen uteslutande med

textilämne utan är på annat sätt öfverdragen, väcktes redan vid sistlidet

års lagtima riksdag ett sådant förslag. Detta förslag blef dock af

Riksdagen afslaget. Utskottet finner icke skäl att nu frångå detta

beslut.

Nu gällande tullsats å koppartråd, andra slag, utan betäckning,

anser utskottet tillfredsställande, hvadan utskottet icke vill tillstyrka

förslaget om dess höjande.

Hvad angår höjden af de föreslagna tullsatserna å plåt, andra

ämnen för vidare bearbetning samt rör och rördelar, äro de af herr

A. G. Olsson, äfvensom de af herr grefve Lewenhaupt, såvidt angår

»plåt och andra ämnen för vidare bearbetning», påyrkade tullsatserna

enligt utskottets mening alltför höga, hvaremot utskottet, som icke an
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

é

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Ber skäl förefinnas att bestämma olika tullsatser för olika slag af plåt

eller rör af ifrågavarande material, finner de af herr Nyländer föreslagna

beloppen, hvilka öfverensstämma med de af tullkomitén förordade, tillräckliga.

Utskottet hemställer alltså:

^ 4:o) a) att tullsatsen å koppar och deraf med

zink, tenn eller annan oädel metall framstälda legeringar,

såsom messing, brons, nysilfver, britanniametall

m. fl.: arbetad: plåt och andra ämnen för vidare

bearbetning måtte åsättas en tull af 5 öre per kilogram;

b) att rör och rördelar af nämnda material måtte

åsättas en tull af 10 öre per kilogram;

c) att bult och spik af sagda material måtte fortfarande

förblifva tullfria;

d) att koppartråd, öfverdragen på annat sätt fortfarande

måtte åtnjuta tullfrihet; samt

e) att nu gällande tullsats å koppartråd, andra

slag, 10 öre per kilogram, måtte bibehållas oförändrad.

Herr N. Petersson i Runtorp har i sin ofvan omförmälda motion

föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att grufstolpar eller s. k. pitprops

måtte beläggas med en utförseltull af 80 öre per kubikmeter.

Till stöd för sin motion anför motionären:

»Friheten att afverka skogen torde vara störst i vårt land, och

det kan icke gerna bestridas, att denna frihet missbrukats, synnerligen

i fråga om ungskog eller så kallade grufstolpar. Det vore kanske

mindre att säga härom, i fall ungskogsafverkningen vore synnerligen

lönande, men då man vet, att mången till så lågt pris afyttrar pitprops,

att knappast afverkningen och forsellönen betäckes, så måste det medgifvas,

att dessa hyggen äro öfvervägande skadliga, både för samtid

och efterverld.

Af kommerskollegii berättelser angående utrikes handel och sjöfart

synes det framgå, att export af grufstolpar under senare tider ökats i

en oroväckande grad. År 1881 utgjorde utförseln deraf 341,204 kubikmeter,

men 1891 uppgick exporten till 661,286 kubikmeter. Man kan

i anledning häraf ega skäl fråga sig, såväl om sådan utförsel icke är

mera ruinerande än gagnande, som ock om det ej är betänkligt att

låta den gå ohejdad!

Då, efter hvad mig berättats, vårt land står främst i fråga om

Pitprops,

e

s. 14 Kontrollera mot PDF

Silke.

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

att exportera produkter af ungskog, och det torde af de fleste erkännas,

att denna skogsavverkning är öfvervägande skadlig, så och enär man

i närvarande tid söker med all flit efter nya skatteinkomster, synes

det mig, att exporttull å pitprops vore både nyttig och behöflig, nyttig

för skogens bestånd och behöflig för statens inkomster.

En exporttull af 80 öré eller 1 krona per kubikmeter skulle, om

icke förhållandena derigenom ändrades, hvilket efter min tanke vfire

det lyckligaste resultatet, inbringa åt statskassan en betydande inkomst.

»

Det mål, motionären i första hand genom den föreslagna åtgärden

vill vinna, skogens och särskild! den tillväxande skogens skydd,

är utan tvifvel särdeles godt och förtjent af lagstiftningens synnerliga

beaktande. Den väg, han föreslagit för uppnående af detta mål, synes

deremot utskottet icke vara den rätta. Det åsyftade ändamålet torde

nemligen endast kunna lämpligen vinnas genom en särskild lagstiftning

angående skogens vård.

Man bör icke heller lemna opåaktadt, att, då pitprops exporteras

icke blott från Sverige utan äfven från åtskilliga andra länder samt

en utförseltull å denna vara följaktligen helt säkert icke skulle föranleda

en höjning i priset å densamma å den utländska marknaden,

utan drabba vår export, en sådan tull jemväl skulle verka till men för

dom,, hvilka hafva skogsprodukter af ifrågavarande slag att afsätta.

På anförda grunder hemställer utskottet,

5:o) att Riksdagen, med afslag å herr N. Peterssons

ifrågavarande motion, måtte besluta, att utförsel

af grufstolpar eller s. k. pitprops fortfarande måtte

förblifva tullfri.

I sin ofvannämnda motion har herr friherre von Schwerin föreslagit,

att råsilke måtte åsättas en tull af 2 kronor per kilogram.

Införseln till riket af silke utgjorde:

År

it

v

ii

ii

1887

1888

1889

1890

1891

Katt, ofärgadt.

7,339 kilogram

8,480 „

9,389 „

9,276 „

9,577

Färgadt.

5,699 kilogram

6,713 '' „

7,572

7,632 „

7,335

Summa.

13,038 kilogram.

15,193 „

16,961 „

16,908 ♦„

16,912 „

Tullsatsen å väfnader af helsiden höjdes, som bekant, sistlidet år

från 2 kronor 80 öre till 8 kronor per kilogram. Denna tullförhöjning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 15 ''

som införde ett nära tre gånger så stort tullskydd som förut egt rum,

innebär tydligen en stark lockelse till anläggande af nya eller utvidgande

af redan anlagda sidenfabriker inom landet. Då emellertid en

på sådan grund uppvuxen sidenindustri skulle blifva väsentligen beroende

af tullsatsens bibehållande vid dess nuvarande höjd samt en af

en eller annan anledning vidtagen sänkning af tullen lätteligen skulle

hota en sådan under konstladt skydd framkallad fabrikation med undergång,

synes klokheten bjuda, att en minskning göres i det nuvarande

höga tullskyddet genom att belägga äfven det för ifrågavarande fabrikation

använda råämnet, eller råsilke, med tull. Åsättandet af den nu

föreslagna tullsatsen skulle ingalunda försätta vår sidenfabrikation i en

sämre ställning än densamma före den omförmälda tullförhöjningen

innehade, utan allenast innebära en lämplig begränsning af det nu

stadgade tullskyddet. Såväl i Norge som i Danmark äro väfnader af

helsiden belagda med samma tull som i Sverige, under det att råsilke

i begge de förstnämnda länderna drager lika tull som nu å denna vara

föreslagits till införande hos oss.

För öfrigt är väl att märka, att höjningen af tullen å sidenväfnader

icke förestafvades af något behof att skydda vår inhemska sidenfabrikation

mot utländsk konkurrens. Tvärtom åsattes tullen å dessa

fabrikat, hvilka såsom lyxvaror betraktades, såsom en lämplig skattekälla,

hufvudsakligen och i första hand såsom en lyxtull. Vid sådant

förhållande torde det ock vara fullt rigtigt att tillse, det åtminstone

en del af den ökade vinst, den starka höjningen i tullen å sidenvaror

uppenbarligen är egnad att tillskynda sidenindustrien, må komma statsverket

till godo genom en skälig tull å denna industris råämne.

Då emellertid export af sidenväfnader från vårt land eger rum,

bör restitution af den för råvaran erlagda tullen vid utförsel af helsidenväfnader

medgifvas. Hvad åter angår väfnader af halfsiden, synes

restitution vid export af sådana, vid det förhållande att silket i allmänhet

utgör endast en mycket liten del af dessa väfnaders vigt, icke böra

ifrågakomma.

Mot den föreslagna råsilkestullen har invändts, bland annat, att

den s. k. mellanrikslagen icke medgifver restitution vid utförsel till

Norge af eu sådan vara som den ifrågavarande, enär det svenska, af

utländsk råvara förfärdigade sidenet betraktas som svensk tillverkning

och följaktligen åtnjuter tullfrihet vid införsel till Norge. Då emellertid

sidentullen i Norge är densamma som i Sverige samt den till införande

hos oss föreslagna tullsatsen å råsilke redan nu är gällande i

Norge, blifva tydligen vår sidenindustris afsättuingsförhållanden all
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 7.

deles enahanda i Norge som i vårt eget land. Nämnda invändning

torde derför icke böra tillmätas någon afgörande vigt.

Utskottet vill här nedan återkomma till frågan om restitutionen

och dervid framställa förslag i sådant hänseende. Införes den föreslagna

tullsatsen å råsilke, bör, till bibehållande af nu rådande proportion

i förevarande afseende mellan rått å ena, samt färgadt eller blekt

silke å andra sidan, tullen å den senare varan, hvilken tull nu utgår

med 1 krona per kilogram, i mån deraf höjas och följaktligen bestämmas

till 3 kronor per kilogram.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

6:o) a) att silke, rått, ofärgadt, måtte åsättas

en tull af 2 kronor per kilogram;

b) att tullsatsen å silke, färgadt eller blekt, måtte

höjas till 3 kronor per kilogram.

Skodon, andra

»lag.

Herrar J. Pelirsson och J. Petersson hafva i sina härofvan delvis

behandlade motioner jemväl yrkat, att tullsatsen å den i tulltaxan under

rubriken skodon, ej specificerade, andra slag, omtalade artikel måtte höjas.

Skodon, ej specificerade, äro nu underkastade följande tullsatser:

af hel- eller halfsiden...................................................... 9 kr. pr kg.

af annan väfnad än hel- eller halfsiden, med eller

utan lädersulor............................................................... 1 kr. 50 öre pr kg.

af saffians-, karduans-, färgade, pressade eller lackerade

skinn ................................................................... 6 kr. pr kg.

med bottnar af trä, äfvensom becksöms- och sjö
stöflar

.............................................................................. 25 öre pr kg.

andra slag ................................................................ 1 kr. pr kg.

Af motionärerna påyrkas, att tullen å sistnämnda art af skodon

måtte höjas till 2 kronor pr kilogram eller den af tullkomitén förordade

tullsatsen.

Liksom beträffande garfverinäringen anser sig utskottet här kunna

åtnöja sig med en hänvisning till tullkomiténs utredning angående den

så vigtiga skomakerinäringens i följd af den utländska täflan betryckta

läge i vårt land.

Till belysning af frågan må dock anföras nedan omförmälda siffror.

Enligt tullkomiténs betänkande Bil. I utgjorde införseln af »skodon,

andra slag»:

''

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

17

o Kilogram.

År 1861 ............. 680 ...

„ 1874 ....................... 20,239 ...

„ 1888 ....................... 53,175 ...

Värde.

— — kronor.

333,291 „

797,625 „

Utförseln af skodon uppgick, enligt nämnda källa, samma år till:

0 Kilogram. Värde.

År 1861 ...................... 153 ....................... — — kronor.

„ 1874 ....................... 113 .................... 1,869 „

„ 1888 ....................... 10,289 ........................ 154,335 „

Införseln af »skodon, andra slag», utgjorde:

Kilogram. Värde.

År 1889 ..................... 76,295 .................... 1,444,425 kronor.

„ 1890 ............,....... 101,323 ................... 1,519,845 „

„ 1891 ..................... 110,901 .................. 1,663,515 „

Utförseln af »skodon, ej specificerade slag», belöpte sig till:

Kilogram. Värde.

År 1889 ..;..................... 11,396 ....................... 170,940 kronor.

„ 1890 ..................... 23,789 .......,................ 356,835 „

„ 1891 ..............,......... 21,165 ..................317,475 „

En höjning af tullen å de enklare slagen af läder, hvilka ju utgöra

det hufvudsakliga materialet för skodonfabrikationen af ifrågavarande

slag, påkallar -en proportionsvis större höjning af tullen å

ifrågavarande vara. Den föreslagna tullsatsen anser utskottet emellertid

tillräcklig.

Med stöd af hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

7:o) att Riksdagen, med bifall till herrar

J. Pehrssons och Johau Peterssons omförmälda motioner,

såvidt de angå höjning af tullsatsen å skodon, ej specificerade,

andra slag, måtte besluta, att tullen å denna

artikel skall höjas till 2 kronor pr kilogram.

Herr P. Norberg har i sin ofvan omtalade motion hemstält, att

spanmål, malen och omalen, alla slag samt fläsk, andra slag, måtte få

tullfritt till riket införas öfver Funäsdalen (i Herjeådalen).

Beträffande först yrkandet med afseende å spanmål framhåller

motionären, att spanmålstullarne icke framkallats af statens finansiella

Bih. till lliksd. Prof. 1893. >5 Sami. 1 Afd. 7 Höft. 3

Spanmål

(och fläck).

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande iV.-o 7.

behof utan anbringats uteslutande såsom skyddstullar, samt att desamma

icke kunna verka till fördel för andra orter än dem, der spanmål produceras

till afsalu. Detta är emellertid, uppgifver motionären, icke

förhållandet inom den del af landet, hans motion afser. Tillståndet

inom denna landsdel i ifrågavarande afseende skildrar motionären på

följande sätt:

»Inom Herjeådalens nedersta del odlas visserligen något säd, men

icke heller der till fyllest för eget behof, icke ens under goda år, men

deremot hafva frostnätterna fördrifvit all sädesodling från dess öfra

eller vestra del, hvarest befolkningen för sin utkomst är hänvisad till

sina, ofta flera mil från bostaden belägna starrmyrar samt den lilla

qvantitet potatis, som den under goda år lyckas uppdraga uti bergsskrefvor

och andra för plogen otillgängliga ställen, hvarest något skydd

för dessas plantering kan finnas mot nattfrost och fjellstormar.

Från Funäsdalen till jernvägsstationen i Ljusdal har man 26,5 mil

— från min bostad 28 mil — men till Rörås endast 7 mil. Häraf

inses lätt, att denna orts befolkning i brist på kommunikationer är hänvisad

till utlandet efter sin brödföda, huru rika skördarne i rikets sädesproducerande

landskap än må utfalla. Dä befolkningen i Herjeådalen

och företrädesvis i dess vestra del alltså under alla förhållanden har

att köpa hela sitt behof af brödföda från utlandet, att hemtas öfver

Rörås och hvarifrån den har att forsla densamma efter landsväg först

öfver öppet fjäll i 7 mil fram till Funäsdalens gränsetull, samt vidare,

sedan i lag stadgad tullafgift. der blifvit erlagd, i 5, 6 å 8 mil och

derutöfver, oftast på obanade vägar, fram till hemmet, måste ju en hvar

med lätthet finna, att denna orts befolkning, äfven med befrielse från

tull å sin brödföda, har att utstå en ojemförligt svårare kamp för sin

tillvaro än andra orters.

För en ort således, der hemforslingen af den inköpta brödfödan

mången gång blir lika dyr med hvad den kostat i inköp, kan ju spanmålstullen

icke blifva annat än en mycket tryckande bördp, och bör

derför afskafias, hvilket också utan nämnvärd saknad för staten lätt

kan ske genom att medgifva, det spanmål finge införas tullfritt öfver

Funäsdalen.

Då de lokala förhållandena äro sådana, att de varor, som till riket

införas öfver Funäsdalen, under inga omständigheter kunna hemtas från

andra ställen än Rörås eller öfver Rörås, och afståndet derifrån till

Ljusdal, Sveriges närmaste jernvägsstation, är 34 mil, eller till gränsen

mot Helsingland omkring 28 mil, är det väl en ren omöjlighet att, om

den härigenom föreslagna tullfriheten blefve beviljad, samma frihet

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 19

skulle på något sätt kunna blifva missbrukad eller blifva tillgodogjord

för annat ändamål än det, hvartill den är afsedd, nemligen att i någon

om än ringa mån bereda en af behofvet högeligen påkallad lättnad i

existensvilkoren för Herjeådalens i alla afseenden mycket vanlottade

och mest fattiga befolkning.»

Med allt erkännande af det behjertansvärda syftet med motionärens

framställning, anser sig utskottet dock icke kunna tillstyrka bifall

till motionen i nu ifrågavarande del. En undantagslagstiftning af den

beskaffenhet, motionen innebär, skulle nemligen otvifvelaktigt framkalla

mångfaldiga anspråk af den mest skiftande beskaffenhet från olika

delar af landet, anspråk, hvilkas räckvidd nu omöjligen kan öfverskådas

men som, sedan ifrågavarande framställning tillvunnit sig bifall, skulle

framträda med ett måhända oafvisligt kraf på lagstiftarens, tillmötesgående.

Hvilka följder ett sådant tillmötesgående skulle kunna medföra

för landet i dess helhet, derom behöfver utskottet icke erinra.

Dessutom bör ej förgätas, att, enligt den s. k. mellanrikslagen,

i Norge frambragt omalen spannmål äfvensom der frambragt och förmålen

spanmål vid införsel landvägen till Sverige redan nu åtnjuter

tullfrihet. Samma lag medgifver äfven, att vid resa öfver landgränsen

mellan Sverige och Norge viss myckenhet spanmål, utom malt, får,

oafsedt dess ursprung, tullfritt medföras, nemligen af omalen spanmål

150 och af malen 100 kilogram.

Hvad derefter angår motionärens framställning beträffande fläsk,

andra slag, torde densamma få anses besvarad genom utskottets i anledning

af herrar J. Bromées m. fl:s ofvan afhandlade motion gjorda

hemställan.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt. hemställer utskottet:

8:o) a) att ifrågavarande motion, såvidt densamma

afser att spanmål, malen och omalen, alla slag, måtte

få tullfritt till riket införas öfver Funäsdalen, icke

måtte af Riksdagen bifallas.

b) att motionen, i hvad densamma afser, att

fläsk, andra slag måtte få tullfritt till riket införas

öfver Funäsdalen, må anses besvarad genom utskottets

här ofvan under l:o) gjorda hemställan.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Lastpenning

ame.

T ulltaxeunderrättelserna.

Såsom ofvan omförmälts, har herr Olof Melin föreslagit afskrifning

af den sjöfarten under namn af lastpenningar åliggande beskattning.

Nu gällande stadganden angående denna till tullbevillningen räknade

afgift återfinnas i tulltaxeunderrättelserna § 4, hvilket lagrum har

följande lydelse:

»Lastpenningar till Kong!. Maj:t och kronan utgöras till lika belopp

af svenska som af främmande fartyg med 10 öre för hvarje ton,

beräknad efter gällande mätbref, samt betalas hvarje gång både vid

inkommande och utgående; dock, om ett fartyg under loppet af ett

kalenderår gör flera resor mellan Sverige och utrikes ort, erläggas

dessa umgälder för utgåendet allenast första resan och vid förnyadt inkommande

endast när fartyget innehar last samt större eller mindre

del deraf lossar, och må härvid jemväl såsom barlastade anses fartyg,

hvilkas lastqvantitet är i förhållande till deras drägtighet af ringare

betydenhet; i hvilket hänseende bestämmelserna uti § 44 i kongl. förordningen

angående lotsverket den 15 februari 1881, sådant detta lagrum

lyder enligt kongl. kungörelsen den 17 november 1882 rörande

ändringar i vissa delar af nämnda förordning, skola lända till efterrättelse.

Då lossning och lastning på flera ställen egt rum, erläggas lastpenningar

endast å första lossnings- eller lastningsstället, derom bevis

på märkrullan eller passet meddelas.

Från lastpenningars erläggande befrias:

fartyg med eller utan destination till svensk hamn, som inkommer

och åter utgår i barlast;

fartyg, som, under resa utrikes orter emellan, anlöper svensk

hamn och der endast aflemnar medförde resande jemte deras

effekter feber ock endast aflastar gods i annat fartyg för export;

fartyg, som af tvingande orsaker eller till inherntande af ordres

för vidare resa anlöper svensk hamn och der icke verkställer

lossning och icke heller företager annan lastning än af förnödenheter

för besättning, medförde resande och fartyg;

fartyg, som i följd af liden sjöskada, hvarom sjöförklaring afgifves,

anlöper svensk hamn och der lossar sin last samt efter

verkstäld reparation densamma åter intager och utför;

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 21

fartyg, som af nyss omförmälda anledning lossar sin last och

densamma till större eller mindre del försäljer, då sådan försäljning

inskränkes till hvad för bestridande af reparationskostnaderna

bevisligen erfordrats; samt

fartyg, som, under resa mellan utrikes orter, i svensk hamn

lossar eller lastar varor till högst fjerdedelen af fartygets lastdrägtighet,

för beräknande hvaraf fartygets skeppshandlingar

skola tjena till grund.

I alla dessa fall skall dock fartygets skeppare ställa sig till efterrättelse

de i tullstadgan gifna föreskrifter om anmälan hos närmaste

tullbetjent äfvensom om märkrullans aflemnande samt i tillämpliga

delar jemväl iakttaga hvad i nämnda stadga finnes anbefaldt rörande

uttagande af tullpass.»

Att vår sjöfartsnäring länge arbetat under synnerligen ogyusamma

förhållanden erkännes allmänt. De dryga pålagor af mångfaldig art,

lagstiftningen ålagt denna näring, bidraga naturligen i icke ringa mån

att försvåra densammas höjande till ett kraftigare lif. Åtskilliga af

dessa pålagor kunna näppeligen anses ega någon motsvarighet inom

andra näringsgrenar. Sålunda utgå, enligt i sjöfartsnäringskomiténs

den 12 september 1890 afgifna betänkande lemnade uppgifter, årligen

i tonafgifter till sjömanshusen omkring 95,000 kronor, förutom de

hyresafgifter, som befälhafvare och besättningar dit erlägga och hvilka

utgöra ungefär 55,000 kronor, i konsulatafgifter omkring 160,000

kronor, i fyr- och båkafgifter öfver 1,400,000 kronor, i lotspenningar

ungefär 600,000 kronor och i lastpenningar nära 450,000 kronor.

Rederierna få dessutom i regel bekosta fartygens mätning, hvarjemte

de i stor omfattning äro föremål för stämpelbeskattning. Om ock

nämnda afgifter i allmänhet äro påkallade af anordningar, specielt

träffade för sjöfartens nytta, måste det dock medgifvas, att sjöfarten

mer än andra näringar får vidkännas kostnader till den för näringen

erforderliga förvaltning, och att denna förvaltning, ehuru den

i vissa fall nästan helt och hållet bekostas af sjöfartsnäringen, dock

delvis tjenar och är till gagn äfven för andra intressen än sjöfartens.

Så underhåller t. ex. sjöfartsnäringen fyr- och båkinrättningen, ehuru

denna är af största betydelse såväl för vår örlogsflotta som ock för

fiskerinäringen.

Eu lättnad i de sjöfarten åliggande afgifter synes derför utskottet

billig och af behofvet synnerligen påkallad.

Förslag om lastpenningarnes borttagande hafva, sorn bekant, vid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

fyrfaldiga tillfällen framstälts och varit föremål för Riksdagens bepröfvande.

Dervid har framhållits orättvisan och oegentligheten af ifrågavarande

beskattningsform. Vid 1885 års riksdag framlades kongl. proposition

om lastpenningarnes nedsättning från 1.4 till 10 öre för hvarje

ton af fartygets drägtighet. Bevillningsutskottet tillstyrkte detta förslag.

Vid föredragning af punkten i kamrarne, bifölls densamma utan votering

af Första Kammaren, hvaremot punkten af Andra Kammaren till

utskottet återremitterades. Då ärendet ånyo företogs till behandling

af sistnämnda kammare, bifölls Kongl. Maj:ts proposition med 140

röster mot 49. Vid aflåtandet af nämnda proposition till Riksdagen

anförde dåvarande herr statsministern, för att närmare motivera sin

åsigt om oegentligheten ur skattesynpunkt af ifrågavarande pålaga,

till statsrådsprotokollet den 9 januari sistnämnda år, bland annat, följande,

som utskottet tillåter sig här återgifva:

»Ifrågavarande afgift, hvilken bör noga särskiljas från fyr- och

båkafgift och andra liknande umgälder, som af skeppsfarten utkräfvas

såsom direkt godtgörelse för inrättningar och anstalter till sjöfartens

gagn, hvilar på en grund, som ur statshushållningens synpunkt måste

anses oegentlig, enär den utgör en beskattning icke på den af skeppsrederirörelsen

härflytande inkomst, utan på sjelfva fartyget eller det

fortskaftningsmedel, genom hvilket varan tillföres förbrukaren. I följd

häraf verkar den ogynsamt på den för vårt land så naturliga sjöfartsnäringen,

på samma gång den utgör eu tunga på sjelfva varuomsättningen

och derigenom bidrager att menligt inverka på prisen såväl å

det egna landets produkter, som öfverföras till den utländska marknaden,

som å de vigtiga konsumtionsartiklar, råämnen, redskap m. m.,

som från utlandet tillföras oss. Uppenbart är nemligen, att, då vid

uppgörande af fraktslut lastpenningarne måste ingå såsom en faktor

vid fraktens bestämmande, denna i allmänhet stegras med ett mot

berörda afgift svarande belopp, hvilken stegring åter i de flesta fall

drabbar den fraktade varan. Dels är afgiften således att betrakta såsom

en till äggsa fgift utöfver de faststälda tullsatserna å tullpligtiga varor,

dels ock tynger den jemväl å tullfria artiklar.--------

Icke heller må man hängifva sig åt den föreställningen, att i fråga om

varuutförseln denna afgift icke skulle drabba den svenske säljaren.

Denne måste nemligen nöja sig med det på den utländska marknaden

gällande priset, och huruvida detta pris kan möjliggöra en försäljning

med vinst, beror ofta derpå, att kostnaderna för varans transporterande

till utlandet kunna nedbringas så mycket som möjligt.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7. 23

Ett ytterligare skäl mot ifrågavarande skatt förefinnes i den ofvan

antydda omständigheten, att afgiften kan verka såsom en obillighet

mot de inhemska skeppsredarne, för så vidt nemligen dessa i följd af

den rådande täflan mellan sjöfartens idkare vid vissa tillfällen äro hänvisade

till mindre gynsamma fraktvilkor. Då verkar skatten väl icke

till varans fördyrande, utan i stället såsom en dubbel beskattning till

staten för rederirörelsen, hvilken ju i likhet med all annan näring

drabbas af inkomstbevillning och i fråga om de skattebidrag, hvilka

derutöfver skäligen kunna för densamma ifrågakomma, torde höra behandlas

på samma sätt som andra näringar d. v. s. genom en tillämpning

af stämpelskatten. Nu deremot träffas den inhemska rederirörelsen,

utom af inkomst- och stämpelskatt, jemväl af en särskild skatt i

lastpenningarne, hvilket måste innebära en oegentlighet.»

Utskottet delar i allo den uppfattning, som i detta anförande uttalats.

Då vid riksdagen den 2 maj—9 juli 1887 fråga väcktes om lastpenningarnes

fullständiga borttagande, framkastades tvifvel, huruvida

en sådan åtgärd skulle lända vår svenska sjöfart till gagn. Man förmenade

nemligen, att frakterna på grund af den lifliga täflan på detta

område mycket snart skulle sjunka med så stort belopp, som möjliggjordes

genom lindringen i beskattning. Utskottet kan icke dela dessa

betänkligheter. Tvärtom synes det utskottet sannolikt, att en sådan

lindring som den föreslagna skulle lända vår inhemska sjöfart i allmänhet

till förmån. Särskild! för våra regelbundna exporttrader, för

hvilkas uppehållande så låga fraktkostnader som möjligt äro af utomordentlig

betydelse, vore lastpenningarnes borttagande tvifvelsutan en

ganska afsevärd hjelp i konkurrensen med de utländska rederierna.

Såsom bekant hafva lastpenningarne vid flere tillfällen, då frågan

om deras afskaffande eller nedsättning varit å bane, till sin natur

jemförts med de å jorden hyflande grundskatterna. Den nedsättning i

lastpenningarne, som, enligt hvad ofvan omförmälts, skedde år 1885,

sattes också i samband med den då gjorda afskrifningen af vissa procent

af grundskatterna. Sedan fullständig afskrifning af dessa sistnämnda

skatter i samband med försvarsverkets ordnande numera beslutits,

torde det hinder för nu ifrågavarande afgifts borttagande, som

mången velat se i grundskatternas tillvaro, numera hafva bortfallit.

Lastpenningarne hafva, enligt utskottet tillhandahållna statistiska

uppgifter, under åren 1886—1892 utgjort

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tulltaxeunderrättdserna

§ 9.

År

1886

Bevillningsutskottets Betänkande AJ:o 7.

...................................................... 415,033

kronor

V

1887

.................................................... 405,271

11

11

1888

..................................................... 445,534

11

11

1889

.................................................... 469,842

11

11

1890

..................................................... 476,198

11

11

1891

...................................................... 488,991

11

11

1892

.................................................... 484,473

11

Att från afgiften befria de svenska fartygen men låta den qvarstå

för de utländska, derför utgöra de med flertalet länder ingångna sjöfartstraktater

ett hinder, i det genom dessa tillförsäkrats berörda länders

fartyg enahanda förmåner som svenska. Att åter bibehålla afgiften

endast för de länders fartyg, med hvilka sjöfartstraktater icke äro afskräde

torde icke vara lämpligt, helst den inkomst, som derigenom

skulle bevaras åt statsverket, blefve mycket ringa.

Med hänsyn till det icke obetydliga belopp, hvartill lastpenningarne,

enligt hvad ofvan nämnts, årligen uppgår, och i betraktande

af de svårigheter, som möjligen skulle kunna resa sig emot att omedelbart

på ett tillfredsställande sätt fylla den brist, som för statsverket

skulle uppstå, derest denna afgift i sin helhet på eu gång borttoges,

anser sig utskottet endast böra tillstyrka en afskrifning af densamma

under loppet af tio år med eu tiondedel hvarje år.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

9:o) att Riksdagen ville besluta att på det sätt

bifalla ifrågavarande motion, att den sjöfarten under

namn af lastpenningar åliggande afgift måtte under

loppet af tio år afskrifvas sålunda, att densamma

måtte från och med början af år 1894 utgå med

allenast 9 öre för ton;

från och med början af hvarje derpå följande

år till och med år 1903 med ett öre mindre per ton

än det närmast föregående året; samt

från och med början af år 1904 alldeles upphöra.

Under förutsättning att Riksdagen antager den ofvan under 6:o)

a) föreslagna tullsatsen å råsilke, bör, såsom förut antydts, vid utförsel

af helsidenväfnader restitution af tullmedlen beviljas till belopp,

motsvarande hvad i tull för det till den exporterade varan använda

utländska råsilket erlagts. ''

s. 25 Kontrollera mot PDF

iBevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

25

Tillverkningen vid rikets tvenne sidenfabriker, hvilken i kornmerskollegii

statistiska berättelser angifves i meter och stycketal, uppgick

— med iakttagande deraf att, enligt utskottet lemnad uppgift,

hvarje meter si<

kilogram — till

År 1886

„ 1887

„ 1888

„ 1889

„ 1890

eller i medeltal

under nämnda år

len beräknas väga

50 gram

och 1,000

sidendukar 85

Väfnader.

Dukar.

Summa.

meter.

kilogram.

stycke.

kilogram.

kilogram.

13,850

679

87,437

7,432

8,111

15,495

775

78,340

6,659

7,434

13,555

678

79,552

6,762

7,440

10,231

512

81,346

6,914

7,426

7,747

387

82,780

7,036

7,423

12,121

606

81,891

6,960

7,566.

Utförseln af sidenväfnader, som enligt utskottet lemnad uppgift,

uteslutande består i dukar, utgjorde under samma år till:

År 1886

Norge.

Danmark.

Finland.

Öfriga länder.

Summa

i % af

tillverkning.

500 kg.

148 kg.

1,455 kg.

8 kg.

2,111 kg.

26,0

„ 1887

530 „

122 „

1,419 „

31 „

2,102 „

28,5

„ 1888

390 „

44 „

1,168 „

6 „

1,608 „

21,7

„ 1889

442 ,.

16 „

1,497 „

9 v

1,964 „

26,5

„ 1890

396 „

47 „

1,642 „

2 „

2,087 „

28,0

eller i medeltal

under nämnda år: 452 ,,

76 „

1,436 „

11 „

1,975 „

26,2

Under år 1891 utgjorde exporten till:

Norge. Danmark Finland. Öfriga länder. Summa.

344 kg. 123 kg. 1,656 kg. 16 kg. 2,139 kg.

Enligt utskottet tillhandahållen uppgift utgöres mer än hälften af

det siden, som exporteras, af svart samt återstoden af kulört siden.

Svartfärgning af siden medför i regel en ökning i väfnadens vigt af

50 till 60 procent. Stundom kan dock denna ökning vara betydligt

större och stiga ända till 200 procent af råvarans vigt. Då siden färgas

kulört, uppstår deremot, i följd af sättet för råämnets beredning, en

minskning i vigt om ock helt obetydlig.

Antager man vigtökningen vid svartfärgning uppgå ända till 100

procent, torde man å andra sidan vid beräkningen af restitutionen, utan

fara att träda tillverkningens intressen för nära, kunna frånse den jemförelsevis

obetydliga vigtförlusten vid framställandet af kulört siden.

Lägges nämnda beräkning till grund, skulle, under förutsättning af att

Bih. till Riksd. Vrot. 1803. 5 Sami. 1 Afd. 7 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

råsilketullen bestämmes till 2 kronor per kilogram, restitutionen rätteligen

utgå vid utförsel af svartfärgadt siden med 1 krona och vid

export af kulört siden med ett belopp, motsvarande hela tullen, eller

2 kronor för hvarje kilogram af väfnadens vigt. Under antagande att

svart och kulört siden exporteras till lika mängd, kan restitutionen vid

utförsel af vare sig det ena eller andra slaget således lämpligen bestämmas

till 1 krona 50 öre för kilogram, genom hvilket beräkningssätt

tydligen en väsentlig förenkling i tullbehandlingen skulle vinnas.

Med en sålunda beräknad restitution behöfver*man ingalunda befara,

att sidenfabrikanterna vid export erhålla mindre i restitution än hvad

de i tull för det till de exporterade väfnaderna använda råsilket erlagt.

Snarare kan man hafva skäl att förmoda, att de komma att erhålla

något mera, men då vår sidenutförsel i medeltal belöper sig till endast

ett par tusen kilogram, skulle, äfven under antagande att statsverket

genom restitutionen komme att göra en förlust af 50 öre för kilogram,

statens hela årliga förlust i följd af restitutionsbestämmelsen endast

uppgå till 1,000 kronor, ett belopp, som i jemförelse med bruttoinkomsten

af den föreslagna råsilketullen, hvilken skulle komma att belöpa

sig till omkring 34,000 kronor och, i händelse restitutionen bestämmes

till 1 krona 50 öre, skulle lemna en med 3,000 kronor minskad

nettobehållning, icke kan anses vara af någon afsevärd betydelse. Då,

såsom ofvan anförda siffror visa, vår export af siden hufvudsakligen

eger rum till Finland, men siden vid införsel till detta land drager en

så hög tull som 12 finska mark per skålpund, synes man icke heller

behöfva frukta, att en något högt beräknad restitution skulle locka till

tungfärgning af den för export afsedda varan för att dymedelst draga

större fordel af restitutionen än som dermed afsetts, eller endast och

allenast att lemna ersättning för erlagd tull.

En bestämmelse i nu förevarande syfte torde lämpligen böra få

sin plats i 9 § 1 mom. i tulltaxeunderrättelserna, i hvilket stadgande

omförmälas de fall, då restitution af tull medlen hittills varit medgifven.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

10:o) att Riksdagen, under förutsättning att den

härofvan under^ 6:o) a) föreslagna tullsatsen å silke,

rått, ofärgadt, af 2 kronor för kilogram, varder af

Riksdagen bestämd, tulltaxeunderrättelsernas 9 § 1

mom. måtte erhålla följande förändrade lydelse:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

27

§9.

1, Vid utförsel sjöledes från stapelstad af följande,

utaf utländskt råämne inrikes tillverkade varor

beviljas restitutionsvis af tullmedlen:

för 1 kilogram raffineradt socker, topp-, kandi- och''

kak ............................................. 28,2 öre

d:o s. k. flamgarn, färgadt eller tryckt

af ull ....................................... 20 „

d:o helsidenväfnad............... 1 krona 50 „

till riket infördt.

Någon ytterligare förändring i bestående tullagstiftning än hvad

af det ofvan anförda framgår har utskottet icke för närvarande att

föreslå; viljande utskottet framdeles under riksdagens lopp inkomma

med slutligt yttrande angående tullbevillningen.

Stockholm den 9 mars 1893.

På utskottets vägnar:

F. BARNEKOW.

Reservationer:

vid punkten l:o):

af herrar friherre Barn ekorn, Fock, Almström, Caval!,i, grefve Kling - spor, Nisser, Stephens, af Buren och Philipson:

»Sedan vid 1888 års riksdag åsätta tull å fläsk, hvilken vara enligt

förut gällande tulltaxor afgiftsfritt fått i riket införas, hafva, så
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

som redan af utskottet i dess motivering vidrörts, upprepade gånger

inom Riksdagen gjorts framställningar än om borttagande af tullsatsen

särskildt å fläsk, andra slag, än om förändringar i samma tullsats’ belopp.

Så väcktes vid 1890 års riksdag en, vid 1891 års riksdag ej

mindre än fyra och vid 1892 års lagtima riksdag tre motioner om afskaffande

af tull å ifrågavarande artikel, under det att framställningar

om förändring i storleken af gällande tullsats blifvit gjorda vid 1891

års riksdag af två motionärer och vid 1892 års lagtima riksdag af

Kongl. Maj:t i dess proposition med förslag till ny tulltaxa. Alla dessa

framställningar, hvilka framkallat ett lifligt meningsutbyte, hvarunder

alla tänkbara skäl såväl för som emot bibehållandet af denna tull kunna

sägas hafva blifvit andragna, hafva dock icke föranledt Riksdagen,

hvarest i frågan i främsta rummet hänsyn tagits till den fara, som

ofta upprepade förändringar i ett lands tullagstiftning visat sig medföra

för landets ekonomiska förhållanden, att företaga annan ändring

än att 1892 års lagtima Riksdag, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit, nedsatte tullsatsen å ifrågavarande artikel från 20 öre per

kilogram till 10 öre, och detta, oaktadt Riksdagens bevillningsutskott

då hemstält, att Riksdagen måtte besluta tullfrihet för varan, hvarvid

utskottet till stöd för sin mening anförde, utom andra, alldeles samma

skål, som utskottet nu lagt till grund för sin enahanda hemställan.

Såsom bekant fattades emellertid detta Riksdagens beslut efter gemensam

votering med 200 röster mot 168 eller med den ingalunda obetydliga

majoriteten af 32 röster.

Då Riksdagen således för ej längre tid tillbaka än sistlidet år

beslutit bibehållande af tull å fläsk, andra slag, samt sedan dess inga

nya förhållanden af den vigt, att de få antagas hafva föranledt en förändrad

uppfattning inom Riksdagen, inträdt och än mindre blifvit vare

sig af motionärerne, herrar J. Bromée m. fl., eller utskottet påvisade,

få vi, som vid dessa förhållanden finna det icke vara af nöden att för

Riksdagen återupprepa alla de principiela, mycket omordade skälen

emot borttagandet af ifrågavarande tull, hemställa

att nu gällande tullsats å fläsk, andra slag, 10

öre per kilogram, måtte oförändrad bibehållas»;

vid punkten 2:6):

af herrar J. Johansson, C. A. Bokström, J. H. G. Fredholm, A.

Andersson, G. Jansson, Collander, grefve H. E. G. Hamilton, friherre

W. G. v. Schwerin, S. M. Olsson och Beckman:

»Vid fjolårets lagtima riksdag gjorde bevillningsutskottet i fråga

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

om tullsatserna å DHudar och skinn» samma hemställan, som af utskottet

i förevarande betänkande gjorts.

Samtlige utskottets ledamöter från Andra Kammaren reserverade

sig emellertid mot detta utskottets beslut och anförde dervid: »Knappt

någon — (sid. 92 och 93 i bevillningsutskottets betänkande n:o 9 vid

1892 års lagtima riksdag) — — förnödenhetsvarorua». Och hemstälde

desse reservanter på grund häraf att någon höjning af ifrågavarande

tullsatser icke måtte ega rum.

Detta blef äfven Riksdagens beslut. På grund häraf och då ej

sedan dess något inträffat, som jäfvat rigtigheten af de grunder, på

hvilka 1892 års lagtima riksdag fotade sitt beslut, hemställa vi:

a) att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänför

lig a till pelsverk, beredda: sulläder och bindsulläder

måtte bibehållas vid 24 öre per kilogram; samt

b) att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänförliga

till pelsverk, beredda: andra slag jemväl måtte

bibehållas vid nu gällande belopp eller 47 öre per

kilogram»;

vid punkten 3:d):

af herr Cavalli:

»Sedan 1892 års lagtima Riksdag antagit en tullsats för »maskiner,

redskap och verktyg eller delar deraf, ej specificerade», så föreligger

redan vid denna riksdag ett förslag till sönderdelande af denna

rubrik i flera underafdelningar. Redan det skälet, att rubriken så nyligen,

efter förslag af tullkomitén, blifvit formulerad på ofvan nämnda

sätt, synes mig tala för att ej nu ändra densamma. Men vida vigtigare

är, att i förslaget till den förändrade rubriken intagits artiklar, hvilka

redan nu äro belagda med tullsatser efter en annan grund än den, som

är bestämd för maskiner, redskap och verktyg.

På dessa skäl har jag inom utskottet yrkat,

att någon ändring i denna rubrik i tulltaxan ej

måtte vidtagas»;

vid punkten 4:o):

af herrar J. Johansson, C. A. Bokström, A. Andersson, Collander,

grefve H. E. G. Hamilton, friherre W. G. v. Schwerin, S. M, Olsson

och Beckman;

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

vid punkten 6:6) a:

af herrar friherre Barnekow, Fock, Almström, Cavalli, grefve Klingspor,

Nisser, Stephens, Treffenberg, a/’ Buren och Söderberg:

»Visserligen kan den ökning i tullsatsen å sidenväfnader, som vid

sistlidet års lagtima riksdag egde rum, möjligen synas innebära ett skäl

för åsättandet af tull jemväl å det för sidenfabrikationen använda råämnet.

Dock bör deremot påpekas att såväl tullkomitén föreslagit som Kong].

Maj:t godkänt en förhöjning af tullen å helsiden till 12 och å halfsiden

till 4 kronor per kilogram utan att dervid hafva föreslagit någon förhöjd

tull å råsilke. Jemväl Riksdagen har så nyligen som sistlidet år

bestämt en tullsats af 8 kronor per kilogram å helsiden- och 3 kronor

å halfsidenväfnader, utan att det ansetts behöfligt åsätta någon tull å

råämnet för sidentillverkningen. En annan omständighet, som ej påaktats,

är, att, om tullen på råsilke skall höjas, jemväl tullen å andra af

silke förfärdigade varor än väfnader väl äfven bör höjas, då Riksdagen

förra året åsatt tull å dessa varor under förutsättning, att råsilket förblefve

tullfritt. Dessutom måste uppmärksammas de säregna förhållanden,

som ega rum vid sidenfabrikationen. Genom den förberedande

behandling, såsom tvättning, blekning, färgning och dervid särskildt

svartfärgning, som råämnet underkastas, uppkommer nemligen en sådan

skilnad i vigt emellan råämnet och fabrikatet, att, under det i

vissa fall fabrikatet blir 25 procent lättare än derför användt råämne,

fabrikatet deremot i andra fall uppgår ända till 200 procent högre

vigt än råämnet. Att under sådana förhållanden vid export af siden,

hvilken export, såsom bekant, är af största betydelse för vår sidenfabrikation,

kunna tillfredsställande beräkna den tullrestitution, som i

enlighet med de i vår tullagstiftning bestående grundsatser bör tillkomma

exportören af siden, tillverkadt af utländskt råämne, måste möta

de största svårigheter och erfordra en särskild kontroll, hvilken, förutom

att densamma aldrig kunde blifva fullt effektiv, skulle medtaga

en stor del af den inkomst, man genom den föreslagna tullen vill tillförsäkra

statsverket, helst denna inkomst, enligt hvad af anförda siffror

framgår, skulle blifva jemförelsevis obetydlig.

Af dessa skäl och under erinran, att råsilke ingår såsom råämne

jemväl för annan fabrikation än ofvanberörda, få vi hemställa

att silke: rått, ofärgadt fortfarande måtte få tullfritt

i riket införas»;

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

vid punkten 6:o) b:

af'' herrar friherre Barnekow, Fock, Almström, Cavalli, grefve, Klingspor,

Nisser, Stephens, Treffenberg, af Buren och Söderberg:

»I öfverensstämmelse med vår framställning vid punkten 6 a. få

vi hemställa:

att nu gällande tullsats å silke: färgadt eller

blekt, 1 krona per kilogram måtte oförändrad bibehållas»;

. jij. , .

vid punkten 7:o):

af herrar J. Johansson, C. A. Bokström, J. H. G. Fredholm, A.

Andersson, G. Jansson, Collander, grefve H. E. G. Hamilton, friherre W.

G. v. Schwerin, *S. it/. Olsson och Beckman:

Under åberopande af den motivering, som åtföljde den af utskottets

samtlige ledamöter från Andra Kammaren vid sistlidne års lagtima

riksdag afgifna reservation i fråga om tullen å skodon, få vi hemställa,

att Riksdagen måtte vidhålla sitt då fattade beslut och sålunda

äfven nu besluta:

att tullsatsen å Skodon, ej specificerade, andra

slag, måtte bestämmas till 1 krona per kilogram»;

vid punkten 8:o):

af herrar J. Johansson, grefve H. E. G. Hamilton, friherre W. G.

v. Schwerin, S. M. Olsson och Beckman;

vid punkten 9:o);'' af herrar friherre Barnekow, Fock, Almström,

Cavalli, Grefve Kling spor, Nisser, Treffenberg, Söderberg, Friherre Alströmer

och Benedicks:

»Sjöfartsnäringskomitén har i sitt betänkande den 12 september

1890 till stöd för lastpenningarnes bibehållande anfört, bland annat:

»För den svenska rederinäringen, ur hvars synpunkt komitén

torde hafva att förnämligast skärskåda förevarande fråga, kan säkerligen

lastpenningarnes afskaffande icke för närvarande innebära någon

afsevärd fördel. Såsom anförts, verkställes nu varutransporten mellan

svenska hamnar och utrikes orter till omkring sextio procent af utländska

fartyg. I den mån lastpenningarnas afskaffande medförde någon

nytta för rederinäringen, skulle denna således hufvudsakligen komma

de utländske skeppsredarne till godo. Men afgiftens borttagande skulle

sannolikt förr eller senare leda dertill, att i regel frakterna mellan

Sverige och utrikes orter i motsvarande mån nedginge, och fördelen

af denna åtgärd skulle då för skeppsrederierna öfverhufvud blifva ingen.»

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

Biträdande denna sjöfartsnäringskomiténs åsigt och då dertill kommer,

att vi anse statsverket under nuvarande förhållanden väl vara i

behof af den inkomst, som genom lastpenningarne beredas statsverket,

anse vi oss icke böra biträda den af utskottet gjorda hemställan angående

lastpenningarnes afskrifning, helst frågan derom i sammanhang

med berörda komités förslag till åtgärder för sjöfartsnäringens upphjelpande

är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende.

Vi hemställa alltså

att Riksdagen ville afslå herr Melins motion om

afskrifning af den sjöfarten under namn af lastpenningar

åliggande beskattning»;

vid punkten 10:o): af herrar friherre Barnekow, Fock, Almström,

Cavalli, grefve Kling spor, Nisse)'', St ep hens, Treffenberg, af Burén och

Söderberg:

»Då vi yrkat, att silke: rätt, ojärgadt fortfarande måtte få tullfritt

i riket införas, få vi, under förutsättning att detta vårt yrkande varder

af Riksdagen bifallet, hemställa

att restitution af tullmedel vid utförsel af siden,

tillverkadt inrikes af utländskt råämne, icke måtte

ifrågakomma»;

äfvensom af herrar Collander och grefve H. E. G. Hamilton:

»Då det möter svårighet att med tull å råsilke fastställa en fullt

rättvis restitution vid utförsel af sidenväfnader, och då den af utskottet

föreslagna restitutionen af 1: 50 törhända torde vara väl låg, föreslå

vi, på det att man under alla omständigheter må vara förvissad, att

restitutionen utgör full ersättning för den använda råvaran, att

restitutionen vid utförsel af sidenväfnader bestämmes

lika med tullen å råsilke eller till 2 kronor

per kilogram».

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.

33

Följande herrar ledamöter hafva anhållit få antecknadt, att de

icke varit närvarande vid slutliga behandlingen af nedannämnda punkter

i utskottets nu afgifna betänkande, nemligen:

Herr Stephens vid slutliga behandlingen af punkten 9:o)

„ „ 9:o)

„ punkterna 6:o a)

af Burén

„ Philipson

och b), 9:o) och 10:o).

i?

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 5 Sami. 1 Afd. 7 Haft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

i en vid bevillningsutskottets betänkande n:o 7, angående vissa delar af

tullbevillningen, fogad reservation.

Sid. 28 står: vid punkten 2:o:

af herrar J. Johansson etc.---47 öre pr kilogram.

läs: vid punkten 2:o:

af herrar ./. Johansson, C. A. Bokström, J. H. G. Fredholrn, A. Andersson,

(Biländer, grefve H. E. G. Hamilton, friherre W. G. v. Schwerin,

G. Jansson, S. M. Olsson och Beckman:

»Vid fjolårets lagtima riksdag gjorde bevillningsutskottet i fråga om

tullsatserna å »Hudar och skinn» samma hemställan, som af utskottet i

förevarande betänkande gjorts.

Samtlige utskottets ledamöter från Andra Kammaren reserverade

sig emellertid mot detta utskottets beslut och anförde dervid:

''Knappt någon artikel i tulltaxan har under de sista årtiondena

varit underkastad sådana förändringar i fråga om tullsatsens belopp som

Hudar och skinn, ej hänförliga till pelsverk, och deribland särskild! sulläder.

Sålunda utgick tullen för sistnämnda artikel till och med 1859

med 88,2 öre pr kilogram. Sedan tullen derefter varit bestämd till 25

öre, nedsattes den i sammanhang med franska handelstraktatens afsilande

först till 35,3 öre och derefter till 23,5 öre per kilogram. År 1875 nedsattes

densamma ytterligare eller till 14,l öre per kilogram. Sedan vid

1879 och 1882 års riksdagar väckts motioner om höjning af ifrågavarande

tullsats, livilka dock icke tillvunnit sig Riksdagens bifall, beslöts vid

Bill. till Biksd. Prot. 18i)3. 5 Samt. 1 Afd. 7 Käft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

1885 års riksdag, på grund af nya motioner i ämnet och emot bevillningsutskottets

afstjn-kande, en höjning af tullen till 24 öre per kilogram,

med hvilket belopp densamma från och med år 1886 utgått.

Under förmenande att berörda tullförhöjning icke visat sig utgöra

ett tillräckligt skydd mot den öfvermägtiga konkurrens, som den inhemska

läderindustrien har att utstå med utlandets, särskildt Amerikas produktion,

har tullkomitén föreslagit- en ytterligare tullförhöjning å hudar och skinn,

ej hänförliga till pelsverk, hvilken förhöjning äfven utskottet tillstyrkt.

Svårigheterna, för hvilka den svenska läderindustrien varit och ännu är

utsatt, hafva emellertid enligt vårt förmenande icke orsakats af bristande

tullskydd, utan hafva sin grund deri, att industrien icke velat eller ännu icke

kunnat tillgodogöra sig utlandets, särskildt Amerikas förbättrade tillverkningsmetoder,

hvilka verkat derhän, att bättre varor kunnat åstadkommas

på samma gång som tillverkningskostnaderna förminskats. Att nu med

tullar vilja skydda eu industri mot eu konkurrens, som af sådana anledningar

uppstår, är att döma industrien att alltid förblifva på en låg och

outvecklad ståndpunkt och skulle dessutom i längden icke låta sig göra,

åtminstone ej utan städse upprepade tullförhöjningar. Att ett sådant förfaringssätt

skulle utgöra den största orättvisa mot konsumenterna, är

naturligt, särskildt när varan, såsom här åtminstone i fråga om sulläder

och bindsulläder är fallet, nästan uteslutande användes i och för tillverkningen

af sådan beklädnadsartikel som skodon, hvilka i vårt klimat ovedersägligen

äro att hänföra till de oumbärligaste förnödenhetsvarorna.’

Och hemstälde desse reservanter på grund häraf, att någon höjning

af ifrågavarande tullsatser icke måtte ega rum.

Detta blef äfven Riksdagens beslut. På grund häraf och då ej

sedan dess något inträffat, som jäfvat rigtiglieten af de grunder, på hvilka

1892 års lagtima Riksdag fotade sitt beslut, hemställa vi:

a) att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänförliga

till pelsverk, her edda: sulläder och bindsulläder måtte bibehållas

vid 24 Öre per kilogram; samt

b) att tullsatsen för Hudar och skinn, ej hänförliga

till pelsverk, beredda: andra slag jemväl måtte bibehållas

vid nu gällande belopp eller 47 öre per kilogram.»

Stockholm, John Björkmans boktr. 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:88 Skrifvelse till Körningen, angående tnllbevillningen. s. 10 i texten