Sök i Ratio Lex

Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o T) utlåtande N:o 2

1893-02-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 1TU 1893:2, Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o T) utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o T) utlåtande N:o 2.

N:o 2.

Första Kammarens första tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2,

i anledning af väckt motion om fridlysning af orr- och

tjäderhönor under viss tid.

Enligt gällande bestämmelser är jagten efter tjäder och orre förbjuden

i Norrbottens och Vesterbottens län från och med den 16 mars till och.

med den 20 augusti samt i öfriga delar af riket från och med den 15

februari till och med den 15 augusti.

Med erinran, att god tillgång på den nyttiga skogsfogeln och företrädesvis

orre och tjäder vore för landet i sin helhet af stor ekonomisk

betydelse, men att vår jagtvårdslagstiftning lemnade mycket öfrigt att önska,

då det gälde att tillgodose och skydda afveln af nämnda villebrådsarter, bar

herr P. M. Söderberg uti en inom Första Kammaren väckt och till utskottet

hänvisad motion, n:o 10, föreslagit, att hönorna af orre och tjäder för en

tid af fem år måtte fridlysas från och med den 1 oktober till och med den

15 augusti.

Den fråga, som härmed dragits under Riksdagens behandling, har redan

en gång, ehuru i mindre omfattning, varit föremål för Kongl. Majtts pröfning.

För några år sedan gjorde svenska jägarförbundets afdelning i Jönköpings

län underdånig framställning derom, att tjäder- och orrhönor måtte

fridlysas inom sagda län under fem års tid från och med den 1 oktober

till och med den 15 augusti. Framställningen tillstyrktes af jägmästarne

i Eksjö och Jönköpings revir, men afstyrktes af jägmästaren i Vestbo revir,

skogsinspektören i Smålands distrikt, svenska jägarförbundets centralafdelning

och kongl. domänstyrelsen samt lemnades af Kongl. Maj:t utan bifall.

Till stöd för hemställan om afslag å framställningen anförde domänstyrelsen

hufvudsakligen, att det svårligen kunde kontrolleras, huruvida de tjäder- och

orrhönor, som till försäljning utbjödos, blifvit skjutna inom länet eller införda

från angränsande län, der förbudet icke vore gällande, samt att vissa

i ansökningen öfverklagade jagtmissbruk, såsom bruket af snaror och skjutning

för bloss, icke kunde förväntas upphöra allenast genom tillkomsten af

eu lagbestämmelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o T) utlåtande N:o 2.

o

År 1890 gjorde svenska jägarförbundets afdelningar i Jönköpings och

Kronobergs län till centralafdelningen den hemställan, att, då skogsfogeltillgången

i Sverige vore mindre än man hade skäl att vänta, hvartill

orsakerna voro flera, men främst misshushållningen med hönorna, synnerligen

å allmogemarkerna, framställning måtte hos Kongl. Maj:t göras om

fridlysning af tjäder- och orrhönor under fem år från och med den 1 oktober

till och med den 15 augusti i alla de rikets delar, hvarest användande

af finare giller och snaror vore förbjudet. En så beskaffad åtgärd skulle i

väsentlig mån bidraga till skogsfogelns förökande, och i följd af den derigenom

uppstående svårigheten vid hönorrias afyttrande skulle ock förbudet

i betydlig mån stäfja fångstredskapens användning, mot hvilken man, oaktadt

lagstadgadt förbud, i det närmaste stode rättslös. Öfver framställningen

inhemtade svenska jagarförbundets centralafdelning yttranden från vederbörande

afdelningar, af hvilka de flesta — såsom det uppgifves 16 af 18

— instämde i förslaget. Centralafdelningen afböjde dock detsamma, ehuru

det syntes vara skäl att taga vara på tanken å en förkortad jagttid för

tjäder- och orrfogel, om ock ej med så knappa gränser, som i förslaget

ansågos påkallade. Jagttidens förkortning till blott sju och en half vecka

från sex månader ansågs nemligen vara eu allt för stor inskränkning, och

då de dödade hönorna kunde säljas i smyg, utföras till utländsk ort eller

användas i vederbörandes eget hushåll, syntes de åsyftade fördelarne icke

vara så afsevärda.

Det ligger i öppen dag, att frågan måste betraktas helt annorlunda

nu, när förbud mot tjäder- och orrhönornas dödande under viss tid ifrågasättes

för hela landet eller en större del deraf, mot hvad som var fallet, då frågan

om sådant förbud för blott ett enda län var föremål för Kongl. Maj:ts pröfning,

och har utskottet derför sökt att af erfarna skogs tjensteman och svenska

jägarförbundets styrelse inhemta yttranden, som kunira innefatta en ledning

för ärendets bedömande. Af dessa synes framgå, att tillgången å skogsfågel,

i synnerhet orre, under de senare åren mångenstädes betydligt minskats,

hvartill en af de förnämsta orsakerna är den stora misshushållning

med orr- och tjäderhönor, som ofta eger rum vid utöfvande af en del jagtsätt,

såsom till exempel det förödande, allmänt brukliga skyttet för bulvan.

En inskränkning i rätten till jagt efter tjäder- och orrhönor har derför

ansetts önsblig. Svenska jägarförbundets styrelse har dock ansett fridlysningstiden

ej böra börja förr än den 16 november, enär ännu i oktober

tjäder och orre skjutas för stående hund och man då i tät skogsmark mången

gång får skjuta efter gehör utan att se fogeln.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första Kammarens tillfälliga utskotts (N:o T) utlåtande N:o 2.

Det synes utskottet sålunda kunna antagas, att ett ökadt skydd för

tjäder- och orrfogeln erfordras, att sådant lämpligast vinnes genom förbud

under viss tid af året mot jagt efter tjäder- och orrhönor, samt att åtminstone

efter den 16 november tjäder- och orrhönorna böra af jägare kunna

skiljas från tupparne. Den ytterligare utredning, som för frågans bedömande

kan erfordras, torde endast kunna vinnas derigenom, att Riksdagen fäster

Kongl. Maj:ts uppmärksamhet å densamma.

Såväl i Danmark som i Norge är fridlysningstiden olika för tupparne

och hönorna. I det förra landet, der tjäder ej lärer förekomma, är jagt efter

orrhane tillåten från den 14 augusti till den 24 december, men orrhönorna

äro fridlysta hela året I Norge är i allmänhet jagten förbjuden efter

tjäder- och orrtuppar från den 15 maj till den 14 augusti, men efter tjäderoch

orrhönor från den 15 mars till den 14 augusti. I olika amt finnas

väl olika fridlysningstider, men för det mesta äro dessa icke lika för tupparne

och för hönorna.

Enligt nådiga kungörelsen den 6 november 1891 är tillstånd till användande

af finare giller och snaror för fångande af vildt ännu gällande i

Jemtlands, Yesternorrlands, Vesterbottens och Norrbottens län. Att förbudet

mot jagten efter hönorna icke kan förenas med tillståndet till samtidigt användande

af finare giller och snaror, torde icke behöfva närmare påvisas,

och då det icke lärer kunna med anspråk på framgång ifrågasättas att beröfva

allmogen i de fyra nämnda länen rättigheten att fånga fogel med

snaror, lära alltid, vid stadgande af sådant förbud, som i motionen afses,

böra undantagas samma fyra län. Utskottet, som är tveksamt, huruvida

fridlysningen för hönorna bör börja den 1 oktober eller den 16 november,

får alltså hemställa,

att Första Kammaren ville för sin del besluta, att

Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att

Kongl. Maj:t täcktes för fem år förbjuda jagt efter tjäderoch

orrhönor under viss tid af den lofgifna jagttiden

utom Jemtlands, Yesternorrlands, Yesterbottens och Norrbottens

län.

Stockholm den 20 februari 1893.

På utskottets vägnar:

ROBERT DICKSON.

Stockholm, Victor Pettersons Boktr. 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.