Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärder till motverkande af osedlighet. . , , I ''| . . , f, .. . i , '' . *■ '' -. . ‘ • .''vi !•*> IM;'' t r 1 i l i ! 4 \* l i ''! -i *• . J • f /»•<}# l-M • > . J . r, . : i ‘ , . , - , . t ; . • Uti en inom Företa Kammaren af herr Tamm afgifven motion, n:o 15, hemställer motionären, '' '' ''■ • - i >i . i 1 hi»<: >''

1893-03-17 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1893:4, Utlåtande, i anledning af väckt motion om åtgärder till motverkande af osedlighet. . , , I ''| . . , f, .. . i , '' . *■ '' -. . ‘ • .''vi !•*> IM;'' t r 1 i l i ! 4 \* l i ''! -i *• . J • f /»•<}# l-M • > . J . r, . : i ‘ , . , - , . t ; . • Uti en inom Företa Kammaren af herr Tamm afgifven motion, n:o 15, hemställer motionären, '' '' ''■ • - i >i . i 1 hi»<: >''

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N.o 2) Utlåtande N:o 4.

1

tenn

Ank. till Riksd. kansli den 17 mars 1893, kl. 3 e. m.

Första Kammarens Andra tillfälliga utskotts utlåtande, i anledning

af väckt motion om åtgärder till motverkande af

osedlighet.

. , , I ''| . . , f, .. . i , '' . *■ '' -. . ‘ •

.''vi !•*> IM;'' t r 1 i l i ! 4 \* l i ''! -i *• . J • f /»•<}# l-M • > . J . r, . : i ‘ , . , - , . t ; . •

Uti en inom Företa Kammaren af herr Tamm afgifven motion,

n:o 15, hemställer motionären,

'' '' ''■ • - i >i . i 1 hi»<: >''(''(■: k . }.j ffk ■ ’ i t; \) r. 1 • V. t * } t 4 :<> t f\ • , ,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Konungen anhålla, att Kono-l.

Maj.t täcktes låta utreda och derefter taga i öfvervägande, huruvida

icke dels från statens sida särskilda åtgärder skulle kunna vidtagas

för att kraftigare än nu sker hindra det under olika former offentliga

framträdandet af lockelser till osedlighet, dels ock den allmänna

sedliga uppfattningen inom samhället skulle kunna höjas genom ändring

af och tillägg till gällande lagar och förordningar, som afse

förekommande af osedlighet. >

■ ■ :'' > -1 '' j1'' . ■’ i vr '' , i hirs ■ ■; ■ > _ ■ •; j ,;<■ '' ■

Såsom skäl för denna hemställan hänvisar motionären till flerahanda

betänkliga företeelser inom samhällslifvet., sådant detsamma i

Bih. till Riksd. Prof. 1893. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 3 Höft. (N:o 4).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första K ammar ens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande 2V. o 4.

olika rigtningar utvecklat sig, och livilka synas honom otvetydigt angifva

en stegrad förslappning af den moraliska känslan inom alla

samhällsklasser. Sjelfva språket vitsordade detta; hvad förr kallades

förbrytelser betecknades nu med orden »oregelbundenheter» eller »oegentligheter»;

ondt finge ej mer kallas midt, synd icke synd, och vanan

vid ständigt förekommande afvikelse!- verkade i fråga om dem bland

äfven de bästa samhällselementen en likgiltighet, deruti största faran

förelåge. Ty i eu sjunkande sedlighet vore det dock, som orsakerna

måste sökas till en mängd af de brott, hvilka uppröra samhället, likasom

ock till en stor del af det armod, det förfall, som för samhället

utgör en så tryckande börda. Det måste derför vara af tvingande

nödvändighet, att samhället med ökad energi inskrede emot hvarje sådan

verksamhet, som visade sig gå ut på sedlighetens undergräfvande,

vare sig den valde literaturen, scenen, varietén, det vanliga kafélifvet,

de obscena bilderna, prostitutionen eller bordellnäringen såsom medel

för sina farliga sträfvanden. _

Visserligen hyste motionären den öfvertygelsen, att verklig bot

mot detta onda endast kunde vinnas på moralisk väg, derigenom att

den sedliga opinionen reste sig och kraftigt sökte motarbeta detsamma,

såsom redan skett i Tyskland, Frankrike, Belgien, Schweiz, Ryssland,

Danmark, Finland och Norge, i hvilket sistnämnda land stortinget beviljat

anslag för bearbetning af sagda opinion. Men om än morallagen

och den borgerliga lagen ej kunde så helt sammanfalla, att etiska förbrytelser

alltid borde underkastas borgerliga straff, likasom heller icke

de grymma och omenskliga straff, som under förflutna tider af lagstiftaren,

mannen, rigtats förnämligast mot qviunan, visat sig synnerligen

verksamma för sjelfva osedlighetens hämmande; sa funne motionären

dock visst, att lagen kunde sättas upp såsom värn mot eggelsen

till osedlighet, och att den, såsom af nykterhetskampens historia framginge,

kunde vara af största betydelse för utvecklingen af en moralisk

opinion. Icke i något fall finge den vara sådan, att den genom upp

rätthållandet af en orätt uppfattning rent af motverkade det moraliskt

rätta. Ett sådant förhållande funne dock motionären ega rum

med hänsyn till vissa af honom anmärkta punkter uti strafflagens 18

kapitel, deruti vår sedlighetslagstiftning hufvudsakligen förekommer;

och då han funne denna behöfva närmare förtydliganden och tillägg

för att lämpa sig efter nutidens rättsuppfattning samt täcka förbrytelserna

i den form, de nu antagit, ansåge han densamma likasom andra

i sammanhang dermed stående lagar och förordningar böra undergå

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillf ålliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 3

omarbetning, derom han således tilläte sig framställa ofvan anförda

förslag.

Till bestyrkande af vissa i motionen förekommande påståenden

har motionären till utskottet öfverlemnat en del bevisningsmateriel,

hvilket han, i följd af dess beskaffenhet, icke kunnat bifoga motionen.

5 ''O.fHi''! - L •-i.Kjgii:'' i: j rt .<''• i • ffi<

■ • . ''■ : '' ■ I oi.■! i -.i'' . , ■ > i

Då utskottet, till hvilket motionen blifvit af Första Kammaren

hänvisad, går att öfver densamma yttra sig, måste det visserligen erkänna

befogenheten af den klagan, som genomtonar densamma. Det

sedliga tillståndet inom samhället är icke sådant det borde vara; det

fläckas af många brister, icke minst af det slag, motionären så kraftigt

påpekat.

Men, såsom han sjelf erkänner, kan icke verklig bot mot dessa

sedliga skador vinnas på annan väg än religionens och moralens,

likasom heller icke kan vara lämpligt eller ens möjligt att införa

hvarje etisk förbrytelse under den borgerliga strafflagstiftningen. Sedlighet

och osedlighet äro i sig inre förhållanden, hvilka blott i sina

yttringar varda för andra förnimbara; och skiftningarna i dessa yttringar

äro ofta af den art, att de undandraga sig hvarje möjlighet af

bevisning och dermed jemväl hvarje objektiv pröfning. Men uppfattningen

af hvad som är sedligt eller icke står dock alltid, om än innerst

beroende af sedelagen, i ett visst, af sjelfva språket vitsordadt förhållande

till den allmänna seden, hvadan i inånga fall olika meningar kunna råda

om förberörda yttringars sedliga eller osedliga halt. Under skydd af

det »konventionella», kunna de stundom låta sig uppfatta såsom oskyldiga

utan att i grunden vara det; under det att de tvärtom i andra

fall kunna, i strid med vanlig uppfattning af hvad som går an eller

passar, vara oskyldiga utan att dock alltid så anses.

Vid bedömandet af eu del bland de förhållanden, motionären

vidrör, torde en erinran härom vara på sin plats. Huru påtagligt det

än kan vara, att under den allmänna sedens hägn flerfaldiga faror och

frestelser å många områden kunna gömma sig, kan det dock i de enskilda

fallen vara förbundet med den största svårighet ej mindre att

uppdraga gränsen mellan det farliga och det ofarliga, än äfven att rätt

dela uppkommen skuld mellan den vilja, som lät sig locka, och de viljor

eller förhållanden, af hvilka lockelsen bars. Kafélifvets faror kunna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskottets (N:o 3) Utlåtande N:o 4.

icke förnekas, heller icke de så kallade varietéernas ofta förgiftande

inflytelser; men tvifvelaktigt torde vara, huru vida eller på hvad sätt

någon bevisning härom i hvarje enskildt fall skulle kunna åvägabringas.

Och då någon radikal förbudslagstiftning mot allt, som kunde innebära

lockelse till osedlighet, icke ifrågasatts och väl ej heller kan ifrågasättas,

så länge ännu viljans frihet och individuelt ansvar erkännas

såsom förutsättningar för en sedlig utveckling, lärer det heller icke

vara lätt att säga, huru vida den allmänna sedligheten verkligen skulle

främjas genom ett lagstiftningens strängare inskridande emot de nämnda

slagen af moderna förströelseföremål. Bemärkas måste nemligen att

de i hög grad stödjas af seder och bruk inom samhället; och sekelgammal

erfarenhet har visat, huru föga till sedlighetens förmån gifna lagbestämmelser

emot en rådande opinion lyckats vinna tillämpning. Redan

nu hotar andra mom. af 13 § i 18 kap. af gällande strafflag med

påföljd af böter eller fängelse sådan gerning, som sårar tukt och sedlighet

så, att allmän förargelse eller fara för annans förförelse deraf

kommer; men huru ofta har väl detta lagrum anlitats, ehuru, enligt

hvad i motionen med så mycket skäl påpekas, anledningar dertill må

vara att finna å så många håll? Och hvaraf förklaras detta förhållande

säkrare än medelst ett enkelt hänvisande till de rådande åskådningssätt

och seder, öfver hvilka motionären klagar? Kafélifvet har sitt starka

stöd i det allmänna bruk af rusdrycker, som ännu alltjemt förekommer

icke minst inom de samhällsklasser, hvilka i förhållande till andra intaga

en ledande och tongifvande ställning. Varietéernas lättfärdighet i

drägter, åtbörder och dramatiskt-musikaliska framställningar saknar

heller icke sitt stöd i motsvarigheter inom det såsom oförvitligt bedömda

samhällslifvet. Konsten att kläda sig innefattar äfven för den

fint bildade och aktningsvärda qvinnan jemväl konsten att blotta sig,

och utöfningen af denna senare konst är vid vissa tillfällen inom säl 1- skapslifvet ett konventionelt tvång. I namn af en så kallad koreografisk

konst, hvars hemortsrätt inom gränsen för verkligt skön konst väl

blifvit kraftigt bestridd, men hvilken dock det oaktadt i allmänhet

mycket hyllas, utföras på scener af främsta rang balettprestationer,

hvilka åtminstone för mindre odlade sinnen kunna te sig såsom, minst

sagd t, tvetydiga; och jemväl de teatrar, på hvilka man trott sig kunna

ställa de största anspråk, hafva på sin spellista upptagit stycken af

slipprig och stötande beskaffenhet. Ehuru väl i allt detta lockelser till

osedlighet icke kan hafva saknats, har dock någon revolt deremot bland

förberörde tongifvande klasser icke försports. Under sådana förhållanden

torde hvarken kunna förundra, att de lagbestämmelser, som i sedlig
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskottets (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 5

hetens intresse redan äro gifna, mindre ofta tagits i användning, ej

heller förekomma antagligt, att skärpta stadganden skulle lyckas å här

i fråga varande områden åstadkomma någon förbättrad sedlig ton. Fasthellre

lärer en sådan kunna åvägabringas endast derigenom, att de inom

skilda klasser för en ökad sedlighet nitälskande viljorna med all den

kraft, klokhet och uthållighet, som kunna stå dem till buds, söka att

påverka den allmänna meningen. I den måu så sker, skola utan allt

tvifvel många nu öfverklagade förhållanden blifva annorlunda och bättre.

Ty såsom den af motionären åberopade nykterhetsrörelsens historia klart

no g visar, måste först allmänhetens uppfattning upplysas och höjas;

med de derigenom ändrade sederna följer sedan den skärpta lagstiftningen

såsom en med visshet påräknelig frukt.

Men om än härmed blifvit erinradt, att vissa yttringar af osedlighet

icke äro för lagskipningen åtkomliga, samt att andra icke förr,

än en bestämd sedlig uppfattning mer allmänt påverkat samhällssederna,

kunna med någon verklig framgång af åklagaremagten angripas,

finnas dock tydligen ännu andra, hvilka både kunna och böra af

lagstiftningen och myndigheterna på det allvarligaste bemötas. Att i

fråga om detta slag den allmänna meningen är redo att med dem samverka,

torde kunna med bestämdhet slutas af de uttalanden, som å

sista tiden å olika håll i sedlighetsfrågan förekommit. Man tyckes,

efter dem att döma, vara fullt medveten om det nödvändiga uti att

stäf ja och tillbakavisa åtskilliga i ord och bild djerft framträdande osedlighetsyttringar

likasom ock den lastbarhet, hvilken i otukt eller i ocker

dermed söker sitt näringsmedel.

Det ofvan omförmälda, af motionären för utskottet framlagda bevisningsmaterialet

lemnar fullkomligt stöd åt hans~i motionen lemnade

uppgifter och omdömen om osedlighetsliteraturen, om de obscena bilderna

och om det utbjudande deraf, som förmedlar dessa smutsiga alsters

öfverflyttande till allmänheten från de in- eller utländske affärsmän,

hvilka icke sky att med en verksamhet af detta slag tillgodose

sin vinningslystnad.

Utskottet har dessutom sökt att förskaffa sig upplysningar om

den art af lastbar verksamhet, som i 11 § af strafflagens 18 kap. omförmäles

och hvars utveckling, om än smygande och mindre lätt bemärkt,

dock för samhället innebär långt ifrån ringa fara.

Beträffande förberörda literatur, som tydligen icke har annat syfte

än att väcka och ägga de sinliga drifterna, ehuru den för olika alster

väljer olika form, har utskottet inhomtat, att under de fem sista åren

på befallning af justitiekanslersembetet elfva åtal anstälts mot dylika

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Föräta Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

alsters ansvarige utgifvare. Af dessa åtal hafva åtta slutat med den

åtalades fällande; i de tre öfriga fallen har atalet ogillats. Det vill hä,i

af synas, som om nu gällande lagstiftning lemnar utväg till utöfvande

af den allvarliga räfst, som oaflåtligen borde rigtas mot ifrågavarande

skriftställeri. Men utskottet har icke kunnat undgå att uppmärksamma

hurusom, sedan ett af de ofvannämnda åtalen anstälts ar 1888, ett åi

1889 och nio under månaderna januari—maj år 1890 emot lika många

under sagda tid utkommande häften af en groft osedlig skrift, blott ett

ännu icke afgjordt åtal af ifrågavarande slag derefter förekommit. Förklaringsgrunden

härtill kan möjligen vara att finna vare sig deruti, att

nåo-on osedlig literatur blott ytterst sparsamt utgifves — ett antagande,

som måhända är nog vanskligt — eller ock deruti, att man genom s. k.

tiu Dryck eller på annat sätt vet att undgå vederbörande myndigheters

uppmärksamhet. Då utskottet saknar tillfälle att bilda sig något ^bestämdt

omdöme om verkliga anledningen till förhållandet, men det måste

vara af stor vigt att erhålla tillförlitlig upplysning derom, anser sig utskottet

böra uttala den förhoppning, att härför nödig utredning må i

möjlig mån varda åstadkommen.

I fråga om utspridande af för tukt och sedlighet sårande bilder

har, enligt utskottet meddelad uppgift, under senaste fem åren blott

tvenne åtal i hufvudstaden anhängiggjorts, det ena den 14 december

1892 och det andra den 8 sistlidne februari, med påföljd att i båda

fallen den åtalade bötfälts. Då motionären säkerligen har fullkomligt

rätt i sin uppgift om den mängd af dylika bilder, som sprides, kan den

ringa åtalssiffran icke undgå att väcka undran. Det torde blott vara

en mening om det önskeliga uti, att de förhallanden, som härför ligga

till grund, måtte undergå en ändring, hvarigenom laglig tukt med större

energi än hittills upprätthålles.

I betraktande af de annonser, genom hvilka de mest osedjiga

alster öppet i tidningar och annonsblad utbjudas, bär utskottet icke

kunnat underlåta att med motionären instämma deruti, att eu brist i

lagstiftningen i detta afseende yppar sig. Med allt skäl maste anmärkas,

hurusom strafflagens förbud mot utspridande af osedliga skrifter,

teckningar, målningar eller bilder, nödvändigtvis bör fullständigas genom

förbud jemväl mot dylika alsters utbjudande eller deras hållande

till salu. Såsom stöd för denna mening tillåter sig utskottet hänvisa

till 1881 års kongl. förordning mot lotteriinrättningar, deruti jemväl

förbjudes att för egen eller annans räkning utbjuda eller afyttra lott

eller annat bevis om rätt till delaktighet i dylikt inom eller utom riket

anordnadt företag eller att kungöra försäljning af sådant bevis. Samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 7

grundsats, som sålunda i denna del af samhällets sedlighetslagstiftning

blifvit erkänd och anlitad, torde med lika mycket skäl böra följas i här

ifrågavarande del deraf.

Hvad motionären anmärker beträffande nödvändigheten att skärpa

lagbestämmelserna mot den osedlighet, som beröres i 11 § af 18 kap.

strafflagen, synes så mycket mera befogad!, som lagrummets nuvarande

ordalydelse tyckes hafva omöjliggjort dess användning. Enligt utskottet

meddelad uppgift lärer nemligen under de 28 år, 1864 års strafflag

varit gällande, straff på grund af nämnda § blott några få gånger ådömts,

ehuru de näringsvägar, som deruti förbjudas, oaflåtligen idkats. Anledningen

härtill uppgifves hufvudsakligen vara att söka i den term, med

hvilken man sökt träffa bordellväsendet. Skall någon mening finnas

med det straffhot, lagen här stadgar, synes dock utskottet otvetydigt,

att lagrummets ordalydelse måste rättas efter de förhållanden, under

hvilka de förbjudna näringarne numera uppträda; först derigenom torde

åklagaremagten känna sig uppfordrad att tillvinna lagbestämmelsen vederbörligt

afseende.

Utan att anse sig böra ingå på de öfriga frågor eller granska

de flera lagrum, motionären berört, finner sig utskottet med det anförda

hafva tillräckligen styrkt, att den revision af strafflagens 18 kap., motionären

hufvudsakligen påyrkat, verkligen är af behofvet påkallad. Och

under öfvertygelse, att den vigtiga fråga, å hvilken han hänvändt Riksdagens

uppmärksamhet, bäst främjas genom begränsning af det framstälda

förslaget, tillåter sig utskottet härmed föreslå kammaren att för

sin del besluta

det Riksdagen må i underdånig skrifvelse anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huru vida

icke de bestämmelser i 18 kap. strafflagen, som afse

förekommande af osedlighet eller lockelser dertill, må

kunna göras mera verksamma genom att närmare lämpas

efter nu rådande förhållanden, och der så befinnes

vara fallet, till Riksdagen inkomma med förslag derom.

Stockholm den 17 mars 1893.

På utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.