Sök i Ratio Lex

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

1893-04-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1893:8, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

3

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 8 april 1893, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3, i

anledning af väckt motion om förbättring i de nuvarande

pensionsvilkoren i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa.

På grund af en inom Andra Kammaren af herrar E. Hammarlund,

F. Berg, A. F. Liljeholm m. fl. väckt motion, n:o 113, har i deröfver

afgifvet betänkande sagda kammares första tillfälliga utskott hemstält:

att kammaren, med bifall till motionen, måtte för sin del besluta, att

Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att Kong]. Maj:t täcktes

låta utreda, huruvida — utan höjning af vare sig statsbidraget eller delegarnes

afgifter — en sådan förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren

i folkskolelärarnes enke- och pupillkassa må kunna ega rum, att dels de

lägsta pensionerna beräknas efter belopp, motsvarande 700 kronors delaktighet,

dels samtliga pensioner utgå med högre procent af delaktighetsbeloppet

än hvad nu är fallet, samt att Kongl. Maj:t ville till Riksdagen

inkomma med det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Vid föredragning af detta ärende biföll Andra kammaren hvad utskottet

sålunda hemstält; och har, efter delgifningen af detta beslut, Första

Kammaren för yttrande hänvisat detsamma till sitt andra tillfälliga utskott.

Den beredning, som inom Andra Kammaren kommit ifrågavarande

ärende till del, visar, att det i sig innefattar ett för landets folkskolelärarepersonal

redan mångårigt önskningsmål, om hvars behjertansvärda

beskaffenhet blott en mening torde kunna hysas. Det gäller nemligen

hufvudsakligen frågan, huruvida icke pensionsbeloppen för dessa lärares

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.

efterlefvande enkor och barn skulle kunna något förhöjas. Enligt gällande

reglemente för här ifrågavarande pensionskassa utgår pensionen för

ensam enka med 20 proc. af den lön, efter hvilken tj ensten är delaktig i

folkskolelärarnes pensionsinrättning, för enka med ett eller flera pensionsberättigade

barn med 30 proc., för ett ensamt barn med 10 proc. och för

två eller flera barn med 20 proc. af samma lönebelopp. Då delaktighetsbeloppet

från början af år 1892 vore lägst 700 kronor, utgjorde pensionen

hädanefter i regeln 140 kronor för ensam enka och 210 kronor för enka

med barn, under det att för redan afgångna folkskolelärares enkor pensionen

kunde vara lägre än 140 kronor; vid 1890 års slut funnos tjugu

enkor, livilka för egen del erhöllo blott 80 kronor, tolf hvardera 100

kronor och tvåhundratrettiofyra hvardera 120 kronor. Det är förklarligt

att man önskar en förhöjning af samtliga dessa pensionsbelopp.

Redan vid 1885 års riksdag väcktes förslag i detta syfte. Det blef

dock afslaget på den grund att, ^enligt då nyss förut verkstäld utredning,

det icke ansågs möjligt för kassan att åtaga sig högre pensioneringsskyldighet.

Sedan dess har frågan oaflåtligen hållits vid lif af de revisorer, som

i följd af Kongl. Maj:ts uppdrag granskat kassans förvaltning. Utskottet

hänvisar i detta afseende till hvad derom förekommer i Andra Kammarens

ofvan omförmälda tillfälliga utskotts betänkande. Här må blott anföras,

att man på allt starkare grunder ansett sig kunna ifrågasätta, huru vida

icke kassans ställning i sjelfva verket vore betydligt förmånligare än hvad

som efter de ursprungliga beräkningarna antagits. De revisorer, som

granskat kassans förvaltning under treårsperioden 1888—90, ansågo sig

derför böra i sin den 8 augusti 1891 till Kongl. Maj:t afgifna berättelse

hemställa om, jemte annat, en noggrann utredning af kassans ställning i

försäkringstekniskt afseende. I anledning häraf infordrade Kongl. Maj:t

yttrande af kassans direktion. Denna begärde å sin sida utlåtande i

saken af inspektören öfver försäkringsanstalterna, professor A. Lindstedt,

som utan att direkt vilja påstå, att kassans ställning vore så fördelaktig

att förbättringar i de nuvarande pensionsvilkoren kunde ernås, dock medgaf,

att de af revisorerna anförda siffror och skäl syntes hänvisa på en

sådan möjlighet. Kassan skulle, enligt en af honom utförd öfverslagsberäkning,

hafva vid 1890 års slut haft ett kapitalöfverskott af nära en

million kronor; ett resultat, hvilket han dock sjelf betecknade såsom

"högeligen osäkert».

Direktionen fann sig i utlåtande den 24 mars 1892 böra tillstyrka

företagandet af den föreslagna utredningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5

Hvad deremot beträffade ett af revisorerna jemväl framstäldt förslag

om förhöjning från och med den 1 januari 1892 i pensionerna för de enkor

med eller utan barn, som erhållit eller framdeles komme att erhålla pension

efter delaktighetsbelopp, understigande 700 kronor, förklarade direktionen

sig icke kunna förorda detsamma, då nemligen en dylik pensionsförhöjning

otvifvelaktigt skulle komma att från pension slagare inom öfriga

af direktionen förvaltade inrättningar framkalla liknande anspråk och den

dessutom icke vore öfverensstämmande med de af Riksdagen vid beviljande

af statsbidraget till kassan meddelade bestämmelser. Skulle i en framtid

det lägsta delaktighetsbeloppet komma att höjas, kunde ock väntas, att

en motsvarande pensionsförhöjning då skulle påyrkas för dem, hvilka

då pensionerats eller skulle pensioneras efter ett lägre delaktighetsbelopp.

Den 10 juni sistlidne år resolverade Kongl. Maj:t, att med den föreslagna

utredningen borde tills vidare anstå; och lemnade han äfven i

öfrigt de gjorda framställningarne i hithörande ämne utan afseende.

Då emellertid det »tillsvidare», som i nämnda beslut användts, torde

antyda, att Kongl. Maj:t icke finner den i frågasatta utredningen öfverflödig,

om den än vid då förevarande tillfälle icke syntes vara af omständigheterna

nödvändiggjord, har utskottet icke funnit sagda beslut böra

betraktas såsom hinderligt för den fullföljd af frågan, som motionärerna

och Andra Kammaren ansett önsklig. En alltjemt befäst öfvertygelse om

möjligheten af ett bättre tillgodoseende af efterlefvande enkors och barns

intresse, måste, der den icke vare sig klarligen vederlägges eller ock

vinner förtjent afseende, hos landets talrika folkskolelärarepersonal åstadkomma

en misstämning, hvars befogenhet knappast torde kunna förnekas;

och utskottet anser derför att den begärda utredningen icke bör dem förvägras.

Men beträffande den ifrågasatta förhöjningen af de pensioner,

som utgå på grund af lägre delaktighetsbelopp än 700 kronor, finner

utskottet på ofvan anförda, af direktionen för ifrågavarande pensionsinrättning

åberopade skäl, sagda åtgärd mindre tillrådlig.

Utskottet hemställer, derför att Första Kammaren må för sin del i

ärendet besluta,

att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller, det

Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru vida, utan höjning

af värn sig statsbidraget eller delegarnes afgiftér, en

sådan förbättring i de nuvarande pensionsvilkoren i

folkskolelärarnes enke- och pupillkassa må kunna ega

rum, att samtliga pensioner utgå med högre procent af

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 9.

delaktighetsbeloppet än hvad nu är fallet, samt att

Kongl. Maj:t ville till Riksdagen inkomma med det

förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

Stockholm den 8 april 1893.

Å utskottets vägnar:

SIGFRID WIESELGREN.

N:o 9.

Ant. till Riksd. kansli den 8 april 1893, kl. 12 midd.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 4, i anledning

af väckt förslag om begäran om utredning rörande

åstadkommande af en svensk arbetsstatistik.

Med tillstyrkande af inom Andra Kammaren af herr Ernst Beckman

väckt motion, n:o 3, har nämnda kammares tredje tillfälliga utskott i ett

derefter af kammaren bifallet utlåtande hemstält, det Riksdagen genom

skrifvelse till Kongl. Maj:t ville anhålla om utledning rörande lämpligaste

sättet för samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg

af en svensk arbetsstatistik samt om framläggande för Riksdagen af de

förslag, som med anledning häraf må synas vara påkallade.

Då Första Kammaren vid delfående af medkammarens beslut, begärt

sitt andra tillfälliga utskotts utlåtande i ärendet, anser sig utskottet främst

böra hänvisa till de omfattande meddelanden, hvilka beträffande innebörden

och'' åstadkommandet af en arbetsstatistik gifvits så väl i motionen

som i förberörda utskotts betänkande. Om man erkänner vigten af att

arbetsklassens vilkor förbättras och ej kan neka att äfven samhällslagstiftningen

måste i möjlig mån för främjande af detta mål anlitas, så följer

deraf ock att samhället måste förskaffa sig den närmaste kännedom om

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.