Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels väckt motion om ändrad lydelse af §§ 66 och 72 regeringsformen samt §§ 71, 72 och 73 riksdagsordningen, dels motion om ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen, dels ock motion om ändring af § 72 riksdagsordningen.

1893-03-29 · 23 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1893:21, Utlåtande, i anledning af dels väckt motion om ändrad lydelse af §§ 66 och 72 regeringsformen samt §§ 71, 72 och 73 riksdagsordningen, dels motion om ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen, dels ock motion om ändring af § 72 riksdagsordningen.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

i

N:o 21.

Ank. till Riksd. kansli den 30 mars 1893, kl. 12 midd.

KonstitutidionsutsJcottets utlåtande, i anledning af dels väckt motion

om ändrad lydelse af §§ 66 och 72 regeringsformen samt

§§ 71, 72 och 73 riksdagsordningen, dels motion om

ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen, dels ock motion

om ändring af § 72 riksdagsordningen.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 7, har herr A. V.

Ljungman föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte antaga följande

förslag till ändrad lydelse af §§ 66 och 72 regeringsformen samt §§71,

72 och 73 riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:
-

Regeringsformen.

§ 66.

Riksgäldskontoret förblifver under Riksdagens styrelse och inseende

att efter af Riksdagen faststäldt reglemente förvaltas genom de fullmägtige,

kamrarne dertill förordna; och då Riksdagen ansvarar för den rikets gäld,

kontoret ombesörjer, så kommer Riksdagen, sedan kontorets tillstånd och

Bih. till Rilcsd. Prof. 1893. 3 Band. 10 Haft. (N:o 21.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

behof blifvit i vederbörlig ordning utredda, att genom särskild bevillning

tillskjuta de medel, som för betalande af denna gäld, till ränta och kapital,

oumbärliga finnas, så att rikets kredit varder bibehållen och vårdad.

§ 72.

Riksbanken förblifver under Riksdagens egen garanti och vård, så

att den ostörd må förvaltas af de fullmägtige, kamrarne dertill förordna,

efter af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag samt de ordningar

och reglementen, hvilka redan gjorda äro eller vidare af Riksdagen göras

kunna. Riksdagen allena eger genom banken utgifva sedlar, som för

mynt i riket må erkännas. Dessa sedlar skola, vid anfordran, efter deras

lydelse, med silfver eller guld af banken inlösas.

Riksdagsordningen.

§ 71.

1. Riksdagen skall hvarje år genom fyratioåtta valmän, af hvilka

hvardera kammaren inom sig utser tjugufyra, välja fullmägtige att jemlikt

regeringsformen riksbankens och riksgäldskontorets medel och tiilhörigheter

förvalta.

2. Fullmägtige skola i hvartdera verket vara åtta, af hvilka fyra

årligen afgå i den ordning genom valen bestämmes; och utses fullmägtig,

med undantag för här nedan särskildt anförda fall, för tiden från det han

valts, intill dess val af fullmägtige under lagtima riksdagen å andra året

derefter försiggått. Afgående fullmägtig kan återväljas. Varder fullmägtig

ledamot af statsrådet eller kommer han i den ställning, att han

jemlikt § 26 icke må såsom riksdagsman godkännas, frånträde han genast

befattningen såsom fullmägtig. Har fullmägtig före utgången af den för

honom bestämda tjenstgöringstid aflidit. eller af annan orsak afgått eller

har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes fyllnadsval för den tid, som för

honom återstått.

3. Val af fullmägtige i riksbanken anställes före val af fullmägtige

i riksgäldskontoret. Vid de tillfällen, då på en gång val af samtlige åtta

fullmägtige i någotdera verket eger rum, skola genom särskilda val fyra

utses för tiden tills nytt val å andra och fyra för tiden tills nytt val å

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

3

första aret derefter skett; och iakttages vid val af fullmägtige för olika

tjenstgöringstid inom samma verk, att val för den längre tiden verkställes

före val för den kortare. Valen ske medelst slutna sedlar.

4. Hvarje år, på samma gång och på lika sätt som val af fullmägtige

eger rum, utses en bland hvartdera verkets åtta fullmägtige att

vara ordförande för de öfrige, egande den, som bland fullmägtige förer

ordet, afgörande röst, derest i frågor, som hos fullmägtige komma under

omröstning, rösterna för två skiljaktiga meningar utfalla lika. Fullmägtige

för hvartdera verket tillkomme att sjelfve bland sig välja vice ordförande

att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar.

§ 72.

1. A hvarje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal af tolf

för att enligt regeringsformen och särskild instruktion granska utrikesdepartementets

och statsverkets och till ett antal af sex för att, jemväl

enligt regeringsformen och särskild instruktion, granska riksbankens och

riksgäld skontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Desse revisorer utses

till halfva antalet af hvardera kammaren. Hvarje revisionsförrättning

skall omfatta ett års afskräde räkenskaper. Förrättningarna taga sin

början å dag, som i instruktionerna bestämmes, och skola inom två

månaders tid vara fullbordade.

2. Revisorerna välja sjelfve för hvardera revisionen inom sig ordförande,

hvilken eger afgörande röst, derest vid omröstning rösterna i

något fall äro lika.

3. De anmärkningar, som revisorerna finna sig befogade att i sina

berättelser till Riksdagen framställa, skola, sedan förklaringar deröfver

inkommit, af nästföljande lagtima Riksdag öfverlemnas till vederbörande

utskotts granskning och vidare behandling.

§ 73.

På samma gång och på lika sätt, som fullmägtige och revisorer enligt

föregående två paragrafer utses, tillsättas jemväl suppleanter att vid inträffande

förfall för dem, träda i deras ställen, nemligen för fullmägtige

i riksbanken fyra, för fullmägtige i riksgäldskontoret likaledes fyra, för

revisorerna af utrikesdepartementet och statsverket sex samt för revisorerna

af banko- och riksgäldsverken fyra.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

Vidare har herr M. Dahn i motion n:o 207, likaledes inom Andra

Kammaren, föreslagit, att Riksdagen måtte såsom hyllande för vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af

§71 riksdagsordningen:

§ 71.

Riksdagen skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka hvardera kammaren

inom sig utser tjugufyra, välja fullmägtige att enligt gällande

stadgar riksbankens och riksgäldskontorets medel och tillhörigheter Sqvalta.

Desse fullmägtige skola i hvardera verket vara sju och utses, med

nedan stadgade undantag, för tiden från det de blifvit valde intill dess å

tredje året derefter val af fullmägtige egt rum. Valen ske medelst slutna

sedlar sålunda, att för hvartdera verket först utses den, som bland fullmägtige

skall blifva ordförande, och sedan de öfrige.

Har fullmägtig före utgången af den för honom bestämda tjenstgöringstid

afgått, eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes val för

den tid, som för honom återstått. Afgående fullmägtig kan återväljas.

Fullmägtige i hvartdera verket utse årligen bland sig en vice ordförande;

egande den, som bland fullmägtige förer ordet, afgörande röst,

derest i frågor, som hos fullmägtige komma under omröstning, rösterna

för två skiljaktiga meningar utfalla lika.

Fullmägtige i riksbanken välja dessutom årligen, eller för kortare tid,

bland sig en direktör och en vice direktör att jemte två andra fullmägtige

handhafva den dagliga förvaltningen. Direktören är ej i sin egenskap af

fullmägtig underkastad omval af Riksdagen, så länge han återväljes till

direktör, utom i det fall att han vägrats ansvarsfrihet. Afgår direktör,

öfvertage vice direktören hans befattning, tills Riksdagen hunnit företaga

val till fullmägtig efter den afgångne, hvarefter fullmägtige genast välja

ny direktör.

Och slutligen har herr J. H. G. Fredholm i motion n:o 91 hemstält,

att Riksdagen för sin del ville besluta sådan ändring i 72 § riksdagsordningen,

>att dels afgörande röst icke medgifves ordföranden för Riksdagens

revisorer vid fattandet af deras beslut, dels att den enskilde revisorns

reservationsrätt honom fullt och otvetydigt tillerkännes».

Då utskottet nu öfver dessa förslag meddelar yttrande, får utskottet

beträffande det först nämnda af dem anmärka, att det särskiljande af

utrikesdepartementet och statsverket, som skett i §§ 72 och 73 riksdags
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

5

ordningen, är en följd af annat i samma motion framstäldt ändringsförslag,

deröfver utskottet i utlåtande n:o 14 afgifvit yttrande; hvadan utskottet

utan vidare förbigår hvad i sammanhang dermed blifvit angående nämnda

paragrafer föreslaget.

Af en jemförelse mellan den föreslagna och den nu gällande lydelsen

af §§ 66 och 72 regeringsformen framgår, att förslaget till ändring af

nämnda paragrafer innefattar att i regeringsformen dels angifva, enligt

hvilka stadgar Riksdagens verk förvaltas äfvensom huru dessa stadgar

skola stiftas, dels ock, beträffande riksgäldskontoret, att, på sätt i fråga

om riksbanken skett, uttala hvilka det är, som ombesörja riksgäldskontorets

förvaltning.

Dessa förändringar anser utskottet icke i och för sig vara af något

behof påkallade, hvadan utskottet hemställer,

l:o) att herr Ljungmans motion, n:o 7, i hvad den

afser ändring i §§ 66 och 72 regeringsformen icke måtte

föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Med hänsyn till angelägenheten af kontinuitetens bevarande inom

riksbankens styrelse framlade Kongl. Maj:t år 1886 till Riksdagens antagande

ett förslag till ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen, enligt

hvilket fulimägtige i riksbanken skulle till lika antal, som enligt nu gällande

bestämmelse, väljas för en tid af tre år. Ordföranden skulle enligt

detta förslag utses särskilda Af de öfrige sex fulimägtige skulle årligen

två afgå; och skulle vid de tillfällen, då på en gång val af samtlige fulimägtige

egde rum, genom lottning bestämmas den ordning, i hvilken fulimägtige,

ordföranden undantagen, skulle afgå. I afseende å fulimägtige i

riksgäldskontoret skulle deremot ingen förändring ega rum.

Konstitutionsutskottet, till hvars förberedande behandling nämnda

förslag öfverlemnades, erkände väl de ökade garantier för bevarandet af

kontinuiteten i riksbankens styrelse, som förslaget var egnadt att medföra,

men då utskottet ansåg, att med hvarje förändring af § 71 riksdagsordningen

borde anstå till dess en samtidigt ifrågasatt ändring af lagstiftningen

angående bankväsendet blifvit bragt till afgörande, afstyrkte

utskottet bifall till förslaget. Denna hemställan blef af båda kamrarne

bifallen.

Sedermera och med anslutning i hufvudsak till ett förslag, som afgifvits

af den år 1889 tillsatta bankkomité, föreslog Kongl. Maj:t vid 1890

års riksdag antagandet af ett förslag till grundlagsändring, hvarigenom

dels de stadganden, som normera riksbankens rörelse och förvaltning, skulle

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

i vida större utsträckning, än nu eger rum, erhålla karakteren af lag,

stiftad af både Konung och Riksdag, dels ock Konungen skulle tillerkännas

befogenhet att med Riksdagen deltaga i tillsättande af riksbankens styrelse.

Fullmägtiges antal skulle enligt detta förslag ökas till nio, och af dessa

skulle Konungen ega att förordna de tre, under det att de öfriga sex

skulle utses af Riksdagen. Fullmägtige skulle utses för tre år, dock så

att tre af dem årligen afginge, en bland de af Konungen och två bland

de af Riksdagen utsedde.

Förslaget, af konstitutionsutskottet i afgifvet utlåtande till bifall förordadt,

blef af Första Kammaren antaget att hvila till grundlagsenlig behandling,

hvaremot Andra Kammaren, med bifall till en vid utskottets

utlåtande fogad, reservation, antog till ^vilande ett förslag till ändring af ''

§ 71 riksdagsordningen, i hufvudsak öfverensstämmande med det af Ivongl.

Maj:t vid 1886 års riksdag framlagda förslag i ämnet.

Frågan om beredande af ökade garantier för bevarande af kontinuiteten

i riksbankens styrelse återkom vid 1891 års riksdag i form af två

sins emellan öfverensstämmande motioner. Det i dessa motioner väckta

förslag, som i motsats mot föregående framställningar i ämnet afsåg tilllämpning

jemväl i afseende å fullmägtige i riksgäldskontoret af grundsatsen

om en längre funktionstid, innebar i öfrigt den afvikelse från föregående

förslag, att fullmägtiges antal, såväl i riksbanken som i riksgäldskontoret,

skulle vara åtta, af hvilka två årligen skulle afgå, att funktionstiden sålunda

skulle vara fyra år samt att Riksdagen ej vidare skulle ega att utse

fullmägtiges ordförande, utan att fullmägtige skulle sjelfva för ett år i

sänder bland sig välja ordförande och vice ordförande.

Konstitutionsutskottet, som ansåg sig icke böra tillstyrka motionärernas

förslag i hvad det afsåg ändring af bestämmelserna om fullmägtiges antal,

deras funktionstid samt utseendet af fullmägtiges ordförande, men eljest

gillade motionernas syfte, framlade i anledning af motionerna till Riksdagens

pröfning ett förslag till grundlagsändring, som, med upptagande af

principen om lika bestämmelse för fullmägtige i riksgäldskontoret som för

fullmägtige i riksbanken, eljest var i hufvudsak lika med det förslag i

ämnet, som af Kongl. Maj:t framlades vid 1886 års riksdag.

Detta utskottets förslag antogs af Första Kammaren att hvila till

vidare grundlagsenlig behandling, men blef af Andra Kammaren förkastadt

förnämligast, såsom det af diskussionen syntes framgå, till följd af betänkligheter

utaf formel art.

Vid 1892 års lagtima riksdag framlade en af motionärerna från nästföregående

år å nyo till Riksdagens pröfning sitt omförmälda ändringsförslag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

7

Konstitutionsutskottet afstyrkte motionen, och denna hemställan blef

af Andra Kammaren bifallen. Första Kammaren deremot antog såsom

hyllande ett förslag till ändring af § 71 riksdagsordningen, som frarnstälts

i en af herr Bergius in. fl. vid utskottets utlåtande afgifven reservation.

Enligt detta förslag skulle det nuvarande antalet fullmägtige utses

för tre år utan årliga omval, samt fullmägtige sjelfva bland sig välja ordförande.

Af de till innevarande riksdag framlagda förslagen till ändring af

§71 riksdagsordningen är herr Ljungmans lika lydande med ett af honom

i reservation till utskottets sistlidet år afgifna utlåtande framstäldt ändringsförslag,

och herr Dahns förslag ansluter sig i hufvudsak till det, som af

Första Kammaren år 1892 antogs. Men dessutom innefattar sistnämnda

förslag, att fullmägtige i riksbanken årligen eller för kortare tid skola

bland sig välja en direktör och en vice direktör att jemte två andra af

fullmägtige handhafva den dagliga förvaltningen; och skall direktören i

sin egenskap af fullmägtig ej vara underkastad omval af Riksdagen så

länge han återväljes till direktör, utom i det fall att han vägrats ansvarsfrihet.

Utskottet är med motionärerna ense om önskvärdheten af en grundlagsändring,

hvarigenom ökade garantier för bevarande af kontinuiteten

inom riksbankens och riksgäldskontorets styrelser må kunna vinnas. Det

kan nu tänkas inträffa, att riksbankens eller riksgäldskontorets hela styrelse

på en gång ombytes af skäl, som för dessa verks intressen äro främmande.

Riksdagens kamrar kunna under politiskt upprörda tider komma i en sådan

ställning till hvarandra, att de valmän, som hvardera kammaren utser för

val af fullmägtige, stå stridiga mot hvarandra; och kan då sammansättningen

af berörda styrelser komma att helt och hållet bestämmas genom

lottning. Att hitintills vid valen af fullmägtige förfarits med mycken

varsamhet, torde väl icke kunna bestridas, men de intressen, som af förevarande

fråga beröras, äro dock af den vigt, att man icke helt och hållet

bör sätta sin lit till att hvad som i detta hänseende iakttagits äfven allt

fortfarande skall komma att beaktas, utan det är i lagbestämmelsernas

ändamålsenlighet, som den önskvärda tryggheten bör sökas.

Enligt utskottets åsigt kan en ökad trygghet med afseende å de ifrågavarande

verkens förvaltning endast på det sätt vinnas, att fullmägtige utses

för längre tid än ett år i sänder, och att hela styrelsen icke på eu

gång ställes under omval. Genom att, på sätt herr Dalin föreslagit, inskränka

sig till att allenast förlänga fullmågtiges tjenstgöringstid, aflägsnar

man icke, enligt utskottets tanke, den fara, som ligger i det nu tilllämpade

valsättet. Det är ock af denna anledning, som herr Ljungman

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

velat stadga, att af fullmägtige halfva antalet årligen skall afgå. Den anordning,

lian tänkt sig, har emellertid haft till omedelbar följd en ökning

af fullmägtiges antal till åtta, men att på grund häraf utsträcka fullmägtiges

antal torde så mycket mindre vara berättigad!, som något behof

af en dylik utsträckning, utskottet veterligen, ej framträda I öfrigt torde

det vara uppenbart, att en tjenstgöringstid, på sätt hr Ljungman föreslagit,

af allenast två år icke tillräckligt förebygger den fara, man vill afvärja,

ty garantierna för kontinuitetens bevarande förminskas tydligen i samma

mån, som det antal personer, hvilka ett visst år skola inväljas, är stort

i förhållande till hela antalet fullmägtige.

Hvad beträffar herr Dahns förslag i afseende å tillsättandet af eu särskild

direktör i riksbanken, så har det, enligt hvad af motionen framgår,

väckts i syfte att göra bankens chef så oberoende af Riksdagen som möjligt.

Härvid synes motionären emellertid hafva bortsett från att, enligt förslaget,

direktören komme att försättas i ett beroende till de öfrige fullmägtige,

som icke torde vara egnadt att hos honom befordra den sjelfständighet

och handlingskraft, hvarförutan han icke blifver det, hvartill

motionären vill göra honom: bankens chef; och då i allt fall det synes

utskottet vara oegentligt, att Riksdagen såsom hufvudman icke skall ega

att omedelbart bestämma öfver en dess fullmägtig, finner utskottet herr

Dahns förslag icke heller i denna del vara af beskaffenhet att kunna till

bifall förordas.

Utskottet, som sålunda anser sig icke kunna tillstyrka någotdera af

de framlagda förslagen, har emellertid, då någon annan förändring till

beredande af den önskvärda tryggheten i afseende å riksbankens och riksgäldskontorets

förvaltning, än som öfverensstämmer med det år 1891 af

utskottet framlagda förslaget, icke torde hafva utsigt att vinna Riksdagens

godkännande, funnit sig böra å nyo framlägga förslag i sådan rigtning.

Härtill finner utskottet så mycket större anledning, som rigtigheten af den

princip, hvarå förslaget är bygd!, kan anses hafva blifvit af båda kamrarne

erkänd.

Mot det år 1891 af utskottet framlagda förslag till ändring af § 71

riksdagsordningen anmärktes dels i forinelt afseende, att den i förslaget

gifna bestämmelsen, att fullmägtige skulle väljas »för en tid af tre år», var

mindre lämplig och i visst fall ledande till oegentligheter, dels ock beträffande

föreskriften derom att i de fall, då ansvarsfrihet vägrats samtlige

fullmägtige och således på en gång val af samtlige fullmägtige måste ega

rum, fullmägtiges afgång skulle bestämmas genom lottning, att denna anordning

var otillfredsställande.

Den förra af dessa anmärkningar har utskottet funnit vara fullt be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

9

fogad; och har utskottet, till undanrödjande af nämnda bristfällighet i

1891 års förslag, velat föreslå den bestämmelse i afseende å tjenstgöringstiden,

att fullmägtige väljas å lagtima riksdag för tiden från valet till

dess sådant val under tredje året derefter försiggått.

Beträffande åter den senare anmärkningen, så enär det icke synts utskottet

vara lämpligt, att särskilda valbestämmelser gifvas för det undantagsfall,

som af anmärkningen beröres, samt några olägenheter af att i detta

fall genom lottdragning bestämma ordningen för fullmägtiges afgång icke

torde kunna framvisas, har utskottet funnit denna anmärkning icke förtjena

afseende.

Deremot har utskottet, till förekommande af möjliga tvister, ansett

nödigt stadga, att vid de tillfällen, då val af ordförande i någotdera verket

skall ega rum, denne utses före öfrige fullmägtige, samt att, då fullmägtige

skola för olika tjenstgöringstider på en gång inom någotdera verket utses,

val för den längre tjenstgöringstiden verkställes före val för den kortare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, och då ändring i angifna

rigtning af § 71 riksdagsordningen icke torde föranleda någon förändring

af § 73 riksdagsordningen, får utskottet hemställa:

2:o) att herr Ljungmans motion n:o 7 i hvad den

afser ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen samt

dermed sammanhängande ändring af § 73 riksdagsordningen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

och

3:o) att icke heller herr Dahns motion måtte föranleda

någon Riksdagens åtgärd; men

4:o) att Riksdagen måtte antaga följande förslag till

ändrad lydelse af § 71 riksdagsordningen att hvila till

vidare grundlagsenlig behandling:

§ 71.

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

Hvarje lagtima Riksdag skall Riksdagen skall genom fyratioåtta

genom fyratioåtta valmän, af hvilka valmän, af hvilka hvardera Kamhvardera

Kammaren inom sig utser maren inom sig utser tjugufyra, välja

tjugufyra, välja Fullmägtige att, jern- Fullmägtige att, jemlikt särskilda reglikt

särskilda reglementen, Rikslän- lementen, Riksbankens och Riksgäldskens

och Riksgäldskontorets medel kontorets medel och tillhörigheter

Bill. till Rilcsd. Prof. 18.93. 3 Sami. 10 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

(Nuvarande lydelse:)

och tillhörigheter förvalta. Desse

Fullmägtige skola i hvartdera verket

vara sju; egande ordföranden afgörande

röst, derest i frågor, som hos

Fullmägtige komma under omröstning,

rösterne för två skiljaktiga

meningar utfalla lika. Valen ske

medelst slutna sedlar sålunda, att

för hvartdera verket först utses den,

som bland Fullmägtige skall blifva

ordförande, och sedan de öfrige sex;

tillkommande Fullmägtige för hvartdera

verket att sjelfve bland sig

välja en vice ordförande, att föra

ordet när hinder för ordföranden

inträffar.

(Föreslagen lydelse:)

förvalta. Fullmägtige skola i hvartdera

verket vara sju och väljas å

lagtima Riksdag för tiden från valet,

till dess sådant val under tredje

året derefter försiggått. Valen ske

medelst slutna sedlar. Ordförande

bland Fullmägtige väljes särskilt.

Af de öfrige sex skola två årligen

afgå. Då på en gång val af samtlige

Fullmägtige egen rum, bestämmes

genom lottning den ordning, i hvilken

Fullmägtige, ordföranden undantagen,

skola afgå. Afgående Fullmägtig

kan återväljas. Har Fullmägtig före

utgången af den bestämda tjenstgöringstiden

afgått, eller har ansvarsfrihet

honom vägrats, anställes val

för den tid, som för honom återstått.

Då val af ordförande i någotdera

verket skall ega rum, utses denne

före öfrige Fullmägtige. Val för

längre tjenstgöring stid verkställes före

val för kortare.

Fullmägtige välje sjelfve bland

sig vice ordförande; egande den,

som bland Fullmägtige förer ordet,

afgörande röst, derest i frågor, som

hos Fullmägtige komma under omröstning,

rösterne för två skiljaktiga

meningar utfalla lika.

Uti afgifven berättelse om den år 1886 af Riksdagens revisorer verkstälda

granskning af statsverkets styrelse och förvaltning under år 1885

anförde revisorerna, att desse — som för fullgörande af berörda granskningsarbete,

i likhet med hvad under de senast föregående åren egt rum,

fördelat sig på tre afdelningar, hvardera afdelningen bestående af fyra ledamöter,

nemligen två bland de af Första Kammaren utsedde revisorerna och

två bland de af Andra Kammaren valde — i afseende å ärendenas för
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

11

delning mellan de olika afdelningarna vidtagit den förändring i hvad som

i detta hänseende förut iakttagits, att den förberedande granskningen af

samtliga statsverkets räkenskaper öfverlemnats åt den första och den andra

af dessa afdelningar, under det att tredje afdelningen, som vid föregående

revisionsförrättningar fått till granskning mottaga, förutom banko- och

riksgäldsverkens räkenskaper, äfven viss del af redogörelserna angående

statsverket, erhållit uppdrag att uteslutande egna sitt arbete åt den förberedande

granskningen af räkenskaperna för Riksdagens verk, detta på den

grund, att sistnämnda afdelning ansetts icke kunna under den korta tid,

inom hvilken revisionsförrättningen borde vara afslutad, fullständigt granska

räkenskaperna för Riksdagens verk, om dess tid skulle tagas i anspråk äfven

för andra förberedande granskningsarbeten. Men att äfven under den sålunda

vidtagna förändrade anordningen den tid, som af Riksdagens revisorer

kunde egnas åt bedömandet af ifrågavarande penningverks styrelse

och förvaltning, vore allt för knappt tillmätt för att kunna medgifva en

tillräckligt omfattande och genomgående granskning, framginge, enligt revisorernas

åsigt, bland annat deraf, att, medan riksbankens förvaltning i dess

helhet underkastades revision af fyra personer, hvilka under de två månader,

revisionsförrättningen påginge, derjemte skulle ej allenast egna en förberedande

granskning åt riksgäldskontorets förvaltning utan äfven behandla

de af statsrevisorernas öfriga afdelningar framstälda förslag i anledning af

granskningen af statsverkets förvaltning, så vore ett lika antal revisorer

tillsatta för en förberedande granskning af hvart och ett af riksbankens

afdelningskontor i orterna, hvilka sistnämnde revisorer egde att för revisionsarbetet

använda, vid afdelningskontoret i Göteborg en månad, vid

afdelningskontoret i Malmö tre veckor och vid hvart och ett af de öfriga

afdelningskontoren två veckor.

Den vid omförmälda revisionsförrättning gjorda fördelning af ärendena

hade emellertid, yttrade revisorerna vidare, medfört den olägenhet,

att allt för många räkenskaper hopats på hvardera af de två afdelningar,

hvilka haft till uppdrag att förberedande granska statsverkets styrelse

och förvaltning. Oafsedt den fortgående tillökningen i verksamheten

inom Riksdagens verk, hade genom den utveckling, som oafbrutet egt

rum inom administrationens olika grenar, och genom bildandet af nya

institutioner räkenskapernas omfång och antal allt jemt tilltagit och nått

en sådan vidlyftighet, att ej ens den ytligaste granskning kunde egnas

dem alla. Särskilt erinrade revisorerna om den under de senare årtiondena

tillväxande jernvägsförvaltningen, hvilken under flera år ansetts

kräfva en särskild förberedande revision.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt ifrågasatte revisorerna,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

huruvida icke den ändring i gällande bestämmelser angående revisionen

af stats-, banko- och riksgäldsverken borde vidtagas, att två delegationer

af revisorer årligen af Riksdagen utsåges, den ena, med samma antal

medlemmar som Riksdagens nuvarande revisorer, för granskning af statsverkets

tillstånd, styrelse och förvaltning, och den andra, med något mindre

antal ledamöter, för granskning af riksbankens och riksgäldskontorets förvaltning.

Med hufvudsaklig anledning af denna revisorernas framställning hafva

sedermera under hvardera af åren 1890, 1891 och 1892 hos Riksdagen

väckts motioner i det af 1886 års revisorer ifrågasatta syfte. Då utskottet

hade att vid 1892 års lagtima riksdag behandla en af herr M. Andersson

i Stigen i ämnet väckt motion, yttrade utskottet, att det syntes helt naturligt,

om i betraktande toges den betydliga utveckling, såväl statsförvaltningen

som riksbankens och riksgäldskontorets verksamhet vunnit

under det fjerdedel sekel, som förflutit från gällande riksdagsordnings

tillkomst, att den af Riksdagen genom dess revisorer nu utöfvade granskning

af statsverkets samt riksbanks- och riksgäldsverkens styrelse och

förvaltning icke längre kan gifva ett fullt tillfredsställande resultat.

»Särskild!5, anförde utskottet vidare, »torde det med revisionens nuvarande

sammansättning och den för granskningen tillmätta korta tid icke vara

möjligt för revisorerna att öfver förvaltningen af Riksdagens verk utöfva

en tillräckligt omfattande kontroll; och torde det derför vara nödigt att,

för så vidt icke revisorernas verksamhet skall blifva allt för ytlig, söka

tillföra revisionen större förmåga att behörigen fylla sitt ändamål, än den

nu eger. Härvid har utskottet icke kunnat undgå att i första hand fästa

sin uppmärksamhet vid det inom revisionen nu rådande arbetssättet. Till

befordrande af revisionsförrättningarnas skyndsamma gång sammanträda

revisorerna på afdelningar, som hvar för sig åt ärendena egna en förberedande

behandling, men alla frågor om anmärkningar eller anmälanden

skola alltid slutligen in pleno föredragas och afgöras. Då det emellertid

för bedömandet af riksbankens och riksgäldsverkens förvaltning fordras i

någon mån andra insigter, än som i allmänhet kräfvas för granskningen

af statsverkets tillstånd och förvaltning, kan ett sådant förfaringssätt icke

annat än framstå såsom en oegentlighet, ty, utom den onödiga omgång och tidsutdrägt

samt försvårande af revisionsarbetet i dess helhet, som härigenom

otvifvelaktigt alltid åstadkommes, måste det anmärkta arbetssättet i de

flesta fall hafva till följd, att vid ärendenas behandling in pleno flertalet

revisorer komma att deltaga i anmärkningar eller framställningar om förhållanden,

hvarmed de icke kunnat eller åtminstone icke haft tillfälle att

göra sig förtrogna. Utskottet finner för den skull inrättandet, på sätt

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

13

1886 års revisorer ifrågasatt och herr Andersson i sin förevarande motion

föreslagit, af en särskild revision för granskning af riksbanks- och riksgäldsverkens

styrelse och förvaltning vara både högst nödigt och nyttigt.

Med afseende å sistnämnda gransknings vigt och omfattning synes antalet

af dessa revisorer icke kunna sättas lägre än till sex.»

På det att, i enlighet med hvad sålunda framhållits, en särskild revision

af Riksdagens verk skulle kunna anordnas och likväl tillräckliga

krafter förbehållas för granskning af statsverkets räkenskaper och förvaltning,

fann utskottet, att hela antalet af Riksdagens revisorer borde ökas.

I afseende å vidden af denna ökning ansåg utskottet att ledamöternas

antal i den revision, som skulle hafva till föremål att granska statsverkets

räkenskaper och förvaltning, borde bestämmas till tolf, eller så stort antal,

att revisorerna lämpligen kunde fördela sig på tre afdelningar. Genom en

sådan tillökning i arbetskrafter skulle, enligt utskottets åsigt, revisionen

sättas i stånd att med större uppmärksamhet, än hittills kunnat ske, följa

förvaltningens gång äfvensom att inom dess olika grenar gifva uppslag

till förbättringar, allt till väsentligt gagn för det allmänna.

I afseende å antalet suppleanter för Riksdagens revisorer ansåg utskottet

att detta lämpligen borde bestämmas till sex för revisorerna

af statsverket och till fyra för revisorerna af riksbanks- och riksgäldsverken.

Det af herr Ljungman nu framstälda förslag är, såvidt angår förevarande

fråga, i sak alldeles lika med det af utskottet förlidet ar till bifall

förordade; och då vid behandlingen inom kamrarne af detta utskottets

förslag intet anfördes, som, enligt utskottets uppfattning, kunnat förringa

giltigheten af de skäl, som till stöd för förslaget åberopats, samt härtill

kommer att förslaget blef af Andra Kammaren utan diskussion antaget att

hvila till vidare grundlagsenlig behandling, tvekar utskottet ej att a nyo

tillstyrka antagandet af samma förslag.

Herr Fredholm anmärker i sin motion, hurusom af stadgandet i §72

riksdagsordningen att ordföranden eget'' afgörande röst, derest, vid omröstning,

rösterna i något fall äro lika, blifver en följd, att det alltid redan

vid valet af ordförande uppstår strid, och att valet icke kommer att afgöras

så, att den väljes, som är skickligast att blifva ordförande, utan

hvartdera partiet inom revisorerna söker att få till ordförande den, hvilken

åsigter öfverensstämma med partiets. Olägenheten häraf anser motionären

dock vara mindre betydande än den, som framställer sig, da man

underkastar revisorernas afgifna berättelser en granskning. Deraf vill det

nemligen synas motionären, som om den ena kammarens revisorer allt

mera bilda ett parti för sig gent emot revisorerna från den andra kärn
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

maren. I samma mån som detta förhållande varder fullt utbildadt, skall,

menar motionären, den likaberättigade ställning, båda kamrarnes revisorer

enligt grundlagen böra till hvarandra intaga, faktiskt komma att häfvas,

och detta skall å sin sida hafva till följd en menlig inverkan på resultaten

af statsrevisionens arbeten. Motionären medgifver visserligen att mot

en sådan den ena kammarens befarade magtställning inom revisionen

gifves äfven med nu gällande stadgande i 72 § riksdagsordningen det

korrektiv, att man vid val af ordförande alltid låter lotten blifva afgörande

för hvilkendera kammarens revisorer ordföranden skall tillhöra,

och han förutser att genom ett konseqvent vidhållande af detta tillvägagångssätt

Andra Kammarens ledamöter inom revisionen böra för framtiden

försättas i ett mera gynsamt läge än det, hvari de befunnit sig på

grund af hittills följda förfaringssätt. Men äfven om härigenom jemvigt

skulle kunna åvägabringas i den likaberättigade ställning, som begge kamrarnes

revisorer enligt grundlagen böra till hvarandra intaga, så undgår

man, enligt motionärens förmenande, ändock icke den för statsrevisionens

betydelse betänkliga faran, att den ena kammarens revisorer kunna, om

de så vilja, under hela revisionsförrättningen ensamma bestämma, hvad

som i revisionberättelsen skall göras till föremål för anmärkning eller

icke. Denna fara förebygges helt och hållet genom en ändring af § 72

riksdagsordningen i den rigtning, att, då inom statsrevisionen omröstning

med slutna sedlar anställes, en sedel alltid bör, i likhet med hvad i § 48

riksdagsordningen stadgas rörande omröstning inom Riksdagens utskott,

uttagas och förseglas samt endast i det fall öppnas, att rösterna vid sammanräknandet

befinnas lika delade.

Den fråga, som sålunda blifvit af herr Fredholm väckt, har, såsom

äfven i motionen finnes antydt, för icke lång tid sedan varit föremål för

diskussion inom Riksdagen. Då vid 1885 års riksdag en proposition med

förslag till ny gemensam instruktion för Riksdagens revisorer af stats-,

banko-foch riksgäldsverken förekom till behandling inom Första Kammaren,

framstäldes der mot den i förslagets 3 § intagna bestämmelsen, att vid

lika röstetal ordföranden skulle ega afgörande röst, till en del samma anmärkningar,

som nu af motionären rigtats mot riksdagsordningens 72 §.

Förslaget i nämnda del blef väl af kammaren godkändt, men att så skedde,

det berodde, enligt hvad af diskussionen synes framgå, uteslutande af den

omständigheten, att grundlagens uttryckliga föreskrift lade hinder i vägen

för införande af det förfaringssätt, som vid omröstning inom Riksdagens

utskott tillämpas.

Hvad herr Fredholms motion i förevarande del innehåller finner utskottet

klart och tydligt ådagalägga behofvet af att i afseende å omröst
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

15

ningarna hos statsrevisorerna införes samma ordning, som gäller inom

Riksdagens utskott; och får utskottet alltså på de af motionären anförda

skäl tillstyrka en ändring af § 72 riksdagsordningen i sådan rigtning.

Beträffande det sätt, hvarpå denna grundlagsändring bör ske, har herr

Fredholm, enligt hvad af motionen framgår, ansett, att en bestämmelse om

huru vid omröstningen skall förfaras icke bör i grundlagen saknas. Då

det emellertid måste vara alldeles gifvet att, om i grundlagen icke finnes

någon bestämmelse, som tillägger revisorernas ordförande afgörande röst,

enahanda ordning, som vid omröstning inom Riksdagens utskott iakttages,

kommer att tillämpas vid revisorernas förhandlingar; och då i allt fall,

om en uttrycklig bestämmelse i detta afseende skulle anses nödig, denna

rätteligen bör införas i instruktionen för revisorerna, torde förändringen

enklast och lämpligast ske genom en uteslutning af stadgandet i § 72

riksdagsordningen att ordföranden eger afgörande röst, derest vid omröstning

rösterna i något fall äro lika.

Slutligen har herr Fredholm föreslagit den ändring af § 72 riksdagsordningen,

att en hvar ledamot af revisionen måtte tillerkännas full och

otvetydig reservationsrätt. I afseende härå anmärker motionären, att i §

6 af instruktionen för Riksdagens revisorer af riksbanken är genom tydligt

stadgande reservationsrätt förbehållen hvarje ledamot; och anför han

härom vidare: »Något dylikt eller motsvarande stadgande förekommer

deremot icke vare sig i instruktionen för revisorerna af statsverket, eller i

instruktionen för revisorerna af riksgäldskontoret. Men hvad värre är,

jag har icke kunnat finna, att rikets grundlagar på något sätt trygga

Riksdagens revisorers reservationsrätt, och dock torde dessa få betraktas

såsom Riksdagens tillitsmän i ej ringare grad än utskottens ledamöter,

hvilkas reservationsrätt är omgärdad af grundlagens helgd. År den enskilde

revisorns rätt att reservera sig mot af revisionen fattade beslut ej

genom lag honom fullt och otvetydigt tillförsäkrad, skall den alltid komma

att blifva mer eller mindre osäker, och i samma mån den är detta, skall

den medföra dels en menlig inverkan på statsrevisionens betydelse utåt,

dels en förlamande inverkan på det nit och allvar, med hvilket den enskilde

revisorn förrättar sitt i så många hänseenden otacksamma granskningsarbete.

Utan att vilja till någon del förringa statsrevisionens direkt

kontrollerande betydelse, torde man dock med säkerhet kunna våga det

påståendet, att ur kontrollens synpunkt är statsrevisionens indirekta betydelse

vida större. Att det sistnämnda är förhållandet torde till en väsentlig

grad få tillskrifvas det allmänna antagandet, att ingen möjlighet förefinnes

att genom undertryckandet af en reservation förhindra uppenbarandet

af något, som eu revisor anser vara anmärkningsvärdt.»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

Emellertid har det, upplyser motionären, inträffat, att en ledamot i

statsrevisionen blifvit genom revisionens beslut förvägrad att till revisionsberättelsen

foga sin särskilda mening. Hvad som i det fallet händt en

gång kan, menar motionären, ytterligare upprepas, och ju flera gånger

sådant sker och ju mera anmärkningsvärd den undertryckta meningen är,

desto mera skall revisionen förlora i betydelse.

Utskottet finner väl hvad motionären anfört om reservationsrätten

vara värdt all uppmärksamhet, men till ändring af en rikets grundlag

torde de anmärkta omständigheterna dock icke föranleda. Väl är det sant,

att ledamöterna i Riksdagens utskott i riksdagsordningen uttryckligen tillförsäkrats

rätt att lemna kamrarne del af sina skiljaktiga meningar, men

hvar eljest skulle en dylik bestämmelse gifvas? I fråga om revisorerna

hänvisas deremot i § 72 riksdagsordningen till en särskild instruktion, der

närmare bestämmelser angående revisorernas verksamhet sålunda skola

vara att finna. Att denna i motsats till instruktionen för Riksdagens revisorer

af riksbanken ingenting innehåller om reservationsrätten må vara

en brist, men om uttryckligt erkännande åt denna rätt skall gifvas, så är

det uppenbarligen i instruktionen och ej i riksdagsordningen, som stadgandet

skall hafva sin plats.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

5:o) att herr Fredholms motion i hvad den afser

sådan ändring af § 72 riksdagsordningen, att ledamot

af statsrevisorerna uttryckligen tillerkännes reservationsrätt,

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

men

6:o) att Riksdagen i anledning af herrar Ljungmans

och Fredholms motioner i återstående delar måtte

antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§72

och 73 riksdagsordningen att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

(Nuvarande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)

§ 72.

o

A hvarje lagtima Riksdag förord- A hvarje lagtima Riksdag förordnas

revisorer till ett antal af tolf för nas revisorer till ett antal af tolf

hvart ar, hvillca till halfva antalet af för att enligt regeringsformen och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande JS:o 21.

11

(Nuvarande lydelse:)

hvardera Kammaren utses, att enligt

regeringsformen och särskild instruktion

granska statsverkets, Riksbankens

och Riksgäldskontorets tillstånd,

styrelse och förvaltning. Hvarje

revision skall omfatta ett års afslutade

räkenskaper. Revisionsförrättningen

tager sin början å dag, som

i instruktionen bestämmes, och skall

inom två månaders tid vara fullbordad.

Revisorerne välja sjelfve inom

sig ordförande, hvilken eger afgörande

röst, derest, vid omröstning,

rösterne i något fall äro lika.

De anmärkningar, som revisorerne

finna sig befogade att i sitt berättelse

till Riksdagen framställa,

skola, sedan förklaringar deröfver inkommit,

åt näst följande lagtima

Riksdag öfverlemnas till vederbörande

utskotts granskning och vidare behandling.

§

På samma gång och på lika

sätt, som Fullmägtige och Revisorer

enligt föregående två §§ utses, tillsättas

jemväl suppleanter, att, vid

inträffande förfall för dem, träda i

deras ställen, nemligen för Fullmägtige

i Riksbanken tre, för Fullmägtige i

Bill. till lliksd. Prut. 1893. 3 Sami. 10

(Föreslagen lydelse:)

särskild instruktion granska statsverkets

och till ett antal af sex för

att, likaledes enligt regeringsformen

och särskild instruktion, granska Riksbankens

och Riksgäldskontorets tillstånd,

styrelse och förvaltning. Desse

revisorer utses till halfva antalet af

hvardera Kammaren. Hvarje revisions/ör

rättning skall omfatta ett års

afslutade räkenskaper. Förrättningarna

taga sin början å dag, som i

instruktionerna bestämmes, och skola

inom två månaders tid vara fullbordade.

Revisorerne välja sjelfve för hvardera

revisionen inom sig ordförande.

De anmärkningar, som revisorerne

finna sig befogade att i sina berättelser

till Riksdagen framställa, skola,

sedan förklaringar deröfver inkommit,

af näst följande lagtima Riksdag

öfverlemnas till vederbörande utskotts

granskning och vidare behandling.

73.

På samma gång och på lika sätt,

som Fullmägtige och Revisorer enligt

föregående två §§ utses, tillsättas

jemväl suppleanter, att, vid inträffande

förfall för dem, träda i deras

ställen, nemligen för Fullmägtige i

i Riksbanken tre, för Fullmägtige i

Hdfi. y

opaginerad Kontrollera mot PDF

is

Konstitutionsutskottets Inlåtande N:o 21.

(Nuvarande lydelse:)

Riksgäldskontoret likaledes tre och

för hvarje års revisorer sex.

Stockholm den 29 mars 1893.

(Föreslagen lydelse:)

Riksgäldskontoret likaledes tre, för

revisorerne af statsverket sex samt för

revisorerne af riksbanks- och riksgäldsverken

fyra.

På utskottets vägnar:

0. BERGIUS.

Reservationer:

mot utskottets hemställan i l:sta punkten:

af herr Ljungman, som ansett att utskottet bort hemställa om bifall

till ifrågavarande del af motionen n:o 7 inom Andra Kammaren;

mot utskottets hemställan i 4:e punkten:

af herrar Bergius, Alin och Gustaf Berg, som yttrat:

»Bland de förändringar i våra konstitutionella bestämmelser, som skedde

i sammanhang med införande af årliga riksdagar, var den att banko- och

riksgäldsfullmägtiges funktionstid förkortades från tre år till ett. Att denna

förändring var af något verkligt behof påkallad, lärer vara omöjligt att

bevisa, och lika omöjligt torde det vara att ådagalägga, att garantierna

för en ändamålsenlig sammansättning af riksbankens och riksgäldskontorets

styrelse derigenom blifvit i någon mån stärkta. Snarare kan den väl sägas

hafva medfört ett motsatt förhållande. Det ligger nemligen i sakens natur,

att det för ett uppdrag, sådant som det här ifrågavarande, skall vara

svårare att finna fullt lämpliga personer, i samma mån som den tid, för

hvilken uppdi’aget lemnas, är kort, och det är tydligt, att om det sedan i

och för sig är förenadt med vådor, att valet af styrelserna för verk af

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

19

sådan natur som riksbanken och riksgäldskontor tillhör en politisk församling,

så måste dessa vådor ökas i samma mån valet oftare återkommer.

En under den tid, nu gällande bestämmelser varit i tillämpning, allt mera

stegrad insigt om sanningen af hvad nu är framhållet har under de senare

åren framkallat olika förslag till förlängning af den tjenstgöringstid, som

är för banko- och riksgäldsfullmägtige bestämd. I likhet med upphofsmännen

till dessa förslag anse vi det vara nödigt, att valet af fullmägtige

sker för en tid af tre år, men deremot kunna vi ej anse lämpligt att en

förändring i denna rigtning skulle förenas med årligt omval af ett visst

antal af fullmägtige, alldenstund en dylik anordning utan tvifvel skulle

föröka en af de svåraste olägenheter, hvarmed det nu stadgade sättet för

fullmägtigevalet är förenadt. Med en förändring af nu angifna art bör

enligt vår åsigt följa den, att valet af ordförande bland fullmägtige, hvilket

fortfarande torde böra ske årligen, öfverflyttas från Riksdagen till fullmägtige

sjelfve. Deremot anse vi ingen förändring böra göras i hvad nu

är stadgadt om, att suppleanter för fullmägtige utses hvarje år. Det skäl,

som förefinnes för utsträckande af fullmägtiges tjenstgöringstid, kan nemligen

icke sägas existera i fråga om suppleanterna, hvilka tjenstgöra blott

undantagsvis.

På grund af hvad nu är anfördt, få vi vördsamt hemställa,

att Riksdagen till hvilande för vidare grundlagsenlig

behandling måtte antaga följande förslag till förändrad

lydelse af §§ 71 och 73 riksdagsordningen:

§ 71.

Riksdagen skall genom fyratioåtta valmän, af hvilka

hvardera kammaren inom sig utser tjugufyra, välja

fullmägtige att, enligt gällande stadgar, riksbankens och

riksgäldskontorets medel och tillhörigheter förvalta. Desse

fullmägtige skola i hvartdera verket vara sju och utses

för tiden från det de blifvit valde intill dess å tredje

året derefter val af fullmägtige egt rum. Valen ske

medelst slutna sedlar.

Har fullmägtig före utgången af den för honom

bestämda tjenstgöringstid aflidit eller af annan orsak

afgått eller har ansvarsfrihet honom vägrats, anställes

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 21.

val för den tid, som för honom återstått. Afgående

fullmägtig kan återväljas.

Fullmägtige välje årligen bland sig ordförande och

vice ordförande; egande den, som bland fullmägtige

förer ordet, afgörande röst, derest i frågor, som hos

fullmägtige komma under omröstning, rösterna för två

skiljaktiga meningar utfalla lika.

§ 73.

På lika sätt, som fullmägtige och revisorer enligt

föregående två paragrafer utses, tillsättas årligen jemväl

suppleanter, att vid inträffande förfall för dem, träda

i deras ställen, nemligen för fullmägtige i riksbanken

tre, för fullmägtige i riksgäldskontor^; likaledes tre och

för revisorerna sex»;

af herr Ljungmari, som ansett, att utskottet med anledning af motionen

n:o 7 inom Andra Kammaren bort tillstyrka Riksdagen att till hvilande

för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad

lydelse af § 71 riksdagsordningen:

§ 71.

1. Riksdagen skall hvarje år genom fyratioåtta

valmän, af hvilka hvardera kammaren inom sig utser

tjugufyra, välja fullmägtige att, jemlikt regeringsformen,

riksbankens och riksgäld skontorets medel och tillhörigheter

förvalta.

2. Fullmägtige skola i hvartdera verket vara sju,

af hvilka vexelvis fyra och tre årligen afgå i den ordning

genom valen bestämmes; och utses fullmägtig, med

undantag för här nedan särskildt anförda fall, för tiden

från det han valts, intill dess val af fullmägtige under

lagtima riksdagen å andra året derefter försiggått. Afgående

fullmägtig kan återväljas. Har fullmägtig före

utgången af den för honom bestämda tjenstgöringstid

aflidit eller af annan orsak afgått eller har ansvarsfrihet

honom vägrats, anställes fyllnadsval för den tid, som

för honom återstått.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

21

3. Val af fullmägtige i riksbanken anställes före

val af fullmägtige i riksgäldskontoret. Vid de tillfällen,

då på en gång val af samtlige sju fullmägtige i någotdera

verket eger rum, skola genom särskilda val fyra

utses för tiden tills nytt val å andra och tre för tiden

tills nytt val å första året derefter skett; och iakttages

vid val af fullmägtige för olika tjenstgöringstid inom

samma verk, att val för den längre tiden verkställes

före val för den kortare. Valen ske medelst slutna

sedlar.

4. Hvarje år, på samma gång och på lika sätt

som val af fullmägtige eger rum, utses en bland hvartdera

verkets sju fullmägtige att vara ordförande för de

öfriga, egande den, som bland fullmägtige förer ordet,

afgörande röst, derest i frågor, som hos fullmägtige

komma under omröstning, rösterna för två skiljaktiga

meningar utfalla lika. Fullmägtige för hvartdera verket

tillkomme att sjelfve bland sig välja vice ordförande

att föra ordet, när hinder för ordföranden inträffar;

samt af herr Hedin;

mot utskottets hemställan i 5:te och 6:te punkterna:

af herrar Ljungman, Valilin och Wikstén, som ansett, att utskottet

med anledning af motionerna i Andra Kammaren n:is 7 och 91 bort tillstyrka

Riksdagen att till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling

antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 72 och 73 riksdagsordningen:
§

72.

1. A hvarje lagtima riksdag — — — — — —

— — — (lika med utskottets förslag).

2. Revisorerna välja sjelfve för hvardera revisionen

inom sig ordförande. I afseende på omröstning och rätt

för revisor att till berättelsen foga sin skiljaktiga mening

lände till efterrättelse hvad uti 48 § stadgats för

Riksdagens utskott.

3. De anmärkningar, som — — — — — — —

— — — (lika med utskottets förslag).

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

§ 73.

På samma gång och — — — —■ — —----

— — — (lika med utskottets förslag);

samt af herr Hedin, som ansett, att utskottet med anledning af herr

Fredholins motion bort tillstyrka Riksdagen att till hvilande antaga följande

förslag till ändrad lydelse af 2 mom. i 72 § riksdagsordningen:

Revisorerna välja sjelfva inom sig ordförande. I

afseende på omröstning och rätt för revisor att till berättelsen

foga sin skiljaktiga mening lände till efterrättelse

hvad uti 48 § stadgas för Riksdagens utskott;

mot utskottets hemställan i 6:te punkten:

af herrar Ber plus, Alin och Gustaf Berg, som yttrat:

»Såsom konstitutionsutskottet vid 1891 års riksdag påpekade, stadgas

i den jemlikt § 72 riksdagsordningen af Riksdagen faststälda »instruktion

för Riksdagens revisorer af riksbanken», § 6, bland annat, att till befordran

af revisionsförrättningens skyndsamma gång revisorerna kunna sammanträda

på afdelningar för ärendenas beredning, men att alla frågor om

anmärkningar eller anmälanden skola slutligen in pleno föredragas och

afgöras; och den sålunda meddelade bestämmelsen har ansetts ega sin

tillämplighet för revisorerna i allmänhet. Då desse således, enligt gällande

stadganden, ega att, på det sätt de finna tjenligast, sig emellan fördela

det egentliga revisionsarbetet, samt då vi hålla före, att samtliga revisorerna

fortfarande böra deltaga i pröfningen och afgörandet af de anmärkningar

eller anmälanden, hvartill revisionen kan gifva anledning, anse vi,

att i grundlagen ej bör införas den förändringen, att särskilda revisorer

skola väljas för granskningen af statsverkets och särskilda för granskningen

af riksbankens och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning.

Vid sådant förhållande och då, enligt vårt förmenande, de af Riksdagen,

jemlikt § 72 riksdagsordningen, utsedda revisorer icke äro för få för att

kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra den dem enligt grundlagen och

särskilda instruktioner åliggande granskning, hafva vi funnit oss böra afstyrka

hvad motionären föreslagit angående förändrade bestämmelser i

fråga om Riksdagens revisorer. Hvad slutligen angår förslaget att ur

grundlagen utesluta bestämmelsen, att revisorernas ordförande eger af
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 21.

23

görande röst, derest vid omröstning rösterna i något fall äro lika, så finna

vi ej skäl vara anfördt, som bör föranleda en dylik ändring i nu gällande

stadganden»;

samt af herr Samzelius, hvilken i hufvudsak instämt med herrar

Bergius m. fl. med anmälan tillika, att han icke inom utskottet deltagit i

behandlingen af öfriga i detta utlåtande behandlade frågor.

Herr Boström har velat tillkännagifva, att han ej öfvervarit vare sig

behandlingen af de i lista punkten omförmälda frågor eller slutliga behandlingen

af de i 4:de punkten behandlade förslag.

Herr Elowson har velat anmäla, att han ej deltagit i slutliga behandlingen

af den i 5:te punkten omnämnda fråga.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.