Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af § 14 regeringsformen, dels ock väckta motioner om ändring af samma § i regeringsformen. Till konstitutionsutskottets behandling hafva Riksdagens kamrar öfverlemnat Kongl. Maj:ts proposition n:o 37, deri till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagts följande förslag till ändrad lydelse af § 74 regeringsformen: § 74.

1893-04-10 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1893:22, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse af § 14 regeringsformen, dels ock väckta motioner om ändring af samma § i regeringsformen. Till konstitutionsutskottets behandling hafva Riksdagens kamrar öfverlemnat Kongl. Maj:ts proposition n:o 37, deri till Riksdagens pröfning i grundlagsenlig ordning framlagts följande förslag till ändrad lydelse af § 74 regeringsformen: § 74.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

1

N:o 22.

Ank. till Biksd. kansli den 10 april 1893, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts

proposition med förslag till ändrad lydelse af § 14

regeringsformen, dels ock väckta motioner om ändring af

samma § i regeringsformen.

Till konstitutionsutskottets behandling hafva Riksdagens kamrar

öfverlemnat Kongl. Maj:ts proposition n:o 37, deri till Riksdagens pröfning

i grundlagsenlig ordning framlagts följande förslag till ändrad lydelse

af § 74 regeringsformen:

§ 74.

Från den dag, då rikets krigsmagt eller någon del deraf ställes på

krigsfot, vare sig för rikets skyddande från inblandning i krig mellan främmande

magter eller för hotande krigsfaras afvärjande eller för utförande af

redan uppkommet krig, och intill den dag, då krigsmagten skall återgå till

fredsfot, ege Konungen att i den ordning, på det sätt och på de vilkor

samt med den skyldighet för staten till ersättning, som bestämmas i särskilt

af Konungen och Riksdagen samfäldt stiftad lag, låta af kommuner

eller enskilda utfordra förnödenheter och tjenstbarheter, som må vara att

i orten tillgå och som erfordras för fyllande af sådane krigsmagtens oundgängliga

behof, hvilka icke på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet

tillgodoses.

Bill. till Rilcsd. Prot. 1893. 3 Sami. 11 Höft. (N:o 22).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

I sammanhang med behandlingen af denna proposition har utskottet

till pröfning förehaft tre inom Andra Kammaren väckta motioner, den ena,

n:o 7, af herr A. V. Ljungman, i hvad den afser ändrad lydelse af § 74 regeringsformen,

och de båda andra, n:is 219 och 220, af herr A. Hedin, de

senare jemväl innefattande förslag till ändring af samma § i regeringsformen.

Det i herr Ljungmans motion framstälda ändringsförslag är af följande

lydelse:

Huru utskrifning af hästar, fordon, födande varor, tillfälligt arbetsbiträde

och dylikt under uppkommet krig må ega rum mot ersättning med

penningar af statsmedlen till de levererande, derom förordnas uti af

Konungen och Riksdagen, på sätt 87 § 1 mom. stadgar för allmän civiloch

kriminallag, samfäldt stiftad lag.

Herr Hedins i motionen n:o 219 framstälda ändringsförslag är af

denna lydelse:

Från den dag då, efter utfärdande af riksdagskallelse, rikets krigsrätt

eller någon del deraf ställes på krigsfot, vare sig för upprätthållande

af rikets neutralitet, derest den, vid krig mellan främmande magter, af

någon bland de krigförande skulle hotas eller kränkas, eller för afvärjande

af ett befaradt eller börjadt angrepp, och intill den dag (o. s. v. lika med

propositionen).

Till detta förslag afser herr Hedins motion n:o 220 att foga ett

tillägg, så lydande: •

Från den dag då, enligt beslut af Konungen i statsrådet och efter

utfärdande af riksdagskallelse, rikets krigsmagt (o. s. v. lika med den i

den föregående motionen föreslagna lydelsen).

Af ett vid propositionen fogadt utdrag af protokoll i statsrådet

inhemtas, hurusom chefen för justitiedepartementet vid ärendets föredragning

inför Kongl. Maj:t yttrat:

»Behofvet af tidsenliga lagar, genom hvilka rikets krigsmagt vid

mobilisering vare sig för rikets skyddande från inblandning i krig mellan

främmande magter eller för hotande krigsfaras afvärjande eller för utförande

af redan uppkommet krig tillförsäkras det för härens behof erforderliga

antal hästar äfvensom möjlighet att genom reqvisition inom orterna få

sådana oundgängliga behof fylda, hvilka icke kunna med tillräcklig skyndsamhet

på annat sätt tillgodoses, torde vara erkändt.

I proposition till 1889 års Riksdag framlade Eders Kongl. Maj:t för

Riksdagen förslag till dylika lagar, men frågan om deras antagande förföll

till följd af kamrarnes olika beslut. Andra Kammaren gillade nemligen

den af lagutskottet i dess utlåtande i ämnet uttalade åsigt, att lagförslagen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

3

icke utan föregående grundlagsändring kunde af Riksdagen antagas,

hvaremot inom Första Kammaren en annan mening gjorde sig gällande,

enligt hvilken grundlagen ansågs icke lägga hinder i vägen för förslagens

antagande.

I syfte att undanrödja de formella betänkligheter, som sålunda inom

Riksdagen yppat sig mot antagande af lagar af ifrågavarande slag, och då

det ur militär synpunkt ansågs vara af synnerlig vigt, att en mera tidsenlig

reqvisitionsrätt, än den redan i 74 § regeringsformen medgifna, blefve

stadgad, aflat Eders Kongl. Maj:t under den 24 januari 1890 till Riksdagen

proposition med förslag till ändrad lydelse af nämnda § i regeringsformen.

Detta förslag blef af konstitutionsutskottet tillstyrkt och af Första

Kammaren antaget, men förföll till följd af Andra Kammarens afslag.

Uti de vid Eders Kongl. Maj:ts proposition till sistlidet års urtima

Riksdag angående förbättrad härordning fogade bilagor är behofvet särskildt

af en lag angående hästanskaffning ytterligare framhållet, i hvilket afseende

chefen för landtförsvai’sdepartementet anfört bland annat, att organisationen

af vårt försvarsväsende i sjelfva verket icke kunde anses till fullo genomförd,

förrän säkerhet funnes, att det stora antal hästar och fordon, hvilket

vore för arméns mobilisering oundgängligen nödvändigt, också i farans

stund med minsta möjliga tidsutdrägt stode armén till buds.

Emellertid ansågs förslag till hästanskaffningslag, med hänsyn till

den formella behandling, som frågan om utskrifningslagar, på sätt ofvan

är nämndt, rönt vid 1889 och 1890 årens riksdagar, icke kunna återupptagas

utan föregående grundlagsändring, och dylikt förslag blef förty ej

heller för urtima Riksdagen framlagdt.»

I afseende å affattningen af det föreliggande förslaget ansåg departementschefen

sig böra erinra:

»att enligt det för 1890 års Riksdag framlagda förslaget till ändring

af sagde paragraf till densamma, sådan den nu lyder, skulle hafva fogats

ett tillägg af det innehåll, att, om nödigt funnes, att andra grunder än

de i paragrafen angifna blefve faststälda i fråga om anskaffande för krigsbehof

af hästar, fordon, födande varor, tillfälligt arbetsbiträde och dylikt,

derom skulle gälla hvad af Konungen och Riksdagen samfäldt stadgades;

samt att i särskilda vid konstitutionsutskottets betänkande fogade

reservationer äfvensom under öfverläggningen inom Andra Kammaren mot

nämnda förslag anmärktes:

dels att, om förslaget antoges, ändring i den i 74 § regeringsformen,

sådan den nu lyder, Konungen medgifna reqvisitionsrätt skulle

kunna ske i annan ordning än den för grundlagsändring i allmänhet stad
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

gade, hvadan en fullständig omarbetning af ifrågavarande paragraf vore

att föredraga;

dels att ordalydelsen i det föreslagna tillägget — »anskaffande för

krigsbehof» — till äfventyrs skulle kunna så tolkas, som skulle utskrifning

af hästar m. m. kunna eg a rum utan att krig uppstått eller stode för

dörren;

dels ock att i öfrigt en så beskaffad uppräkning, som den i tilllägget

gjorda, af de fall, då reqvisition ffnge ske, ej vore uttömmande

och kunde föranleda nya frågor om grundlagsstridighet, derest icke en

prestation otvunget läte hänföra sig under något af de uppräknade

fallen.»

o

A de sålunda framstälda anmärkningarna förklarade departementschefen

sig hafva vid uppgörandet af det ifrågavarande förslaget fästat allt

det afseende, som synts honom möjligt; och yttrade departementschefen

vidare: »Hvad särskildt angår den sist omförmälda anmärkningen och de

yrkanden, som i sammanhang dermed inom Riksdagen gjordes om ett

fullständigt angifvande redan i grundlagen af hvad som finge blifva föremål

för reqvisition, torde — med hänvisning till de förslag till lagar angående

skyldighet för kommuner och enskilde att fullgöra reqvisitioner

för krigsbehof och att till krigsbruk afstå hästar och fordon, hvilka blifvit

af chefen för landtförsvarsdepartementet till mig aflemnade och hvilka

torde få såsom bilagor (Litt. A och B) åtfölja detta protokoll — böra

erinras att, för att det med dylika lagar afsedda ändamål jemväl skall

varda uppnådt, det lärer varda nödigt bereda krigsmagten möjlighet att

på dylikt sätt fylla för densamma uppkommande behof af födande varor

till menniskor och kreatur tillhörande hären, bränsle, lägerhalm, qvarter,

stallrum, förvaringsrum för materiel och andra effekter, hästar och andra

anspann med eller utan fordon och formän, fartyg och båtar med eller

utan bemanning äfvensom andra transportmedel, kanaler, slussverk, jernvägar,

telegraf- och telefoninrättningar med tillhörande materiel och personal,

vägvisare, budbärare, arbetsmanskap, materialier, verktyg och redskap

för tillfälliga för krigsändamål erforderliga väg-, bro-, befästnings- och andra

arbeten jemte till sådana arbeten nödig mark, byggnader och verkstäder,

stenkol, tåg och trävirke samt andra för utrustning af krigsfartyg erforderliga

materialier, vård hos befolkningen för sjuke och sårade menniskor

och hästar, tillhörande krigsmagten, samt undantagsvis jemväl beväpningsoch

utrustningspersedlar, läkemedel och förbandsmaterialier äfvensom till

biträde vid sjukvården erforderlig personal.

Att i en grundlagsparagraf inrycka en detaljerad uppräkning af

förutnämnda olikartade förnödenheter och tjenstbarheter synes mig — oaf
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

5

sedt svårigheten att finna en formulering, som med den för en grundlagsparagraf

tillbörliga begränsning förenar nödig fullständighet och tydlighet —

icke väl stå tillsammans med den frihet att besluta i detaljfrågor, som

lärer böra tillkomma Konung och Riksdag vid stiftande af och möjligen

sedermera skeende ändring i de blifvande reqvisitionslagarne. Om i stallet,

såsom i det nu framlagda förslaget skett, angifves, att de förnödenheter,

och tjenstbarheter, som må blifva föremål för reqvisition, skola vara i orten

tillgängliga, för krigsmagtens oundgängliga behof erforderliga samt icke

kunna på annat sätt med tillbörlig skyndsamhet anskaffas, så torde detta,

sammanstäldt med hvad den föreslagna nya grundlagsparagrafen i öfrigt

innehåller, innefatta betryggande grundlagsgarantier mot reqvisitionsrättens

utsträckning utöfver hvad behofvet oundgängligen kräfver.»

Herr Hedin erinrar i motiveringen till de af honom väckta förslag,

hurusom landet flera gånger i mannaminne varit helt nära att störtas i

krig uteslutande genom sin regerings eget förvållande, eller rättare sagdt

genom regentens personliga beslut och åtgärder. »1 Kongl. Maj:ts förslag

till ändrad lydelse af regeringsformens 74 § har man», anmärker motionären

vidare, »med största omsorg undvikit att uttala eller antyda, att

den reqvisitionslag, som genom grundlagsändringen skulle möjliggöras, är

af behofvet påkallad blott för det fall, antingen att riket angripes, eller

att, vid krig mellan främmande magter, någon af de krigförande icke

respekterar vår neutralitet. Man har låtit sig angeläget vara att så välja

de krigiska ordalagen, att de icke i minsta mån påminna vare sig om den

freds- och neutralitetspolitik, som är svenska folkets, eller om Kongl. Maj:ts

pligt att hafva fred och neutralitet till ständigt högsta ögonmärke, och att

blott till försvar använda den vidsträckta och i många hänseenden vådliga

befogenhet, för hvilken den ifrågasatta grundlagsändringen är afsedd att

bana väg;» och håller motionären af sådan orsak före, att den af Kongl.

Maj:t föreslagna lydelsen af § 74 är oantaglig.

Utskottet finner hvad departementschefen anfört utgöra giltigt skäl

för ändring af regeringsformen i angifna rigtning; och då i afseende å lagbestämmelsens

affattning herr Ljungmans förslag icke synes ega- företräde

framför Kongl. Maj:ts förslag, samt utskottet icke delar de betänkligheter,

som ligga till grund för de af herr Hedin i ämnet gjorda yrkanden,

hemställer utskottet:

l:o) att herr Ljungmans motion, n:o 7, i hvad den

afser ändrad lydelse af § 74 regeringsformen icke måtte

till någon Riksdagens åtgärd föranleda;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

2:o) att herr Hedins motioner, n:is 219 och 220,

icke måtte föranleda någon Riksdagens åtgärd; men

3:o) att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga det förslag till ändrad

lydelse af § 74 regeringsformen, som innefattas i Kongl.

Maj:ts proposition.

Stockholm den 10 april 1893.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer:

af herr Ljungman, som ansett, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen

att till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande förslag

till ändrad lydelse af § 74 regeringsformen:

§ 74.

Från den dag, då rikets krigsmagt eller någon del

deraf ställes på krigsfot för skyddande af rikets neutralitet

eller vid infallande krig och intill den dag, då krigsmagten

skall återgå till fredsfot, ege Konungen, sedan

han hela statsrådets tankar deröfver inhemtat och, i

händelse Riksdagen ej är samlad eller skall inom tjugu

dagar sammanträda, Riksdagen sammankallat, att i den

ordning, på det sätt och på de vilkor samt med den

skyldighet för staten till ersättning, som bestämmas i

särskild af Konungen och Riksdagen samfäldt stiftad lag,

låta af kommuner eller enskilde fordra förnödenheter och

tjenstbarheter, som finnas att i orten tillgå och äro af

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22

7

nöden för fyllande af sådana krigsmagtens oundgängliga,

behof, hvilka icke på annat sätt kunna med tillräcklig

skyndsamhet tillgodoses;

af herrar Vahlin, Wikstén, Nilson, Wallmark och A. Olsson, som

yttrat:

»Då det torde vara obestridligt, att för den snabba mobilisering af

en armé, som af nutidens stridsföring påkallas, rätten att reqvirera för

denna mobiliserings genomförande oundgängliga förnödenheter och prestationer

måste finnas — för att icke tagas —, och då ett på förhand ordnadt

och kändt. tillvägagående vid dessa reqvisitioner alltid måste i hög grad

underlätta deras såväl utfordrande som fullgörande, hafva vi ansett oss höra

tillstyrka sådan förändring af § 74 regeringsformen, att hinder deraf icke

möter för antagande af en fullständig reqvisitionslag. Men på samma gång

har det synts oss, att tillämpningen af en rätt af så ingripande beskaffenhet

som reqvisitionsrätten först bör inträda, då faror af så allvarsam art

hota vårt land, att Riksdagens sammankallande deraf bör vara eu gifven

följd. Då våra grundlagsbestämmelser icke lemna garantier för, att åtgärder,

som kunna indraga landet i strid med främmande magter, icke i

flera fall kunna utan tillräcklig pröfning beslutas, kan emellertid den af

oss föreslagna inskränkning i reqvisitionsrättens inträdande äfven ega den

betydelse att åtminstone i ett fall medföra ökad trygghet för landet, genom

att försvåra sådana militära demonstrationer, hvilka möjligen äro mer egnade

att föranleda krigsfara än af verklig sådan påkallade.

På nu anförda skäl anse vi, att utskottet, med förklarande, att Kongl.

Maj:ts förslag icke kunnat af utskottet oförändi’adt tillstyrkas, bort i enlighet

med herr Hedins motion, n:o 219, hemställa,

att följande förslag till ändrad lydelse af § 74

regeringsformen måtte af Riksdagen antagas att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling:

Regeringsformen

§ 74.

Från den dag då, efter utfärdande af riksdagskallelse,

rikets krigsmagt eller någon del deraf ställes

på krigsfot, vare sig för upprätthållande af rikets neutralitet,

derest den, vid krig mellan främmande magter,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

af någon bland de krigförande skulle hotas eller kränkas,

eller för afvärjande af ett befaradt eller börjadt angrepp,

och intill den dag, då krigsraagten skall återgå till fredsfot,

ege Konungen att i den ordning, på det sätt och på

de vilkor samt med den skyldighet för staten till ersättning,

som bestämmas i särskilt af Konungen och

Riksdagen samfäldt stiftad lag, låta af kommuner eller

enskilda utfordra förnödenheter och tjenstbarheter, som

må vara att i orten tillgå och som erfordras för fyllande

af sådana krigsmagtens oundgängliga behof, hvilka icke

på annat sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses»

;

af herr Elowson;

samt af herrar Hedin, Johnsson och Gyllensvärd, som anfört:

»Om vi ej kunnat biträda utskottsmajoritetens hemställan om bifall

till Kongl. Maj:ts förslag, så beror detta ej deraf, att vi skulle underkänna

behofvet af en tidsenlig reqvisitionslagstiftning, eller förbise, att för dess

åstadkommande en ändring af 74 § regeringsformen erfordras. Tvärtom

hafva vi erkänt så det ena som det andra och i den ifrågavarande reformens

intresse yrkat vissa jemnkningar i Kongl. Maj:ts förslag, men utskottets

flertal har hvarken lyssnat till våra framställningar i detta hänseende,

eller, ännu mindre, till uttalade önskningar om framläggande af

förslag till sådana ändringar i grundlagen, de der innebure garanti för en

mera konstitutionel och mera betryggande behandling af sådana ärenden,

som angå rikets förhållande till främmande magter.

Yi hafva yrkat, att § 74 borde så redigeras, att den tydligt uttryckte,

att om svenska folket genom sina representanter åtager sig den

tunga börda, som i kraft af en reqvisitionslagstiftning kan åläggas det, och

i Kongl. Maj-.ts hand öfverlemnar en högst betydande, ny magtbefogenhet,

detta sker uteslutande i afsigt att skydda neutraliteten, om den vid krig

mellan andra magter skulle hotas, och afvärja ett angrepp, men icke för

att underlätta en politik, som kan leda dertill, att riket af annan anledning

invecklas i krig. Vi hafva i sammanhang dermed yrkat, att behandlingen

af en så ytterst vigtig angelägenhet, som frågan om ställande på krigsfot

af rikets krigsmagt eller någon del deraf, måtte ske under iakttagande af

sådana konstitutionella former, som vår grundlag ansett nödigt att stadga

för vida mindre vigtiga ärenden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

9

I förra hänseendet hafva vi ansett anledningarna till krigsmagtens

ställande på krigsfot böra annorlunda uttryckas än i Kongl. Maj:ts proposition,

nemligen med följande ord: »för upprätthållande af rikets neutralitet,

derest den, vid krig mellan främmande magter, af någon bland dem skulle

hotas eller kränkas, eller för afvärjande af ett befaradt eller börjadt angrepp.

» Anledningen till detta förslag framgår lätt af en jemförelse med

ordalagen i Kongl. Maj:ts förslag.

I senare hänseendet hafva vi ansett det böra stadgas, att beslut om

krigsmagtens ställande på krigsfot skall fattas i statsrådet och föregås af

riksdagskallelse.

Skälen för detta förslag äro följande.

När det funnits böra föreskrifvas (§ 63 regeringsformen), att Konungen

ej eger att »till rikets försvar eller andra högst vigtiga och angelägna

ändamål» lyfta det s. k. mindre kreditivet, med mindre »hela statsrådets

tankar deröfver blifvit inhemtade», ej heller att, vid infallande krig, lyfta

det s. k. större kreditivet, förrän han »statsrådet in pleno hört och riksdagen

sammankallat», så torde det, om man erkänner, att krigsmagtens

ställande på krigsfot är en vida mer betydelsefull åtgärd än lyftandet af

det mindre kreditivet, också böra erkännas vara någonting mera än en

blott formel konseqvens, om man yrkar, att ett beslut om nämnda åtgärd

skall fattas i statsrådet och föregås af riksdagskallelses utfärdande.

Det förslag till »Lag angående skyldighet för kommuner och enskilde

att fullgöra reqvisitioner för krigsmagtens behof», som åtföljer den kongl.

propositionen, utsäger icke, att förordnande om krigsmagtens ställande på

krigsfot skall af Konungen i statsrådet meddelas. Och då det i samma

förslags § 1 mom. 4 säges, att reqvisitionsrätt tillkommer de militära

myndigheter, åt hvilka Konungen, »i den ordning som i § 13 sägs», sådan

rätt meddelat, men den §, till hvilken sålunda hänvisats i afseende på

denna »ordning», derom intet innehåller, så innebär detta giltig anledning

till farhåga, att meningen kan vara, att icke blott beslut om hvilka militära

myndigheter reqvisitionsrätt skall tillkomma, utan ock beslut om krigsmagtens

ställande på krigsfot skulle få af Konungen meddelas i komrnandoväg.

Om kommandomålen, hvilka af Konungen afgöras i blott en rådgifvares

närvaro, i hvilka protokoll ej behöfver föras, derest icke den

ende rådgifvarens — föredragandens — mening afviker från Konungens,

och i hvilka beslutet blifver gällande, utan att vara af Konungen underskrift

och af föredraganden kontrasigneradt — om kommandomålen, för

hvilkas omfattning hvarken i grundlag eller annan lag tydlig gräns finnes

uppdragen, — om dessa kommandomål har grundlagstiftaren sjelf, i 15 §

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 3 Sami. 11 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

regeringsformen, erkänt, att Konungens, utan någon verklig konstitutionel

garanti för en omsorgsfull pröfning, fattade beslut i sådana mål kunna

vara, såsom orden i den åberopade grundlagsparagrafen lyda, »af en vådlig

rigtning». Och på denna vådas beskaffenhet har 1809 års konstitutionsutskott,

i sitt memorial med förslag till regeringsform, anfört ett exempel,

då det — såsom skäl för att Konungen bör ega att »allena göra förbund

med främmande magter, börja krig och sluta fred» — anför, att, om

grundlagar^ förbjuda en konung att göra krig, »den krigslystne monarken»

ej saknar utvägar att »förmå sina grannar till ett fredsbrott», t. ex. genom

»öJningsläger, anstcilde nära deras gränsen. Om en sådan åtgärd, hvilken

Kongl. Maj:t eger att besluta i kommandoväg, kan vara af en så »vådlig

rigtning», så lärer detta ännu mera gälla om ett beslut att ställa rikets

krigsmagt på krigsfot. Denna senare åtgärd kan vara mera egnad att

framkalla fredsbrott, än af giltig farhåga för fredsbrott påkallad.

Hvarför utskottets flertal vägrat att med sådana konstitutionella garantier

för betänksam och omsorgsfull pröfning, som grundlagen ansett

högst nödiga för behandlingen af ojemförligt mindre betydelsefulla regeringsärenden,

omgifva handläggningen af en så ytterst vigtig och vidtutseende

fråga, som den om krigsmagtens ställande på krigsfot, har ej blifvit

under diskussionen upplyst och är för oss oförklarligt.

Flere ledamöter af minoriteten hafva önskat att, såsom redan under

diskussionerna förliden höst om utsträckning af värnpligten från flere håll

erkändes vara önskvärdt, grundlagens bestämmelser om de regeringsärenden,

hvilka angå rikets förhållande till främmande magter, borde ändras i den

rigtning, soin allt sedan 1856—1858 årens riksdag många gånger varit

ifrågasatt. Då utskottet ej velat tillmötesgå denna önskan, hafva vi, ehuru

först efter mycken tvekan, besluta att tillstyrka en förändring af 74 §.

Men vi kunna ej tillstyrka Kongl. Maj:ts proposition annat än med vissa

förändringar, hvilka, utan att i någon den minsta mån skada det syfte,

hvilket genom den tilltänkta reqvisitionslagstiftningen bör uppnås, likväl

undanrödja de betänkligheter, hvartill sjelfva redaktionen af Kongl. Maj:ts

förslag, jemfördt med förslagen till reqvisitionslagstiftning, gifver anledning.

På grund af det anförda hafva vi förenat oss om att hemställa,

att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till

ändrad lydelse af 74 § regeringsformen:

Från den dag då, enligt, beslut af Konungen i

statsrådet och efter utfärdande af riksdagskallelse, rikets

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 22.

11

krigsmagt eller någon del deraf ställes på krigsfot, vare

sig för upprätthållande af rikets neutralitet, derest den,

vid krig mellan främmande magter, af någon bland de

krigförande skulle hotas eller kränkas, eller för afvärjande

af ett befaradt eller börjadt angrepp, och intill

den dag, då krigsmagten skall återgå till fredsfot, ege

Konungen att i den ordning, på det sätt och på de vilkor

samt med den skyldighet för staten till ersättning,

som bestämmas i särskild af Konungen och Riksdagen

samfäldt stiftad lag, låta af kommuner eller enskilda utfordra

förnödenheter och tjenstbarheter, som må vara att

i orten tillgå och som erfordras för fyllande af sådana

krigsmagtens oundgängliga behof, hvilka icke på annat

sätt kunna med tillräcklig skyndsamhet tillgodoses.»

Herrar friherre Wrangel von Brehmer, Billing, Bengtsson, Boström

och Dahn hafva velat tillkännagifva, att de icke deltagit i behandlingen af

de i detta utlåtande omförmälda frågor.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:44 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kong!. Maj:ts proposition med förslag till ändrad lydelse eif § 74 regeringsformen. s. 2 i texten