Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23

1893-04-10 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1893:23, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

1

N:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 10 april 1893, kl. 3 e. midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner

dels om ändrad lydelse af §§ 1, 11, 12, 28 och 105

regeringsformen samt § 38 riksdagsordningen, dels om

upphäfvande af § 15 regeringsformen och ändring af

§§ 4, 7, 38, 105 och 106 regeringsformen samt § 38

riksdagsordningen, dels ock om ändring af §§ 12, 13

och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen.

Regeringsformen uppehåller strängt den grundsatsen, att Konungen

icke må utan rådgifvares hörande fatta beslut i något regeringsärende,

och såsom allmän regel stadgas i § 5, att statsrådets samtlige ledamöter

ega att öfvervara alla i statsrådet förekommande ärenden. Vissa mal

äro emellertid, i följd af deras särskilda beskaffenhet, enligt § 7, undantagna

från föredragning i statsrådet, och särskilda föreskrifter om deras

behandling meddelade. Dessa äro de ministeriella ärendena och kommandomålen.

o 11 1 O

Ministeriella ärenden, hvarmed, enligt §11, förstas alla de, som angå

rikets förhållande till främmande magter, skola nemligen föredragas inför

Bill. till Rikscl. Prof. 1893. 3 Sami. 12 Häft. (N:o 23).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

Konungen af ministern för utrikes ärendena i närvaro af statsministern

och någon annan statsrådets ledamot eller, der ministern för utrikes ärendena

tillika är statsminister, två andre tillkallade statsrådsledamöter. I

den följande § 12 tillägges, att Konungen eger att ingå i afhandlingar

och förbund med främmande magter, sedan han, i den ordning § 11

stadgar, hört der nämnde ledamöter af statsrådet; och är jemväl för utnämningen

af. sändebud hos främmande magter och tjensteman vid beskickningarne

i § 32 föreskrifven samma form som för ministeriella ärendens

behandling. Bestämmelserna härom äro dock icke äldre än sedan år

1.885. Enligt regeringsformens ursprungliga lydelse afgjordes de ministeriella

ärendena af Konungen i närvaro af allenast ministern för utrikes

ärendena och en annan ledamot af statsrådet (hofkansleren).

Kommandomål åter, hvarmed, enligt § 15, förstås sådana, som

Konungen, i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmagten till lands

och sjös, omedelbarligen besörjer, afgöras af Konungen i närvaro af

allenast den bland krigsdepartementens chefer, till hvars departement

ärendet hörer.

Vid alla de af Konungen i regeringsärenden fattade beslut är vidare

bunden en konstitutionel ansvarighet för den eller dem af hans rådgifvare,

i. hvilkas närvaro afgörandet skett, derest desse icke pligtenligt

utöfvat sina° embeten. Ett måls egenskap af ministerielt ärende eller

kommandomål verkar således ingen ändring i statsrådens konstitutionella

ansvarighet. Deremot har denna egenskap betydelse för den undersökning.

om statsrådens förhållande i embetet, som det tillkommer lagtima

Riksdags konstitutionsutskott att företaga. Under det att nemligen

konstitutionsutskottet, enligt § 105 regeringsformen, jemförd med § 38

riksdagsordningen, eger äska alla de protokoll, som i statsrådet blifvit

förda öfver andra mal än ministeriella ärenden och kommandomål, så

föreskrifves i afseende å protokollen angående dessa båda slag af ärenden,

att de ma kunna fordras endast i det, som rörer kända och af utskottet

uppgifna händelser.

Uti två från Andra Kammaren till utskottet hänvisade motioner, n:is

221 och 222, har herr A. Hedin, under hänvisning till dels de förslag om

ändringar i ° grundlagens bestämmelser om handläggning af regeringsärenden

angående rikets förhållande till främmande magter, hvilka blifvit

väckta vid riksdagarne 1856—1858, 1850—1860, 1871, 1877, 1878, 1883,

1884, 1889 och 1891, dels ock de skäl, som finnas anförda i en år 1889

inom Första Kammaren väckt motion, n:o 57, föreslagit,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

3

i den förra motionen:

att 11 § regeringsformen förändras till följande lydelse:

Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållande

till främmande magter, skola af ministern för utrikes ärendena beredas

och inför Konungen i statsrådet föredragas. Alla meddelanden i

ministeriella mål till främmande magt eller Konungens sändebud i utlandet

skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet, efter föregående behandling

i statsrådet ske genom ministern för utrikes ärendena;

att 12 § regeringsformen må erhålla följande lydelse:

Konungen eger att i afhandlingar och förbund med främmande

magter ingå, sedan, enligt 8 §, statsrådet deröfver blifvit hördt, dock att

i alla sådana aftal med främmande magter Riksdagens rätt att dem pröfva

uttryckligen förbehålles;

att § 7 regeringsformen förändras sålunda:

Alla regeringsärenden skola inför Konungen i statsrådet föredragas

och der afgöras;

att orden »inom riket» i första punkten af 28 § regeringsformen uteslutas

;

att 105 § regeringsformen erhåller följande lydelse:

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll, som

uti statsrådet blifvit förda;

samt att orden i 38 § riksdagsordningen: »med undantag af dem, som

angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i hvad som

rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras-'', skola

uteslutas;

och i den senare motionen, att Riksdagen måtte besluta att till hvilande

antaga följande förslag till ändringar i regeringsformen och riksdagsordningen

:

att ur 7 § regeringsformen uteslutas orden: »med undantag af sådana,

som i 11 och 15 §§ omförmälas»;

att ur 38 § regeringsformen uteslutas orden: »utom i kommandomål";
att

ur 105 § regeringsformen uteslutas orden: »utom dem, som angå

ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i det, som röror

allmänt kända och af utskottet uppgifna händelser, må kunna fordras»;

att ur 38 § riksdagsordningen uteslutas orden: »med undantag af

dem, som angå ministeriella ärenden och kommandomål, hvilka endast i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

hvad som rörer kända och af utskottet uppgifna händelser kunna fordras;
samt

att orden: »eller den embetsman, som i kommandomål Konungen

råd gifvit» samt orden: »Konungens rådgifvare i kommandomål», i 106 §

regeringsformen, äfvensom orden: »i de fall, här nedanföre stadgas», i 4 §

af samma grundlag, uteslutas;

hvarjemte motionären i den förra motionen uttalat såsom sin åsigt,

att, ehuru visserligen 32 § regeringsformen blefve öfverflödig och således

borde uteslutas, densamma likväl för undvikande af rubbning i paragrafföljden,

borde qvarstå äfvensom i den senare motionen anmärkt, att rubbningen

af paragrafföljden i regeringsformen genom uteslutande af 15 §

lämpligen kunde inskränkas till ett minimum på det sätt, att 21 § delades

i två paragrafer.

Häijemte har herr N. Svensson i Olseröd i motion n:o 224, likaledes

inom Andra Kammaren, af anledning att, enligt motionärens förmenande,

genom det i Ivongl. Maj:ts proposition n:o 37 framstälda förslag till ändrad

lydelse af § 74 regeringsformen frågan om beredandet af större konstitutionel

trygghet mot rikets onödiga inblandning i krig å nyo framträdt

med ökad kraft, velat lemna ett bidrag till denna vigtiga frågas lösning

och för den skull hemstält, att Riksdagen måtte till hvilande för vidare

grundlagsenlig behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af

§§ 12, 13 och 105 regeringsformen samt § 38 mom. 2 riksdagsordningen:

Regeringsformen.

§ 12.

Konungen eger att i afhandlingar med främmande magter ingå---—

§ 13.

Vill Konungen ingå eller upphäfva förbund, ställa rikets krigsinagt

eller någon del deraf på krigsfot, börja krig eller sluta fred, kalle då till

ett utomordentligt statsråd — — — — — — — — — — —---

§ 105.

Lagtima Riksdags konstitutionsutskott ege att äska de protokoll, som

öfver regeringsärenden hos Konungen blifvit förda.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

5

Riksdags ord ningen.

§ 38.

2. Utskottet åligger ock att äska de öfver regeringsärenden hos

Konungen förda protokoll. Om utskottets rätt och pligt — — — — —

Beträffande herr Hedins motioner, i hvad de afse ändring af formerna

för de ininisteriella ärendenas behandling, så hafva förslag i enahanda

rigtning så väl under som efter de förhandlingar, hvilka ledde till den år

1885 vidtagna, ofvan anmärkta grundlagsändringen, varit föremål för

öfverläggning inom Riksdagen. Förnämligast med hänsyn till de förändringar

i det mellan Sverige och Norge bestående unionsförhållande,

som förslagens antagande skulle haft till följd, hafva de icke vunnit Riksdagens

godkännande. Om detta skäl för förslagens underkännande förut

egt betydelse, så har det, enligt utskottets uppfattning, under den tid,

som sedermera förflutit, icke förlorat i giltighet, ty i hvilken rigtning en

förändring af de bestämmelser, på hvilka detta unionsförhållande är grundad!,

än skulle gå, torde det för närvarande icke vara lämpligt, att Riksdagen

dertill tager initiativ.

Hvarken riksakten eller någon annan unionel lag inrymmer åt Norge

delaktighet i de ministeriella ärendenas behandling, utom för så vidt

dessa ärenden äro af sådan beskaffenhet, att de enligt regeringsformen

skola afgöras i statsråd. Genom ett i ministeriel konselj fattadt, den 13

april 1835 af Kongl. Maj:t i norskt statsråd tillkännagifvet beslut har

emellertid norske statsministern eller en annan medlem af norska statsrådet

medgifvits att vara tillstädes vid de ministeriella ärendenas föredragning.

Enligt herr Hedins förslag skulle de diplomatiska ärendena icke

vidare komma att behandlas på det särskilda sätt, hvarom regeringsformen

nu meddelar föreskrifter, och Kong]. Maj:ts ofvannämnda beslut skulle naturligtvis

genom den föreslagna grundlagsändringen helt och hållet förlora

sin betydelse. I stället skulle i afseende å alla dessa ärenden tillämpning

ske af riksaktens 5 §, som stadgar, att när i det svenska statsrådet ämnen

förehafvas, hvilka angå begge rikena, skola så väl den norske statsministern

som de båda statsråd, hvilka åtfölja Konungen, der hafva säte och öfverläggningsstämma,

och derjemte den i Norge varande regeringens betänkande

inhemtas, så vida målen ej fordra ett så hastigt afgörande, att tiden sådant

icke medgifver. Tydligt är, att genom denna anordning den norska rege
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 23.

ringen skulle vinna ett inflytande på afgörandet af de ifrågavarande ärendena,

som den nu icke eger.

Vidare innebär herr Hedins förslag, att så väl konstitutionsutskottet

som Stortinget skulle ega att till granskning infordra alla i diplomatiska

ärenden förda protokoll. Sedd från synpunkten af de begge rikenas inbördes

ställning, skulle denna grundlagsändring blifva af en djupt ingripande

betydelse, tv i följd af den styrka, hvarmed Stortinget kan göra

sin vilja gällande hos den norska regeringen, en magt hvilken icke på

långt när har sin motsvarighet i det förhållande, som uti detta afseende

råder mellan Riksdagen och den svenska regeringen, skulle förslagets antagande

bereda Norges folk ett inflytande på dessa ärendens ledning,

hvarmed det, som af Sveriges folk kan utöfvas, icke blefve jemförlig!.

I och för sig synes förslaget i hvad det afser de ministeriella ärendenas

behandling vara sådant, att det i väsentliga delar gifver anledning

till befogade anmärkningar, men då afgörande betydelse torde tillmätas

redan det af utskottet här ofvan angifna skäl för förslagets underkännande,

torde någon vidare granskning af förslaget i denna del icke

vara erforderlig.

Hvad åter angår den af herr Hedin föreslagna behandlingen af

kommandomålen, så enär dessa mål icke afse annat än verkställighetsföreskrifter,

synes det icke vara behöflig!, ei heller lämpligt att för dessa

måls behandling stadga mer betungande former, än de som nu gälla.

I afseende på dessa mål är i öfrigt under vissa förutsättningar ett

särskildt förfarande föreskrifvet. Finner nemligen Konungens rådgifvare

i kommandomål, att de företag, Konungen åsyftar, äro af en vådlig

rigtning eller omfattning eller grundade på ovissa eller otillräckliga medel att

dem utföra, åligger det honom att föreslå, att två eller flere af närvarande högre

militäre embetsman måtte tillkallas för att bilda ett krigsråd. Bifaller

Konungen detta förslag, har krigsrådet att till protokoll anföra sina

tankar om den föreliggande frågan. Det lärer väl krappast kunna antagas,

att Konungen skall företaga en åtgärd, som blifvit af krigsrådet

afstyrka

Vidkommande slutligen herr Svenssons motion, så eger hvad ofvan

blifvit anfördt såsom skäl för afstyrkande af herr Hedins förslag om de

diplomatiska ärendenas behandling full tillämplighet äfven på herr Svenssons

förslag att öfverflytta behandlingen af frågor rörande förbund med

främmande magter från den ministeriella konseljen till det utomordentliga

statsrådet. Det af herr Svensson föreslagna tillägg till § 13 regeringsformen,

att Konungen, om han vill ställa rikets krigsmagt eller någon

opaginerad Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Vtlåtande N:o 23.

1

del deraf på krigsfot, skall fatta sitt beslut derom i statsrådet, är, enligt

utskottets uppfattning, icke af något behof påkallad, men, äfven om så

skulle vara, synes i allt fall bestämmelsen icke lämpligen böra inskjutas i

13 § regeringsformen.

Utskottet hemställer alltså:

1 :o) att herr Hedins motioner icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda; och

2:o) att icke heller herr Svenssons motion måtte

föranleda någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 april 1893.

På utskottets vägnar:

O. BERGIUS.

Reservationer:

af herr Ljungvian, som ansett, att utskottet med anledning af motionerna

bort tillstyrka Riksdagen att till hyllande för vidare grundlagsenlig

behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 11, 12 och 13

regeringsformen:

§ 11.

Ministeriella mål, hvarmed förstås alla de, som angå rikets förhållanden

till främmande magter, skola på det sätt, Konungen lämpligast synes,

beredas och handhafvas, under i 106 och 107 §§ stadgadt ansvar, af ministern

för utrikes ärendena tillsammans med statsministern och någon

annan statsrådets ledamot eller, der ministern för utrikes ärendena tilllika

är statsminister, två andra statsrådsledamöter; och skall i särskilt

protokoll införas fullständig redogörelse för de åtgärder, som för dessa

måls beredning vidtagas. Ministern för utrikes ärendena tillhör att samma

mål, med undantag för de fall, hvarom 13 § handlar, inför Konungen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Inlåtande N:o 23.

föredraga och anmäla i närvaro af nämnda ledamöter af statsrådet. Är

statsministern hindrad att vara tillstädes, tillkalle Konungen i hans ställe

eu annan statsrådets ledamot. Är ministern för utrikes ärendena frånvarande,

föredraga den statsrådets ledamot, Konungen äfven i detta5* fall

tillkalle. Sedan Konungen af dessa embetsman inhemtat till protokoll

anförda råd, för hvilka de blifva ansvarige, fatte Konungen i deras närvaro

besluten; åliggande det den dertill särskild! förordnade att protokollet

föra. Finna nämnde rådgifvare Konungens beslut vara af beskaffenhet

att medföra för riket vådliga förvecklingar med främmande magt, åligge

det dem kraftiga föreställningar göra. Af besluten i dessa ärenden må

Konungen låta till statsrådets kunskap komma hvad honom nyttigt synes,

så att kännedom äfven af denna riksstyrelsens gren måtte hos statsrådet

finnas. Alla meddelanden i dessa mål till främmande magt eller Konungens

sändebud i utlandet skola, utan afseende å ärendets beskaffenhet, ske

genom ministern för utrikes ärendena, som vare ansvarig för att meddelandena

öfverensstämma med vederbörliga protokoll.

§ 12.

Konungen eger att i den ordning, föregående paragraf stadgar, ingå

i afhandlingar med främmande magter. Innebär sådan afhandling begränsning

af Riksdagens beskattnings- eller lagstiftningsmagt, skall den

underställas Riksdagens pröfning och godkännande.

§ 13.

Vill Konungen ingå eller upphäfva förbund, börja krig eller sluta

fred, kalle då till ett utomordentligt statsråd — — — — — — — —;

samt af herrar Johnsson, Vahlin, Elowson, Hedin och Nilson.

Herrar friherre Wrangel von Brehmer, Bengtsson, Boström och Dalin

hafva velat tillkännagifva, att de ej deltagit i behandlingen inom utskottet

af ofvan omförmälda frågor.

Stockholm, Tvär Tlseggströms Boktryckeri, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.