Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 37 m. jl. §§ i regeringsformen.

1893-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,4 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1893:3, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 37 m. jl. §§ i regeringsformen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

1

N:o 3.

Ank. till Riksd. kansli den 20 febr. 1893, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändring af 37 m. jl. §§ i regeringsformen.

I en från Andra Kammaren till utskottet hänvisad motion, n:o 107,

föreslår herr Joh. Nydahl att Riksdagen måtte för sin del besluta att upphäfva

första stycket af § 37 regeringsformen, börjande med orden: »Konungen

eger att i adligt stånd upphöja» och slutande med orden: »närmast

berättigad är», samt i samband dermed vidtaga de grundlagsändringar, särskilt

hvad § 39 regeringsformen beträffar, hvartill ett sådant beslut kan

föranleda.

Efter det motionären erinrat om ett inom 1812 års konstitutionsutskott

gjordt uttalande, enligt hvilket ändamålen med adelskapsinrättningen icke

kunde vara flera än två: det ena att åt en utmärkt förtjenst lemna en belöning

genom ett anseende i opinionen och det andra att bibehålla ett tillräckligt

antal medlemmar inom det med en konstitutionel röst begåfvade

riksstånd, som bär namn af ridderskap och adel, anför motionären till stöd

för den föreslagna åtgärden hufvudsakligen, att, enär, sedan ridderskapet och

adeln upphört att vara ett riksstånd, det förnämsta skälet för adelskapsinrättningens

upprätthållande bortfallit, och då det nu mera kräfves helt

andra förutsättningar, än erhållandet af adlig värdighet, för att förvärfva

ett anseende i den allmänna meningen, så förefinnes ej anledning att i grundBih.

till Riksd. Prof. 1833. 3 Sami. 2 Häft. (N:is 3—5) J

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

lagen bibehålla ett stadgande, hvarigenom sådan värdighet må kunna meddelas.

De i § 37 regeringsformen jemväl förekommande bestämmelserna

om adelskaps öfvergående från en till annan af adelns medlemmar genom

arf eller annorledes anser motionären icke heller vara af natur att fortfarande

böra bibehållas i rikets grundlag, tv för ridderskapets och adelns medlemmar,

de enda, för hvilka dessa bestämmelser numera hafva någon betydelse,

synes det medföra tillräcklig trygghet, om bestämmelserna upptagas i

riddarhusordningen.

Utskottet finner de af motionären anförda skäl icke vara af beskaffenhet

att böra föranleda till den föreslagna åtgärden. Motionären har icke

ens påstått att ifrågavarande, i § 37 regeringsformen Konungen tillerkända

rätt blifvit af honom utöfvad på ett sätt, som för Riksdagen kan utgöra

giltig anledning att för sin del besluta om rättighetens upphörande; och då

utskottet för öfrigt icke anser den ifrågasatta grundlagsändringen vara högst

nödig eller nyttig, hemställer utskottet,

att herr Nydahls motion icke måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1893.

På utskottets vägnar:

O. Bergius.

Reservationer:

af herrar Ljungman, Bengtsson, Boström, Dahn och Wikstén;

samt af herrar Johnsson, Vahlin, Elowson och Hedin, hvilka yttrat:

»Ett fortgående utjemnande af klasskiljaktigheter och med dem sammanhängande

företrädesrättigheter och härigenom öppnandet för alla medborgare

af lika möjlighet att, utan vare sig hinder eller fördel af börd eller stånd,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

3

kunna göra sina personliga egenskaper gällande, är en rättsuppgift, som, företrädesvis

genom senare tids reformarbete, så inom vårt som andra länder allt

mer förverkligats, och hvars stora betydelse för menskligt framåtskridande

icke torde af någon underkännas. Men äfven om denna personliga likställighet

är hos oss både garanterad i lag och eger fullt stöd i den allmänna

meningen, torde dock kunna påvisas, att adlig börd, för egare deraf, ännu

understundom förmedlat en framgång, som endast kunnat vinnas genom underkännande

af andras bättre rätt.

För bibehållande af en utmärkelse af dylik art som adelskap kan icke

heller, som äfven af motionären uppvisats, numera hos oss anföras några giltiga

skäl. För verklig framstående förtjenst kan en blott tom titel icke medföra

ökadt anseende eller vara någon eftersträfvansvärd belöning, men deremot

kan dess egande för mången medföra en falsk uppskattning af så egen

som andras personlighet och derigenom förmedla eu äfven vid bedömande

af vigtiga samhällsfrågor felaktig uppfattning af allmänna rättsgrundsatser.

Det har af dessa skäl synts reservanterna att i svensk grundlag åtminstone

icke längre borde lemnas något medgifvande till eu fortgående utveckling af

adelsinstitutionen, så mycket mindre som denna institution, i följd af senare

ändringar i vårt statsskick, hvarigenom just de förutsättningar, på hvilka

den grundats, underkänts, numera helt och hållet förlorat konstitutionel betydelse.

För att äfven vid behandling af denna fråga fullgöra den konstitutionsutskottet

ålagda ansvarsfulla pligt att vaka öfver, att icke grundlagsbestämmelser,

afpassade för en tids uppfattningar och förhållanden, lemnas att qvarstå

i bestämd strid med en annan tids helt och hållet ändrade, anse vi, att

utskottet bort, med bifall till motionärens förslag, hemställa,

att följande förslag till ändrad lydelse af §§ 37 och

39 regeringsformen måtte af Riksdagen antagas att hvila

till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 37.

Riddarhusordningen, som fastställes af Konungen samt

ridderskapet och adeln gemensamt, bestämmer huru ridderskapet

och adeln må sammanträda, för att om sina

gemensamma angelägenheter besluta.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.

§ 39.

Vill Konungen utom Sverige och Norge resa, meddele

Han Statsrådet in pleno denna Sin föresats och inhemte

dess tankar deröfver, på sätt 9 § omtalar. Besluter

Konungen derefter sådan resa och den verkställer,

befatte Sig ej med rikets styrelse eller utöfve den Konungsliga

magten, så länge Han utom Sina riken vistas, utan

föres riksstyrelsen under Konungens frånvaro, i Hans

namn, af den till tronföljden närmast berättigade Prins,

om Han uppnått den ålder, som i 41 § sägs. Han styre

såsom Regent med all Konungslig magt och myndighet,

enligt denna regeringsform; dock må Han ej riddarvärdighet

utdela; äfvensom alla lediga förtroendesysslor endast

tillsvidare kunna förvaltas af dem, som Regenten

dertill förordnar.

Finnes ej till tronföljden berättigad Prins, eller har

den dertill närmast berättigade ej uppnått den i 41 §

för myndighet stadgade ålder, eller är Han af sjukdom

eller af vistande utom Sverige och Norge hindrad att

riksstyrelsen öfvertaga, före Statsrådet styrelsen med

samma magt som Regent.

Huru förhållas skall, derest Konungen längre tid än

tolf månader ur riket blifver, derom varder i 91 §

stadgadt.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.