Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 46 regeringsformen.

1893-02-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1893:4, Utlåtande i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af § 46 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

5

N:o 4

Ank. till Riksd. kansli den 20 febr. 1893, kl 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af § 46 regeringsformen.

I en från Andra Kammaren till utskottet hänvisad motion, n:o 7, har

herr A. V. Ljungman föreslagit, bland annat, att Riksdagen måtte antaga

att hvila till vidare grundlagsenlig behandling följande förslag till ändrad

lydelse af § 46 regeringsformen.

§ 46.

Landet skall förblifva indeladt i höfdingedömen under den vanliga landtregeringen.

Ingen generalguvernör inom riket må hädanefter förordnas.

Landshöfding må icke innehafva militärbefäl eller inom det honom anförtrodda

län utses till ordförande i eller ledamot af offentlig korporation, som

har till uppgift att rådslå och besluta om länets eller någon dess dels angelägenheter,

men ege i kraft af sitt embete att i dylik korporations förhandlingar

fast ej i besluten deltaga.

Förslag i hufvudsakligen enahanda syfte framstäldes af motionären vid nästlidet

års lagtima riksdag, och anförde då motionären, hurusom efter inrättan
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

det af hushållningssällskap och landsting för rikets samtliga län, landshöfdingarne

till en början i regel blefvo utsedda till ordförande i dessa på grundsatsen

af sjelfstyrelse hyllande korporationer. Men, anmärkte motionären, detta förfaringssätt,

som då ofta betingades af den kommunala sjelfstyrelsens ännu

alltför ringa utveckling, står uppenbarligen i strid mot nämnda grundsats, och

det skäl för eu afvikelse från det fullt konseqventa genomförandet af sjelfstyrelsegrundsatsen,

som förut kunde förefinnas, kan numera ej ega giltighet.

Ett dylikt genomförande, yttrade motionären vidare, utgör i sjelfva verket

en förutsättning för att berörda korporationer må i fullaste mått motsvara

sin bestämmelse, och då härtill kommer, att landshöfdingarna genom utöfningen

af ifrågavarande funktion blifva stälda i ett mindre lämpligt jäfsförhållande

till de korporationer, inom hvilka de bekläda ordförandeplatsen, och

att vid nämnda utöfning dessutom lätt på landshöfdingarna hopas anspråk, som

det ofta icke ens är möjligt för dem att motsvara, så lärer det icke saknas

skäl för en förändring, hvarigenom icke blott dessa olägenheter skulle undanrödjas,

utan äfven ifrågavarande korporationer allestädes inom riket komrae

att erhålla behörig sjelfständighet gent emot länsstyrelserna, samt landshöfdingarna

befrias från ett ansvar med hänsyn särskildt till näringarnas administration,

hvilket icke bör åligga dem. Beträffande hvad som föreslagits

derom, att landshöfding ej må innehafva militärbefäl, så har. anförde motionären

slutligen, huru tydligt det än är, att den högsta civila och militära

myndigheten inom ett län icke lämpligen bör innehafvas af en och samma

person, ett förenande af nämnda myndigheter hos en person faktiskt egt

rum äfven efter det 1809 års regeringsform faststälts till efterrättelse, och

derför bör ett inskränkande tillägg till ifrågavarande stadgande äfven med

hänsyn till detta förhållande vara på sin plats.

Till hvad motionären sålunda anfört ansåg konstitutionsutskottet sig

böra, i fråga om ordförandeskapet i landsting, foga nedanstående yttrande

af den komité, som år 1859 afgaf förslag till förordning om landsting:

»Om», yttrade komitén, »ändamålet med landstingets inrättande endast

vore det att af detsamma bilda en rådgifvande församling, hvilken länets

höfding egde sammankalla för att med henne ingå i rådplägningar om medlen

att befordra länets ekonomiska väl, skulle det vara naturligt, att ordförandeplatsen

blefve honom tillerkänd. Sådan är likväl icke den institution,

rikets ständer, att sluta af deras i ämnet aflåtna skrifvelse, med landstinget

afsett; det är deremot en inom lagliga gränser beslutande församling, som

de önskat att i denna institution se organiserad, och ur denna synpunkt

har äfven nu ifrågavarande förslag blifvit utarbetadt. Den beslutanderätt,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

7

landstinget skulle tillkomma, innefattar väl icke den följd, att i allmänhet

dess beslut ovilkorligen skulle erhålla bindande kraft; men besluten skola

dock uttrycka landstingets sjelfständiga mening och erhålla verkställighet,

såvidt ej ett högre statsintresse eller allmän lag deremot lägger hinder.

Den pröfning och kontroll, som ur dessa synpunkter landstingets beslut

torde böra underkastas, och som uti detta förslag under §§ 58—60 äfven

är reglerad, utgör ett hufvudskäl att icke i landstinget insätta landshöfdingen

såsom ordförande. Det vore att försätta honom i en falsk ställning,

som lätt kan undvikas genom den i sjelfva verket högre ställning, honom

enligt förslaget skulle tillkomma. Han skulle försättas i en falsk ställning,

om han, efter att i sin egenskap af landstingets ordförande hafva funnit

sina der försvarade meningar och förslag rörande länets angelägenheter underkända

af tingets pluralitet, skulle i sin egenskap af landshöfding, vidhållande

samma sina åsigter, anse sig föranlåten att vägra fastställelse på pluralitetens

beslut, äfven om goda skäl för en sådan vägran kunde anföras.

Missförstånd och misstydningar kunde så lätt derigenom framkallas och måhända

leda till eu splittring, som hvarken för saken eller i allmänhet för

institutionen vore nyttig, och som alltså redan derför bör afböjas; och då

härtill kommer, att det äfven vore stridande mot andan i vår lagstiftning

att låta samma ärende i två instanser af samma person handläggas och pröfvas,

hafva komiterade, efter öfvervägande af allt detta, låtit tanken på

landshöfdingens insättande såsom ordförande i landstinget falla och endast förbehållit

honom rättighet att deltaga i landstingets förhandlingar, när han så

finner för godt.»

Härefter anförde utskottet att, hvad beträffade de representativa korporationer

i ett län, hvilka mer direkt än landstingen hade befattning med

näringarnas administration, så företedde de i anseende till arten af sin verksamhet

och sitt förhållande till länsstyrelsen en väsentlig likhet med landstingen;

och gälde derför hvad om landstingen blifvit anfördt i tillämpliga

delar äfven om nämnda korporationer.

Slutligen anmärkte utskottet, vidkommande förslaget i den del, som

afsåg att landshöfding icke finge innehafva militärbefäl, hurusom skälen

för denna redan i 1634 års regeringsform uttalade grundsats vid flera tillfällen

blifvit, med anledning af den numera upphäfva föreningen i en och

samma hand af landshöfdingeembetet och militärbefälhafvarebefattningen på

Gotland, i förhandlingarna, vid flera riksdagar före och efter representationsförändringen

så fullständigt framstälda, att det syntes tillräckligt att till dem

hänvisa; och ansåg utskottet frågan vara af den vigt, att säkerhet borde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

beredas mot möjlig återgång till ett missbruk i vår administration, som det

kostat mycken möda att få faktiskt afskaffadt.

I öfverensstämmelse med de åsigter, som sålunda blifvit framhållna,

framlade utskottet inför Riksdagen ett förslag till ändring af § 46 regeringsformen,

enligt hvilket landshöfding ej finge innehafva militärbefäl eller

inom det honom anförtrodda län utses till ordförande i offentlig korporation,

som hade till uppgift att rådslå och besluta om för länet gemensamma

angelägenheter. Detta förslag förkastades väl af Första Kammaren, men af

Andra Kammaren blef utskottets hemställan utan votering bifallen.

Det af motionären till innevarande Riksdag framlagda förslag till ändring

af § 46 regeringsformen innebär allenast den skiljaktighet från det

förslag, som af utskottet sistlidet år till bifall förordades, att landshöfding

ej heller må utses till ledamot i korporation, hvarom ofvan blifvit nämndt,

samt att landshöfding i kraft af sitt embete väl må ega att deltaga i dylik

korporations förhandlingar, men ej i dess beslut. Derjemte har motionären

vid affattandet af sitt förslag tagit hänsyn till det förhållande, att länen

alltid bestå af flera kommuner äfvensom att inom ett och samma län

kan finnas mer än ett landsting, ett hushållningssällskap.

Motionärens förslag att genom ett tillägg till § 46 regeringsformen

skulle meddelas den bestämmelse, att landshöfding ej må ega att deltaga i

landstings eller hushållningssällskaps beslut, anser utskottet sig icke kunna

tillstyrka. En dylik bestämmelse torde icke lämpligen hafva sin plats i rikets

grundlag.

Beträffande åter förslaget i den del, som afser att landshöfding ej må

innehafva militärbefäl eller inom det honom anförtrodda län utses till ledamot

eller ordförande i landsting, hushållningssällskap eller annan representativ

korporation, som inom länet är eller kan varda inrättad, så har utskottet

ej funnit något vara anfördt, som kan rubba utskottets åsigt om nyttan

och behofvet af ett grundlagsstadgande i sådan rigtning; och vill utskottet

alltså ånyo tillstyrka bifall till hvad motionären i denna del med

förslaget åsyftat. Med anledning af en vid behandlingen inom Första Kammaren

förlidet år af utskottets då i ämnet framlagda förslag gjord anmärkning,

har utskottet emellertid, på det att intet missförstånd om hvad som

afses med förslaget skall kunna ega rum, ansett skäligt att i ändringsförslaget

utbyta ordet »offentlig» mot »x-epresentativ» äfvensom att genom tilllägg

af ordet »allmänna» framför »angelägenheter» förebygga hvarje möjlighet

till misstydning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.

9

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen i anledning af herr Ljungmans motion

måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse af § 46

regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling

:

(Nuvarande lydelse:)

Landet skall förblifva indeladt i

höfdingedömen under den vanliga

landtregeringen. Ingen generalguvernör

inom riket må hädanefter

förordnas.

46.

(Föreslagen lydelse:)

Landet skall förblifva indeladt i

höfdingedömen under den vanliga

landtregeringen. Ingen generalguvernör

må inom riket hädanefter

förordnas och ej heller må landshöfding

innehafva militärbefäl eller

inom det honom anförtrodda län

utses till ledamot eller ordförande

i representativ korporation, som har

till uppgift att rådslå och besluta

om länets eller någon dess dels

allmänna angelägenheter.

Stockholm den 20 februari 1893.

På utskottets vägnar:

O. Bergius.

Reservation

af herrar Bergius, Alin, Behm, von Strokirch, friherre Wrangel von Brehmer,

Helander, Samzelius, Nyström, grefve Douglas och Rudebeck, som

ansett, att utskottet bort hemställa, att motionen icke måtte föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Herr Gustaf Berg har velat tillkännagifva, att han ej deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Bill. till Rilcsd. Prof. 1893. 3 Sami. 2 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.