Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 51 m. fl. §§ regeringsformen.

1893-02-20 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1893:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 51 m. fl. §§ regeringsformen.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

N:0 5.

Ank. till Riksd. kansli den 21 febr. 1893, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

ändrad lydelse af 51 m. fl. §§ regeringsformen.

I motion till 1892 års lagtima Riksdag föreslog herr P. Waldenström,

bland annat, den ändring af § 51 regeringsformen, att urtima Riksdags

sammanträde, som enligt gällande bestämmelse skall ske efter 20:de och

inom 30:de dagen från den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor

kungjord, måtte ega rum redan efter 7:de dagen från riksdagskallelsens utfärdande.

I anledning af detta förslag och med hänsjm dertill, att dels i de flesta

fall det måste vara angeläget att, när urtima Riksdag sammankallas,

onödigt uppskof med dess sammanträde undvikes, dels ock kommunikationsväsendet

i vårt land numera nått en utveckling, som möjliggör, att urtima

Riksdag kan sammanträda vida tidigare, än som vid tiden för grundlagsstadgandets

tillkomst kunde beräknas, hemstälde konstitutionsutskottet att

Riksdagen måtte till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga

ett förslag till ändring af § 51 regeringsformen, hvarigenom urtima Riksdag

skulle komma att sammanträda efter 10:de och inom 30:de dagen från

den, då kallelsen blifvit uti hufvudstadens kyrkor kungjord.

Denna hemställan blef af båda kamrarna bifallen.

Emellertid föreslår nu herr Waldenström i en från Andra Kammaren

till utskottet hänvisad motion, n:o 154, att Riksdagen måtte antaga föl
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

11

jande förändrade lydelse af § 51 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig

behandling:

§ 51.

I de fall, då Konungen eller regenten eller statsrådet sammankallar

Riksdagen, fastställes tiden för dess sammanträde efter 7:de och inom 30:de

dagen från den, då kallelsen blifvit kungjord i den tidning, hvari officiella

tillkännagifvanden böra meddelas allmänheten.

Kallelse tillställes ock ofördröjligen hvarje riksdagsman särskildt genom

post eller, der stor skyndsamhet är af nöden, genom telegram, som, derest

riksdagsman icke bor inom telegrambäringsområde, befordras till honom från

närmaste telegrafstation genom telefon eller ilbud.

Motionären anför, att för det fall, som i § 63 regeringsformen omförmäles,

är det alldeles nödvändigt, att Konungen må ega rätt att kalla

Riksdagen till sammanträde den första dag, då det är möjligt för dess medlemmar

att samlas i hufvudstaden eller på den plats, som enligt § 50 regeringsformen

kan varda bestämd. Vidare anser motionären, att när norra

stambanan blifvit färdig till Boden eller framdragen ännu längre norrut, så

skall det äfven för våra nordligast boende riksdagsmän icke blifva någon

som helst svårighet att inträffa i Stockholm inom 7:de dagen efter riksdagskallelsens

utfärdande. Slutligen är, enligt motionärens åsigt, riksdagskallelsens

uppläsande i Stockholms kyrkor fullkomligt ändamålslöst; och då

i följd af det nu använda kungörelsesättet Riksdagens sammanträdande alldeles

onödigt kan varda fördröjdt i flera dagar, ja till och med under en

hel vecka, under förhållanden då rikets vara kanske står på spel, anser motionären

ett annat sätt för kallelsens utfärdande böra tillämpas.

För den händelse att det sålunda väckta förslaget blefve godkändt,

skulle, enligt motionärens åsigt, följande ändringar af regeringsformen ock

varda nödvändiga, nemligen:

i § 91 skulle orden: »och läte — kungöra» utgå;

i § 93 skulle orden: »hvilken — — kungöras» likaledes utgå;

i § 94 skulle orden: »i föregående §» utbytas mot »i § 51»; och

i § 95 skulle orden: »i hufvudstadens kyrkor» utgå.

Hvad angår den del af motionen, som afser att medels utbytande af

siffran 20 mot 7 förkorta den tid, inom hvilken urtima Riksdag skall sammanträda,

så enär enahanda förslag år 1892 var föremål för Riksdagens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

pröfning, men Riksdagen då antog till hvilande ett förslag till grundlagsändring,

hvarigenom tiden för urtima Riksdags sammanträde kommer att

framflyttas till efter 10:de dagen från kallelsens utfärdande, finner utskottet

ej skäl att tillstyrka en ytterligare ändring i afseende å denna tidsbestämmelse.

Beträffande sättet för riksdagskallelsens kungörande anser utskottet ej

heller skäl vara för handen att föreslå ändring i det beslut, som af 1892

års lagtima Riksdag fattades; och då utskottet för sin del icke är öfvertygadt

om behof vet af bestämmelser af den art, som innefattas i förslagets

senare del, får utskottet alltså hemställa,

att herr Waldenströms motion icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 februari 1893.

På utskottets vägnar:

O. Bergius.

Reservationer:

af herr Johnsson, som ansett att utskottet i anledning af motionen

bort tillstyrka sådan ändring af § 51 regeringsformen, hvarigenom urtima

Riksdag kunde sammanträda efter 7:de dagen från riksdagskallelsens kungörande

;

samt af herr Hedin, hvilken yttrat:

»Motionären synes mig hafva med skäl anmärkt, att den förlidet år af

utskottet föreslagna och af kamrarne till hvilande antagna förändringen i § 51

regeringsformen icke är tillfyllestgörande vid ett sådant fall, som § 63 regeringsformen

omförmäler. Han synes mig ock hafva visat, att afgörande betänkligheter

ej nu kunna åberopas mot någon ytterligare förkortning af den tid efter

riksdagskallelses utfärdande, som skall hafva tilländagått före dagen för Riksdagens

sammanträde. Till de skäl, motionären anfört, torde kunna läggas äfven

det, att om möjligen en eller annan representant icke skulle hinna att på

utsatt dag inställa sig vid riksdagen, detta torde vara mindre betänkligt, än

att Riksdagens sammanträde öfver måttan försenas. Om nu anledningarna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.

13

till sammankallande af urtima riksdag icke vore några andra än hotande

krigsfara eller redan utbrutet krig, skulle det väl ock vara nog att, på sätt

motionären föreslagit, ändra nämnda tidsbestämmelse, eftersom annat svårligen

kan förutsättas, än att i dylikt fall Riksdagen blifver kallad att sammanträda,

så fort detta grundlagsenligt kan ske. Men det gifves andra vigtiga

fall, då det är alltför möjligt, att Riksdagens sammanträde afsigtligt

försenas för att lemna rådrum för kombinationer, afsedda att genom en väl

förberedd öfverraskning inverka på Riksdagens pröfning och i hast aflocka

den ett mindre väl öfvervägdt beslut. Derför har jag i utskottet uttalat

den meningen, att äfven bestämmelsen om den tid, inom hvilken Riksdagen

skall sammanträda, borde förändras. Dessa fall äro de, som omtalas i regeringsformens

§§ 91, 92, 93, 94. För dessa fall, äfvensom då krigsfara

eller krigsutbrott föranleder Riksdagens sammankallande, synes mig, att tiden

för dess sammanträde lämpligen kunde bestämmas till inom tionde dagen.

Deremot torde för sådana fall, som under det nya riksdagsskicket två

gånger föranledt urtima Riksdag, en sådan inskränkning icke vara af något

skäl påkallad, utan till och med mindre lämplig, hvadan i det afseendet

motionen såväl som det hvilande förslaget gått för långt, medan de i öfrigt

stannat på mindre än halfva vägen.

Jag vidhåller ock den förlidet år framstälda erinran, att äfven § 95 regeringsformen

lika väl som § 51 bör ändras, dels så att tiden för Riksdags sammanträde

förkortas, dels så att det i § 92 omtalade fall får plats bland

dem, då det åligger hofrätterna att genom offentliga kungörelser meddela

underrättelse om regentens eller statsrådets uraktlåtenhet att i föreskrifven

tid utfärda riksdagskallelse.»

Herr Gustaf Berg bar velat tillkännagifva, att lian ej deltagit i behandlingen

af detta ärende inom utskottet.

Bill. till Riksd. Prof. 3 Sami. 2 Höft.

‘>

O

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.