Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7„

1893-02-28 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1893:7, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7„

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7„

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 28 febr. 1893, kl. 3 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af § 80 regeringsformen.

1 en inom Andra Kammaren väckt, till utskottets behandling

hänvisad motion, n:o 7, har herr A. V. Ljungman föreslagit, bland

annat, att Riksdagen måtte antaga följande förslag till ändrad lydelse

af § 80 regeringsformen att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 80.

!• Hvarje svensk man är pligtig deltaga i fosterlandets försvar

från och med det kalenderår, under hvilket han fyller tjuguett år, till

och med det, under hvilket han fyller fyrtio. Huru denna värnpligt

skall utgöras, fastställes i af Konungen och Riksdagen gemensamt

stiftad lag.

2. Grunderna för ordnandet af krigsmagten till lands och sjös

jemte de för krigsväsendets underhåll oundgängliga anslagen fastställas

äfvenledes genom lag.

Förslagets syfte är, såsom inom utskottet af motionären framhållits,

dels att i grundlagen stadga den hvarje svensk man åliggande pligten

att deltaga i fosterlandets försvar äfvensom att der lemna hänvisning

huru den lag, som närmare bestämmer denna pligt, skall stiftas, de?s

ock att i mera allmänna ordalag, än som i § 80 regeringsformen skett,

uttrycka dess syfte, eller att åt såväl konungamagten som representaBih.

till Riksd. Vrot. 1893. 3 Samt. 4 Häft. (N:is 7—10). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottet a Utlutande N:o 7.

tionen bereda en garanti mot ett ensidigt rubbande af hufvudgrunderna

för försvarsväsendets ordnande.

Till grund för förslagets första del ligger den tanke, att rikets

grundlag bör innehålla en bestämmelse, som, på samma gång deri

angifves en af de vigtigaste vilkoren för rikets bestånd, eller hvarje

manlig statsborgares pligt att värna riket, äfven må utgöra en borgen

för att de kraf, som i detta afseende på honom ställas, ej må obehörigen

kunna utsträckas.

Att den allmänt medborgerliga förpligtelse, som kallas värnplikt,

bör vara i statsförfattningen uttalad, finner utskottet vara både rigtigt

och lämpligt; och ser man till i hvad mån statsförfattningarna i andra

länder innehålla bestämmelser om denna pligt, så finner man, att icke

blott våra grannland Norge och Danmark, utan äfven Tyska riket,

Preussen m. fl. stater i sina grundlagar påbjuda denna pligt. Men

äfven om det måste anses principielt rigtigt att i ett rikes grundlag

bör gifvas uttryck åt denna förpligtelse, så kan det likväl sättas i

fråga, huruvida det nu kan vara behöfligt att i vår grundlag införa

ett påbjudande deraf. Denna tveksamhet torde dock gifva vika, då

man betraktar saken från den i sjelfva verket vida vigtigare synpunkten,

att den enskilde bör vara tillförsäkrad allt det skydd mot

en för långt utsträckt användning af denna hans förpligtelse, som för

honom kan erbjudas genom sjelfva det sätt, hvarpå lagarna på detta

område stiftas.

I regeringsformen finnes ingenting stadgadt om huru sådana bestämmelser,

som innefattas i värnpligtslagen, skola fastställas. Sin

naturliga förklaring eger detta förhållande i den omständighet, att

några motsvarande lagstadganden icke vid tiden för regeringsformens

tillkomst funnos till. Att ifrågavarande bestämmelser icke kunna hänföras

under benämningen allmän civillag, framgår tydligt af denna benämnings

såväl inneboende som historiska betydelse, äfvensom af det

sätt, på hvilket värnpligtslagarna, alltifrån tiden för den första beväringskungörelsens

tillkomst, hos oss blifvit stiftade. Emellertid innehåller

§ 42 riksdagsordningen, jemte föreskrift att lagutskottet skall meddela

utlåtande öfver de från kamrarne dit hänvisade förslag till stiftande,

ändring, förklaring eller upphäfvande af, bland annat, civil- och kriminallag,

tillika den upplysning, att under civil- och kriminallag äfven

förstås de delar af krigslagar och författningar rörande krigsväsendet, som

ega tillämpning till medborgare utom krigsstaten. Detta stadgande skulle

sålunda kunna anses hänvisa dertill, att eu sådan författning, som värnpligtslagen,

skall stiftas, ändras, förklaras eller upphäfvas af Konung och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

3

Riksdag gemensamt. Men härvid är att märka, dels att det,så vidt utskottet

kunnat inhemta, icke blifvit utredt hvilka författningar som afsetts med

detta förklarande i § 42 riksdagsordningen och dels att inom riksdagen vid

flera tillfällen uppstått olika meningar om till hvilket utskott frågan om stiftande

af beväringslag skulle hänvisas. Särskildt erinrar utskottet derom,

att, då vid 1859—60 års riksdag Kongl. Maj:ts proposition med förslag till

författning angående allmänna beväringsmanskapet skulle behandlas, två

stånd, nemligen presteståndet och borgareståndet, hänvisade densamma till

statsutskottet, ett förhållande, hvaraf man torde kunna draga den slutsats,

att dessa begge stånd icke ansågo förklarandet i § 42 riksdagsordningen

vara tillämpligt på beväringsförfattningen. Men äfven om detta

förklarande kan tillämpas å värnpligtslagen, så måste det dock alltid

framstå såsom en oegentlighet att regeringsformen, som eljest uppdrager

gränsen mellan Konungens och Riksdagens magtbefogenhet, icke uttryckligen

medgifver Riksdagen en rätt, i fråga om hvilkens utöfning

riksdagsordningen i dess 42 § sålunda skulle lemna en reglementarisk

föreskrift; och då Riksdagens numera faktiskt erkända rätt att deltaga

i lagstiftningen på förevarande område torde vara af minst lika stor

betydelse som den att stifta t. ex. kriminallag för krigsmagten, lärer

det icke saknas giltiga skäl för att, på sätt motionären föreslagit, i

regeringsformen införa en bestämmelse, som uttryckligen tillägger

Riksdagen denna rätt. En bestämmelse om huru värnpligten skall

fullgöras synes emellertid förutsätta ett uttalande att denna pligt är

till, och sålunda framställer sig från denna synpunkt ytterligare ett

skäl att i grundlagen stadga, att hvarje svensk man är pligtig att deltaga

i fosterlandets försvar.

Motionären har emellertid tillika föreslagit, att i grundlagen skulle

gifvas bestämmelse om huru lång tid den enskilde skall vara värnpligtig.

En dylik bestämmelse anser utskottet icke lämpligen böra i

grundlagen införas.

Hvad slutligen angår ändringsförslaget i återstående del, så borttager

det, enligt utskottets uppfattning, helt och hållet det skydd mot

ensidiga förändringar af indelningsverkets hufvudgrunder, som den

nuvarande bestämmelsen innebär; och då i öfrigt orden »grunder» och

»oundgängliga anslag», såsom endast relativt uttryckande det, hvaråt

förslaget vill bereda säkerhet, kunna gifva anledning till en mångfald

af olika meningar, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka bifall till

motionen i denna del. Särskildt torde det förtjena anmärkas, att den

del af förevarande ändringsförslag, som innehåller att genom lag skall

fastställas jemväl de för krigsväsendets underhåll oundgängliga an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

slagen, förut i annan form varit föremål för Riksdagens pröfning. I

proposition till 1875 års Riksdag föreslog Kongl. Maj:t ett tillägg till

§ 80 regeringsformen, deri fans intagen en bestämmelse af hufvudsakligt

enahanda innehåll som den nyss angifna, men i enlighet med

konstitutionsutskottets hemställan biet denna proposition af båda kamrarne

afslagen, och i stället antog Riksdagen den bestämmelse, som

nu innehålles i 2 mom. af 80 § regeringsformen.

I öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt hemställer

utskottet,

att Riksdagen måtte allenast på det sätt bifalla

herr Ljungmans motion i förevarande del, att följande

förslag till ändrad lydelse af § 80 regeringsformen

antages att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 80.

(Nuvarande lydelse:)

Krigsmagten till häst etc.

(lika med motstående lydelse)

—--samfäld^

(Föreslagen lydelse:)

Hvarje svensk man är

pligtig deltaga i fosterlandets

försvar. Huru denna

värnpligt skall fullgöras,

derom stadgas i lag, som

af Konungen och Riksdagen

gemensamt stiftas.

Krigsmagten till häst och

fot så väl som båtsmanshållet

af rotering och indelning

förblifver vid de

med landet och städerna

upprättade kontrakter och

indelningsverk, hvilka till

deras hufvudgrunder skola

orubbade vara, intill dess

Konungen och Riksdagen

finna nödigt någon ändring

deruti samfäldt att

göra; kunnande ingen ny

eller tillökad rotering, utan

genom Konungs och Riks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

5

dags sammanstämmande

beslut, tillkomma.

Varder genom särskild

lag, med indelningsverkets

upphäfvande, annan grund

lagd för ordnandet af krigsmagten

till lands och sjös,

då må ej ändring i sådan

lag göras utan af Konungen

och Riksdagen samfäld^
-

Stockholm den 28 februari 1893.

På utskottets vägnar:

O. BERGRIS.

Reservationer;

af herr Rudebeck, som yttrat:

»Då den enskilde medborgarens pligt att deltaga i fosterlandets

försvar ligger i sakens natur såsom eu gifven betingelse för landets

bestånd utan att bestämmelse härom i grundlagen erfordras, och då,

hvad utskottet äfven medgifvit, Riksdagens rätt att deltaga i stiftandet

af den lag, som bestämmer huru värnpligten skall utgöras icke blifvit

ifrågasatt, utan tvärtom är faktiskt erkänd, samt således icke heller den af

motionären härutinnan föreslagna ändring i grundlagen kan anses af

nödvändighet påkallad, har enligt min mening utskottet bort hemställa,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda»;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

af herrar Bergvus, Behm och friherre Wrangel von Brehmer, som

instämt med herr Rudebeck;

af herrar Alin, von Strokirch och Helander;

af herr Nyström; samt

af herr Ljungman mot utskottets motivering för afstyrkande af

mom. 2 i motionens förslag.

Herr Billing har velat tillkännagifva, att han ej deltagit i ärendets

behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.