Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till förordningen i afseende på handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva, den 20 november 1845.

1893-02-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:11, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till förordningen i afseende på handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård qvarblifva, den 20 november 1845.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande, N:o 11.

7

N:o 11.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till

förordningen i afseende på handel med lösören, som köparen

låter i säljarens vård qvarblifva, den 20 november

1845.

I fråga om de förutsättningar, under Indika ett s. k. lösöreköp

må anses i formelt afseende giltigt, innehålla 1 oeh 2 §§ i förordningen

den 20 november 1845 följande föreskrifter: 1 § Den, som tillhandla!- sig lösören, och tillåter, att desamma få i säljarens vård qvarblifva, bör,

så vida de skola fredas från utmätning för säljarens skuld, upprätta

skriftlig afhandling om köpet, med förteckning å de köpta persedlarne

och vittnens underskrift, och sedermera från predikstolen i kyrkan uti

den församling, der säljaren bor, å nästa söndag, då gudstjenst derstädes

hålles, låta om samma afhandling uppläsa kungörelse, upptagande säljarens

och köparens namn och yrken, dagen då köpeafhandlingen blifvit uppgjord

samt köpeskillingens belopp, öfver hvilket uppläsande bevis bör

tecknas å handlingen; hvarefter densamma bör, om egendomen finnes i

stad, inom åtta dagar efter kungörandet, uppvisas, i Stockholm hos öfverståthållareembetets

kansli, och i rikets öfriga städer inför rådstufvurätt,

för att i dess protokoll intagas, samt, om egendomen finnes å landet, ej

allenast inom berörda tid för kronofogden i orten uppvisas och i bestyrkt

afskrift honom tillställas, utan ock senast vid det lagtima ting,

som näst efter en månad infaller, inför häradsrätten, till-intagande i

dess protokoll, företes. — 2 § öfverståtliållareembetets kansli samt

rådstufvu- och häradsrätter böra genast hos sig, till allmänhetens kän
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande, N:o 11.

nedom, angående uppvisade och inprotokollerade köpeafhandlingar,

offentligen anslå kungörelser af enahanda innehåll, som ofvan nämndt är.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 180, anför herr G. Anderson i Himmelsby, med hvilken

instämt herrar J. Ericsson och Oscar Larsson, att antalet fall, då rätten

att afsluta s. k. lösöreköp af oredlige gäldenärer missbrukades till

fordringsegares förfång, möjligen komme att minskas, derest bestämmelserna

om kungörandet af dylika köp blefve något skärpta. Med de

bestämmelser, som nu vore gällande, hände det oftast, att kännedomen

om ett sådant köp icke blefve spridd särdeles långt utom den ort, der

säljaren hade sitt hemvist, och att således personer, boende något mera

aflägset derifrån, alldeles komme att sakna kännedom härom.

Ett sådant förhållande kunde blifva till skada för en del af dessa

personer, t. ex. en affärsman, hvilken visserligen i öfrigt kunde hafva

temligen reda på en sådan persons rörelse och verksamhet, men icke

kände till det förhållandet, att denne genom ett lösöreköp afhändt sig

sin lösegendom. Något borde nu göras för att lösöreköp blefve kända

något vidare omkring i orten, än hvad nu vore fallet. Motionären

hade tänkt, att de borde tillkännagifvas i Konungens befallningshafvandes

allmänna kungörelser samt i den af länets tidningar,, som af Konungens

befallningshafvande, med afseende på lokala förhållanden, ansåges

vara mest lämplig. Genom en sådan åtgärd skulle de, som önskade

taga närmare reda på dylika förhållanden, blifva satta i tillfälle dertill

genom att prenumerera på länskungörelserna äfvensom derigenom, att

sådant tillkännagifvande blefve infördt i en af länets allmänna tidningar.

Motionären föreslår alltså,

att Riksdagen måtte besluta ett sådant tillägg i kongl. förordningen

af den 20 november 1845 angående handel med lösören, som

köparen låter i säljarens vård qvarblifva, att ett tillkännagifvande om

sådant köps afslutande måtte införas i Konungens befallningshafvandes

allmänna kungörelser samt dessutom i den af länets tidningar, som

Konungens befallningshafvande med afseende på lokala förhållanden

anser mest lämplig.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande, iV.-o 11.

I olikhet med motionären anser utskottet, att den offentlighet,

som bör beredas åt ett s. k. lösöreköp, i regel vinnes i tillräckligt mått

med iakttagande af redan gällande föreskrifter. I betraktande häraf

torde den af motionären föreslagna åtgärden komma att medföra föga

gagn, helst dess genomförande på många orter skulle föranleda icke

obetydligt besvär och allestädes vålla ökade kostnader. Den fördel

förslagets antagande skulle medföra för en eller annan fordringsegare

torde derför befinnas alltför dyrköpt, då man besinnar, huru lösöreköpen

i allmänhet röra sig om smärre belopp, för hvilka hvarje ytterligare

tillskott i kostnaden för lösöreköpets bringande till stånd måste

kännas tyngande.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Andersons motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 14 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Bill. till Riks it. Prof. 1893. 7 Sami (i Ftäft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.