Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 105 och 117 .§§ skiftesstadgan. Ändringar i skiftesstadgan hafva vid innevarande riksdag föreslagits i två särskilda inom Andra Kammaren väckta och till lagutskottet hänvisade motioner, hvilka afgifvits af herr Nils Wallmark, n:o 59, och herr Lasse Jönsson, n:o 170, samt afse ändrad lydelse, den förra af 105 § och den senare af 117 § i berörda stadga.

1893-02-14 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:12, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad lydelse af 105 och 117 .§§ skiftesstadgan. Ändringar i skiftesstadgan hafva vid innevarande riksdag föreslagits i två särskilda inom Andra Kammaren väckta och till lagutskottet hänvisade motioner, hvilka afgifvits af herr Nils Wallmark, n:o 59, och herr Lasse Jönsson, n:o 170, samt afse ändrad lydelse, den förra af 105 § och den senare af 117 § i berörda stadga.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.

-%

N:o 12.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad

lydelse af 105 och 117 .§§ skiftesstadgan.

Ändringar i skiftesstadgan hafva vid innevarande riksdag föreslagits

i två särskilda inom Andra Kammaren väckta och till lagutskottet

hänvisade motioner, hvilka afgifvits af herr Nils Wallmark, n:o 59, och

herr Lasse Jönsson, n:o 170, samt afse ändrad lydelse, den förra af 105

§ och den senare af 117 § i berörda stadga.

Enligt lagen den 22 maj 1891 eger 105 § skiftesstadgan för närvarande

följande lydelse:

När skiftesmannen på marken utstakat och rörlagt skiftet, samt

anvisat delegarne deras egolotter, vare han skyldig att mot lösen, som,

i fall den ej genast erlägges, genom kronobetjeningen, på skiftesmannens

reqvisition, uttagas bör, meddela delegarne alla under förrättningen

förda protokoll och afslutade föreningar, jemte ego-, häfde- och

delningsbeskrifningarne; och skall i protokollet upptagas samt särskildt

delegarne härvid tillkännagifvas, att förrättningen är slutad, och att den

dermed missnöjde eger, på sätt 129 § innehåller, sina besvär till ordföranden

i egodelningsrätten anmäla. Förenämnda handlingar skola

mot bevis, som skiftesmannen koncepthandlingarne bifogar, lemnas till

förvar hos den delegare inom skifteslaget, som öfrige delegare dertill

utse, och hos hvilken en hvar, det åstundar, har öppet att handlingarna

granska och afskrifter deraf taga. Försummar skiftesmannen att lemna

protokoll och handlingar, efter hvad nu stadgadt är, ansvare såsom för

tjenstefel samt gifve handlingarne ut vid nytt, på hans bekostnad der
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande, N:o Intill

utsatt sammanträde; och hafva delegarne i ty fall att besvärstiden

från denna sammanträdesdag beräkna.

Hvad nu är sagdt om skifte, gälle i tillämpliga delar äfven om

egoutbyte, så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler,

hållits efter skiftes afsilande.

Herr Wallmark, med hvilken instämt herrar N. Boström och Wikstén,

hemställer nu, att mellan lagrummets nuvarande första och andra

stycken måtte inskjutas ett stadgande af följande innehåll:

Skiftesmannen är jemväl skyldig att, derest sådant yrkas, för delegarena,

å förrättningsstället, tillhandahålla skifteskartan, utan särskild ersättning,

under trenne dagar räknadt från afslutningsdagen.

Den formulering, motionären i sin hemställan gifvit paragrafen,

kunde visserligen gifva anledning till det antagande, att motionären

afsett jemväl en annan ändring i paragrafens lydelse, alldenstund den

genom lagen den 22 maj 1891 tillagda slutmeningen i andra stycket:

»så ock om förrättning, som för det ändamål, 101 § omförmäler, hållits

efter skiftes afslutande» icke återfinnes i motionärens formulering, men

motionärens framställning i fiffigt gifver vid handen, att utelemnandet

skett oafsigtligt och sålunda får tillskrifvas allenast ett förbiseende.

Till stöd för sin ifrågavarande framställning anför motionären, att,

då skiftesmannen enligt 115 § skiftesstadgan vore berättigad att låta

med öfverlemnande af renoverad karta åt skiftesdelegarne anstå ett

helt år från det ett skifte blifvit faststäldt, deraf följde, att kartan under

besvärstiden icke vore tillgänglig för skiftesdelegarne. Denna omständighet

vållade, å ena sidan, att obefogade besvär, ledande till onödiga

kostnader, ofta anfördes och å andra sidan, att besvär icke anfördes,

som haft verkligt skäl för sig. I hvarje fall syntes den anmärkta omständigheten

föranleda till att, der besvär öfver skiftesförrättning anfördes,

desamma saknade nödig fullständighet och reda. I saknad af

karta vore nemligen skiftesdelegaren icke ens i tillfälle att undersöka,

huru vida längden och bredden af ett utlagdt skifte vore öfverensstämmande

med kartan och öfriga skifteshandlingar och, i fråga om graderingen,

kunde densammas lämplighet ej bedömas, då man ej alltid kunde

veta, hvarest de egofigurer vore belägna, som delningsbeskrifningen i

nummerföljd angåfve.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.

Lika med motionären anser utskottet önskligt, att skiftesdelegarne

innan besvärstidens utgång sättas i tillfälle att med ledning af skifteskartan

underkasta skiftesförrättningen pröfning. Motionären har sjelf

antydt de fördelar, som af en dylik anordning med skäl böra kunna

förväntas, och det gäller endast att gifva densamma en väl afpassad

form, så att den, på samma gång den medför afsedt gagn för skiftesdelegarne,

icke varder oskäligt betungande för skiftesmannen. I sådant

hänseende kan emot motionärens förslag till en början anmärkas,

att den tid, under hvilken skifteskartan skulle hållas tillgänglig för

skiftesdelegarne, blifvit alltför knappt tillmätt, då densamma bestämts

till allenast tre dagar. Särskildt gäller detta med hänsyn till förhållandena

i landets nordligare delar. Vidare synes man icke kunna ålägga

skiftesmannen att utan ersättning qvarstanna å förrättningsstället för

att tillhandahålla skifteskartan åt skiftesdelegare, som önskar taga del

af densamma.

Dessa och andra betänkligheter mot bifall till motionärens förslag,

sådant detsamma föreligger, äro likväl icke af den beskaffenhet, att

utskottet på grund deraf ansett sig böra vägra motionen sitt understöd,

helst utskottet är öfvertygadt, att en anordning i den af motionären

föreslagna rigtning, om ock i en delvis annan form, bör kunna åvägabringas.

En mera omfattande utredning af de på frågan inverkande

omständigheter, än som inom utskottet kunnat åstadkommas, torde emellertid

_ vara af nöden, och har utskottet vid sådant förhållande ansett

lämpligast att frågan bringas under regeringens ompröfning.

Utskottet hemställer följaktligen,

l:o att Riksdagen, i anledning af herr Wallmarks motion, måtte

i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till lagstadgande derom, att

karta öfver laga skifte skall hållas delegarne i skiftet tillhanda

under viss tid efter skiftets afslutande.

Hvad härefter vidkommer den af herr Jönsson väckta motion,

återupptager densamma den vid flera föregående riksdagar, senast 1891

års riksdag, behandlade frågan om en sådan ändring af 117 § skiftesstadgan,

att tjenstetiden för ledamot i egodelningsrätt måtte bestäm
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.

mas till sex år med rätt för afgående ledamot att återväljas; och har

motionären i sådant hänseende framlagt ett förslag angående ändrad

lydelse af ifrågavarande lagrum af lika innehåll med det af lagutskottet

vid 1891 års riksdag i utlåtandet n:o 23 framlagda.

I sitt ofvan omförmälda utlåtande, livilket af motionären åberopats

till stöd för hans framställning i ämnet, erinrade lagutskottet till

en början, huru som förslag om bestämmandet af en viss tjenstetid för

ledamöter i egodelningsrätt vid såväl 1884 års som 1887 års förra

riksdag blifvit af utskottet tillstyrkta. Vidare anförde utskottet: »Då

egodelningsrättens ledamöter hafva att deltaga i afgörandet af många

magtpåliggande ärenden, för hvilkas rätta bedömande erfordras ej blott

erfarenhet, utan ock åtskilliga andra egenskaper, synes det vara af vigt

att ett vid val till denna befattning begånget misstag i fråga om en

persons lämplighet derför må kunna rättas, och att en person, hvilken

efter sitt inväljande blifvit genom hög ålder eller andra förhållanden

för uppdraget mindre lämplig, icke kan komma att för obestämd tid

qvarstå såsom ledamot af egodelningsrätt. Den nu gällande bestämmelsen,

hvarigenom sist antydda förhållande möjliggöres, står ock i

strid mot sjelfva den grund, folkets förtroende, hvarpå institutionen af

folkvalda ledamöter i rätten hvilar. De förrättningar, i hvilka de i 19

§ skiftesstadgan omförmälde gode män hafva att deltaga, och de ärenden,

som handläggas af egodelningsrätt, synas för öfrigt stå i så nära

samband med hvarandra och ställa så likartade fordringar på egenskaperna

hos de personer, hvilka dermed skola taga befattning, att det

icke är lämpligt, att olika bestämmelser gälla i fråga om val till gode

män och ledamöter i egodelningsrätt. Då nu genom förordning af den

5 juli 1884 är stadgadt, att gode män utses för en tid af sex år, lärer

följdrigtigheten fordra, att samma föreskrift jemväl meddelas för val

af egodelningsrättsledamöter.»

Lagutskottets på sådana skäl grundade hemställan om bifall till

det då föreliggande förslaget godkändes af Andra Kammaren utan diskussion,

hvaremot densamma blef af Första Kammaren afslagen.

Utskottet vidhåller i detta ämne de åsigter, utskottet flera gånger

tillförene uttalat. Man har mot ifrågavarande förslag hufvudsakligen

anmärkt, att detsamma skulle innebära ett till sina följder betänkligt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande, N:o 12.

åsidosättande af grundsatsen om domares oafsättlighet äfvensom att

man genom förslagets antagande skulle äfventyra den erfarenhet och

sakkunskap, som erfordrades hos en egodelningsrättsledamot, men

stode att vinna allenast genom en längre tids tjenstgöring. Bättre vore

att bestämma en åldersgräns, utöfver hvilken ledamot i egodelningsrätt

icke finge, qvarstå. Huru beaktansvärda dessa anmärkningar än äro,

hafva de likväl icke förmått rubba utskottets här ofvan uttalade öfvertygelse

om lämpligheten af bestämmandet af en viss tjenstetid för domare

af ifrågavarande slag. Hvad beträffar anmärkningen att en dylik

åtgärd skulle innebära en kränkning af principen om domares oafsättlighet,

vidhåller utskottet sin tillförene uttalade åsigt, att då den grund,

hvarå uppdraget att vara ledamot i egodelningsrätt hvilar, endast och

allenast utgör medborgares förtroende, bör, för den händelse detta förtroende

af en eller annan anledning försvagats eller tilläfventyrs alldeles

upphört, ett utbyte kunna ske såsom i fråga om nämndemän och gode

män vid landtmäteriförrättning finnes bestämdt. Sant är visserligen att

nämnden eger allenast kollektiv rösträtt, medan ledamöterna i en egodelningsrätt

hafva hvar sin röst, men jemväl en hvar af nämndens medlemmar

är ju domare, hvarförutom må beaktas, att betydelsen af nyss

angifna skilnad mellan nämndens och egodelningsrättens ledamöter

förringas deraf, att likasom domaren, om han får endast en nämndeman

på sin sida, bestämmer häradsrättens beslut, så behöfver jemväl

ordföranden i egodelningsrätt vinna endast en af ledamöterna för sin

mening för att denna skall blifva rättens beslut.

I fråga vidare om förhållandet mellan gode männen och ledamöterna

i egodelningsrätt må framhållas, hurusom, der laga förfall förefinnes

för ledamot i egodelningsrätt, ojäfvig god man skall i hans ställe

inkallas till tjenstgöring, och då nu skiftesmannen icke så sällan plägar

använda egodelningsrättsledamot såsom god man vid skiftesförrättning,

uppstår ofta dylikt förfall. Att förslagets antagande skulle innebära ett

äfventyrande af den erfarenhet och insigt i skiftesärenden, som böra

utmärka en egodelningsrättsledamot, torde icke behöfva befaras, då ju

omval af en dugande förmåga, som sjelf vill qvarstå, har all sannolikhet

för sig. Då vidare uppdraget att vara ledamot i egodelningsrätt är ett

fullkomligt oaflönadt förtroendeuppdrag, som icke i någon nämnvärd

mån afser att utgöra ett vilkor för dennes existens, torde jemväl farhågorna,

att den åsyftade förändringen skulle inverka menligt på egodelningsrättsledamotens

sjelfständighet i utöfningen af hans domarekall,

finnas åtskilligt öfverdrifna.

På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, får utskottet hemställa,

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

2:o) att Riksdagen ville, med bifall till herr Jönssons

motion, för sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 117 § i stadgan om skiftesverket i riket

den 9 november 1866.

Härigenom förordnas, att 117 § i stadgan om

skiftesverket i riket den 9 november 1866 skall erhålla

följande lydelse:

Förste domstol i skiftesmål å landet är egodelningsrätt

i hvarje härad eller tingslag. Ordinarie domaren

i orten är deri ordförande, derest icke, vid

hans förfall, efter hvad särskildt stadgadt är, annorlunda

af vederbörande hofrätt förordnas, eller Kongl.

Maj:t på invånarnes gjorda anhållan eller eljest förekomna

anledningar, för större eller mindre distrikter,

skulle i nåder finna godt att särskild person dertill

utse. Ledamöterne i rätten utgöras af tre i landthushållning

kunnige, inom häradet eller tingslaget boende,

bofaste män, hvilka, på föranstaltande af domaren

i orten, inför häradsrätten, genom socknefullmägtige,

efter förmedlade hemmantalet utväljas för en tid af

sex år. Afgående ledamot kan återväljas. Uppstår laga

förfall för ledamot, kalle ordföranden ojäfvig god man

i dess ställe. De inom socknarne i häradet eller tingslaget

valde gode män kunna ock till ledamöter uti

egodelningsrätten utses; dock få de icke såsom domare

handlägga skiftesmål, dervid de som gode män biträda

Ledamot i egodelningsrätt skall, innan han i rätten

inträder, domareed aflägga, der han ej den ed

förut svurit.

Stockholm den 14 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. LILIENBEUG.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 12.

Herr Annerstedt har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i utskottets behandling af ofvan omförmälda motioner.

STOCKHOI.M, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:7 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 105 § skiftesstadgan. s. 9 i texten