Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 13

1893-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:13, Lagutskottets Utlåtande N:o 13

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

1

N:o 13.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 82 § i lagen angående väghållningsbesvärets

utgörande på landet den 23 oktober 1891.

Lagen angående väghållningsbesvärets utgörande på landet den

23 oktober 1891 innehåller i 82 § följande stadgande:

Efter denna lags utfärdande åligger Konungens befallningshafvande,

hvar för sitt län, att, efter de väghållningsskyldiges hörande, besluta,

huruvida delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt bör ega rum

eller väghållningsdistrikt må omfatta större område än ett härad.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 181, föreslår nu herr J. A. Johansson i Bastholmen, att till

ifrågavarande lagrum måtte fogas ett så lydande tillägg: »dock må

denna Konungens befallningshafvandes befogenhet icke sträcka sig derhän,

att förut, vid lagens trädande i kraft, befintliga förhållanden, att

härad eller delar af härad äro förenade till väghållningsskyldighet af

allmän väg, kunna ändras, utan att dervid må förblifva, för så vidt

samtlige vederbörande om ändring icke sig förena.»

Såsom af motionen framgår, är densamma föranledd af en Konungens

befallningshafvandes åtgärd att vid den indelning i väghållningsdistrikt,

som nya väglagen föreskrifver, i så måtto ändra förut bestående

vägindelning, att ett härad, som förut delvis jemte delar af ett

annat härad bildat ett väghållningsdistrikt, med tillämpning af bestämBih.

till Riksd. Prat. 1893. 7 Sand. 7 Höft. (Nås 13—14.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N;o 13.

melserna i 82 § nya väglagen, förklarats skola hädanefter utgöra ett

särskildt distrikt. Berörda åtgärd, hvaraf blifvit en följd att förstnämnda

härads väghållningsskyldige belastats med en väghållningsbörda,

hvarifrån de förut varit befriade, syntes motionären icke öfverensstämma

med föreskriften i andra stycket af väglagens 5 § att, derest vid lagens

trädande i kraft härad vore deladt i två eller flera väghållningsdistrikt,

eller två eller flera härad eller delar deraf vore förenade till ett distrikt,

borde dervid förblifva. Enligt motionärens uppfattning af 82 §:s innebörd

afsåge densamma icke att gifva vederbörande myndighet någon

rätt att ingripa i bestående förhållanden, utan borde dennas åtgöranden

uti ifrågavarande hänseende vara inskränkt till ordnande af förut icke

reglerade förhållanden.

Vid affattande! af förevarande framställning synes motionären icke

hafva tagit hänsyn dertill att 5 § i nya väglagen, jemte den i §:s första

och andra stycken uttalade grundsatsen om önskligheten af att

häradet bibehålies såsom en gemensamhet för sig i fråga om byggande

och underhåll af allmän väg, meddelat bestämmelser, som afse att i

fall af behof möjliggöra en modifiering af nämnda grundsats. Dessa

bestämmelser innehållas i tredje stycket af ifrågavarande §, deri stadgas:

»Delning af härad i särskilda väghållningsdistrikt eller förening

af härad eller delar deraf till ett sådant distrikt må derefter, (d. v. s.

efter väglagens trädande i kraft) såvidt icke derom förordnats i den ordning

82 § stadgar, ske endast i sammanhang med vägdelning på sätt

nedan sägs.» Såsom af förhandlingarna vid väglagens antagande framgår,

tillkom sistberörda stadgande för att tillmötesgå en allmänt uttalad

önskan, att vid ordnandet af väghållningsbesväret, detsamma måtte så

jemnt som möjligt kunna fördelas på landets väghållningsskyldige.

Orter funnos nemligen flerestädes i vårt land, der häradet eller tingslaget

icke rätt väl lämpade sig att vara väghållningsdistrikt och der sålunda

ur nyss angifna synpunkt en omgestaltning i förevarande afseende

vore af behofvet påkallad. På samma gång vidtagandet af en dylik

åtgärd öfverlemnades åt vederbörande länsstyrelse, stadgades emellertid

tillika att bildandet af nya väghållningsdistrikt finge ske allenast efter

de väghållningsskyldiges hörande. Härigenom ville man underlätta

myndigheternas pröfning af dylika frågor och på samma gång tillförsäkra

densamma karakteren af ett samvetsgrant och oveldigt afvägande

af de mer eller mindre stridiga intressen, som i ärenden af ifråga
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 13.

varande art kunde antagas komma att göra sig gällande. Att nu, på

sätt motionären föreslagit, inskränka den frihet att ur en mer omfattande

synpunkt ordna förevarande angelägenhet, som nu gällande lagstiftning

med allt skäl medgifver, synes utskottet ingalunda tillrådligt.

Skulle väghållningsskyldige af en eller annan anledning finna skäl

till missnöje med eu i förevarande afseende vidtagen anordning, står

dem i hvarje fall den utväg öppen att få densammas lämplighet underkastad

högre myndighets pröfning.

Utskottet hemställer följaktligen,

att herr Johanssons motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 21 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation

af herr Näslund, emot vissa delar af motiveringen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.