Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt till delaktighet i allmänningar.

1893-02-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:14, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt till delaktighet i allmänningar.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 21 februari 1893, kl. 1 e. nr.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt

till delaktighet i allmänningar.

I fråga om delaktighet i allmänningar stadgas i 16 kap. 1 §

byggningabalken: Lands allmänning må de nyttja, som inom länet bygga

och bo, och härads eller sockne allmänning de, som i häradet eller

socknen äro. Der må de, som ej hafva sådant på egna egor, njuta

mulbete, timmer, ved, gärdsel, löf, näfver, torf, bast och annat, som

der finnes, till egen nödtorft, men ej något deraf till annan upplåta

eller sälja.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 190, anför herr Thermamius, att tillämpningen af i fråga

varande grundsats ingalunda blifvit sådan, som lagstiftaren afsett.

Allmänningarna finge nemligen icke på långt när nyttjas af alla, som

inom länet, häradet eller socknen vore bofaste. Medan ännu menigheterna

uteslutande utgjorts af odlare, hade alla bördor varit fördelade

på dessa menigheter i förhållande till storleken af hvars och ens egendom,

men hvar och en hade också till gengäld derför i samma mån

kommit i åtnjutande af den lättnad, som bereddes genom afkastningen

af menighetens samfälda egendom. Tid efter annan, anför motionären

vidare, hade sedermera andra nybyggare slagit ned sina bopålar inom

menigheterna än sådana, som i egentlig mening sysselsatt sig med odling.

Denna kategori af inbyggare hade dock icke på långt när blifvit

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

likstäld med menigheternas ursprungliga inbyggare. Det vore först

under den närmaste tiden, som man begynt beträda den utan tvifvel

rigtiga vägen, att — frånsedt de indirekta skatterna — fördela bördorna

på menigheternas alla skattepligtiga inbyggare.

Men då framstälde sig osökt den frågan: fordrar icke följdrigtigheten

i detta utjemningsarbete, att också de ursprungliga menighetsförmånerna

fördelas på dem, »som inom länet bygga och bo»? Om

ingen kunde bestrida behörigheten af att hvar och en i mån af förmåga

deltoge med odlarnes efterföljare i de bördor, som från fordom till följd

af sakens natur legat uteslutande på dem; borde då icke i analogi dermed

menigheternas samfälda egendom också samfäldt åtnjutas till lättnad

i de fördelade bördorna?

En liknande tendens till utjemning framträdde på ett annat område

i de ofta framkommande motionerna om indragning till statsverket

af den af städerna intjenade vinsten på bränvinsrörelsen.

På sålunda anförda skäl hemställer motionären, att Riksdagen

ville i skrifvelse till Konungen anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta

utreda, huru vida icke antingen alla de allmänningar, som omförmälas

i 16 kap. 1 § byggningabalken må kunna, enligt ordalydelsen i nämnda

lagrum, nyttjas af dem, som äro inom vederbörande län, härad eller

socken, eller om desamma icke, i annat fall, må indragas till statsverket;

samt att Kongl. Maj:t, sedan sådan utredning egt rum, derefter

ville för Riksdagen framlägga de förslag, som Kongl. Maj:t pröfvar

nödiga.

Då, såsom af motionärens framställning framgår, motionären velat

åt 16 kap. 1 § byggningabalken gifva den tolkning, att del i allmänning

skulle tillkomma en hvar skattskyldig medlem inom kommun eller

härad — någon länsallmänning finnes numera icke —, har motionären

dermed kommit i strid med den häfdvunna och enligt utskottets åsigt

jemväl rätta uppfattningen af innehållet i nämnda lagstadgande. Enligt

denna uppfattning har lagstiftaren med uttrycken: »de som inom länet

bygga och bo» och »de som i häradet (socknen) äro», afsett dem, som af

ålder med dessa ord i lagstiftningen betecknats, d. v. s. innehafvarne af

hemmanen eller, för att begagna ett nyare uttryckssätt, innehafvarne af

i mantal satt jord. Att så varit lagstiftarens mening framgår med all

nödig tydlighet af de bestämmelser, som i öfrigt finnas rörande detta

ämne. Beträffande sockenallmänningar nämner sålunda 1805 års skogsrå.

till Riksd. Prot. 1893. 7 Sami. 7 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 14.

ordning uttryckligen mantalet såsom grund för delaktighet i sådan allmänning

och stadgar såsom ett åliggande för »alla dem, som i socknen

hemman ega och bebo», att besluta om bästa sättet och medlen till

sådan allmännings vård och tillsyn. Med afseende å häradsallmänningarne

innehåller 1824 års lagstiftning angående en förändrad reglering

med kronoskogarne och allmänningarne i riket den bestämmelse, att

Kongl. Maj:t ville för hvarje allmänning tillåta, att den till intressenternas

egen disposition gemensamt eller delning socknar eller enskilde hemmansegare

emellan upplåtes, och enligt 6 § i förordningen den 29 juni

1866 skall häradsbo ega del i häradets allmänning efter sitt oförmedlade

hemmantal. En ändring härutinnan, i hvilkendera af de båda af

motionären alternativt angifna rigtningar den företoges, skulle följaktligen

innebära ett ingrepp i lagligen grundade eganderättsförhållanden. Hvad

motionären till stöd för sitt förslag anfört synes utskottet icke innefatta

något skäl för ett dylikt ingrepp, hvadan utskottet hemställer,

att herr Thermamius ifrågavarande motion icke

må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation af herr Lilienberg.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.