Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj ds proposition, dels ock väckta motioner rörande ändrad lydelse af 4 och 11 §§ i förordningen angående patent den 16 maj 1884.

1893-03-20 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:23, Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj ds proposition, dels ock väckta motioner rörande ändrad lydelse af 4 och 11 §§ i förordningen angående patent den 16 maj 1884.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

1

N:0 23.

Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj ds proposition,

dels ock väckta motioner rörande ändrad

lydelse af 4 och 11 §§ i förordningen angående patent

den 16 maj 1884.

Genom proposition den 10 nästlidne februari har Kongl. Maj:t, under

åberopande af ett propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden

för nämnde dag, förklarat sig vilja inhemta Riksdagens yttrande

öfver följande

Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse af 4 och 11 §§ af förordningen

angående patent den 16 maj 1884.

Härigenom förordnas, att 4 och 11 §§ af förordningen angående patent

den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

4 §.

1 mom. Den, som vill erhålla patent, skall till patentmyndigheten ingifva

eller i betaldt bref insända skriftlig ansökan samt dervid foga

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 7 Sami. 12 Höft. (N:o 23).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

beskrifning i två exemplar öfver uppfinningen och

de ritningar, som erfordras för att tydliggöra beskrifningen, jemväl i

två exemplar, äfvensom, der sådant behöfves, modeller, varuprof och dylikt.

Ansökningen skall innehålla uppgift om sökandens namn, yrke och

postadress samt uppfinningens benämning.

Beskrifningen skall vara så tydlig och fullständig, att sakkunnig person

bör kunna med ledning deraf utöfva uppfinningen. Deri skall bestämdt

angifvas hvad sökanden anser vara det nya i uppfinningen.

År sökanden ej boende inom riket, foge han vid ansökningen jemväl

fullmagt för ett inom riket bosatt ombud att i allt hvad patentet angår

för honom svara.

Sökes patent å flera uppfinningar, varde särskilda ansökningshandlingar

för hvardera ingifna.

2 mom. Uppgifver sökanden annan såsom uppfinnare, skall sökanden

förete handling, som visar, att han är dennes rättsinnehafvare.

3 mom. Derjemte åligge sökanden att bifoga den i 11 § stadgade afgift

af tjugu kronor.

11 §•

Vid hvarje ansökning om patent inbetalas till patentmyndigheten,

efter ty i 4 § sägs, tjugu kronor.

För beviljadt patent, med undantag af tilläggspatent, erlägges derjemte

af patenthafvaren till patentmyndigheten en årlig afgift, utgörande för hvarje

af det andra, det tredje, det fjerde och det femte patentåret tjugufem kronor,

för hvarje af de fem följande åren femtio kronor och för hvarje af de

fem sista åren sjuttiofem kronor. Afgiften, som må i betaldt bref insändas,

skall för hvarje patentår erläggas före det årets början, vid påföljd att

afgiften för samma år höjes med en femtedel. Fullgöres ej sedermera inbetalning

af den förhöjda afgiften inom nittio dagar efter patentårets början,

vare det erhållna patentet förfallet.

Patenthafvare vare ej pligtig att utöfver nämnda afgifter vidkännas

kostnad för kungörelser om patentet eller för beskrifningens offentliggörande.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1894, dock att, om

patentansökning, som derförut till patentmyndigheten inkommit, men ej

blifvit slutligen afgjord, förfaller eller afslås, sökanden eger återbekomma

hälften af den afgift, han vid ansökningen betalt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

Ifrågavarande proposition afser allenast den ändring i nuvarande lydelsen

af nämnda lagrum, att beloppet af den afgift, som vid ansökning om

patent skall till patentmyndigheten inbetalas, nedsättes från nu stadgade,

50 kronor, till 20 kronor; dock med borttagande af nu gällande bestämmelse

att sökanden eger, om ansökningen förfaller eller afslås, återfå hälften.

Enahanda förändring har föreslagits i två särskilda, till utskottet jemväl

remitterade motioner, hvilka afgifvits, den ena inom Första Kammaren,

n:o 13, af herrar Tamm och Stridsberg samt den andra inom Andra Kammaren,

n:o 80, af herr Collander.

Såsom af det propositionen bilagda utdrag af statsrådsprotokollet framgår,

är densamma närmast föranledd af en till Kongl. Maj:t ingifven ansökan,

deruti svenska uppfinnareföreningen bland annat anhållit om vidtagande af

åtgärder för minskande af de kostnader, patentsökande hade att vidkännas

för erhållande af patent.

Till stöd för sitt förberörda förslag anförde uppfinnareföreningen, att

de afgifter, som en uppfinnare måste erlägga för att erhålla ett svenskt

patent och vidmagthålla detsamma under de 15 år, hvarunder förordningen

angående patent medgåfve patenträtt, uppginge till sammanlagdt 800 kronor,

hvilket belopp dock numera enligt kungörelsen den 16 oktober 1891, som

nedsatte stämpelafgiften från 25 till 10 kronor, minskats till 785 kronor.

Det vore icke lämpligt och välbetänkt att så tungt belasta uppfinnareverksamheten

i ett relativt så litet industriland som Sverige och derigenom

än ytterligare försvaga dess ställning i förhållande till andra länder. Icke

nog med att nämnda kostnad vore hög, utan den vore äfven delvis särdeles

olämpligt fördelad öfver patenttiden. Grenom att förlägga de lägsta årsafgifterna

till de första åren af patenttiden, då uppfinnaren i allmänhet icke

droge någon vinst af sitt patent, hade man visserligen åsyftat att bereda

honom en lättnad. Men denna lättnad komme honom icke till godo,

förrän han redan måst för patentets erhållande vidkännas en kostnad, som,

inbegripet stämpelafgiften, vore lika stor som kostnaden under ett af de

sista patentåren. Om vidare toges i betraktande, att uppfinnaren i bästa

fall först under de sista patentåren åtnjöte inkomster från en under en följd

af år tekniskt och kommersielt utarbetad uppfinning, men vid patentets

uttagande ännu icke haft någon som helst inkomst deraf, utan endast omkostnader,

så vore olämpligheten af den nuvarande kostnadsfördelningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

lätt insedd, och det vore påtagligt att det välvilliga syftet, att i början af

patenttiden göra uppfinnarens börda lättare, härigenom förfelats. Detta

blefve än mera fallet, om, såsom ofta vore förhållandet, en patentansöknings

behandling toge så lång tid, att patenthafvaren samtidigt med patentbrefvets

utlösning hade att erlägga en eller två årsafgifter. Ännu känbarare

blefve dessa första patentafgifter för de många uppfinnare, som för tilläggspatent

och nya uppfinningar ofta inom kort tid måste utbetala flere afgifter.

Att dessa dryga första patentafgifter rent af utestängde en massa obemedlade

uppfinnare från sökande af patent och derigenom minskade uppfinnareverksamheten

inom landet, vore tydligt.

I anledning af uppfinnareföreningens skrifvelse hafva utlåtanden infordrats

från patentbyrån, tekniska högskolan och kommerskollegium, och

hafva samtliga dessa myndigheter tillstyrkt, att den första vid patentansökningens

inlemnande utgående afgiften af femtio kronor nedsattes till

tjugu kronor, dock under förutsättning, att patentafgiften icke återbetalades,

i händelse ansökningen afsloges.

I en af t. f. chefen för patentbyrån till Kongl. Maj:t aflemnad promemoria

har slutligen meddelats att — för att utröna i hvad mån en nedsättning

i den nuvarande afgiften för erhållande af patent kunde, utan fara

för byråns ekonomi, genomföras från och med ingången af år 1894 —

inom byrån verkstälts en approximativ beräkning af byråns sannolika inkomster

och utgifter nämnda år, för den händelse den nu med 50 kronor

utgående afgiften vid sökande af patent nedsattes till 20 kronor. Enligt

denna beräkning skulle för år 1894 patentbyråns hela utgiftssumma utgöra

92,100 kronor, och skulle summan af dess inkomster för samma år, under

förutsättning att den ifrågavarande nedsättningen komme till stånd, uppgå

till 97,800 kronor och följaktligen öfverstiga utgifterna med 5,700 kronor.

En så väsentlig nedsättning i afgifterna, som den nu ifrågasatta, komme

nemligen, enligt hvad erfarenheten från andra länder visat, otvifvelaktigt

att medföra en betydlig ökning i ansökningarnas antal. Derest mot förmodan

de gjorda beräkningarna skulle visa sig i något afseende felaktiga,

kunde det dock i alla händelser icke blifva fråga om annat än en mindre

och tillfällig brist, till hvars täckande funnes att tillgå öfverskotten å byråns

inkomster under föregående år, hvilka öfverskott, med inräknande af det

för år 1892, uppginge till något öfver 102,000 kronor och som vid ingången

af år 1894 otvifvelaktigt ytterligare ökats med omkring 20,000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 23.

Departementschefen anförde härefter, att genom hvad i ärendet förekommit

syntes vara ådagalagd såväl önskvärdheten af en minskning af den

afgift, som patentsökande hade att erlägga vid ansökningen, som ock möjligheten

att utan våda för patentbyråns ekonomi nedsätta denna afgift till det

af patentbyrån föreslagna belopp, hvadan departementschefen tillstyrkte

ändring i förenämda hänseende uti 4 och 11 §§ af förordningen angående

patent.

Till stöd för de i ämnet väckta motioner hafva motionärerna i hufvudsak

åberopat detsamma, som här ofvan blifvit anfördt.

Utskottet finner lika med Kongl. Maj:t och motionärerna den föreslagna

nedsättningen af patentkostnaderna behöflig och nyttig; men då

Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts proposition vid 1884 års riksdag,

deri Kongl. Maj:t begärde Riksdagens yttrande i fråga om det propositionen

bilagda förslaget till förordning angående patent, icke inskränkte sig till afgifvande

af ett sålunda begärdt yttrande, utan fann förslaget vara af beskaffenhet

att Riksdagen derom borde fatta beslut och i följd deraf jemväl

för sin del antog detsamma med vissa ändringar, hvilka af Kongl. Maj:t

äfven godkändes, anser utskottet Riksdagen icke heller böra inskränka sig

till att afgifva ett yttrande i anledning af det nu framlagda förslaget till

ändring i samma författning.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande

proposition och de i ämnet väckta motioner,

ville för sin del antaga i ofvan intagna proposition framlagda

förslag till ändrad lydelse af 4 och 11 §§ af förordningen

angående patent den 16 maj 1884.

Stockholm den 20 mars 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. Annerstedt.

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 7 Sami. 12 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:26 Riksdagens Skrifvelse N:o 26 a1 i texten