Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 12 kap. 3 § kyrkolagen.

1893-04-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,2 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:27, Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande af 12 kap. 3 § kyrkolagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli deu 7 april 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande

af 12 kap. 3 § kyrkolagen.

I 12 kap. 3 § kyrkolagen stadgas:

Uti städerna skall på alla söcknedagar klämtas på morgonen klockan

tio och om aftonen klockan fyra; sammaledes på landet hvar morgon och

afton, som härtill varit vanligt, och folket derigenom påminnas att bedja

om välsignelse till deras förehafvande och att Gud ville bevara öfverheten,

förläna frid och rolighet och en salig ändalykt.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 178, som till lagutskottet

hänvisats, anmärker herr A. Göransson, att syftemålet med ifrågavarande

stadgande väl vore både högt och ädelt, men att enligt motionärens

åsigt detta syfte i vår tid icke längre stode att vinna genom den der föreskrifna

anordning. Att motionären icke vore ensam om denna uppfattning,

bevisades bäst deraf, att många församlingar i vårt land alldeles upphört

med denna klämtning och att den i ännu flera verkstäldes allenast under

sommarmånaderna. På senaste tiden har man dock velat skaffa helgd åt

detta kyrkolagens föråldrade påbud, och genom en Kongl. Maj:ts nådiga

resolution den 31 december 1889, som blifvit bilagd motionen, hade en

församling förständigats att verkställa klämtning, likasom ock ett domkapitel

i anledning af nämnda resolution ansett sig böra genom cirkulär förständiga

pastorsembetena inom vederbörande stift att draga försorg om att klämtning

blefve verkstäld enligt förut nämnda lagrum. Då klockare numera

icke ansåges skyldig att verkställa klämtningen, vore församlingarna nödsakade

anskaffa och aflöna särskilda personer, som verkstälde denna klämtBih.

till Riksd. Prof. 1393. 7 Sami. IG llåft. (Näs 27—30). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

ning. Härom vore icke något att säga, om man kunde påvisa, att klämtningen

gjorde någon nytta, men då så ej vore förhållandet, vore det både

onödigt och orätt att besvära församlingarna med detta onus endast för

att bevara en gammal tradition. Då ett lagbud fallit så i glömska, att

det opåtaldt under många år i vissa delar af landet alls icke, i andra delar

endast till eu del efterlefts och åtel- i andra delar, såsom inom ofvan

antydda stift, endast efter förständigande från domkapitlet blefve efterlefdt,

syntes tiden vara inne att antingen förändra eller borttaga ifrågavarande

lagbud. Då kyrkomötet komme att sammanträda innevarande år,

hade motionären ansett tiden vara lämplig att nu väcka förslag om ändring

af denna de! af kyrkolagen.

Motionären, i syftet af hvilkens motion herr Nils Hansson instämt,

föreslår på sålunda anförda skäl,

att 3 § 12 kap. kyrkolagen måtte helt och hållet upphöra att gälla,

eller alternativt, att den i nämnda § föreskrift^ klämtning må ske endast

under sommarmånaderna från och med maj till och med september.

Det lärer enligt utskottets åsigt icke kunna förnekas, att kyrkolagens

föreskrift om skyldighet för hvarje församling att morgon och afton låtaklämta

i församlingens kyrka för en nutida uppfattning ter sig något föråldrad

och icke allmänt uppbäres af föreställningen om densammas ändamålsenlighet.

Härför talar otvetydigt den af motionären åberopade omständighet,

att ifrågavarande föreskrift flerestädes inom vårt land opåtaldt

antingen icke alls efterlefves eller ock endast delvis iakttages; och utskottet

har vid sådant förhållande ansett sig icke böra lemna motionärens framställning

alldeles obeaktad. Medan utskottet emellertid, å ena sidan, finner

motionärens alternativt framstälda förslag att inskränka föreskriftens tillämplighet

till viss tid af året mindre lämpligt, håller utskottet, å andra sidan,

före, att lagstiftaren icke heller bör obetingadt ansluta sig till motionärens

förslag om fullständigt afskaffande af ifrågavarande kyrkliga anordning.

Utskottet har sig nemligen jemväl bekant, att i många församlingar morgonoch

aftonklämtning regelbundet förekomma, och föreställer sig, att en del af

dessa församlingar säkerligen ogerna skulle se, att ett af dem vördadt och

i helgd hållet kyrkligt bruk beröfvades det stöd af gällande lag, som det

för närvarande eger.

I ‘ betraktande häraf anser sig utskottet icke böra i vidsträcktare mån

tillmötesgå motionärens önskan, än att ifrågavarande föreskrift frånt-ages

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 27.

dess nuvarande ovilkorliga karakter, och att följaktligen åt de församlingar,

hvilka önska sådant, tillerkännes rätt att afskaffa ifrågavarande anordning.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen ville, i anledning af förevarande

motion, för sin del besluta följande

Lag

angående ändring af 12 kap. 3 § kyrkolagen.

Härigenom förordnas, att hvad i 12 kap. 3 §

kyrkolagen är stadgadt om klämtning morgon och afton

hvarje söcknedag hädanefter icke skall gälla, der vederbörande

församling beslutar upphörande af klämtning.

Stockholm den 7 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. LILIENBERG.

Reservation

af herrar Lilienburg och P. G. Petevsson, hvilka ansett, att utskottet bort

tillstyrka bifall till" motionens första alternativ.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:58 Riksdagens Skrifvelse N:o 58 s. 1 i texten