Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i vissa afseenden af bestämmelserna i 17 kap. handelsbalken angående förmånsrätt för ränta.

1893-04-07 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:29, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i vissa afseenden af bestämmelserna i 17 kap. handelsbalken angående förmånsrätt för ränta.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

N:o 29.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring

i vissa afseenden af bestämmelserna i 17 kap. handelsbalken

angående förmånsrätt för ränta.

I fråga om fastighetsinteckning stadgas i 17 kap. 9 § 1 mom., sådant

momentet lyder enligt lagen den 16 juni 1875, att innehafvare af dylik

inteckning vid utmätning eller konkurs eger att ur fastigheten med förmånsrätt

utfå tre års före utmätningen eller konkursens början upplupna

räntor.

Likaledes eger enligt 17 kap. 7 § handelsbalken, sådant detta lagrum

lyder i lagen den 12 juni 1891, innehafvare af förlagsinteckning att

med förmånsrätt ur den intecknade egendomen utbekomma tre års före

början af konkurs upplupna räntor; och framgår af 19 § i samma kapitel,

att innehafvare af sådan inteckning, jemväl då förlagstagarens egendom ej

blifvit afträdd till konkurs, men tvist om bättre rätt till betalning ur densamma

yppat sig, eger förmånsrätt för tre års räntor.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 176, föreslår nu herr Olof Olsson i Stockholm, med hvilken herr Gustaf

Ericsson instämt, att vid såväl fastighets- som förlagsinteckning allenast

ett års upplupen ränta måtte utgå med förmånsrätt. I samma ämne har

till utskottet öfverlemnats ytterligare en motion, n:o 200, deri af herr

Fjällbäck föreslås enahanda begränsning i fråga om den tid, för hvilken

ränta å en i fastighet intecknad fordran må med förmånsrätt utgå.

Till stöd för ifrågavarande framställningar anföra motionärerna, att

tillvaron af gällande bestämmelser i ämnet vållade icke obetydliga olägen
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

heter, särskild! i hufvudstaden. Med omnämnande, hurusom, enligt hvad

kändt vore, de flesta fastigheter i hufvudstaden vore intecknade till */* och

deröfver af värdet, äfvensom att de första och största inteckningarna merendels

vore placerade i banker eller andra penninginrättningar, erinrar sålunda

herr Fjällbäck, att efter dessa första botteninteckningar vanligen

komme smärre belopp å 5 å 10,000 kronor, som egdes af enskilde,, vanligen

inindre bemedlade personer, hvilka vore hänvisade att försörja sig

på ett litet hopsparadt kapital.

Så länge en solid och ärlig person vore egare till huset, vore nu

risken för de sista inteckningarna liten eller ingen. Men egendomarna

vexlade ganska ofta egare, och många komme derunder att säljas exekutivt.

Dervid visade det sig ej sällan, att gravationsbeviset varit i hög grad

vilseledande för de intet ondt anande senare inteckningshafvarne. Om

t. ex. en egendom, värd trehundratusen kronor och intecknad till tvåhundrafemtiotusen

kronor, blifvit såld å tvångsauktion, dervid den siste

inteckningshafvaren bevakat sin inteckning för större säkerhets skull till

tvåhundrasextiotusen kronor, så trodde han sig vara säker på att utfå sin

fordran, men å liqvidationsdagen visade det sig, att han, tack vare den

treåriga förmånsrätten för ränta, finge — ingenting.

Oftast tillginge det så, att husegaren lånade stora belopp på lånekontrakt

eller oraslagsrevers, och att inteckningar löpande med 6 0,0 ränta

placerades såsom säkerhet för omslagsförbindelsen. När räntan betalades,

afskrefves densamma icke å hypoteket-, utan qvitterades endast på omslagsreversen,

eller också lemnades särskild! qvitto. Följden häraf vore, att vid

köpeskillingsliqviden inteckningarnas innehafvare, i öfverensstämmelse med

gällande lag, uttoge tre års ränta. Det vore då lätt att räkna ut, huru

det ginge för de sista inteckningshafvarne. Man skulle visserligen kunna

anmärka, att det icke vore antagligt, att någon på detta sätt skulle vilja

taga ut räntan två gånger, men erfarenheten hade visat, att detta tillvägagående

vore ganska vanligt.

Ofta hände det äfven, att eu husegare, som komme i ekonomiskt

trångmål, använde inflytande hyror för andra ändamål än. räntans betalande.

Och då innehafvaren af de första inteckningarna alltid vore säker

på att utfå sin ränta med tre års förmånsrätt, så vore de ej särdeles

angelägna om att lagsöka honom, utan den oordentlige husegaren kunde

på detta sätt flera år uppehålla sin ohållbara ställning på den sista inteckningshafvarens

bekostnad. Motionären skulle kunna framdraga en mängd

exempel på att personer, som trott att en inteckning .verkligen ligger på

den plats gravationsbeviset utvisar, blifvit alldeles ruinerade på det sätt

motionären sålunda sökt beskrifva.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

Herr Olof Olsson klandrar särskilt det bruk, som hos flera bankinrättningar

utbildat sig, att uti formulären till skuldebref inrycka en bestämmelse

af innehåll att det för skuldebrefvet lemnade hypotek skall tjena

som säkerhet icke blott för skuldebrefvets innehåll, utan äfven för alla

andra förbindelser, i hvilka låntagaren häftar eller kan komma att häfta

till banken. Detta bruk i förening med bankernas förfarande att afskrifva

en inbetalad ränta allenast på omslagsreversen hade, på sätt åtskilliga af

motionären anförda exempel skulle utvisa, till följd, att eu person, som

egde en jemförelsevis god inteckning och som måhända, innan han mottagit

densamma, efterhört, att räntorna å ett gäldenärens banklån blifvit

ordentligt inbetalade, ginge förlustig den förmånsrätt, han borde ega, hvaremot

bankens, rätt sedt, oprioriterade fordringar utginge med förmånsrätt

ur fastigheten. Enahanda missförhållande orsakades af bankernas förfarande

att vid beviljande af s. k. garantilån såsom godtgörelse för de vid lånets

utlemnande förskjutna omkostnader förbehålla sig att, i händelse lånet före

amorteringstidens utgång blefve inbetaladt, genast utfå ett belopp motsvarande

en viss procent af den ursprungliga lånesuinman för hvarje år af

den återstående amorteringstiden. Nämnda godtgörelse förskaffade sig nu

banken på det sätt, att banken, som trots det räntorna ordentligt erlagts,

icke afskrifvit desamma å inteckningsreverserna, vid köpeskillingsliqviden

uttoge tre års upplupna räntor å desamma. Äfven om man ansåge, att

banken i de fall, då garantilånet inbetalades före amorteringstidens utgång,

skulle billigtvis kunna pretendera någon rimlig ersättning för sina låneomkostnader,

vore det väl mera rent spel att vid lånets meddelande fordra

inteckningar till erforderligt högre kapitalbelopp.

Innehafvare af en inteckning i en fastighet kunde således aldrig vara

säker, att han icke vid en köpeskillingsliqvid öfverraskades af än det ena och

än det andra egendomliga anspråket, som omintetgjorde hans rätt, anspråk,

hvilka alla gömde sig bakom de tre årens oafskrifna räntor.

I motsats till motionärerna håller utskottet före, att gällande bestämmelser

i förevarande ämne äro i det hela väl afpassade efter vårt lands

kreditförhållanden och att antagandet af motionärernas förslag, långt ifrån

att verka till gagn, fast hellre skulle, särskildt i fråga om fastighetskrediten,

öfva ett skadligt inflytande. Sålunda torde det ligga i öppen

dag, hurusom möjligheten att få eu jemförelsevis god inteckning belånad

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

skulle i betänklig grad försvåras, derest den af motionärerna påyrkade begränsning

blefve genomförd. Benägenheten att för kapitalplacering anlita

de utvägar fastighetskrediten för närvarande erbjuder måste nemligen blifva

mindre, i samma mån den trygghet, gällande bestämmelser i fråga om

förmånsrätt för ränta å i fastighet intecknad fordran onekligen medföra,

lede afbräck och för långifvaren stäldes i utsigt att, der han ej

ville äfventyra sin rätt, vid bristande ränteliqvid genast lagsöka fastighetsegaren.

Besinnar man tillika, att uraktlåtenhet att i rätt tid gälda ränta

mången gång har sin orsak i trångmål af mera tillfällig beskaffenhet, torde

förslagen ur nyss angifven synpunkt jemväl finnas innebära obillig hårdhet

mot fastighetsegarne sjelfve. Leder lagsökningen till fastighetens försäljning,

lärer detta mången gång, äfven om den föreslagna begränsningen blefve

genomförd, icke kunna aflöpa utan förlust för yngre inteckningshafvare,

hvilkas rätt förslaget dock företrädesvis afser att skydda.

Att våra penningeinrättningar, för att i möjligaste måtto undgå förlust,

på af motionärerna angifna sätt betjena sig af det i vårt affärslif

häfdvunna, af lagskipningen jemväl godkända bruket att vid beviljandet af

lån mottaga pant af intecknadt, skuldebref, lärer icke med fog kunna klandras,

och det torde vara obehöfligt att erinra, huru som hvarje föreskrift

på förevarande område i syfte att binda aftalets frihet skulle visa sig åndamålslös,

enär såväl vederbörande penningeinrättningar som enskilde kapitalister

skola veta att gifva sina låneaftal en sådan form, att desamma varda

så betryggande, som de för sin egen säkerhet anse erforderligt.

Den enda fullt verksamma garantin mot förluster af ifrågavarande

slag är, enligt utskottets åsigt, att söka i den enskilde långifvarens omtänksamhet,

hvilken, bland annat, bör mana honom att vid beräkningen af

den säkerhet, som en erbjuden inteckningshandling kan antagas medföra,

städse upptaga tre års ränta å äldre inteckningar bland de belopp, hvilka

skola utgå framföre den inteckning, som är i fråga att belåna, äfven om

uppgift lemnas derom, att vid lånetillfället räntan är gulden å de lån, för

hvilka de äldre inteckningarna äro satta i pant. Så vidt för utskottet är

bekant, användes ock i de flesta fall sist angifna beräkningssätt jemväl af

enskilda långifvare, då de utan hänsyn till låntagarens person vilja mot

säkerhet af en inteckning utlåna penningar.

Då icke heller, i fråga om förlagsinteckningar, giltiga skål föreligga

för den ändring i gällande bestämmelser om förmånsrätt för ränta

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 7 Sami. 16 Håft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 29.

å intecknad förlagsfordran, som den ene af motionärerna påyrkat, föranlåta

utskottet följaktligen hemställa,

att ifrågavarande motioner icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 7 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.