Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till dels kongl. förordningen angående mantalsoch skattskrifning ar nas förrättande den 20 juli 1861, §t 3, dels ock kongl. förordningen angående fattigvården i riket den 9 juni 1871, § 22.

1893-02-05 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,0 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:3, Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg till dels kongl. förordningen angående mantalsoch skattskrifning ar nas förrättande den 20 juli 1861, §t 3, dels ock kongl. förordningen angående fattigvården i riket den 9 juni 1871, § 22.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

N:o 3.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg

till dels kongl. förordningen angående mantals- och

skattskrifning ar nas förrättande den 20 juli 1861,

§t 3, dels ock kongl. förordningen angående fattigvården

i riket den 9 juni 1871, § 22.

Uti en inom Andra Kammaren vackt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 196, har herr N. Rosengren hemstält: att Riksdagen

måtte för sin del besluta, dels att 3 § 1 punkten i förordningen

angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande den 20 juli

1861 erhåller följande lydelse:

»En hvar skall — — — — bo och hemvist, och gäller för

en hvar mantalsskrifning stiden der hvarje gång ett år från och med

den 1 januari närmast efter den dag mantalsskrifning en förrättades *).

Härvid iakttages — —■ — — förete upplysning»,

dels ock att till 22 § i förordningen angående fattigvården i

riket den 9 juni 1871 göres följande tillägg:

»I fråga om — — — — hemortsrätt i det fattigvårdssamhälle,

hvarest han enligt § l och § 3 punkt. 1 i Kongl. Majis nådiga

förordning angående mantals- och skattskrifningarnas förrättande den

20 juli 1861*) senast författningsenligt —--— mantalsskrifven»

eller ock att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t

måtte föranstalta om vidtagandet af de utaf motionären förordade

ändringarna.

Till stöd för sin framställning anför motionären, hurusom

skiljaktiga meningar göra sig gällande vid tillämpningen af fattig
-

*) Kursiveradt af utskottet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 3. 5

vårdsförordningens bestämmelser om vilkoren för förvärfvandet af

hemortsrätt, särskildt tidpunkten derför. Med åberopande af ordalydelsen

af fattigvårdsförordningens bestämmelser i ämnet ansågo

nemligen några berörda tid börja löpa från den dag, mantalsskrifning

skett eller författningsenligt bort ske, medan åter andra i anslutning

närmast till mantals- och skattskrifningsförordningens stadgande!!

förläde tidpunkten för förvärfvandet af hemortsrätt till början af

kalenderåret näst efter det, då mantalsskrifning skett eller bort

ske. Då nu in- och utflyttningarna mellan landets fattigvårdssamhällen

vore synnerligen talrika, föranledde den anmärkta skiljaktigheten

lätt nog till en mängd tvister mellan vederbörande

fattigvårdssamhällen, och jemväl hos de myndigheter, som hade att

afgöra dylika tvister, trodde sig motionären finna en viss osäkerhet

i tillämpningen af gällande föreskrifter i ämnet.

Det har ingalunda undgått utskottet, att ett visst samband

förefinnes emellan de båda förslag motionen innefattar, men detta

samband har synts utskottet icke vara af sådan beskaffenhet att på

grund deraf ett sammanförande i en och samma motion af två

särskilda ändringsförslag, deraf det ena, nemligen förslaget om

ändring i visst afseende af mantals- och skattskrifningsförordningens

bestämmelser, torde böra af annat ständigt utskott än lagutskottet

behandlas, kan anses berättigad!.

Utskottet har följaktligen ansett sig emot föreskriften i § 55

riksdagsordningen icke kunna i anledning af förevarande motion

göra annan hemställan, än

att motionen må af Riksdagen lernnas utan

vidare afseende.

Stockholm den 5 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. L1LIENBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.