Sök i Ratio Lex

Memorial, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets hemställan i andra punkten af dess utlåtande n:o 10 öfver väckta motioner om utsträckning af allmän åklagares åtalsrätt i vissa fall.

1893-04-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:32, Memorial, i anledning af kamrarnes återremiss af utskottets hemställan i andra punkten af dess utlåtande n:o 10 öfver väckta motioner om utsträckning af allmän åklagares åtalsrätt i vissa fall.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

N;o 32.

Ank. till Riksd. kansli den 7 april 1893, kl. 1 e. in.

Lagutskottets memorial, i anledning af kamrarnes återremiss af

utskottets hemställan i andra punkten af dess utlåtande

n:o 10 öfver väckta motioner om utsträckning af allmän

åklagares åtalsrätt i vissa fall.

I andra punkten af utlåtandet n:o 10 hemstälde utskottet, i anledning

af herr Jan Eliassons motion, om sådan ändring i 22 kap. 21 §

strafflagen, att allmän åklagare skulle ega att å tjenstens vägnar tala å

de arter af oredlighetsbrott, som omförmälas i nämnda kapitels 11 och

14 §§, att nämnda framställning icke måtte vinna Riksdagens bifall.

Enligt utskottet tillhandakomna protokollsutdrag har dess berörda

hemställan af båda kamrarne blifvit till utskottet återförvisad. I anledning

af denna återremiss får utskottet härmed afgifva yttrande.

Det lagrum, i hvilket motionären afser att vinna ändring, eller 22

kap. 21 § strafflagen, sådan denna paragraf lyder i lagen den 20 juni

1890, stadgar, att de i nämnda paragrafer omförmälda brott — försnillning,

. trolöshet mot hufvudman och svikligt förledande af annan till

oskälig rättegång — ej må åtalas af annan än målsegande.

De i kamrarne förda diskussionsprotokoll gifva vid handen, att

punktens återremiss varit föranledd af den allmänna åsigten om behofvet

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

af en sådan förändring i 22 kap. 21 § strafflagen, att bestämmelserna

angående åtalsrätten med afseende å förenämnda slag af bedrägeribrott

bringades i öfverensstämmelse med motsvarande stadganden i Kongl. Maj:ts

proposition till Riksdagen år 1890 med förslag till lag angående ändring

i vissa delar af strafflagen. I denna proposition var sistnämnda paragraf

så affattad, att ifrågavarande förbrytelser skulle få åtalas af allmän

åklagare, derest de angåfves till åtal af målseganden; hvilken förändring

i gällande lags bestämmelser i ämnet dock år 1890 icke vann Riksdagens

godkännande.

Under åberopande af hvad sålunda vid ärendets behandling inom

kamrarne innevarande riksdag förekommit, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 22 kap. 21 § strafflagen.

Härigenom förordnas, att 22 kap. 21 § strafflagen

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Brott, som i 2 § 4 mom., 8 § 1 inom., 12 §, 13 §

1 mom., 19 och 20 §§ omförmälas, må ej åtalas af

annan än målsegande; ej heller brott, hvarom i 5 §

3 mom. förmärs, der det ej skett i kronans magasiner,

vid in- och utlastning å fartyg, eller i öppna bodar

eller magasiner, der handel och rörelse idkas. Brott,

hvarom i 13 § 2 mom. sägs, må ej åtalas af annan än

målsegande, der ej någon vid försäljning eller annan

föryttring af lifsmedel afyttrat ondt för godt, mängd t

för omängdt eller det, hvaruti han vetat fel vara, utan

att sådant uppenbara.

Brott, som i 10 § sägs, må ej åtalas af annan än

den, som brefvet afsändt eller till hvilken det skrifvet

är, eller af den, som eger, i vård häfver eller emottaga

skulle det, som eljest brutet eller öppnadt blifvit.

Brott, som i 8 § 2 och 3 mom. omförmälas, må

ej af allmän åklagare åtalas, der ej förty återgång af

fästning eller giftermål blifvit sökt eller, i fall fästning

eller giftermål ej skett, målsegande brottet till åtal

angifvit. Ej heller må brott, som i 11 och 14 §§ sägs,

Bill. till Kiksd. Prof. 13,93. 7 Sami. 11 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 32.

åtalas af allmän åklagare, der ej brottet af målsegande

till åtal angifvits.

Stockholm den 7 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herr Hasselrot har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.