Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

1893-04-07 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:34, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

15

N:o 34.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 april 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad

lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

I 11 kap. 2 § jordabalken sådant detta lagrum lyder enligt kongl.

förordningen den 16 juni 1875 stadgas:

»Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar, ändock

han i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen till fullo bekommit;

njute sin säkerhet i det, som såldt är, framför andra köparens borgenärer.

Söker han ej inteckning för sin fordran, i stad inom tre månader,

och å landet sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan

lagfart för köparen beviljades, ege derefter ej bättre rätt än de andre.»

Uti en till lagutskottet hänvisad, inom Andra Kammaren väckt

motion, n:o 35, anför herr Restadius:

Stadgandet i sista punkten af ifrågavarande lagrum, att säljare af

en fastighet å landet eger söka inteckning med rätt såsom för ogulden

köpeskilling sist vid det ting, som infaller näst efter sex månader sedan

lagfart för köparen beviljades, medförde en stor olägenhet för köpare

af fastighet i domsagor, der ting hållas enligt kongl. förordningen angående

ändring i vissa fall af gällande bestämmelser om häradsting den

17 maj 1872.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

Med sistnämnda förordning åsyftades, att i de domsagor, der densamma

vunne tillämpning, åstadkomma eu snabbare rättegångsordning,

men uti förevarande hänseende har uti dessa domsagor en förändring

till det sämre inträdt. Enligt 1872 års förordning hölles nemligen endast

två ting om året, hvilket föranledde dertill, att en oskäligt lång

tid måste förflyta, innan en köpare af fastighet inom dylika domsagor

kunde erhålla bevis derom, att inteckning såsom för ogulden köpeskilling

ej vidare kunde sökas. Om t. ex. köpare erhållit lagfart å en fastighet

vid allmänna sammanträden i någon af månaderna mars, april och maj,

kunde han ej bekomma bevis af förenämnda beskaffenhet förr än efter

afslutandet af vårtinget året derpå eller i medlet af juli månad samma

år, eller om köparen erhållit lagfart vid sammanträden under någon af

månaderna juni, september, oktober eller november, kunde dylikt bevis

ej meddelas förr än efter afslutandet af höstetinget året derpå eller i

slutet af december månad samma år. Ett sådant förhållande ledde ofta

till betänkliga förvecklingar och svårigheter för en köpare, som, ehuru

köpeskillingen blifvit af honom delvis eller till fullo gulden, ändock icke

kunde i saknad af dylikt bevis under en onödigtvis lång tid visa, huru

de inteckningar, han tagit i den inköpta fastigheten, vore till förmånsrätten

beskaffade, och följaktligen blefve urståndsatt att belåna desamma,

åtminstone i en hypoteksförening.

Då det torde vara obestridligt, att säljaren icke behöfde så lång

tid för att tillgodogöra sig den rätt, honom uti förevarande lagbud tillförsäkrats,

syntes den anmärkta olägenheten lättast kunna undanrödjas

genom antagande af en lagbestämmelse, att i de tingslag eller härad,

der ting hållas enligt ofta åberopade förordning, inteckning för ogulden

köpeskilling skall sökas sist vid det allmänna sammanträde, som infaller

näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades.

På grund af hvad sålunda anförts, hemstälde motionären:

att Riksdagen för sin del ville besluta den ändring i sista punkten

af 11 kap. 2 § jordabalken, att den undfår följande lydelse:

Söker han ej inteckning för sin fordran i stad inom tre månader

och å landet i domsaga, der ting hållas enligt kongl. förordningen den

17 maj 1872, sist vid det allmänna sammanträde och eljest sist vid det

ting, som infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen beviljades,

ege derefter ej bättre rätt än de andre.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 34. 17

Den föreningsrätt, som säljaren af en fastighet har för ogulden köpeskilling,

medför enligt 11 kap. 2 § jordabalken, jemförd med 17 kap. 9 §

5 mom. handelsbalken, förmånsrätt gentemot tredje man och är ^enligt 2 §

i gällande inteckningslag äfven förenad med rätt att erhålla tvangsinteckning.

För att företrädesrätten skall bevaras, måste säljaren jemlikt förstnämnda

lagrum göra sin inteckningsrätt gällande inom viss tid, å landet

sist vid det ting med häradet, som infaller näst efter sex manader, räknadt

från det lagfart å köpet beviljades. I de delar af landet, der^ allmänna

sammanträden jemlikt förordningen den 17 maj 1872 hallas, vallar

detta stadgande, på sätt motionären framhållit, åtskilliga ° olägenheter för

fastighetens köpare. Om han för ett eller annat ändamål, ej sällan just

för att anskaffa medel till köpeskillingens gäldande, nödgas belåna den

inköpta fastigheten i någon bankinrättning, vågar denna i regel ej utlemna

lånesumman, innan köparen genom bevis från vederbörande domare kan

styrka, att fastigheten ej häftar för ogulden köpeskilling. Såsom motionären

jemväl erinrat, kan köparen i ofvannämnda landsdelar i allmänhet

icke från vederbörande domhafvande bekomma sadant bevis förr än efter

ett år eller mera, efter det lagfart å fånget meddelades köparen.

Den anmärkta olägenheten torde lättast kunna afhjelpas på det sätt,

motionären föreslagit; och föranlåtes utskottet för den skull hemställa:

att Riksdagen, i anledning af den i ämnet väckta

motion, ville för sin del antaga följande

Lag

angående ändrad lydelse af 11 kap. 2 § jordabalken.

Härigenom förordnas, att 11 kap. 2 § jordabalken

skall erhålla följande ändrade lydelse:

Nu häfver den, som sålde, icke uppburit fulla penningar,

ändock han i köpebrefvet tillstått, att han köpeskillingen

till fullo bekommit; njute sin säkerhet i det,

som såldt är, framför andra köparens borgenärer. Söker

han ej inteckning för sin fordran i stad inom tre

månader och å landet i domsaga, der ting hållas enligt

kongl. förordningen den 17 maj 1872, sist vid det allmänna

sammanträde och eljest sist vid det ting, som

Bih. till Rilcsd. Prof. 1893. 7 Sami. 17 luft. 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 34.

infaller näst efter sex månader sedan lagfart för köparen

beviljades, ege derefter ej bättre rätt än de andre.

Stockholm den 7 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. LTLIENBERG.

Reservation:

af herrar Claeson och Hasselrot, hvilka ansett, att utskottet bort afstyrka

bifall till motionen. J

Herrar Pehrsson, Fröberg och Näslund hafva begärt få här antecknadt,

att de icke deltagit i utskottets behandling af ifrågavarande motion.

Stockholm, Ivar Hseggströms Boktryckeri, 1893

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.