Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om skyldighet för egare af af söndrad jord att till stamhemmanet utgöra vissa afgälder.

1893-04-11 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:38, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade bestämmelser i fråga om skyldighet för egare af af söndrad jord att till stamhemmanet utgöra vissa afgälder.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

IB

N:o 38.

Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1893, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade

bestämmelser i fråga om skyldighet för egare af

af söndrad jord att till stamhemmanet utgöra vissa afgälder.

Enligt gällande förordning angående hemmansklyfning och jordafsöndring

den 6 augusti 1881 har egare af hemman eller lägenhet

rätt att, med vissa i förordningen angifna vilkor och undantag, för

alltid under full eganderätt eller under besittning på viss tid eller på

lifstid afsöndra jord, och skall å sådan afsöndring läggas årlig afgäld

i spanmål eller annan lämplig räntepersedel. I fråga om storleken af

denna afgäld är tillika föreskrifvet, att afgälden ej må vara mindre, än

att den motsvarar hvad af hela hemmanets eller lägenhetens räntor och

öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet,

å den afsöndrade jorden belöper.

I hvad sålunda finnes stadgadt beträffande skyldighet för innehafvare

af afsöndrad jord att till stamhemmanet erlägga viss, en gång

för alla bestämd afgäld har vid innevarande riksdag föreslagits ändring

i två särskilda, inom Andra Kammaren väckta och till lagutskottet hänvisade

motioner, hvilka afgifvits, den ena, n:o 108, af herrar Carl Persson,

A. Svenson i Edum, A. Johansson i Löfåsen och Nyländer samt

den andra, n:o 179, af herr Anders Olsson i Mårdäng.

I först nämnda motion föreslås sålunda,

det Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det Kong!.

Maj:t täcktes låta utreda och för Riksdagen framlägga förslag derom,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:0 38.

huru och på hvilka vilkor egare till afsöudrad jord må befrias från erläggande

af den afgäld till stamhemmanet, som beräknats utgöra andel

i grundskatter och indelningsverk samt allmänna utskylder, hvilka dels

afskrifvits och dels utgå efter fastighetens taxeringsvärde.

Till stöd för denna framställning anföres i motionen, bland annat,

att då egaren till stamhemmanet, hvad beträffar grundskatter och indelningsverk,

till en del redan vore och inom kort tid komme att blifva

helt befriad från utgift härför, samt de öfriga allmänna utskylderna i

allmänhet utginge efter åsatt taxeringsvärde, förefunnes ej giltiga skäl

för att denne skulle af egaren till afsöndringen uppbära eu skatt, som

ej numera utginge för jorden eller som af lägenhetens egare måste betalas

efter lägenhetens åsätta taxeringsvärde. Genom detta finge den

sistnämnde en dubbel utgift för en del af afgälden och ingen lindring

för afskrida grundskatter.

I sitt den 13 september 1882 afgifna betänkande hade, anföres

vidare, skatteregleringskomitén i förevarande ämne föreslagit, att, der

jord blifvit i enlighet med gällande författningar för alltid afsöndrad

från hemman eller lägenhet af sådan egenskap, att derå hvilande grundskatt

bör afskrifvas, innehafvare af sådan jord skulle ega att, i den

mån berörda afskrifning egde rum, å den från den afsöndrade jorden

till hemmanet eller lägenheten ingående afgäld njuta afdrag, som, derest

öfverenskommelse parterna emellan ej träffades, skulle utgå med belopp,

motsvarande så stor andel af den för hvarje gång afskrida del af

grundskatten, som vid jemförelse af egornas storlek och beskaffenhet

på den afsöndrade jorden belöpte.

Inom landet hade jordafsöndringar i stor mängd skett, och i de

afhandlingar, som pröfvats af vederbörande myndighet, vore med noggrannhet

uträknad och bestämd den andel, som af skatter och allmänna

utskylder belöpte på afsöndringen. Äfven om denna andel vore ringa,

vore dock att märka, att den utginge efter afsöndringens storlek och

kändes tung för den, som hade mindre förmåga att bära den. Rättvisa

och billighet fordrade, att desse befriades från ifrågavarande afgäld,

sedan de utgifter, hvarpå densamma varit grundad, upphört att utgå.

Den del af afgälden, som beräknats för väghållningsbesväret, vore väl

genom nya väglagen afskrifven, men alla öfriga skatter och utskylder,

som lagts till grund för bestämmande af afgälden, måste fortfarande

utbetalas. Tiden vore nu inne att lagstifta i detta ämne, då det vore

af vigt, att frågan löstes åtminstone innan grundskatterna blifvit i sin

helhet afskrida.

Jemväl den andre motionären i ämnet, herr Anders Olsson, finner

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagsutskottets Utlåtande N:o 38.

beslutet om grundskatternas afskrifvande och genomförandet af dermed

sammanhängande skattereformer rättvisligen böra föranleda ändring i

gällande bestämmelser om skyldighet att tör afsöndrad jord erlägga

afgäld. Under en följd af år hade egare till afsöndrad jord fått dragas

med en orättvis utskyld; ty i samma mån stamhemmanets utskylder

minskats, hade också dess rätt att uppbära full afgäld upphört, och i

samma mån hade den afsöndrade delen bort erhålla lindring, helst

som en stor del af utskylderna, dels till kronan, dels till kommunen,

äfven drabbade den afsöndrade jorden.

Enligt motionärens åsigt borde egare till afsöndrad jord erhålla

rätt att från den å jorden satta afgäld göra afdrag till så stort belopp,

att den afgäld, som derefter skall till stamhemmanet erläggas, motsvarade

hvad af hemmanets återstående räntor och allmänna utskylder,

som utgå endast för i mantal satt jord, på den afsöndrade delen belöpte;

och hemställer i enlighet härmed motionären, att Riksdagen ville i

skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till en

kommande Riksdag framlägga förslag till förordning angående afdrag

från å afsöndrad jord satt afgäld i enlighet med derför bestämda grunder.

Lika med motionärerna finner utskottet att, då de förutsättningar,

hvilka på sin tid varit bestämmande för skyldigheten att för afsöndrad

jord erlägga afgäld, i sammanhang med genomförandet af senaste tiders

skattereformer väsentligen förändrats och alltmer förlorat sin betydelse,

rättvisa och billighet torde påkalla en omgestaltning af det inbördes

förhållandet emellan stamhemman och derifrån afsöndrad jord. Utskottet

har emellertid af nedan anförda skäl ansett de föreliggande framställningarna

i ämnet för närvarande icke böra föranleda någon åtgärd

från Riksdagens sida.

Sedan nemligen Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1891 hos

Kongl. Maj:t, begärt utredning, huru vida icke genom statsmagternas

försorg tillfälle kunde beredas obemedlade och mindre bemedlade att

på lämpliga vilkor bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å inom landet

ännu befintliga störa odlingsbara utmarker, samt Kongl. Maj:t, i anledning

häraf, uppdragit åt eu komité att åvägabringa utredning i berörda

hänseende, dervid komitén skulle hafva att taga i öfvervägande, ej

mindre i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från

kronans egendomar för befordrande af det utaf Riksdagen angifva syfte
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1(5

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

mål kunde ega rum, än äfven huruvida berörda syftemål kunde genom

ändring i gällande lagstiftning eller på annat sätt befrämjas, så har

nämnda komité medelst skrifvelse den 5 mars 1892 öfverlemnat ett

af komitén utarbetadt förslag till lag angående hemmansklyfning, egostyckning

och jordafsöndring. I detta förslag har komitén, hvilken

egnat särskild uppmärksamhet åt förevarande fråga, upptagit bestämmelser,

hvarigenom innehafvare af för alltid afsöndrad jord skulle beredas

tillfälle att med befrielse från afgälders afläggande i stället för

framtiden få åtaga sig direkt utgörande af sin skattskyldighet till det

allmänna.

Enligt vunnen upplysning är med anledning af ifrågavarande förslag

yttrande af högsta domstolen infordradt, och torde proposition i

ämnet vara att vänta till nästkommande Riksdag.

\ id sådant förhållande lärer det icke vara ändamålsenligt att

Riksdagen för närvarande genom aflåtande af en skrifvelse, innehållande

mer eller mindre bestämda uttalanden beträffande sättet för frågans

lösning, går den behöriga pröfning af nyssnämnda förslag i förväg och

till äfventyra derigenom vållar uppskof med frågans lösning. I betraktande

häraf och då skilda meningar torde förefinnas inom Riksdagen

i fråga om den rigtning, hvari eu sådan lösning bör gå, hvilka olika

meningar synas böra beredas tillfälle att, då frågan i hela dess vidd

föreligger till Riksdagens pröfning, söka göra sig gällande, föranlåtes

utskottet hemställa,

att ifrågavarande motioner icke måtte till någon

Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

17

Reservation:

dels af herr Lilienberg, hvilken anfört: »Den af lagutskottet omnämnda

komité har icke anvisat annat sätt för lösning af frågan, huru

innehafvare af för alltid afsöndrad lägenhet må vinna nedsättning i

afgäld, som efter nu inträdda förändringar i skatteförhållandena måste

anses för hög, än att lägenheten skulle åsättas mantal med rätt till

skadestånd för den, som förut egt rätt att uppbära afgälden, derest

det kan visas, att afgälden varit större, än att den vid tiden för upplåtelsen

motsvarat hvad å lägenheten belöpt af den grundskatt samt de

öfriga allmänna utskylder och besvär, som stamhemmanet haft att utgöra,

och utskottet har icke vidrört frågan om nedsättning i afgälden

för lägenhet, som blifvit afsöndrad på viss tid. Det torde emellertid

vara uppenbart, att en nedsättning i afgälden kan beredas jemväl med

bibehållande af lägenhetens egenskap af lägenhet, hvilket i de föreliggande

motionerna förutsättes, och huru detta redan blifvit bestämdt

beträffande en del af afgälden, synes af lagen angående väghåliniugsbesvärets

utgörande på landet, som i 10 § innehåller det stadgande,

att innehafvare af afsöndrad jordlägenhet, för hvilken afgäld till stamhemmanet

faststälts, eger att, om dervid hänsyn tagits till den på lägenheten

belöpande andel af stamhemmanets väghållning, i ersättning för

den skyldighet i detta hänseende, som skall af lägenhetens innehafvare

utgöras, njuta befrielse för så stor del af afgälden, som kan anses

hafva motsvarat lägenhetens andel i väghållet. Bestämmandet härom

är, i händelse öfverenskommelse ej kan träffas, öfverlemnadt till Kongl.

Maj:ts befallningshafvande. Jag kan ej finna, att det vore olämpligt,

att enahanda stadgande meddelades i fråga om befrielse från den del

af afgälden, som kan anses hafva motsvarat allmänna utskylder och

andra allmänna besvär än väghållet, hvilka ålegat stamhemmanet, men

hvilka upphört eller enligt fattade beslut komma att upphöra. Och då

den i motionerna väckta frågan torde mycket väl låta sig lösas, oberoende

af utgången af de vidt omfattande och svårlösta frågor, som

afhandlas i omförmälda komitéförslag, har jag ansett, att utskottet

bort tillstyrka,

att Riksdagen, i anledning af de föreliggande

motionerna, i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, att

Bih. till Rilcsd. Prof. 1893. 7 Sami. 18 Häft. '' 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 38.

Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lagstadgande, huru för afsöndrad

lägenhet må vinnas nedsättning i faststäld, till

stamhemmanet utgående afgäld för hvad som må anses

motsvara hvad å lägenheten belöpt af grundskatt samt

öfriga allmänna utskylder och besvär, med undantag

af väghållningsbesväret, hvilka stamhemmanet haft

att utgöra, men hvilka dels nu mera upphört eller

enligt fattade beslut komma att upphöra, dels tillförene

utgått efter mantalet, men nu mera utgöras

efter annan grund»;

dels ock af herrar Erickson, J. Ander son, F. Andersson, P. G.

Petersson och Bruse.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.