Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande rösträtt vid prestval.

1893-04-14 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:40, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i gällande bestämmelser rörande rösträtt vid prestval.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

N:o 40.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1893, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring

i gällande bestämmelser rörande rösträtt vid prestval.

I fråga om rösträtt vid prestval innehåller 26 § 1 mom. i lagen

angående tillsättning af presterliga tjenster den 26 oktober 1883 följande

bestämmelser: »Rösträtt vid prestval tillkommer en hvar, som i

församling, der sådant val skall anställas, eger rättighet, att i kyrkostämmas

öfverläggningar och beslut deltaga; och gälle vid valet i afseende

på röstberäkning samt rösträtts utöfning och öfverlåtande på

annan person hvad för kyrkostämma är stadgadt; dock med den jemkning

i församling å landet, att rösträtt, som tillkommer någon för

andra beskattningsföremål än jordbruksfastighet, icke må åtnjutas för

mera än en femtedel af det röstetal, hvilket eljest bort tillkomma

honom enligt den för omröstning å kyrkostämma gällande röstgrund,

och att icke heller någon må i valet deltaga med större röstetal för

jordbruksfastighet än en femtedel, och för andra beskattningsföremål

än en femtiondedel af församlingens hela röstetal å kyrkostämma.

Uppkommer vid den beräkning af rösträtt ensamt bråktal, åtnjutes derför

en röst; uppkommer, jemte helt tal, bråktal, skall bråktalet. bortfalla.»

I en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 140, anför nu herr J. P. Jansson, att ehuru genom lagen

angående tillsättning af presterliga tjenster eu förbättring: inträdt uti

förut varande förhållanden i fråga om dylika tjensters tillsättande, vore

det dock uppenbart, att denna lag i just dess vigtigaste del — den

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 40. 11

nemligen, som anginge rösträtten — vore långt ifrån tillfyllestgörande

för att ens närmelsevis kunna anses tillfredsställa det hos allmänheten

rådande, berättigade kraf, att åtminstone vid val af själasörjare personligheten

måste tillerkännas någon betydelse, och icke allenast penningen

eller förmögenheten intaga första rummet.

Ingen kunde nemligen påstå, att genom ofvan anförda bestämmelser

rörande rösträtt vid prestval församlingarne i nämnvärd mån

erhållit något större inflytande vid tillsättande af sin själasörjare. Fortfarande

vore det innehafvarne af de större jordbruksfastigheterna, som

vore de bestämmande vid prestval, och om några få af dem förenade

sig, kunde de öfverrösta alla de andra. Såsom exempel härå kunde

motionären hänvisa till ett kyrkoherdeval, som nyligen egt rum i den

församling han tillhörde, hvarvid fem personer blifvit med stor majoritet

rådande, ehuru alla de andra röstande, uppgående till ett antal af tvåhundranio

personer, afgifvit sina röster på en annan af de sökande,

och hvilket val närmast föranledt honom att nu vidröra detta ämne.

Det kunde för öfrigt icke vara gagneligt, hvarken för kyrkan i

dess helhet, den särskilda församligen, den enskilda. församligsmedlemmen,

ej heller för presten, att lagen om rösträtt vid prestval vore

sådan, att ett fåtal kunde tillsätta den prest, till hvilken de öfriga

församlingsmedlemmarne icke hyste förtroende; och om man icke vill,

att allmänheten skulle mista sitt förtroende till kyrkan, vore det derföre

angeläget, att en ändring i nämnda lagbestämmelse med det

snaraste gjordes.

Helst skulle motionären vilja vara med om att helt och hållet

rifva ned den nuvarande byggnaden i fråga om rösträtt vid prestval

och uppföra en ny sådan med personlighetsprincipen såsom grund,

men då motionären icke hade förhoppning, att Riksdagen skulle vara

villig att öfvergifva den grund, som antogs vid 1883 års riksdag, ville

motionären till Riksdagens ompröfning framlägga det förslag, att, med

bibehållande af gällande grund, begränsa rösträtten för innehafvarne

af de större jordbruksfastigheterna i så vidsträckt mån, att icke magten

komme att hvila allenast i några få personers händer. För att en

ändring häruti skulle komma att hafva åsyftad verkan, syntes det

motionären nödigt att maximum, för rösträtt,! som tillkomme jordbruksfastighet,

bestämdes till en tjugondedel af församlings hela röstetal;

och föreslår alltså motionären,

»att Riksdagen ville för sin del besluta följande förändrade lydelse

i § 26 mom. 1 uti lagen angående tillsättning af presterliga tjänster

den 26 oktober 1883:

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Rösträtt vid prestval tillkommer — — —

och att icke heller någon må i valet deltaga med större röstetal för

jordbruksfastighet än en tjugondedel="''), och för andra beskattningsmål—

skall bråktalet bortfalla.»

Såsom framgår af förhandlingar ne vid 1883 års riksdag, hafva

gällande bestämmelser i fråga om rösträtt vid prestval tillkommit i

enlighet med ett af lagutskottet vid nämnda riksdag framstäldt, sammanjemkningsförslag.

I det af utskottet ursprungligen framlagda förslag

till lag i förevarande ämne (se lagutskottets utlåtande n:o 23) var nemligen

någon begränsning icke stadgad beträffande rösträtt, som utöfvades

för jordbruksfastighet. Såsom skäl härför anförde utskottet

hufvudsakligen, att det icke kunde anses vara obilligt att, då fastighetsegarne.

dittills varit de enda röstberättigade och vore de som företrädesvis

aflönade presterskapet, man åtminstone åt egare af jordbruksfastighet,

h vilka onekligen representerade det mest stadigvarande

intresset, lemnade rösträtt för fastighetens hela fyrktal. En sådan

anordning syntes utskottet vara påkallad jemväl deraf, att då de flesta

stora jordegendomar vore i sin helhet eller delvis upplåtna på arrende,

samt rösträtt för utarrenderad egendom skulle utöfvas af arrendator

eller landbo, man syntes kunna antaga, att rösträtt, som tillkomme

större jordbruksfastighet, skulle komma att utskiftas på flere röstberättigade.

Den i enlighet härmed aftättade 26 § i förslaget blef af Första

Kammaren godkänd, men afslogs af Andra Kammaren.

Utskottet, som af anförda skäl fann en sammanjemkning kunna

ske i den retning, att med bibehållande i öfrigt. af den föreslagna röstgrunden

ett relativt röstmaximum bestämdes jemväl beträffande rösträtt

för jordbruksfastighet, föreslog detta maximum till en femtedel af församlings

hela röstetal å kyrkostämma; och blef ifrågavarande 26 §, i enlighet

härmed affattad, vid förnyad behandling af båda kamrarne godkänd

samt ingick i oförändradt skick i lagen den 26 oktober 1883 angående

tillsättning af presterliga tjenster.

*j Kursiveradt af utskottet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 40.

Enligt utskottets åsigt bör, då — såsom i förevarande fall — en

lagbestämmelse tillkommit uteslutande på grundvalen af ett efter långvariga

och skarpa meningsbrytningar framstäldt medlingsförslag, ändring

af en sådan bestämmelse icke ske, utan att giltiga skäl dertill

föreligga. Då, såvidt utskottet har sig bekant, gällande bestämmelser

i ämnet i det hela verkat tillfredsställande, och hvad motionären, med

hänsyn närmast till ett enstaka fall, der, enligt hans förmenande, så

icke skett, anfört till stöd för sin framställning, icke synts utskottet

innefatta giltig anledning till en rubbning af bestående förhållanden,

föranlåtes utskottet hemställa,

att motionen icke må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. LIL1ENBERG.

Resei’vation

af herrar Lilienberg, P. G. Petersson och Bruzelius, hvilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.