Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående flottning afl skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland. «

1893-04-14 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:41, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående flottning afl skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland. «

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

N:o 41.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1892, kl. 12 midd.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

med förslag till lag angående flottning afl skogsalster i

gränsfloderna mellan konungariket Sverige och storfurstendömet

Finland.

«

Genom en den 17 sistlidne mars aflåten proposition, n:o 44, som

till lagutskottet hänvisats, liar Kongl. Maj:t, under åberopande af de

propositionen bifogade, i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll,

jemlikt 87 § regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga

följande

Förslag

till lag, angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket

Sverige och storfurstendömet Finland.

§ I
Hvarje

svensk och finsk undersåte stånde öppet att i gränsfloderna

mellan konungariket Sverige och storfurstendömet Finland framföra

flottgods i sammanbundna flottar. Deremot vare förbjudet, med det i

§§ 2 och 4 nämnda undantag, att i sagde floder låta flottgods löst

framflyta.

Sågtimmer och annat gröfre virke, som i gränsfloderna fortskaffas,

skola, innan desamma i vattendragen utläggas, hafva undergått afbark
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

ning. Denna må icke verkställas på isen eller på stranden så nära

vattnet, att barken kan dit nedsköljas. Dock må granvirke obarkadt

framflottas.

§ 2-

Utanför mynningen af hvarje sådan i dessa floder utfallande bielf,

uti hvars nedersta lopp löst flytande flottgods icke kan flottläggas, vare

tillåtet att anbringa tillfälliga bommar för flottgodsets uppsamling, åtskiljande

och flottläggning, dock sålunda att gränsfloden icke blifver

öfverstängd och att färd längs densamma vare sig med flotte eller båt

icke hindras.

I 3.

Uppsamling, åtskiljande och flottläggning af flottgods, hvarom i

§ 2 sagdt. är, skall, då flottgodset tillhör två eller flere, af en hvar af

flottgodsets egare verkställas på sådant sätt att hinder eller uppehåll,

som skäligen undvikas kan, derigenom icke för annan uppkommer.

Uraktlåtes detta, gälde den af flottgodsets egare, som till hindret eller

uppehållet vållande varit, ersättning för deraf uppkommande skada; och

ege jemväl vederbörande kronolänsman på anmälan och efter skedd

undersökning om förhållandet nödig handräckning på den felandes bekostnad

meddela.

§ 4.

Flottgods må i lugnvattnet mellan Ylimuonio by och Muonio fors

i ringbommar och utför samma fors styckevis framföras, dock endast

tills vidare och intill dess forsen blifvit genom upprensning tjenliggjord

för sammanbundna flottars fortskaffning.

Denna flottning skall bedrifvas med skyndsamhet och användning

af tillräckligt manskap samt, då två eller flere tillhörigt virke samtidigt

flottas, af dem gemensamt verkställas; och bör dervid noggrant iakttagas:

att virke icke lemnas qvarliggande uti forsen eller på stränderna

deraf; att under den tid forsen är farbar farleden, så vidt görligt är,

hålles öppen; samt att de, som färdas uti forsen, genom flottgodsets

egares eller förmannens för flottningen försorg varskos för möjlig fara,

till afvärjande hvaraf flottningsmanskapet vare pligtigt biträda.

För flottgodsets uppsamling, åtskiljande och flottläggning må i lugn
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

vattnet närmast nedanför forsen erfoderliga bommar anbringas; dock

så att tillträde till den förbi forsen ledande väg icke hindras. Dessa

bommar må icke bibehållas längre än nödigt är för flottgodsets åtskiljande

och flottläggning; och skall dervid, då flottgodset tillhör skilde

egare, gälla hvad i § 3 stadgadt är.

§ 5.

Innan flottgods, på sätt i § 4 nämndt är, löst fortskaffas, åligger

det flottgodsets egare eller, der de äro flere, desse gemensamt att för

flottningsmanskapet utse en förman, som förestår flottningen och å egarnes

vägnar svarar i mål rörande anspråk på ersättning af flottgodsets

egare i följd af flottningen, samt att derom i god tid, innan flottningen

vidtager, underrätta kronolänsmännen i orten, hvilka hafva att, hvar

inom sitt distrikt, i de Muonio fors närmast belägna kyrkor ofördröjligen

låta kungöra förmannens namn och boningsort.

§ 6.

Egare. af virke, som i Muonio fors flottas eller från bielf löst framföres

och i gränselfven flottlägges, vare pligtig att låta förse virket

med tydligt märke, som kan urskiljas från enahanda märken, hvilka

andra begagna, äfvensom att hvarje år före mars månads utgång aflemna

en teckning af sagda märke i minst 20 exemplar till kronolänsmannen

i den ort, hvarest flottningen vidtager, och åligger det kronolänsmanneu:

att uti närmaste kyrkor ofördröjligen låta kungöra sagda

märke; att hålla teckningen af märket till påseende för dem, som önska

deraf taga kännedom; samt att gifva samtlige kronolänsmän uti de

invid gränsfloderna belägna distrikt del af nämnda märke.

§ 7.

Utan särskildt lof må de, som ombesörja flottningsarbete, ega tillträde

till stränderna, der sådant för skadas afvärjande eller flottgodsets

framförande är af nöden.

Väg eller stig öfver annans tomt, åker, äng, plantering eller andra

egor, hvilka kunna deraf skadas, må dock ej tagas, om tillträde till

stranden annorledes kan utan väsentligt hinder eller uppehåll beredas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

17

§ ».

Flotte må ej framföras utan att vara åtföljd af manskap till så

stort antal, som under för handen varande förhållanden vanligen är

erforderligt för att skadegörelse å fiskeverk eller annan inrättning eller

hinder för fortskaffning af annans flottgods ej må uppstå.

§ 0-

Drifver flotte eller styckevis flytande flottgods, som från insamlingsbom

eller flotte tillfälligtvis kommit löst, ned på åker, äng, fiskeverk

eller annan inrättning och anställer skada, eller uppstår sådan

genom åtgärd för uppsamling eller flottläggning af flottgods, genom

strändernas beträdande eller eljest i följd af flottningen, skall af flottgodsets

egare gäldas ersättning för skada med högsta belopp, hvartill

den skäligen skattas, samt för kostnad med det belopp, hvartill den

uppgår.

Timar skada vid gemensam flottning i Muonio fors eller vid uppsamling,

åtskiljande och flottläggning i gränselfven af två eller flere

tillhörigt flottgods, som från bielf löst framflutit, skola flottgodsets egare,

en för alla och alla för en, ansvara för ersättningens gäldande till den,

som skadan lidit.

Har någon på grund af ansvarighet, hvarom nu är sagdt, guldit

mer, än hvad på honom efter hans andel i flottgodset sig belöper, och

är han icke till skadan särskildt vållande, söke hos de andra flottande

sitt åter efter befogenhet.

§ io.

Fordrar någon i de fall, hvarom i § 3, 4 eller 9 sägs, ersättning

för skada eller kostnad; varde, der han det äskar, frågan efter syn och

uppskattning pröfvad af tre ojäfvige skiljemän, af hvilka en utses af

hvardera parten och de sålunda utsedde tillkalla den tredje. Tredskas

den, emot hvilken anspråket väckes, att utse skiljeman, eller kunna de

utsedde ej om valet af den tredje sig förena, ege i stad rätten och å

landet domaren eller kronolänsmannen i den ort, der skadan timat, att

på ansökan af den, som anspråket väckt, valet verkställa. Varder till

ersättning dömdt, skall den ersättningsskyldige ock förpligtas att gälda

kostnaden för syneförrättningen samt motpartens utgifter i saken. Sättes

ersättningen ej högre, än den ersättningsskyldige före synen bjuBih.

till Riksd. Vrot. 1893. 7 Sami. 19 Käft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

dit, stånde hvar sina kostnader och gälde hvardera halfva synekostnaden,

der ej med afseende å för handen varande förhållanden skiljemännen

finna skäligt, att den ersättningstagande bör nämnda kostnader

ensam vidkännas.

Yppa sig olika meningar hos skiljemännen, gälle den, hvarom de

fleste sig förena.

Part, som med skiljemännens dom ej nöjes, vare obetaget att draga

saken under domstols pröfning, så framt han sin talan instämmer inom

nittio dagar från det skiljemännens beslut blifvit parten tillstäldt; dock

må skiljemännens dom genast gå i verkställighet, på sätt i § 11 är

sagdt, der ej vederbörande domare eller öfverexekutor annorlunda förordnar.

I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas om hvad den

missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens pröfning.

Vill den, som ersättning fordrar, hellre genast lita domstol än

skiljemän till, 6tånde det honom öppet.

§ H
Förorsakas

skada af flottgods, vare sig flottlagdt eller löst flytande,

åligge kronolänsmannen eller annan exekutor i den ort, der skadan

timat, på ansökan af den, som skadan lidit, att ej mindre med qvarstad

belägga så stor del af flottgodset, som motsvarar skadan, der ej vederhäftig

borgen för skadeersättningens gäldande ställes, än ock att, der

ersättningen blifvit af skiljemän bestämd, i laga ordning utmäta och

försälja det med qvarstad belagda flottgodset. Räcker detta ej till ersättningens

gäldande, eller har qvarstad ej skett, ege den ersättningstagande

att påkalla verkställighet af skiljemännens beslut hos kronolänsmannen

eller annan exekutor i den ort, der den ersättningsskyldige

har egendom.

Qvarstad skall gå åter, om icke skiljedom meddelas eller talan

instämmes inom nittio dagar efter det qvarstaden skedde.

Varder ersättningsanspråk, som föranledt qvarstaden, af skiljemän

eller domstol ogilladt, gånge qvarstaden åter utan hinder deraf, att

skiljemännens eller domstolens beslut icke vunnit laga kraft.

§ 12.

Befinnes fiskeverk vara så utslaget, att flotte af vanlig storlek icke

kan med den besättning, som för densammas fortskaffande eljest till
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

räcklig är, uti hittills begagnad farled förbi fiskeverket föras utan fara

för skada eller uppehåll, och vägra de, som fisket nyttja, att på skedd

tillsägelse öppna farleden till den bredd, som för flottes obehindrade

fortkomst nödig är, då ege vederbörande kronolänsman eller annan exekutor

efter förutgången anmälan med ojäfvigt vittne utan tidsutdrägt

syn på stället hålla och erforderlig handräckning meddela på bekostnad

af den eller dem, som fisket nyttja.

Öfver förrättningen bör uppsättas protokoll, som ofördröjligen

skall till vederbörande länsstyrelse insändas.

Öfverstänger någon gränsfloden, åligge kronolänsmannen eller annan

exekutor att till borttagande af sådan stängsel handräckning genast

gifva på bekostnad af den,# som stängseln anbragt.

§ 13.

Fortskaffas flottgods löst å andra delar af gränsfloderna, än i denna

stadga medgifvet är, eller har icke virke, som i gränsflod framflottas,

före utläggandet i vattendraget undergått afbarkning i do fall, då sådant

bort ega rum, böte egaren af flottgodset 50 öre för hvarje stycke.

Verkställer någon afbarkning på isen eller på stranden så nära

vattnet, att barken kan dit nedsköljas, eller öfverstänges gränsflod,

eller är någon eljest vid flottning genom uppenbar vårdslöshet vållande

till skada, hinder eller uppehåll för annan, straffes den felande, der ej

ansvar efter allmän lag bör följa, med böter från och med tjugu till

och med femhundra kronor. Lag samma vare, om egare af flottgods

underlåter att ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i § 4, 5 eller 6,

eller förman eller någon af flottningsmanskapet icke iakttager hvad

honom enligt § 4 åligger.

Förbrytelse åtalas vid domstol i den ort, der den timat; men är

förbrytelsen begången af svensk man inom finskt område eller af finsk

man inom svenskt område, och finnes han ej i det land, der förbrytelsen

blifvit föröfvad, skall den åtalas i förbrytarens hemland vid domstol

i den ort, som är närmast den, hvarest förbrytelsen skett.

Tvistemål rörande ersättning för timad skada må utföras antingen

vid endera af här ofvan för upptagande af brottmål bestämda domstolar,

eller ock vid domstol i den ort, der svaranden bor.

År genom förbrytelse endast enskild persons rätt kränkt, må åtal

derför af allmän åklagare ej anställas, om icke målseganden förbrytelsen

till åtal anmält.

Böter, som enligt denna stadga ådömas, skola tillfalla till hälften

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

kronan och till hälften den, som åtalet anstalt, samt i händelse af bristande

tillgång förvandlas på sätt om vitesböter är eller framdeles kan

blifva stadgadt.

§ 14.

Om någon, som icke är bosatt inom Muonio eller Torneå elfs

flodområde, vill i de delar af dessa elfvar, som utgöra gräns mellan

konungariket Sverige och storfurstendömet Finland, framföra flottgods,

åligger det honom att utse en i orten boende ombudsman, som å egarens

vägnar utan särskilt uppdrag svarar i alla mål, som röra flottgodsets

fortskaffande. t

Valet af sådan ombudsman tillika med uppgift om hans boningsort

bör flottgodsets egare före mars månads utgång hvarje år anmäla, om

han är svensk man, hos länsstyrelsen i Norrbottens län, och om han

är finsk man, hos länsstyrelsen i Uleåborgs län; och åligger det den

länsstyrelse, hos hvilken sagda anmälan gjord är, att derom underrätta

länsstyrelsen i det andra landet, hvarefter länsstyrelserna hafva att,

hvar inom sitt område, skyndsamt låta kungöra ombudsmannens namn

och boningsort i samtliga invid gränsfloderna belägna församlingars

kyrkor.

År ej anmälan gjord, ege på yrkande af en hvar, hvars rätt är

i fråga, vederbörande länsstyrelse förordna ombudsman att i målet svara.

§ lavin

någon, som icke är svensk eller finsk man, framföra flottgods,

skall han, jemte iakttagande af hvad här ofvan fÖreskrifvet är, hos

länsstyrelserna i Norrbottens och Uleåborgs län nedsätta en af två vederhäftige

svenske eller finske män utfärdad löftesskrift, deri de, en för

begge och begge för en, borga som för egen skuld för fullgörande af

hvad honom såsom flottande enligt denna stadga åligger.

Verkställer den, som icke är svensk eller finsk man, flottning i

gränsflod utan att förut hafva aflemnat löftesskrift, såsom här ofvan är

fÖreskrifvet, åligger det vederbörande kronolänsman att belägga flottgodset

med qvarstad och genast inberätta förhållandet till den länsstyrelse,

under hvilken han lyder; och skall länsstyrelsen derefter förelägga

den flottande att inom viss tid aflemna löftesskriften och ersätta

kostnaden för qvarstaden, vid äfventyr att flottgodset eljest varder

förbrutet.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

21

§ 16.

Kronobetjente samt skogsstatens tjenstemän och betjente i hvartdera

landet vare skyldige att lemna hvarandra ömsesidig handräckning

för återfående af virke, som blifvit olofligen afverkadt i krono- eller

enskildes skogar vid gränselfvarne och öfverfördt från det ena landet

till det andra.

§ 17-

Denna lag träder i kraft från den dag, Konungen bestämmer.

Såsom af de propositionen bilagda handlingarna inhemtas, är förevarande

lagförslag grundadt på det förslag, som i ämnet utarbetats

af utsedde svenske och finske komiterade. Sedan kejserliga finska

senaten, som funnit åtskilliga ändringar i och tillägg till komiterades

förslag erforderliga, utarbetat särskild! förslag till stadga angående flottning

af skogsalster i ifrågavarande gränsfloder samt öfver såväl komiterades

som senatens förslag kammarkollegium jemte andra svenska

myndigheter blifvit hörda, och högsta domstolens yttrande öfver senatens

förslag infordrats, blef inom justitiedepartementet utarbetadt nu

föreliggande lagförslag i väsentlig öfverensstämmelse med senatens berörda

förslag, men med iakttagande hufvudsakligen af hvad inom högsta

domstolen blifvit anmärkt.

Vid ärendets föredragning i statsrådet tillkännagaf departementschefen

— efter att hafva redogjort för innehållet af såväl komiterades

och finska senatens förslag jemte högsta domstolens öfver sistnämnda

förslag afgifna yttrande som det inom justitiedepartementet uppgjorda

förslaget — att kejserliga ryska regeringen, som fått del af sistnämnda

förslag, förklarat sig å sin sida antaga detsamma i dess helhet.

Utskottet har icke funnit något att emot det föreliggande förslaget

anmärka och hemställer följaktligen,

att propositionen må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Bih. till Riksd. Frot. 1893. 7 Sami. 19 Raft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:71 Skrifvelse till Konungen, med anledning af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående flottning af skogsalster i gränsfloderna mellan konungariket a1 i texten