Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 43

1893-04-17 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:43, Lagutskottets Utlåtande N:o 43

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

o

N:o 43.

»

Ank. till Riksd. kansli den 17 April 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

ändringar i gällande patentlag, i syfte att obehöriga

patentbeteckningar måtte förhindras m. m.

Till lagutskottet har från Andra Kammaren hänvisats en inom

nämnda kammare väckt motion, n:o 185, deri herr C. W. Collander

föreslår, att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes

låta utarbeta och derefter till Riksdagens granskning och godkännande

framlägga förslag till ändring af nu gällande patentförordning i syfte:

a) att obehöriga patentbeteckningar så vidt möjligt förhindras;

b) att i de fall, då patentbeteckning anbringas å tillverkningar,

denna beteckning må varda sådan, att den tydligt angifver det patent,

som dermed afses.

Såsom af motionen framgår, är densamma närmast föranledd af

en utaf svenska uppfinnareföreningen hos motionären gjord framställning

i ämnet. I aflåten skrifvelse hade nämnda förening sålunda anmärkt,

hurusom den skarpa konkurrens, som kännetecknade vår tids

industriella verksamhet, småningom framkallat en så ringa hänsyn i

valet af medel, att det omsider befunnits nödvändigt att stäfja åtskilliga

af dess öfvergrepp, så väl för den offentliga hederns upprätthållande

som för att gifva behörig näpst åt oärligheten och rättvist erkännande

åt det gedigna och ärliga arbetet.

Intet civiliseradt land hade kunnat förhålla sig fullständigt likgiltigt

i denna fråga, hvilken bland annat framkallat stränga förbud

mot att å varor begagna sådana märken — ursprungsbeteckningar,

varumärken, stämplar m. m. — hvilka vore egnade att gifva allmänheten

origtiga föreställningar om varans ursprung och beskaffenhet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Äfven i vårt land hade liknande åtgärder befunnits nödvändiga och

blifvit vidtagna, bland annat genom »lag om skydd för varumärken»

af den 5 juli 1884, »förordning om svenska jern- och ståleffekters

stämpling» af den 28 november 1884 samt »förordning angående förbud

mot införsel till riket af varor med origtig ursprungsbeteckning»

af den 9 november 1888.

Detta oaktadt stode Sverige fortfarande efter flertalet andra kulturländer

med hänsyn till omfattningen af sina åtgärder i ofvannämnda

syfte.

Föreningen hade sålunda särskildt fäst sin uppmärksamhet på

det förhållande, att i marknaden förekomme en mängd varor, hvilka

vore försedda med beteckningar, som falskeligen antydde, att de här

åtnjöte patentskydd. Att syftet med dylika beteckningars användning

vore att ingifva andra fabrikanter samt allmänheten en origtig uppfattning

om tillverkarens rättigheter och varans beskaffenhet, torde

vara lika tydligt, som att ett dylikt handlingssätt borde betraktas såsom

afsigtlig oredlighet och följaktligen straffvärdt. Också torde Sverige

numera tillhöra de få civiliserade stater, eller kanske -till och med vara

den enda af dem, der ett dylikt tillvägagående icke vore belagdt med

straff. I andra industriländer vore förhållandet ett helt annat.

Sedan föreningen härefter meddelat de bestämmelser i ämnet,

som gifvas i åtskilliga främmande länders patentlagstiftning, anför föreningen

vidare: »Att man i alla dessa verldens förnämsta industriländer

funnit dylika bestämmelser vara af behofvet påkallade och infört desamma

torde i och för sig vara ett fullgodt intyg om deras befogenhet.

Uppfinnareföreningen torde derför här kunna inskränka sig till att

genom exempel visa, huruledes frånvaron af dylika bestämmelser kan

bereda industriidkarne obehag. Man tänke sig, att en kemisk-teknisk

fabrikant finner, att i handeln förekommer ett cement, en tvålsort,

en maskinsmörja eller dylikt, å hvilken är anbragt beteckningen

»K. A. Svensson. Patent». Han vänder sig till patentbyrån med förfrågan

om hvad som är patenteradt, och får sannolikt till svar, att derom

kan ingen upplysning lemnas; patentbeteckningen bevisar icke, att

varan är patenterad, och för öfrigt kan den afse hvilket som helst af

de i Sverige beviljade patenten inom motsvarande fabrikation. Något

patent har icke meddelats åt K. A. Svensson, men Svensson kan hafva

köpt patenträtten utan att derom göra anmälan i patentbyrån, som

derför ej kan lemna upplysning om, hvilket patent som det i detta

fall är fråga om. För fabrikanten återstår då endast att låta analysera

varan och jemföra analysresultatet med patentbeskrifningarna till alla

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

gällande svenska patent, hvarvid han kanske till slut finner, att någon

patenträtt å varan alls icke förefinnes. All denna förlust af tid och

kostnad har han måst underkasta sig på grund af en konkurrents svekliga

— men ostraffbara — uppgift, att varan blifvit patenterad.

Det vore lätt att genom ytterligare exempel ådagalägga, huruledes

trassel, obehag och kostnader kunna beredas industriidkare genom att

dylika falska uppgifter få användas, men det anförda torde vara nog

för att visa behofvet af att äfven vår lagstiftning, i likhet med utlandets,

måtte förbjuda obehörig användning af patentbeteckningen.

Klart är emellertid, att samma svårigheter kunna, på sätt i ofvannämnda

exempel antyddes, beredas industriidkarne äfven genom berättigade,

men ofullständiga patentbeteckningar. Äfven detta bör naturligtvis

förekommas, och uppfinnareföreningen har tänkt sig detta lämpligen

kunna ske genom föreskrift, att patentbeteckning skall vara sådan, att

den ger tydlig anvisning om det patent, som berättigar till patentbetecknings

användning. Denna anvisning kan ske på flera sätt, t. ex.

genom angifvande af patentets datum eller nummer.

Med skäl kunde också väntas, att genom förbud mot obehörig

patentbeteckning den behöriga patentbeteckningen skall så stiga i värde,

att ingen patentegande industriidkare skulle underlåta att, så vidt

det vore möjligt, förse varan med patentmärke, allra helst dettas

anbringande betydligt underlättade åtal för intrång i patenträtt, enär

personer, som efterapade en med patentbeteckning försedd vara, svårligen

kunde förneka, att de om patentet egt den vetskap, som patentförordningens

§ 22 förutsatte för patentbrottets straffbarhet.»

Då de brister uti gällande patent-lagstiftning, som svenska uppfinnareföreningen

sålunda påvisat och hvilka framhållits jemväl af tillförordnade

chefen för patentbyrån, syntes motionären påkalla lagstiftarens

mellankomst, hade motionären ansett sig böra genom framläggande af

sitt ofvan anförda förslag understödja uppfinnareföreningens berörda

framställning.

Utskottet vill ingalunda förneka, att det skydd, gällande patentlagstiftning

tillförsäkrar vederbörande patenthafvare, icke kan anses

fullt verksamt, och att ett fullständigande af lagstiftningen i syfte att

härutinnan åstadkomma ändring sålunda kan anses vara önskvärd^ En
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

ligt utskottets uppfattning bör emellertid lagstiftaren härvid icke inskränka

sig till att meddela bestämmelser, hvarigenom på ett betryggaride

sätt blir sörj dt för, att icke en tillverkning genom en å

densamma anbringad beteckning obehörigen utgifves för att vara

patenterad, utan bör, i likhet med hvad i utlandets patentlagstiftning

iakttagits, gifva föreskrifter, hvarigenom jemväl andra vilseledande

anordningar i förevarande afseende i möjligaste måtto förebyggas.

Utskottet syftar härvid på de mångfaldiga former — t. ex. varuomslag,

skyltar, annonser, prospekt o. d. — af hvilka en tillverkare kan

begagna sig för att bibringa allmänheten en origtig föreställning om

tillverkningens beskaffenhet i förevarande hänseende och hvilka icke

kunna kallas patentbeteckningar i detta ords vanliga betydelse.

Med hänsyn till den affattning motionären gifvit sin framställning

i denna del har dock utskottet ansett sig icke kunna föreslå vidtagande

af en dylik mera vidtomfattande lagstiftningsåtgärd.

I anledning vidare af motionärens framställning om behofvet af

bestämmelser i syfte att patentbeteckning må fullt tydligt angifva det

patent, som dermed afses, tillåter sig utskottet allenast erinra derom

att, om ock en dylik anordning i och för sig kunde befinnas lämplig,

densamma icke torde kunna undgå att tillskapa hvarjehanda svårigheter

för tillverkare af vara, för hvilken patent erhållits i flera länder, och

att i hvarje fall anordningens genomförande icke synes tillrådligt, innan

till ledning för en lagstiftning i den antydda rigtningen föreligger

tillförlitlig utredning beträffande de jemkningar, som ur öfrigai motionen

angifna synpunkter kunna finnas påkallade.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

Herrar Lilienberg, Lundin, J. Anderson, Näslund, Wester och F.

Andersson hafva begärt få här antecknadt, att de på grund af åtnjuten

ledighet från riksdagsgöromåleu icke deltagit i utskottets behandling

af ifrågavarande motion.

Herr Hasselrot har likaledes begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i detta ärendes behandling inom utskottet.

N:o 44.

Anlc. till Riksd. kansli den 17 april 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om lagbestämmelser

i syfte att bereda vissa enskilda tjenstemän

samma skydd som statens mot förnärmelser i deras tjensteutöfning.

Sedan uti 19 kap. 11 och 12 §§ strafflagen stadgats ansvar för

skadegörelse å statens kanal- eller slussverk eller annan sådan vattenbyggnad

eller jernvägsanläggning, samt i 14 § samma kap. föreskrifvits,

att hvad enligt förstberörda lagrum gäller om statens deri nämnda

anläggningar också må tillämpas å dylik anläggning, den der tillhör

enskilda personer, menigheter eller bolag, derest Konungen förordnat,

att sådan anläggning skall njuta lika skydd som statens, så stadgas i

25 kap. 22 § 2 mom. strafflagen, att de vid dylika enskilda anläggningar

anstälda personer äro, i förhållande till allmänheten, för fel och

Bih. till Riksd. Prot. 1893■ 7 Sami. 20 Höft. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.