Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition rörande vissa ändringar i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.

8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:49, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition rörande vissa ändringar i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1864.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

1

N:o 49.

Ant. till Riksd. kansli den 19 april 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition

rörande vissa ändringar i förordningen angående utvidgad

näringsfrihet den 18 juni 1864.

Enligt förordningen den 23 september 1887 hafva § 10 mom. 1 och

2, § 11, § 26 mom. 2 och § 31 i förordningen angående utvidgad näringsfrihet

den 18 juni 1864 för närvarande följande lydelse:

§ io.

Mom. 1. Vill handlande utom den ort, der han, på sätt i § 9 sägs,

anmält sig till handels idkande, på kortare tid å auktion eller under hand

annorledes än å marknad afyttra lager af handelsvaror (så kallad realisation),

åligger honom att dertill söka tillstånd, i Stockholm hos öfverståthållareembetet

och i öfriga orter hos Konungens befallningshafvande i det

län, der försäljningen skall ega rum, med uppgift om kommun, hvarinom

och tid, hvarunder han inom hvarje kommun ärnar bedrifva försäljningen;

skolande vid dylik ansökning fogas dels betyg att sökanden efter behörig

anmälan inom riket idkar handel och gjort sig känd för redbarhet och

ordentlighet, dels ock förteckning å varulagret. Önskar sökanden begagna

biträde vid rörelsens utöfvande, skall han jemväl uppgifva den eller de

personer, han vill dertill använda, samt angående sådan person aflemna

betyg att ban har god frejd, råder öfver sig sjelf och sin egendom samt

gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet.

Finner öfverståthållareembetet eller Konungens befallningshafvande,

med hänsyn till de aflemnade betygens innehåll och i öfrigt förekommande

omständigheter, skäl bevilja det sökta tillståndet, har i sammanhang der
Bih.

till liiksd. Brot. 18.99. 7 Sami. 28 Höft. (N:o 49).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

med öfverståthållareembetet eller Konungens befallningshafvande att, med

afseende å varuförteckningens omfattning och det tillärnade antalet försäljningsdagar,

bestämma en särskild afgift, ej under tjugufem kronor eller

öfver femhundra kronor, till hvarje kommun, inom hvilken försäljningen

skall ske; och skola afgifterna af sökanden erläggas, då tillståndsbeviset

till honom utlemnas, hvarefter afgifterna öfversändas till vederbörande

kommunalmyndigheter, för att kommunerna tillgodokomma.

Mom 2. Den, som vill, sjelf eller genom annan, utom den ort, der

han är bosatt, kringföra varor till salu annorledes än å marknad (så kallad

gårdfarihandel), skall söka tillstånd dertill hos embetsmyndighet, som i

mom. 1 nämnes, och dervid angående sig och den eller dem, han vill använda

till biträde, aflemna enahanda betyg, som angående biträden äro i

mom. 1 föreskrifna.

Derest vid pröfning af betygens innehåll och i öfrigt förekommande

omständigheter det sökta tillståndet beviljas, skall i beviset derom intagas

föreskrift om den tid, tillståndet gäller, hvilken tid ej må utsträckas utöfver

ett kalenderår, äfvensom fullständig beskrifning på utseendet jemte

uppgift om åldern af sökanden och den eller dem, han må ega såsom biträden

använda; och bör till polis- och kommunalmyndigheternas efterrättelse

i länskungörelserna införas tillkännagifvande om det meddelade

tillståndet.

§ 11.

Landtman äro oförhindrade att, utan anmälan, med biträde af hustru,

hemmavarande barn och lagstadda tjenstehjon, till afsalu förfärdiga de

fabriks- och handtverksarbeten, hvilka, såsom föremål för husflit, kunna af

dem åstadkommas.

För öfrigt vare det ock en hvar, vare sig i stad eller på landet, medgifvet

att, utan anmälan eller tillstånd som ofvan sägs, till salu kringföra

lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk

husslöjd.

Sådana för statens eller kommunens räkning stiftade inrättningar,

hvilka afse fattig- eller fängelsevård, äfvensom undervisnings- och vårdanstalter

af alla slag ega likaledes att, utan iakttagande af hvad här ofvan

är föreskrifvet, till afsalu tillverka fabriks- och handtverksarbeten.

§ 26.

Mom 2. Ej må utläring, äfven om han undfått tillstånd till idkande

af handel eller annan näring, sjelf eller genom annan utom den ort, till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

3

ståndet gäller, idka försäljning af varor annorledes än å marknad; ej heller

må utländing användas till biträde vid försäljning, soin i 10 § omförmäles.

I§ 81.

Idkar utan i vederbörlig ordning erhållet tillstånd utländing handel

eller annat näringsyrke, eller öfverskrider han det tillstånd, honom meddelats,

eller i öfrigt felar mot de i denna förordning gifna föreskrifter, är

han förfallen till böter enligt § 18; och skola olofligen till salu hållna

varor vara förverkade samt må af allmän åklagare tagas i beslag; dock

att, om beslaget skall ega bestånd, åtal mot vederbörande ofördröjligen

anställes.

Böter och värdet af förverkadt gods fördelas på enahanda sätt, som i

§ 23 är sagdt; och gäller jemväl om böternas förvandling hvad der stadgats.

Genom éh den 3 nästlidne februari aflåten proposition, n:o 34, hvilken

af båda kamrarne hänvisats till lagutskottet, har Kongl. Maj:t — under

åberopande af ett propositionen bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden — förklarat sig vilja inhemta Riksdagens yttrande öfver ett

i nämnda protokoll infördt förslag, enligt hvilket ofvan angifna lagrum

skulle erhålla följande förändrade*) lydelse:

§ 10.

Möm. 1. Vill handlande utom den ort, der han, på sätt i § 9 sägs,

anmält sig till handels idkande, på kortare tid å auktion eller under hand

annorledes än å marknad afyttra lager af handelsvaror (så kallad realisation),

åligger honom att dertill söka tillstånd, i Stockholm hos öfverståthållareembetet

och i öfriga orter hos Konungens befallningshafvande i det

län, der försäljningen skall ega rum, med uppgift om kommun, hvarinom

och tid, hvarunder han inom hvarje kommun ärnar bedrifva försaljningeh;

skolande vid dylik ansökning fogas dels betyg att sökanden efter behörig

anmälan inom riket idkar handel och gjort sig känd för redbarhet och

ordentlighet, dels ock förteckning å varulagret. Önskar sökanden begagna

biträde vid rörelsens utöfvande, skall han jemväl uppgifva den eller de

personer, han vill dertill använda, samt angående sådan person aflemna,

*) De föreslagna förändringarna äro af utskottet kursiverade.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

om det gäller gift qvinna, ej mindre bevis om mannens tillåtelse, än äfven

betyg att hon har god frejd och gjort sig känd för redbarhet och ordentlighet,

och i fråga om annan person, jemte nu nämnda betyg, äfven betyg att''personen

råder öfver sig och sin egendom.

Finner öfverståthållareembetet eller Konungens befallningshafvande,

med hänsyn till de aflemnade betygens innehåll och i öfrigt förekommande

omständigheter, skäl bevilja det sökta tillståndet, har i sammanhang dermed

öfverståthållareembetet eller Konungens befallningshafvande att, med

afseende å varuförteckningens omfattning och det tillärnade antalet försälj

ningsdagar, bestämma en särskild afgift, ej under tjugufem kronor eller

öfver femhundra kronor, till hvarje kommun, inom hvilken försäljningen

skall ske; och skola afgifterna af sökanden erläggas, då tillståndsbeviset

till honom utlemnas, hvarefter afgifterna öfversändas till vederbörande

kommunalmyndigheter, för att kommunerna tillgodokomma.

Mom. 2. Den, som vill, sjelf eller genom annan, utom den ort, der

han är bosatt, kringföra varor till salu annorledes än å marknad (så kallad

gårdfarihandel), skall söka tillstånd dertill hos embetsmyndighet, som

i mom. 1 nämnes, och dervid angående sig och den eller dem, han vill

använda till biträde, aflemna enahanda betyg, som angående biträden äro

i mom. 1 föreskrifna.

Gift qvinna, som med mannen sammanlefva'', må, utan hinder deraf

att hon står under mannens målsmanskap, kunna i den ordning, som i detta

mom. sägs, tillåtas att idka gårdfarihandel samt vara biträde dervid, såvida

mannen sådant tillåter och i öfriqt de föreskrifter iakttaqas, som i § 4 äro

stadgade.

Derest vid pröfning af betygens innehåll och i öfrigt förekommande

omständigheter det sökta tillståndet beviljas, skall i beviset derom intagas

föreskrift om den tid, tillståndet gäller, hvilken tid ej må utsträckas utöfver

ett kalenderår, äfvensom fullständig beskrifning på utseendet jemte

uppgift om åldern af sökanden och den eller dem, han må ega såsom

biträden använda; och bör till polis- och kommunalmyndigheternas efterrättelse

i länskungörelserna införas tillkännagifvande om det meddelade

tillståndet.

§ 11.

Landtman äro oförhindrade att, utan anmälan, med biträde af hustru,

hemmavarande barn och lagstadda tjenstehjon, till afsalu förfärdiga de

fabriks- och handtverksarbeten, hvilka, såsom föremål för husflit, kunna af

dem åstadkommas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande K:o 49.

Derjemte må den, som anmält sig till idkande af fabrik eller handtverk,

ega att utan särskild anmälan eller tillstånd, som i $ 10 sägs, sjelf

eller genom hustru eller hemmavarande barn, till salu kringföra sina egna

tillverkningar, dock under vilkor, att den, som utbjuder varorna, dervid medför

ej mindre prestbetgg för sig, än äfven af vederbörande magistrat eller

stadsstyrelse, stadsfiskal, kronofogde eller länsman utfärdadt intyg angående

beskaffenheten af det näringsyrke, som idkas af den, för hvars räkning

varorna utbjudas; skolande sistnämnda intyg, för att anses gällande, vara

utfärdadt under det kalenderår, då försäljningen eger rum.

För öfrigt vare det ock en hvar, vare sig i stad eller på landet, medgifvet

att, utan anmälan eller tillstånd som ofvan sägs, till salu kringföra

lifsförnödenheter, jordbruks- och ladugårdsprodukter samt alster af inhemsk

husslöjd.

Sådana för statens eller kommunens räkning stiftade inrättningar,

hvilka afse fattig- eller fängelsevård, äfvensom undervisnings- och vårdanstalter

af alla slag ega likaledes att, utan iakttagande af hvad här

ofvan är föreskrifvet, till afsalu tillvei’ka fabriks- och handtverksarbeten.

§ 26.

Mom. 2. Ej må utländing, äfven om han undfått tillstånd till utöfvande

här i riket af handel eller annan näring, idka gårdfarihandel, som

i § 10 mom. 2 af ses, eller användas såsom biträde vid dylik handel, vare

sig ''den sker för svensk eller utländsk mans räkning.

Ej heller må utländing, äfven om han undfått tillstånd som nyss är

sagdt, verkställa realisation, som afses i § 10 mom. 1, eller användas som

biträde vid dylik försäljning, vare sig den sker för svensk eller utländsk

mans räkning, utan att Konungen dertill gifvit lof. Sådant lof sökes af

utländing i enahanda ordning, som i mom. 1 af denna paragraf sägs; och

gälle i öfrigt härom i tillämpliga delar de föreskrifter, som i § 10 är o

meddelade.

§ 31.

Idkar utan i vederbörlig ordning erhållet tillstånd utländing handel

eller annat näringsyrke, eller öfverskrider han det tillstånd, honom meddelats,

eller i öfrigt felar mot de i denna förordning gifna föreskrifter,

är han förfallen till böter enligt § 18; och må allmän åklagare af olofligen

till salu hållna varor, till säkerhet för gäldande af högsta bötesbeloppet,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

500 kronor, och för ersättningar, som kunna den brottslige intill ett belopp

af 200 kronor ädömas, anhålla, derest annan säkerhet derför icke ställes,

så mycket som skäligen kan anses i värde motsvara högst 700 kronor; dock

att, om sådant beslag må ega bestånd, åtal mot vederbörande ofördröjligen

skall anställas.

Böter enligt denna paragraf fördelas på enahanda sätt, som i § 23 är

sagdt; och gäller jemväl om böternas förvandling hvad der stadgats.

Ifrågavarande förslag är, såvidt. det afser ändrad lydelse af § 11 i

ofvan berörda förordning, föranledt af Riksdagens skrifvelse den 26 april''

1889, deri Riksdagen på anförda skäl anhöll om sådan ändring i samma

förordning, att fabriks- och handtverksidkare måtte erhålla rätt att, utan

särskild anmälan eller tillstånd, sjelfva eller genom hustru eller hemmavarande

barn till salu kringföra sina egna tillverkningar.

I anledning af nämnda skrifvelse har kommerskollegium tillika med

eget utlåtande den 18 december 1891 öfverlemnat infordrade yttranden

i ämnet från öfverståthållareembetet och Konungens samtlige befallningshafvande;

och tillåter sig utskottet härmed hänvisa till den redogörelse för

innehållet af berörda utlåtande och yttranden, som i det propositionen

åtföljande statsrådsprotokoll finnes intagen.

Jemväl beträffande tillkomsten och den närmare innebörden af öfriga

föreslagna förändringar får utskottet hänvisa till hvad statsrådsprotokollet

derom upplyser.

Allenast i ett hänseende har utskottet funnit det föreliggande förslaget

böra föranleda till erinran. Föreskriften i § 10 derom, att gift

qvinna för att af annan kunna användas såsom biträde vid s. k. realisation

eller vid gårdfarihandel skall hafva sin mans tillstånd dertill, synes utskottet

nemligen icke behöflig, då det här icke såsom i 4 § af ifrågavarande

förordning är fråga om utöfvandet af sjelfständig handelsverksamhet.

Öfverflödigt torde vara att påpeka, hurusom iakttagandet af föreskriften

mången gång, t. ex. då mannen vore bosatt å annan ort än hustrun, skulle

möta svårigheter och stundom rent af visa sig omöjligt.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t

anmäla, att Riksdagen vid granskning af föreliggande

förslag icke funnit skäl till annan erinran, än att de i

den föreslagna 10 § meddelade föreskrifter derom, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

der någon vill såsom biträde vid s. k. realisation eller

gårdfarihandel begagna gift qvinna, det skall åligga

honom att vid ansökningen foga bevis om mannens

tillåtelse dertill, ansetts icke erfordras.

Stockholm den il 9 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herr Annerstedt, hvilken, enär borttagandet af den i 10 § meddelade

föreskrift derom att, der någon ville såsom biträde vid realisation

eller gårdfarihandel begagna gift qvinna, som med mannen sammanlefver,

det skulle åligga honom att vid ansökningen foga bevis om mannens

tillåtelse dertill, enligt hans uppfattning, icke stode i öfverensstämmelse

med stadgandena i 9 kap. 1 § giftermålsbalken, och då han antog, att

uttrycket gift qvinna i 10 § 1 mom. borde tolkas i öfverensstämmelse

med de i 10 § 2 mom. använda orden »gift qvinna, som med mannen

sammanlefver», ansett, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kongl. Maj:t anmäla, att Riksdagen vid granskning af föreliggande

förslag icke funnit skäl till någon erinran;

af herrar L. 0. Larsson, C. H. Lundström och Öländer dels beträffande

10 §, i hvilket afseende de instämt med den af herr Annerstedt

afgifna reservation, dels ock beträffande 26 § 2 mom;

samt af herrar Erickson och J. Anderson, hvilka yttrat:

I fråga om lydelsen af § 26 mom. 2 i förordningen angående utvidgad

näringsfrihet den 18 juni 1864, skulle vi för vår del helst velat

bibehålla nu gällande ovilkorliga förbud för utländing att här i riket sälja

varor genom s. k. realisation, då med dylik försäljning väl i de flesta fall

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 49.

endast afses att till riket införa och här vinna afsättning för de mer eller

mindre underhaltiga varor, hvilka icke med fördel kunnat i produktionsorten

afyttras. Omförmälda ovilkorliga förbud lärer emellertid icke stå

väl tillsammans med åtskilliga med främmande magter afslutade traktater,

enligt hvilka dessa magters undersåtar i afseende å handel och industri,

utom beträffande gårdfarihandel, tillförsäkrats samma förmåner, som tillkomma

svenska undersåtar, och en ändring härutinnan torde således vara

behöflig. Men denna ändring bör dock enligt vår mening icke vara mera

omfattande än hvad gällande traktater fordra och således afse allenast

sådana främmande magters undersåtar, hvilka på grund af traktaternas

innehåll kunna göra anspråk på rätt att få här i riket utöfva försäljning

af ifrågavarande slag.

Inom utskottet hafva vi derför yrkat,

att Riksdagen måtte hos Kongl. Maj:t hemställa, att

åt mom. 2 i § 26 af ofvannämnda kongl. förordning

måtte gifvas följande förändrade lydelse:

Ej må utländing, äfven om han undfått tillstånd

till utöfvande här i riket af handel eller annan näring,

idka gårdfarihandel, som i § 10 mom. 2 afses, eller användas

såsom biträde vid dylik handel, vare sig den

sker för svensk eller utländsk mans räkning.

Ej heller må sådan främmande magts undersåte,

som genom gällande traktat i afseende å handel och

industri, med undantag af gårdfarihandel, tillförsäkrats

samma förmåner, som tillkomma svenska undersåtar,

äfven om han undfått tillstånd som nyss är sagd!, verkställa

realisation, som afses i § 10 mom. 1, eller användas

som biträde vid dylik försäljning, vare sig den

sker för svensk eller utländsk mans räkning, utan att

Konungen dertill gifvit lof. Sådant lof sökes af dylik

utländing i enahanda ordning, som i mom. 1 af denna

paragraf sägs; och galle i öfrigt härom i tillämpliga

delar de föreskrifter, som i § 10 äro meddelade.

Herr Pelirsson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar Hoeggströms boktryckeri, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:89 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Majds proposition rörande vissa ändringar i förordningen angående utvidgad näringsfrihet den 18 juni 1861. s. 1 i texten