Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående stadgande af straffpåföljd för lättsinnigt ingående af ansvarsförbindelser.

1893-02-07 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:5, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående stadgande af straffpåföljd för lättsinnigt ingående af ansvarsförbindelser.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

tf:0 5.

Ank. till Eiksd. kansli den 7 februari 1893, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

stadgande af straffpåföljd för lättsinnigt ingående af ansvarsförbindelser.

Uti en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottet hänvisad

motion, n:o 139, anmärker herr Anders Larsson såsom en betänklig brist i

gällande strafflagstiftning, att ansvar för uppenbar vårdslöshet i affärer medelst

vingleri i vexelrörelse eller lättsinnigt ingående af ansvarsförbindelser

drabbar allenast konkursgäldenär och icke hvarje annan person, som låter

ett vårdslösande af lika grof beskaffenhet komma sig till last. Häraf blefve

nemligen en följd, att endast en sådan gäldenär, genom hvars försättande i

konkurs fordringsegarne trodde sig icke behöfva äfventyra, att ej tillgångarne

skulle förslå åtminstone till konkurskostnadernas betäckande, kunde träffas

af lagens arm, hvilken deremot icke nådde den, som till den grad vårdslösat

sin ekonomiska ställning, att hans fordringsegare af farhågor att

drabbas af än större förluster förmåddes att icke påyrka hans försättande i

konkurs. Tydligt vore att med den ringa tillgång på realsäkerhet, som i

allmänhet förefunnes, borgenssystemet måste anlitas, men det syntes, snart

sagdt, hafva blifvit ett samhällsondt att lättsinnigt »skrifva på» utan ringaste

tanke på eller förmåga att fullgöra sitt åtagande. För dylikt lättsinne borde

emellertid af lagstiftningen sättas en gräns.

De flesta konkursstater visade, med hvilken tanklöshet borgen inginges,

tv siffrorna för »ingången borgen» och »osäkra fordringar» vore ofta de

Bill. till Riksd. Prot. 1893. 7 Sami. 3 Käft. (N:o 5). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

största bland dem, som figurerade i konkursstaterna; likaså vore det sällsynt,

att det inträffade eu konkurs, som ej droge flera med sig.

En icke ringa fara för det allmänna förtroendet läge äfven deruti, att,

äfven om man kunde göra sig underrättad om en persons egen affärsställning,

man dock ytterst sällan vunne insigt om hans ingångna borgensförbindelser,

livilka mången gång uppginge till för både gäldenären ock fordringsegaren

ruinerande belopp.

På hufvudsakligen dessa skäl och i förhoppning att ett antagande af

hans förslag komme att hos en hvar inskärpa nödvändigheten af att icke

lättsinnigt åtaga sig förpligtelse^ dem man saknade förmåga att infria, på

samma gång derigenom bereddes ett värn för den svage och lättledde, föreslår

motionären,

att Kiksdagen ville besluta att i skrifvelse anhålla, det Eongl. Maj:t

täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring

af nu gällande strafflag, att straffbestämmelser må deri inflyta för den, som

lättsinnigt för annans gäld ikläder sig ansvarsförbindelser, som icke stå i

rimligt förhållande till hans betalningsförmåga.

Med erkännande af det välmenta syfte, som uppbär motionärens framställning,

ser sig utskottet emellertid förhindradt att förorda bifall till densamma.

I sina sträfvanden att stäfja de missbruk, som, beklagligt nog,

allt för ofta vidlåda användningen af borgenssystemet i vårt land, får nemligen

lagstiftaren noga tillse, att den icke öfverskrider den gräns, som måste

finnas för det allmännas ingripande i den enskildes görande och låtande,

och att de bestämmelser, den meddelar, äro praktiskt utförbara. Med rätta

låter, enligt utskottets åsigt, vårt lands lagstiftning i förevarande fall ansvar

inträda allenast för konkursgäldenär. Först sedan konkurs inträdt och eu

gäldenär affärsställning och transaktioner blifvit i sin helhet blottade, kan

nemligen fullt tillförlitligt bedömas, huruvida gäldenären förfarit med sådan

grad af vårdslöshet, att han derför förskyllt straff, och enligt utskottets förmenande

vore det förkastadt att medelst ett lagbud möjliggöra anställandet

mot en gäldenär af ansvarstalan på dylik grund redan vid en tidigare tidpunkt,

t. ex. då gäldenär i följd måhända af allenast tillfälliga ekonomiska

svårigheter icke kunnat genast gälda ett hos honom utsökt fordringsbelopp,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

för hvilket han iklädt sig löftesmannaansvar. Det torde jemväl vara obeh

öflig! att påpeka, hurusom ett förslag sådant som motionärens i tillämpningen

lätt nog kunde föranleda till betänkliga Övergrepp från mindre

samvetsömma fordringsegares sida.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, föranlåtes utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 7 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.