Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af § 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

1893-04-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 3,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:52, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändrad lydelse af § 1 i förordningen om landsting den 21 mars 1862.

Dokumentets text

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

f

N:o 52.

Ank. till Eiksd. kansli flen 21 april 1893, kl. 4 e. ro.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

ändrad lydelse af § 1 i förordningen om landsting den

21 mars 1862.

Från Andra Kammaren har lagutskottet fått emottaga en inom nämnda

kammare af herr J. Johnsson i Bollnäs väckt motion, n:o 47, så lydande:

I § 1 kongl. förordningen om landsting den 21 mars 1862 stadgas,

att förordningen icke är tillämplig på stad, som har mer än 25,000 in
vånare.

Sådan stad utgör således särskild valkrets och utser ledamot af

Riksdagens Första Kammare.

Nu stadgas i § 6 af det förslag till ändring af riksdagsordningen,

som af 1892 års Riksdag antagits att hvila för vidare grundlagsenlig behandlig,

följande:

1. Första Kammarens ledamöter skola, till ett antal af etthundrafemtio

och för en tid af nio år, utses af landstingen och fullmägtige i de

städer, som ej i landsting deltaga.

2. Hvarje landstingsområde och sådan stad, som nu är nämnd, utgör

en valkrets, för hvilken, efter folkmängden inom dess område, väljes

en riksdagsman för hvarje fullt tal, motsvarande en etthundrafemtiondedel

af rikets folkmängd.

3. För valkrets, som har mindre folkmängd än i mom. 2 sägs,

väljes dock en riksdagsman.»

Om detta förslag skulle blifva upphöjdt, till grundlag, utan att motsvarande

ändring i nu gällande förordning angående landsting vidtages,

skulle den grundsats, som komme att gälla för de olika landstingsområdena

och de större städernas rätt att utse ledamöter af Första Kammaren, icke

vara tillämplig på stad med något öfver 25,000 invånare, hvilken stad fortfarande

skulle utgöra en valkrets och utse ledamot af sistnämnda kammare.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N;o 52.

Då hela rikets folkmängd, enligt officiella uppgifter, vid 1890 års

slut utgjorde 4,784,981 invånare, skulle den qvot, som berättigar landstingsområde

att utse ledamot af Första Kammaren, utgöra cirka 31,900, och då

denna qvot vid tiden för tillämpningarna af ifrågavarande grundlagsförslag

genom folkmängdens tillväxt torde komma att ytterligare ökas, är det af

vigt, för vinnande af likställighet mellan stad och landsting i berörda afseende,

att sådan ändring i landstingsförordningen varder vidtagen, att de

grundsatser, som i förslaget till riksdagsordning § 6 funnit uttryck, jemväl

blifva å förstnämnda förordning tillämpliga.

Men om således redan nu en ändring i omförmälda afseende är för

vinnande af likhet i den representativa rätten mellan stad och landsting

för val till Första Kammaren påkallad, så skulle, om sådan ändring ej varder

vidtagen, de anmärkta missförhållandena, genom folkmängdens snabbare

tillväxt i städerna än på landsbygden, medföra olägenhet, icke allenast

derigenom att landstingens inflytande på valen till Första Kammaren skulle

småningom minskas och undergräfvas, enär den qvot af folkmängden, som

berättigar landsting att utse ledamot, successivt ökades, under det att så ej

vore fallet med stad, som hade en folkmängd af något öfver 25,000 invånare,

utan jemväl det absurda förhållande förr eller senare, beroende på

folkmängdens snabbare eller långsammare tillväxt, inträffa, att de olika

valkretsarne komme att utse flera ledamöter af Första Kammaren, än hvaraf

samma kammare, enligt förslagets § 6 riksdagsordningen, finge bestå..

Då Riksdagen fattat beslut, som afser att afhjelpa de nu befintliga

missförhållandena emellan stad och landsbygd i fråga om val till Andra

Kammaren, lärer det vara nödigt tillse, att icke nya missförhållanden skapas

i afseende å val till Första Kammaren, hvilket påtagligen blifver fallet, om

ledamöternas antal i sistnämnda kammare fixeras utan att, i sammanhang

dermed, städernas rätt till samma val likstäldes med landstingens.

Då genom fixering af den folkmängdssiffra, som borde vara bestämmande

för stad att bilda särskild valkrets, syftet: likställighet emellan stad

och landsting i fråga om val till Första Kammaren, icke kan vinnas, enär

denna siffra snart skulle befinnas för hög eller för låg, återstår endast att

anlita den princip, som är upptagen i förslag till § 6 riksdagsordningen,

nemligen att stad, med en folkmängd af minst en etthundrafemtiondedel

af rikets invånareantal, må från landsting utsöndras och bilda egen valkrets

för val af ledamot af Första Kammaren.

På grund häraf och då de förhållanden, som kunna hindra eller

äfventyra, att det hvilande förslaget till ändring af § 6 riksdagsordningen

ej varder antaget, bör, så vidt ske kan, undanrödjas, får jag vördsamt

hemställa, att Riksdagen för sin del må antaga följande

s. 17 Kontrollera mot PDF

Lagutskottet* Utlåtande N:o 52.

17

Förordning

angående förändrad lydelse af § 1 i kongl. förordningen om landsting

den 21 mars 1862.

Härigenom förordnas, att § 1 kongl. förordningen den 21 mars 1862

skall hafva följande förändrade lydelse:

I hvarje län skall finnas ett landsting, sammansatt af valda ombud

från länets städer och härader eller tingslag; dock att detta stadgande,

äfvensom hvad här nedan vidare föreskrifves, icke må ega tillämpning på

stad, som har en folkmängd af minst en etthundrafemtiondedel af rikets

hela invånareantal. Landstingsmannen äro i utöfningen af sitt uppdrag

icke bundne af valmäns föreskrifter.

»niv-oiyvo- : \\» ymiovd ;.r, \ . A ■. V'' \V, ■. A

-Atiflfi UVO tOVtOn’ .•» - t 5S

Då det synes utskottet icke böra ifrågasättas att föreslå någon ändring

af ifrågavarande stadgande i förordningen om landsting utom för det

fall, att ofvan nämnda grundlagsändringsförslag varder antaget, samt frågan

alltså måste anses hafva blifvit för tidigt väckt, får utskottet, som vid

sådant förhållande finner sig sakna anledning att ingå i pröfning af sjelfva

sakförhållandet, hemställa

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 21 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

IL" »■>''■ n-i)-■.}.it. i :!!•> r ;;. ,. ■ i. < ; : -

vl

II It»

■fr f< J f T : :’ u U >• , |fi •.

Bill. till Riksd. Vrot. 189 3. I Sand. 24 Håft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.