Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande af en fullständig folkskolestadga för de större städerna in. m.

1893-04-21 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:54, Utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande af en fullständig folkskolestadga för de större städerna in. m.

Dokumentets text

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

N:o 54.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1893, kl. 4 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om utarbetande

af en fullständig folkskolestadga för de större

städerna in. m.

Uti en vid innevarande riksdag väckt, till lagutskottet från Andra

Kammaren hänvisad motion, n:o 114, har herr E. Hammarlund hemstält,

att Riksdagen måtte i skrifvelse hos Kongl. Maj:t anhålla om utarbetandet

af eu fullständig folkskolestadga, afpassad för våra större städer

samt afsedd att tillämpas i de städer och möjligen större landskommuner,

som deraf vilja begagna sig.

Sedan motionären erinrat, att gällande folkskolestadga den 20 januari

1882 i sista paragrafen innehåller följande föreskrift: »Utan hinder af

denna stadgas bestämmelser galle hvad för särskilda orter är eller kan

varda annorlunda föreskrifvet», anför motionären till stöd för sin framställning:
Folskolestadgan

förutsatte alltså, att det kunde gifvas skoldistrikt,

inom hvilka stadgans bestämmelser icke kunde tillämpas utan afsevärda

olägenheter. De i folkskolestadgan förekommande allmänna bestämmelserna

rörande »Skoldistrikt och skotråd», »Lärares tillsättning» m. fl. lämpade sig

ej för de större städerna. Åtskilliga, af dessa hade derför hvar för sig sett

sig nödsakade att hos Kongl. Maj:t, begära särskilda stadgar för sitt folkskoleväsende.

Dylika af Kongl. Maj:t faststälda stadgar vore gällande för

Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Upsala och Lund.

Som hvar och en af dessa sex särskilda stadgar i allmänhet blott innehölle

sådana bestämmelser, i hvilka afvikelse skett från den allmänna folkskolestadgan,

så följde deraf, att i hval- och eu af de uppräknade städerna skulle

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Lagutskottet# Utlåtande N:o 54.

tillämpas så val de särskilda stadgande^ som den allmänna folkskolestadgan.

Härvid vore man utsatt för åtskilliga olägenheter och blefve i många

fall tveksam om, hvad som verkligen vore gällande folkskolestadga för det

ifrågavarande skoldistriktet. Särskildt kunde tvekan uppstå, huru vida,

då ändringar skett i allmänna folkskolestadgan, dessa ändringar äfven skulle

gälla de distrikt, för hvilka särskilda stadgar blifvit utfärdade.

Olägenheterna af dessa många, sins emellan olika skolstadgar ökades

i samma mån som flera städer och möjligen äfven större landskommuner

— funne sig nödsakade att hvar för sig begära särskilda för hvar och

en af dem gällande bestämmelser, afvikande från den allmänna folkskolestadgan,

den ena i ett och den andra i ett annat hänseende, hvarigenom

således antalet af de särskilda folkskolestadgarne komme att ytterligare ökas.

Att det för lärare och skolråd under sådana förhållanden blefve

ganska vanskligt att hålla reda på sina skyldigheter och rättigheter, läge

i öppen dag.

I Norge hade man afhjelpt dessa, olägenheter genom att utfärda en

särskild »Lov om Folkeskolen paa Landet» och en särskild »Lov om Folkeskolen

i Kjobstaederne.»

Äfven i vårt land borde man tillgripa en i någon mån liknande åtgärd.

Vid sidan af den allmänna folkskolestadgan borde finnas en fullständig

folkskolestadga, lämplig för de större stad skommuner — och möjligen

äfven större landskommuner — som deraf ville begagna sig. Man

skulle sålunda i stället för en mängd olika skolstadgar få blott två sådana,

hvar för sig fullt sjelfständiga. Ett stort antal paragrafer, såsom om läroämnen,

lärotider, iärarekompetens, lärares åligganden m. m., kunde och

borde naturligtvis blifva alldeles lika i båda stadgarne. I åtskilliga andra

afseenden måste deremot bestämmelserna göras olika. Det folie af sig

sjelft, att sådana detaljbestämmelser, som läge inom området för hvarje

särskildt skoldistrikts reglemente, lika litet skulle inryckas i stadgan för

de större kommunerna som i den allmänna folkskolestadgan.

Så snart en kommun funne det för sig fördelaktigt att få ordna

sitt skolväsende enligt stadgan för de större kommunerna, skulle samma

kommun derom kunna göra anmälan hos Kongl. Maj:t, som egde att i

ärendet förordna.

Utskottet finner sig icke kunna dela motionärens uppfattning, att de

af honom åberopade olägenheter skulle i afsevärd mån undanrödja,s, derigenom

att en enligt motionärens förslag fullständig folkskolestadga blefve

gällande för större kommuner. Äfven om en dylik särskild folkskolestadga

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Lagutskottets Utlåtande N:o 54.

upprättades, kunde derigenom icke undvikas, att åtskilliga kommuner skulle

fortfarande, såsom hittills, ega behof af en efter deras olika förhållanden

afpassad folkskolestadga och, på sätt nu är medgifvet, bereda sig utväg att

få sitt folkskoleväsen ordnadt på ett från den af motionären ifrågasatta

stadgan för de större kommunerna afvikande sätt. Derest motionärens

förslag blefve genomfördt, torde sålunda den af honom öfverklagade osäkerheten

i förevarande hänseende i vissa fall snarare ökas än minskas. Härjemte

torde beaktas svårigheten att bestämma gränsen mellan större och

mindre kommuner, i hvilket afseende motionären ej gifvit någon antydan.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att ifrågavarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Herrar Lilienberg, Eric/cson, J. Anderson, Näslund, F. Andersson

och P. G. Petersson hafva begärt få här antecknadt, att de på grund af

åtnjuten ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets behandling

inom utskottet.

>

Stockholm 1893. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.