Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 56

1893-04-21 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:56, Lagutskottets Utlåtande N:o 56

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

7

Jf:o 56.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrade

bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten

på landet.

Till lagutskottets handläggning hafva vid innevarande riksdag hänvisats

fyra särskilda motioner, åsyftande begränsning af den kommunala

rösträtten på landet. Dessa motioner hafva afgifvits, inom Första Kammaren,

n:o 3, af herr Sjöcrona samt inom Andra Kammaren, n:o 6, af

herr A. Göransson, n:o 16 af herr G. Eriksson, med hvilken instämt herrar

Bromée, Kardell, Nils Wallmark, Norberg, Nordin, Wikstén, J. A.

Lundström, Domeij, Schödén, Ollas A. Ericsson, Dahlstedt, N. P. Wallmark

och Näslund, äfvensom n:o 13 af herr Nydahl.

Med hänvisning till de af dem vid sistlidet års lagtima riksdag i

ämnet väckta motioner hafva sålunda herrar Sjöcrona, Göransson och Gunnar

Eriksson ånyo framlagt förslag till ändrad lydelse af § 11 i förordningen

om kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, och hemstält,

herr Sjöcrona, att ett röstmaximum måtte bestämmas motsvarande eu femtedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden; samt herrar Göransson

och Eriksson, att ett maximum måtte stadgas motsvarande, enligt den förres

förslag, en tiondedel och enligt den senares eu tjugondedel af kommunens

hela röstetal. Härjemte hafva de båda sistnämnda motionärerna förordat

ytterligare ett relativt röstmaximum och i sådant hänseende föreslagit, att

rösträtt icke i något fall må utöfvas för högre röstetal, än som enligt

röstlängden sammanräknadt tillkommer öfrige röstegande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Mera vidtomfattande är den förändring i bestämmelserna angående

den kommunala rösträtten på landet, som afses uti den af herr NydaJil

väckta motion. Enligt sistnämnda motionärs förmenande är det egentligen

i tvenne afseenden nu gällande lagstiftning i förevarande ämne kräfver

rättelse. Såsom betänkliga oegentligheter framhåller han sålunda bestämmelserna

derom, att rösträtt i kommunens allmänna angelägenheter tillkommer

bolag, att röstvärdet skall beräknas efter det enhvar röstegande

åsätta fyrktal äfven vid frågor, som icke äro af ekonomisk natur, samt

att en obegränsad rösträtt tillkommer de högst beskattade medlemmarne i

en landtkommun. Det stadgande, hvarigenom, pa sätt nu egde rum, kommunal

rösträtt tillerkändes bolag, vore enligt motionärens uppfattning principielt

origtigt. Visserligen vore den grundsats, hvarpå den kommunala

rösträtten hos oss hvilade, den, att nämnda rösträtt borde sta i förhållande

till de röstandes andel i skattebidragen till kommunens utgifter, men huru

stort inflytande på kommunens angelägenheter härigenom än inrymdes åt

förmögenheten, så vore likväl rösträtten fästad vid personerna och icke

vid skatteobjekten. Härifrån gjorde emellertid nämnda stadgande ett undantag

till förmån för iolag.

En reservant i lagutskottet vid 1867 ars riksdag hade i detta ämne

träffande yttrat bland annat:

_____»Att bolag, som ej äro personer, icke kunna ega

eller utöfva rättigheter, är så klart, att hvad man kallar bolagsrättigheter

i verkligheten endast utgör bolagsmedlemmarnes sammanlagda rättigheter,

blott att dessa, enligt kommunallagen, ega rättighet att alla i en fullmägtigs

hand lägga utöfvandet, i strid mot hvad samma lag i öfrigt angående

hopande af mångas rätt hos en stadgar (§ 13 i kommunallag för

landet, § 13 i kommunallag för stad). Också är det naturligen just i och

med ett sådant hopande af mångas rätt hos en, som bolagen utöfva det

öfverklagade en- och fåväldet i kommunen, hvilket skulle försvinna, om,

i stället och i konseqvens med kommunallagens stadgande i öfrigt, hvarje

bolagsmedlem utöfvade sin rätt i kommunen efter proportionerad eller

bestämd del i bolagets egendom eller inkomst pa det ställe, der detsamma

drifver sin verksamhet. Att en sådan fördelning och beräkning af rösträtten

ej utan svårigheter kan i verkligheten införas, medgifves visserligen.

Men då dessa svårigheter ej äro oöfvervinneliga, böra de ej hindra beslut

om hvad så i sig som i sina följder är rigtigt. Vid vanliga bolag kunde

rimligtvis alla bolagsmän anses ega lika del i bolagets egendom eller inkomster

och i enlighet dermed deras rösträtt, efter taxeringen af hela

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

9

nyssnämnda egendom eller inkomst, bestämmas och beräknas, ankommande

det på bolagsmännen sjelfva, om de ville inför vederbörande offentlig

myndighet förklara, huru stor del hvardera i det hela eger, för att derefter

få hvar sin rösträtt annorlunda bestämd. Vid aktiebolag åter utvisar

antalet af hvarje delegares aktier, i förhållande till det helas upptaxerade

egendom och inkomst, hans rösträtt.»

I öfverensstämmelse härmed hade nämnde reservant föreslagit en ändring

i hithörande bestämmelser af följande lydelse: »Bolagsman må för

proportionerlig, eller, der hvar och en af bolagsmännens andel inför vederbörande

myndighet blifvit offentligen uppgifven, för bestämd andel, samt

i aktiebolag för innehafvande aktier i förhållande till bolagets hela upptaxerade

inkomst utöfva rösträtt i den kommun, der bolaget drifver sin

verksamhet. Detsamma gäller för delegare i oskiftadt bo.»

Detta förslag syntes motionären innebära en fullt tillfredsställande

lösning af frågan om utöfvandet af rösträtt för bolag, och borde enahanda

bestämmelser jemväl införas i fråga om rösträtt för oskiftadt bo.

Principen, att den kommunala rösträtten borde, anför motionären vidare,

vara afpassad efter enhvar röstegandes skattebidrag till kommunen,

innebure i och för sig ingenting orimligt, derest endast ekonomiska frågor

vore föremål för den kommunala sjelfstyrelsen; men sådant vore, som

bekant, ingalunda förhållandet. Kommunerna hade äfven andra intressen

att vårda, i afseende på hvilka något giltigt skäl icke förefunnes, hvarför

graden af de röstberättigades inflytande skulle vara afpassad efter deras

skattebidrag till kommunen. — Att rätten till deltagande i allmänna angelägenheter

borde i någon mån vara beroende af personernas ekonomiska

ställning, vore nog en sanning, enär en någorlunda sjelfständig ställning

i ekonomiskt afseende, i allmänhet taget, vore en betingelse för förefintligheten

af för ett dylikt deltagande nödiga qvalifikationer. Denna grundsats

vore ock i kommunallagarne häfdad redan genom den bestämmelse, som

vid besittningen af viss egendom eller inkomst fäste rätten att deltaga i

kommunala angelägenheter; men långt ifrån att förmögenhetsgarantien härmed

ansetts tillräckligt tillgodosedd, hade försigtigheten i ifrågavarande

afseende gått ända derhän, att de röstberättigades kompetens att deltaga

i de kommunala angelägenheterna blifvit på det noggrannaste graderad

efter deras olika förmögenhetsvilkor. Det vore emellertid svårt att i allmänhet

uppdraga gränsen mellan verkliga beskattningsfrågor och sådana

angelägenheter, för hvilka ej några sammanskott kunde ifrågakomma, men

ett slag af kommunala angelägenheter funnes dock, der rimligtvis kunde

Bill. till Riksd. Prof. 1893. 7 Sami. 25 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

begäras, att vid röstvärdets beräknande eu annan och högre synpunkt finge

göra sig gällande än fyrktalets, nemligen de kommunala valen. De flesta

sådana afsåge oaflönade förtroendeposter, och borde vid dem alltså valresultaten

vara uttryck icke af de röstandes förmögenhet utan af de flestes

förtroende. Och äfven der den befattning, som skulle tillsättas, vore aflönad,

inverkade ju valets utfall icke på lönevilkoren, hvilka redan förut

vore bestämda och blefve desamma antingen den ene eller den andre

komme att blifva till befattningen utsedd; men det vore i många fall

ingalunda likgiltigt för den valdes framgång i sin verksamhet och hans

ställning till menigheten, om han kallats af dennas förtroende eller påtrugats

henne af en enda eller ett fåtal personer.

I fråga om de kommunala valen borde således enligt motionärens åsigt

— med undantag allenast för val af landstingsmän eller deras valmän, i

afseende hvarå nuvarande bestämmelser vid en blifvande begränsning i den

kommunala rösträtten på landet borde oförändrade bibehållas personlighetsprincipen

tillämpas och sålunda en röst tillkomma hvarje röstande.

Härefter fortsätter motionären:

Liksom det måste erkännas vara både rätt och ändamålsenligt, att

vid de val, som förrättas å kommunal- eller kyrkostämma, afgörande hänsyn

toges dertill, att de valde vore i åtnjutande af ett så allmänt förtroende

som möjligt, lika berättigadt syntes det vara, att vid bestämmandet

af en kommuns utgifter den hade mer att säga, som maste betala en större

del af dessa utgifter, än den som betalade en mindre sådan; likväl borde,

äfven i fråga om kommunens ekonomiska angelägenheter, en inskränkning

ske i de högst taxerades rösträtt, hvarförutan denna i tillämpningen ofta

blefve större, än hvad den på grund af det åsätta fyrktalet skulle vara, eller

som motsvarade den röstandes deltagande i de växande utgifternas bestridande.

Tydligt vore nemligen, att om en person deltoge med endast halfva

beloppet, eller äfven något derunder, i en kommuns utgifter, sa vore han,

enligt nuvarande förhållanden, faktiskt lika enrådande inom sin kommun,

som om han ensam bestrede samtliga kommunens utgifter. Likaledes vore

det ett obestridligt förhållande, att, med nu gällande rösträttsbestämmelse,

det mycket väl kunde inträffa — likasom det utan tvifvel mer än en gång

hade inträffat — att en person, som med begagnande af sin öfvervägande

rösträtt genomdrifvit beslut som haft till följd en mahända högst ansenlig

skuldsättning af den kommun, han tillhörde, när denna skuld skulle gäldas,

icke kunde inom samma kommun taxeras eller åtminstone endast till ett

vida lägre belopp än det, för hvilket han varit röstberättigad när skuld
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

sättningen beslöts. Dessa omständigheter innebure ett fullgodt skäl för

yrkandet på en åtminstone måttlig begränsning i de högst besJcattades rösträtt

äfven i andra kommunala angelägenhet^'' än val. Ej heller finge det

förbises, att för de mindre bemedlade skatterna kändes jemförelsevis långt

mera tryckande än för de förmögnare, och att det äfven på grund deraf

vore billigt, att dem tillerkändes något större inflytande jemväl på kommunens

utgiftsstat, än för närvarande vore fallet.

Beträffande den lämpliga storleken af det röstmaximum, hvilket sålunda

borde i kommunallagen införas, så vore på grund af de inom de

skilda kommunerna rådande olika rösträttsförhallandena svårt att finna ett

sådant, som kunde sägas vara det lämpligaste med hänsyn till hvarje särskild

kommun. Andra Kammaren hade upprepade gånger uttalat sig

för att detta röstmaximum skulle bestämmas till 1/10 af kommunens röstetal,

hvarvid likväl icke ifrågasatts några i andra afseenden vidtagna inskränkningar

i den kommunala rösträttens utöfvande. En sådan begränsning

ensam skulle dock i tillämpningen visa sig alldeles otillräcklig och

knappast medföra annan verkan, än att det kommunala enväldet, der ett

sådant förefunnes, skulle komma att ersättas af ett kommunalt fåvälde, till

föga fromma för den sak man afsåge att främja; om deremot rösträtten

för bolag ordnades på antydt sätt, och derjemte rösträtt efter hufvudtal

infördes vid val, syntes man kunna stanna vid ett röstmaximum af 1/s af

kommunens hela röstetal, dock att detta maximum i intet fall finge beräknas

högre än det röstetal som sammanlagdt tillkomme öfriga röstegande.

Då motionären förestälde sig att den vigtiga frågan bäst främjades

genom att läggas i regeringens händer, ansåge sig motionären allenast böra

hemställa,

att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kong! Maj:t med första låta utarbeta och för en kommande Riksdag

framlägga förslag till ändrad lydelse af gällande bestämmelser angående

den kommunala rösträtten på landet i öfverensstämmelse med de grunder,

som i motionen finnas angifna.

I den fråga, som, efter att under vexlande former förelegat till behandling

vid nästan samtliga riksdagar under det nya representationsskicket,

nu ånyo återupptagits, erinrade lagutskottet i sitt vid senaste lagtima

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

riksdag afgifna utlåtande, hurusom redan allmänna besvärs- och ekonomiutskottet

vid 1859—1860 årens riksdag föreslagit en lagbestämmelse af

innehåll, att för annat än jord icke finge röstas för mera än en tjugondedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden. Detta förslag lyckades icke

tillvinna sig ständernas bifall; dock beslöt för sin del borgareståndet, att

inom kommuner på landet ingen borde få rösta för mera än 600 skatteören

eller, med andra ord, sex förmedlade hemman eller deremot svarande

inkomst af andra beskattningsföremål. Inom bondeståndet uttalade sig

många för den af nämnda utskott föreslagna begränsningen, under det

andra ville göra den gällande jemväl i fråga om rösträtt för jordbruksfastighet.

Sistnämnda åsigt omfattades äfven af ekonomiutskottet vid

1862—63 årens riksdag, hvilket i sådant afseende föreslog, att högsta

röstetal inom kommun på landet måtte bestämmas till en tiondedel af

kommunens hela röstetal. Detta förslag bifölls af bondeståndet och återremitterades

af borgareståndet, men förkastades af de båda andra stånden,

i följd hvaraf frågan förföll. Lagutskottet vid 1868 års riksdag upptog

nu det sålunda fallna förslaget samt erinrade, att det säkerligen funnes

ganska manga kommuner, der en jordegendom, utan att till arealen vara

sa stor, att den till någon del måste utarrenderas, ändock i jemförelse med

den öfriga jordegendomen inom kommunen vore tillräckligt betydande för

att åt sin egare, i synnerhet om denne tillika skattade för inkomst af

kapital eller arbete, medföra ett fyrktal, större än alla de andra medlemmarnes

af kommunen sammanlagda röstetal. Olägenheterna häraf vore

uppenbara, och särskildt ville utskottet betona, att under dylika förhållanden

ett af kommunalinstitutionens vigtigaste syften — väckandet och

underhållandet af intresse för kommunens gemensamma angelägenheter —

i väsentlig mån måste förfelas.

Utskottets hemställan, af Andra Kammaren bifallen, blef emellertid

af Första Kammaren afslagen. Förnyad vid följande riksdag under förklaring

att en lagförändring, hvarigenom den större förmögenhetens öfvervägande

inflytande på de kommunala angelägenheterna i lämplig mån

begränsades, vore en tvingande nödvändighet, som ej tålde vidare uppskof,

rönte berörda hemställan samma öde. Enahanda har utgången varit vid

alla följande riksdagar, då frågan om en begränsning af den kommunala

rösträtten varit å bane. Och likväl har, på sätt utskottet under en följd

af år haft tillfälle att vitsorda, erfarenheten till fullo bekräftat de farhågor,

som redan vid tiden för kommunallagarnes tillkomst uttalades

rörande verkningarna af den uppåt obegränsade rösträtt, som för landt
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

kommunerna finnes stadgad. Beklagligt nog föreligga icke i förevarande

ämne färskare statistiska uppgifter beträffande den kommunala rösträtten

än de, som innehållas i statistiska centralbyråns berättelse för år 1871.

Af denna berättelse framgår emellertid, såsom inhemtas af lagutskottets

utlåtande n:o 85 vid 1878 års riksdag, att nyssnämnda år en röstegande

uti 54 af rikets 2,854 landskommuner innehade mera än hälften af kommunens

hela fyrktal. Uti 860 kommuner utgjorde högsta en person tillkommande

fyrktal öfver l/i och uti 1,026 kommuner öfver 1/10 af hela

fyrktalet. Hvad vidare beträffar antalet personer, som vid ifrågavarande

tid innehade vist fyrktal öfver x/10 af kommunens, innehade 54 öfver 1/J,

378 öfver 1/i och 1,697 öfver 1/10.

Utskottet finner fortfarande det åsyftade målet af en röstbegränsning

bäst vinnas genom stadgande af ett relativt röstmaximum, förstärkt genom

en bestämmelse derom, att icke i något fall rösträtt får utöfvas för högre

röstetal än som enligt röstlängden sammanräknadt tillkommer öfriga röstegande.

Likasom vid 1878 års riksdag anser utskottet nämnda röstmaximum

skäligen böra, i enlighet med hvad herr Gunnar Eriksson föreslagit,

bestämmas till en tjugondedel af kommunens hela röstetal efter röstvärdet.

Genom en dylik begränsning af den kommunala rösträtten i allmänhet

torde jemväl de särskilda synpunkter, ur hvilka herr Nydahl

funnit en inskränkning nödig, blifva tillbörligt beaktade, och anser utskottet

vid sådant förhållande några föreskrifter i de af nämnde motionär

angifna särskilda rigtningar för närvarande och innan verkningarne af

den utaf utskottet förordade allmänna begränsningen kunna tillförlitligt

bedömas, icke vara af behof påkallade.

Utskottet hemställer följaktligen:

l:o att Riksdagen ville, med afslag å herrar

Sjöcronas och Göranssons motioner samt herr NydaJds

motion, i hvad den afser begränsning af den kommunala

rösträtten i allmänhet till en femtedel af

kommunens hela röstetal, för sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 11 § i förordningen om

kommunalstyrelse på landet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Härigenom förordnas, att 11 § i förordningen om

kommunalstyrelse på landet den 21 mars 1862, sådan

nämnda paragraf lyder i förordningen den 26 oktober

1888, skall hafva följande lydelse:

§ 11-

Röstvärdet skall beräknas efter det en hvar röstegande

åsätta fyrktal; dock att, der för deltagande i

sådana besvär som åligga alla, hvilka inom kommunen

erlägga kommunalutskylder, annan grund, än den för

utgörande af kommunalutskylder i allmänhet gällande,

finnes särskildt stadgad, röstvärdet skall vid beslut öfver

ärenden, som röra sådana besvär, beräknas efter den

särskildt bestämda grunden. Ej må någon utöfva rösträtt

för större antal röster, än som svarar mot en tjugondedel

af kommunens hela röstetal efter röstlängden, eller i

något fall för högre röstetal, än det, som enligt röstlängden

sammanräknadt tillkommer öfriga röstegande.

JJppkommer vid sådan beräkning af rösträtt bråktal,

skall det bortfalla.

samt

2:o att herr Nydahls motion i de delar, om hvilka

utskottet här ofvan afgifvit utlåtande, icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 april 1898.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlottande N:o 56.

15

Reservationer:

af herr Annerstedt, som yttrat: »Då de olika begränsningar af den kom
munala

rösträtten på landet, hvilka blifvit inom utskottet ifrågasatta, samtliga

synas mig tillfälliga och saknande rättsgrund, har jag icke kunnat

med min röst tillstyrka, att röstmaximum inom landskommunerna bestämmes

vare sig till en femtedel, till en tiondedel eller till en tjugondedel

af kommunens hela röstetal enligt röstlängden, och detta sa mycket

mindre, som under ärendets behandling inom utskottet öppet uttalats, att

hvarje ringare begränsning af detta maximum allenast egde någon betydelse,

så vida derigenom underlättades genomförandet af de längst gående

anspråken på en sådan begränsning.

Det finnes deremot ett stadgande i afseende å rösträttsbestämmelserna

i kommunallagarne, hvilket enligt min uppfattning är af den beskaffenhet,

att utskottet med anledning af herr Nydahls motion haft tillräcklig anledning

att deri tillstyrka ändring. Detta stadgande är bestämmelsen

angående bolags rösträtt i kommunala angelägenheter. Det är hufvudsakligen

öfver omfattningen af denna rätt, som under de langvariga förhandlingarne

angående ändring i den kommunala rösträtten klagomal latit

sig afhöra, och det är städse med exempel hemtade från kommuner, hvarest

röstöfvervigt tillkommit något bolag, som man sökt uppvisa orättmätigheten

af de nuvarande bestämmelserna. I afseende å bolagens rösträtt

delar jag nemligen den uppfattning, som vid riksdagarne 1867 och 1868

uttalades af en dåvarande ledamot i lagutskottet i hans reservation vid

utskottets betänkande angående ändring i kommunallagarne, och tillåter

jag mig att af detta yttrande åberopa och här anföra följande:

»Betraktas bolagens rösträtt från principiel synpunkt, finnes ingen

grund för bibehållande af en sådan. Då bolag ej äro personer, kunna

de icke heller ega eller utöfva rättigheter, utan hvad man kallat bolags

rättigheter utgör i verkligheten endast bolagsmedlemmarnes sammanlagda

rättigheter, endast att dessa, enligt kommunallagen, ega rättighet att alla

i en fullmägtigs hand lägga utöfvandet, i strid mot hvad samma lag i

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

öfrigt, angående hopande af mångas rätt hos en, stadgar (§ 13 i kommunallag

för stad, § 13 i kommunallag för landet). Också är det naturligen

just i och med ett sådant hopande af mångas rösträtt hos en, som

bolagen utöfva det öfverklagade en- eller fåväldet i kommunerna,

hvilket skulle försvinna, om i stället och i konseqvens med kommunallagens

stadganden i öfrig! hvarje bolagsmedlem utöfvade sin rätt i kommunen

efter proportionerad eller bestämd del i bolagets egendom eller

inkomst på det ställe, der detsamma drifver sin verksamhet. Att en sådan

fördelning och beräkning af rösträtten ej utan svårigheter kan i verkligheten

införas, medgifves visserligen. Men då dessa svårigheter ej äro

oöfvervinneliga, böra de ej hindra beslut om hvad som så i sig som

i sina följder är rigtigt. Vid vanliga bolag kunde rimligtvis alla

bolagsmän anses ega lika del i bolagets egendom eller inkomster, och

i enlighet dermed deras rösträtt, efter taxeringen af hela nyssnämnda

egendom eller inkomst, bestämmas och beräknas, ankommande det på

bolagsmännen sjelfva, om de ville inför vederbörande offentlig myndighet

förklara, huru stor del hvardera i det hela eger, för att derefter få hvar

sin rösträtt annorlunda bestämd. Vid aktiebolag åter utvisar antalet af

hvarje delegares aktier, i förhållande till det helas upptaxerade egendom

och inkomst, hans rösträtt. Att, synnerligen vid aktiebolag, åtskilliga på

detta sätt finge rösträtt i en kommuns angelägenheter, hvilken de för öfrigt

ej tillhöra, är en sanning. Men för det första ega de genom det bolagets

ombud, i hvars utseende de deltaga, redan nu indirekt en sådan rättighet;

för det andra är dess egande billigt, då deras egendom i den kommun,

der bolagets rörelse drifves, beskattas. Att åter utöfvandet af en sådan

rätt, på ställe, der de ej bo, är förknippadt med besvär och troligen ej

så ofta kommer i fråga, synes ej heller innebära något orätt, då deras

intresse för en sådan kommuns angelägenheter naturligen är ofantligt

mycket mindre, än de i den bosattes, och egentligen inskränker sig till

det, att ej för sin egendom eller inkomst blifva för högt taxerade eller

ålagda alltför dryga afgifter.»

Genom bestämmelser i sådan rigtning, hvartill, om så påfordras, alltför

väl kan, utan afvikelse från giltiga rättsprinciper, tilläggas stadganden,

att vid vissa kommunala val annan röstgrund än den i kommunernas

öfriga angelägenheter är stadgad må komma till användning, skulle enligt

min uppfattning anledningarne till missnöje med den nuvarande

kommunala rösträttigheten på landet, så vidt detta missnöje är befogadt,

komma att undanrödjas; och man skulle genom ett dylikt tillvägagående

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

undvika å ena sidan, att de nya bestämmelser man uppställer blifva utsatta

för helt och hållet samma anmärkningar, som dem, hvilka ständigt

upprepats i fråga om de stadganden man afskaffat, och å den andra

att vidtaga en lagändring, hvars enda betydelse vore att underlätta öfvergången

till den personliga röstskalan;

af herrar Lundin, C. H. Lundström, och Pehrsson, hvilka instämt med

herr Annerstedt;

af herr Fröberg, som ansett att utskottet bort afstyrka bifall till

motionerna på följande af 1888 års Riksdags lagutskott i dess utlåtande

n:o 48, i anledning af en utaf herr L. P. Larsson i Berga väckt motion,

anförda skäl:

»Herr L. P. Larsson upptager i sin motion den ofta behandlade

frågan om ändring i de allmänna grunderna för den kommunala rösträtten

på landet. Han föreslår nemligen, att Riksdagen måtte besluta

sådan ändring i kongl. förordningen den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse

på landet § 11, att röstvärdet skall beräknas sålunda, att hvarje

röstegande må tillkomma en röst; dock att vid beslut om utgifter röstvärdet

må beräknas efter det en hvar åsätta fyrktal med iakttagande af

den begränsning, att ingen må utöfva rösträtt för större antal röster än

som motsvarar en tjugondedel af kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden.

Hen grundsats, hvilken motionären sålunda anser böra uppställas

såsom regel, eller att utan afseende å fyrktalet endast en röst borde

tillkomma hvarje röstegande, skulle tydligen älven med det af motionären

förordade undantag medföra en ytterst genomgripande och till

sina följder knappast beräknelig omhvälfning af den kommunala sjelfstyrelsen.

Den skulle nemligen i väsentlig mån lägga denna styrelse i

händerna på samhällsklasser, hvilka nu endast i ringa mån utöfva något

inflytande på densamma och om hvilka man för närvarande svårligen

kan antaga, att de skola ega tillräckliga insigter och tillräckligt intresse

för allmänna angelägenheter för att kunna till kommunernas båtnad utöfva

en sådan magt. Då den ifrågavarande grundsatsen skulle tillämpas

vid val, således äfven vid val af landstingsmän och valmän för utseende

af sådana, komme den att utöfva en betydande inverkan på valen af

Första Kammarens ledamöter. Lagutskottet anser följaktligen motionärens

förslag i denna del icke böra bifallas.

Bih. till Rilcsd. Prof. 1893. 7 Sami. 25 Käft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

Motionären har emellertid tagit hänsyn till de bestående förhållandena

i så måtto, att han ej velat tillämpa den föreslagna allmänna grundsatsen

vid beslut om utgifter. Vid fattandet af sådana beslut skulle nemligen

enligt motionärens förslag röstvärdet beräknas efter det en hvar

åsätta fyrktal med iakttagande af den inskränkning, att ingen linge utöfva

rösträtt för större antal röster än som motsvarade en tjugondedel af

kommunens hela fyrktal efter fyrktalslängden.

Förslag om en dylik inskränkning i den rösträtt, som tillkommer de

högst beskattade inom en kommun, hafva såsom bekant ofta blifvit framstälda

och jemväl vunnit Andra Kammarens godkännande. Den bråkdel

af kommunens hela röstetal, som högst skulle få tillkomma en röstegande,

har föreslagits än till en femtedel, än till en tiondedel, än, såsom

i den nu föreliggande motionen, till en tjugondedel. Denna mångfald

af olika förslag synes gifva stöd åt den åsigt, att fastställandet af en

dylik inskränkning icke kan fotas på någon allmängiltig rättsgrund, utan

ytterst måste öfverlemnas åt ett visst godtycke. Den nu gällande kommunala

rösträtten stödjer sig deremot på den bestämda och ingalunda

förkastliga grundsats, att i samma mån en kommunalmedlem bidrager

till utgifterna för kommunens ändamål, i samma mån bör han ock vara

berättigad att utöfva inflytande på ledningen af kommunens angelägenheter.

Anledningen till de upprepade förslagen i ämnet har af förslagsställarne

i allmänhet angifvits vara den, att i ett antal kommuner en enda

person eger så stort röstetal, att han ensam kan utöfva kommunens beslutanderätt,

och att i andra kommuner två eller ett fåtal personer, om

de äro ense, kunna på samma sätt öfverrösta samtliga öfrige kommunalmedlemmar.

Under sådana förhållanden kunde man ej anse, att någon

verklig sjelfstyrelse funnes för dessa kommuner. Ser man saken uteslutande

ur denna synpunkt, kan man emellertid mot hvarje sådant förslag

anmärka, att magten genom den ifrågasatta inskränkningen i de

högst beskattades rösträtt endast skulle öfverflyttas till ett. — visserligen

något större — antal jemförelsevis högt beskattade, men att det lägre beskattade

flertalet af kommunens medlemmar lika litet som nu skulle

kunna genom sin rösträtt inverka på kommunens sjelfstyrelse.

Det är i alla händelser endast inom ett jemförelsevis ringa antal

kommuner, der en enda eller några få personer gemensamt ega ett öfvervägande

röstetal. Inom sådana kommuner skulle det i många fall vara

mycket obilligt, om dessa personer, hvilka i en öfvervägande grad måste

bära de för kommunala ändamål pålagda afgifter, skulle mot sin vilja

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Lagutskottets Utlåtande N:o 56.

kunna aläggas sadana. Då man tillika tager i betraktande, att desse

högst beskattade vanligen äro egare af stora gods eller innehafvare af

stora industriella anläggningar och sålunda hafva sitt enskilda intresse

pa ett mera varaktigt sätt förbundet med kommunens gemensamma intressen,

synes man kunna antaga, att misstag och Övergrepp långt mindre

äro att befara från desses sida än från en mera vexlande majoritet af

lägre beskattade.

Det bör ock här anmärkas, att det sätt, hvarpå en sådan öfvervägande

rösträtt hittills blifvit inom vårt land utöfvad, icke i allmänhet

gifvit skälig anledning till klagomål. Detta bestyrkes bäst deraf, att vid

de tillfällen, då frågan om den kommunala rösträtten varit å bane, anhängarne

af de framstälda förslagen inskränkt sig till att framhålla möjligheten

af missbruk under nuvarande förhållanden, men sjelfve medgifvit,

att sådana i allmänhet icke förekommit.

Slutligen vill utskottet — ehuru den nu föreliggande motionen icke

omedelbart dertill föranleder — erinra, att äfven en sådan, mindre genomgripande

ändring i den kommunala rösträtten, som motionären föreslagit i

fråga om beslut rörande utgifter, skulle, om den tillämpades vid val,

medföra en icke oväsentlig rubbning af grunderna för Första Kammarens

sammansättning, en rubbning, hvilken utskottet för sin del icke finner

önskvärd.»

af herr Hasselrot, som ansett, att herr Sjöcronas motion bort af

utskottet tillstyrkas; samt

af herrar L. O. Larsson och Claeson.

Herr Wester och Bruzelius hafva begärt få här antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.