Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 64

1893-04-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:64, Lagutskottets Utlåtande N:o 64

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

N:o 64.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1893, kl. 4 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om inskränkning

i den dissenters och judar åliggande skyldighet

att Indraga till aflöning af svenska kyrkans presterskap

m. m.

Frågan om främmande trosbekännares skyldighet att deltaga i aflö

ning och underhåll af svenska statskyrkoförsamlingarnes presterskap och

kyrkliga inrättningar, hvilken fråga vid flera föregående tillfällen varit

föremål för Riksdagens pröfning, har vid innevarande Riksdag ånyo blitvit

upptagen i två inom Andra Kammaren af herr Westerberg afgifna motioner

n:ris 103 och 104. . . , .

Dessa motioner afse, den förstnämnda att åstadkomma inskränkning

i den judar och dissenters åliggande skyldighet att bidraga till presterskapets

aflöning och den sistnämnda att upphäfva nämnda trosbekännares

skyldighet att deltaga i byggande och underhåll af kyrka och ecklesiastika

boställen. . .

I motionen n:o 103 erinrar sålunda motionären derom, att den svenska

statskyrkans tjenare fungerade dels som den verldsliga statens tjensteman

och dels som kyrkans tjenare.

Till de verldsliga eller borgerliga göromålen borde räknas förandet

af de s. k. ministerialböckerna, verkställandet af anteckningar om födelse,

lysning, äktenskap och död, slägtskap, fräjd, vaccinering och dylikt; till de

kyrkliga deremot »arbete i ordet och lärdomen» samt sådana presterliga

förrättningar som barndop, konfirmation, nattvards-utdelande, presterlig

vigsel, kyrkotagning, jordfästning och möjligen mellankommande sockenbud.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

Samtliga de göromål, som af prest förrättades, kunde komma statskyrkans

medlemmar till godo; dissenters och judar, hvilka bildade egna

församlingar, bygde eller hyrde egna lokaler för andaktsöfning och lönade

sina församlingsföreståndare, hade deremot behof endast af den del af statskyrkoprestens

tjenst, som folie under benämningen verldsliga göromål för

stats- och borgerliga ändamål.

Förhållandet emellan den tid och det arbete, som kräfdes för den ena

och den andra arten af prestens verksamhet torde vara svårt att noga afväga,

och det stälde sig säkerligen mycket olika, beroende bland annat, af

håg och individuel begåfning; men det kunde antagas, att de. verldsliga

göromålen, rätt stälda, kunde förrättas inom hälften af den tid, som. af

prest borde egnas åt skötandet af sitt kall. Till undanrödjande af de missförhållanden

i beskattning, som uppstode derigenom, att dissenters och

judar drabbades af lika utgälder till statskyrkan, som dennas egna medlemmar,

hölle motionären före, att rättvis ändring i nu gällande beskattningsprinciper

lagligen borde ske i den mån sådant läte sig verkställas.

1862 års lönereglering för presterskap hade tillkommit för att afhjelpa

en mängd orättvisor och oegentlighet^*, som tillförene vidlådt sättet

för presterskapets aflönande. Då hade emellertid inga lagligen erkända

dissenters funnits i vårt land, men sedan dess hade här uppvuxit en lifskraft^

frikyrklig rörelse, och nu drabbades de, som slutit sig till densamma,

af ej mindre tyngande missförhållanden.

, På grund häraf hemställer motionären att Riksdagen ville besluta,

att dissenters och judar skola betala högst half afgift till statskyrkopresterskapets

aflöning mot i förmögenhet likstälda medlemmar af statskyrkan.

Med hänvisande till hvad motionären sålunda anfört, anmärker han

vidare i motionen n:o 104, hurusom den skatt, som utginge till statskyrkan

delvis användes till omkostnader för dess kyrkobyggnader jemte

dessas underhåll och i påfallande grad tungt drabbade dem, som ofta med

känbar uppoffring uppfört sina egna predikolokaler eller hyrde dylika och

derigenom i samma mån minskat behofvet af ökadt utrymme inom

kyrkorna med dervid förknippade stegrade utgifter.

Till belysning häraf ville motionären framhålla huru i Göteborg, som

hade 106,000 invånare, kyrkor och andra predikolokaler, som stode vid

sidan om eller utanför statskyrkan, tillhopa rymde omkring 20,000 personer,

deraf i kyrkorna omkring 12,000 och i de öfriga ofvan angifna

lokalerna omkring 8,000 personer, hvilket utvisade det afsevärda förhållandet

af 3 till 2; och motstycken härtill saknades nog ej annorstädes i

vårt land.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Lagutskottets Utlåtande N:o 64r.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt föreslår motionären:

att ur statskyrkan lagligen utträdda dissenters och judar — som sjelfva

uppföra egna eller förhyra lokaler för sina andaktsöfningar — befrias från

vidare deltagande i byggandet och underhåll af kyrkor och boställen för

statskyrkans och dess tjenares behof.

Ifrågavarande utgifter äro enligt utskottets förmenande att anse såsom

statsutgifter.

Så länge den evangeliskt-lutherska kyrkan är en statsinstitution, torde

nemligen hvarje svensk medborgare böra vara skyldig att bidraga till densamma

lika väl som till hvarje annan statens inrättning. För att taga ett

exempel från en liknande statsinstitution har staten ordnat den offentliga

undervisningen efter vissa grundsatser, och till detta undervisningssystems

upprätthållande måste en hvar af statens medlemmar bidraga, vare sig

han gillar de af staten antagna grundsatser eller icke, vare sig han finner

det med sin fördel förenligt att begagna sig af statens eller enskilda undervisningsanstalter.

Då motionären föreslagit, att dissenters och judar skola till statskyrkan

betala högst half afgift mot statskyrkans medlemmar, synes också

motionären hafva i viss mån erkänt rigtiglieten af grundsatsen, ätt alla

statens medlemmar äro skyldiga att bidraga till statskyrkans upprätthållande,

men motionären har, under framhållande deraf, att de rent borgerliga

funktioner, som utöfvas af statskyrkans tjenare, äro gagneliga för samhället

i dess helhet och således äfven för andra kyrkors bekännare, grundat

sin nu ifrågavarande framställning derpå, att nämnda åligganden kunna

utföras inom hälften af den tid, som en prest bör egna åt skötandet af

sitt presterliga kall.

Oafsedt att den nyttighetshänsyn, som motionären söker göra gällande,

enligt utskottets uppfattning lika litet i fråga om dessa som alla

andra allmänna utskylder får vara den bestämmande för beloppets storlek,

tillåter sig utskottet erinra, att den af motionären gjorda uppskattning af

det gagn, samhällsmedlemmarne hafva af presterskapets storborgerliga

förrättningar, måste betecknas såsom godtycklig och saknande hvarje rättsgrund.

Öfverflödigt torde vara att påpeka., att antagandet af motionärens

förslag skulle betänkligt rubba bestående prestlönekonventioner.

Motionären har i detta afseende ej gifvit någon antydan, på hvad

sätt erforderlig fyllnad till aflöning åt presterskapet. skulle beredas i stället

för de bidrag, som enligt förslaget komme att upphöra.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

13

Hvad särskilt angår motionärens förslag, att dissenters och judar

skulle befrias från skyldigheten att deltaga i byggande och underhåll af

kyrka och prestgård, så skulle — vid det förhållande att bidrag dertill

utgå efter den för rösträtt vid kommunalstämma bestämda grund — i församlingar,

der det funnes många främmande trosbekännare, deras befrielse

från nämnda bidrag verka i hög grad betungande för de församlingsmedlemmar,

hvilka qvarstode i statskyrkan; och en slik befrielse skulle innebära

en frestelse till utträde ur statskyrkan af rent ekonomiska skäl.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet:

att herr Westerbergs ifrågavarande motioner icke

må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 28 april 1893.

På lagutskottets vägnar:

A. LILIENBERG.

Reservation

dels af herrar Lilienberg, F. Andersson, Kardell och Svensson, hvilka ansett,

att utskottet bort tillstyrka Riksdagen att i skrifvelse anhålla, att Kongl.

Maj:t ville taga i öfvervägande, huruvida icke medlemmar af främmande,

af staten erkända trossamfund må kunna för inkomst af kapital och arbete

befrias från deltagande med svenska kyrkans medlemmar, såväl, i den mån

som faststälda löneregleringar för denna kyrkas presterskap gå till ända,

i aflöning åt detta presterskap, som ock, derest de ega eller förhyra lokal

för gudstjenst, i byggande och underhåll af kyrka och prestgård samt för

Riksdagen framlägga det lagförslag, hvartill anledning kan förefinnas, dels ock

af herr Hesselrot, hvilken ansett, att utskottet bort tillstyrka, att Riksdagen

ville i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder,

på det att dels medlemmar af lagligen erkänd församling, som bekänner

annan kristen troslära än den evangeliskt-lutherska och hvars prest

eller föreståndare är behörig och pligtig att föra anteckningar öfver medlemmarnes

borgerliga förhållanden, äfvensom mosaiske trosbekännare, i

fråga om hvilka alla det torde få anses vara utredt, att de före utfärdan
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Lagutskottets Utlåtande N:o 64.

det af förordningen angående allmänt ordnande af presterskapets löneinkomster

den 11 juli 1862, förordningen angående ordnande af presterskapets

i de territoriela församligarne i Stockholm den 1 november 1872

samt förordningen angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster

den 2 november 1883 icke varit lagligen skyldige att erlägga de för särskilda

kyrkliga förrättningar stadgade afgifter till svenska kyrkan eller

hennes presterskap eller hennes betjening, ej heller påskpenningar, offer

eller andra dylika lönebidrag, må, utan hinder af de på grund af åberopade

författningar verkstälda löneregleringar, åter komma i åtnjutande af

motsvarande frihet och således frikallas från skyldighet att deltaga i betalning

af hvad som af reglerade löner af hit hänförlig beskaffenhet kan

anses utgöra aflösning och ersättning för omförmälda, numera upphörda

afgifter och lönebidrag, dels och, godtgörelse för den minskning i tillförsäkrade

löneförmåner, som ifrågasatta frikallelse kan finnas föranleda, må

varda vederbörande löntagare för deras tjenstetid beredd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.