Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 7

1893-02-11 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:7, Lagutskottets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

1

i\:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 11 febr. 1893 kl. 2 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion angående

förslag till straffbestämmelse för ocker vid vissa penningefUtsträckning

ar.

gJiU.gltUYj il-. ‘}l>, / •>bj]|<fi£ii-id -U:tii''l7 j • bind

I 9 kap. G § handelsbalken sådant detta lagrum lyder enligt förordningen

den 11 augusti 1815 stadgas: »Ingen tage eller läte förskrifva

sig större ränta, än sex för hundrade om året. Hvar som det gör, eller

tager ränta på ränta, hafve förbrutit hela räntan, och böte tiondedelen af

hufvudstolen åt de fattiga. År vid försträckning af penningar visst vite

utfäst, der gäldenären med betalningen öfver förfallodagen skulle fördröja,

vare det ogild!.»

* Enligt förordningen angående ränta vid försträckning på viss kort

tid utan säkerhet i fast egendom den 13 september 1864 skall emellertid

förbudet att taga eller låta förskrifva sig större ränta än sex för hundrade

om året icke ega tillämpning vid försträckning, som mot förskrifning, utan

säkerhet af inteckning i fast egendom, eller pant af i sådan egendom intecknadt.

skuldebref, lemnas på viss tid, ej öfverstigande sex månader.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottet hänvisad motion,

n:o 142, anmärker herr Domeij, att den frigifning af räntan, som skett

genom 1864 års förordning i fråga om försträckning, som gifves utan inteckningssäkerhet

på viss tid ej öfverstigande sex månader, lemnade eu

hjertlös långifvare fria händer att begagna lånesökandens trångmål, lättsinne

eller oerfarenhet för att utpressa en så oskälig ersättning under namn

af ränta, att densamma icke stode i något rimligt förhållande till hvad

gäldenären förbundit sig att återbetala. Motionären hade sig bekant fall,

hvilka ådagalagt behofvet af bestämmelser, hvarigenom räntans frihet vid

Bih. till Riksd. Prat. 7 Sami. ö Höft. (Näs 7—.9). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

penningeförsträckningar af ifrågavarande slag icke strafflöst kunde begagnas

till främjande af ocker.

Motionären föreslår alltså:

att Riksdagen ville besluta att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,

att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag

till straffbestämmelse för ocker vid penningeförsträckning af antydda slag.

Ingen lärer vilja förneka, att verkningarna af den reform på räntelagstiftningens

område, som genom 1864 års förordning kom till stånd, i

stort sedt verkat välgörande på vårt lands kreditförhållanden. Vid sådant

förhållande synes det utskottet betänkligt att i anledning af enstaka fall,

då ränteaftalets frihet missbrukats, vidtaga tvångsåtgärder af den beskaffenhet

motionären föreslagit. Med stöd af den erfarenhet, som såväl i vårt

land som annorstädes vunnits beträffande verkningarna af en tvångslagstiftning

på förevarande område, vill utskottet derjemte framhålla, hurusom

en lagstiftning i motionens syfte, långt ifrån att verka i afsedd rigtning,

endast skulle bidraga att skapa nya afarter af utlåning lika förkastliga,

som dem man närmast velat förekomma. De skilda förslag till inskränkning

af ränteaftalets frihet, som vid föregående riksdagar varit väckta, hafva

icke någonsin erhållit utskottets tillstyrkan, likasom de icke heller tillvunnit

sig Riksdagens bifall.

På grund af hvad sålunda anförts, föranlåtes utskottet hemställa,

att herr Domeijs motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.