Sök i Ratio Lex

lagutskottets Utlåtande N;o 8

1893-02-11 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1893:8, lagutskottets Utlåtande N;o 8

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

lagutskottets Utlåtande N;o 8.

$

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 11 febr. 1893 kl. 2 e. in.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändrad

lagstiftning rörande byggande och underhäll af utfartsoch

byvägar.

Frågan om förändrad lagstiftning rörande byggande och underhåll

af utfarts- och byvägar, hvilken fråga senast vid förra årets lagtima riksdag

förelåg till behandling, men då icke föranledde till någon Riksdagens åtgärd,

har jemväl vid innevarande riksdag bragts å bane, i det att herrar Wittsell

och Andeis Larsson i två särskilda inom Andra Kammaren väckta och till

lagutskottet hänvisade motioner, n:is 93 och 138, hemstält om aflåtandet

af en skrifvelse med begäran att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till lag om byggande och underhåll af byoch

utfartsvägar.

Såsom skäl för denna hemställan framhåller herr Wittsell den i vår

tid allmänna sträfvan att erhålla lättade kommunikationer, hvilket bevisades

deraf att så väl kommuner som enskilda personer gjorde stora uppoffringar

för att få jernväg till sina bygder. För att kunna draga nytta af dylika

kostsamma företag fordrades emellertid att någorlunda lätt komma till de

platser, der jernvägen mottoge landtbrukarnes produkter, och dervid vore

by- och utfartsvägarne af stor betydelse. Nämnda vägar befunne sig emellertid

för närvarande i ett dåligt skick, hvilket hade sin grund i vederbörandes

tredska att afhjelpa de befintliga bristerna. För en dylik tredska

funnes för närvarande ingen annan bot än den som kunde vinnas genom

anställande af rättegång, och ett fortsatt fördröjande af frågans lösning

syntes motionären allenast föranleda till förökning i antalet af dylika rättegångar

och sålunda verka uteslutande skadligt.

Herr Anders Larsson vitsordar äfven behofvet af att en lagstiftning

i ämnet snarast möjligt kommer till stånd och söker särskilt bemöta utskottets

i dess senast afgifna utlåtande i ämnet gjorda uttalande att man

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

borde afvakta verkningarne af den nya, de allmänna vägarne gällande, lagens

tillämpning, innan man skrede till vidtagande af några lagstiftningsåtgärder

beträffande de enskilda vägarne.

I sitt ofvan omförmälda utlåtande, n:o 44, anförde utskottet till en

början, att utskottet likasom tillförene, då utskottet haft att yttra sig öfver

förslag till lagstiftning i förevarande ämnen, funne gällande stadgande!!

hvarken nog omfattande eller tillräckligt bestämda för ordnande af skyldigheten

att bygga och underhålla utfarts- och byvägar, helst dessa vägar numera,

med vår tids höjda anspråk på beqväma och lätta kommunikationsmedel,

måste, anses vara af vida större betydelse än då berörda stadgande!!

tillkoinmo. Härefter fortsätter utskottet: »Då vidare den vid 1889 års riksdag

föreliggande framställningen i ämnet af utskottet afstyrktes allenast på

den grund, att den slutliga lösningen af frågan om ordnande af den allmänna

väghållningen på landet snart vore att emotse, men en dylik lösning

numera kommit till stånd, synes onekligen vid första påseendet åtskilligt

tala för rigtigheten af motionärernas påstående, att rätta tiden nu

vore inne att lagstifta i förevarande ämne. Utskottet föreställer sig emellertid,

att vid närmare eftersinnande uppfattningen måste blifva eu annan.

Äfven om, på sätt utskottet tillförene framhållit, skyldigheten att bygga

och underhålla utfarts- och byvägar icke kan ordnas på samma grunder,

som numera gälla i fråga om den allmänna väghållningsskyldigheten, ega

de båda ämnena så många beröringspunkter, att det för eu tillfredsställande

lösning af frågan om utfarts- och byvägarnes rättsliga ordnande lärer vara

erforderligt att kunna bygga på någon erfarenhet om verkningarne af den

nya väglagens tillämpning. Ensamt denna erfarenhet kan lemna ett material

af verkligt värde för eu blifvande utredning af de grunder, på hvilka

en utvecklad lagstiftning rörande de s. k. enskilda vägarne lämpligast bör

hvila. I sådant hänseende torde endast behöfva erinras, huru som 1891 års

väglag för sin tillämpning på många orter i vårt land nödvändiggör vidtagandet

af vägdelningar och att det med all säkerhet kan antagas, att icke

så få utfartsvägar vid en sådan delning komma att förklaras vara s. k.

bygdevägar och sålunda föras in under nämnda väglags tillämplighetsområde.

Huru bristfälliga de stadganden än må vara, som för närvarande

gälla i fråga om utfarts- och byvägarne, torde dock behofvet af en utförligare

lagstiftning icke vara så trängande, att icke med en dylik lagstiftning

skulle kunna anstå, till dess verkningarna af 1891 års väglag få

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 8.

visa sig och lagstiftaren sålunda, på sätt utskottet ofvan framhållit, hunnit

samla ett värderikt material för bedömande af grunderna för den ytterligare

lagstiftning i förevarande ämne, som utskottet lika väl som motionärerne

anser önskvärd.»

Utskottets i enlighet härmed gjorda afstyrkande hemställan blef af

kamrarne bifallen.

Då de föruyade framställningar i förevarande ämne, hvilka vid innevarande

riksdag förelegat till utskottets behandling, icke kunnat öfvertyga

utskottet om lämpligheten att frånträda den ståndpunkt i ämnet, som af

senaste lagutskott och lagtima Riksdag intagits, och utskottet tillika håller

före, att, derest förevarande fråga redan nu medelst en Riksdagens skrifvelse

öfvei-leinnades till Kongl. Maj:ts ompröfning, derigenom icke någon

större skyndsamhet i åstadkommandet af en förbättrad lagstiftning i förevarande

ämne skulle kunna åvägabringas, enär antagligen Kongl. Maj:t,

innan någon framställning till Riksdagen komme att ega rum, skulle afvakta

verkningarne af nya väglagens tillämpning och särskildt afsilande

af de vägdelningar, som i flera orter inom riket lära pågå, finner utskottet

sig icke böra tillstyrka någon åtgärd i anledning af de väckta framställningarne

i detta ämne och hemställer följaktligen,

att herrar Wittsells och Anders Larssons motioner

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 11 februari 1893.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Reservation:

af herrar Lilienbery, Erickson och J. Anderson, hvilka ansett, att

utskottet bort tillstyrka åtgärd i motionernas syfte.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.