Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl Maj ds proposition angående upphörande af Lundhy pastorats i Göteborgs stift prehendeegenskap m. m.

1893-04-14 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1893:2, Utlåtande, i anledning af Kongl Maj ds proposition angående upphörande af Lundhy pastorats i Göteborgs stift prehendeegenskap m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

1

N:o 2.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1893, kl. 6 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl

Maj ds proposition angående upphörande af Lundhy pastorats

i Göteborgs stift prehendeegenskap m. m.

I en till Riksdagen aflåten proposition (n:o 38) af den 24 februari

innevarande år har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen

bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag,

föreslagit Riksdagen att medgifva,

att Lundby och Tufve församlingars pastorat i Göteborgs stift

måtte upphöra att vara prebende åt teologie lektorn vid högre latinläroverket

i Göteborg;

att, efter det pastoratets prebendenatur upphört samt till dess anslaget

till allmänna läroverken blifvit för beredande af ersättning åt

bemälde lektor för mistad inkomst från pastoratet erforderligen förhöjdt,

Kongl. Maj:t måtte ega att till lönefyllnad åt nämnde lektor anvisa

af reservationerna å omförmälda anslag ett mot den i läroverkets

stat beräknade afkastning af pastoratet svarande belopp af 900 kronor

för år; samt _ o

att ny lönereglering för presterskapet i pastoratet måtte med iakttagande

af de i kongl. förordningen angående allmänt ordnande af

presterskapets inkomster den 11 juli 1862 stadgade grunder och efter

förberedande handläggning i den ordning, sagda kongl. förordning i

tillämpliga delar innehölle, af Kongl. Maj:t fastställas för återstoden af

Bill. till Riksd. Prot. 1893. å Sami. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottds Utlåtande N:o 2.

den tid, den nu gällande löneregleringen af den 27 september 1872

afsåge.

Af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att chefen för ecklesiastikdepartementet

vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört

följande.

I en till Kongl. Maj:t. den 1 december 1886 ingifven ansökning hade

Lundby och Tufve församlingar anfört bland annat, att i 2 § af den

för presterskapet i nämnda, teologie lektorn vid högre latinläroverket i

Göteborg såsom prebende anslagna församlingar den 27 september 1872

utfärdade löneregleringsresolution stadgats, att för qvarnar, sågar, fabriker,

verk eller inrättningar samt all annan än jordbruksfastighet skulle

årligen betalas 14 öre för hvarje etthundra kronor af nästföregående

årets bevillningstaxeringsvärde, hvilken afgift af vederbörande löneregleringsnämnd

beräknats till ett sammanlagdt belopp af 956 kronor

20 öre; att komministern enligt 6 § i samma resolution skulle erhålla

vissa belopp i spannmål, smör och penningar af församlingarnas afgifter,

och återstoden tillfalla kyrkoherden; att församlingarnas afgifter, som

under 1873 i värde motsvarat 4,549 kronor 78 öre, under år 1884 stigit

till 9,088 kronor 38 öre; att häraf belöpte på industriella inrättningar

samt annan fastighet än jordbruksfastighet 1,495 kronor 62 öre

under det förra och 5,091 kronor 24 öre under det senare året; att

dessa afgifter alltså nära fyrdubblats, under det bidragen från den i mantal

satta jorden under dessa år ökats med allenast omkring tio procent;

att kyrkoherdens andel af samtliga löneafgifterna under år 1873 uppgått

till 3,167 kronor 28 öre, men år 1884 stigit till 7,522 kronor 78

öre och att hans inkomst af pastoratet med tillägg af boställsafkastning

samt ersättning för indragen ränta och kronotionde under sistnämnda

år uppgått till 10,559 kronor 7 öre, som, efter afdrag af 2,200 kronor

till aflönande af en vice pastor, lemnat en behållning af 8,359 kronor 7 öre;

att folkmängden under åren 1875—1885 visserligen stigit i Lundby församling

från 2,933 till 5,559 och i Tufve församling från 645 till 726

personer, men att ingen rimlig proportion funnes mellan folkmängdens

och lönebeloppets tillväxt, samt att, då kyrkoherdelönens stigande vore

en följd af den oförmodadt snabba tillkomsten af en mängd s. k.

annan fastighet, hvilket förhållande, särdeles efter torrläggningen af

den stora Lindholms- och Lundbyvassen, kunde hafva till följd, att

ifrågavarande lön inom kort stege till 15,000 kronor och derutöfver,

med utsigt att växa i oändlighet, en begränsning deraf syntes vara af

nöden, på grund hvaraf och då det från församlingarnas sida syntes

obilligt att nödgas rikligen aflöna en kyrkoherde, hvars embete på an
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

nät håll hindrade honom att annorlunda än tillfälligtvis egna sig åt

pastoratets vård, församlingarna anhöllo, dels att Kongl. Maj:t måtte

vidtaga sådan ändring i den faststälda löneregleringen, att redan

under dåvarande kyrkoherdens tjenstetid någon begränsning af dennes

lön måtte bestämmas samt att dervid skälig jemkning i de särskilda

beskattningsföremålens bidrag måtte ske, dels att, derest denna framställning

ej kunde vinna bifall, Kongl. Maj:t måtte besluta, att löneregleringen

skulle upphöra att vara gällande vid dåvarande kyrkoherdens

afgång, och i sammanhang med detta beslut förordna om upprättande

af förslag till ny lönereglering att i föreskrifven ordning af

Kongl. Maj:t fastställas, dels ock att Kongl. Maj:t måtte förklara, att

Lundby pastorat skulle vid nästinträffande ledighet upphöra att vara

prebende.

Efter erhållen remiss hade Kongl. Maj:ts och rikets kammarkollegium

häröfver infordrat yttranden ej mindre af kyrkoherden i

Lundby pastorat, lektorn U. L. Ullman — hvilken anförde, att folkmängden

i pastoratet, som under åren 1875—1885 nära fördubblats,

fortfarande vore stadd i betydlig tillväxt; att såväl expeditionen

för hela pastoratet som de pastorala göromålen i Lundby församling

måste nästan helt och hållet ombesörjas af den der boende vice pastorn,

enär komministerns boställe vore beläget på en långt aflägsen och svårtillgänglig

plats i Tufve församling; att dessa göromål otvifvelaktigt

komme att inom några år påkalla behofvet af en tredje ordinarie prest

i pastoratet, äfven om dess prebendeegenskap upphörde, samt att vid

sådant förhållande den ifrågasatta begränsningen af kyrkoherdelönen

icke för det dåvarande borde ega rum —, än äfven af domkapitlet

i Göteborg och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande; och hade kollegium,

med öfverlemnande af dessa yttranden, den 31 december 1888

afgifvit eget utlåtande i ärendet, dervid] kollegium bland annat anfört,

att Ullman, som utnämnts till lektor år 1872, icke kunde mot sitt bestridande

vara underkastad förnyad reglering af kyrkoherdelönen; att

det stora belopp, hvartill afgifterna för industriella inrättningar samt all

annan än jordbruksfastighet samfäldt stigit, icke uppkommit genom

förhöjning i den för hvarje af dem vid löneregleringen bestämda afgift,

utan härflöte af den mängd dylika verk och fastigheter, som derefter

i följd af pastoratets belägenhet vid Göteborg och andra lokala

förhållanden uppstått; att sökandena hvarken uppgifvit det belopp, hvartill

kyrkoherdelönen borde inskränkas, eller i minsta mån angifvit sättet

för eller beskaffenheten af den jemkning i löneafgifterna, som af dem

åsyftades; att, då, enligt hvad Ullmans och öfriga yttranden gåfve vid

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

handen, behofvet af en tredje ordinarie prestman i pastoratet inom kort

blefve oafvisligt, för dennes aflöning nödiga tillgångar syntes böra

bibehållas; samt att dessa frågor lämpligen borde i ett sammanhang

till pröfning förekomma.

Vid föredragning af detta ärende den 24 maj 1889 hade Kongl.

Maj:t ej funnit skäl att till den då gjorda ansökningen lemna bifall,

men anbefalt domkapitlet i Göteborg att, när Ullman från ifrågavarande

befattning afginge, hos Kongl. Maj:t göra den framställning i ämnet,

som af rådande förhållanden kunde påkallas, samt icke vidtaga någon

åtgärd för befattningens tillsättande förr än Kongl. Maj:ts tillstånd

dertill lemnades.

Efter det Ullman blifvit utnämnd till biskop i Strengnäs stift,

hade domkapitlet till fullgörande af berörda föreskrift låtit i frågan

å nyo höra Lundby och Tufve församlingar å kyrkostämma den 6 december

1889, dervid församlingarna vidhållit sin åstundan om upphörande

af pastoratets prebendeegenskap, men erkänt behofvet af förstärkning

af de presterliga krafterna derstädes genom anställande af

ytterligare en komminister, bosatt inom Lundby församling, samt upprepat

sin begäran om tillsättande af en ny löneregleringsnämnd för

bestämmandet af presterskapets löner samt för ny reglering af församlingarnas

afgifter, hvarjemte, för den händelse ny lönereglering genom

särskild nämnd icke kunde medgifvas, församlingarna uppgjort ett förslag

till ändring af gällande löneregleringsresolution, enligt hvilket

förslag lönerna, boställsafkastning inberäknad, borde bestämmas för

kyrkoherden till 7,500 kronor, för nya komministertjensten i Lundby

till 3,750 kronor och för komministern i Tufve, hvars löneförmåner nu

icke uppginge, boställsförmån inräknad, till mer än ungefär 2,000

kronor, till 2,550 kronor. För åstadkommande af denna ändring och

begränsning af lönerna skulle icke någon förändring ske i de uti resolutionen

faststälda bidrag från jordbruksfastigheter eller i de personella

och matlags-afgifter, som i resolutionen vore bestämda. Deremot kräfde

förslaget sådan ändring uti resolutionens andra paragraf, att de uti

denna bestämda afgifter af annan än jordbruksfastighet icke vidare

skulle, såsom för närvarande, utgå efter en på förhand fixerad debiteringsgrund.

Å de i andra paragrafen upptagna beskattningsföremål

borde i stället uttaxeras det belopp, som, efter det boställsförmånerna

blifvit till vissa belopp beräknade samt utdebitering enligt de i resolutionen

faststälda grunder skett utaf afgälderna å jordbruksfastighet

samt af personliga och matlags-afgifter, visade sig erforderligt för att

presterskapet skulle erhålla de tillärnade löneförmånerna. Detta belopp

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansätta Stats- och Lagutskottds Utlåtande N:o 2.

skulle uttaxeras å s. k. annan fastighet efter bevillningstaxeringsvärde.

Efter den beräkning, församlingarna uppgjort, skulle enligt förhållandena

under år 1889 erfordras eu utdebitering å annan fastighet

af 14 öre för hvarje hundra kronor bevillningstaxeringsvärde. Men i

samma mån dessa fastigheter ökades i antal och värde, skulle naturligen

den siffra, som angåfve den behöfliga utdebiteringen, blifva lägre.

Då det emellertid kunde förutsättas, att med stigande utveckling debiteringen

å annan än jordbruksfastighet'' kunde komma att sänkas till

den grad, att bidragen från sådan fastighet blefve allt för ringa i förhållande

till bidragen från andra beskattningsföremål, borde enligt församlingarnas

mening en utjemning mellan de särskilda beskattningsföremålen

ega rum, i hvilket afseende församlingarna föreslogo, att, om

och när bidragen från annan fastighet komme att understiga 10 öre för

ett hundra kronor af taxeringsvärdet, skulle för skilnaden en motsvarande

minskning ske å bidragen från jordbruksfastigheterna.

I det yttrande, som domkapitlet i Göteborg derefter i ärendet

afgifva, hade domkapitlet, hvad först anginge församlingarnas anhållan

att pastoratet måtte frigöras från sin egenskap af prebende, förklarat

sig icke kunna biträda sagda förslag, då det hufvudsakliga skälet dertill,

eller de efter utseendet öfverflödiga lönetillgångarna, enligt domkapitlets

åsigt väl behöfdes till förstärkande af de presterliga krafterna

inom pastoratet, och då enligt domkapitlets uppfattning i förevarande

fall särskilda skäl funnes för prebendets bibehållande. I sådant hänseende

hade domkapitlet framhållit, hurusom det vore af särskild vigt,

att teologie lektorn vid latinläroverket, som tillika vore medlem af domkapitlet,

icke beröfvades tillfälle och anledning att, jemte sin lärareverksamhet,

öfva praktisk presterlig verksamhet, i hvilket afseende

kyrkoherdeboställets och kyrkornas närbelägenhet komme väl till pass,

hvartill komme, att genom prebendets bibehållande och den derigenom

åt teologie lektorn beredda högre löneinkomsten — hvilken dock äfven

enligt domkapitlets åsigt borde väsentligen minskas — större säkerhet

kunde vinnas, att till den vigtiga, såväl för samhället och stiftet som

läroverket betydelsefulla lektorstjensten alltid kunde påräknas genom

lärdom och skicklighet särskildt förtjente män såsom sökande. Hvad

församlingarna beträffade, syntes bibehållandet åt pastoratets egenskap

af prebende för teologie lektorn vid latinläroverket icke behöfva gifva

dem berättigad anledning till klagan, enär de dels borde erhålla ytterligare

en komminister, på hvars tillsättande de egde att öfva inflytande,

dels ock alltid kunde påräkna att till vice pastor få en af stiftets mest

duglige extra ordinarie prestman, utom det att de finge åtnjuta prebende
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansätta Stats- och Lagutskottds Utlåtande N:o 2.

kyrkoherdens helt visst värderika bidrag till lärareverksamheten och

själavården inom församlingarna, inom hvilka han äfven på andra områden

på grund af sin ställning inom kyrkan och skolan och mångsidig

erfarenhet utan tvifvel skulle utöfva ett gagnande inflytande. Beträffande

den af församlingarna väckta frågan om upphäfvande af nu gällande

lönereglering och dess ersättande af ny, genom särskild nämnd upprättad

lönereglering har domkapitlet, som ansett ett dylikt förfarande

stridande mot de i författningen om ordnandet af presterskapets inkomster

vidtagna grundsatser, funnit sig böra afstyrka det derutinnan

väckta förslaget, anseende domkapitlet det åsyftade ändamålet kunna,

utan den bestående löneregleringens upphäfvande, vinnas genom tillägg

och ändringar uti samma lönereglering. Härutinnan hade domkapitlet

anfört, att största vigten uppenbarligen läge derpå, att en ny komministerstjenst

blefve inrättad samt att en ständig vice pastor tillsattes med uppdrag

att, då kyrkoherden icke önskade att sjelf förrätta tjensten, densamma

med fullt ansvar förestå. Till bestridande af härigenom föranledda

kostnader fordrades, på sätt jemväl församlingarnas eget förslag

innebure, att 14 öre utginge för hvarje ett hundra kronor af det värde,

hvartill s. k. annan fastighet var uppskattad vid den tid, då domkapitlets

utlåtande afgafs; och hvad framtida möjligt öfverskott af uttaxerade

medlen anginge, syntes det domkapitlet vara vida lämpligare än den af

församlingarna föreslagna nedsättningen i de enligt löneregleringen utgående.

utgifter, att sådant öfverskott ansloges till något för församlingarna,

i deras helhet gagnande ändamål, t. ex. till bildande af en väl

behöflig kassa för prestgårdsbyggnader uti pastoratet. I enlighet med

det sålunda anförda hade domkapitlet hemstält, att i löneregleringen

måtte göras den ändring, att, jemte kyrkoherde och komminister i Tufve,

anstäldes ytterligare en komminister med tjenstgöring hufvudsakligen

på Lindholmen med en lön af 3,750 kronor, deri inbegripen hushyresersättning

af 250 kronor, intill dess bostad på församlingarnas bekostnad

honom bereddes, samt en vice pastor, som af de enligt löneregleringen

utgående inkomsterna aflönades med 3,500 kronor med rättighet till bostad

jemte expeditionslokal på pastorsbostället.

Efter remiss hade kammarkollegium infordrat yttrande i ärendet

från Kong]. Maj:ts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län, som,

efter att hafva hört läroverkets lärarekollegium och eforus, af hvilka

kollegiet förmält sig icke hafva något att erinra mot prebendeegenskapens

upphörande, medan deremot eforus förordat dess bibehållande, biträdt

församlingens yrkande om pastoratets skiljande från lektorsbefattningen.

Till stöd för denna sin åsigt hade Kongl. Maj:ts befallnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

hafvande framhållit, bland annat, att pastoratet egde fullt tillräckliga

lönetillgångar för aflönande af egen kyrkoherde jemte nödiga biträden;

att kyrkomötet tillstyrkt bifall till Riksdagens hos Kongl. Maj:t gjorda

hemställan, om icke de ännu återstående prebendepastoraten kunde, i

den mån innehafvarne afginge, indragas; att en stor församling som

Lundby med dess många industriella och kommersiella anläggningar och

stadd i fortgående betydlig utveckling ej billigtvis borde vara sämre

lottad än andra församlingar, som ega sjelfständiga lärare, hvilka kunna

odeladt egna sina krafter åt församlingarna; att såväl kyrkoherdebeställningen

i Lundby pastorat som lektoratet i teologi vid latinläroverket

kräfde hvar sin man, derest dessa sysslor skulle kunna på ett tillfredsställande

sätt skötas; att en sjelfständig, genom församlingens förtroende

kallad kyrkoherde tvifvels utan skulle intaga en helt annan ställning

inom församlingen, än en lektor i Göteborg eller en vice pastor

på stället någonsin torde kunna förvärfva sig; att det vore svårt att

inse, hvarför teologie lektorn i Göteborg borde hafva ett företräde med

afseende å lönen framför andra lektorer vare sig i teologi eller i andra

ämnen, samt att man icke behöfde befara, att, äfven om löneförmånerna

för lektorn i teologi sattes lika med de löner, öfriga lektorer åtnjuta,

någon brist på behöriga och skickliga sökande till befattningen skulle

uppstå.

För egen del hade kammarkollegium, med öfverlemnande af förenämnda

yttranden, uti den 22 december 1890 afgifvet utlåtande dels förordat

förslaget om prebendeegenskapens upphörande för pastoratet, dels,

vidkommande församlingarnas framställning i öfrigt, förklarat sig dela

domkapitlets åsigt, att dermed åsyftade ändamål torde kunna vinnas genom

tillägg och ändringar i den faststälda löneregleringen. För sådant

ändamål hade kammarkollegium förordat det af domkapitlet gjorda förslaget

om anställning dels af ytterligare en komminister och dels, för

den händelse pastoratet bibehölles såsom prebende, af en ständig vice

pastor, jemte den för hvardera af dem föreslagna aflöningen, dock så,

hvad den nye komministern anginge, att hans lön bestämdes icke ensamt

i penningar, utan till viss del i spanmål och smör, förslagsvis

enahanda belopp, som utginge till den förutvarande komministern, tillsammans

till 3,753 kronor 30 öre, hvarjemte kammarkollegium hemstält,

att, då ny fördelning af lönetillgångarna i allt fall skulle ega rum, och

dessa dertill syntes lemna tillgång, komministern i Tufve jemväl måtte

komma i åtnjutande af den af församlingarna afsedda lönetillökningen,

hvarigenom enligt kollega beräkning hans lön skulle uppgå till ett sammaulagdt

belopp af 2,553 kronor 30 öre. Kyrkoherdens aflöniugsför
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

måner borde enligt kammarkollegii åsigt bestämmas, boställsförmån samt

ersättning för indragen ränta och kronotionde inberäknade, till 8,000

kronor, med skyldighet för honom att, om och så länge pastoratet bortföre

att vara prebende, aflöna ständig vice pastor med 3,500 kronor

jemte tjenlig bostad å kyrkoherdebostället. Beträffande församlingarnas

förslag till ändring i § 2 i löneregleringsresolutionen hade kollegium

anfört, att då den föreslagna förändringen syntes icke så mycket hafva

sin grund deri, att afgiften enligt sagda paragraf skulle vara för hög,

utan fast hellre åsyfta att genom begränsning af kyrkoherdelönen kunna

tillgodogöra sig möjligen blifvande öfverskott, den nuvarande lydelsen

af nämnda paragraf syntes böra bibehållas, dock att, med begränsning

af kyrkoherdens lön till föreslaget belopp, församlingarna borde få använda

uppkommande öfverskott till bestridande af någon för båda församlingarna

gemensam utgift, i hvilket hänseende kammarkollegium

föreslagit, att öfverskottet måtte få af församlingarna disponeras för

bildande af en fond att användas i första rummet för anskaffande och

underhåll af bostadslägenhet åt komministern i Lundby och derefter

för underhåll och byggnad af församlingarnas gemensamma kyrkoherdeboställe.

Med erinran, att i nu gällande stat för Göteborgs högre latinläroverk

teologie lektorslönen derstädes vore upptagen på följande sätt:

afkomst af Lundby prebendepastorat.................... kr. 900: —

af anslaget till allmänna läroverken, penningar » 1,600: — 2,500: —.

hade härefter i afgifvet yttrande statskontoret hemstält, att, derest

Lundby pastorat förklarades böra upphöra att vara prebende, Kongl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen, att anslaget till allmänna läroverken

måtte höjas med ett emot den i staten beräknade afkastningen af pastoratet

svarande belopp af 900 kronor.

Satta i tillfälle att yttra sig öfver hvad kammarkollegium i ärendet

hemstält, hade församlingarna förklarat, att de, som vidhölle sin hemställan

om pastoratets frigörande från prebendeegenskapen samt fortfarande

vitsordade behofvet af en ny komministraturs inrättande i

Lundby, icke hade något att erinra hvarken mot den af kammarkollegium

gjorda beräkningen af lönetillgångarna eller fördelningen af desamma

på presterskapet, hvaremot församlingarna, som ansåge de i

kammarkollegii yttrande föreslagna lönerna vara fullt tillräckliga, funne

i högsta måtto önskvärdt, att sådan åtgärd vidtoges, att lönetillgångarna

icke komme att öfverstiga det för dessa löner beräknade belopp, på

grund hvaraf församlingarna med bestridande af kollegii ofvanberörda

hemställan om bildande af eu byggnadsfond, till hvilket ändamål prest
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

löneafgifterna ej syntes kunna lagligen användas, förklarat sig vidblifva

sitt å kyrkostämman den 6 december 1889, under förutsättning att ej

ny lönereglering komme till stånd, afgifna förslag till ändring i 2 § i

den nu gällande löneregleringsresolutionen.

Till förtydligande af den uti detta ändringsförslag innehållna bestämmelse,

att, om och när bidragen från annan fastighet komme att

understiga 10 öre för ett hundra kronor af taxeringsvärdet, skulle för

skilnaden en motsvarande minskning ske i bidragen från jordbruksfastigheterna,

hade församlingarna å ytterligare hållen kyrkostämma afgifvit

förslag till ny formulering, enligt hvilket sagda bestämmelse skulle innebära

att, derest med en uttaxering enligt 2 § af 10 öre för hvarje

hundra kronors taxeringsvärde uppkomme ett belopp af löneafgifter,

hvilket öfverstege hvad som för de bestämda lönerna erfordrades, sådant

öfverskott skulle tillgodokomma icke blott de i 2 § omnämnda

beskattningsföremål, utan äfven de i 1 § afsedda hemmanen och mellan

dessa kategorier fördelas efter den proportion, hvarmed lönebidrag af

dem lemnats. Slutligen hade kammarkollegium i förnyadt utlåtande,

enär taxeringsvärdet å all annan än jordbruksfastighet i Lundby socken,

som i kollega förra utlåtande icke beräknats till högre belopp, än att

en uttaxering af 14 öre för hvarje hundra kronors taxeringsvärde erfordrades,

under åren 1890 och 1891, enligt hvad upplyst blifvit, stigit

till så betydligt belopp, att en uttaxing af omkring 11 öre syntes vara

för ändamålet tillräcklig, och kunde antagas komma att än ytterligare

växa, samt det syntes vara rättvist och billigt, att derigenom uppkommande

öfverskott i lönetillgångar jemväl komme hemmansegarne till godo,

förklarat sig, ehuru andelen i sådant öfverskott för innehafvare af

mindre hemmansdelar icke kunde blifva särdeles afsevärd, samt det förändrade

debiteringssättet syntes komma att medföra ej ringa besvär,

dock numera, med frånträdande af sin förut gjorda hemställan om bildande

af en byggnadsfond, förorda bifall till församlingarnas förslag

enligt dess senast erhållna affattning.

Af den utaf departementschefen lemnade öfversigt öfver hvad i

ärendet hufvudsakligen förekommit framginge, att Lundby och Tufve

församlingar önskade vinna två syftemål, dels att Lundby pastorat

måtte upphöra att vara prebende, dels ock att en omreglering af de

presterliga tjensterna samt af presterskapets löner i pastoratet måtte

ega rum, antingen, hvilket församlingarna i främsta rummet ansett

önskvärdt, genom en helt och hållet ny reglering eller också genom vidtagande

af vissa förändringar i den nu gällande löneregleringen.

Hvad först beträffade frågan om pastoratets frigörande från pre
Bih.

till Riksd. Prof. 1893. 4 Sami. 2 Afd. 2 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

bendeegenskapen, ansåge departementschefen, utan att underkänna betydelsen

af de skäl, som anförts för lämpligheten af, att teologie lektorn

vid latinläroverket i Göteborg framgent såsom hittills egde tillfälle

att såsom kyrkoherde deltaga i församlingsvården, öfvervägande skäl

dock vara anförda för pastoratets skiljande från lektorsbeställningen,

och finge departementschefen för den skull tillstyrka bifall till församlingarnas

härutinnan gjorda anhållan. I afseende å sättet att ernå prebendeegenskapens

upphörande hade de myndigheter, som i ärendet

yttrat sig, förutsatt, att beslut derom skulle kunna af Kongl. Maj:t

omedelbart fattas. Enligt 4 § af presterskapets privilegier vore, bland

andra, teologie lektorer tillförsäkrade att oförändradt njuta och behålla

sina prebendesocknar; och frågan om upphörande af denna förmån, i

allmänhet eller i ett särskildt fall, borde för den skull behandlas i den

ordning, 114 § regeringsformen föreskrefve. De i ärendet hörda myndigheterna

syntes emellertid hafva antagit, att det samtycke från Riksdagens

och allmänna kyrkomötets sida, som sistnämnda lagrum fordrade,

redan skulle vara lemnadt genom de beslut, som i fråga om ännu återstående

prebendepastorats indragning fattats dels af Riksdagen år 1866,

dels ock af 1868 års kyrkomöte. I afseende å innehållet af dessa beslut

vore emellertid att märka, att 1866 års Riksdag icke uti vidare mån

i ämnet besluta, än att densamma i skrifvelse den 12 juni nämnda år

anhöll, det Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke prebendepastoraten

kunde, i den mån innehafvande afginge, indragas, samt att

Kongl. Maj:t i sådant fall ville till Riksdagen aflåta proposition i ämnet

jemte förslag till ersättning åt vederbörande för de löneinkomster, som

från dessa pastorat utginge. Öfver denna Riksdagens skrifvelse hade,

sedan samtliga domkapitel, universitetskanslern och de akademiska konsistorierna

deröfver utlåtit sig, yttrande inhemtats af 1868 års kyrkomöte,

hvilket i skrifvelse den 24 september sistnämnda år förklarat, att,

under förutsättning att för kompetens till teologie professorsbeställning

och teologie adjunktstjenst vid universiteten samt teologie lektorsbefattning

vid elementarläroverken fordrades intyg derom, att sökanden under

ett år utöfvat presterlig tjenst inom församlingen, kyrkomötet tillstyrkte

bifall till rikets ständers anhållan, att de ännu återstående prebendepastoraten

måtte indragas. Riksdagens omförmälda skrifvelse innefattade

icke något beslut om prebendepastoratens upphörande, utan afsåge

närmast en utredning i ämnet, dervid uttryckligen angifvits, att frågans

slutliga behandling påkallade pröfning af Riksdagen; och den förutsättning,

under hvilken kyrkomötet förklarat sig vilja biträda förslaget om

indragningen, hade icke förverkligats, då Kongl. Maj:t icke i afseende

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

å kompetens för teologiska lärarebefattningar uppstält den af kyrkomötet

angifna fordran. Vid dessa förhållanden syntes uppkäfvandet

af den med Lundby pastorat förenade prebendenatur kräfva såväl

Riksdagens som kyrkomötets bifall, och hemstälde departementschefen,

det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen att för sin del dertill

samtycka.

På sätt statskontoret erinrat, funnes i staten för Göteborgs högre

latinläroverk afkomsten af Lundby pastorat inräknad i teologie lektorslönen

med ett belopp af 900 kronor. Derest pastoratet upphörde att

vara prebende, borde anslaget till allmänna läroverken höjas med ett

belopp, motsvarande pastoratets i nämnda stat beräknade afkomst. Då

emellertid prebendets indragning vore beroende af kyrkomötets bifall,

syntes dylik förhöjning ej lämpligen kunna af innevarande års Riksdag beslutas,

utan borde Kongl. Maj:t, enligt departementschefens förmenande,

äska Riksdagens medgifvande, att, intill dess omförmälda anslag kunde

varda på angifvet sätt förhöjdt, den erforderliga aflöningsfyllnaden måtte

af Kongl. Maj:t anvisas från reservationerna å samma anslag.

Beträffande derefter frågan angående regleringen af de presterliga

tjensterna inom pastoratet samt af församlingarnas bidrag till presterskapets

aflönande, förelåge visserligen ett af församlingarna antaget fullständigt

förslag härutinnan. Församlingarna hade dock, såsom förut

framhållits, i första hand öuskat en fullständigt ny reglering genom särskild

nämnd och endast för det fall, att sådant icke kunde medgifvas,

framlagt sitt regleringsförslag. Detta förslag syntes departementschefen

ock i vissa afseenden bära pregeln af att vara en nödfallsutväg. Förhållandena

inom pastoratet hade från den tid, då nu gällande reglering

upprättades, ändrat sig i så väsentlig mån, att sjelfva grunderna för

regleringen nu visade sig olämpliga, och vid sådant förhållande syntes

församlingarnas önskan att erhålla eu på nya grunder byggd reglering

hafva göda skäl för sig. Hinder torde visserligen icke möta för Kongl.

Maj:t att för uppgörande af förslag till dylik reglering anbefalla tillsättandet

af eu nämnd, med den sammansättning, som kongl. förordningen

den 11 juli 1862 bestämde; men allenast med tillsättande af

dylik nämnd vore icke erforderligen sörjdt för, att en ny lämplig lönereglering

kunde komma till stånd. I den omtvistade frågan angående

Kongl. Maj:ts befogenhet att vidtaga ändringar uti en gång faststälda

presterliga löneregleringar syntes man dock böra vara ense derom, att

Kongl. Maj:t icke egde att i en bestående lönereglering vidtaga någon

ändring, som icke blifvit af vederbörande församling antagen. Nu

kunde emellertid inträffa, att det förslag till lönereglering för Lundby

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

pastorat, som blefve af nämnden uppgjordt, icke i alla delar vunne församlingarnas

godkännande. Klart vore emellertid, att den tillärnade ändrade

regleringen ej finge göras beroende af församlingarnas godkännande

eller deraf, att fullständig enighet dem emellan i alla delar ernås.

Kongl. Maj:t måste ega befogenhet att efter ärendets fullständiga utredning

fastställa den nya regleringen oberoende af, huruvida den i

allo vore af vederbörande parter antagen, alltså en befogenhet af samma

omfattning som den, hvilken enligt 1862 års förordning tillkomme

Kongl. Maj:t vid det första fastställandet af lönereglering för ett pastorat.

Departementschefen hemstälde derför, det täcktes Kongl. Maj:t i sådant

hänseende begära erforderligt medgifvande af Riksdagen; och syntes

härvid böra bestämmas, att den nya reglering, som kunde komma till

stånd för Lundby pastorat, skulle fastställas för den tid, för hvilken den

nuvarande löneregleringen för pastoratet gälde, eller till den 1 maj 1923.

Utskottet, som i öfverensstämmelse med den uppfattning, hvilken

af Riksdagen uttalades i dess ofvan åberopade skrifvelse den 12 juni

1866, anser önskligt, att ännu återstående prebendepastorat, så snart

sådant ske kan, indragas, har icke funnits anledning till någon erinran

vare sig mot det nu framstälda förslaget om upphörande af Lundby

och Tufve församlingars pastorats prebendenatur eller mot hvad Kongl.

Maj:t i öfrigt uti förevarande proposition föreslagit. Utskottet hemställer

alltså,

att Riksdagen må medgifva,

a) att Lundby och Tufve församlingars pastorat

i Göteborgs stift må upphöra att vara prebende åt

teologie lektorn vid högre latinläroverket i Göteborg;

b) att, efter det pastoratets prebendenatur upphört

samt till dess anslaget till allmänna läroverken

blifvit för beredande af ersättning åt bemälde lektor

för mistad inkomst från pastoratet erforderligen förhöjdt,

Kongl. Maj:t må ega att till lönefyllnad åt

nämnde lektor anvisa af reservationerna å omförmälda

anslag ett mot den i läroverkets stat beräknade afkastning

af pastoratet svarande belopp af 900 kronor

för år; samt

c) att ny lönereglering för presterskapet i pastoratet

må, med iakttagande af de i kongl. förordningen

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 2.

angående allmänt ordnande af presterskapets inkomster

den 11 juli 1862 stadgade grunder och efter förberedande

handläggning i den ordning, sagda kongl. förordning

i tillämpliga delar innehåller, af Kongl. Maj:t

fastställas för återstoden af den tid, den nu gällande

löneregleringen af den 27 september 1872 afser.

Stockholm den 14 april 1893.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. Å. Boström.

Bill. till Likså. Prof, 1893. 4 Sami 2 Afd. 2 Haft.

3

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.