Sök i Ratio Lex

Sammansätta Siats- och Lagutskottets Utlåtande 1V:o 3

1893-04-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1893:3, Sammansätta Siats- och Lagutskottets Utlåtande 1V:o 3

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansätta Siats- och Lagutskottets Utlåtande 1V:o 3.

i

ST:o 3.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande, i anledning af

två motioner angående ändring i folkskolelärarepersonalens

aflöning sförhållanden.

Till det sammansatta utskottets behandling hafva öfverlemnats nedannämnda

två inom Andra Kammaren väckta motioner, hvilka åsyfta

ändring i folkskolelärarepersonalens aflöningsförhållanden, nemligen:

motionen n:o 21 af herr E. A. Zotterman, med hvilken herr C. J. Jakobson

instämt, varande i denna motion yrkadt:

att Riksdagen ville besluta sådan ändring uti § 1 mom. 2 af kongl.

kungörelsen den 20 januari 1882, sådant detta lagrum lyder i kongl. kungörelsen

den 5 oktober 1891 angående aflöning åt lärare och lärarinnor

vid folk- och småskolor, att bestämmelsen om att åt ordinarie folkskolelärare

och lärarinna bör af skoldistriktet anskaffas sommarbete och vinterfoder

för en ko eller ock, der hinder eller svårigheter af lokala eller

andra förhållanden derför möta, minst värdet af 8 hektoliter 25 liter

spannmål af visst slag i ersättning lemnas, måtte upphöra att gälla, samt

att i stället godtgörelse för ifrågavarande naturaprestation skulle under

benämning »ersättning för kofoder» utgå med 100 kronor per år; dock

att sådan lärare eller lärarinna, hvilken vid den tidpunkt, då stadgandet

derom trädde i kraft, erhölle kofoder in natura eller ersättning derför till

högre belopp än 100 kronor per år, måtte vara berättigad att vid sådan

förmån bibehållas, hvad ersättningen vidkomme, dock icke längre än hvartill

beslutet eller öfverenskominelsen om sådan ersättning föranledde;

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Sami. 2 Afd. 3 Käft. (N:o 3.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

2

samt

motionen n:o 169 af herrar Nils Nilsson i Skärhus och Nils Svensson

i Olseröd, hvilka hemstält:

att Riksdagen — på det att, då till ordinarie lärare eller lärarinna

vid folkskola eller till annan examinerad, vid folkskola antagen lärare

eller lärarinna utginge kontant ersättning för kofoder med minst 100 kronor

eller ock på grund af ordinarie lärares eller lärarinnas derom gjorda

yrkande kofodret till sådan lärare eller lärarinna utginge in natura, skoldistriktet

måtte af statsmedel få bekomma ett årligt bidrag af 66 kronor

67 öre till denna del af lärarens eller lärarinnans aflöning — måtte öka

förslagsanslaget till »lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor»

med 360,000 kronor.

Innan utskottet går att redogöra för motiven till omförmälda förslag

samt att öfver samma förslag afgifva yttrande, anser sig utskottet här

böra meddela en öfversigt af de vigtigaste gällande stadganden rörande

folkskolelärarepersonalens aflöningsvilkor.

Rörande sjelfva ajlöningen finnes genom kongl. kungörelsen den 20

januari 1882 med deri senast genom kongl. kungörelsen den 5 oktober

1891 vidtagna ändringar stadgadt, bland annat:

(§ 1) att ordinarie lärare eller lärarinna, som efter undergången godkänd

afgångsexamen från seminarium blifvit vid folkskola anstäld i föreskrifven

ordning, skall åtnjuta i årlig lön minst 600 kronor; att, om ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola i denna egenskap oförvitligt

tjenstgjort under 5 år, han eller hon skall för 8 månaders undervisning

af i skolåldern varande barn i lön erhålla minst 700 kronor; att ordinarie

lärare eller lärarinna vid folkskola ock skall af skoldistriktet förses med

tjenlig bostad och nödigt bränsle, hvarjemte äfvenledes bör åt honom eller

henne anskaffas sommarbete och vinterfoder för en ko, eller ock, der hinder

eller svårigheter af lokala eller andra förhållanden derför möta, minst

värdet af 8 hektoliter 25 liter spanmål, hälften råg och hälften af det

eller de andra sädesslag, i hvilka kronotionden inom orten utgår, i ersättning

lemnas; att dessutom, så vidt sig göra låter, bör åt läraren eller

lärarinnan, till brukning för eget behof af jordfrukter upplåtas ett lämpligt

jordland, hvilket skall noga afskiljas från skolträdgård;

(§ 2) att för öfriga lärare eller lärarinnor, som äro anstälda vid skolor,

upprättade af hela skoldistriktet, kyrkostämma, der icke annorlunda är eller

kan vara föreskrifvet, eger att besluta om erforderliga löneförmåner; samt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

(§ 3) att för lärare eller lärarinna vid folkskola äfvensom för biträdande

lärare eller lärarinna vid folkskola, till hvilkens aflöning statsbidrag

utgår och hvilkens tjenstgöring, sa vidt den afser i skolåldern varande

barn, fortgår utöfver 8 månader af aret, lönen skall för hvarje

Överskjutande månad ökas med en åttondedel af det belopp, hvartill lärarens

eller lärarinnans årliga minimilön beräknas, husrum, bränsle och

kofoder deri icke inberäknade.

Beträffande åter lönetillskott af allmänna medel är genom kongl. kungörelsen

den 5 juni 1885, med deri senast genom kongl. kungörelsen den

5 oktober 1891 vidtagna ändringar föreskrifvet, bland annat:

(§ 1) att till aflönande af hvarje ordinarie lärare eller lärarinna vid

folkskola, som i årlig lön åtnjuter, utom husrum, vedbrand och kofoder

eller ersättning derför, minst 600 kronor, samt hvarje annan examinerad,

vid folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i årlig lön erhaller, förutom

nämnda naturaförmåner eller ersättning derför, minst 500 kronor,

skoldistrikt eger, derest läraren eller lärarinnan meddelar undervisning i

skolan minst 8 månader af året, att af statsmedel bekomma ett årligt

bidrag, motsvarande två tredjedelar af den lön, läraren eller lärarinnan,

förutom husrum, vedbrand och kofoder eller ersättning derför, åtnjuter,

hvilket bidrag dock ej, utom i det i § 2 angifna fall ma öfverstiga 400

kronor; samt

(§ 2) att, derest ordinarie lärare eller lärarinna vid folkskola i denna

egenskap oförvitligt tjenstgjort under 5 år och lönen till honom eller

henne således utgår för 8 månaders undervisning med minst 700 kronor

jemte de i lag bestämda naturaförmåner eller ersättning derför, skoldistriktet

eger att erhålla statsbidrag med 466 kronor 67 öre.

Hvad derefter angår de skäl, hvarpå motionärerna grundat sina förslag,

så har herr Zotterman till en början erinrat, hurusom han jemte

herr Jakobson i Karlshult i motion vid 1891 års riksdag föreslagit, att

Riksdagen måtte besluta sådan ändring uti § 1 mom. 2 af kongl. kungörelsen

den 25 maj 1888 angående aflöning åt lärare och lärarinnor vid

folk- och småskolor, att bestämmelsen om att åt ordinarie folkskolelärare

och lärarinnor borde af skoldistrikt anskaffas sommarbete och vinterfoder

för en ko in natura måtte utgå och i dess ställe ersättning för

dessa naturaförmåner bestämmas till 120 kronor per ar, eller åtminstone

till minst 100 kronor för samma tid. Motionärerna hade såsom stöd för

motionen erinrat derom, att bestämmelserna angående sommarbete och

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

vinterfoder in natura för skollärarens ko eller dessa naturaförmåners ersättande

med ett visst penningebelopp gifvit anledning till rätt talrika

strider mellan skollärare och församlingar samt laga besvär från den ena

eller andra partens sida, till och med från bådadera; att en sådan strid i

flera afseenden vore att beklaga, särskild! med afseende på folkskoleundervisningens

jemna gång och utveckling; samt att det derför vore ur folkskolans

eget intresse af behofvet påkalladt, att orsakerna till striderna i

detta fall borttoges och att ett bestämdt lagstadgande åstadkommes.

Frågan hade blifvit behandlad i sammansatt stats- och lagutskott

tillsammans med väckta förslag om, att en viss del af ersättningsbeloppet

skulle utgå af statsmedel. Utskottet hade tillstyrkt, att den omhandlade

naturaprestationen skulle under benämning[~»ersättning för kofoder»

utgå med 100 kronor för år, med rätt för skoldistrikt att af statsmedel

såsom bidrag härtill erhålla två tredjedelar af beloppet, eller 66 kronor

67 öre, hvilket tillstyrkande Andra Kammaren godkänt utan diskussion.

I. Första Kammaren hade åter frågan fallit, enär denna kammare icke

ville vara med om att låta staten träda emellan för att betala ett särskild!

kommunens åliggande. Och det hade icke lyckats de båda kamrarna att

ena sig i denna punkt, hvadan frågan för denna gång fallit.

Vid 1892 ars lagtima riksdag hade emellertid kofoderfrågan åter

kommit före med anledning af i Andra Kammaren väckta motioner af

herrar K. E. Holmgren och A. Göransson, af hvilka den senare i hufvudsak

upptagit det sammansatta stats- och lagutskottets förslag. Utgången

hade väsentligen blifvit densamma som vid 1891 års riksdag.

Man skulle kanske för den skull kunna tycka, att frågan om kofodersersättningen

icke vid denna Riksdag borde å nyo framkomma. Men

motionären tilläte sig påpeka, att just frågans utgång vid senaste riksdagar

tydligt gafve vid handen, att hon nu borde å nyo väckas i hufvudsakligen

enahanda syfte som det i den af motionären år 1891 afgifna

motionen. Ty för det första hade under behandlingen af frågan ej blott

i utskottet, utan äfven i de båda kamrarna det i motionen påpekade

faktum af stridigheter vitsordats samt i likhet med motionen uttalats

den önskan, att ändring i detta fall måtte till folkskolans eget bästa

åstadkommas. För det andra hade motionären fullt skäl påstå, att frågan

fallit i Första Kammaren just på grund deraf, att hon behandlats ickeiför

sig, utan i sammanhang med frågan om att en viss del af det kontanta

ersättningsbeloppet skulle utgå af statsmedel. Motionären hade sålunda

all anledning tro, att, om frågan återkomma i sådan form, att hon fri
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

gjordes från fordran på statsbidrag till vare sig 3/3 eller till och med

blott l/3 af beloppet, hon skulle vinna Första Kammarens bifall.

Då utsigt icke funnes att få kofodret ersatt med större belopp än

100 kronor per år, skulle motionären nu, i olikhet mot år 1891, stanna

ensamt vid detta belopp. Men på det att vissa lärare eller lärarinnor i

norra delen af vårt land icke måtte lida någon minskning uti deras nuvarande

inkomster, ville motionären lika med vederbörande utskott åren

1891 och 1892 föreslå, att dessas rätt bevarades; hvarjemte motionären

ansåge sig med utskotten böra, för undvikande af någon rubbning uti pensionsförhållandena,

föreslå, att kofodersersättningen tydligt angåfves såsom

sådan uti det nya stadgandet.

Herrar Nilsson och Svensson hafva till stöd för sin motion allenast

åberopat motiveringen till ett af herr K. E. Holmgren vid 1892 års lagtima

riksdag väckt förslag (motionen n:o 114 inom Andra Kammaren) af

väsentligen enahanda lydelse, hvilket förslag Andra Kammaren för dess

del då antog med allenast en mindre ändring i formelt hänseende. I

denna motivering lemnade motionären ett referat af statistiska centralbyråns

i sjunde häftet af aflönings- och pensionsstatistiken intagna redogörelse

för det sätt, hvarpå gällande stadgande om folkskolelärares rätt till

kofoder eller ersättning derför blifvit tillämpadt, hvarjemte motionären

åberopade af honom uppgjorda tabeller öfver antalet lärare, som på det

ena eller andra sättet utbekomme aflöningsförmånen kofoder. Motionären

anförde vidare, att af berörda redogörelse otvetydigt framginge, att gällande

bestämmelse angående den folkskolelärare tillkommande löneförmånen af

kofoder vore synnerligen olämplig. Då bestämmelsens mening äfven i sådana

hänseenden, i hvilka den vore ämnad att vara klar, vore tvetydig och

i andra hänseenden åter syntes vara afsedd att vara sväfvande, vore det

ej underligt, att densamma upprepade gånger gifvit anledning till ledsamma

tvistigheter mellan löngifvare och löntagare. Otvetydigt syntes

ock den praxis, som utbildat sig i enlighet med eller vid sidan af denna

bestämmelse, gifva vid handen, i hvilken rigtning en rättelse af densamma

borde göras. I det ojemförligt största antalet fall, 4,854 af 5,432, utginge

nemligen denna löneförmån i penningar, och der den detta gjorde,

utginge åter ersättningen oftast till ett fast belopp, i 3,062 fall af 4,854,

och minst ofta efter den grund, som i lagen syntes vara afsedd, nemligen

efter årets inarkegångspris — endast i 654 fall af 4,854. I enlighet härmed

borde alltså i stället för kofoder lemnas en penningersättning, och

denna borde bestämmas till ett rundt belopp.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

Redan nu, då denna löneförmån i verkligheten allmännast utginge i

penningar, och ännu mer om detta sätt för dess utbekommande blefve i

lag föreskrifvet, syntes skäl ej förefinnas, hvarför icke skoldistriktet äfven

till denna del af folkskolelärarens lön skulle erhålla bidrag af statsmedel,

och ej heller vore anledning att för statsbidragets proportion i fråga om

denna del af lönen bestämma annan grund, än den, som eljest i fråga om

den kontanta lönen vore gällande. Endast det borde iakttagas, att statsbidraget

till kofodersersättningen öfverallt skulle utgå med samma belopp.

Otvifvelaktigt skulle det således vara ändamålsenligt att åvägabringa

en sådan ändring i författningen, att kofodret uteslötes från folkskolelärarnes

löneförmåner, och i stället en bestämd penningersättning, till

hvilken staten skulle bidraga med två tredjedelar, bland dem uppfördes.

Men då svårigheter antagligen mötte att på en gång uppnå detta mål,

syntes man för det närvarande böra åtnöja sig med en annan utväg, hvilken

kunde till det väsentligaste hafva olägenheterna af nu gällande bestämmelse,

oaktadt denna qvarstode oförändrad, och hvilken tillika beredde

kommunerna den lindring beträffande äfven den ifrågavarande delen af

folkskolelärarnes lön, som de eljest för den kontanta lönen åtnjöte. En

sådan utväg vore den att bevilja de skoldistrikt, i hvilka kofodersersättningen

minst uppginge till ett kontant belopp, i någon mån öfverstigande

det nuvarande medelbeloppet, förslagsvis 100 kronor, ett bidrag af statsmedel

med två tredjedelar af beloppet, förslagsvis 66,67 kronor. Men i

sådan händelse skulle rättvisan kräfva, att äfven i det fall, då på grund

af lärarens derom lagenligt gjorda yrkande kofodret fortfarande utginge

in natura, skoldistriktet blefve berättigadt till enahanda förmån af statsbidrag.

Om Riksdagen fattade beslut i nu angifna syfte, skulle, på samma

gång som skoldistriktens utgifter något minskades, de anledningar till tvister

mellan församlingarna och folkskolelärarne, som gällande bestämmelser

i förevarande hänseende för det närvarande i rikt mått medförde, på

grund af omständigheternas magt af sig sjelfva så godt som helt och hållet

försvinna. Kostnaden för statsverket, som ett bifall till förslaget skulle

medföra, ansåge motionären kunna beräknas till 360,000 kronor.

Såsom af det förestående framgår, skilja sig de båda föreliggande

motionerna från hvarandra, dels derutinnan, att, medan i herr Zottermans

motion föreslås sådan ändring i vederbörande författning, att kofodret skulle

såsom aflöningsförmån upphöra och viss ersättning i penningar af kommunen

i dess ställe lemnas, de nuvarande lärarnes rätt att bibehållas

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

vid naturaförmånen eller högre ersättningsbelopp dock oförkränkt, i herrar

Nilssons och Svenssons motion allenast ifrågasättes, att, för den händelse

vederbörande distrikt i stället för kofoder lemnade lärare vederlag i penningar

till visst belopp eller ock kofodrets utgående in natura egde rum

på grund af yrkande från vederbörande lärares sida, staten skulle träda

emellan och lätta distriktets börda, dels och derutinnan att, medan herrar

Nilsson och Svensson önska, att den af dem förordade förändringen skall

ega tillämpning äfven med afseende å examinerade extra ordinarie lärare,

herr Zotterman med sitt förslag afser allenast den ordinarie lärarepersonalen.

I likhet med motionärerna samt de utskott, som vid de båda senaste

lagtima riksdagarne i frågan sig yttrat, anser utskottet det nuvarande

stadgandet om folkskollelärares rätt till kofoder eller ersättning derför

icke vara fullt klart och tydligt affattadt. De af detta förhållande härflytande

olägenheterna synas utskottet dock hafva blifvit i viss mån öfverdrifna.

Sant är visserligen, att på en del ställen stadgandet gifvit anledning

till tvister mellan skollärare och församling, men dessa ställen utgöra

ett försvinnande fåtal i jemförelse med dem, der någon tvist icke försports;

och i alla händelser lärer det, då nu tvisterna i flera fall dragits under

Kongl. Maj:ts pröfning, vara att förvänta, att en säkrare uppfattning af

stadgandets innebörd skall kunna i praxis utbilda sig. Nekas kan emellertid

icke, att ett obligatoriskt utbyte af det föråldrade aflöningssättet kofoder

in natura mot ersättning i penningar, på sätt herr Zotterman ifrågasatt,

skulle medföra afsevärda fördelar. Härvid möter emellertid svårighet

att finna ett för hela riket afpassadt belopp för ersättningens utgörande.

Så väl värdet af naturaförmånen som den ersättning, hvilken derför faktiskt

lemnas, är nemligen väsentligen olika i olika landsdelar. Under det

att sålunda särskildt i de norra provinserna fastställandet af det belopp

af 100 kronor, som motionären i sådant hänseende förordat, skulle innebära

en minskning i lärarnes löneförmåner, skulle åtgärden å andra sidan

för ett stort antal provinser medföra en icke oväsentlig förhöjning deri.

Med afseende just å denna stora olikhet torde något annat belopp än 100

kronor icke höra ifrågakomma, och vederbörande utskott vid de senaste

riksdagarne uttalade sig också för detta belopp.

Då emellertid genom dess antagande, på sätt herr Zotterman ifrågasatt,

ett stort antal kommuner skulle af staten åläggas större uppoffringar

för skolväsendet än dem, de nu äro underkastade, synes billigheten ovilkorligen

fordra, att regleringen icke genomföres annat än under förutsättning

att staten, såsom herrar Nilsson och Svensson ifrågasatt, träder emellan

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 3.

och lättar bördan för kommunerna. Frågan blir då, om kofoderförmånens

obligatoriska utbytande mot ersättning i penningar är ett önskningsmål af

så afsevärd betydelse, att staten under nuvarande förhållanden bör för

dess^genomförande åtaga sig en årlig utgift af mellan 800,000 och 400,000

kronor. Denna fråga kan utskottet icke annat än besvara nekande. De

för landet så utomordentligt vigtiga beslut i försvars- och skattefrågorna,

hvilka fattades af 1892 års urtima Riksdag, hafva för statsverket medfört

så betydande ^utgifter, att man, enligt utskottets förmenande, af hänsyn

dertill för närvarande måste afstå från förverkligande af sådana, statsbidrag

i större utsträckning kräfvande reformer, hvilka såsom den nu ifrågasatta

icke kunna anses vara af någon mer angelägen art.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

a) att herr Zottermans motion icke må af Riksdagen

bifallas; och

b) att icke heller herrar Nilssons och Svenssons

motion må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 14 april 1893.

På det sammansatta utskottets vägnar:

F. A. BOSTRÖM.

Reservationer:

af herr S. G. von Friesen, som ansett, att utskottet bort hemställa

om bifall till herrar Nilssons och Svenssons i ämnet väckta motion; och

af herrar A. A. Lilienberg, O. Jonsson och F. Andersson.

STOCKHOLM, TRYCKT I CKNTBAL-TRYCKERIET, 18 91.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.