Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af ej mindre Kongl. Majis proposition angående delning af Hernösands stift än äfven en i ämnet väckt motion.

1893-04-17 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1893:4, Utlåtande i anledning af ej mindre Kongl. Majis proposition angående delning af Hernösands stift än äfven en i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1893, kl. 5 e. in.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande i anledning af ej

mindre Kongl. Majis proposition angående delning af Hernösands

stift än äfven en i ämnet väckt motion.

I eu till Riksdagen aflåten proposition, n:o 47, af den 17 .nästlidne

mars, har Kongl. Maj:t, under åberopande af ett propositionen

bilagdt statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit

Riksdagen att medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län

finge från den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda

ett särskilt stift.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 226, hafva åter

herrar Olof Jonsson i Hof, Sixten von Friesen, Gunnar Eriksson i Mörviken,

Folke Andersson i Helgesta och Johan Anderson i Tenhult hemstält, att

Riksdagen, under vilkor att Kalmar och Visby stift sammansloges till

ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de nuvarande biskoparnes

i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjordes,. måtte

medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län finge från den 1 januari

1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskild! stift.

Enligt hvad af åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, har departementschefen

vid föredragningen inför Kongl. Maj:t af frågan om

Hernösands stifts delning anfört hufvudsakligen följande.

Redan länge hade det visat sig önskvärd!, att Hernösands stift,

omfattande mera än hälften af rikets areal, måtte blifva deladt i tvenne.

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Samt. 2 Afd. 4 Höft. (N:o 4). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Behofvet häraf hade år efter år gjort sig allt mer känbart; och frågan

om stiftets delning vore hos Kongl. Maj:t anhängiggjord genom en af

kyrkomötet den 29 september 1888 aflåten skrifvelse.

1 „ saSda skrivelse hade. kyrkomötet anhållit, det täcktes Kongl.

Maj.t lata företaga den utredning och de åtgärder, som för delningens

genomföi ande kunde pröfvas erforderliga. Öfver denna framställning

hade kammarkollegium och statskontoret, efter erhållen remiss, infordrat

utlåtanden ej mindre af domkapitlet i Hernösand än äfven af Kongl.

Maj:ts befallningshafvande i Vesternorrlands, Jemkande, Vesterbottens

och Norrbottens län; och sedan kollegierna, med öfverlemnande af de

sålunda infordrade yttrandena, för egen del afgifvit utlåtande, anhölle

departementschefen att nu få till Kongl. Maj:ts pröfning anmäla detta

ärende.

Beti äflande de förhållanden, hvilka gjorde den ifrågasatta delningen

ei forderlig, finge departementschefen med anledning af den i

ärendet förebragta utredning, anmärka följande.

Hernösands stift, som omfattade rikets fyra nordligaste län, hade

en ytvidd af 236,651 qvadratkilometer, under det hela rikets omfattade

433,000 qvadratkilometer; och upptoge således Hernösands stift ett

omiåde betydligt större än alla de andra stiften tillsammans, medan

det i afseende å kommunikationer vore mindre lyckligt lottadt än något

af de öfnga. Dess folkmängd hade den 31 december 1890 uppgått till

536,833 personer. Allenast Lunds stift kunde uppvisa en högre folkmängdssiffra.

h olkökningen fortginge inom de trakter, som omfattades

åf Hernösands stift, mycket hastigare än i mellersta och södra Sverige.

Under perioden 1881—1890 hade befolkningen inom nämnda stift ökats

med 86,778 personer eller med 19,28 procent, medan procenten för folkökningen

uti hela riket utgjort 4,so samt uti hela riket utom Hernösands

stift 3,22. Med afseende å pastoratens antal öfverträffade endast fem af

de öfriga stiften Hernösands; och det vore påtagligt, att antalet pastorat

skulle inom Hernösands stift tillväxa fortare än inom öfriga stift, beroende

på dervarande pastorats stora utsträckning och behofvet af deras

delning. . Medelarealen af ett pastorat vore inom Hernösands stift 2,191

qvadratkilometer, för lappmarkspastoraten uppginge medelarealen till

mer än tredubbelt denna siffra, för pastoraten i kustlandet till mer än

hälften deraf.. Inom andra stift vore medelarealen af ett pastorat högst

403 qvadi atmometer, lägst 60 qvadratkilometer, för hela riket utgjorde

pastoratens medelareal 318 qvadratkilometer. Beträffande undervisningsanstalterna

vore antalet allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier

samt vid dem anstälda ordinarie lärare endast inom ett stift större än

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

inom Hernösands, och af hela antalet folkskolor inom riket utgjorde de

till sistnämnda stift hörande 9,7 procent eller icke obetydligt mer än

medelsiffran för samtliga stiften, 8,3 procent. En för Hernösands stift

egendomlig svårighet erbjöde vården om kyrka och skola i lappmarken

och finnbygden med deras af språkförhållanden och andra omständigheter

betingade egendomliga organisation. Genom de långa och besvärliga

resorna för visitation i pastoraten och inspektion af läroverken inskränktes

dessa vigtiga förrättningars antal, så att, äfven med bästa

vilja och förmåga hos biskopen, stiftet icke kunde erhålla den tillsyn,

som kräfdes af såväl lag som det faktiska behofvet. Hvad göromålen

i domkapitlet beträffade hade dessa, efter hvad domkapitlets utlåtande

gåfve vid handen, på senaste åren tillvuxit i sådan grad, att det domkapitlets

ledamöter åliggande arbete upptagit flerdubbelt längre tid än

den minskning af två timmar i veckan i undervisningsskyldighet, _ som

läroverksstadgan medgåfve de lärare, hvilka tillika vore domkapitelsledamöter,

hvarjemte expeditionens tjensteman endast med stor ansträngning

hunnit fullgöra sina åligganden.

Nu anförda omständigheter syntes departementschefen uppenbart

ådagalägga, att en delning af Hernösands stift vore af verkligt behof

påkallad. Också hade samtliga de myndigheter, som i ärendet yttrat

sig, samstämmigt förordat en dylik åtgärd.

Beträffande sättet för delningen hade domkapitlet och öfriga vederbörande

på anförda skäl (statsrådsprotokollet sid. 4) tillstyrkt, att Vesterbottens

och Norrbottens län skulle afskiljas för att bilda, det nya

stiftet. Detta senare skulle då få eu areal af 161,234 qvadratkilometer

med 227,567 invånare, 43 pastorat, 2 högre och 3 lägre allmänna läroverk

samt ett folkskolelärarinneseminarium, hvaremot det gamla stiftet

efter delningen komme att omfatta 75,423 qvadratkilometer med 309,218

invånare, 65 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk samt ett

folkskolelärareseminarium.

Lämpligaste platsen för den nya stiftstyrelsen syntes vara Luleå.

Genom styrelsens förläggande till en residensstad komme samarbetet

mellan den kyrkliga och verldsliga myndigheten att underlättas; och

af de två residensstäder, som skulle komma att tillhöra det nya stiftet,

vore Luleå den mest centralt belägna, hvarförutom sagda stad torde

inom kort icke blott komma i lätt förbindelse med den södra delen af

stiftet utan äfven gå en ganska betydande utveckling till mötes.

Beträffande det nya domkapitlets sammansättning tilläte departementschefen

sig erinra derom, att enligt det förslag till lag om stiftsstyrelse,

som Kong!. Maj:t i proposition den 10 sistlidne februari före
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta Stats- och Lagutsliottets Utlåtande N:o 4.

slagit Riksdagen att antaga, stiftsstyrelsen inom hvarje stift skulle utöfva8.

dels _ af biskop, dels af domkapitel, bestående af fem ledamöter

nemligen biskopen såsom ordförande, domprost, der sådan funnes, såsom

vice ordförande, en af Konungen utnämnd stiftssekreterare samt två af

Koniingéi1 för fem år i sänder förordnade ledamöter, dels ock af biskopen

med biträde af stiftssekreteraren såsom föredragande, men med biskopen

ensam tillkommande beslutanderätt. Skulle berörda lagförslag icke af

Riksdagen antagas, syntes någon annan anordning i fråga om det nya

domkapitlets sammansättning icke böra ifrågasättas än den, som för

närvarande gälde för öfriga domkapitel. I sådant afseende både domkapitlet

i Hernösand föreslagit, att det nya domkapitlet i Luleå skulle

bestå åt, förutom biskop, sex lektorer vid Luleå läroverk. Då för närvarande

allenast fem lektorsbefattningar funnes vid sagda läroverk

skulle för ändamålet erfordras inrättande af ytterligare en lektorstjenst

derstädes. I afseende härå syntes emellertid följande vara att erinra,

c ,nj?. för°rdningen den 11 februari 1687 om rättegång i domkapitlen,

§ L föieskiefves, att i stiftsstäder, der icke akademier vore, biskopens

ordinarie assessores skola vara kyrkoherden uti domkyrkan och lectores

billigt denna . föreskrift borde, derest Luleå blefve stiftsstad, kyrkoherden

i Luleå stad ingå såsom ordinarie ledamot i domkapitlet. Vidare

kunde anmärkas, att enligt kongl. brefvet till Linköpings konsistorium

den 7 juni 1834, jemfördt med kongl. brefvet till samtliga konsistorierna

den 15 juli 1752 och kongl. resolutionen den 11 mars 1806, domkapitel

syntes vara beslutmessigt, då fyra ledamöter vore tillstädes, bvilka vore

om . beslutet ense, eljest då fem ledamöter vore närvarande. Nåo-on

ökning af lektorernas antal vid Luleå läroverk syntes för den skull icke

vara . erforderlig med hänsyn till det blifvande domkapitlets sammansättning.

För fall af vakanser eller annat uppkommet förfall för de

ordinarie ledamöterna anvisade ofvanberörda paragraf af rättegångsordinantien

utvägen att genom adjunktion af dertill lämpade män göra

kapitlet fulltaligt.

Föi ernående af Hernösands stifts delning enligt de grunder, dem

departementschefen nu angifvit, erfordrades såväl Riksdagens som aflmanna

kyrkomötets medverkan. I 4 § af presterskapets privilegier vore

stadgadt, bland annat, att alla biskopar skulle oförändradi njuta och

behålla efter gammal häfd sina biskopsstift. Frågan om förändrad

stiftsmdelning, vare sig i allmänhet eller i ett särskildt fall, måste för

den skull behandlas i den ordning 114 § regeringsformen föreskrefve

och således sjelfva spörsmålet, huru _ vida Vesterbottens och Norrbottens

län finge frånskiljas Hernösands stift för att utgöra eget stift, under
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ställas så väl Riksdagens som kyrkomötets godkännande. Vidare påkallades,

för delningens genomförande, ändring i kongl. förordningen

den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte. Förslag till dylik

ändring tillkomme det icke departementschefen att för Kongl. Maj:t

framlägga, men torde sådant förslag, derest Kongl. Maj:t beslöte framställning

enligt nyssnämnda paragraf af regeringsformen beträffande

stiftets delning, komma att af statsrådet och chefen för justitiedepartementet

underställas Kongl. Maj:ts pröfning lör att derefter föreläggas

Riksdagen och kyrkomötet till godkännande. Slutligen erfordrades framställning

till Riksdagen om anvisande af medel till bestridande af de

med stiftsdelningen förenade kostnader.

Hvad anginge dessa kostnader syntes proposition med förslag

till definitiv stat för den ifrågastälda nya stiftsstyrelsen i Luleå ej lämpligen

kunna till detta års Riksdag aflåtas. Liksom den af Kongl. Maj:t

föreslagna nya organisation af stiftsstyrelserna torde nemligen delningen

af Hernösands stift ej kunna träda i verkställighet förr än med år 1895,

och kostnadsfrågan stälde sig dessutom väsentligen olika, allt efter

som den föreslagna omorganisationen af domkapitlen blefve godkänd

eller ej. För de omständigheter, hvilka för kostnadsfrågan vore bestämmande,

borde departementschefen dock redogöra, på det förslagets

finansiella innebörd måtte kunna bedömas.

I fråga om sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det

113m stiftet borde icke ifrågasättas, att åt honom skulle på lön anslås

något prebendepastorat, utan syntes lämpligast, att en bestämd kontant

lön åt honom anvisades. Genom kongl. brefvet den 15 juni 1861 angående

reglering af biskoparnes löner hade dessa löner i de särskilda

stiften bestämts från 16,000 till 10,000 kronor, deribland för biskopen 1

Hernösand till 12,000 kronor. Då, enligt hvad Hernösands domkapitel

uttalat, hvart och ett af de två stift, i hvilka Hernösands stift skulle

delas, för sin behöriga vård kom me att kräfva å stiftsstyrelsens sida

fullt upp så n^cket arbete som de flesta större stift inom det öfriga

riket, syntes, i enlighet med hvad jemväl kammarkollegium och statskontoret

hemstält, lönen åt biskopen i det nya stiftet icke lämpligen

höra sättas lägre än lönen åt biskopen i Hernösands odelade stift, ellei

12,000 kronor, hvartill borde komma särskild liyresersättning, som enligt

mom. 2 af de genom kongl. bref af den 15 juni 1861 faststälda grunder

för reglering af biskoparnes löner skulle till biskop, der biskopshus ej

funnes, utgå med belopp ej öfverstigande 1,500 kronor.

Medel till denna lön och liyresersättning torde kunna bekommas

ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken uppkommit genom inkomster

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

som afskilts från vissa biskopslöner och bestämts till jemnande af andra.

Vid 1892 års slut hade denna fond egt en behållning, som beräknats

uppgå till 412,467 kronor 99 öre. Inkomsterna under år 1892 hade

uppgått till mer än 46,400 kronor, deraf ränta och kapitalvinst 16,133

kronor 47 öre. De till utgående från fonden anvisade årliga utgifter

till lönefylnad åt åtskilliga biskopar m. in. utgjorde tillsammans 24,210

kronor 49 öre. Vid sådant förhållande och då den reglering af prebendepastoraten,

hvarom föreskrift i åberopade kongl. bref af den 15

juni 1861 meddelats, nu mera blifvit fullständigt genomförd, och biskopslöneregleringsfonden

alltså icke komme att för detta ändamål drabbas

af ytterligare utgifter utöfver de redan nu utgående, syntes fonden väl

tåla den utgift som för ifrågavarande ändamål kunde påfordras.

Hvad härefter anginge ledamöterna i det nya domkapitlet, tilläte

sig departementschefen att, för den händelse det af Kongl. Maj:t

framlagda förslaget till lag om stiftstyrelse vinner Riksdagens bifall, i

afseende å ledamöternas ersättning åberopa hvad han derom anfört till

statsrådsprotokollet den 10 nästlidne februari, hvarvid han beträffande

särskildt stiftssekreterarens aflöning uttalat den mening, att sagda aflöning

skäligen syntes böra utgå med ett belopp af 5,500 kronor, deraf

4,000 kronor lön och 1,500 kronor tjenstgöringspenuingar, med ett

ålderstillägg å lönen efter tio år af 500 kronor. Derest åter sagda förslag

icke komme att bifallas, och följaktligen den tillärnade nya stiftsstyrelsen

skulle komma att anordnas enligt nu gällande bestämmelser

för domkapitlens sammansättning, kunde ifrågasättas, huru vida icke

kyrkoherden i Luleå stadsförsamling och de nuvarande lektorerna vid

läroverket,. hvilka icke mottagit sina befattningar med skyldighet att

tjenstgöra i domkapitel, borde erhålla särskild godtgörelse för det ökade

arbete, som ett ledamotsskap i domkapitlet skulle för dem medföra, och

hvilket för lektorerna icke i afsevärd mån kunde anses uppvägas af

den förminskning i antalet undervisningstimmar, som enligt 13 § i

gällande läroverksstadga skulle medgifvas dem såsom domkapitlets ledamöter.

I infordrade yttranden från nuvarande kyrkoherden i Luleå

stadsförsamlings pastorat O. A. ^Vester äfvensom från nuvarande lektorerna

i kristendom och filosofisk propedeutik, i historia och modersmålet

samt i matematik och fysik vid nämnda läroverk — de tvenne

öfriga lektorerna åtnjuta tjenstledighet för sjukdom — hade dessa emellertid

förklarat sig villiga att inträda såsom ledamöter i det tillärnade

domkapitlet, utan att ifrågasätta särskild ersättning härför. Någon

annan kostnad för godtgörelse åt ledamöterna i det tillämnade domkapitlet

torde således, under antagande att den föreslagna lagen om

stiftsstyrelse icke komme till stånd, icke blifva erforderlig, än den jern
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

förelsevis mindre betydande ersättning, som komme att utgå till de

personer, kvilka, enligt hvad departementschefen förut nämnt, skulle

vid vakanser eller annat förfall för de ordinaiue ledamöterna inträda

såsom adjungerade ledamöter i kapitlet.

Deremot måste för det nya domkapitlets expedition i hvarje fall

kostnader blifva oundvikliga, dels, derest merberörda förslag till lag

om stiftsstyrelse icke vunne godkännande, åt en konsistorienotarie, dels

i hvarje fall till aflönande af amanuens och nödigt vaktmästarebiträde

vid domkapitlet samt till hyra af sessions- och expeditionslokaler för

domkapitlet äfvensom till bestridande af andra för dess expedition

nödiga utgifter.

Såsom departementschefen i sitt förut åberopade anförande till

statsrådsprotokollet den 10 nästlidne februari närmare utvecklat, kunde,

derest åsyftad omorganisation af stiftsstyrelserna icke komme till stånd

och följaktligen konsistorienotariebefattningarna framgent skulle bibehållas,

en lönereglering för dessa tjenster icke längre undanskjutas.

Under nämnda förutsättning och i afbidan på att ett allmänt ordnande

af konsistorienotariernas löneinkomster blefve åvägabragt, syntes

aflöningen för en blifvande konsistorienotarie vid domkapitlet i Luleå

böra så ordnas, att han, utöfver de inkomster, som enligt nu gällande

grunder för konsistorienotariernas aflöning utginge från Vesterbottens

och Norrbottens län till notarien vid Hernösands domkapitel och som

efter stiftets delning borde öfverflyttas till den förre, finge sig tillerkändt,

att utgå tills vidare, ett skäligt anslag af statsmedel såsom arfvode.

Till ledning vid bestämmandet af detta arfvode hade från domkapitlet

i Hernösand infordrats uppgifter beträffande omförmälda från

Vesterbottens och Norrbottens län inflytande inkomster för konsistorienotarien

i Hernösands stift; och framginge af dessa uppgifter, att dennes

ifrågavarande inkomster utgjort:

lösen för fullmagter under åren 1885—1890 i medeltal

för år ................................................................................. kronor 548: 85

inkomster af tvenne årliga kollektör, jemlikt kongl.

brefvet den 1 september 1730, i medeltal för

åren 1886—1890 .......................................................... » 168: 06

provision af kollektmedel, hvilken uppgifves vara tem
ligen

lika för alla år ................................................. » 189: 02

provision af lägenheter, som stått lediga för presterskapets

enke- och pupillkassas räkning, i medeltal

under åren 1886—1890 ....................... » 566: 43

annan expeditionslösen under år 1890............. »_98:

Summa kronor 1,570: 36.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Enär emellertid provisionen för de lägenheter, som för presterskapets

enke- och pupillkassas räkning stode lediga, årligen minskades,

hade domkapitlet ansett att vid bestämmande af konsistorienotariens i

Luleå aflöning samma inkomster ej borde beräknas till högre belopp

än 1,200 kronor för år. Då jemväl ett till konsistorienotarien i Hernösands

domkapitel utgående belopp af 300 kronor, utgörande arfvode

för notariens bestyr med Lappmarks ecklesiastikverks angelägenheter,

syntes domkapitlet böra öfverflyttas på konsistorienotarien i det n}\a

stiftet, hade domkapitlet beräknat sammanlagda beloppet af de inkomster,

sota från konsistorienotarien vid Hernösands domkapitel borde

öfvergå till konsistorienotarien vid Luleå domkapitel, till 1,500 kronor.

# Den aflöning, som derutöfver skäligen borde tillkomma sistnämnde

notarie, hade af domkapitlet föreslagits till 3,000 kronor om året; och

ansåge äfven departementschefen, att detta belopp lämpligen kunde tills

vidare bestämmas såsom arfvode åt notarien jemte omförmälda, till

1,500 kronor beräknade särskilda inkomster, som förut tillkommit konsistorienotarien

i Hernösand.

Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren, syntes de

arfvoden, som borde dem tillerkännas, till dess den för konsistorieamanuenserna

och domkapitlens vaktbetjente i lika mån som för konsistorienotarierna

erforderliga lönereglering kommit till stånd, kunna bestämmas

till ungefär enahanda belopp, hvartill amanuensens och vaktmästarens

vid domkapitlet i Hernösand inkomster under de senaste åren

uppgått, nemligen för amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren

omkring 500 kronor jemte bostad och vedbrand.

Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets

expedition hade domkapitlet i Hernösand beräknat samma kostnader

till följande belopp:

hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för

vaktmästaren ....................................................................... kronor 1,500: —

andra för expeditionen nödiga årliga utgifter.................. » 600: —

anskaffande af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier,

böcker, kartor m. m., för en gång............... » 3,500: —.

I sammanhang med nu omnämnda beräkning af kostnaden för den

nya stiftsstyrelsens i Luleå expedition hade domkapitlet i Hernösand hemstält,

att, i den mån genom stiftsdelningen inkomster skulle komma att

frångå tjenstemännen vid domkapitlets i Hernösand expedition och öfverflyttas

till tjenstemännen vid det föreslagna nya domkapitlet, ersättning

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o é.

måtte de förra härför beredas. Härvid måste visserligen å ena sidan tagas

i betraktande, att desse tjenstemäns arbete komme att blifva i väsentlig

mån minskadt genom stiftsdelningen, men å andra sidan äfven hänsyn

tagas dertill, att deras arbete hittills varit öfver höfvan betungande och

att de med deras befattningar förenade löneinkomster äro så knappa, att

endast med beräkning af de inkomster, hvilka för närvarande af dem

åtnjutas, duglige innehafvare till samma befattningar torde kunna erhållas.

Med afseende härå syntes departementschefen den ersättning, som, till dess

ny reglering för tjenstemän och vaktbetjente vid rikets samtliga domkapitel

må komma till stånd, bör beredas nuvarande innehafvarne af ifrågavarande

befattningar för den minskning i inkomster, som till följd af stiftsdelningen

skulle drabba dem, icke böra sättas i väsentlig mån lägre än

dessa inkomster.

Den öfversigt, departementschefen nu lemnat, utvisade, att stiftsdelningen

läte sig verkställa för en kostnad, som, i betraktande af de

stora fördelar, den nya anordningen skulle medföra för kyrka och skolväsende

inom den nordligare hälften af vårt land, ingalunda kunde

anses betydande.

Motionärerna hafva till stöd för sitt förslag anfört, att Visby stift

endast hade en folkmängd af 51,164 personer, 3 kontrakt, 44 pastorat,

84 skoldistrikt, 145 folkundervisningsanstalter och 1 allmänt läroverk;

att för Kalmar stift motsvarande siffror vore: 140,480 — 7 — 45 — 68

— 274 och 2; att dessa två nära intill hvarandra belägna stift, äfven

om de sammansloges till ett, skulle blifva det minsta stiftet i riket, samt

att med hänsyn härtill en omreglering utaf stiften i stället för en ökning

af deras antal borde ega rum.

Af den till statsrådsprotokollet lemnade utredningen i ämnet synes

utskottet ovedersägligen framgå, att en delning af Hernösands stift är

i hög grad af behofvet påkallad; och kan denna delning, enligt utskottets

förmenande, lämpligen verkställas på det af Kongl. Maj:t föreslagna

sättet, eller så, att Vesterbottens och Norrbottens län med 1895

års början afskiljas till ett särskildt stift.

I frågans nuvarande läge har utskottet icke ansett lämpligt att

ingå i någon granskning af de beräkningar, departementschefen under

olika förutsättningar uppgjort rörande kostnaden för delningens verkställande,

utan har utskottet i detta hänseende allenast, i nära anslut
Bih.

till Rilcsd. Prof. 1893. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stals- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

ning till den åsigt, departementschefen uttalat, velat framhålla, att kostnaden

i alla händelser icke torde blifva större än att den kan anses

fullt uppvägas af de utaf delningen härflytande afsevärda fördelar.

Motionärerna hafva emellertid framstält ett förslag, som, derest

detsamma kunde genomföras, skulle i högst väsentlig män nedbringa

kostnaderna för stiftets delning. Detta förslag, att i sammanhang med

delningen af Hernösands stift vidtaga en sammanslagning af de båda

minsta stiften, Kalmar och Visby, är icke nytt. Det förelåg i sjelfva

verket vid senaste kyrkomöte, der den framställning till Kongl. Maj:t

beträffande förstnämnda stifts delning beslöts, hvilken ledt till framläggande

af den förevarande kongl. propositionen. I motion (n:o 28)

föreslog nemligen då herr J. E. Wikstén, att kyrkomötet måtte i skrifvelse

till Konungen anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes ej blott låta utreda,

huru vida Visby och Kalmar stift, vid förefallande biskopsledighet,

kunde sammanslås och huruledes Hernösands stift lämpligen kunde till

tvenne stift fördelas, utan äfven, på grund af sådan utredning, vidtaga

de åtgärder, som för nämnda ändamåls vinnande kunde pröfvas lämpliga.

Kyrkomötets tillfälliga utskott, till hvars förberedande behandling

motionen hänvisades, yttrade i afgifvet utlåtande (n:o 21), att utskottet

lika med motionären ansåge goda skäl förefinnas för delning

af Hernösands stift. En sådan delning hade emellertid motionären

under dåvarande förhållanden ansett sig icke kunna föreslå under annan

förutsättning, än att Visby och Kalmar stift vid blifvande ledighet sammansloges

till ett. Men att sammanföra två så geografiskt åtskilda

stift med så olika befolkning som Visby och Kalmar kunde utskottet

omöjligen tillstyrka, enär det vore att skapa missförhållanden af liknande

art som dem, man beträffande Hernösands stift önskat undanrödja;

och hemstälde utskottet för den skull, att motionen icke måtte

till någon kyrkomötets åtgärd föranleda. Då frågan förekom till afgörande

hos kyrkomötet, inskränkte emellertid motionären sitt yrkande

derhän, att han föreslog en framställning till Konungen allenast om

vidtagande af den utredning och de åtgärder, som pröfvades nödiga

för vinnande af Hernösands stifts delning, hvilket yrkande, på sätt af

det föregående framgår, jemväl af mötet bifölls.

Utskottet kan icke tillmäta de skäl, hvilka af kyrkomötets tillfälliga

utskott anfördes mot en sammanslagning af Kalmar och Visby

stift, någon afgörande betydelse. Under vanliga förhållanden torde

olägenheten af det skilda geografiska läget vara ringa i jemförelse med

den olägenhet, som för en stor del stift förefinnes i den utsträckta arealen;

och befolkningen i Kalmar och Visby stift torde icke förete större

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

olikheter än befolkningen inom olika delar af vissa andra stift. De båda till

sammanslagning ifrågasatta stiften äro å andra sidan, såsom ock motionärerna

erinrat, så ojemförligt mindre än öfriga stift, att äfven det förenade

stiftet skulle blifva det minsta i riket. Dess areal skulle komma att

utgöra 77,8220 qvadratmil, under det att det i detta hänseende näst

minsta, Skara, innehölle 11 1,8677 qvadratmil, och dess folkmängd skulle

den 31 december 1891 hafva uppgått till 191,644 personer, medan det

i fråga härom näst minsta, Strengnäs, vid nämnda tidpunkt hade att

uppvisa en siffra af 306,527.

Uppenbart är emellertid, såsom ock förslagsställaren vid kyrkomötet

framhöll, att utredning erfordras angående samtliga på saken

inverkande förhållanden, innan beslut fattas, och den utredning, som

hittills förebragts, kan utskottet ingalunda finna vara till fyllest för att

Riksdagen skulle på grund deraf nu fatta ett beslut af så genomgripande

betydelse, som ett bifall till det af motionärerna gjorda yrkandet. Nödvändigheten

af att Hernösands stift delas synes utskottet vara så tydligt

ådagalagd, att någon tvekan icke borde kunna råda derom, att en

sådan åtgärd bör vidtagas oberoende af den derifrån helt och hållet

skilda frågan om en sammanslagning af två andra stift. Härtill kommer

slutligen, att ett bifall till motionen sannolikt skulle komma att

medföra ett uppskof på flera år med det nordligaste stiftets delning,

i det att nemligen frågan om sammanslagningen af de båda stiften

svårligen lärer kunna hinna erhålla nödig utredning till innevarande

års kyrkomöte.

Utskottet, som sålunda icke kan förorda, att sammanslagningen

af Kalmar och Visby stift göres till vilkor för ett bifall till förslaget

om delning af Hernösands stift, har emellertid ansett sig böra föreslå,

att Riksdagen, med anledning af motionen gör framställning hos Kongl.

Maj:t om utredning, huru vida icke Kalmar och Visby stift lämpligen

kunde till ett stift förenas äfvensom om framläggande för Riksdagen

af det förslag, hvartill utredningen kan föranleda.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning

må af Riksdagen bifallas; och

b) att Riksdagen, med anledning af herr O. Jonssons

m. flis ofvan omförmälda motion, må i skrifvelse

till Konungen anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta

verkställa utredning, huru vida icke Kalmar och Visby

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

stift lämpligen kunna till ett stift förenas, äfvensom

för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill utredningen

kan föranleda.

Stockholm den 17 april 1893.

På det sammansatta utskottets vägnar:

„ " - '' '''' 1 *. '' \ l \ if. /''; > i *'' / f'' ’

F. A. Boström.

Reservationer:

af herrar S. G. von Friesen, J. Anderson och F. Andersson, hvilka

ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till den af herr O. Jonsson m. fl.

i ämnet väckta motionen ; samt

af herr O. Jonsson.

Det skulle här antecknas, att herr N. Petersson på grund af sjukdom

icke deltagit i justeringen af förestående utlåtande.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.