Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

1893-02-24 · 34 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 34 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensionsoch indragningsstaterna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 24 febr. 1893, kl. 9 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nionde hufvudtitel, omfattande anslagen till pensions- och

indragningsstaterna.

(Va U. A.)

Pensionsstaten.

l:o. Enär amiralitetskrigsmanskassan numera jemlikt kongl. regie- Angående

mentet den 22 januari 1892 benämndes Flottans pensionskassa, har Kongl. flott?ns

Maj:t föreslagit, att den under ifrågavarande stat uppförda anslagsrubriken PkassaS~

»Amiralitetskrigsmanskassan» måtte uppföras under den förändrade benäm- t1*]

ningen »Flottans pensionskassa».

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i

detta hänseende föreslagit, hemställer,

att Kongl. Maj:ts omförmälda framställning må af Riksdagen

bifallas.

2:o. Vidare har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, i afseende å Angående

kostnaderna för småskolelärares ni. fl. ålderdomsunderstödsanstcilts förvaltning f nsfa^eri,

och verksamhet under år 1894, medgifva, mnqmaf''

att Kongl. Maj:t måtte för sistnämnda år bestämma de belopp, som,..l<mn8kole''ll

för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr blefve erforderliga; samt åiderdnmsatt

de för berörda förvaltningskostnad och för anstaltens utgifter i öfrigt understödsunder

nämnda år erforderliga medel mätte af Kongl. Magt, i den mån in-anåri89A

Bih. till Riksd. Frot. 1893. 4 Sami 1 Afd. 8 Haft. (N:o 10.) 1 t2*]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:a 16.

flutna afgifter icke vore att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom

förskott, att antingen ersättas af berörda afgifter, i den man de under året

inginge, eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga,

anmälas till ersättande af Riksdagen.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t har, såsom af det statsverkspropositionen

bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den

31 december 1892 (bil. 1, sid. 7) inhemtas, statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet

till en början erinrat, att Kongl. Maj:t vid aflåtande

till 1892 års lagtima Riksdag af proposition angående inrättande af en

anstalt för beredande af ålderdomsunderstöd åt lärare och lärarinnor vid

småskolor och mindre folkskolor äfvensom icke ordinarie lärare och lärarinnor

vid folkskolor, hvilken anstalt skulle benämnas småskolelärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt

och träda i verksamhet med år 1893 samt förvaltas af

direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning, tillkännagifvit, att,

derest en dylik anstalt på de af Kongl. Maj:t föreslagna grunder komme

till stånd, Kongl. Maj:t skulle framdeles ej mindre, efter det närmare erfarenhet

vunnits angående omfånget af de göromål, som tillhörde anstalten, samt dessa

göromåls lämpliga fördelning, till Riksdagen afgifva förslag till stat för

anstalten än äfven, i den män särskildt bidrag från statsverket till anstaltens

uppehållande blefve erforderligt, till Riksdagen aflåta proposition om uppförande

i riksstaten af härtill erforderligt anslag; hvaremellertid Kongl.

Maj:t, i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet

under år 1893, föreslog Riksdagen att medgifva, att de belopp, som för

bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr under år 1893 blefve erforderliga,

finge af Kongl. Maj:t bestämmas, samt att de för berörda förvaltningskostnad

och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga medel finge

af Kongl. Maj:t, i den män från skoldistrikten influtna afgifter icke vore

att tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen

ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året till anstalten inginge,

eller, derest sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas

till ersättande af Riksdagen.

Riksdagen, som antog de föreslagna grunderna för understödsanstalten

med allenast några mindre jemkningar, biträdde jemväl Kongl. Maj:ts förslag

i afseende å kostnaderna för anstaltens förvaltning och verksamhet under

år 1893.

Sedan Kongl. Maj:t den 22 sistlidne juni, med godkännande af Riksdagens

beslut i ämnet, fäststält och låtit utfärda reglemente för understödsanstalten,

hade Kong! Maj:t, enligt hvad departementschefen vidare anfört,

den 11 november 1892, efter det direktionen öfver folkskolelärarnes pensionsinrättning

afgifvit förslag, meddelat bestämmelser angående arbetets anord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

nande inom anstalten för år 1893 samt om bestridandet af anstaltens förvaltningskostnad

och öfriga utgifter under samma år.

Då anstalten först med år 1893 komme att träda i verksamhet och

följaktligen någon erfarenhet om kostnaderna för dess förvaltning ej vore

vunnen, kunde, enligt departementschefens mening, något förslag icke ännu

afgifvas till definitiv reglering af anstalten. Direktionens förslag vore visserligen

uppgjordt med det antagande, att detsamma skulle finnas i allt väsentligt

tillämpligt äfven för framtiden, men direktionen hade dock framhållit,

hurusom erfarenheten efter någon tids verksamhet inom anstalten kunde

komma att visa behof af förändringar; och vid dessa förhållanden ansåge

departementschefen en provisorisk anordning vara nödig jemväl för år 1894.

Utskottet, som icke haft något att erinra emot hvad sålunda blifvit

anfördt och hemstäldt, tillstyrker,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

3:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 101) har herr Angående

M. Andersson i Löfhult på anförda skäl föreslagit, att Riksdagen måtte i ^gratial

skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t behagade vidtaga åt- från

gärder, att manskapet vid krigsmagten, korporaler och vice korporal’ och jJ^glimangderas

vederlikar inberäknade, måtte komma i åtnjutande af högre gratial huskassa.

efter afskedet från krigstjensten, än hvad som nu vore fallet.

Med anledning af en vid 1891 års Riksdag väckt motion i fråga om

förhöjning i vissa fall af de från Vadstena krigsmanshuskassa utgående gratial,

yttrade statsutskottet bland annat, att i saknad af utredning rörande de

kostnader, som den då föreslagna åtgärden skulle föranleda, utskottet ansåge

betänkligt att fatta beslut om större eller mindre förhöjning af ifrågavarande

gratial, helst erfarenheten angående andra pensionskassors svårigheter att

fullgöra sin pensioneringsskyldighet borde mana till varsamhet vid frågor om

pensioners förhöjande; och hemstälde utskottet för den skull, att motionen

icke måtte af Riksdagen bifallas, hvilken hemställan vann Riksdagens godkännande.

Hvad sålunda i detta ämne anförts finner utskottet i hufvudsak

fortfarande ega giltighet, hvarför utskottet anser sig ej heller nu böra biträda

förslag om förenämnda gratial förhöjande, utan föreslår,

att herr M. Anderssons omförmälda motion icke må

föranleda någon Riksdagens åtgärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående 4:o. I afseende å pensionsstaten, för hvilken gällande riksstat upp
under3pen-

^ager 1,314,898 kronor, har Kong! Maj:t i afseende å anslagsbeloppen icke

sionsstaten. föreslagit någon förändring; och får utskottet hemställa,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1894 uppföra

anslagen under pensionsstaten till oförändrade belopp.

Allmänna indragningsstaten.

Angående 5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att för förrådsvaktmästaren vid Jön
"orråiUvakt-köpings

regemente Adolf Bragd måtte å allmänna indragningsstaten uppföras

mästaren en pension af 200 kronor, att af honom under hans återstående lifstid årligen

A Bragd, åtnjutas, med beräkning från och med månaden näst efter den, då han erhölle

'' afsked från vaktmästarebefattningen.

Af det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsärenden den 2 december 1892 (bil. 2, sid. 14) inhemtas, att

chefsembetet vid Jönköpings regemente — under förmälan, att Bragd anhållit

om afsked från vaktmästaresysslan med begäran om utverkande åt honom af

någon pension vid afskedstagandet — på anförda skäl och med öfverlemnande

af tjensteförteckning samt läkare- och prestbetyg för Bragd äfvensom vederbörligt

intyg angående Bragds ekonomiska ställning, hemstält, att Kongl.

Maj:t måtte bevilja Bragd, som saknade förmåga att genom arbete bidraga

till sitt uppehälle, en pension å allmänna indragningsstaten med ett belopp,

motsvarande vaktmästarearvodet, eller 250 kronor årligen, att utgå från och

med månaden näst efter den, då Bragd erhölle afsked.

Af nyssberörda handlingar framgår, att Bragd, som vore född den 25

september 1831 och år 1850 antagits till soldat vid Jönköpings regemente,

der han, efter undergången korporalsexamen, befordrats till vice korporal år

1864, till korporal år 1871 och till distinktionskorporal år 1881, från och

med den 16 maj 1885 innehaft förrådsvaktmästaresysslan vid regementet,

samt att han städse med synnerlig ordning och redbarhet skött sina åligganden

samt iakttagit ett hedrande uppförande, äfvensom att han numera till

följd af dålig hörsel, minskad synförmåga, ålderdomssvaghet och betydlig

ålderdomsdarrning vore oförmögen att. genom arbete bidraga till sitt uppehälle

och sålunda vore i behof af understöd.

Uti infordradt utlåtande hade arméförvaltningen med stöd af nämnda

handlingar samt då billigheten syntes fordra, att Bragd, som efter mångårigt

och väl vitsordadt arbete i kronans tjenst måste i anseende till bristande

arbetsförmåga taga afsked, blefve från allmänna medel hugnad med något

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

5

bidrag till sitt uppehälle på ålderdomen, hemstält, att, i likhet med hvad vid

jemförliga fall tillförene egt rum, Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta

proposition om uppförande för Bragd på allmänna indragningsstaten af ett

årligt belopp, motsvarande hans vaktmästarearfvode, eller 250 kronor.

Statskontoret, hvars utlåtande genom remiss jemväl infordrats, hade

i likhet med arméförvaltningen ansett skäl vara för handen, att hos Riksdagen

gjordes framställning om uppförande åt Bragd å allmänna indragningsstaten

af en årlig pension, hvars belopp dock statskontoret, med afseende å

Bragds ålder och tiden, hvarunder han innehaft förrådsvaktmästaresysslan,

ansett böra bestämmas till 200 kronor.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

6:o. På derom af chefen för fortifikationen gjord och af arméför- Angående

valtningen under tillstyrkan af bifall till Kongl. Maj:t öfverlemnad fra^ ^ngbåtsblfäiställning,

har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt befälhafvaren ä kronans vid hafvaren

Karlsborgs fästningsbyggnad använda ångfartyg, pumpmästaren Frans Björ-F’ BFrhnsUng

måtte från allmänna indragningsstaten beviljas en årlig pension af 600

kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, då han blefve från

sina förenämnda befattningar entledigad.

Såsom af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 31 december

1892 (bil. 3, sid. 17) inhemtas, hade chefen för fortifikationen till

stöd för framställningen anfört:

att Björling, hvilken vore född den 10 januari 1828, tjenstgjort mera

än 41 år såsom befälhafvare å kronans vid Karlsborgs fästningsbyggnad använda

ångfartyg;

att han under den långa tid, han varit anstäld i kronans tjenst, med

nit och omtanka samt pålitlighet och skicklighet fullgjort sitt ansvarsfulla

kall, samt så väl härigenom som genom den sorgfälliga och noggranna vård

han egnat fartygen och deras maskiner varit kronan till stor nytta;

att, såsom af ett handlingarne bifoga dt läkarebetyg framginge, Björling,

i följd af ålder och^kronisk muskelrheumatism, vore mindre förmögen

att längre fortsätta sin verksamhet såsom ångbåtsbefälhafvare, och att hans

tjenstgöring i nämnda egenskap, om icke framkallat, åtminstone i hög grad

bidragit till ifrågavarande sjukdoms uppkomst; samt

att Björling, hvilken jemte sin förutnämnda befattning innehaft anställning

såsom pumpmästare vid Karlsborgs fästning, för båda dessa befattningar

uppburit aflöning, uppgående i medeltal till ett sammanlagdt belopp

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af endast 1,150 kronor årligen, och att han, som vant till fullo upptagen af

berörda befattningar, och derigenom hindrats att på annat sätt skalfa sig

någon tillökning i inkomster, å nämnda ringa lön icke kunnat göra några

besparingar för sig och sin familj till skydd mot nöd och bekymmer på

ålderdomen.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande, med tillkännagifvande, att

enligt till statskontoret ingånget meddelande, Björlings aflöning såsom ångbåtsbefälhafvare

och pumpmästare vid Karlsborgs fästning under år 1891

uppgått till sammanräknadt 1,267 kronor, samt att han dessutom åtnjöte

förmånen af fri bostad och vedbrand, hemstält, att, då den föreslagna pensionen

i förhållande till Björlings långa tjenstetid, och de af honom åtnjutna

löneförmåner ingalunda kunde anses vara för högt tilltagen, chefens för

fortifikationen ifrågavarande framställning måtte bifallas.

Enär Björling, som icke varit anstäld med lön å stat, icke synes

oförmögen att i någon mån genom eget arbete bidraga till sin försörjning,

får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att åt befälhafvaren å kronans vid Karlsborgs

fästningsbyggnad använda ångfartyg, pumpmästaren

Frans Björling må från allmänna indragningsstaten

beviljas en årlig pension af 500 kronor, att utgå från

och med månaden näst efter den, då han varder från sina

förenämnda befattningar entledigad.

Angående 7:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att åt

pension för- aflida underofficerskorporalen vid Pa eldare- och handtverkskompaniet vid

cersknrpora-flottan n:o 102 Sven Olof Anderssons enka, Mathilda Andersson, måtte på

^™”allmänna ''n^,''aS''n''n^ss^afen beviljas en årlig pension af 100 kronor, att utgå

Znka18 från och med innevarande år under hennes återstående lifstid, så länge hon

[5.] lefde ogift.

Af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 12 januari 1893

(bil. 4, sid. 20) inhemtas, att underofficerskorporalen Andersson, hvilken såsom

dykare varit anstäld å kanonbåten Svensksund under den expedition till

rikets vestra kust, som år 1891 företagits med nämnda fartyg, den 14 december

samma år ljutit döden under tjenstgöring i berörda egenskap vid arbete

för upptagande af en söder om Elfsborgs fästning sjunken bogsei-bät;

att den efter mannens död upprättade bouppteckning visat en brist i boet

af 327 kronor 33 öre; samt att enkan, hvilken i äktenskapet med honom

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

egde ett minderårigt barn, enligt ett af förste bataljonsläkaren vid kongl.

flottan Fr. Baeckström den 13 april 1892 utfärdadt läkareintyg ej kunde till

följd af blodbrist och underlifslidande samt nedsatta kroppskrafter i någon

betydlig mån bidraga till sitt lifsuppehälle. Marinförvaltningen hade, i betraktande

af sålunda föreliggande bevekande omständigheter och med hänsyn

särskild! dertill, att Andersson trätfats af döden under utöfningen af sitt farliga

yrke i flottans tjenst, funnit den af enkan, som, enligt gällande reglemente

för flottans pensionskassa, icke egde uppbära understöd derifrån med

högre belopp än 18 kronor årligen under fem års tid, gjorda ansökning synnerligen

behjertansvärd och förty hemstält, att proposition måtte aflåtas till

Riksdagen om anvisande från allmänna indragningsstaten af en årlig pension

af 100 kronor, att till henne utgå, så länge hon lefde ogift.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande jemväl tillstyrkt bifall till den

ifrågasatta pensionens beviljande.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må vinna

Riksdagens bifall.

8:o. Med anledning af en utaf undervisaren i fiskodling friherre G. Angående

C. U. Cert er ström gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att friherre

Cederström måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder häri från i fiskodling

sin befattning erhölle entledigande, under sin återstående lifstid å allmänna^rl^e^fr.

indragningsstaten åtnjuta årlig pension till belopp af 1,200 kronor. ström.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

civilärenden den 22 december 1892 (bil. 5, sid. 23) inhemtas, att friherre

Cederström, som vore född den 10 maj 1806, på grund af kongl. bref den

9 november 1854 och den 12 januari 1855 af landtbruksakademiens förvalt

ningskomité första gången antagits att, enligt med honom upprättadt kontrakt,

under en tid af 3 år, räknadt från 1855 års början, vara verksam för fiskafvelns

befrämjande i riket, hvartill hörde så väl att fortsätta de af honom

påbörjade forskningar i ämnet som ock att med råd och upplysningar rörande

ändamålsenligaste sättet för odling af fisk tillhandagå dem af allmänheten,

som sådant åstundade, allt emot uppbärande från anslaget till fiskerinäringens

understöd af ett årligt arfvode utaf 600 riksdaler banko; att nämnda uppdrag

blifvit förlängdt på grund af särskilda kongl. bref den 27 mars 1858,

den 21 januari 1859 och den 9 mars 1860, hvarje gång på ett årstid, och

på grund af kongl. bref den 25 januari 1861 för dä innevarande statsregleringsperiod

emot uppbärande från och med år 1858 af ett ökadt arfvode

utaf 1,500 riksdaler riksmynt, samt att Kongl. Maj:t den 12 februari 1864

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

förklarat, att friherre Cederström, med hänsigt till de af honom under en

lång följd af år ådagalagda gagneliga bemödanden för fiskerinäringens utveckling,

finge framgent tills vidare bibehållas vid den befattning, han i afseende

å fiskerierna dittills innehaft, på enahanda vilkor, som i det enligt

kongl. hrefvet den 25 januari 1861 upprättade kontrakt funnes bestämda,

och emot åtnjutande af i detta kontrakt faststälda samt från anslaget till

»fiskerinäringens understöd» utgående arfvode och reseersättning, utgörande

i förra hänseendet 1,500 riksdaler årligen.

Landtbruksstyrelsen hade uti afgifvet utlåtande vitsordat, att friherre

Cederström allt jemt med nit och skicklighet varit verksam för fiskerinäringens

befrämjande och så väl genom i sådant afseende meddelade upplysningar

och råd som genom af trycket utgifna skrifter gagnat idkarne af denna

näring, hvarjemte styrelsen hemstält, att, då friherre Cederström till följd af

sin numera uppnådda höga ålder icke längre kunde, såsom förut, gagna utvecklingen

af den näring, hvaråt han under 37 år egnat tid och krafter,

samt det från anslaget till fiskerinäringens understöd till honom utgående

arfvodesbelopp, 1,500 kronor, syntes kunna för denna näring fördelaktigare

användas, derest genom detsammas anlitande yngre krafter kunde vinnas för

fiskerinäringens tjenst, Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition

om beviljande åt friherre Cederström af pension å allmänna indragningsstaten

till belopp, motsvarande berörda arfvode eller 1,500 kronor, att utgå frän och

med månaden näst efter den, hvarunder han blefve från ifrågavarande befattning

entledigad.

Statskontoret, som, ehuru någon rätt till pension icke vore tillförsäkrad

innehafvaren af omförmälda befattning, dock ansett, att friherre Cederström

med afseende å hans höga ålder och långa samt väl vitsordade verksamhet

i fiskerinäringens tjenst, gjort sig förtjent att komma i åtnjutande af ''den

begärda pensionsförmånen, hade i afgifvet utlåtande hemstält om bifall till

ansökningen på sätt landtbruksstyrelsen föreslagit.

Vid den höga ålder friherre Cederström uppnått, synes han icke lämpligen

böra vid ifrågavarande uppdrag bibehållas; och torde vid hans entledigande

någon pension böra honom beviljas. Dock har utskottet, med hänsyn

dertill att friherre Cederström, om hvilkens ekonomiska omständigheter upplysning

saknas, icke varit anstäld med lön å stat utan endast tillförordnad

mot arfvode, ansett det föreslagna pensionsbeloppet skäligen böra nedsättas till

800 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att undervisaren i fiskodling friherre Gustaf

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

Carl Ulrik Cederström må från och med månaden näst

efter den, hvarunder han från sin befattning erhåller entledigande,

under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta årlig pension till belopp af 800 kronor.

9:o. På derom af stuteriöfverstyrelsen gjord framställning har Kongl. Angående

Maj:t föreslagit, att beridaren vid Ottenby stuteri Magnus Robert Eticsson"il

måtte från och med månaden näst efter den, under hvilken han från befatt- a. Ericsson.

ningen entledigades, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten 170

uppbära en årlig pension af 1,200 kronor.

I det statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden

den 31 december 1892 (bil. 6, sid. 26) upplyses, att Ericsson, som

vore född den 6 februari 1833, blifvit den 1 november 1851 antagen till

volontär vid Kronprinsens husarregemente och år 1853 utnämnd till sergeant

vid samma regemente, hvarifrån han afgått år 1857, då han i enahanda

egenskap erhållit anställning vid Skånska husarregementet; att Ericsson den

20 november 1858 blifvit antagen till beridare vid Ottenby stuteri, hvilken

befattning han ännu innehade; att Ericsson åren 1861 och 1862 under sammanlagd

t fem månader fört befäl vid stuteriet; samt att, enligt ett af t. f.

stuterichefen, majoren C. A. Siwers den 29 september 1892 utfärdadt intyg,

Ericsson under den tid Siwers varit t. f. chef för stuteriet, eller allt sedan

den 1 januari 1888, med berömvärd ordning, nit och skicklighet fullgjort

alla de till beridarebefattningen hörande göromål på ett sätt, som fordrade

aktningsfullt erkännande, äfvensom under kortare tider under Siwers frånvaro

fört befälet öfver stuteriet med största pålitlighet.

Enär, till följd af den beslutade indragningen af Ottenby stuteri, Ericssons

befattning derstädes snart nog blefve öfverflödig, hade stuteriöfverstyrelsen,

under åberopande af Ericssons berömvärda nit och städse ådagalagda

pålitlighet, skicklighet och välförhållande vid fullgörande af sina åligganden,

hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen, att Ericsson finge från

och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från nu innehafvande

beställning såsom beridare vid Ottenby stuteri, under sin återstående

lifstid af allmänna medel åtnjuta en årlig pension, motsvarande åttio

procent af den enligt gällande stat till Ericsson utgående kontanta lön, med

1,200 kronor.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande — jemte erinran att, enligt

af Kongl. Maj:t den 14 december 1888 faststäld aflöningsstat, beridaren vid

Ottenby stuteri, hvilken hade skyldighet att vid stallskolan undervisa i ridning,

åtnjöte, förutom vissa naturaförmåner, i kontant lön 1,500 kronor —

med afseende å Ericssons långa och fördelaktigt vitsordade tjenstgöring samt

Bill. till liiksd. Prof. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvad af stuteriöfverstyrelsen i (ifrigt blifvit anfördt, ansett Ericsson väl förtjent

att undfå pension å allmänna indragningsstaten till det för honom föreslagna

belopp, samt förty tillstyrkt bifall till stuteriöfverstyrelsens ifrågavarande

framställning.

På grund af sålunda åberopade omständigheter finner utskottet skäligt,

att åt beridaren Ericsson må vid hans entledigande från befattningen beredas

någon pension, hvars belopp emellertid, med afseende derå att Ericsson, sedan

han afgått från beställning vid armén såsom sergeant, icke erlagt afgifter för

beredande åt sig af pension, och dessutom icke synes oförmögen att sjelf

bidraga till sin försörjning, lämpligen torde böra begränsas till 1,000 kronor.

Utskottet hemställer för den skull,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att beridaren vid Ottenby stuteri Magnus

Robert Ericsson må från och med månaden näst efter den,

under hvilken han från befattningen entledigas, under sin

återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära

en årlig pension af 1,000 kronor.

Angående iO:o. Med anledning af en derom utaf stuteriöfverstyrelsen gjord

sMeriveteri-framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att stuteriveterinären vid Flyinge

nären c. A. hingstdepöt Carl Axel Johan von Zweigbergks enka Maria Malm von ZweigbergksZZla.

l)er9k’ född Hyllén, måtte, så länge hon förblefve enka, å allmänna indragy

[8.] ningsstaten åtnjuta en årlig pension af 400 kronor, att utgå från och med

juli månad år 1892.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 31 december

1892 (bil. 6, sid. 26), inhemtas:

att stuteriveterinären von Zweigbergk, som, född år 1833, blifvit år

1856 antagen till sqvadronshästläkare och år 1861 förordnats till veterinär

vid Flyinge stuteri, år 1863 erhållit konstitutorial å sistnämnda tjenst, hvilken

han innehaft till sin den 30 sistlidne juni timade död, hvarförutom von

Zweigbergk tjenstgjort vid hästpremieringen inom Malmöhus län under åren

1861—1891, företagit åtskilliga resor i utlandet för inköp af hästar så väl för

statens som för enskildes räkning samt utgifvit arbeten rörande stuteriväsendet;

att von Zweigbergk vid sin död såsom sterbhusdelegare efterlemnat

förutom enkan, hvilken vore född år 1843, tretton barn, nemligen sju söner,

utaf Indika fyra nu uppnått myndig ålder och de tre öfrige vore födde, en

ar 1875, en år 1876 och en år 1878, samt sex döttrar, af hvilka fyra uppnått

myndighetsåldern samt de två öfriga vore födda, den ene år 1873 och

den andra år 1880;

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

att behållningen i boet vid dödsfallet utgjort allenast 666 kronor 73

öre och att enkan von Zweigbergk enligt vederbörande pastors intyg vore stadd

i medellösa omständigheter och ur stånd att försörja sina många oförsörjda barn;

samt att depötchefen, med vitsordande af von Zweigbergks mer än

trettioåriga verksamhet vid stuteriet samt hans förrättningar för hästafvel^

främjande i olika delar af riket, äfvensom hans verksamhet i öfrig! till

landthästafvelns fromma i en vidsträckt krets af Malmöhus län, tillika intygat,

att enkan von Zweigbergk med försvagade krafter befunne sig jemte

sina oförsörjda barn i högst behjertansvärd, nödstäld belägenhet, med anledning

hvaraf depötchefen på det varmaste förordat hennes ansökning.

Stuteriöfverstyrelsen hade, med åberopande af von Zweigbergks långvariga

och gagnande verksamhet vid Flyinge hingstdepöt och i betraktande

af den synnerligen beklagansvärda ekonomiska ställning, hvari enkan med

oförsörjda barn sig befunne, hemstält, att Kong! Maj! täcktes föreslå Riksdagen,

att enkan von Zweigbergk finge, så länge hon förblefve enka, från

allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 600 kronor att utgå

från och med den 1 juli 1892.

Statskontoret hade uti afgifvet utlåtande, med bifogande af ett till

stuteriöfverstyrelsen stäldt och till statskontoret öfverlemnadt yttrande af

chefen för Flyinge hingstdepöt, hvaraf framginge, att enkan von Zweigbergk

icke från något af sina äldre barn kunde påräkna bidrag till sitt och

de oförsörjda barnens underhåll, anfört, att statskontoret ansåge sig, med

afseende å de i ärendet förekomna ömmande omständigheter, böra biträda

stuteriöfverstyrelsens hemställan om proposition till Riksdagen att bevilja

enkan von Zweigbergk pension från allmänna indragningsstaten; dock att

beloppet syntes statskontoret, vid jemförelse med de pensioner, som under

senare tid af Riksdagen under liknande förhållanden beviljats, böra nedsättas

till 400 kronor.

Under erinran att vid 1891 års riksdag till länsveterinären J. A.

Brolins enka beviljats pension till belopp af 300 kronor, och då den för

enkan von Zweigbergk äskade pensionen synes böra till samma belopp bestämmas,

får utskottet hemställa,

att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att stuteriveterinären vid Flyinge hingstdepöt

Carl Axel Johan von Zweigbergks enka Maria Malin

von Zweigbergk, född Hyllén, må, så länge hon förblifver

enka, å allmänna indragningsstaten åtnjuta en

årlig pension af 300 kronor, att utgå från och med juli

månad år 1892.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Angående ll:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att den å ordinarie stat

instruktörenanstäWe instruktören i husslöjd måtte undfå samma rätt till pension å alli

husslöjd, männa indragningsstaten, som på grund af 1876 års Riksdags beslut tillW

komme instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning samt undervisaren

i fårskötseln och ullkulturen.

Beträffande de skäl, som till stöd för denna framställning till statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 31 december 1892 anförts, får utskottet

hänvisa till nämnda protokoll (bil. 6, sid. 30—31).

Då en på Riksdagens framställning af Kongl. Maj:t tillsatt komité

för närvarande är sysselsatt med uppgörande af förslag till reglering af

statens civila pensionsväsen, har utskottet ej ansett lämpligt att, innan komitén

afgifvit sitt utlåtande, pensionsrätt medgifves civila tjensteinnehafvare, som nuäro

i saknad deraf. Lämpligast torde vara att jemväl föreliggande fråga öfverlemnas

till komitén att tagas i öfvervägande i sammanhang med öfriga

ärenden, som äro föremål för dess behandling.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af

Riksdagen bifallas.

Angående 12:o. Med anledning af en derom utaf styrelsen för Ultima landtbruks
/imts5-institut

gj°rd framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att förre inspektören

toren s. vid nämnda landtbruksinstitut Sven Svensson måtte under sin återstående

Sfensson. lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 500 kronor,

*• ‘ att utgå från och med november månad år 1892.

Af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfvercivilärenden

den 31 december 1892 (bil. 6, sid. 32) framgår:

att Svensson, som vore född den 25 december 1845, alltsedan hösten

år 1874 varit anstäld vid institutet såsom inspektor vid egendomen och

såsom lärare i jordbrukslära m. m. för institutets landtbrukslärlingar, dervid

han åtnjutit, förutom bostad och fri vedbrand, en kontant årlig lön, som till

en början varit bestämd till 1,950 kronor, men sedermera under våren år

1884 höjts till 2,500 kronor, med hvilket belopp den derefter utgått;

att, enligt handlingarna bifogade läkarebetyg, Svensson lede af inflammation

i ryggraden (spondylitis) och på grund häraf icke utan svårighet och

fara för försämring kunde förrätta sådant arbete, som vore förenadt med

kroppsrörelse, samt att denna sjukdom sannolikt för all framtid komme att

inskränka hans arbetsduglighet och i sammanhang dermed hans förmåga

att med eget arbete sig försörja, och att Svensson syntes hafva ådragit

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 13

sig nämnda sjukdom genom ansträngande lyftningar m. m. under arbete vid

institutet.

I sin framställning i ämnet hade institutets styrelse anfört, att Svensson

i utöfvandet af sin befattning städse ådagalagt den största duglighet och pålitlighet

och alltid fullgjort sina åligganden till styrelsens synnerliga belåtenhet,

men att styrelsen, till följd af institutets förändrade organisation, enligt

hvilken inspektorsbefattningen ej komme att bibehållas efter den 1 november

1892, måst uppsäga Svensson. Med anledning häraf och då det på grund

af den för Svenssons arbetsförmåga i hög grad menliga kroppskada, som

han ådragit sig under sin anställning vid institutet, måste auses synnerligen

ovisst huru vida det kunde blifva möjligt för honom att erhålla en annan,

mot hans föregående verksamhet svarande befattning, hade styrelsen hemstält,

att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen göra framställning om beviljande

åt Svensson af en årlig pension af 1,000 kronor.

Landtbruksstyrelsen hade uti infordradt utlåtande tillstyrkt, att pension

måtte åt Svensson beredas, bland annat af det skäl, att han, enligt hvad

förre direktören vid institutet F. G. Norström inför chefen för landtbruksstyrelsen

vitsordat, i institutets tjenst ådragit sig den i läkarebetygen omförmälda

kroppsskada, men ansett, att, enär Svensson, som då ännu ej uppnått

47 års ålder, icke vore till följd af den honom ådragna kroppsskadan urståndsatt

att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle, pensionsbeloppet

syntes skäligen kunna nedsättas till 500 kronor.

Statskontoret hade till den af landtbruksstyrelsen gjorda framställningen

tillstyrkt bifall.

Med anledning af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af Riksdagen

bifallas.

13:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Angående

länsmannen i Vesterås fögderis tredje distrikt af Vestmanlands län Nils

Palmcer måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle N. E. Palafsked

från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten

åtnjuta pension till så stort belopp, att detta tillsammans med L

den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han

syntes vara berättigad, utgjorde 1,200 kronor, eller 600 kronor årligen.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 januari 1893

(bil. 7, sid. 35), inhemtas, att Palmser, som vore född den 22 december 1834, år

1857 antagits i statens tjenst och den 10 december 1858 utnämnts till ordinarie

länsman; samt att, enligt ett af provinsialläkaren Axel Ihrfors den 10 december

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1892 utfardadt betyg, Palmser, som efter en på våren år 1886 genomgången

hjernsjukdom lidit af tidtals påkommande minnesslöhet och kroppslig svaghet,

på grund deraf ej vore i stånd att sköta sin tjenst och äfven för framtiden

vore dertill oförmögen. Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Vestmanlands

län hade till ansökningen tillstyrkt bifall och dervid tillika fäst uppmärksamhet

å den svårighet, som alltsedan år 1886 mött för Kongl. Maj:ts befallningshafvande

att emot den knappa aflöning, som af Palmaers löneinkomster

lagligen kunde för ändamålet anvisas, medelst vikarie nöjaktigt uppehålla

hans tjenst.

Uti afgifvet utlåtande hade statskontoret anfört att, ehuru en tid af

sju år ännu återstode, innan Palmaer hunnit den lefnadsålder, att han vore

berättigad att komma i åtnjutande af författningsenlig pension å allmänna

indragningsstaten med ett länsmanslönen jemte ålderstillägg derå, hvilket

genom kongl. brefvet. den 17 januari 1879 beviljats honom, motsvarande

belopp af 1,200 kronor, statskontoret likväl, då genom laglig läkareattest

blifvit styrkt, att Palmaer, hvilken alltsedan våren 1886 varit af sjuklighet

urståndsatt att sköta sin tjenst, äfven för framtiden vore dertill oförmögen

samt den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmärkta svårigheten att fortfarande

medelst vikarie uppehålla ifrågavarande länsmanstjenst syntes vara

värd afseende, ansåge sig höra hemställa, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen

göra framställning, att åt länsmannen Palmaer måtte å allmänna

indragningsstaten uppföras en årlig fyllnadspension af 600 kronor, att utgå

från och med månaden näst efter den, i hvilken han blefve från tjensten

entledigad; varande af civilstatens pensionsinrättnings revisionskontor meddeladt,

att Palmaer varit delegare i och inbetalt stadgade pensionsafgifter till nämnda

pensionsinrättning för mer än trettio år.

Under erinran hurusom 1892 års Riksdag i liknande fall i enlighet

med Kongl. Maj:ts framställning beviljade länsmannen P. J. Lundqvist,

tilläggspension till belopp af 400 kronor årligen, får utskottet, som anser,

att den länsmannen Palmaer föreslagna tilläggspensionen skäligen bör, med

hänsyn dertill, att ännu 7 år återstå, innan han är till full pension berättigad,

till samma belopp begränsas, hvarigenom således Palmser skulle komma att i

pension uppbära ett sammanlagdt belopp af 1,000 kronor årligen, hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att länsmannen i Vesterås fögderis tredje

distrikt af Vestmanlands län Kils Erik Palmser må från

och med månaden näst efter den, hvarunder han erhåller

afsked från länsmanstjensten, under sin återstående lifstid

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o.lO.

16

belopp, att detta tillsammans med den pension från civilstatens

pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han synes

vara berättigad, utgör 1,000 kronor, eller 400 kronor

årligen.

14:o. På derom gjord ansökning har Kongl. Maj:t föreslagit, att Angående

länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs län Johan Edvard Berg fänsmannm

måtte från och med månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked/- E. Berg.

dock först från och med den 1 januari 1894, under sin återstående lifstid t12*J

å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så stort belopp, att detta

tillsammans med den pension från civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor,

hvartill han vore berättigad, uppginge till 1,200 kronor, eller 600 kronor

årligen.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 sistlidne

januari (bil. 7, sid. 37) inhemtas: att Berg, som vore född den 19 juli 1832,

år 1854 antagits i statens tjenst och den 15 december 1855 utnämnts till

ordinarie länsman;, samt att, enligt ett af provinsialläkaren Strickert Landgren

den 4 november 1892 utfärdadt betyg, Berg lede af obotlig bröstsjukdom

(emphysema pulmonum) och att han till följd häraf äfven i framtiden

vore ur stånd att tjenstgöra.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kopparbergs län hade, jemte

meddelande att sökanden åtnjutit oafbruten tjenstledighet för sjukdom under

eu tid af mer än sex år, hemstält att, enär Berg, som varit anstäld i statens

tjenst mer än 38 år, deraf såsom ordinarie länsman nära 37 år, till följd af

obotlig sjukdom vore för alltid oförmögen att förrätta sin tjenst, Kongl. Maj:t

täcktes bereda honom rätt till pension å allmänna indragningsstaten till belopp

af 1,200 kronor.

I afgifvet utlåtande hade statskontoret, jemte upplysning att Bergs

löneförmåner utgjordes af lön 900 kronor, tjenstgöringspenningar 600 kronor,

expensmedel 100 kronor samt ålderstillägg å lönen 300 kronor, tillstyrkt att

pensionsbeloppet blefve så stort, att det tillsammans med pensionen från

civilstatens pensionsinrättning uppginge till 1,200 kronor.

Direktionen öfver civilstatens pensionsinrättning hade i infordradt

utlåtande yttrat, att som Berg fullgjort de i 14 § af reglementet för nämnda

pensionsinrättning den 23 november 1888 stadgade vilkor för pensions erhållande,

han vore berättigad att från och med månaden näst efter den,

hvarunder afsked från tjensten blefve honom beviljad, åtnjuta pension för

sin återstående lifstid från samma inrättnings tjenstemannafond i sjette klassen

med ärligt belopp af 600 kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Enär, vid det förhållande att länsmannen Berg på grund af sjukdom

synes oförmögen att vidare tjenstgöra, det måste anses lämpligt, att honom

beredes tillfälle att från tjensten afgå, har utskottet ansett någon tilläggspension

för detta ändamål böra honom beviljas. Med afseende derå att för

Berg ännu återstå 3 Va år innan han uppnått den för rätt till full pension

stadgade lefnadsålder, torde emellertid tilläggspensionens belopp böra begränsas

till 500 kronor, hvarigenom Berg skulle vid afskedstagande komma

att i pension uppbära sammanlagdt 1,100 kronor årligen.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det

sätt bifallas, att länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs

län Johan Edvard Berg må från och med månaden

näst efter den, hvarunder han erhåller afsked, dock först

från och med den 1 januari 1894, under sin återstående

lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta pension till så

stort belopp, att detta tillsammans med den pension från

civilstatens pensionsinrättning, 600 kronor, hvartill han

är berättigad, uppgår till 1,100 kronor, eller 500 kronor

årligen.

Angående 15:o. Med anledning af en derom gjord ansökan har Kong], Maj:t

pension för föreslagit, att adjunkten vid universitetet i Upsala Fredrik Georg Afzelius

adjunkt^Fmåtte från och med månaden näst efter den, i hvilken afsked från adjunktsG.

Afzelius. befattningen kunde varda honom beviljadt, under sin återstående lifstid uppt18-i

bära, utöfver den honom enligt kongl. brefvet den 6 juni 1873 tillkommande

pension å allmänna indragningsstaten af 2,500 kronor, en pensionsförhöjning

af 500 kronor, eller tillsammans 3,000 kronor.

Af bilagda statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 31 december

1892 (bil. 1, sid. 9) inhemtas, att Afzelius, som vore född den 7 december

1812, efter vunnen filosofie doktorsgrad blifvit år 1838 förordnad till docent

i praktisk filosofi vid ofvannämnda universitet och år 1842 utnämnd till

adjunkt i teoretisk och praktisk filosofi derstädes.

Uti sin till Kongl. Maj:t ingifna ansökning hade Afzelius, med förmälan

att han innevarande år önskade afgå från sin befattning emot åtnjutande af

pension, som stode i jemlikt förhållande till den, som komme andra tjensteman

med motsvarande lönemåner, särskilt lärarne vid allmänna läroverken,

till del, anhållit om aflåtande af proposition till Riksdagen om beviljande åt

honom efter afskedstagandet af en årlig pension å allmänna indragningsstaten

till belopp af 3,500 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

Öfver ansökningen hade utlåtanden afgifvits ej mindre af universitetskanslern,

hvilken på det lifligaste tillstyrkt bifall till densamma, än äfven af

statskontoret, som anfört: att enligt gällande stat för universitetet de ännu

qvarstående adjunkternas aflöning utginge med 2,500 kronor i fast lön och

1,000 kronor i tjenstgöringspenningar eller tillsammans 3,500 kronor; att

enligt kongl. brefvet den 6 juni 1873 universitetsadjunkt vore berättigad

att efter uppnådd lefnadsålder af 65 år blifva vid afskedstagandet uppförd å

allmänna indragningsstaten till åtnjutande af pension å 2,500 kronor; att

redan vid föregående tillfällen framhållits, huru som någon förhöjning af

akademiadjunkternas pension skulle påskynda genomförandet af den vid 1877

års riksdag beslutade ombildningen af adjunktur’ in. m. vid universiteten;

att för adjunkt vid allmänna läroverken, hvilken innehade högsta adjunktslön,

3,500 kronor, pensionen utginge med 3,000 kronor; att vid innevarande

års lagtima riksdag beviljats för akademiadjunkten L. Edman, utöfver den

honom författningsenligt tillkommande pension af 2,500 kronor, en pensionsförhöjning

af 500 kronor eller tillsammans 3,000 kronor; samt att jemväl

adjunkten Afzelius, som uppnått åttio år och snart femtiofem år verkat i

den akademiska bildningens tjenst, gjort sig väl förtjent af någon förhöjning

i den för universitetsadjunkt bestämda pensionen, hvilken statskontoret dock

ansett böra föreslås till samma belopp som det för Edman beviljade.

Enär till följd deraf, att för akademiadjunkt likasom för professor vid

universiteten ej finnes föreskrifven skyldighet att vid viss lefnadsålder från

tjensten afgå, akademiadjunkten Afzelius ända till sitt åttionde år qvarstannat

i sin tjenst och således i 15 år utöfver den tid, då i allmänhet

»tjensteman måste lemna sin befattning, fått uppbära samtliga med tjensten

förenade löneförmåner, har utskottet icke funnit skäl tillstyrka, att någon

förhöjning beredes honom i den pension, som på Kongl. Maj:ts framställning

blifvit af Riksdagen för akademiadjunkt bestämd.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning ej må af

Riksdagen bifallas.

16:o. På derom utaf akademiska konsistoriet vid Upsala universitet Angående

gjord framställning har Kongl. Maj:t föreslagit, att för docenten Karl P^lp^ofessu^fiir

måtte vid nämnda universitetet inrättas en personlig extra ordinarie professur i docenten K

egyptologi och för detta ändamål på allmänna indragningsstaten anvisas årlig

lön till belopp af 4,000 kronor, deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar,

med rätt för Piehl att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla

ålderstillägg med 500 kronor årligen.

Bih. till liiksd. Urat. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Inlåtande N:o JO.

Såsom af det vid statsverkspropositionen bilagda statsrådsprotokoll öfver

ecklesiastikärenden för den 31 december 1892 (bil. 1, sid. 10) inhemtas, hade

docenten i egyptiska språket Karl Piehl sedan år 1881 tillhört Upsala

universitet såsom lönlös lärare. Han hade under denna tid utvecklat en

mycket omfattande skriftställareverksamhet inom sin vetenskap och tillika

gått den studerande ungdomen till hända genom så väl offentlig som enskild

undervisning. Han hade företagit flera utländska resor i vetenskapligt syfte

och ej blott för dem, utan äfven för utgifna arbeten erhållit understöd af

allmänna medel. Dessa bidrag hade kommit honom till del på grund af de

förmånliga vitsord, som kompetenta granskare afgifvit om hans duglighet

inom sitt fack. Af intyg, som afgifvits af åtskilliga framstående målsmän

för den egyptologiska vetenskapen i utlandet — professorerne Lieblein i

Kristiania, Diimichen i Strassburg, Erman och Brugsch Pascha i Berlin,

Ebers i Leipzig samt föreståndaren för de egyptiska och assyriska samlingarna

i British Museum Le Page Renouf — framginge, att alla dessa vetenskapsmän

erkände Piehl såsom en särdeles skicklig medarbetare och ansåge honom

i hög grad förtjent att komma i åtanke vid besättande af eu lärostol i

egyptologi.

På grund af dessa och öfriga i statsrådsprotokollet återgifna skäl hade

akademiska konsistoriet anhållit, att för Piehl måtte inrättas en extra ordinarie

professur i egyptologi med de löneförmåner, som tillkomma öfriga extra

ordinarie professorer vid universiteten. Denna anhållan hade af universitetskanslern

blifvit till bifall förordad.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj: t har departementschefen

med afseende så väl på den fördel, som skulle tillskyndas universitetet genomdocenten

Piehls anställande derstädes såsom ordinarie lärare, som ock pa

billigheten deraf, att Piehl, hvilken på grund af arten af den vetenskapliga

verksamhet, åt hvilken han egnat sig, icke kunde i vanlig ordning vinna

befordran till någon ordinarie befattning vid våra universitet, måtte beredas

en väl förtjent uppmuntran, funnit sig böra hemställa om proposition till

Riksdagen angående inrättande för Piehl af en personlig professur.^ Då de

för ändamålet erforderliga medel icke kunde äskas såsom ständigt ai sanslag

och det ej heller kunde ifrågasättas, att de skulle år för år anvisas å extra

stat, ansåge departementschefen, att de rätteligen borde begäras å allmänna

indragningsstaten.

Vid 1892 års lagtima riksdag föreslogs i eu motion, att Riksdagen

måtte bevilja ett årligt anslag af 20,000 kronor för inrättande af personliga

professurer vid Upsala universitet, På statsutskottets hemställan beslöt

Riksdagen, att motionen icke skulle föranleda någon dess åtgärd. ^ Dervid

anförde utskottet emellertid bland annat, att i särskilda fall, da någon

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

vetenskapsman egnat sig åt ett ämne, som icke hade någon representant vid

universiteten och tillika vore af den beskaffenhet, att den, som dermed

sysselsatte sig, saknade hvarje utsigt att erhålla ordinarie befattning och

svårligen kunde genom sin sysselsättning med ämnet förtjena sitt uppehälle,

utskottet icke ville förneka, att skäl kunde finnas att åt viss person med

framstående ställning inom vetenskapen bereda en personlig professur eller

eljest en tryggad framtid genom statens mellankomst.

Det af statsutskottet sålunda åsyftade fall synes här föreligga. Allmänt

erkänd såsom framstående vetenskapsman, saknar docenten Piehl hvarje utsigt

att erhålla ordinarie befattning och kan svårligen genom sin sysselsättning

med ämnet förtjena sitt uppehälle. Utskottet har derför icke ansett sig

böra motsätta sig Kongl. Maj:ts förevarande framställning, utan hemställer,

att för docenten Karl Piehl må vid universitetet i

Upsala inrättas en personlig extra ordinarie professur i

egyptologi och för detta ändamål på allmänna indragningsstaten

anvisas årlig lön till belopp af 4,000 kronor, deraf

1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för

Piehl att efter fem års väl vitsordad tjenstgöring erhålla

ålderstillägg å lönen med 500 kronor.

17:o. Med tillstyrkande af Kongl. Maj:ts derom gjorda'' framställning gående

får utskottet, jemte upplysning, att under år 1892 åt 47 äldre behöfvande^,%%°ehöffolkskolelärare

beviljats understöd med tillsammans 9,775 kronor, hemställa,

att Riksdagen, i likhet med hvad under flera föregående [15’]

år egt rum, må å allmänna indragningsstaten för år 1894

anvisa ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de närmare

bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, användas

till understöd af högst 250 kronor åt sådane äldre

behöfvande folkskolelärare, livilka oförvitligen skött sin

tjenst, men derifrån erhållit afsked före år 1867.

18:o. Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 22) har herr Angående

0. Alin föreslagit, att Riksdagen måtte för inrättande af en personlig extra

ordinarie professur i matematik vid Upsala. universitet för docenten vid en personlig

samma universitet Alexander Berger bevilja ett årligt anslag af 4,000 kronor

deraf 1,000 kronor såsom tjenstgöringspenningar, med rätt för Berger gtt Berger.

efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring erhålla ålderstillägg af 500 kronor årligen,

och :med skyldighet för honom att åtaga sig eu lika tjenstgöring med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den, som ålåge e. o. professorn i matematik, och att, då någondera af de

på ordinarie stat uppförda professurerna i matematik blefve ledig, låta förflytta

sig till densamma, i händelse han dertill blefve föreslagen.

Till den närmare utredning, som i motionen jemte dess bilagor förekommer,

tillåter sig utskottet hänvisa. Enligt hvad utskottet inhemtat har

det stöne akademiska konsistoriet vid Upsala universitet, på förslag af den

filosofiska fakultetens matematisk-naturvetenskapliga sektion, år 1892 hos

Kongl. Maj:t anhållit om aflåtande af proposition till Riksdagen angående

inrättande af en personlig professur i matematik för docenten Berger. Berörda

framställning lärer emellertid icke hafva föranledt någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Vid sådant förhållande och då i vårt land icke få platser redan äro inrättade för

kikare af den matematiska vetenskapen, deribland vid Upsala universitet en

ordinarie och en extra ordinarie professur i ämnet, finner utskottet sig böra

föreslå,

att herr Alins omförmälda motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Angående 19:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 115) har

tpefStrekiom^en’ Gullbr. Elowson föreslagit, att Riksdagen måtte bevilja tillförordnade

L. j Dni- rektorn vid Åmåls treklassiga allmänna läroverk Lars Johan Dalgrens enka

grjohanm J°^anna DaAyren, född Person, och hennes tre minderåriga barn en årlig

Dalgren, pension af femhundra kronor, att till henne halfårsvis utbetalas så länge hon

född Person förblefve i sitt enkestånd.

Beträffande de skäl, motionären till stöd för sin framställning åberopat

tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Enär, enligt hvad utskottet inhemtat, Kongl. Maj:t icke funnit skäl

bifalla af enkan Dalgren hos Kongl. Maj:t gjord ansökning om beredande

af pension åt henne och hennes barn, men deremot tilldelat henne ett

understöd för en gång af 300 kronor, finner utskottet sig föranlåtet hemställa,

att herr Elowsons omförmälda motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Angående 20:o. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit, att det

^allmänna kontanta anslaget till allmänna indragningsstaten måtte höjas med 184,214

indragnings kvonoi'' eller från 1,600,052 kronor till 1,784,266 kronor, då med inberäkning

Sric? ^en unc*er anslaget utgående ersättning för indragen indelning m. m., 600

kronor, anslagets slutsumma blefve 1,784,866 kronor.

Såsom af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 14 januari 1893 inhemtas, har föredragande departe
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

mentschefen vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t anfört, att någon

väsentlig nedgång i utgifterna från detta anslag, hvilka uppgått, år 1889

till 1,859,332 kronor 73 öre, år 1890 till 1,912,481 kronor 74 öre och år

1891 till 1,902,255 kronor 17 öre, icke kunde vara att motse, samt att

önskvärdt vore, att, för vinnande af ökad stadga i statsregleringen, höjning

måtte ega rum i förslagsanslag, å hvilka större brister uppstått. Departementschefen

hemstälde derför att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att höja nu ifrågavarande förslagsanslag med 184,214 kronor.

Anledningen till att anslaget ansetts böra höjas med just detta belopp

har, enligt hvad utskottet inhemtat, varit den, att sedan från statsverkets

för den förevarande statsregleringen beräknade tillgångar, 97,383,000 kronor,

afdragits öfriga af Kong], Maj:t föreslagna utgifter, ett belopp af 284,214

kronor återstått, hvaraf emellertid 100,000 kronor föreslagits att användas

till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring och sjukkassors

bildande, hvadan alltså ett belopp af 184,214 kronor funnits tillgängligt

för höjande af ifrågavarande förslagsanslag.

Jemte meddelande häraf får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af

Riksdagen bifallas; dock att utskottet vid uppgörande af

riksstaten för år 1894 må ega att i kontanta anslaget

till allmänna indragningsstaten vidtaga den jemkning, som

för jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan blifva erforderlig.

Extra anslag.

21:o. Kongl. Maj:t har slutligen föreslagit Riksdagen att å extra stat Angående

för år 1894 anvisa ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels anslag för

till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering med nu fast- ufande af''

stälda pensionsbelopp mot skyldighet för pensionskassan att afstå det för året ar.mé™ P™- densamma tillkommande förhöjda vederlag för de till statsverket indragnaegenpTnsiorusthållsafgifterna,

och dels till fyllnadspensioner i enlighet med de af Riksdagen

godkända grunder för sådana pensioners utgående. h pensioner*''

I sammanhang härmed har utskottet till behandling förehaft en inom

Andra Kammaren af herr L. Jönsson väckt motion (n:o 40) deri föreslagits,

att Riksdagen mätte besluta, att officerare utaf kompaniofficers grad och

vederlikar äfvensom underofficerare och spel, måtte ega rätt till pension

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Htatsu!sköttel Utlåtande N:o 10.

först vid 53 års ålder samt hafva skyldighet att från tjensten afgå vid uppnådda

55 lefnadsår.

I afseende å Kongl. Maj:ts ofvannämnda framställning inhemtas af

det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden

den 25 november 1892 (bil. 8, sid. 40—41) att, sedan samma års

lagtima Riksdag på extra stat för år 1893 anvisat ett förslagsanslag af

1.520.000 kronor, att under vanliga vilkor användas för upprätthållande åt

arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner, hade

direktionen öfver nämnda kassa afgifvit yttrande i fråga om det belopp, som

för enahanda ändamål under år 1894 erfordrades, och dervid förmält sig

anse en förhöjning i nyssnämnda belopp af 20,000 kronor vara för pensioneringens

upprätthållande af nöden; och hade direktionen med anledning deraf

hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att för år 1894 för

ofvanberörda ändamål bevilja ett. förslagsanslag af 1,540,000 kronor.

Departementschefen hade så mycket mindre något att deremot erinra, som

ifrågavarande anslag under en följd af år behöft höjas med 50,000 kronor

årligen och ännu för år 1893 den erforderliga förhöjningen uppgått till

45.000 kronor.

I afseende å omförmälda af herr L. Jönsson väckta förslag har motionären,

under hänvisning till en af honom vid 1892 års urtima Riksdag

väckt motion i samma syfte, anfört följande:

När Riksdagen 1858 för första gången tillerkände arméns befäl fyllnadspension,

utöfver pension ur arméns pensionskassa, genom att anvisa ett extra

anslag af 85,500 kronor, hade denna summa ansetts vara tillräcklig, och

beviljades sedermera årligen samma summa till 1877, då beslut fattades om

det tvungna, tidiga afskedstagandet, och hvarvid det förut varande extra

anslaget, 85,500 kronor, måste höjas till 900,000 kronor, hvilken anslagssumma

i form afj kreditiv årligen anvisades tills 1887 års senare Riksdag

då Kongl. Maj:t föreslog och Riksdagen äfven beviljade höjning af detta

anslag från 900,000 till 1,125,000 kronor. I den af Riksdagen den 7 juli

samma år aflåtna skrifvelsen yttrade Riksdagen, att, då det höga anslag, som

hittills utgått till arméns pensionskassa, nu, på grund af hvad Kongl. Maj:t

anfört, måste höjas och, efter hvad Riksdagen inhemtat, anledning är att

befara, att, om nu gällande bestämmelser bibehållas, detsamma inom eu snar

framtid ytterligare måste förhöjas, Riksdagen ansåge angeläget vara att

uttala önskvärdheten af åtgärders vidtagande för att motverka sådan ytterligare

höjning. Enligt .gällande bestämmelser vore officerare af kompaniofficers

grad under vissa vilkor vid 50 års ålder berättigade och vid 53 års

ålder förpligtade att afgå med pension. Om icke de fleste, så dock ett flertal

af dem, besutte vid sistnämnda ålder otvifvelaktigt ännu den kraft och ut
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

hålighet, att de, utan men för härens krigsduglighet, skulle kunna qvarstå

i tjensten ännu någon tid, t. ex. till 55 års ålder eller till samma ålder som

deras vederlikar vid flottan. Vidare hade det synts Riksdagen ej obilligt,

om de officerare, som hädanefter antoges, ålades att i någon högre mån än

nu bidraga till sin framtida pensionering, så att åtminstone det bidrag af

kreditivet, som utginge till upprätthållande af arméns pensionskassas egen

pensionering, måtte kunna nedsättas. På antydda sätt hade Riksdagen trott,

att det utan olägenhet skulle kunna låta sig göra att åstadkomma, om icke

en minskning i anslagets belopp, så åtminstone en motvigt mot en ytterligare

förhöjning deraf, hvarför Riksdagen uttalade den förhoppning, att Kongl.

Maj:t ville åt saken egna eu närmare utredning i det af Riksdagen antydda

syftet.

Efter det de flesta militära myndigheterna afstyrkt Kongl. Maj:t att

fästa något afseende vid denna skrifvelse, hade icke vidtagits någon åtgärd

att efterkomma densamma, utan hade Kongl. Maj:t hvarje år i stället

föreslagit kreditivsummans ökande, så att den till innevarande Riksdag af

Kongl. Maj:t härför äskade summan uppginge till 1,540,000 kronor.

Motionären ansåge sig derför ega skäl att antaga, att Riksdagen

vidhölle sitt beslut från 1887, i synnerhet som den i skrifvelsen till Kongl.

Maj:t den 19 maj 1892, angående ändring i de officerares pensionsrätt,

hvilka öfverflyttats från marinregementet till Blekinge bataljon, åberopade

densamma och då bestämde, att dessa officerares rätt till pension skulle inträda

först vid uppnådda 53 lefnadsår.

En välbehörig besparing kunde dervid enligt motionärens förmenande

åstadkommas utan förringande af arméns duglighet.

Om äfven de flesta militära myndigheterna, som yttrat sig öfver Riksdagens

berörda framställning i ämnet, afstyrkt bifall till densamma, torde deraf

icke följa, att ej de skäl, som af de öfriga, deribland sekundcheferna för

Svea och Andra lifgardet, anförts för bifall till framställningen, förtjena

afseende. Enligt dessa chefers åsigt besutte en officer ännu vid 55

års ålder merendels den kroppskraft, att, om i öfrig! åtgärder vidtoges i

syfte att aflägsna individer, som undantagsvis vore otjenstbara, hinder icke

syntes möta att höja gränsen för det obligatoriska afskedstagandet till 55 år.

Bland kompaniofficerarne, liksom bland underofficerarne, torde icke heller

förefinnas någon allmän önskan att få tidigare afgå ur tjensten. Med vår

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o lö.

tids förbättrade hygieniska förhållanden har också medellifslängden och dermed

lifskraft^ i allmänhet i hög grad ökats.

Men enligt utskottets mening är här icke allenast fråga om arméns

större eller mindre krigsduglighet, utan tillika fråga om deraf betingade

kostnader. Skulle man endast tillgodose krafvet på krigsduglighet, utan att

derjemte taga hänsyn till kostnaderna, lider intet tvifvel att för armén blefve

fördelaktigare, derest åldersgränsen för kompaniofficerares tvungna afskedstagande

flyttades tillbaka till t. ex. 50 år. Men en sådan åtgärd skulle medföra

större utgifter än lämpligen bör för detta ändamål afses, liksom också

de nuvarande bestämmelserna i detta afseende föranleda öfver höfvan stora

kostnader. Då det beslut, som år 1877 fattades angående åldersgränsen för

det tvungna afskedstagande!, visat sig för statsverket blifva allt för betungande,

torde klokheten bjuda att i tid rätta detsamma, helst icke bör förbises,

att 1877 års beräkningar af kostnaderna för arméns pensionering'' voro

grundade på dödlighetstabeller, som icke längre, till följd af den ökade medellifslängden,

kunna anses tillämpliga, hvadan alltså kostnaderna komma att

ytterligare stiga utöfver de beräknade.

Utskottet anser derför goda skäl bjuda att biträda motionärens förslag,

hvilket naturligtvis icke afser att rubba deras rätt, som redan erhållit fullmagt

å sina fenster, likasom ej heller att ändra i öfrigt gällande bestämmelser

i afseende å antal tjenstår m. m. för erhållande af pension och fyllnadspension.

Af bifall till motionärens förslag torde emellertid icke följa

minskadt behof af anslag för ändamålet för år 1894, hvarför utskottet får

föreslå,

a) att Riksdagen må å extra stat för år 1894 anvisa

ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas dels

till upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering

med nu faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet för

pensionskassan att afstå det för året densamma tillkommande

förhöjda vederlag för de till statsverket indragna

rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner i enlighet

med de af Riksdagen godkända grunder för sådana

pensioners utgående; samt

b) att Riksdagen må för sin del besluta, att officerare

af kompaniofficers grad och vederlikar äfvensom underofficerare

och spel vid armén, som utnämnas efter det

förordning i ämnet träd! i kraft, må, derest de jemväl

uppfylt de vilkor, som för erhållande af de tjensten åt

följande pensioner eljest äro föreskrifna, ega rätt att med

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

pension och fyllnadspension afgå från tjensten vid 53 års

ålder samt skyldighet dertill vid uppnådda 55 lefnadsår.

Stockholm den 24 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservationer:

vid punkten 8:o (angående pension för undervisaren i fiskodling friherre

G. C. U. Cederström):

af herrar P. Pehrson och S. G. von Friesen, hvilka yrkat, att Kongl.

Maj:ts framställning i ämnet måtte af utskottet afstyrkas;

vid punkten 9:o (angående pension för beridaren M. R. Ericsson):

af herrar A. Persson, P. Pehrson, H. Andersson, C. Persson och P.

Holm;

vid punkten 15:o (angående pension för akademiadjunkten F. G.

Afzelius):

af herrar grefve G. Sparre, B. G. von Hedenberg, friherre A. B. von

Krcemer, F. A. Boström och K. Bohnstedt, hvilka ansett, att Kongl. Maj:ts

förslag i ämnet bort af utskottet tillstyrkas;

vid punkten 16:o (angående personlig e. o. professur för docenten K.

Piehl):

af herrar G. Eriksson, P. Pehrson, Ii. Andersson, L. Jönsson, N.

Petersson, A. P. Danielson, C. Persson, P. Holm, C. Andersson och O.

Andersson, som ansett, att utskottets yttrande och förslag i denna punkt bort

hafva följande lydelse:

»Utan att vilja förringa värdet af docenten Piehls vetenskapliga verksamhet

har utskottet dock, enär utredning saknas, huru vida icke måhända

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 8 Käft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

26

andra vid universiteten nu ej representerade vetenskapsgrenar, som stå

i mer direkt samband med värt folks odling och åt hvilka flera personer

derför egna sig, snarare borde der erhålla företrädare, och då i alla händelser

ett bifall till förevarande förslag lätt skalle kunnä1 föranleda till framställningar

om inrättande af flera sådana personliga professurer för vetenskaper,

för hvilka, derest ej afseende fästes å deras tillfälliga idkare, icke

skulle erfordras särskilda lärostolars inrättande, funnit sig böra hemställa,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke må af

Riksdagen bifallas;»

vid punkten 18:o (angående förslag om inrättande af en personlig

professur för docenten A. Berger):

af herrar grefve G. Sparre och F. A. Boström mot en del af motiveringen

;

vid punkten 21:o mom. b (angående utsträckt tid för kompaniofficerares

och underofficerares m. fl. afskedstagande med pension):

1 '' • •

af herrar grefve G. Sparre, F. A. Boström och friherre F. W. von

Otter;

af herrar V. N. Ekenman, R. G. von Iledenberg, friherre A. R. von

Krcemer, K. Bohnstedt, E. Fränckel. friherre J. T. Gripenstedt, I. Wijk,

I. Kerfstedt och F. A. Almgren, som yrkat, att utskottet skulle hemställa

om afsteg å den i ämnet väckta motionen.

Herrar C. Lundéberg och FL. P. P. Tamm hafva begärt få antecknadt,

att de icke inom utskottet deltagit uti ifrågavarande hufvudtitels behandling.

Likaledes skulle här antecknas, att herrar A. G. Svedelius och P.

Persson icke varit närvarande, herr Svedelius vid handläggningen af punkterna

6:o—21:o och herr Persson vid behandlingen af punkterna 16:o—21:o af

förestående utlåtande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

Bil. Litt. A.

Allmänna indragningsstateii.

Kronor.

ö.

Ny anvisning.

Förrådsvaktmästaren vid Jönköpings regemente Adolf Bragd, pension

200

Befälhafvare!) å kronans vid Karlsborgs fästningsbyggnad använda

ångfartyg, pumpmästaren Frans Björling, pension........................

500

.

Aflidne underofficerskorporalen vid l:a eldare- och handtverkskompa- niet vid flottan n:o 102 Sven Olof Anderssons enka Mathilda

Andersson, pension ...........................................................................

100

Undervisaren i fiskodling friherre Gustaf Carl Ulrik Cederström,

pension...............................................................................................

800

Beridaren vid Ottenby stuteri Magnus Robert Ericsson, pension ......

Stuteriveterinären vid Flyinge hingstdepot Carl Axel Johan

von Zweigbergks enka, Maria Malin von Zweigbergk född Hyllén,

pension................................................................................................

1,000

—

300

Förre inspektören vid Ultuna landtbruksinstitut Sven Svensson, pension

Länsmannen i Vesterås fögderis tredje distrikt af Vestmanlands län

Nils Erik Palma3r, pension...............................................................

500

—

400

Länsmannen i Solleröns distrikt af Kopparbergs län Johan Edvard

Berg, pension ..............................................................................

400

För inrättande vid universitetet i Upsaia af en personlig extra ordi- narie professur i egyptologi för docenteniKarl Piehl ..................

4,000

Understöd åt f. d. folkskolelärare, som erhållit afsked före år 186?

10,000

Summa

18,200

—

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Utlåtande N:o 10.

B

Tabell öfver ordinarie anslagen unde

1893 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant

Ersättning för

indragen in- delning m. m

på förslag.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

112,286

''

112,286

100,428

—

—

100,428

—

243,640

219,470

—

243,640

219,470

—

675,824

—

—

675,824

—

Pensions
A.

Pensio

Civilstatens pensionskassa:

Pensionsstaten för civile embete- och tjensteman .............

Dito för deras enkor och omyndiga barn ...................

Ersättning för mistade löneinnehållningar .........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ..........

För pensionering af kommissionslandtmätare jemte de

För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten

För dito af föreståndare, lärare och betjente vid teknis

För dito af emhets- och tjensteman vid väg- och vätte

narie stat, äfvensom deras enkor och barn ...................

Arméns pensionskassa:

Ersättning för mistade löneinnehållningar .........................

Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar ..........

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl

Vadstena krigsmanshuskassa...................................................

Amiralitetskrigsmanskassan. Kubriken ändras till

Flottans pensionskassa:

Ersättning för mistade inkomster:

Till pensionsfonden .......................................................

» gratialfonden ..........................................................

» pensionering af flottans befäl och underbefäl m

» d:o af flottans och lotsverkets gemenskap (de

f. d. timmermans- och handtverksstaterna inrättad

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10

29

-.an

rot yiit(fUijv»3.

,.i u, - f>,.i juiiwiviiA

T ...

Utttm ftm ,\^\Wkb\ jj(|

" f.H ■/ ''TvilUlH Ö loLr iy]

riksstatens Nionde hufvudtitel.

indragningsstaterna.

staten.

enkor och barn ......................................................

skogsskolorna........................................................

högskolan ...............................................................

byggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på ordi
-

underbefål med vederlikar

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på. förslag.

Samma.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

37,500: —

45,000: —

2,246: —

6,540: —

7,200: —

9,000: —

3,500: -

1,300: —

112,286

112,286

4,640: —

28,080: - 67,708: -

100,428 - 243,640 -

100,428 —

243,640 -

............................................................ 36,320: -

............................................................ 16,650: —

vederlikar, förslagsanslag ....................................

högst 9,030 kronor till den för daglönare å

invalidstat), förslagsanslag....................................

52,970: —

100,000: —

66,500: —

Transport

219,470

675,824

219,470

675,824[

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande Ko 10.

1893 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på förslag.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

T:pt

675,824

—

—

—

675,824

—

jojffftmqyri • a jpi n fl ?

4.000

78,000

69,851

357,373

63,500

6.000

—

—

—

4.000

78,000

69,851

357,373

■63,500

6.000

—

För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsans

Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen

Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid

Bidrag till folkskolelärares pensionering .................................

Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa ...............

Bidrag till kong!, teaterns pensionskassor ...............................

S:gr

1,314,898

—

—

1,314,898

—

B. Allmänna

1,600,052

—

600

—

1,600,652

—

Till. diverse föremål, förslagsanslag. Nuvarande anvisning i

Ökas med.................................................................................

B:a

2,914,950

—

600

—

2,915,550 —

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets tf (låtande ff:o 16.

31

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning

i kontant.

Ersättning för

indragen in- delning m. m.

på förslag.

Summa.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Transport

675,824

60,350

4.000

78,000

69,851

35^,373

63,500

6.000

—

—

—

675,824

60,350

4.000

78,000

69,851

357,373

63,500

6.000

—

direkt utgå, för slag sanslaq............................................

allmänna läroverk, pedagogier, seminarier m. m......

1 H> ‘i’-''''

_

Säger

1,314,898

—

—

1,314,898

_

indragningsstaten.

kontant.................................................................. 1)000,052:

1,784,266

bo

: ■ ! lin i;>; •

600

1,784,866

Summa

3,099,164

—

600

—

3,099,764

—

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil, Litt. C,

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

Kronor ö.

Pensionsstaten.

För upprätthållandet af arméns pensionskassas egen pensionering

samt till fyllnadspensioner, förslagsanslag ....................................

1,540,000 —

Stockholm, Assoeiations-Boktryckeriet, 1893.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelser

i statsutskottets utlåtande n:o 6.

Sid. 33 S:gr står: 1,193,293: 48 --- 1,193,293: 48

läs: 1,186,893: 48 ---- 1,186,893: 48

Sid. 33 S:ma står: 7,878,747: 48 --- 7,878,747: 48

läs: 8,878,747: 48 ------- 8,878,747: 48

Bih. till Itiksd. Vrot ISOS. 4 Sami 1 Afl 4 Häft.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Rättelse

i statsutskottets utlåtande n:o 10.

Sid. 26, rad. 3 och 4 nedifrån står: P. Persson.

läs: A. Persson.

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1893. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.