Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels i fråga om konsulatafgiftemas upphörande m. m. och dels om deras upptagande bland riksstatens ordinarie inkomster.

1893-02-21 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:19, Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels i fråga om konsulatafgiftemas upphörande m. m. och dels om deras upptagande bland riksstatens ordinarie inkomster.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

1

N:o 19.

Ant. till Biksd. kansli d. 21 febr. 1893 kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner dels i fråga om konsulatafgiftemas

upphörande m. m. och dels om deras upptagande

bland riksstatens ordinarie inkomster.

(lista U. A. och I. A.).

l:o) I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottets förberedande

behandling remitterad motion (n:o 38) har herr O. A. Brodin

föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att svenska fartyg från och med

år 1894 måtte befrias från erläggande af den konsulatafgift af 6,35 öre

per registerton, som nu utginge, samt att ett förslagsanslag, beräknadt

att ersätta det bidrag, konsulskassan härigenom ginge förlustig, måtte

upptagas i riksstaten för år 1894 att för sagda ändamål användas.

Under hänvisande till de motioner, som i samma syfte blifvit af

honom äfven vid föregående riksdagar väckta, har motionären till stöd

för sin framställning hufvudsakligen åberopat, att sjöfartsnäringen allt

för mycket betungades af konsulatafgifterna, hvilkas afskaffande, sedan

numera beslut fattats om afskrifning af de å jorden hvilande grundskatterna,

vore så mycket rättvisare, som dessa afgifter pålagts på administrativ

väg utan Riksdagens hörande.

I sjöfartsnäringskomiténs betänkande af den 12 september 1890 har

komitén, såsom motionären äfven meddelat, framstält förslag om vissa

lindringar i fråga om konsulatafgifternas utgående. Men då detta förslag,

liksom komiténs utlåtande i öfrigt, icke, för så vidt utskottet inherntat,

varit föremål för Kongl. Maj:ts slutliga pröfning, synas, innan

Bih. till llilcsd. Prof. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 15 Häft. (N:o 19.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

Riksdagen fattar beslut om uttalande i fråga om den af motionären

föreslagna åtgärden för beredande af lättnad åt sjöfartsnäringen, böra

afvaktas de framställningar från Kongl. Maj:ts sida, hvartill berörda

komités utlåtande och öfriga på denna frågas bedömande inverkande

omständigheter må komma att föranleda.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att herr O. A. Brodins förevarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

2:o) Likaledes har utskottet till behandling förehaft en inom Andra

Kammaren af herr A. Hedin väckt, jemväl till utskottet remitterad motion

(n:o 24), deri föreslagits, att den skatt, som under namn af konsulatafgift

erlägges för svenska handelsfartyg, måtte i riksstaten för år 1894

uppföras bland de ordinarie inkomsterna.

I denna motion anföres, hurusom under det att, kort efter representationsreformen,

vissa nyare statsinkomster, som icke egde karakteren

af skatt, blifvit på Kongl. Maj:ts initiativ uppförda i riksstaten, den

oegentligheten ännu qvarstode, att en på en särskild näring lagd skatt

ej i likhet med öfriga skatter af Riksdagen beräknades och uppfördes

uti inkomstbudgeten, och den ännu större oegentligheten, att denna skatt,

i strid med grundlagens tydliga bud, bestämdes af Kongl. Maj:t utan

ens någon Riksdagens medverkan. Så vore nemligen förhållandet med

den skatt, som under namn af konsulatafgift enligt förordningen om

konsulatväsendet, § 103, i regeln skall i hvarje hamn, der svensk konsul

eller vicekonsul är anstäld, af svenskt fartyg, som der lossar eller lastar

eller både lossar och lastar, utgöras med 6,35 öre för ton af fartygets

afgiftspligtiga drägtighet, oafsedt om konsuls biträde anlitats eller ej,

eller om i förra fallet hans embetsåtgärd kunde anses tillräckligt ersatt

genom de föreskrifna expeditionsafgifterna.

På Kongl. Maj:ts förslag hade år 1869 trafikmedlen första gången

blifvit med sitt bruttobelopp upptagna i riksstaten bland statsverkets

ordinarie inkomster. Likaså hade på Kongl. Maj:ts förslag i riksstaten

för år 1870 skogsmedlen uppförts bland de ordinarie inkomsterna. Och

slutligen hade äfven på Kongl. Maj:ts förslag enahanda åtgärd vidtagits

med telegrafmedlen, hvilken statsinkomst år 1872 första gången blifvit

synlig i riksstaten. Samtliga dessa af Kongl. Maj:t föreslagna åtgärder

hade, enligt motionärens förmenande, afsett att undanrödja faktiska inskränkningar

i Riksdagens budgetsmagt.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

3

Deremot hade konsulatafgiften, ehuru en statsinkomst af skattenatur,

hittills i alla afseenden undandragits tillämpningen af de konstitutionella

budgetsprinciper, som på Ivongi. Maj:ts initiativ gjorts gällande i afseende

på de tre förutnämnda inkomsttitlarne. För ett sådant undantag

från god regel kunde så mycket mindre såsom skäl åberopas den omständigheten,

att ifrågavarande afgift vore afsedd för ett specielt ändamål;

ty detsamma gälde om de i budgeten uppförda fyr- och båkmedlen.

Ej heller kunde det motiveras dermed, att beloppet vore obetydligt.

För år 1889 hade den af svenska fartyg erlagda konsulatafgift,

enligt norska konsulatkomiténs betänkande, beräknats till 209,000 kronor,

således ett belopp högre än hvardera af sex bland de i detta års riksstat

upptagna ordinarie inkomster och öfverstigande sammanlagda summan

af de två mest betydande bland dessa titlar. Att en del af konsulatafgifterna

icke inginge till statsverket, representeradt af konsulskassan,

utan såsom löneinkomst behölles af uppbördsmännen, förringade

ej heller, efter motionärens uppfattning, behörigheten af en anordning,

hvarigenom Riksdagen sattes i tillfälle att vinna en fullständigare kännedom

om ifrågavarande skatt och dess användning, hvaråt det så mycket

mera vore i sin ordning att representationen egnade större uppmärksamhet

än hittills, som den drabbade en näring, hvilken betungades af

många pålagor.

Ehuru det syntes motionären både vigtigt och rigtigt, att budgeten

så vidt möjligt fullständigt utvisade statsskatternas och öfriga statsinkomsters

belopp, vore det dock ej ofvan anförda mera formella anmärkning,

som utgjorde hufvudskälet till det förslag, motionären, såsom ofvan

meddelats, ville underställa Riksdagens pröfning. Att Kongl. Maj:t allena

lagstiftade om den ifrågavarande skatten, vore nemligen, enligt motionärens

åsigt, en grundlagsstridig beskattningsåtgärd, som ej kunde försvaras

med åberopande af att den länge egt rum.

Med anledning af hvad motionären sålunda anfört, får utskottet till

en början erinra, att, hvad jernvägstrafikmedlen vidkommer, Riksdagen

är 1878 beslutit, att dessa medel skola upptagas allenast med det nettobelopp,

som kan antagas blifva till statskontoret lemnadt för att användas

till andra statsutgifter än jernvägens egna, och att derefter

trafikmedlen alltjemt blifvit i riksstaten uppförda med det beräknade

nettobeloppet.

Beträffande den nu föreliggande frågan, får utskottet meddela, att,

enligt uppgjord approximativ beräkning, Sveriges andel i de förenade

rikenas konsulatafgifter år 1891 uppgått till 170,000 kronor, deraf omkring

93,000 kronor tillfallit konsulskassan och omkring 77,000 kronor

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 19.

influtit vid de olönade konsulaten eller i öfrigt utgått till olönade

konsulattjenstemän.

Af ifrågavarande motion framgår, att motionären afsett, att samtliga

konsulatafgifterna skulle bland statsverkets inkomster i riksstaten uppföras.

Men om också hinder ej möter att i riksstaten upptaga de till

konsulskassan ingående afgifterna, synas deremot de af de olönade

konsulattjenstemännen, såsom dem tillerkända arfvoden, uppburna konsulatafgifter

icke lämpligen kunna och böra vid inkomstberäkningens uppgörande

medräknas; och att endast upptaga förstnämnda, till konsulskassan

ingående afgifter skulle åter föranleda en origtig uppfattning

om dessa medels verkliga belopp.

Vid sådant förhållande finner sig utskottet icke kunna biträda det

af motionären framstälda förslag, helst det syfte, detta förslag egentligen

synes innebära, eller framkallandet af Riksdagens medverkan vid bestämmandet

af konsulatafgifternas storlek, icke kan anses sammanhänga

med beslut om att dessa afgifters beräknade belopp skall bland statsverkets

inkomster uppföras.

Utskottet hemställer alltså,

att herr Hedins förevarande motion icke må till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation

af herr S. G. von Frusen mot vissa delar af motiveringen.

Stockholm, Ivar Haeggatröms boktryckeri, 1893.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.