Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående statens jernvägsbyggnader.

1893-02-24 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:22, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående statens jernvägsbyggnader.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande No 22.

1

N:o 22.

Ank. till Eiksd. kansli den 24 febr. 1893, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående statens jernvägsbyggnader.

(R. A.)

Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen dels

att till utgående under år 1894 till af slutande af arbetena å stambanan

emellan Vännäs (Nyby) och Ofver-Luleå (Boden) samt för banans förseende

med rörlig materiel anvisa 4,500,000 kronor, dels ock att till

Kongl. Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 500,000 kronor, att i mån

af behof lyftas för att användas till enligt statsrådsprotokollet ifrågasatt

inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivara-banan.

Af det ofvan berörda proposition vidfogade statsrådsprotokoll öfver

civilärenden den 14 januari innevarande år inhemtas, att jernvägsstyrelsen

i underdånig skrifvelse den 14 december 1892 afgifvit förslag å

det statsanslag, som borde för år 1894 äskas för fortsättningen af arbetena

å stambanan genom öfre Norrland, och dervid anfört hufvudsakligen

följande.

Med den stora utsträckning, som åt arbetena å bandelen Vännäs

—Ofver-Luleå (Boden) under år 1892 kunnat gifvas och som med anBih.

till Riksd. Prot. 181)3. 4 Sami. I Afd. 17 Haft. (N:is 22, 23.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

vändande af det för innevarande år beviljade statsanslag af 4,000,000

kronor ytterligare kunde påräknas under år 1893, borde jernvägsbyggnaden

vid sistnämnda års utgång hafva så framskridit, att, under förutsättning

det erforderliga medel af Riksdagen beviljades, hela bansträckan

utan svårighet kunde fullbordas under loppet af år 1894.

I enlighet med för bandelarna Långsele—Vännäs och Vännäs—

Boden under åren 1885—1888 verkstälda undersökningar och upprättade

kostnadsförslag, skulle hela den sammanlagda bansträckan kräfva

eu byggnadskostnad af 25,105,000 kronor, af hvilket belopp Riksdagen,

utom 1,075,000 kronor till rullande materiel, hittills anvisat tillsammans

21,090,000 kronor, hvadan alltså för hela banliniens Långsele—Boden

färdigbyggande skulle ytterligare erfordras ett belopp af 4,015,000 kronor.

Vid omförmälda undersökningar af nämnda banlinie hade denna

linies reella längd uppgått till 507,4 kilometer, men vid den permanenta

utstakning, som sedermera egt rum och afslutats under 1892 års höst,

hade en förkortning i våglängden vunnits af 8,7 kilometer, hvarigenom

ifrågavarande linies längd minskats till 498,7 kilometer, allt i runda tal.

Visserligen komme den utstakade byggnadslinien mellan Norrbottens

länsgräns och Elfsbyn att i jemförelse med den äldre undersökningslinien

kräfva något större terrasseringsarbeten, men det oaktadt

hade den på grund af verkstälda omstakningar upprättade och beräknade

kostnaden för återstående arbeten å bandelen Vännäs—Boden till

följd af den betydliga vägförkortningen och de senare årens låga pris

å skenor så nedgått, att för arbetenas afslutande å denna handel endast

ett belopp af 3,700,000 kronor skulle erfordras i stället för 4,015,000

kronor, som bort utgå enligt första kostnadsförslaget.

Totala byggnadskostnaden för den 498,7 kilometer långa bandelen

Vännäs—Boden skulle härigenom komma att uppgå till 24,790,000 kronor

mot förut beräknade 25,105,000 kronor, eller till i rundt tal 50,000

kronor per bankilometer.

Beträffande de arbeten, Indika styrelsen ansåge sig med det för år

1893 beviljade anslagét kunna utföra, skulle dessa komma att omfatta

ej mindre terrassering och skenläggning af en 80 kilometer lång bansträcka

från Bastuträsk till korsningen af landsvägen mellan Piteå och

Arvidsjaur med de större brobyggnaderna öfver Skellefte och Byske

elfvar än äfven terrassering och skenläggning af ytterligare 35 kilometer

å bansträckningen från Boden söderut eller från Krokträsk till

närheten af Bänkerträsk med brobyggnad öfver Piteelf.

I enlighet härmed skulle större delen af banvallens terrassering

under loppet af år 1893 kunna utföras och för år 1894 endast återstå

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

3

planering och stenläggning af den 25 kilometer långa bansträckan från

landsvägskorsningen vid Storlångträsk till Bänketräsk jemte de större

grusnings-, bangårdsplanerings- och husbyggnadsarbeten, hvilka tillhörde

banans komplettering mellan Jörn och Boden.

I det för jernvägsbyggnadens fortsättning och afstötning upptagna

belopp af 3,700,000 kronor inginge icke kostnaden för den materiel,

som ytterligare kunde anses behöflig.

Med tillämpning af den hittills följda beräkningen i fråga om första

uppsättningen utaf rullande materiel för stambanan genom öfre Norrland,

eller en anskaffningskostnad af 5,000 kronor per bankilometer,

skulle den 499 kilometer långa liniens Långsele—Boden utrustning i

berörda hänseende kräfva ett belopp af 2,495,000 kronor. Häraf hade,

enligt hvad ofvan nämnts, af Biksdagen redan för banlinien Långsele—

Vännäs anslagits tillsammans 1,075,000 kronor, hvadan för den återstående

bandelen Vännäs—Boden skulle återstå en summa af 1,420,000

kronor. Ehuru denna i kostnadsförslaget beräknade summa utan tvifvel

inom få år komme att erfordras för bandelens framtida trafikerande,

hade styrelsen dock, enär föga sannolikhet förefunnes derför, att ifrågavarande

bansträcka under första året af dess trafikerande skulle påkalla

mer än ett tåg dagligen i hvardera rigtningen, ansett att behofvet af

rullande materiel för närvarande kunde inskränkas till följande antal

lokomotiv och vagnar med tillhörande delar för en sammanlagd kostnad

af 800,000 kronor, nemligen:

för 6 lokomotiv med reservdelar ...................................... kr. 300,000: —

» 12 st. person-, post- och bagagevagnar å kr. 20,000 » 240,000: —

» 60 st. godsvagnar till medelpris af kr. 3,000 ......... )> 180,000:

» axlar och hjul .................................................................. » 65,000:

» apparater för bromsning, belysning och uppvärmning » 15,000: —

tillsammans kr. 800,000: —

Samtliga dessa slag af rörlig materiel vore antagna att utföras i

enlighet med redan å statens jern vägar befintliga och af Kongl. Maj:t

godkända typer, nemligen lokomotiv sexkopplade af godstågstypen Kd,

personvagnar samt post- och bagagevagnar efter bogiesystemet, de

förra kombinerade II och III klass, de senare kombinerade post- och

bagagevagnar, samt godsvagnar fyrhjuliga, dels öppna dels täckta, till

hälften af hvartdera slaget.

Enär den för jernvägsbyggnadsarbetets afstötande mellan Vännäs

och Boden beräknade kostnad af 3,700,000 kronor blifvit uppgjord

under förutsättning att afsilning skedde under loppet af år 1894,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

skulle, derest arbetets afsilning utsträcktes utöfver detta år, kostnaden

komma att betydligt öfverstiga detta belopp, och på grund häraf ansåge

sig styrelsen böra hemställa att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen

aflåta proposition om beviljande för år 1894 af hela det för stambane^ySgna^ens

fullbordande till Öfver-Luleå (Boden) erforderliga byggnadsanslaget

af 3,700,000 kronor äfvensom, för banans förseende med rörlig

materiel, ett belopp af 800,000 kronor, eller tillsammans 4,500,000

kronor.

Då det ur flera synpunkter måste anses synnerligen önskvärd!, att

ifrågavarande stambana blefve skyndsamt färdigbyggd, har chefen för

civildepartementet instämt i hvad jemvägsstyrelsen sålunda föreslagit.

Till fortsättning af stambanan norr om Sollefteå (Långsele) har

Riksdagen hittills anvisat:

å riksstaten:

för år 1887 ............................. kronor 500,000

» » 1888 .............................. » 500,000

» » 1889 ............................. » 2,000,000

» » 1890 .............................. » 1,400,000

» » 1891 .............................. >» 4,665,000

» » 1892 ............................. » 4,000,000

» » 1893 ............................. » 4,000,000

kronor 17,065,000:— kronor 5,100,000: —

kronor 22,165,000: —

Då sistlidne års Riksdag hos Kongl. Maj:t, i skrifvelse n:o 29,

anmälde sitt beslut om beviljande för innevarande år af ett anslag å

4,000,000 . kronor till fortsättning af arbetena å stambanan till Boden,

anförde Riksdagen såsom skäl derför, bland annat, den omständigheten,

att banan närmade sig sin snara fullbordan, och att det under sådana

förhållanden vore, jemväl ur ekonomisk synpunkt, en fördel, om densamma

blefve färdig ju förr desto hellre. Sedan denna Riksdagens

uppfattning uttalades, har jernvägsarbetet pågått ytterligare ett år och

derigenom ännu mer nalkats sin afslutning. I samma grad har också

nyssnämnda skäl för arbetets fortsättande med oförminskad kraft vunnit

i styrka, och utskottet anser sig derför böra hos Riksdagen förorda

beviljandet af det utaf Kongl. Maj:t äskade byggnadsanslaget å 3,700,000

kronor, hvarmed stambanebyggandet i Norrland kan blifva bragt till

slut. Härtill känner sig utskottet så mycket mer manadt, som jernvägsstyrelsen

förklarat, att, derest arbetena å jernvägen icke drefves så, att

af lånta medel:

— kronor 500,000: —

— » 1,500,000: —

— » 500,000: —

)) 2,600,000: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

5

banan blefve färdigbyggd under år 1894, kostnaden skulle komma att

betydligt öfverskrida berörda belopp.

Hvad härefter angår det för banans förseende med rörlig materiel

begärda anslag å 800,000 kronor, har utskottet funnit lämpligast, att

Kongl. Maj:ts framställning härom behandlas i ett sammanhang med

frågan om anslag till förstärkande af Gellivarabanans rörliga materiel.

I sistnämnda ämne har, enligt hvad förut åberopade statsrådsprokoll

utvisar, jernvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse af den 29 december

1892 anfört följande.

Trafiken på Gellivarabanan hade under år 1892 uppnått ett ej obetydligt

större omfång, än hvad styrelsen i sin underdåniga skrifvelse

af den 16 december 1891, hvilken omnämnts i statsrådsprotokollet den

13 januari 1892, på grund af vederbörande grufegares framställning

ansett sig hafva skäl att antaga såsom påräknelig, i det att nemligen dels

malmtransporterna under året i dess helhet kunde beräknas komma att

omfatta omkring 180,000 tons i stället för de i ofvannämnda skrifvelse

beräknade 100,000 tons, dels äfven den öfriga trafiken visat en oväntad

liflighet. Så hade under de elfva månaderna januari—november de

resandes antal varit öfver 75,000 och de försålda personbiljetterna inbragt

öfver 84,000 kronor, hvarjemte utom malmen transporterats öfver

16.000 tons fraktgods. Också hade från Gellivarabanan till styrelsens

hufvudkassa under år 1892 till den 29 december såsom nettobehållning

vid jernvägsdriften inre verserats 207,000 kronor.

Då af den nyssnämnda malmqvantiteten allra största delen utskeppats,

syntes det vara att antaga, att Gellivaramalmen numera vunnit

insteg på den europeiska marknaden och att sålunda redan från och

med år 1893 all utsigt förefunnes till en stadigvarande malmtransport,

hvars omfång, bedömd efter den qvantitet, som fraktats per månad

sedan den egentliga trafiken börjats i juni månad år 1892, syntes styrelsen

böra antagas till minst 300,000 tons per år.

Under sådana förhållanden måste styrelsen för sin del anse, att

den i styrelsens åberopade skrifvelse omförmälda, af vederbörande

grufegare för mer än ett år sedan gjorda och sedermera ofta förnyade

enträgna framställningen, att jernvägen måtte sättas i stånd att redan

från och med år 1893 till Luleå nedfrakta nyssnämnda qvantitet af

300.000 tons malm årligen, borde med hänsyn till jernvägens ekonomiska

fördel väl beaktas och jernvägsdriften med afseende derpå inrättas.

Om eu så stor malmtransport skulle kunna stadigvarande ombesörjas,

blefve emellertid följande åtgärder behöfliga:

i:o) banvallens fullständiga iordningställande och dränering jemte

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

den komplettering af byggnadsarbetena vid stationerna, som påkallades

af den. person- och godstrafik, hvilken, enligt hvad erfarenheten numera

visat, uppträdde i sammanhang med malmtransporterna;

2:o) omfattande permanenta anordningar vid hamnen å Svartön

utanför Luleå för underlättande af malmens inskeppning; samt

3:o) anskaffande af rörlig materiel i tillräcklig mängd samt uppförande

af byggnader för dess förvarande och reparation.

Hvad det under punkten 1 ro) anmärkta beliofvet anginge, så vore

det visserligen styrelsens bestämda uppfattning, att de nödiga kompletteringsarbetena

för banan och stationerna slutligen komrne att uppgå

till den af styrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 16 december

1891 beräknade totalkostnad af 3,598,000 kronor, med det afdrag allenast,

som utelemnandet af stängsel kunde medföra. Då det emellertid

skulle blifva förenadt med ganska stor svårighet och dryg kostnad att

under pågående malmtransporter af 1,000 tons i medeltal per dag fortsätta

dessa kompletteringsarbeten i samma skala, som under år 1892

skett, borde de arbeten, som ännu återstode att utföra, enligt styrelsens

förmenande lämpligen fördelas på längre tidrymd än den, som skulle

erfordrats, om de utförts, innan trafiken hunnit växa. Nu kunde visserligen

kostnaderna för de kompletteringsarbeten, som under nyssnämnda

trafikförhållanden skulle kunna medhinnas under ett års förlopp,

med någorlunda säkerhet beräknas att uppgå till 400,000 kronor,

eller ungefär det belopp, hvilket ännu återstode oanvändt af de till

ifrågavarande ändamål af 1892 års Riksdag anslagna medel, dock endast

under förutsättning att transporterna fortginge något så när jemnt

under året. Men vid osäkerheten om huru malmtrafiken kunde komma

att fördelas på årets månader, och då denna fördelning af naturliga

skäl vore bestämmande för vidden af de kompletteringsarbeten, som

kunde medhinnas, hade styrelsen ansett rättast att vid detta tillfälle

ej hos Kongl. Maj:t göra framställning om ytterligare anslag till nu

omhandlade ändamål. Deremot förbehölle sig styrelsen att framdeles

till framläggande för 1894 års Riksdag få inkomma med underdånigt

förslag till anslag för de kompletteringsarbeten, hvilka, på grund af

den erfarenhet, som vunnes under år 1893, kunde synas styrelsen behöfliga

och lämpliga att utföra under år 1894.

Vidkommande derefter de permanenta anläggningarna å Svartön,

så syntes med dessa arbetens utförande ännu någon tid kunna anstå,

då det nemligen, att döma af den erfarenhet rörande utskeppningen,

som under år 1892 erhållits, syntes vara möjligt att med relativt billiga

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22. •

provisoriska inrättningar tills vidare nöjaktigt sköta inskeppningen äfven

af en qvantitet af 300,000 tons årligen.

Hvad slutligen anginge behofvet af rörlig materiel samt byggnader

för denna materiels förvarande och reparation, ville styrelsen i underdånighet

framhålla att, då uuder år 1893 ballastarbetena på banan af

ofvan anförda skäl borde blifva betydligt mindre omfattande än undei

år 1892 och en stor del af den för dessa arbeten använda dragkraften

sålunda kunde göras disponibel för tågtjensten, med ytterligare anskaffning

af lokomotiv för Gellivara-banan syntes kunna tills vidare anstå.

Deremot vore behofvet af ökad vagnpark för malmtransporten oafvisligt

och kunde ej anslås lägre, än hvad som motsvarade det af styrelsen

1 dess underdåniga skrifvelse den 16 december 1891 angifna behofvet

af 175 stycken vagnar af 25 tons bärighet per vagn.

Totalkostnaden för dessa vagnar hade i nämnda skrifvelse beräknats

till 700,000 kronor. På grund af särskilda förhållanden syntes

emellertid det sålunda befintliga behofvet af ökade tansportmedel

kunna tillgodoses för en betydligt lägre kostnad.

För att upprätthålla den malmtrafik, hvilken under 1892 års sommar

erbjudit sig och hvilken under en tid uppgått ända till 35,000 tons i

månaden, hade nemligen styrelsen funnit lämpligt att af bolaget »The

North Central Waggon Company» den 1 juli 1892 förhyra 300 stycken

malmvagnar, hvilka — förut uthyrda till det svensk-noiska jernvägs

bolaget — funnits i Luleå tillgängliga. Af dessa vagnar hade sedermera,

på grund af Kongl. Maj:ts medgifvande, inköpts 50 stycken

af 20 tons bärighet för det ''af 1892 års Riksdag beviljade anslaget

till rörlig materiel vid Gellivara-banan till pris af 2,160 kronor

per stycke. De öfriga 250 vagnarna vore fortfarande förhyrda .på det

vilkor, att om köp af dessa vagnar uppgjordes före den 1 april 1893

med betalningsskyldighet den 1 juli samma år, skulle priset utgöra

2 000 kronor pr vagn, men deremot vid betalningstillfället återställas

den erlagda hyran, 45 kronor per vagn i månaden, efter afdrag likväl

af den till 4 procent per år från den 1 juli 1892 beräknade räntan å

vagnens nyssnämnda inköpspris, 2,000 kronor. Då nu dessa 250 stycken

vagnar, hvilka vore af samma typ som nyssnämnda, förut anskaffade

50 stycken samt de i sammanhang med banan inköpta 75 stycken,

ehuru med eu bärighet af endast 18 tons, befunne sig i fullgodt skick

samt tillhopa erbjöde samma lastförmåga som de ofvan omförmälda till

anskaffning förut föreslagna 175 vagnarna, ansåge styrelsen dem tjenliga

att användas i stället för dessa senare. Den ofvan antydda besparingen

i anskaffningskostnaden för den vid en årlig malmtransport

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

af 300,000 tons erforderliga vagnmaterielen skulle då utgöra 200,000

kronor, hvarjemte af det utbetalda hyresbeloppet 85 procent skulle

återbäras.

För den vid banan befintliga rullande materielens vård och reparation

torde enligt styrelsens förmenande tillsvidare genom provisoriska

åtgärder kunna någorlunda tillfredsställande sörjas, hvarför styrelsen

icke ansåge sig böra nu framställa någon ansiagsbegäran för detta

ändamål.

Under förutsättning att ofvan omförmälda »The North Central

Waggon Company» tillhöriga vagnar finge inköpas, att köpet kunde

uppgöras före den 1 april innevarande år och att liqviden kunde

fullgöras den 1 juli samma år, kunde styrelsen alltså, beträffande anslag

till Gellivara-banans iordningställande, för närvarande inskränka

sig till att i underdånighet anhålla det Kongl. Maj:t täcktes af Riksdagen

äska till förstärkande af Gellivara-banans materiel ett anslag af

500,000 kronor, att utgå redan under år 1893.

Då vilkoren för det ifrågasatta inköpet syntes vara för statsverket

fördelaktiga, tillstyrkte chefen för civildepartementet den af jernvägsstyrelsen

föreslagna framställningen till Riksdagen.

Vid pröfningen af föreliggande förslag har utskottet å ena sidan

icke förbisett, att de vilkor, hvarpå ifrågavarande malmvagnar skulle

kunna för statens räkning förvärfvas, äro afsevärdt fördelaktiga, men

å andra sidan har utskottet, då full visshet om malmtransportens normala

omfång ännu icke torde hafva vunnits, ej kunnat undgå att finna nödig varsamhet

bjuda, att Riksdagen icke bestämdt förklarar den tidpunkt redan nu

vara inne, då staten bör genom köp definitivt öfvertaga omförmälda vagnar.

Då emellertid ställningen kan blifva sådan, att omsorgen om statens fördel

fordrar, att icke det tillfälle försummas, som erbjuder sig till förvärfvande

af flera malmvagnar än dem, staten för närvarande eger, har

utskottet ansett denna fråga under nuvarande förhållanden bäst lösas

på det sätt, att Riksdagen till Kongl. Majrts förfogande ställer det för

bandelens Vännäs—-Boden förseende med rörlig materiel för år 1894

äskade belopp af 800,000 kronor, men tillika bemyndigar Kongl. Maj:t

att, om så skulle pröfvas nödigt, för inköp af malmvagnar för Luleå —

Gellivara-banan redan under innevarande år deraf använda ett belopp,

som, med afseende å de i den kongl. propositionen meddelade upplysningar,

torde böra bestämmas till högst 500,000 kronor.

Visserligen kan härigenom komma att inträffa, att de till anskaffande

af rörlig materiel för norra stambanan tillgängliga medel i någon mån

minskas, men denna omständighet synes utskottet icke vara af beskaffa
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

9

het att höra få lägga hinder i vägen för en i andra hänseenden lämplig

åtgärd. Från ekonomisk sida sedt, torde nemligen hufvud vigten

ligga derpå, att sjelfva byggnadsarbetet å berörda stambana så bedrifves,

att detsamma kan afslutas under nästkommande år. Trafiken å banan

kommer säkerligen att till en början blifva af ringa betydenhet och för

sitt upprätthållande ej erfordra synnerligt stor materiel. Skulle det

likväl vara så, att trafiken icke kan skötas med den materiel, som kan

anskaffas för dertill anvisade medel eller på andra håll till äfventyrs

undvaras, lärer sådant näppeligen vålla svårigheter af allvarligare art.

Kongl. Maj:t har ju i dylikt fall tillfälle att i början af 1894 års riksdag

göra framställning om anvisande af ytterligare oundgängligen nödiga

medel, hvilka Riksdagen icke torde undandraga sig att bevilja, och då

jernvägen antagligen icke hinner blifva färdig förrän under senare

hälften af samma år, föreställer sig utskottet, att hinder icke skall möta

för sakens ordnande på tillfredsställande sätt.

Vid det förhållande att anslaget till rörlig materiel för norra stambanan

först skall utgå under nästa år, men det belopp deraf, som enligt

utskottets förslag må användas för inköp af malmvagnar, kan behöfva

lyftas redan under detta år, förutsätter den af utskottet förordade

åtgärden, att anslagsbeloppet, 800,000 kronor, göres oberoende af riksstaten

för år 1894 och till den ändan anvisas å riksgäldskontoret, hvilket

utskottet så mycket mindre tvekat att tillstyrka, som det är alldeles

gifvet, att största delen, om icke hela beloppet af anslaget till norra

stambanans fullbordande måste bestridas med lånta medel.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, med anledning

af Kongl. Maj:ts förevarande framställningar, hemställa:

a) att Riksdagen må, till afslutande af arbetena

å stambanan mellan Vännäs (Nyby) och Öfver-Luleå

(Boden), för år 1894 bevilja ett anslag af 3,700,000

kronor; och

b) att Riksdagen må, för anskaffande af rörlig materiel

till bansträckan Vännäs—Öfver-Luleå, till Kongl.

Maj:ts förfogande ställa ett belopp af 800,000 kronor,

att'' i män af behof under år 1894 lyftas i riksgäldskontoret,

med rätt för Kongl. Maj:t att, derest Kongl.

Maj:t så pröfvar nödigt, deraf använda högst 500,000

kronor till inköp af malmvagnar för Luleå—Gellivarabanan

samt att redan under innevarande år i riks
Bih.

till ltikxd. Prot. 18!) IS. 4 Samt. 1 Afd. 11 Häft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 22.

gäldskontoret lyfta hvad som för dylikt inköp kan

inom sistnämnda belopp erfordras.

Om sättet för anvisande af det under mom. a) föreslagna anslagsbelopp

kommer utskottet att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 24 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Herr C. Lundeberg har anhållit att få antecknadt, att han icke inom

utskottet deltagit i behandlingen af detta utlåtande.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1893:10 Skrifvelse till fullmägtige i riksgäldskontor et angående anvisande å riksgäldskontor af medel till inköp af rörlig materiel för vissa statens jernvägsbyggnader a1 i texten
  2. Rskr. 1893:9 Skrifvelse till Konungen, angående föreslagna jernvägsbyggnader för statens räkning. s. 13 i texten