Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift af lösesumman för vissa hemmansräntor, som i anledning af upphörande af rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag skolat uppdebiteras

1893-02-24 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:25, Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift af lösesumman för vissa hemmansräntor, som i anledning af upphörande af rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag skolat uppdebiteras

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande, N:o 25.

N:o 25.

Ank. till Biksd. kansli den 24 febr. 1893, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om eftergift af lösesumman

för vissa hemmansräntor, som i anledning af upphörande

af rättsförhållandet mellan kronan och Sala

bergslag skolat uppdebiteras

(I. A.)

Med anledning af Kongl. Maj:ts den 6 april 1887 till Riksdagen

aflåtna proposition angående upplösning af då bestående rättsförhållande

emellan kronan och Sala bergslag m. in., beslöt Riksdagen medgifva,

att en sådan uppgörelse finge träffas mellan kronan och Sala bergslag,

att Sala silfververk under full eganderätt öfverlätes till bergslaget mot

det att kronan återvunne dispositionsrätten öfver vissa fastigheter och

anslag m. m. För denna uppgörelse faststäldes, utom andra, de bestämmelser,

att bergslaget skulle vara skyldigt att fem år efter den

dag, då aftalet inginges, frånträda dispositionen af det så kallade Hyttans

vattensystem med de vid Sala hytta och der ofvanför gjorda vattenuppdämningarna,

och att detta aftal skulle träda i kraft den 1 januari

1888. Derjemte medgaf Riksdagen, att, sedan Sala hyttas vattensystem

blifvit till kronan afträdt, detsamma finge, så vidt kronans rätt anginge,

utrifvas, under vilkor att de jordegare, som genom utrifningen vunne

fördel, skulle till statsverket erlägga ett belopp af 19,800 kronor, motsvarande

i afrundadt tal det med trettio procent nedsatta kapitalvärdet

af de räntebelopp, som genom förmedling i följd af vattenuppdämning

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande, N:o 25. 7

eftergifvits, hvilket belopp skulle till betalning fördelas på den nyvunna

eller förbättrade jorden i mån af dess genom vattenafledningen vunna

fördel.

Under åberopande häraf hafva herrar J. Persson och E. Ersson i

en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 147) vidare anfört, att, då

den vid 1885 års riksdag beslutade trettioprocentsafskrifningen af grundskatter

således tagits i beräkning vid bestämmandet af lösesumman för

de omförmälda grundräntorna och denna lösesummas eftergifvande, i

den mån öfriga grundskatter afskrefves, följaktligen blifvit af Riksdagen

i princip erkänd, motionärerne vid förlidet års urtima riksdag, då frågan

om grundskatternas fullständiga afskrifvande förelåg till Riksdagens

pröfning, föreslagit, att, derest fortsatt afskrifning af de på viss jord

hvilande grundskatter komme att beslutas, denna afskrifning jemväl

måtte tillämpas på den ofvannämnda lösesumman 19,800 kronor.

Det särskilda utskott, till hvars förberedande behandling frågan

varit remitterad, hade emellertid uttalat den mening, att, som den ifrågavarande

lösesumman endast vore att anse som en kronans eventuella

fordran af jordegarne, den af Kongl. Maj:t föreslagna tolfårsafskrifningen

af grundskatter uppenbarligen icke kunde på densamma tillämpas.

Deremot syntes billigheten obestridligen fordra, att, om den stora afskrifningen

komme till stånd, jemväl de, som kunde blifva skyldige

erlägga lösesumman, erhölle en motsvarande förmån; och borde denna

lämpligast beredas dem genom ett eftergifvande på en gång af förenämnda

eventuella fordran. Då emellertid förslaget, sådant som det

blifvit affattadt, icke inrymde möjligheten af en sådan åtgärd, ansåge

utskottet att Riksdagen då icke kunde annat än afslå berörda förslag.

I enlighet med utskottets hemställan blef också motionen af Riksdagen

afslagen.

Då det således endast varit af formella skäl, som förenämnda, vid

1892 års urtima riksdag väckta förslag afslogs, hafva motionärerne nu

ånyo framlagt detsamma med tillgodogörande af särskilda utskottets

anvisning i afseende på formen och sålunda hemstält, att Riksdagen

måtte besluta att på eu gång eftergifva hela den af 1887 års senare

Riksdag bestämda lösesumman, 19,800 kronor, för hemmansräntor, som

i anledning af upphörande af rättsförhållandet mellan kronan och Sala

bergslag skolat uppdebiteras.

Till stöd för sitt förslag hafva motionärerne vidare anfört, att

utrifningen af uppdämningarne i Hyttans vattensystem finge, enligt det

mellan kronan och Sala bergslag träffade aftalet, ske när som helst,

från innevarande års början räknadt. Genom dess verkställande skulle,

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande, N:o 25.

såsom det framginge af den omfattande utredning, hvilken meddelats

i det till Kongl. Maj:ts proposition den 17 december 1886 fogade statsrådsprotokollet

öfver finansärenden, vinnas en ökad jordareal af 8,489

tunnland 15,8 kappland och ett ökadt jordvärde af 614,538 kronor 44

öre. Det vore nemligen att märka, att de af vatten skadade eller

fördränkta egorna omkring och uti de åar och sjöar, som tillhörde

Hyttans vattensystem, i allmänhet utgjorde delar af de utaf dämningarna

beroende hemmannens och lägenheternas bättre jord. Yäl kunde

det, i afseende å en del af dessa jordsträckor, ega sin rigtighet hvad

1892 . års särskilda utskott sagt sig hafva inhemtat, nemligen att det

läge i vida fältet, huru vida utrifningen af vattenuppdämningarne någonsin

komme till stånd. Särskildt gälde detta de egor, som sträckte

sig intill och ut i sjön Hallaren, hvars vattenyta icke syntes kunna

sänkas utan att åtskilliga vattenverksegares rättigheter och intressen

deraf berördes. Men med de öfriga förhölle det sig i sjelfva verket

annorlunda. . Så förefunnes till exempel för vattenafledningen från

egorna omkring och i sjön Klasbomyran, för så vidt motionärerne hade

sig bekant, inga andra hinder än svårigheten för vederbörande jordegare

att utgöra den bestämda lösesumman. Blefve denna eftergifven,

skulle uppdämningarne i sistnämnda sjö genast kunna utrifvas, enär

annans rätt än jordegarnes icke vore deraf beroende, och de dryga

kostnader och den tidsutdrägt, som vore förenade med förrättandet

af sådan syn, som vore föreskrifven i § 27 af lagen om dikning och

annan afledning af vatten den 20 juni 1879, skulle följaktligen i detta

fall kunna undvikas. Ett eftergifvande af skyldigheten att erlägga

den ifrågavarande lösesumman i händelse af dämningarnes utrifning

borde, enligt motionärerne, så mycket mindre komma att medföra

någon verklig förlust för staten, som det vore högst sannolikt, att någon

dylik utrifning icke komme att ega rum, så länge skyldigheten att erlägga

lösesumman qvarstode för jordegarne; men förrän utrifningen

skett kunde staten icke ega någon rätt att utkräfva denna lösesumma.

Deremot läge det antagandet nära till hands, att densammas eftergifvande

skulle verka som eu kraftig sporre till utrifningens skyndsamma

verkställande, hvaraf äfven staten borde komma att vinna fördel till

följd af ökad skatteförmåga hos egarne af den genom vattenafledningen

vunna eller förbättrade jorden.

Såsom motionärerne åberopat, har den år 1885 beslutade afskrifningen

af de å viss jord h vilande grundskatterna af Riksdagen tillämpats

vid bestämmande af kapitalvärdet af de räntebelopp, som genom

förmedling i följd af vattenuppdämning vid Hyttans vattensystem efter
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande, N:o 25.

gifvits men, efter utrifning af uppdämningarna, skola för den nyvunna

och förbättrade jorden i mån af dess genom vattenafledningen vunna

fördel erläggas. I enlighet härmed fordrar också utan tvifvel billigheten

att, sedan vid 1892 års urtima riksdag en fullständig afskrifning

af grundskatterna beslutats, motsvarande lindring beredes i afseende å

den ifrågavarande lösesumman för grundräntor. Då emellertid fördelningen

af denna lösesumma ej ännu kunnat bestämmas utan först framdeles

efter uppdämningarnas utrifning och i mån af jordens förbättring

skulle komma att utgå samt följaktligen största svårighet måste uppstå

vid beräkningen af den lindring i lösesumman, som må, med anledning

af urtima Riksdagens beslut, böra tillkomma egarne af den nyvunna

marken, anser utskottet, på sätt det särskilda utskottet antydt och motionärerna

äfven föreslagit, att hela lösesumman bör på en gång eftergifvas,

helst det ligger inom ifrågavarande jordegares befogenhet att ej

föranstalta om utrifningen, förr än det kan befinnas för dem fullt fördelaktigt,

och ju, allt efter som dessa utrifningar uppskjutas, den tid

kommer att uppnås, då grundskatteafskrifningen i sin helhet blifvit

genomförd.

Med afseende härå och med hänsyn till ej allenast den förenkling

i uppbördsförhållandena, som föranledes deraf, att hela ifrågavarande

lösesummas jemförelsevis ej betydliga belopp genast nu efterskänkes,

utan äfven vigten af att den odlingsbara mark, som genom ofvan berörda

uppdämningars utrifning kan komma att vinnas, må så snart som

möjligt tillgodogöras, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med bifall till herrar Perssons

och Erssons förevarande motion, må för sin del besluta

att på en gång eftergifva hela den af 1887 års

senare Riksdag bestämda lösesumman, 19,800 kronor,

för hemmansräntor, hvilken i anledning af upphörande

af rättsförhållandet mellan kronan och Sala bergslag

skolat uppdebiteras.

Stockholm den 24 februari 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Bih. till Iiilcsd. Prot. 1893. 4 Sami 1 Afd. 18 Häft. 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.