Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om inköp af den s. k. vestkustbanan.

1893-03-03 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:27, Utlåtande, i anledning af väckt förslag om inköp af den s. k. vestkustbanan.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1893, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om inköp af den s. k.

vestkustbanan.

(R. A.)

I en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet remitterad

motion (n:o 187) har herr I. Månsson m. fl. föreslagit, att

Riksdagen må:

aj för sin del besluta, att staten skall dels begagna sin i

koncessionerna för Skåne—Hallands, mellersta Hallands, Göteborg—

Hallands och Malmö—Billesholms jernvägar förbehållna rätt att inlösa

dessa jernvägar och dels inköpa Landskrona—Engelholms jernväg,

om sådant inköp kan ske på vilkor, som af Kong! Maj:t

pröfvas vara för staten antagliga, med iakttagande härvid, att inlösningspriset

skall bestämmas i enlighet med de grunder, som finnes

i koncessionerna angifna, och att inköpspriset för den sistnämnda

jernvägen i intet fall får öfverstiga kostnaden för anläggande af ny

jernväg af samma beskaffenhet, äfvensom att ifrågavarande inlösen

och inköp så ordnas, att eganderättens öfvergång till staten må ega

rum före den 1 juni 1894;

Bih. till Riksd. Prot. 1893. 4 Sami. 1 Afd. 20 Häft. (N:o 27.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

b) bemyndiga Kong! Maj:t att på de i mom. a) antydda

grunder med vederbörande jernvägsegare låta afsluta aftal om jemvägarnes

öfverlemnande till staten samt att i öfrigt besörja om de

verkställighetsåtgärder, som för jernvägarnes mottagande till förvaltning

af staten erfordras; samt

c) uppdraga åt och bemyndiga fullmägtige i riksgäldskontoret

att, sedan de i mom. b) omförmälda aftal kommit till stånd, till

vederbörande utbetala inlösnings- och inköpssummorna samt för

detta ändamål försälja eller utställa i svenskt mynt förskrifna statsobligationer.

I sin framställning till stöd för detta förslag hafva motionärerna

till en början — med erinran att, sedan den s. k. 1886 års

ekonomiska komité uttalat sig för inköp i stor skala af enskilda

jernvägar för statens räkning, den sålunda väckta frågan förblifvit

hvilande — förklarat, att, då de nu tilläte sig fästa Riksdagens uppmärksamhet

på en fråga om dylikt inköp, de icke skulle inlåta sig

på sjelfva principen, huru vida staten såsom drifvande jernvägsindustri

vore bättre än enskilde i stånd att tillgodose de intressen,

som i jern vägs väsendet borde tillvaratagas och främjas för att afvinna

jernvägarne den största möjliga nytta, utan endast hålla sig

till det faktum, att staten redan genom ett vidt utgrenadt nät af

stambanor drefve en storartad jernvägsindustri. Yilkoret för att

denna skulle gå framåt och med gynsamt resultat fullföljas, vore

emellertid, att staten genom noggrant aktgifvande på förhållandena

tillsåge, att dess redan befintliga jernvägsnät vidmagthölles icke allenast

genom nödiga reparationer och förbättringar, utan äfven genom

komplettering med nya länkar, i den mån sådana erfordrades för

att hindra att redan vunnen trafik afleddes eller för att tillföra ny

sådan, som eljest skulle söka sig andra vägar, eller ock för att genomföra

en bättre administration.

Då jernvägar först anlades i vårt land, hade ändamålet med

statens jern vägsbyggande, sådant det enligt komitéutredningar och

Riksdagarnes förhandlingar kunde bestämmas, varit, att staten skulle

bygga och trafikera de störa stambanorna, som förmedlade trafiken

och samfärdseln på stora afstånd; hvaremot den enskilda företagsamheten

hänvisades till de kortare och rent lokala bananläggningarna.

Förhållanden hade emellertid inträffat, som ådagalade, att det ursprungliga

af Kongl. Maj:t och representationen godkända syf
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27. 3

tet med statens en gång påbörjade och fullföljda jernvägsanläggningar

äfven kunnat upptagas och i konkurrens med statens drif vas af

enskilda jernvägar, derigenom att sådana, som från början endast

varit rena lokalbanor, genom sammanslutning bildat sammanhängande

sträckor, å hvilka jernvägsdrift egde rum af sådan beskaffenhet, att

den, utom att den afledde trafik från statens redan anlagda jernvägar

eller eljest konkurrerade med dessa, dessutom och i vida högre

grad än meningen från början varit eller kunnat förutses förmedlade

intemationel trafik, öfver hvilkens ledning och handhafvande staten

endast i oväsentlig mån kunde utöfva inflytande.

Ett sådant förhållande hade sina vådor, och det vore säkerligen

till en god del, om ej hufvudsakligast, insigten härom, som

föranledt dertill, att Kongl. Maj:t i de på senare tider meddelade

koncessioner å enskilda jernvägar infört bestämmelse, att dessa skulle

kunna af staten inlösas till ett pris, som skulle beräknas efter vissa,

på förhand bestämda grunder.

Motionärerna anföra vidare, att det vore kändt, att genom

sammanslutning i trafikhänseende af Skåne Hallands, Mellersta

Hallands samt Göteborg—-Hallands jernvägar bildats eu fortlöpande

jernväg, som i dagligt tal benämndes vestkustbanan, samt att denna

jernväg’ medelst den nyinrättade ångfärjan mellan Helsingborg och

Helsingör förmedlade en intemationel, direkt trafik, som kunde utsträckas

öfver större delen af Europa samt äfven till länder utom

detsamma. Här vore alltså, och då dessa jernvägar anlagts af enskilda

bolag, åt dem upplåtet att med främmande jernvägsförvaltningar

afsluta aftal och förbindelser, som icke annat än medelbart,

och äfven detta endast i ringa mån, kunde regleras af staten, oaktadt

dylika aftal och förbindelser utöfvade ett icke ringa inflytande

på statens egen jern vägsindustri. .

För sin del ansågo motionärerna — ocli de trodde sig deiutinnan

hafva på sin sida eu alltjemt mera stadgad opinion i landet

— att staten skulle handla välbetänkt, om den förvärfvade vestkustbanan

jemte nödig förbindelsegren med Malmö, der södra stambanan

utmynnade; en förbindelsegren, som vore lätt att vinna genom inköp

af Landskrona—Engelholms och Malmö—Billesholms jernvägar.

Om man i likhet med motionärerna erkände, att ett vigtigt

statsintresse läge till grund för planen att förvärfva vestkustbanan

mellan Göteborg och Helsingborg samt den nyss nämnda förbindelse
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

grenen till Malmö för statens räkning, måste det äfven erkännas,

att tiden nu vore inne att sätta planen i verket, om den skulle kunna

genomföras med största möjliga fördel för staten. Ty i koncessionerna

för de tre särskilda jernvägar, som tillsammans bildade vestkustbanan,

äfvensom i koncessionen för Malmö—Billesholms jernväg,

vore beträffande vilkoren för statens rätt att tillösa sig dessa jernvägar

stadgadt, att dessa vilkor blefve olika allt efter som inlösen

sker före eller efter förloppet af de närmaste tio åren från det

banorna blifvit i sin helhet eller till någon del öppnade för allmän

trafik. I förra fallet stälde sig vilkoren fördelaktigare för staten än

i det senare, vid hvilket förhållande, och då den äldsta af de fyra

nyssnämnda jernvägarne (Skåne—Hallands) öppnatso för trafik på

bandelarne Helsingborg—Engelholm samt Höganäs—Åstorp i början

af 1885, lätt insåges, att det nu vore på tiden att fatta beslut i

saken. De öfriga af ifrågavarande jernvägar vore visserligen något

yngre, så att, vidkommande dem, frågan skulle kunna något uppskjutas,

men då samtliga jernvägarne (Göteborg—Helsingborg—Malmö)

vore att anse såsom en enhet så till vida, att de endast alla tillsammans

bildade den vigtiga kommunikationsled, som gjort och

gjorde deras förvärfvande till ett angeläget statsintresse, följde deraf,

att förvärfvet eller inköpet borde ordnas så, att jernvägarne på en

gång komme i statens hand.

Vidkommande de utgifter, som blefve nödvändiga för inlösen

af vestkustbanan, eller Skåne—Hallands, Mellersta Hallands och

Göteborg—Hallands jernvägar, hafva motionärerna åberopat en motionen

bilagd utredning, af hvilken skulle framgå, bland annat, att,

om man antoge, att inköpet skedde den 1 juli 1894, staten då hade

att betala:

ör Skåne—Hallands jernväg kr. 9,700,000

» Mellersta Hallands » » 3,600,000

» Göteborg—Hallands » » 5,500,000

—, hvari inginge statslån å kr. 2,230,802

-— » » » » » 1,513,111

— » » » » » 2,030,000

—

kr. 18,800,000

— kr. 5,773,913

—

Genom qvittering mot statslånet skulle således återstå ett belopp

af kronor 13,226,087: —, som staten hade att erlägga efter

derför verkstäld upplåning eller öfvertagande af andra skulder. På

den beräknade köpeskillingen för dessa tre banor skulle staten hafva

att påräkna afkastning af 4.78 procent, en afkastning, som dock

finge anses minimal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

5

Vidkommande Landskrona—Engelholms samt Malmö—Billesholms

jernvägar, af kvilka den senare enligt koncession kunde af

staten inlösas enligt samma grunder, som gälde för vestkustbanan,

men den förra icke vore underkastad inlösningsvilkor, meddela motionärerna

följande uppgifter:

Landskrona—Engelholms jernväg hade en längd af 49 kilometer,

hvaraf sträckan Billesholms grufva—Engelholm utgjorde 23

kilometer. Af jernvägen öppnades för trafik bandelen Åstorp—Enselholm

den 31 december 1875 och bandelen Landskrona—Åstorp

den 1 november 1876.

Malmö—Billesholms jernväg hade en längd af 59 kilometer

och öppnades för trafik den 18 september 1886.

Motionärerna erinra vidare derom, att ingendera af dessa jernvägar

erhållit statsunderstöd, samt åberopa, till ledning för bedömandet

af jernvägarnes värde, ett vid motionen fogadt utdrag ur

allmän svensk jern vägsstatistik.

Angående sättet att, derest staten skulle komma att begagna

sig af sin inlösningsrätt till vestkustbanan och Malmö—Billesholms

jernväg samt i samband dermed äfven förvärfva Landskrona

Engelholms jernväg, anskaffa nödiga penningmedel hafva motionärerna

slutligen anfört, att detta naturligtvis ej kunde blifva annat än upplåning,

hvilken motionärerna förestälde sig utan svårighet böra kunna

ske inom landet, hvarvid säkerligen skulle kunna påräknas, att de

af staten utlemnade obligationerna till en betydande del åtminstone

kunde placeras hos sparbankerna, hvilka enligt nya sparbankslagen

vore pligtiga att anbringa en del af sina från allmänheten mottagna

medel i sådana obligationer, som utgåfves af riksgäldskontoret och

dermed jemt örliga institutioner.

Utskottet inser väl, åtminstone hvad beträffa!* vissa af ifrågavarande

jernvägar, vigten af några bland de synpunkter, ur hvilka

motionärerna ansett önskvärdt, att dessa jernvägar öfvertoges af

staten, men då utskottet icke anser tillrådligt, att, i motsats till

hvad i frågor af enahanda art förut iakttagits, Riksdagen utan den

föregående, ämnet fullständigt utredande undersökning, som endast

torde kunna verkställas genom Kong], Maj:ts försorg och, om Kongl.

Maj:t dertill finner anledning, äfven lärer komma att ega rum, uppå

Bill. till Riksd. Prot. 181)3. 4 Sami. 1 Afd. <>0 Haft. (N;o 27.) 2

opaginerad Kontrollera mot PDF

(i

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

framställning af enskild motionär antager ett förslag af så vidtgående

betydelse som det föreliggande, bar utskottet funnit sig böra

hemställa,

att herr I. Månssons m. fl. ofvan berörda

motion icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Reservation.

af herr V. N. Ekenman : emot vissa delar af motiveringen.

Det skulle här antecknas, att herr S. O. von Frusen icke

deltagit i förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Köersners Boktryckeri, 1898.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.