Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående anvisande af medel till odlingslänefonden.

1893-03-14 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1893:31, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående anvisande af medel till odlingslänefonden.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

I

N:o 31.

Ant. till Eiksd. kansli den 14 mavs 1893, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts ''proposition angående anvisande

af medel till odlingslänefonden. (R. A.)

Med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning beslöt

Riksdagen år 1883, att en särskild fond skulle bildas med ändamål att

genom lån understödja odling af sänka marker, samt anvisade medel dertill

för tiden från och med år 1884 till och med år 1888, hvarefter Riksdagen

sistnämnda år för ytterligare fem år anvisade medel till fonden

samt beslöt i sådant afseende, med bifall till hvad Kongl. Maj:t i proposition

derutinnan föreslagit, att till nämnda fond finge under hvarje af

åren 1889—1893 ej mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter

å odlingslån än äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition

af Kongl. Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte

de till fonden ingående annuiteter kunde erfordras till fyllande af högst

en million kronor årligen; att riksgäldskontoret skulle af fonden erhålla

godtgörelse för den ränteutgift, som, genom berörda medels öfverlemnande

till fonden, för riksgäldskontoret förorsakades; samt att fullmägtige i riksgäldskontoret

skulle ega att, för beredande af den tillgång till de riksgäldskontoret

åliggande försträckningar till ifrågavarande fond, som kunde erfordras

utöfver hvad enligt särskilda beslut kunda blifva för sådant ändamål

till riksgäldskontoret öfverlemnadt, i mån af behof försälja obligationer

Iiih. till Rilcsd. Prot. 18.93. 4 Sami. 1 Afd. 24 Haft. (N:o 31.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

i svenskt mynt, ouppsägbara från långifvarens sida, men stälda att återbetalas

viss kortare tid efter af riksgäldskontoret verkstäld uppsägning,

med rätt tillika för fullmägtige att bestämma dessa obligationers valörer,

räntefot och uppsägningstid.

I proposition af den 24 sistlidne februari har Kongl. Maj:t nu, under

åberopande af ett propositionen bifogadt utdrag af protokollet öfver civilärenden

för samma dag, föreslagit Riksdagen:

att till odlingslånefonden må under hvarje af åren 1894—1898 ej

mindre ingå de till statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, än

äfven af riksgäldskontoret, i mån af behof och uppå reqvisition af Kongl.

Maj:t, öfverlemnas medel till så stort belopp, som jemte de till fonden

ingående annuiteter kan erfordras till fyllande af högst en million kronor

årligen;

att riksgäldskontoret skall af fonden erhålla godtgörelse för den ränteutgift,

som, genom berörda medels öfverlemnande till fonden, för riksgäldskontoret

förorsakas;

att fullmägtige i riksgäldskontoret må bemyndigas att, för beredande

af den tillgång till de riksgäldskontoret åliggande försträckningar till

ifrågavarande fond, som kan erfordras utöfver hvad enligt särskilda beslut

må blifva för sådant ändamål till riksgäldskontoret öfverlemnadt, i mån af

behof försälja obligationer i svenskt mynt, ouppsägbara från långifvarens

sida, men stälda att återbetalas viss kortare tid efter af riksgäldskontoret

verkstäld uppsägning, med rätt tillika för fullmägtige att bestämma dessa

obligationers valörer, räntefot och uppsägningstid; samt

att de vilkor och bestämmelser, som för närvarande gälla för lån från

ifrågavarande fond, fortfarande må blifva gällande.

De sålunda omförmälda bestämmelserna återfinnas i kongl. kungörelsen

angående vilkoren för lån från odlingslånefonden den 27 april 1888, intagen

i svensk författningssamling för samma år n:o 20.

Af det åberopade statsrådsprotokollet inhemtas, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 9

december nästlidet år hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos innevarande

års Riksdag föreslå, att Riksdagen, med fastställande för fem år eller för

åren 1894—1898 af odlingslånefondens årliga belopp till en million kronor,

ville anvisa de för fonden erforderliga medel på sätt vid 1888 års riksdag

egde rum, i sammanhang hvarmed styrelserna gjort framställning om visst

tillägg till de för lån från ifrågavarande fond gällande vilkor.

Styrelserna hafva uti förenämnda skrifvelse erinrat, att från ifrågavarande

fond låneunderstöd beviljats till nedannämnda belopp under följande

år, nemligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

3

ar

1884

1885

1886

1887

1888

1889

1890

1891

kr.

115,400

916,300

895,930

931,180

726,200

612,500

322,560

679,900

fördelade på 196 företag och hvarigenom odling och jordförbättring vun
-

nits för 40,123,68 hektar mark.

Ehuru under de senare åren fondens hela summa ej tagits i anspråk,

hafva styrelserna likväl ansett anledning icke förefinnas att för kommande

femårsperiod föreslå nedsättning uti det hittills varande årsbeloppet, helst

det icke vore fråga om en statsutgift utan endast om beredande af medel

för understöd i form af lån, för hvilka staten åtnjöte ränta.

I sitt utlåtande har statskontoret — jemte meddelande af den upplysning,

att under åren 1885 —1892 från statskontoret utanordnats lån till

belopp af sammanlagdt 4,364,998 kronor, att influtna annuiteter under

samma tid uppgått till 1,494,693 kronor 26 öre, samt att fondens skuld

till riksgäldskontoret vid 1892 års slut uppgick till 3,138,492 kronor 37

öre — anfört att, såvidt sådant kunde låta sig på förhand beräkna, de till

statskontoret inflytande annuiteter skulle i runda tal uppgå:

för år 1894 .................................................. till kr. 350,470: —

» * 1895................................................ » » 379,130: —

» » 1896 » » 418,620: —

» » 1897...................................................... » » 612,650: —

» » 1898.................................................... » » 616,150: —

och då det belopp af 1,000,000 kronor för år, som, inberäknadt de till

statskontoret inflytande annuiteter å odlingslån, hittills af Riksdagen stälts

till Kongl. Maj:ts förfogande för att tillgodose behofvet af lån utaf ifrågavarande

slag, visat sig vara fullt tillräckligt, funne statskontoret icke anledning

till erinran mot hvad styrelserna föreslagit om anvisande af enahanda

belopp för nästkommande femårsperiod.

Fullmägtige i riksgäldskontoret hafva, ur riksgäldskontorets synpunkt

icke haft något att erinra deremot, att äfven under nästkommande femårsperiod

från riksgäldskontoret till statskontoret öfverlemnades det belopp,

som för hvarje år erfordrades till fyllande af odlingslånefondens behof, på

derför nu bestämda vilkor.

För egen del har statsrådet och chefen för civildepartementet anfört

följande.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

De skäl, som föranledde bildandet af ifrågavarande fond, torde fortfarande

böra tillerkännas full giltighet, då i betraktande toges, å ena sidan,

att, enligt hvad i statsrådsprotokollet för den 6 mars 1883 omförmäldes,

till odling användbara moss- och myrmarker inom landet uppginge till 5

å 6 millioner tunnland, motsvarande omkring 2''/2 å 3 millioner hektar

och, å den andra, att, enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt

landtbruksstyrelsen uppgifvit, genom de 196 företag, för hvilka låneunderstöd

från fonden till 1891 års slut beviljats, odling och jordförbättring

vunnits till en areal af endast 40,123,68 hektar.

Vid sådant förhållande ansåge departementschefen, ehuru fondens

årliga belopp icke under något år till fullo tagits i anspråk, i hvilket afseende

departementschefen ansåge sig böra till hvad styrelserna derom anfört

lägga, att under år 1892 från fonden anvisades lån till belopp af

713,300 kronor, skäl icke förefinnas att nu ifrågasätta någon nedsättning

i det belopp, som hittills årligen varit till fonden anvisadt; och ansåge sig

departementschefen sålunda böra tillstyrka bifall till styrelsernas framställning

om aflåtande af proposition till Riksdagen angående anvisande af

medel till fonden för ytterligare fem år med en million kronor årligen.

I afseende å vilkoren för lån från ifrågavarande fond hade väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och landtbruksstyrelsen uti sin ofvanberörda skrifvelse

fäst uppmärksamheten derpå, att vid de fall, då ett vattenafledningsoch

afdikningsföretag kunnat utföras för lägre än de beräknade kostnaderna,

låntagaren, enligt nu gällande vilkor för lån från fonden, icke kunnat förvägras

att lyfta hela lånet.

Då detta förhållande, äfven om de Överskjutande medlen afsattes-för

arbetenas framtida underhåll, icke syntes styrelserna öfverensstämmande

med de grundsatser, som gjort sig gällande vid bestämmande af vilkoren

för lån ur nämnda fond, i hvilket afseende styrelserna åberopat hänsynen

till inteckningshafvares säkerhet, hade styrelserna, som ansett att det vore

en följdrigtig, ehuru hittills icke bestämdt uttryckt föreskrift, att låntagare

icke finge uppbära mera af ett odlingslån än som motsvarade de å afdiknings-

och vattenafledningsarbetena nedlagda kostnaderna, hemstält, att

bland de för åtnjutande af lån från odlingslånefonden föreskrifna vilkoren

måtte intagas bestämmelse derom, att den, som mot åtnjutande af statslån

åtoge sig ett odlingsföretag, skulle, för den händelse den verkliga kostnaden

understege den beräknade, icke ega rättighet att utbekomma mera af det

innestående lånet, än att hela den summa, som af odlingslånet lyftes, uppginge

till det å afdiknings- och vattenafledningsarbetena nedlagda beloppet,

samt för den skull förbinda sig att vid ansökning om vattenaflednings
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

5

och afdikningsarbetets godkännande foga till rigtigheten bestyrkt utdrag

ur de räkenskaper, hvilka skulle föras öfver företaget.

I fråga härom hade statskontoret erinrat, att Kongl. Maj:t i sin till

1883 års riksdag aflåtna proposition angående odlingslånefondens bildande

bland allmänna lånevilkor föreslagit, att, derest det, sedan lånesumman

blifvit af Kongl. Maj:t bestämd, skulle befinnas, att den verkliga kostnaden

för arbetets utförande understigit den beräknade, det skulle, der Kongl.

Maj:t icke funne undantag böra ega rum, iakttagas, att det beviljade lånet

minskades med så stor del af besparingen, som lånet utgjort af den beräknade

kostnadssumman, och att förty räkenskaperna borde af vederbörande

intressenter i företaget föras på sådant sätt, att den verkliga kostnaden

för företaget måtte kunna säkert uppskattas; men att detta förslag

till stadgande, som hemtats från de af Riksdagen bestämda vilkoren för

sådana arbeten, som understöddes med anslag utan återbetalningsskyldighet,

vid ärendets behandling i Riksdagen icke bifallits, och att såsom skäl derför

anförts: att det här vore fråga om lån, hvilkas belopp det skulle bero

af Kongl. Maj:t att, efter föregången pröfning och med hänsyn tagen till

i hvarje särskild! fall för handen varande förhållanden, bestämma; att vid

åtskilliga företag, i hvilka en mängd, ofta med eget arbete bidragande,

delegare ingått, skyldigheten att föra räkenskaper knappast skulle kunna

noggrant fullgöras utan besvär och kostnader, som ej stode i förhållande

till den ringa och ovissa fördelen för staten af sådana räkenskapers befintlighet;

och att det i allt fall vid sådana af bolag eller dylika föreningar

åvägabragta företag, der räkenskaper vore behöfliga, stode Kongl. Maj:t

fritt att på grund af redan gällande bestämmelser anbefalla sådana räkenskapers

förande.

Med anledning af hvad sålunda förekommit och då de skäl, som föranledde

berörda stadgandes uteslutande från de allmänna lånevilkoren,

syntes ega samma giltighet nu som då, hade statskontoret ansett sig icke

böra biträda styrelsernas hemställan i denna del, hvadan statskontoret, då

dess erfarenhet icke ådagalagt behofvet af ändring i eller tillägg till nu

gällande lånevilkor och bestämmelser, hemstält, att desamma måtte fortfarande

lända till efterrättelse.

Lika med statskontoret ansåge icke heller departementschefen sig böra

biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens samt landtbruksstyrelsens ifrågavarande

förslag; och då hvarken dessa styrelser eller de i ärendet hörda

myndigheter i öfrigt ifrågasatt någon förändring i de nu gällande vilkoren

för lån från fonden, tillstyrkte departementschefen alltså, att Kongl. Maj:t

behagade föreslå Riksdagen, att de vilkor och bestämmelser,som för närvarande

gälde för lån från ifrågavarande fond, fortfarande måtte blifva gällande.

Bill. till Ttilcsd. Prof. 18.93. 4 Sami. 1 Afd. 24 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 31.

Utskottet, som icke funnit något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t

ofvanberörda proposition föreslagit, hemställer,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 mars 1893.

På statsutskottets vägnar:

GUSTAF SPARRE.

Stockholm, Tvär Ilscggströins Boktryckeri, 1S93.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1893:68 Skrifvelse till Konungen, angående anvisande af medel till odling slånefonden s. 9 i texten